We Love God!

God: "I looked for someone to take a stand for me, and stand in the gap" (Ezekiel 22:30)

We can do nothing, we say sometimes, we can only pray. That, we feel, is a terribly precarious second-best. So long as we can fuss and work and rush about, so long as we can lend a hand, we have some hope; but if we have to fall back upon God — ah, then things must be critical indeed!
A.J. Gossip

Bible – swedish

This electronic text was published by Project Runeberg, and is free of
copyright. You are free to copy and distribute it in any form
(electronic or on paper) and for any purpose (for free or for money).

Project Runeberg publishes free electronic texts, such as this one, in
Scandinavian and Finnish languages (Swedish, Norwegian, Danish,
Icelandic, Faroese, Finnish, Lappish, Estonian, Karelian, Ingrian, and
Livonian) and their dialects.

Active since late 1992, Project Runeberg is a part of Lysator, a
students’ computer club at Linkoping University in Linkoping, Sweden.
Individuals in many countries have contributed their voluntary work.

PROJECT RUNEBERG–free e-texts in Scandinavian, Finnish languages:
http://www.lysator.liu.se:7500/runeberg/Main.html and Finnish.html
Gopher host=gopher.lysator.liu.se, type=1, path=1/project-runeberg
Anonymous FTP file archive ftp ftp://ftp.lysator.liu.se/ /pub/runeberg/README
Discussions on mailing list runeberg-list-request@lysator.liu.se
Postal: Lysator, Linkoping University, S-581 83 Linkoping, Sweden.
*0001 Titel

B I B E L N

eller

D E N H E L I G A S K R I F T

innehållande

                      GAMLA OCH NYA TESTAMENTETS
                           KANONISKA BÖCKER

                    i överensstämmelse med den av
                           KONUNGEN ÅR 1917
                 gillade och stadfästa översättningen

                I elektronisk utgåva av Lars Aronsson,
              Per Cederqvist och Mattias Olofsson genom
                   P r o j e k t   R u n e b e r g

+0002 Ordförklaringar och sakupplysningar
+0003 Betoning av bibliska namn
+0004 Mått, mynt och vikt
*0005 Förord till den elektroniska utgåvan
Denna elektroniska utgåva av Bibeln är “i överensstämmelse med den av
konungen år 1917 gillade och stadfästa översättningen”, men det säger
inte allt om den. När vi studerade olika tryckningar av 1917 års
Bibel fann vi att det fanns många olika stilar för indragna rader,
fotnoter, anfanger, versnumrering och kommatering. Det var nästan
bara själva orden som var de samma mellan utgåvorna. Vi har valt en
stil som vi tror passar för den elektroniska utgåvan. Några av
stilvalen grundar sig också på det elektroniska mediets speciella
förutsättningar.

I vårt eget original använder vi teckensättet ISO 8859-1, men Projekt
Runebergs texter sprids även i andra teckensätt som passar olika
maskiner. Den eletroniska utgåvan saknar all formatering (fetstil,
kursiv, bokstavsstorlekar, teckensnitt, upphöjda siffror, kapitäler);
den är skriven som på skrivmaskin.

Kommateringen av texten i 1917 års Bibel skiljer sig, främst mellan
Normans utgåva 1977 och alla äldre utgåvor som vi har sett (se
t.ex. Jes. 9:2, Matt. 21:2). Vi har valt att följa det vi trodde vara
den äldre varianten. Den allra äldsta bibeln vi sett följer dock den
kommatering som vi inte använder. Vi vet inte hur det kommer sig att
kommateringen skiljer sig.

Det är inte första gången som svenska upplagor som utger sig för att
vara identiska skiljer sig åt. I företalet till Karl XII:s bibel
(1703) sägs om de upplagor av 1541 års bibel som utgavs under
1600-talet: »Alle förberörde editioner uthfästa i titeln sigh skola
behålla then wanliga texten oförändrad; men befinnes doch hafwa
åthskilliga skilnader / hwilka lemna Läsaren i ovisshet / hwid hwilken
thera han sigh hålla skal». Vi kan inte annat än instämma.

Den elektroniska utgåvan använder en spalt med långa rader, upp till
70 tecken, i stället för de vanliga dubbelspalterna med korta rader.
I bibeltexten är kolumn 1 till 6 en marginal som används enbart för
versnummer. Punkten efter versnumret står i kolumn 4. Där texten har
vanlig prosa, fyller den kolumn 7 till 70. Avstavningar används inte,
utan långa ord flyttas till nästa rad. Meningar åtskiljs av dubbla
mellanslag, men annars används enbart enkla tomrum. Textens högerkant
är alltså inte rak. Tabulatortecken används inte.

Tankestreck skrivs som mellanslag, två bindestreck, och ett
mellanslag.

Vissa avsnitt av bibeltexten är poesi (t.ex. Jes. 9:2–21). Där har
vi dragit in textens vänstermarginal ytterligare två kolumner.
Jes. 9:4 är poesi där raderna står parvis. Där har vi dragit in
jämnraderna ytterligare fyra steg från uddraderna, alltså totalt tolv
steg från radens början. De tryckta Biblar vi utgått ifrån använder
dessutom fortsättningsrader med ännu längre indragning, men det har vi
inte behövt, eftersom vi får plats med mer på samma rad.

Alla tryckta Biblar har hänvisningar under varje vers, men detta har
vi (ännu) inte tagit med i den elektroniska utgåvan. Fotnoter har vi
tagit med, men eftersom den elektroniska utgåvan inte är indelad i
sidor, har vi satt texten sist i respektive kapitel. Inne i texten
och sist i kapitlet markeras fotnoten med en siffra inom fyrkantiga
parenteser.

Stycken (där tryckta Biblar har versal i fetstil) åtskiljs av en tom
rad, men verser åtskiljs annars inte. Anfanger i början på kapitlen
används inte i den elektroniska utgåvan. Första versen i ett kapitel
ser lika dan ut som de andra verserna. Kapitelsammanfattningarna har
vi valt att centrera. Där är raderna cirka 40 tecken långa. Före och
efter sammanfattningarna står en tom rad. Kapitelnamnet är också
centrerat på en rad, och innehåller namnet på boken.

Kapitlen och böckerna åtskiljs av rader som ser lite speciella ut. De
inleds av en asterisk följt av ett kodnamn, ett mellanslag, och
därefter kapitel- eller boknamnet. Kodnamnet används som filnamn när
den elektroniska utgåvan packas upp som Gopher-menyer och liknande.
Detta gör att kodnamnen inte syns i Gopher-utgåvan.

Kodnamn som slutar med snedstreck “/” används då som namn på en
filkatalog, vanligen för en bok, och bokens kapitel har då kodnamn som
inleds av detta filkatalognamn följt av ett snedstreck och namnet på
den fil där kapitlet lagras. Ett exempel är namnet “40/” på
filkatalogen för Matteusevangeliet och namnet “40/05” på filen där
dess femte kapitel finns.

1917 års bibeltext använder en kapitelindelning från 1200-talet och en
versindelning från 1500-talet. Jes. 4:1 och Mark 9:1 står före
kapitelrubrikerna för Jes. 4 respektive Mark 9. Höga V. 6:12 står
efter kapitelrubriken för Höga V. 7. På dessa och liknande ställen
har vi lagt versen i samma fil som resten av kapitlet och en
hänvisande fotnot i den andra filen. Kapitelrubriken finns alltid i
sin rätta fil, även om den inte alltid står överst i filen.
*01/ Första Mosebok (Genesis)
*01/01 Första Mosebok (Genesis), 1 Kapitlet

Första Mosebok (Genesis), 1 Kapitlet

Skapelsen.

  1. I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
  2. Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds
    Ande svävade över vattnet.
  3. Och Gud sade: »Varde ljus»; och det vart ljus.
  4. Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från
    mörkret.
  5. Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och
    det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.
  6. Och Gud sade: »Varde mitt i vattnet ett fäste som skiljer vatten
    från vatten.»
  7. Och Gud gjorde fästet, och skilde vattnet under fästet från
    vattnet ovan fästet; och det skedde så.
  8. Och Gud kallade fästet himmel. Och det vart afton, och det vart
    morgon, den andra dagen.
  9. Och Gud sade: »Samle sig det vatten som är under himmelen till
    en särskild plats, så att det torra bliver synligt.» Och det
    skedde så.
  10. Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han
    hav. Och Gud såg att det var gott.
  11. Och Gud sade: »Frambringe jorden grönska, fröbärande örter och
    fruktträd, som efter sina arter bära frukt, vari de hava sitt
    frö, på jorden.» Och det skedde så;
  12. jorden frambragte grönska, fröbärande örter, efter deras arter,
    och träd som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt frö.
    Och Gud såg att det var gott.
  13. Och det vart afton, och det vart morgon, den tredje dagen.
  14. Och Gud sade: »Varde på himmelens fäste ljus som skilja dagen
    från natten, och vare de till tecken och till att utmärka
    särskilda tider, dagar och år,
  15. och vare de på himmelens fäste till ljus som lysa över jorden.»
    Och det skedde så;
  16. Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att råda
    över dagen, och det mindre ljuset till att råda över natten, så
    ock stjärnorna.
  17. Och Gud satte dem på himmelens fäste till att lysa över jorden,
  18. och till att råda över dagen och över natten, och till att
    skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott.
  19. Och det vart afton, och det vart morgon, den fjärde dagen.
  20. Och Gud sade: »Frambringe vattnet ett vimmel av levande
    varelser; flyge ock fåglar över jorden under himmelens fäste.»
  21. Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande
    varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, så ock alla
    bevingade fåglar, efter deras arter. Och Gud såg att det var
    gott.
  22. Och Gud välsignade dem och sade: »Varen fruktsamma och föröken
    eder, och uppfyllen vattnet i haven; föröke sig ock fåglarna på
    jorden.»
  23. Och det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen.
  24. Och Gud sade: »Frambringe jorden levande varelser, efter deras
    arter, boskapsdjur och kräldjur och vilda djur, efter deras
    arter.» Och det skedde så;
  25. Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och
    boskapsdjuren, efter deras arter, och alla kräldjur på marken,
    efter deras arter. Och Gud såg att det var gott.
  26. Och Gud sade: »Låt oss göra människor till vår avbild, till att
    vara oss lika; och må de råda över fiskarna i havet och över
    fåglarna under himmelen och över boskapsdjuren och över hela
    jorden och över alla kräldjur som röra sig på jorden.»
  27. Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild
    skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.
  28. Och Gud välsignade dem; Gud sade till dem: »Varen fruktsamma och
    föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder;
    och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen
    och över alla djur som röra sig på jorden.»
  29. Och Gud sade: »Se, jag giver eder alla fröbärande örter på hela
    jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt; detta skolen I
    hava till föda.
  30. Men åt alla djur på jorden och åt alla fåglar under himmelen och
    åt allt som krälar på jorden, vad som i sig har en levande själ,
    åt dessa giver jag alla gröna örter till föda.» Och det skedde
    så.
  31. Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket
    gott. Och det vart afton, och det vart morgon, den sjätte
    dagen.
    *01/02 Första Mosebok (Genesis), 2 KapitletFörsta Mosebok (Genesis), 2 Kapitlet
                  Den sjunde dagen.  Edens lustgård.
                          Kvinnans skapelse.
  1. Så blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin
    härskara.
  2. Och Gud fullbordade på sjunde dagen det verk som han hade gjort;
    och han vilade på sjunde dagen från allt det verk som han hade
    gjort.
  3. Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, därför att
    han på den dagen vilade från allt sitt verk, det som Gud hade
    gjort, när han skapade.
  4. Detta är berättelsen om den ordning i vilken allt blev till på
    himmelen och jorden, när de skapades, då när HERREN Gud gjorde
    jord och himmel.
  5. Då bar jorden ännu ingen buske på marken, och ingen ört hade
    ännu skjutit upp på marken, ty HERREN Gud hade icke låtit regna
    på jorden, och ingen människa fanns, som kunde bruka jorden.
  6. men en dimma steg upp från jorden och vattnade hela marken.
  7. Och HERREN Gud danade människan [1] av stoft från jorden [2] och
    inblåste livsande i hennes näsa, och så blev människan en
    levande varelse.
  8. Och HERREN Gud planterade en lustgård i Eden österut och satte
    däri människan som han hade danat.
  9. HERREN Gud lät nämligen alla slags träd som voro ljuvliga att se
    på och goda att äta av växa upp ur marken, och livets träd mitt
    i lustgården, så ock kunskapens träd på gott och ont.
  10. Och från Eden gick en flod ut, som vattnade lustgården; sedan
    delade den sig i fyra grenar.
  11. Den första heter Pison; det är den som flyter omkring hela
    landet Havila, där guld finnes,
  12. och det landets guld är gott; där finnes ock bdelliumharts och
    onyxsten.
  13. Den andra floden heter Gihon; det är den som flyter omkring hela
    landet Kus.
  14. Den tredje floden heter Hiddekel; det är den som har sitt lopp
    öster om Assyrien. Den fjärde floden är Frat.
  15. Så tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustgård,
    till att bruka och bevara den.
  16. Och HERREN Gud bjöd mannen och sade: »Av alla andra träd i
    lustgården må du fritt äta,
  17. men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när
    du äter därav, skall du döden dö.»
  18. Och HERREN Gud sade: »Det är icke gott att mannen är allena. Jag
    vill göra åt honom en hjälp, en sådan som honom höves.»
  19. Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla
    himmelens fåglar, och förde dem fram till mannen för att se huru
    denne skulle kalla dem; ty såsom mannen kallade var levande
    varelse, så skulle den heta.
  20. Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt fåglarna under
    himmelen och åt alla markens djur. Men för Adam fann han icke
    någon hjälp, sådan som honom hövdes.
  21. Då lät HERREN Gud en tung sömn falla på mannen, och när han hade
    somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med
    kött.
  22. Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit
    av mannen, och förde henne fram till mannen.
  23. Då sade mannen: »Ja, denna är nu ben av mina ben och kött av
    mitt kött. Hon skall heta maninna, ty av man är hon tagen.»
  24. Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och
    hålla sig till sin hustru, och de skola varda ett kött.
  25. Och mannen och hans hustru voro båda nakna och blygdes icke för
    varandra.

[1] Hebr. adám
[2] Hebr. adamá
*01/03 Första Mosebok (Genesis), 3 Kapitlet

Första Mosebok (Genesis), 3 Kapitlet

Syndafallet.

  1. Men ormen var listigare än alla andra markens djur som HERREN
    Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: »Skulle då Gud hava
    sagt: ‘I skolen icke äta av något träd i lustgården’?»
  2. Kvinnan svarade ormen: »Vi få äta av frukten på de andra träden
    i lustgården,
  3. men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud
    sagt: ‘I skolen icke äta därav, ej heller komma därvid, på det
    att I icke mån dö.’»
  4. Då sade ormen till kvinnan: »Ingalunda skolen I dö;
  5. men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, så
    att I bliven såsom Gud och förstån vad gott och ont är.»
  6. Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en
    lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man
    därav fick förstånd, och hon tog av dess frukt och åt; och hon gav
    jämväl åt sin man, som var med henne, och han åt.
  7. Då öppnades bådas ögon, och de blevo varse att de båda var
    nakna; och de fäste ihop fikonlöv och bundo omkring sig.
  8. Och de hörde HERREN Gud vandra i lustgården, när dagen begynte
    svalkas; då gömde sig mannen med sin hustru för HERREN Guds
    ansikte bland träden i lustgården.
  9. Men HERREN Gud kallade på mannen och sade till honom: »Var är
    du?»
  10. Han svarade: »Jag hörde dig i lustgården; då blev jag förskräckt,
    eftersom jag är naken; därför gömde jag mig.»
  11. Då sade han: »Vem har låtit dig förstå att du är naken? Har du
    icke ätit av det träd som jag förbjöd dig att äta av?»
  12. Mannen svarade: »Kvinnan som du givit mig till att vara med, hon
    gav mig av trädet, så att jag åt.»
  13. Då sade HERREN Gud åt kvinnan: »Vad är det du har gjort!»
    Kvinnan svarade: »Ormen bedrog mig så att jag åt.»
  14. Då sade HERREN Gud till ormen: »Eftersom du har gjort detta,
    vare du förbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur.
    På din buk skall du gå, och stoft skall du äta i alla dina
    livsdagar.
  15. Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, och
    mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt
    huvud, och du skall stinga den i hälen.»
  16. Och till kvinnan sade han: »Jag skall låta dig utstå mycken
    vedermöda, när du bliver havande; med smärta skall du föda dina
    barn. Men till din man skall din åtrå vara, och han skall råda
    över dig.
  17. Och till Adam sade han: »Eftersom du lyssnade till din hustrus
    ord och åt av det träd om vilket jag bjudit dig och sagt: ‘Du
    skall icke äta därav’, därför varde marken förbannad för din
    skull. Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dina
    livsdagar;
  18. törne och tistel skall den bära åt dig, men markens örter skall
    vara din föda.
  19. I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd, till dess du vänder
    åter till jorden; ty av jorden är du tagen. Ty du du är stoft,
    och till stoft skall du åter varda.»
  20. Och mannen gav sin hustru namnet Eva [1], ty hon blev moder åt
    allt levande.
  21. Och HERREN Gud gjorde åt Adam och hans hustru kläder av skinn
    och satte på dem.
  22. Och HERREN Gud sade: »Se, mannen har blivit såsom en av oss, så
    att han förstår vad gott och ont är. Må han nu icke räcka ut sin
    hand och taga jämväl av livets träd och äta, och så leva
    evinnerligen.»
  23. Och HERREN Gud förvisade honom ur Edens lustgård, för att han
    skulle bruka jorden, varav han var tagen.
  24. Och han drev ut mannen, och satte öster om Edens lustgård
    keruberna jämte det ljungande svärdets lågor, för att bevaka
    vägen till livets träd.

[1] Namnet härledes från ett hebreiskt ord som betyder leva.
*01/04 Första Mosebok (Genesis), 4 Kapitlet

Första Mosebok (Genesis), 4 Kapitlet

Kain och Abel. Kains släkttavla. Set.

  1. Och mannen kände sin hustru Eva, och hon blev havande och födde
    Kain; då sade hon: »Jag har fött [1] en man genom HERRENS
    hjälp.»
  2. Och hon födde åter en son, Abel, den förres broder. Och Abel
    blev en fårherde, men Kain blev en åkerman.
  3. Och efter någon tid hände sig att Kain av markens frukt bar fram
    en offergåva åt HERREN.
  4. Också Abel bar fram sin gåva, av det förstfödda i hans hjord, av
    djurens fett. Och HERREN såg till Abel och hans offergåva;
  5. men till Kain och hans offergåva såg han icke. Då blev Kain
    mycket vred, och hans blick blev mörk.
  6. Och HERREN sade till Kain: »Varför är du vred, och varför är din
    blick så mörk?
  7. Är det icke så: om du har gott i sinnet, då ser du frimodigt
    upp; men om du icke har gott i sinnet, då lurar synden vid
    dörren; till dig står hennes åtrå, men du bör råda över henne.»
  8. Och Kain talade med sin broder Abel; och när de voro ute på
    marken, överföll Kain sin broder Abel och dräpte honom.
  9. Då sade HERREN till Kain: »Var är din broder Abel?» Han svarade:
    »Jag vet icke; skall jag taga vara på min broder?»
  10. Då sade han: »Vad har du gjort! Hör, din broders blod ropar
    till mig från jorden.
  11. Så vare du nu förbannad och förvisad från åkerjorden, som har
    öppnat sin mun för att mottaga din broders blod av din hand.
  12. När du brukar jorden, skall den icke mer giva dig sin gröda.
    Ostadig och flyktig skall du bliva på jorden.»
  13. Då sade Kain till HERREN: »Min missgärning är större än jag kan
    bära den.
  14. Se, du driver mig nu bort från åkerjorden, och jag måste gömma
    mig undan för ditt ansikte. Ostadig och flyktig skall jag bliva
    på jorden, och så skall ske att vemhelst som möter mig, han
    dräper mig.»
  15. Men HERREN sade till honom: »Nej, ty Kain skall bliva hämnad
    sjufalt, vemhelst som dräper honom.» Och HERREN satte ett tecken
    till skydd för Kain, så att ingen som mötte honom skulle slå
    honom ihjäl.
  16. Så gick Kain bort ifrån HERRENS ansikte och bosatte sig i landet
    Nod, öster om Eden.
  17. Och Kain kände sin hustru, och hon blev havande och födde Hanok.
    Och han byggde en stad och kallade den staden Hanok, efter sin
    sons namn.
  18. Och åt Hanok föddes Irad, och Irad födde Mehujael, och Mehujael
    födde Metusael, och Metusael födde Lemek.
  19. Men Lemek tog åt sig två hustrur; den ena hette Ada, den andra
    Silla.
  20. Och Ada födde Jabal; han blev stamfader för dem som bo i tält
    och idka boskapsskötsel.
  21. Och hans broder hette Jubal; han blev stamfader för alla dem som
    hantera harpa och pipa.
  22. Men Silla födde ock en son, Tubal-Kain; han var smed och gjorde
    alla slags redskap av koppar och järn. Och Tubal-Kains syster
    var Naama.
  23. Och Lemek sade till sina hustrur:
    »Ada och Silla,hören mina ord;
    I Lemeks hustrur,

    lyssnen till mitt tal:
    Se, en man dräper jag för för vart sår jag får,
    och en yngling för var blånad jag får.

  24. Ja, sjufalt hämnad bliver Kain,
    men Lemek sju- och sjuttiofalt.»
  25. Och Adam kände åter sin hustru, och hon födde en son och gav
    honom namnet Set, i det hon sade: »Gud har beskärt [2] mig en
    annan livsfrukt, till ersättning för Abel, eftersom Kain dräpte
    honom.»
  26. Men åt Set föddes ock en son, och han gav honom namnet Enos. Vid
    denna tid begynte man åkalla HERRENS namn.

[1] Egentligen »fått», hebr. kanítì.
[2] Det hebreiska uttrycket liknar namnet Set.
*01/05 Första Mosebok (Genesis), 5 Kapitlet

Första Mosebok (Genesis), 5 Kapitlet

Sets släkttavla.

  1. Detta är stycket om Adams släkt. När Gud skapade människor,
    gjorde han dem lika Gud.
  2. Till man och kvinna skapade han dem; och han välsignade dem och
    gav dem namnet människa [1], när de blevo skapade.
  3. När Adam var ett hundra trettio år gammal, födde han en son som
    var honom lik, hans avbild, och gav honom namnet Set.
  4. Och sedan Adam hade fött Set, levde han åtta hundra år och födde
    söner och döttrar.
  5. Alltså blev Adams hela levnadsålder nio hundra trettio år;
    därefter dog han.
  6. När Set var hundra fem år gammal, födde han Enos.
  7. Och sedan Set hade fött Enos, levde han åtta hundra sju år och
    födde söner och döttrar.
  8. Alltså blev Sets hela ålder nio hundra tolv år; därefter dog
    han.
  9. När Enos var nittio år gammal födde han Kenan.
  10. Och sedan Enos hade fött Kenan, levde han åtta hundra femton år
    och födde söner och döttrar.
  11. Alltså blev Enos’ hela ålder nio hundra fem år; därefter dog
    han.
  12. När Kenan var sjuttio år gammal, födde han Mahalalel.
  13. Och sedan Kenan fött Mahalalel, levde han åtta hundra fyrtio år
    och födde söner och döttrar.
  14. Alltså blev Kenans hela ålder nio hundra år; därefter dog han.
  15. När Mahalalel var sextiofem år gammal, födde han Jered.
  16. Och sedan Mahalalel hade fött Jered, levde han åtta hundra
    trettio år och födde sönder och döttrar.
  17. Alltså blev Mahalalels hela ålder åtta hundra nittiofem år;
    därefter dog han.
  18. När Jered var ett hundra sextiotvå år gammal, födde han Hanok.
  19. Och sedan Jered hade fött Hanok, levde han åtta hundra år och
    födde söner och döttrar.
  20. Alltså blev Jereds hela ålder nio hundra sextiotvå år; därefter
    dog han.
  21. När Hanok var sextiofem år gammal födde han Metusela.
  22. Och Hanok vandrade i umgängelse med Gud i tre hundra år, sedan
    han hade fött Metusela, och han födde söner och döttrar.
  23. Alltså blev Hanoks hela ålder tre hundra sextiofem år.
  24. Sedan Hanok så hade vandrat i umgängelse med Gud, såg man honom
    icke mer, ty Gud tog honom bort.
  25. När Metusela var ett hundra åttiosju år gammal, födde han Lemek.
  26. Och sedan Metusela hade fött Lemek, levde han sju hundra
    åttiotvå år och födde söner och döttrar.
  27. Alltså blev Metuselas hela ålder nio hundra sextionio år;
    därefter dog han.
  28. När Lemek var hundra åttiotvå år gammal, födde han en son.
  29. Och han gav honom namnet Noa [2], i det han sade: »Denne skall
    trösta [2] oss vid vårt arbete och våra händers möda, när vi
    bruka jorden, som HERREN har förbannat.
  30. Och sedan Lemek hade fött Noa, levde han fem hundra nittiofem år
    och födde söner och döttrar.
  31. Alltså blev Lemeks hela ålder sju hundra sjuttiosju år; därefter
    dog han.
  32. När Noa var fem hundra år gammal, födde han Sem, Ham och Jafet.

[1] Hebr. adám
[2] De båda orden hava i hebreiskan likhet med varandra.
*01/06 Första Mosebok (Genesis), 6 Kapitlet

Första Mosebok (Genesis), 6 Kapitlet

                  Människornas ondska växer.  Floden
                       förkunnas.  Arken bygges.
  1. Då nu människorna begynte föröka sig på jorden och döttrar
    föddes åt dem
  2. sågo Guds söner [1] att människornas döttrar voro fagra, och de
    togo till hustrur dem som de funno mest behag i.
  3. Då sade HERREN: »Min ande skall icke bliva kvar i människorna
    för beständigt, eftersom de dock äro kött; så vare nu deras tid
    bestämd till ett hundra tjugu år.»
  4. Vid den tiden, likasom ock efteråt, levde jättarna på jorden,
    sedan Guds söner begynte gå in till människornas döttrar och
    dessa födde barn åt dem; dessa voro forntidens väldiga män, som
    voro så namnkunniga.
  5. Men när HERREN såg att människornas ondska var stor på jorden,
    och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar beständigt voro
    allenast onda,
  6. då ångrade HERREN att han hade gjort människorna på jorden, och
    han blev bedrövad i sitt hjärta.
  7. Och HERREN sade: »Människorna, som jag skapade, vill jag utplåna
    från jorden, ja, både människor och fyrfotadjur och kräldjur och
    himmelens fåglar; ty jag ångrar att jag har gjort dem.»
  8. Men Noa hade funnit nåd i för HERRENS ögon.
  9. Detta är berättelsen om Noas släkt. Noa var en rättfärdig man
    och ostrafflig bland sitt släkte; i umgängelse med Gud vandrade
    Noa.
  10. Och Noa födde tre söner: Sem, Ham och Jafet.
  11. Men jorden blev alltmer fördärvad för Guds åsyn, och jorden
    uppfylldes av våld.
  12. Och Gud såg att jorden var fördärvad, eftersom allt kött
    vandrade i fördärv på jorden.
  13. Då sade Gud till Noa: »Jag har beslutit att göra ände på allt
    kött, ty jorden är uppfylld av våld som de öva; se, jag vill
    fördärva dem tillika med jorden.
  14. Så gör dig nu en ark av goferträ, och inred arken men kamrar,
    och bestryk den med jordbeck innan och utan.
  15. Och så skall du göra arken: Den skall vara tre hundra alnar
    lång, femtio alnar bred och trettio alnar hög;
  16. en öppning för ljuset, en aln hög alltigenom, skall du göra
    ovantill på arken; och en dörr till arken skall du sätta på dess
    sida; och du skall inreda den så, att den får en undervåning, en
    mellanvåning och en övervåning.
  17. Ty se, jag skall låta floden komma med vatten över jorden, till
    att fördärva allt kött som har i sig någon livsande, under
    himmelen; allt som finnes på jorden skall förgås.
  18. Men med dig vill jag upprätta ett förbund: du skall gå in i
    arken med dina söner och din hustru och dina söners hustrur.
  19. Och av allt levande, vad kött det vara må, skall du föra in i
    arken ett par av vart slag, för att behålla dem vid liv med dig;
    hankön och honkön skola de vara.
  20. Av fåglarna, efter deras arter, av fyrfotadjuren, efter deras
    arter, av alla kräldjur på marken, efter deras arter, skall ett
    par av vart slag gå in till dig, för att du må behålla dem vid
    liv.
  21. Och du skall taga till dig alla slags livsmedel, sådant som kan
    ätas, och samla det till dig, för att det må vara dig och dem
    till föda.
  22. Och Noa gjorde så; han gjorde i alla stycken såsom Gud bjudit honom.

[1] Se Änglar i Ordförkl.
*01/07 Första Mosebok (Genesis), 7 Kapitlet

Första Mosebok (Genesis), 7 Kapitlet

Floden kommer.

  1. Och HERREN sade till Noa: »Gå in i arken med hela ditt hus, ty
    jag har funnit dig rättfärdig inför mig bland detta släkte.
  2. Av alla rena fyrfotadjur skall du taga till dig sju par, hanne
    och hona, men av sådana fyrfotadjur som icke äro rena ett par,
    hanne och hona,
  3. sammalunda av himmelens fåglar sju par, hankön och honkön, för
    att behålla deras släkten vid liv på hela jorden.
  4. Ty sju dagar härefter skall jag låta det regna på jorden, i
    fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag skall utplåna alla
    varelser som jag har gjort.»
  5. Och Noa gjorde i alla stycken såsom HERREN bjudit honom.
  6. Noa var sex hundra år gammal, när floden kom med sitt vatten
    över jorden.
  7. Och Noa gick in i arken med sina söner och sin hustru och sina
    söners hustrur, undan flodens vatten.
  8. Och av fyrfotadjur, både rena och orena, och av fåglar och av
    allt som krälar på marken
  9. gingo två och två, hankön och honkön, in till Noa i arken, såsom
    Gud hade bjudit Noa.
  10. Och efter de sju dagarna kom flodens vatten över jorden.
  11. I det år då Noa var sex hundra år gammal, i andra månaden, på
    sjuttonde dagen i månaden, den dagen bröto alla det stora
    djupets källor fram, och himmelens fönster öppnade sig,
  12. och ett regn kom över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter.
  13. På denna samma dag gick Noa in i arken, så ock Sem, Ham och
    Jafet, Noas söner, vidare gick Noas hustru och hans söners tre
    hustrur med dem,
  14. därtill alla vilda djur, efter sina arter, och alla boskapsdjur,
    efter sina arter, och alla kräldjur som röra sig på jorden,
    efter sina arter, och alla flygande djur, efter sina arter, allt
    vad fåglar heter, av alla slag.
  15. De gingo in till Noa i arken, två och två av allt kött som hade
    i sig någon livsande.
  16. Och de som gingo dit in voro hankön och honkön av allt slags
    kött, såsom Gud hade bjudit honom.Och HERREN stängde igen om honom.
  17. Och floden kom över jorden i fyrtio dagar, och vattnet förökade
    sig och lyfte arken, så att den flöt högt uppe över jorden.
  18. Och vattnet steg och förökade sig mycket på jorden, och arken
    drev på vattnet.
  19. Och vattnet steg mer och mer över jorden, och alla höga berg
    allestädes under himmelen övertäcktes.
  20. Femton alnar högt steg vattnet över bergen så, att de
    övertäcktes.
  21. Då förgicks allt kött som rörde sig på jorden, fåglar och
    boskapsdjur och vilda djur och alla smådjur som rörde sig på
    jorden, så ock alla människor.
  22. Allt som fanns på det torra omkom, allt som där hade en fläkt av
    livsande i sin näsa.
  23. Så utplånade han alla varelser på jorden, både människor och
    fyrfotadjur och kräldjur och himmelens fåglar; de utplånades
    från jorden, och allenast Noa räddades, jämte det som var med
    honom i arken.
  24. Och vattnet fortfor att stiga över jorden i hundra femtio
    dagar.
    *01/08 Första Mosebok (Genesis), 8 KapitletFörsta Mosebok (Genesis), 8 Kapitlet
                 Flodens slut.  Noas offer och Herrens
                                löfte.
  1. Då tänkte Gud på Noa och alla de vilda djur och alla de
    boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud lät en vind gå
    fram över jorden, så att vattnet sjönk undan;
  2. och djupets källor och himmelens fönster tillslötos, och regnet
    från himmelen upphörde.
  3. Och vattnet vek bort ifrån jorden mer och mer; efter hundra
    femtio dagar begynte vattnet avtaga.
  4. Och i sjunde månaden på sjuttonde dagen i månaden, stannade
    arken på Ararats berg.
  5. Och vattnet avtog mer och mer intill tionde månaden. I tionde
    månaden, på första dagen i månaden, blevo bergstopparna synliga.
  6. Och efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort
    på arken,
  7. och lät en korp flyga ut; denne flög fram och åter, till dess
    vattnet hade torkat bort ifrån jorden.
  8. Sedan lät han en duva flyga ut, för att få se om vattnet hade
    sjunkit undan från marken.
  9. Men duvan fann ingen plats där hon kunde vila sin fot, utan kom
    tillbaka till honom i arken, ty vattnet betäckte hela jorden.
    Då räckte han ut sin han och tog henne in till sig i arken.
  10. Sedan väntade han ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan än
    en gång flyga ut ur arken.
  11. Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, då hade hon ett
    friskt olivlöv i sin näbb. Då förstod Noa att vattnet hade
    sjunkit undan från jorden.
  12. Men han väntade ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan åter
    flyga ut; då kom hon icke mer tillbaka till honom.
  13. I det sexhundraförsta året, i första månaden, på första dagen i
    månaden, hade vattnet sinat bort ifrån jorden. Då tog Noa av
    taket på arken och såg nu att marken var fri ifrån vatten.
  14. Och i andra månaden, på tjugusjunde dagen i månaden, var jorden
    alldeles torr.
  15. Då talade Gud till Noa och sade:
  16. »Gå ut ur arken med din hustru och dina söner och dina söners
    hustrur.
  17. Alla djur som du har hos dig, vad slags kött det vara må, både
    fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som röra sig på
    jorden, skall du låta gå ut med dig, för att de må växa till på
    jorden och vara fruktsamma och föröka sig på jorden.»
  18. Så gick Noa sina söner och sin hustru och sina söners hustrur.
  19. Och alla fyrfotadjur, alla kräldjur och alla fåglar, alla slags
    djur som röra sig på jorden, gingo ut ur arken, efter sina
    släkten.
  20. Och Noa byggde ett altare åt HERREN och tog av alla rena
    fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på
    altaret.
  21. När HERREN kände den välbehagliga lukten, sade han vid sig
    själv: »Jag skall härefter icke mer förbanna marken för
    människan skull, eftersom ju människans hjärtas uppsåt är ont
    allt ifrån ungdomen. Och jag skall härefter icke mer dräpa allt
    levande, såsom jag nu har gjort.
  22. Så länge jorden består, skola härefter sådd och skörd, köld och
    värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra.»
    *01/09 Första Mosebok (Genesis), 9 KapitletFörsta Mosebok (Genesis), 9 Kapitlet
               Guds förbund med Noa.  Noas ord till sina
                           söner.  Hans död.
  1. Och Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: »Varen
    fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden.
  2. Och må fruktan och förskräckelse för eder komma övar alla djur
    på jorden och alla fåglar under himmelen; jämte allt som krälar
    på marken och alla fiskar i havet vare de givna i eder hand.
  3. Allt som rör sig och har liv skolen I hava till föda; såsom jag
    har givit eder gröna örter, så giver jag eder allt detta.
  4. Kött som har i sig sin själ, det är sitt blod, skolen I dock
    icke äta.
  5. Men edert eget blod, vari eder själ är, skall jag utkräva. Jag
    skall utkräva det av vilket djur det vara må. Jag skall ock av
    den ena människan utkräva den andres själ;
  6. den som utgjuter människoblod, hans blod skall av människor
    bliva utgjutet, ty Gud har gjort människan till sin avbild.
  7. Och varen I fruktsamma och föröken eder; växen till på jorden
    och föröken eder på den.»
  8. Ytterligare sade Gud till Noa och till hans söner med honom:
  9. Se, jag vill upprätta ett förbund med eder, och med edra
    efterkommande efter eder,
  10. och med alla levande varelser I haven hos eder: fåglar,
    boskapsdjur och alla vilda djur hos eder, alla jordens djur som
    hava gått ut ut arken.
  11. Jag vill upprätta ett förbund med eder: härefter skall icke mer
    ske att allt kött utrotas genom floden vatten; ingen flod skall
    mer komma och fördärva jorden.»
  12. Och Gud sade: »Detta skall vara tecknet till det förbund som jag
    gör mellan mig och eder, jämte alla levande varelser hos eder,
    för eviga tider:
  13. min båge sätter jag i skyn; den skall vara tecknet till
    förbundet mellan mig och jorden.
  14. Och när jag härefter låter skyar stiga upp över jorden och bågen
    då synes i skyn,
  15. skall jag tänka på det förbund som har blivit slutit mellan mig
    och eder, jämte alla levande varelser, vad slags kött det vara
    må; och vattnet skall icke då mer bliva en flod som fördärvar
    allt kött.
  16. När alltså bågen synes i skyn och jag ser på den, skall jag
    tänka på det eviga förbund som har blivit slutet mellan Gud och
    alla levande varelser, vad slags kött det vara må på jorden.»
  17. Så sade nu Gud till Noa: »Detta skall vara tecknet till det
    förbund som jag har upprättat mellan mig och allt kött på
    jorden.»
  18. Noas söner, som gingo ut ur arken, voro Sem, Ham och Jafet; men
    Ham var Kanaans fader.
  19. Dessa tre voro Noas söner och från dessa hava jordens alla folk
    utgrenat sig.
  20. Och Noa var en åkerman och var den förste som planterade en
    vingård.
  21. Men när han drack av vinet, blev han drucken och låg blottad i
    sitt tält.
  22. Och Ham, Kanaans fader, såg då sin faders blygd och berättade
    det för sina båda bröder, som voro utanför.
  23. Men Sem och Jafet togo en mantel och lade den på sina skuldror,
    båda tillsammans, och gingo så baklänges in och täckte över sin
    faders blygd; de höllo därvid sina ansikten bortvända, så att de
    icke sågo sin faders blygd.
  24. Men sedan när Noa vaknade upp från ruset och fick veta vad hans
    yngste son hade gjort honom, sade han:
  25. »Förbannad vare Kanaan, en trälars träl vare han åt sina bröder!»
  26. Ytterligare sade han: »Välsignad vare HERREN, Sems Gud, och
    Kanaan vare deras träl!
  27. Gud utvidge Jafet, han tage sin boning i Sems hyddor, och Kanaan
    vare deras träl.»
  28. Och Noa levde efter floden tre hundra femtio år;
  29. alltså blev Noas hela ålder nio hundra femtio år; därefter dog
    han.
    *01/10 Första Mosebok (Genesis), 10 KapitletFörsta Mosebok (Genesis), 10 Kapitlet

Noas söners släkttavla.

  1. Detta är berättelsen om Noas söners släkt. De voro Sem, Ham och
    Jafet; och åt dem föddes söner efter floden.
  2. Jafets söner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och
    Tiras.
  3. Gomers söner voro Askenas, Rifat och Togarma.
  4. Javans söner voro Elisa och Tarsis, kittéerna och dodanéerna.
  5. Från dessa hava inbyggarna i hedningarnas Havsländer utbrett sig
    i sina länder, var efter sitt tungomål, efter sina släkten, i
    sina folk.
  6. Hams söner voro Kus [1], Misraim [1], Put och Kanaan.
  7. Kus söner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka. Raemas
    söner voro Saba och Dedan.
  8. Men Kus födde Nimrod; han var den förste som upprättade ett
    välde på jorden.
  9. Han var och en väldig jägare inför HERREN; därför plägar man
    säga: »En väldig jägare inför HERREN såsom Nimrod.»
  10. Och hans rike hade sin begynnelse i Babel, Erek, Ackad och
    Kalne, i Sinears land.
  11. Från det landet drog han sedan ut till Assyrien och byggde
    Nineve, Rehobot-Ir och Kela,
  12. och därtill Resen mellan Nineve och Kela; detta är »den stora
    staden».
  13. Och Misraim födde ludéerna, anaméerna, lehabéerna, naftuhéerna,
  14. patroséerna, kasluhéerna, från vilka filistéerna hava utgått,
    och kaftoréerna.
  15. Och Kanaan födde Sidon, som var hans förstfödde, och Het,
  16. så ock jebuséerna, amoréerna, girgaséerna,
  17. hivéerna, arkéerna, sinéerna,
  18. arvadéerna, semaréerna och hamatéerna. Sedan utgrenade sig
    kananéernas släkter allt vidare,
  19. så att kananéernas område sträckte sig från Sidon fram emot
    Gerar ända till Gasa, och fram emot Sodom, Gomorra, Adma och
    Seboim ända till Lesa.
  20. Dessa voro Hams söner, efter deras släkter och tungomål, i deras
    länder och folk.
  21. Söner föddes ock åt Sem, Jafets äldre broder, som blev stamfader
    för alla Ebers söner.
  22. Sems söner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram.
  23. Arams söner voro Us, Hul, Geter och Mas.
  24. Arpaksad födde Sela, och Sela födde Eber.
  25. Men åt Eber föddes två söner; den ene hette Peleg [2], ty i hans
    tid blev jorden fördelad; och hans broder hette Joktan.
  26. Och Joktan födde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera,
  27. Hadoram, Usal, Dikla,
  28. Obal, Abimael, Saba,
  29. Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans söner.
  30. Och de hade sina boningsorter från Mesa fram emot Sefar, emot
    Östra berget.
  31. Dessa voro Sems söner, efter deras släkter och tungomål, i deras
    länder, efter deras folk.
  32. Dessa voro Noas söners släkter, efter deras ättföljd, i deras
    folk. Och från dem hava folken efter floden utbrett sig på
    jorden.

[1] Se Kus och Misraim i Ordförkl.
[2] D. ä. delning.
*01/11 Första Mosebok (Genesis), 11 Kapitlet

Första Mosebok (Genesis), 11 Kapitlet

                Babels torn.  Språkförbistringen.  Sems
                    släkttavla.  Teras släkttavla.
  1. Och hela jorden hade enahanda tungomål och talade på enahanda
    sätt.
  2. Men när de bröto upp och drog österut, funno de en lågslätt i
    Sinears land och bosatte sig där.
  3. Och de sade till varandra: »Kom, låt oss slå tegel och bränna
    det.» Och teglet begagnade de såsom sten, och såsom murbruk
    begagnade de jordbeck.
  4. Och de sade: »Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn
    vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn; vi
    kunde eljest bliva kringspridda över hela jorden.»
  5. Då steg HERREN ned för att se staden och tornet som
    människobarnen byggde.
  6. Och HERREN sade: »Se, de äro ett enda folk och hava alla enahanda
    tungomål, och detta är deras första tilltag; härefter skall
    intet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra.
  7. Välan, låt oss stiga dit ned och förbistra deras tungomål, så
    att den ene icke förstår den andres tungomål.»
  8. Och så spridde HERREN dem därifrån ut över hela jorden, så att
    de måste upphöra att bygga på staden.
  9. Därav fick den namnet Babel, eftersom HERREN där förbistrade [1]
    hela jordens tungomål; därifrån spridde ock HERREN ut dem över
    hela jorden.
  10. Detta är berättelsen om Sems släkt. När Sem var hundra år
    gammal, födde han Arpaksad, två år efter floden.
  11. Och sedan Sem hade fött Arpaksad, levde han i fem hundra år och
    födde söner och döttrar.
  12. När Arpaksad var trettiofem år gammal, födde han Sela.
  13. Och sedan Arpaksad hade fött Sela, levde han fyra hundra tre år
    och födde söner och döttrar.
  14. När Sela var trettio år gammal, födde han Eber.
  15. Och sedan Sela hade fött Eber, levde han fyra hundra tre år och
    födde söner och döttrar.
  16. När Eber var trettiofyra år gammal, födde han Peleg.
  17. Och sedan Eber hade fött Peleg, levde han fyra hundra trettio år
    och födde söner och döttrar.
  18. När Peleg var trettio år gammal, födde han Regu.
  19. Och sedan Peleg hade fött Regu, levde han två hundra nio år och
    födde söner och döttrar.
  20. När Regu var trettio år gammal, födde han Serug.
  21. Och sedan Regu hade fött Serug, levde han två hundra sju år och
    födde söner och döttrar.
  22. När Serug var trettio år gammal, födde han Nahor.
  23. Och sedan Serug hade fött Nahor, levde han två hundra år och
    födde söner och döttrar.
  24. När Nahor var tjugunio år gammal, födde han Tera.
  25. Och sedan Nahor hade fött Tera, levde han ett hundra nitton år
    och födde söner och döttrar.
  26. När Tera var sjuttio år gammal, födde han Abram, Nahor och
    Haran.
  27. Och detta är berättelsen om Teras släkt. Tera födde Abram,
    Nahor och Haran. Och Haran födde Lot.
  28. Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt fädernesland, i det
    kaldeiska Ur.
  29. Och Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai,
    och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fader
    till Milka och Jiska.
  30. Men Sarai var ofruktsam och hade inga barn.
  31. Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans
    son, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru;
    och de drogo tillsammans ut från det kaldeiska Ur på väg till
    Kanaans land; men när de kommo till Haran, bosatte de sig där.
  32. Och Teras ålder blev två hundra fem år; därefter dog Tera i
    Haran.

[1] Hebr. balál.
*01/12 Första Mosebok (Genesis), 12 Kapitlet

Första Mosebok (Genesis), 12 Kapitlet

               Abrams flyttning till Kanaan.  Hans färd
                            till Egypten.
  1. Och HERREN sade till Abram: »Gå ut ur ditt land och från din
    släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall
    visa dig.
  2. Så skall jag göra dig till ett stort folk; jag skall välsigna
    dig och göra ditt namn stort, och du skall bliva en välsignelse.
  3. Och jag skall välsigna dem som välsigna dig, och den som
    förbannar dig skall jag förbanna, och i dig skola alla släkter
    på jorden varda välsignade.»
  4. Och Abram gick åstad, såsom HERREN hade tillsagt honom, och Lot
    gick med honom. Och Abram var sjuttiofem år gammal, när han drog
    ut från Haran.
  5. Och Abram tog sin hustru Sarai och sin brorson Lot och alla
    ägodelar som de hade förvärvat och tjänarna som de skaffat sig i
    Haran; och de drogo åstad på väg mot Kanaans land
  6. och komma så till Kanaans land.Och Abram drog fram i landet ända till den heliga platsen vid
    Sikem, till Mores terebint. Och på den tiden bodde kananéerna
    där i landet.
  7. Men HERREN uppenbarade sig för Abram och sade: »Åt din säd skall
    jag giva detta land.» Då byggde han där ett altare åt HERREN,
    som hade uppenbarat sig för honom.
  8. Sedan flyttade han därifrån till bergsbygden öster om Betel och
    slog där upp sitt tält, så att han hade Betel i väster och Ai i
    öster; och han byggde där ett altare åt HERREN och åkallade
    HERRENS namn.
  9. Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre mot
    Sydlandet.
  10. Men hungersnöd uppstod i landet, och Abram drog ned till Egypten
    för att bo där någon tid, eftersom hungersnöden var så svår i
    landet.
  11. Men när han nalkades Egypten sade han till sin hustru Sarai:
    »Jag vet ju att du är en skön kvinna.
  12. Om nu egyptierna tänka, när de få se dig: ‘Hon är hans hustru’,
    så skola de dräpa mig, under det att de låta dig leva.
  13. Säg därför att du är min syster, så att det går mig väl för din
    skull, och så att jag för din skull får leva.»
  14. Då nu Abram kom till Egypten, sågo egyptierna att hon var en
    mycket skön kvinna.
  15. Och när Faraos hövdingar fingo se henne, prisade de henne för
    Farao, och så blev kvinnan tagen in i Faraos hus.
  16. Och Abram blev av honom väl behandlad för hennes skull, så att
    han fick får, fäkreatur och åsnor, tjänare och tjänarinnor,
    åsninnor och kameler.
  17. Men HERREN hemsökte Farao och hans hus med stora plågor för
    Sarais, Abrams hustrus, skull.
  18. Då kallade Farao Abram till sig och sade: »Vad har du gjort mot
    mig! Varför lät du mig icke veta att hon var din hustru?»
  19. Varför sade du: ‘Hon är min syster’ och vållade så, att jag tog
    henne till hustru åt mig? Se, här har du nu din hustru, tag
    henne och gå.»
  20. Och Farao gav sina män befallning om honom, att de skulle
    ledsaga honom till vägs med hans hustru och allt vad han ägde.
    *01/13 Första Mosebok (Genesis), 13 KapitletFörsta Mosebok (Genesis), 13 Kapitlet
                  Abrams återkomst till Kanaan.  Hans
                         skilsmässa från Lot.
  1. Så drog då Abram upp från Egypten med sin hustru och allt vad
    han ägde, och Lot jämte honom, till Sydlandet.
  2. Och Abram var mycket rik på boskap och på silver och guld.
  3. Och han färdades ifrån lägerplats till lägerplats och kom så
    från Sydlandet ända till Betel, till det ställe där hans tält
    förut hade stått, mellan Betel och Ai,
  4. dit där han förra gången hade rest ett altare. Och där åkallade
    Abram HERRENS namn.
  5. Men Lot, som drog med Abram, hade också får och fäkreatur och
    tält.
  6. Och landet räckte icke till för dem, så att de kunde bo
    tillsammans; ty deras ägodelar voro för stora för att de skulle
    kunna bo tillsammans.
  7. och tvister uppstodo mellan Abram och Lots boskapsherdar.
    Tillika bodde på den tiden kananéerna och perisséerna där i
    landet.
  8. Då sade Abram till Lot: »Icke skall någon tvist vara mellan mig
    och dig, och mellan mina herdar och dina herdar; vi äro ju
    fränder.
  9. Ligger icke hela landet öppet för dig? Skilj dig ifrån mig;
    vill du åt vänster så går jag åt höger, och vill du åt höger, så
    går jag åt vänster.»
  10. Då lyfte Lot upp sina ögon och såg att hela Jordanslätten
    överallt var vattenrik. Innan HERREN fördärvade Sodom och
    Gomorra, var den nämligen såsom HERRENS lustgård, såsom Egyptens
    land, ända fram emot Soar.
  11. Så utvalde då Lot åt sig hela Jordanslätten. Och Lot bröt upp
    och drog österut, och de skildes så från varandra.
  12. Abram förblev boende i Kanaans land, och Lot bodde i städerna på
    Slätten och drog med sina tält ända inemot Sodom.
  13. Men folket i Sodom var mycket ont och syndigt inför Herren.
  14. Och HERREN sade till Abram, sedan Lot hade skilt sig från honom:
    »Lyft upp dina ögon och se, från den plats där du står, mot norr
    och söder och öster och väster.»
  15. Ty hela det land som du nu ser skall jag giva åt dig och din säd
    för evärdlig tid.
  16. Och jag skall låta din säd bliva såsom stoftet på jorden; kan
    någon räkna stoftet på jorden, så skall också din säd kunna
    räknas.
  17. Stå upp och drag igenom landet efter dess längd och dess bredd,
    ty åt dig skall jag giva det.
  18. Och Abram drog åstad med sina tält och kom och bosatte sig vid
    Mamres terebintlund invid Hebron; och han byggde där ett altare
    åt HERREN.
    *01/14 Första Mosebok (Genesis), 14 KapitletFörsta Mosebok (Genesis), 14 Kapitlet
                Kedorlaomers krigståg.  Lots befrielse.
                        Abram och Melki-Sedek.
  1. På den tid då Amrafel var konung i Sinear, Arjok konung i
    Ellasar, Kedorlaomer konung i Elam och Tideal konung över Goim,
    hände sig
  2. att dessa begynte krig mot Bera, konungen i Sodom, Birsa,
    konungen i Gomorra, Sinab, konungen i Adma, Semeber, konungen i
    Seboim, och mot konungen i Bela, det är Soar.
  3. De förenade sig alla och tågade till Siddimsdalen, där Salthavet
    nu är.
  4. I tolv år hade de varit under Kedorlaomer, men i det trettonde
    året hade de avfallit.
  5. Så kom nu i det fjortonde året Kedorlaomer med de konungar som
    voro på hans sida; och de slogo rafaéerna i Asterot-Karnaim,
    suséerna i Ham, eméerna i Save-Kirjataim
  6. och horéerna på deras berg Seir och drevo dem ända till El-Paran
    vid öknen.
  7. Sedan vände de om och kommo till En-Mispat, det är Kades, och
    härjade amalekiternas hela land; de slogo ock amoréerna som
    bodde i Hasason-Tamar.
  8. Då drogo konungen i Sodom, konungen i Gomorra, konungen i Adma,
    konungen i Seboim och konungen i Bela, det är Soar, ut och
    ställde upp sig i Siddimsdalen till strid mot dem —
  9. mot Kedorlaomer, konungen i Elam, Tideal, konungen över Goim,
    Amrafel, konungen i Sinear, och Arjok, konungen i Ellasar, fyra
    konungar mot fem.
  10. Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar. Och konungarna i
    Sodom och Gomorra måste fly och föllo då i dessa, och de som
    kommo undan flydde till bergsbygden.
  11. Så togo de allt gods som fanns i Sodom och Gomorra och alla
    livsmedel där, och tågade bort;
  12. de togo ock med sig Lot, Abrams brorson, och hans ägodelar, när
    de tågade bort; ty denne bodde i Sodom.
  13. Men en av de räddade kom och berättade detta för Abram, hebréen;
    denne bodde vid den terebintlund som tillhörde amoréen Mamre,
    Eskols och Aners broder, och dessa voro i förbund med Abram.
  14. Då nu Abram hörde att hans frände var fången, lät han sina mest
    beprövade tjänare, sådana som voro födda i hans hus, tre hundra
    aderton män, rycka ut, och förföljde fienderna ända till Dan.
  15. Och han delade sitt folk och överföll dem så om natten med sina
    tjänare och slog dem, och förföljde dem sedan ända till Hoba,
    norr om Damaskus,
  16. och tog tillbaka allt godset; sin frände Lot och hans ägodelar
    tog han ock tillbaka, ävensom kvinnorna och det övriga folket.
  17. Då han nu var på återvägen, sedan han hade slagit Kedorlaomer
    och de konungar som voro på hans sida, gick konungen i Sodom
    honom till mötes i Savedalen, det är Konungsdalen.
  18. Och Melki-Sedek, konungen i Salem, lät bära ut bröd och vin;
    denne var präst åt Gud den Högste.
  19. Och han välsignade honom och sade: »Välsignad vare Abram av Gud
    den Högste, himmelens och jordens skapare!
  20. Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina ovänner i
    din hand!» Och Abram gav honom tionde av allt.
  21. Och konungen i Sodom sade till Abram »Giv mig folket; godset må
    du behålla för dig själv.»
  22. Men Abram svarade konungen i Sodom: »Jag lyfter min hand upp
    till HERREN, till Gud den Högste, himmelens och jordens skapare,
    och betygar
  23. att jag icke vill taga ens en tråd eller en skorem, än mindre
    något annat som tillhör dig. Du skall icke kunna säga: ‘Jag har
    riktat Abram.’
  24. Jag vill intet hava; det är nog med vad mina män hava förtärt
    och den del som tillkommer mina följeslagare. Aner, Eskol och
    Mamre, de må få sin del.»
    *01/15 Första Mosebok (Genesis), 15 KapitletFörsta Mosebok (Genesis), 15 Kapitlet

Herrens förbund med Abram.

  1. En tid härefter kom HERRENS ord i en syn till Abram; han sade:
    »Frukta icke, Abram, jag är din sköld, din lön skall bliva
    mycket stor.»
  2. Men Abram sade »Herre, HERRE, vad vill du då giva mig? Jag går
    ju barnlös b ort, och arvinge till mitt hus bliver man från
    Damaskus, Elieser.»
  3. Och Abram sade ytterligare: »Mig har du icke givit någon
    livsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge.»
  4. Men se, HERRENS ord kom till honom; han sade: »Nej, denne skall
    icke bliva din arvinge, utan en som utgår från ditt eget liv
    skall bliva din arvinge.»
  5. Och han förde honom ut och sade: »Skåda upp till himmelen, och
    räkna stjärnorna, om du kan räkna dem.» Och han sade till
    honom: »Så skall din säd bliva.»
  6. Och han trodde på HERREN; och han räknade honom det till
    rättfärdighet.
  7. Och han sade till honom: »Jag är HERREN, som har fört dig ut
    från det kaldeiska Ur för att giva dig detta land till
    besittning.»
  8. Han svarade: »Herre, HERRE, varav skall jag veta att jag skall
    besitta det?»
  9. Då sade han till honom: »Tag åt mig en treårig kviga, en treårig
    get och en treårig vädur, därtill en turturduva och en ung
    duva.»
  10. Och han tog åt honom alla dessa djur och styckade dem mitt itu
    och lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han icke
    fåglarna.
  11. Och rovfåglarna slogo ned på de döda kropparna, men Abram drev
    bort dem.
  12. När nu solen var nära att gå ned och en tung sömn hade fallit på
    Abram, se, då kom en förskräckelse över honom och ett stort
    mörker.
  13. Och han sade till Abram: »Det skall du veta, att din säd skall
    komma att leva såsom främlingar i ett land som icke tillhör dem,
    och de skola där vara trälar, och man skall förtrycka dem; så
    skall ske i fyra hundra år.»
  14. Men det folk vars trälar de bliva skall jag ock döma. Sedan
    skola de draga ut med stora ägodelar.
  15. Men du själv skall gå till dina fäder i frid och bliva begraven
    i en god ålder.
  16. Och i det fjärde släktet skall din säd komma hit tillbaka. Ty
    ännu hava icke amoréerna fyllt sin missgärnings mått.»
  17. Då nu solen hade gått ned och det hade blivit alldeles mörkt,
    syntes en rykande ugn med flammande låga, som for fram mellan
    styckena.
  18. På den dagen slöt HERREN ett förbund med Abram och sade: »Åt din
    säd skall jag giva detta land, från Egyptens flod ända fram till
    den stora floden, till floden Frat:
  19. kainéernas, kenaséernas, kadmonéernas,
  20. hetiternas, perisséernas, rafaéernas,
  21. amoréernas, kananéernas, girgaséernas och jebuséernas land.»
    *01/16 Första Mosebok (Genesis), 16 KapitletFörsta Mosebok (Genesis), 16 Kapitlet

Hagar och Ismael.

  1. Och Sarai, Abrams hustru, hade icke fött barn åt honom. Men hon
    hade en egyptisk tjänstekvinna, som hette Hagar;
  2. och Sarai sade till Abram: »Se, HERREN har gjort mig ofruktsam,
    så att jag icke föder barn; gå in till min tjänstekvinna,
    kanhända skall jag få avkomma genom henne.» Abram lyssnade till
    Sarais ord;
  3. och Sarai, Abrams hustru, tog sin egyptiska tjänstekvinna Hagar
    och gav henne till hustru åt sin man Abram, sedan denne hade
    bott tio år i Kanaans land.
  4. Och han gick in till Hagar, och hon blev havande. När hon nu
    såg att hon var havande, ringaktade hon sin fru.
  5. Då sade Sarai till Abram: »Den orätt mig sker komme över dig.
    Jag själv lade min tjänstekvinna i din famn, men då hon nu ser
    att hon är havande ringaktar hon mig. HERREN döme mellan mig
    och dig.»
  6. Abram sade till Sarai: »Din tjänstekvinna är ju i din hand, gör
    med henne vad du finner för gott.» När då Sarai tuktade henne,
    flydde hon bort ifrån henne.
  7. Men HERRENS ängel kom emot henne vid en vattenkälla i öknen, den
    källa som ligger vid vägen till Sur.
  8. Och han sade: »Hagar, Sarais tjänstekvinna, varifrån kommer du,
    och vart går du?» hon svarade: »Jag är stadd på flykt ifrån min
    fru Sarai.»
  9. Då sade HERRENS ängel till henne: »Vänd tillbaka till din fru,
    och ödmjuka dig under henne.»
  10. Och HERRENS ängel sade till henne: »Jag skall göra din säd
    mycket talrik, så att man icke skall kunna räkna den för dess
    myckenhets skull.»
  11. Ytterligare sade HERRENS ängel till henne: »Se, du är havande
    och skall föda en son; honom skall du giva namnet Ismael [1],
    därför att HERREN har hört ditt lidande.
  12. Och han skall bliva lik en vildåsna; hans hand skall vara emot
    var man, och var mans hand emot honom; och han skall ligga i
    strid med alla sina bröder.»
  13. Och hon gav HERREN, som hade talat med henne, ett namn, i det hon
    sade: »Du är Seendets Gud.» Hon tänkte nämligen: »Har jag då
    verkligen här fått se en skymt av honom som ser mig [2]?»
  14. Därav kallades brunnen Beer-Lahai-Roi; den ligger mellan Kades
    och Bered.
  15. Och Hagar födde åt Abram en son; och Abram gav den son som Hagar
    hade fött åt honom namnet Ismael.
  16. Och Abram var åttiosex år gammal, när Hagar födde Ismael åt
    Abram.

[1] D. ä. Gud hör.
[2] Hebr. roí.
*01/17 Första Mosebok (Genesis), 17 Kapitlet

Första Mosebok (Genesis), 17 Kapitlet

Löftet om Isak. Omskärelsen.

  1. När Abram var nittionio år gammal, uppenbarade sig HERREN för
    honom och sade till honom: »Jag är Gud den Allsmäktige. Vandra
    inför mig och var ostrafflig.
  2. Jag vill göra ett förbund mellan mig och dig, och jag skall
    föröka dig övermåttan.»
  3. Då föll Abram ned på sitt ansikte, och Gud talade så med honom:
  4. »Se, det förbund som jag å min sida gör med dig är detta, att du
    skall bliva en fader till många folk.
  5. Därför skall du icke mer heta Abram, utan Abraham [1] skall vara
    ditt namn, ty jag skall låta dig bliva en fader till många folk.
  6. Och jag skall göra dig övermåttan fruktsam och låta folkslag
    komma av dig, och konungar skola utgå från dig.
  7. Och jag skall upprätta ett förbund mellan mig och dig och din
    säd efter dig, från släkte till släkte, ett evigt förbund, så
    att jag skall vara din Gud och din säds efter dig;
  8. och jag skall giva dig och din säd efter dig det land där du nu
    bor såsom främling, hela Kanaans land, till evärdlig besittning,
    och jag skall vara deras Gud.
  9. Och Gud sade ytterligare till Abraham: »Du åter skall hålla mitt
    förbund, du och din säd efter dig, från släkte till släkte.»
  10. Och detta är det förbund mellan mig och eder och din säd efter
    dig, som I skolen hålla: allt mankön bland eder skall omskäras;
  11. på eder förhud skolen I omskäras, och detta skall vara tecknet
    till förbundet mellan mig och eder.
  12. Släkte efter släkte skall vart gossebarn bland eder omskäras,
    när det är åtta dagar gammalt, jämväl den hemfödde tjänaren och
    den som är köpt för penningar från något främmande folk, och som
    icke är av din säd.
  13. Omskäras skall både din hemfödde tjänare och den som du har köpt
    för penningar; och så skall mitt förbund vara på edert kött
    betygat såsom ett evigt förbund.
  14. Men en oomskuren av mankön, en vilkens förhud icke har blivit
    omskuren, han skall utrotas ur sin släkt; han har brutit mitt
    förbund.
  15. Och Gud sade åter till Abraham: »Din hustru Sarai skall du icke
    mer kalla Sarai, utan Sara [2] skall vara hennes namn.
  16. Och jag skall välsigna henne och skall också med henne giva dig
    en son; ja, jag skall välsigna henne, och folkslag skola komma
    av henne, konungar över folk skola härstamma från henne.»
  17. Då föll Abraham ned på sitt ansikte och log, ty han sade vid sig
    själv: »Skulle barn födas åt en man som är hundra år gammal?
    Och skulle Sara föda barn, hon som är nittio år gammal?»
  18. Och Abraham sade till Gud: »Måtte allenast Ismael få leva inför
    dig!»
  19. Då sade Gud: »Nej, din hustru Sara skall föda dig en son, och du
    skall giva honom namnet Isak; och med honom skall jag upprätta
    mitt förbund, ett evigt förbund, som skall gälla hans säd efter
    honom.
  20. Men angående Ismael har jag ock hört din bön; se, jag skall
    välsigna honom och göra honom fruktsam och föröka honom
    övermåttan. Tolv hövdingar skall han få till söner, och jag
    skall göra honom till ett stort folk.
  21. Men mitt förbund skall jag upprätta med Isak, honom som Sara
    skall föda åt dig vid denna tid nästa år.»
  22. Då Gud nu hade talat ut med Abraham, for han upp från honom.
  23. Och Abraham tog sin son Ismael och alla sina tjänare, de
    hemfödda och de som voro köpta för penningar, allt mankön bland
    Abrahams husfolk, och omskar på denna samma dag deras förhud,
    såsom Gud hade tillsagt honom.
  24. Och Abraham var nittionio år gammal, när hans förhud blev
    omskuren.
  25. Och hans son Ismael var tretton år gammal, när hans förhud blev
    omskuren.
  26. På denna samma dag omskuros Abraham och hans son Ismael;
  27. och alla män i hans hus, de hemfödda tjänarna och de som voro
    köpta för penningar ifrån främmande folk, blevo omskurna tillika
    med honom.

[1] D. ä. fader till många.
[2] D. ä. furstinna.
*01/18 Första Mosebok (Genesis), 18 Kapitlet

Första Mosebok (Genesis), 18 Kapitlet

               Herrens besök hos Abraham.  Förnyat löfte
                till Sara.  Abrahams förbön för Sodom.
  1. Och HERREN uppenbarade sig för honom vid Mamres terebintlund, där
    han satt vid ingången till sitt tält, då det var som hetast på
    dagen.
  2. När han lyfte upp sina ögon, fick han se tre män stå framför sig.
    Och då han såg dem, skyndade han emot dem från tältets ingång och
    bugade sig ned till jorden
  3. och sade: »Herre, har jag funnit nåd för dina ögon, så gå icke
    förbi din tjänare.
  4. Låt mig hämta litet vatten, så att I kunnen två edra fötter; och
    vilen eder under trädet.
  5. Jag vill ock hämta ett stycke bröd, så att I kunnen vederkvicka
    eder, innan I gån vidare, eftersom I nu haven tagit vägen förbi
    eder tjänare.» De sade: »Gör såsom du har sagt.»
  6. Och Abraham skyndade in i tältet till Sara och sade: »Skynda dig
    och tag tre sea-mått fint mjöl, knåda det och baka kakor.»
  7. Men själv hastade Abraham bort till boskapen och tog en god
    ungkalv och gav den åt sin tjänare, och denne skyndade sig att
    tillreda den.
  8. Och han tog gräddmjölk och söt mjölk och kalven, som han hade
    låtit tillreda, och satte fram för dem; och han stod själv hos
    dem under trädet, medan de åto.
  9. Och de sade till honom: »Var är din hustru Sara?» Han svarade
    »Därinne i tältet.»
  10. Då sade han »Jag skall komma tillbaka till dig nästa år vid
    denna tid, och se, då skall din hustru Sara hava en son.» Detta
    hörde Sara, där hon stod i ingången till tältet, som var bakom
    honom.
  11. Men Abraham och Sara voro gamla och komna till hög ålder, och
    Sara hade icke mer såsom kvinnor pläga hava.
  12. Därför log Sara vid sig själv och tänkte: »Skulle jag väl nu på
    min ålderdom giva mig till lusta, nu då också min herre är
    gammal?»
  13. Men HERREN sade till Abraham: »Varför log Sara och tänkte:
    ‘Skulle jag verkligen föda barn, så gammal som jag är?’
  14. Är då något så underbart, att HERREN icke skulle förmå det? På
    den bestämda tiden skall jag komma tillbaka till dig, vid denna
    tid nästa år, och då skall Sara hava en son.
  15. Då nekade Sara och sade: »Jag log icke»; ty hon blev förskräckt.
    Men han sade: »Jo, du log.»
  16. Och männen stodo upp för att gå därifrån och vände sina blickar
    ned mot Sodom, och Abraham gick med för att ledsaga dem.
  17. Och HERREN sade: »Kan jag väl dölja för Abraham vad jag tänker
    göra?»
  18. Av Abraham skall ju bliva ett stort och mäktigt folk, och i
    honom skola alla folk på jorden varda välsignade.
  19. Ty därtill har jag utvalt honom, för att han skall bjuda sina
    barn och sitt hus efter sig att hålla HERRENS väg och öva
    rättfärdighet och rätt, på det att HERREN må låta det komma över
    Abraham, som han har lovat honom.»
  20. Och HERREN sade: »Ropet från Sodom och Gomorra är stort, och
    deras synd är mycket svår;
  21. därför vill jag gå ditned och se om de verkligen i allt hava
    gjort efter det rop som har kommit till mig; om så icke är, vill
    jag veta det.
  22. Och männen begåvo sig därifrån och gingo mot Sodom; men Abraham
    stod ännu kvar inför HERREN.
  23. Och Abraham trädde närmare och sade: »Vill du då förgöra den
    rättfärdige tillika med den ogudaktige?»
  24. Kanhända finnas femtio rättfärdiga i staden; vill du då förgöra
    den och icke skona orten för de femtio rättfärdigas skull som
    finnas där?»
  25. Bort det, att du skulle så göra och döda den rättfärdige tillika
    med den ogudaktige, så att det skulle gå den rättfärdige likasom
    den ogudaktige; bort det ifrån dig! Skulle han som är hela
    jordens domare icke göra vad rätt är?»
  26. HERREN sade: »Om jag i Sodom finner femtio rättfärdiga inom
    staden, så vill jag skona orten för deras skull.»
  27. Men Abraham svarade och sade: »Se, jag har dristat mig att tala
    till Herren, fastän jag är stoft och aska.»
  28. Kanhända skall det fattas fem i de femtio rättfärdiga; vill du
    då för de fems skull fördärva hela staden?» Han sade: »Om jag
    där finner fyrtiofem; så skall jag icke fördärva den.»
  29. Men han fortfor att tala till honom och sade: »Kanhända skola
    fyrtio finnas där.» Han svarade: »Jag skall då icke göra det,
    för de fyrtios skull.»
  30. Då sade han: »Herre, vredgas icke över att jag ännu talar något.
    Kanhända skola trettio finnas där.» Han svarade: »Om jag där
    finner trettio, så skall jag icke göra det.»
  31. Men han sade: »Se, jag har dristat mig att tala till Herren.
    Kanhända skola tjugu finnas där.» Han svarade: »Jag skall då
    icke fördärva den, för de tjugus skull.»
  32. Då sade han: »Herre, vredgas icke över att jag talar allenast
    ännu en gång. Kanhända skola tio finnas där.» Han svarade: »Jag
    skall då icke fördärva den, för de tios skull.»
  33. Och HERREN gick bort, sedan han talat ut med Abraham; och
    Abraham vände tillbaka hem.
    *01/19 Första Mosebok (Genesis), 19 KapitletFörsta Mosebok (Genesis), 19 Kapitlet
                  Sodoms förstöring.  Lots hustru och
                               döttrar.
  1. Och de två änglarna kommo om aftonen till Sodom, och Lot satt då
    i Sodoms port. När Lot fick se dem, stod han upp och gick emot
    dem och föll ned till jorden på sitt ansikte
  2. och sade: »I herrar, tagen härbärge i eder tjänares hus och
    stannen där över natten, och tvån edra fötter; sedan kunnen I i
    morgon bittida fortsätta eder färd.» De svarade: »Nej, vi vilja
    stanna på gatan över natten.»
  3. Men han bad dem så enträget, att de togo härbärge hos honom och
    kommo in i hans hus. Och han tillredde en måltid åt dem och
    bakade osyrat bröd, och de åto.
  4. Men innan de hade lagt sig, omringades huset av männen i staden,
    Sodoms män, både unga och gamla, allt folket, så många de voro.
  5. Dessa kallade på Lot och sade till honom: »Var äro de män som
    hava kommit till dig i natt? För dem ut till oss, så att vi få
    känna dem.»
  6. Då gick Lot ut till dem i porten och stängde dörren efter dig
  7. och sade »Mina bröder, gören icke så illa.»
  8. Se, jag har två döttrar, som ännu icke veta av någon man. Dem
    vill jag föra ut till eder, så kunnen I göra med dem vad I
    finnen för gott. Gören allenast icke något mot dessa män,
    eftersom de nu hava gått in under skuggan av mitt tak.»
  9. Men de svarade: »Bort med dig!» Och de sade ytterligare: »Denne,
    en ensam man, har kommit hit och bor här såsom främling, och han
    vill dock ständigt upphäva sig som domare. Men nu skola vi göra
    dig mer ont än dem.» Och de trängde med våld in på mannen Lot
    och stormade fram för att spränga dörren.
  10. Då räckte männen ut sina händer och togo Lot in till sig i huset
    och stängde dörren.
  11. Och de män som stodo utanför husets port slogo de med blindhet,
    både små och stora, så att de förgäves sökte finna porten.
  12. Och männen sade till Lot; »Har du någon mer här, någon måg,
    eller några söner eller döttrar, eller någon annan som tillhör
    dig i staden, så för dem bort ifrån detta ställe.
  13. Ty vi skola fördärva detta ställe; ropet från dem har blivit så
    stort inför HERREN, att HERREN har utsänt oss till att fördärva
    dem.»
  14. Då gick Lot ut och talade till sina mågar, som skulle få hans
    döttrar, och sade: »Stån upp och gån bort ifrån detta ställe; ty
    HERREN skall fördärva staden.» Men hans mågar menade att han
    skämtade.
  15. När nu morgonrodnaden gick upp, manade änglarna på Lot och sade:
    »Stå upp och tag med dig din hustru och dina båda döttrar, som
    du har hos dig, på det att du icke må förgås genom stadens
    missgärning.»
  16. Och då han ännu dröjde, togo männen honom vid handen jämte hans
    hustru hans båda döttrar, ty HERREN ville skona honom; och de
    förde honom ut, och när de voro utanför staden, släppte de
    honom.
  17. Och medan de förde dem ut, sade den ene: »Fly för ditt livs
    skull; se dig icke tillbaka, och dröj ingenstädes på Slätten.
    Fly undan till bergen, så att du icke förgås.»
  18. Men Lot sade till dem: »Ack nej, Herre.
  19. Se, din tjänare har ju funnit nåd för dina ögon, och stor är den
    barmhärtighet som du för med mig, då du vill rädda mitt liv; men
    jag förmår icke fly undan till bergen; jag rädes att olyckan
    hinner mig, så att jag omkommer.
  20. Se, staden därborta ligger helt nära, och det är lätt att fly
    dit, och den är liten; låt mig fly undan dit — den är ju så
    liten — på det att jag må bliva vid liv.»
  21. Då svarade han honom: »Välan, jag skall ock häri göra dig till
    viljes; jag skall icke omstörta den stad som du talar om.
  22. Men skynda att fly undan dit; ty jag kan intet göra, förrän du
    har kommit dit.» Därav fick staden namnet Soar [1].
  23. Då nu solen hade gått upp över jorden och Lot hade kommit till
    Soar,
  24. lät HERREN svavel och eld regna från himmelen, från HERREN, över
    Sodom och Gomorra;
  25. och han omstörtade dessa städer med hela Slätten och alla dem
    som bodde i städerna och det som växte på marken.
  26. Och Lots hustru, som följde efter honom, såg sig tillbaka; då
    blev hon en saltstod.
  27. Och när Abraham bittida följande morgon gick till den plats där
    han hade stått inför HERREN,
  28. och blickade ned över Sodom och Gomorra och över hela
    Slättlandet, då fick han se en rök stiga upp från landet, lik
    röken från en smältugn.
  29. Så skedde då, att när Gud fördärvade städerna på Slätten, tänkte
    han på Abraham och lät Lot komma undan omstörtningen, då han
    omstörtade städerna där Lot hade bott.
  30. Och Lot drog upp från Soar till bergsbygden och bodde där med
    sina båda döttrar, ty han fruktade för att bo kvar i Soar; och
    han bodde med sina båda döttrar i en grotta.
  31. Då sade den äldre till den yngre; »Vår fader är gammal, och
    ingen man finnes i landet, som kan gå in till oss efter all
    världens sedvänja.»
  32. Kom, låt oss giva vår fader vin att dricka och lägga oss hos
    honom för att vi må skaffa oss livsfrukt genom vår fader.»
  33. Så gåvo de sin fader vin att dricka den natten, och den äldre
    gick in och lade sig hos sin fader, och han märkte icke när hon
    lade sig, ej heller när hon stod upp.
  34. Dagen därefter sade den äldre till den yngre: »Se, jag låt i
    natt hos min fader; låt oss också denna natt giva honom vin att
    dricka, och gå du in och lägg dig hos honom, för att vi må skaffa
    oss livsfrukt genom vår fader.»
  35. Så gåvo de också den natten sin fader vin att dricka; och den
    yngre gick och lade sig hos honom, och han märkte icke när hon
    lade sig, ej heller när hon stod upp.
  36. Så blevo Lots båda döttrar havande genom sin fader.
  37. Och den äldre födde en son, och hon gav honom namnet Moab; från
    honom härstamma moabiterna ända till denna dag.
  38. Den yngre födde ock en son, och hon gav honom namnet Ben-Ammi;
    från honom härstamma Ammons barn ända fram till denna dag.

[1] D. ä. litenhet.
*01/20 Första Mosebok (Genesis), 20 Kapitlet

Första Mosebok (Genesis), 20 Kapitlet

Abraham och hans hustru i Gerar.

  1. Och Abraham bröt upp därifrån och drog till Sydlandet; där
    uppehöll han sig mellan Kades och Sur, och någon tid bodde han i
    Gerar.
  2. Och Abraham sade om sin hustru Sara att hon var hans syster. Då
    sände Abimelek, konungen i Gerar, och lät hämta Sara till sig.
  3. Men Gud kom till Abimelek i en dröm om natten och sade till
    honom: »Se, du måste dö för den kvinnas skull som du har tagit
    till dig, fast hon är en annan mans äkta hustru.»
  4. Men Abimelek hade icke kommit vid henne. Och svarade: »Herre,
    vill du då dräpa också rättfärdiga människor?
  5. Sade han icke själv till mig: ‘Hon är min syster’? Och likaså
    sade hon: ‘Han är min broder.’ I mitt hjärtas oskuld och med
    rena händer har jag gjort detta.»
  6. Då sade Gud till honom i drömmen: »Ja, jag vet att du har gjort
    detta i ditt hjärtas oskuld, och jag har själv hindrat dig från
    att synda mot mig; därför har jag icke tillstatt dig att komma
    vid henne.
  7. Men giv nu mannen hans hustru tillbaka; ty han är en profet.
    Och han må bedja för dig, så att du får leva. Men om du icke
    giver henne tillbaka, så vet att du skall döden dö, du själv och
    alla som tillhöra dig.
  8. Då stod Abimelek upp bittida om morgonen och kallade till sig
    alla sina tjänare och berättade allt detta för dem: och männen
    blevo mycket förskräckta.
  9. Sedan kallade Abimelek Abraham till sig och sade till honom:
    »Vad har du gjort mot oss! Vari har jag försyndat mig mot dig,
    eftersom du har velat komma mig och mitt rike att begå en så
    stor synd? På otillbörligt sätt har du handlat mot mig.»
  10. Och Abimelek sade ytterligare till Abraham: »Vad var din mening,
    när du gjorde detta?»
  11. Abraham svarade: »Jag tänkte: ‘På denna ort fruktar man nog icke
    Gud; de skola dräpa mig för min hustrus skull.’
  12. Hon är också verkligen min syster, min faders dotter, fastän
    icke min moders dotter; och så blev hon min hustru.
  13. Men när Gud sände mig ut på vandring bort ifrån min faders hus,
    sade jag till henne: ‘Bevisa mig din kärlek därmed att du säger
    om mig, varthelst vi komma, att jag är din broder.’»
  14. Då tog Abimelek får och fäkreatur, tjänare och tjänarinnor och
    gav dem åt Abraham. Han gav honom ock hans hustru Sara
    tillbaka.
  15. Och Abimelek sade: »Se, mitt land ligger öppet för dig; du må bo
    var du finner för gott.»
  16. Och till Sara sade han: »Se, jag giver åt din broder tusen
    siklar silver; det skall för dig vara en försoningsgåva inför
    allt ditt folk. Så har du inför alla fått upprättelse.»
  17. Och Abraham bad till Gud, och Gud botade Abimelek och hans hustru
    och hans tjänstekvinnor, så att de åter kunde föda barn.
  18. HERREN hade nämligen gjort alla kvinnor i Abimeleks hus
    ofruktsamma, för Saras, Abrahams hustrus, skull.
    *01/21 Första Mosebok (Genesis), 21 KapitletFörsta Mosebok (Genesis), 21 Kapitlet
               Isaks födelse.  Ismael och Hagar i öknen.
                    Abrahams förbund med Abimelek.
  1. Och HERREN såg till Sara, såsom han hade lovat, och HERREN
    gjorde med Sara såsom han hade sagt.
  2. Sara blev havande och födde åt Abraham en son på hans ålderdom,
    vid den bestämda tid som Gud hade sagt honom.
  3. Och Abraham gav den son som var född åt honom, den som Sara hade
    fött åt honom, namnet Isak.
  4. Och Abraham omskar sin son Isak, när denne var åtta dagar
    gammal, såsom Gud hade bjudit honom.
  5. Och Abraham var hundra år gammal, när hans son Isak föddes åt
    honom.
  6. Och Sara sade: »Gud har berett mig ett löje; var och en som får
    höra detta skall le mot mig.»
  7. Och hon sade: »Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva
    barn di? Och nu har jag fött honom en son på hans ålderdom!»
  8. Och barnet växte upp och blev avvant; och den dag då Isak
    avvandes gjorde Abraham ett stort gästabud.
  9. Då fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna
    hade fött Abraham, leka och skämta;
  10. och hon sade till Abraham: »Driv ut denna tjänstekvinna och
    hennes son, ty denna tjänstekvinnas son skall icke ärva med min
    son Isak.»
  11. Det talet misshagade Abraham mycket för hans sons skull.
  12. Men Gud sade till Abraham: »Du må icke för gossens och för din
    tjänstekvinnas skull låta detta misshaga dig. Lyssna till Sara
    I allt vad hon säger dig; ty genom Isak är det som säd skall
    uppkallas efter dig.
  13. Men också tjänstekvinnans son skall jag göra till ett folk,
    därför att han är av din säd.»
  14. Bittida följande morgon tog Abraham bröd och en lägel med vatten
    och gav det åt Hagar; han lade det på hennes rygg och gav henne
    barnet med och lät henne gå. Och hon begav sig åstad och irrade
    omkring i Beer-Sebas öken.
  15. Men när vattnet i lägeln hade tagit slut, kastade hon barnet
    ifrån sig under en buske
  16. och gick bort och satte sig ett stycke därifrån, på ett
    bågskotts avstånd, ty hon tänkte: »Jag förmår icke se på, huru
    barnet dör.» Och där hon nu satt, på något avstånd, brast hon ut
    i gråt.
  17. Då hörde Gud gossens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från
    himmelen och sade till henne: »Vad fattas dig, Hagar? Frukta
    icke; ty Gud har hört gossens röst, där han ligger.
  18. Gå och lyft upp gossen, och tag honom vid handen, jag skall göra
    honom till ett stort folk.»
  19. Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon blev varse en
    vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin lägel med vatten
    och gav gossen att dricka.
  20. Och Gud var med gossen, och han växte upp och bodde i öknen och
    blev med tiden en bågskytt.
  21. Han bodde i öknen Paran; och hans moder tog en hustru åt honom
    från Egyptens land.
  22. Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin härhövitsman, och
    talade med Abraham och sade: »Gud är med dig i allt vad du gör.
  23. Så lova mig nu här med ed vid Gud att du icke skall göra dig
    skyldig till något svek mot mig eller mina barn och
    efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land där du
    nu bor såsom främling samma godhet som jag bevisat dig.»
  24. Abraham sade: »Det vill jag lova dig.»
  25. Dock gjorde Abraham Abimelek förebråelser angående en
    vattenbrunn som Abimeleks tjänare hade tagit ifrån honom.
  26. Men Abimelek svarade: »Jag vet icke vem som har gjort detta;
    själv har du ingenting sagt mig, och jag har icke hört något
    därom förrän i dag.»
  27. Då tog Abraham får och fäkreatur och gav åt Abimelek; och de
    slöto förbund med varandra.
  28. Men Abraham ställde sju lamm av hjorden avsides.
  29. Då sade Abimelek till Abraham: »Vad betyda de sju lammen som du
    har ställt där avsides?»
  30. Han svarade: »Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, för att
    detta må vara mig till ett vittnesbörd därom att det är jag som
    har grävt denna brunn.»
  31. Därav kallades det stället Beer-Seba [1], eftersom de båda där
    gingo eden.
  32. När de så hade slutit förbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och
    hans härhövitsman Pikol upp och vände tillbaka till filistéernas
    land.
  33. Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och åkallade
    där HERREN, den eviga Gudens, namn. Och Abraham bodde i
    filistéernas land en lång tid.

[1] D. ä. sjubrunnen; i hebreiskan hava orden för »sju» och »ed»

likhet med varandra.
*01/22 Första Mosebok (Genesis), 22 Kapitlet

Första Mosebok (Genesis), 22 Kapitlet

               Abraham prövas av Gud genom befallningen
                  att offra Isak.  Nahors släkttavla.
  1. En tid därefter hände sig att Gud satte Abraham på prov. Han
    sade till honom: »Abraham!» Han svarade: »Här är jag.»
  2. Då sade han: »Tag din son Isak, din ende son, som du har kär,
    och gå bort till Moria land, och offra honom där såsom
    brännoffer, på ett berg som jag skall säga dig.»
  3. Bittida följande morgon lastade Abraham sin åsna och tog med sig
    två av sina tjänare och sin son Isak; och sedan han hade huggit
    sönder ved till brännoffer, bröt han upp och begav sig på väg
    till den plats som Gud hade sagt honom.
  4. När nu Abraham på tredje dagen lyfte upp sina ögon och fick se
    platsen på avstånd,
  5. sade han till sina tjänare: »Stannen I här med åsnan; jag och
    gossen vilja gå ditbort. När vi hava tillbett, skola vi komma
    tillbaka till eder.»
  6. Och Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son
    Isak, men själv tog han elden och kniven, och de gingo så båda
    tillsammans.
  7. Då talade Isak till sin fader Abraham och sade: »Min fader!» Han
    svarade: »Vad vill du, min son?» Han sade: »Se, här är elden och
    veden, men var är fåret till brännoffret?»
  8. Abraham svarade: »Gud utser nog åt sig fåret till brännoffret,
    min son.» Så gingo de båda tillsammans.
  9. När de nu hade kommit fram till den plats som Gud hade sagt
    Abraham, byggde han där ett altare och lade veden därpå, sedan
    band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden.
  10. Och Abraham räckte ut sin hand och tog kniven för att slakta sin
    son.
  11. Då ropade HERRENS ängel till honom från himmelen och sade:
    »Abraham! Abraham!» Han svarade: »Här är jag.»
  12. Då sade han: »Låt icke din hand komma vid gossen, och gör honom
    intet; ty nu vet jag att du fruktar Gud, nu då du icke har
    undanhållit mig din ende son.»
  13. När då Abraham lyfte upp sina ögon, fick han bakom sig se en
    vädur, som hade fastnat med sina horn i ett snår; och Abraham
    gick dit och tog väduren och offrade den till brännoffer i sin
    sons ställe.
  14. Och Abraham gav den platsen namnet HERREN utser; nu för tiden
    heter den Berget där HERREN låter se sig.
  15. Och HERRENS ängel ropade för andra gången till Abraham från
    himmelen
  16. och sade: »Jag svär vid mig själv, säger HERREN: Eftersom du
    har gjort detta och icke undanhållit mig din ende son
  17. därför skall jag rikligen välsigna dig och göra din säd talrik
    såsom stjärnorna på himmelen och såsom sanden på havets strand;
    och din säd skall intaga sina fienders portar.
  18. Och i din säd skola alla folk på jorden välsigna sig [1], därför
    att du lyssnade till mina ord.»
  19. Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare; och de stodo upp
    och gingo tillsammans till Beer-Seba. Och Abraham bodde i
    Beer-Seba.
  20. En tid härefter blev så berättat för Abraham: »Se, Milka har ock
    fött barn åt din broder Nahor.»
  21. Barnen vore Us, hans förstfödde, och Bus, dennes broder, och
    Kemuel, Arams fader,
  22. vidare Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Betuel.
  23. Men Betuel födde Rebecka. Dessa åtta föddes av Milka åt Nahor,
    Abrahams broder.
  24. Och hans bihustru, som hette Reuma, födde ock barn, nämligen
    Teba, Gaham, Tahas och Maaka.

[1] Se Välsigna i Ordförkl.
*01/23 Första Mosebok (Genesis), 23 Kapitlet

Första Mosebok (Genesis), 23 Kapitlet

Saras död. Abrahams gravköp.

  1. Och Sara blev ett hundra tjugusju år gammal; så gammal blev
    Sara.
  2. Och Sara dog i Kirjat-Arba, det är Hebron, i Kanaans land. Och
    Abraham kom och höll dödsklagan efter Sara och begrät henne.
  3. Därefter stod Abraham upp och gick bort ifrån den döda och
    talade så till Hets barn:
  4. »Jag är en främling och gäst hos eder. Låten mig nu få en egen
    grav hos eder, så att jag kan föra min döda dit och begrava
    henne.»
  5. Då svarade Hets barn Abraham och sade till honom:
  6. »Hör oss, herre. Du är en Guds hövding bland oss; begrav din
    döda i den förnämligaste av våra gravar. Ingen av oss skall
    vägra att giva dig sin grav till att där begrava din döda.»
  7. Men Abraham stod upp och bugade sig för landets folk, Hets barn;
  8. och han talade med dom och sade: »Om I tillstädjen att jag för
    ut min döda och begraver henne, så hören mig och läggen eder ut
    för mig hos Efron, Sohars son,
  9. så att han giver mig den grotta i Makpela, som tillhör honom,
    och som ligger vid ändan av hans åker. Mot full betalning i
    eder krets må han giva mig den till egen grav.»
  10. Men Efron satt där bland Hets barn. Och Efron, hetiten, svarade
    Abraham i närvaro av Hets barn, alla som bodde inom hans
    stadsport; han sade:
  11. »Icke så, min herre. Hör mig: Jag skänker dig åkern; grottan
    som finnes där skänker jag dig ock; jag skänker dig den inför
    mina landsmäns ögon; begrav där din döda.»
  12. Men Abraham bugade sig för landets folk;
  13. och han talade till Efron i närvaro av landets folk och sade:
    »Värdes dock höra mig. Jag vill betala åkerns värde; tag emot
    det av mig, och låt mig där begrava min döda.»
  14. Då svarade Efron Abraham och sade till honom:
  15. »Min herre, hör mig. Ett jordstycke till ett värde av fyra
    hundra siklar silver, vad betyder det mellan mig och dig?
    Begrav du din döda.»
  16. Och Abraham förstod Efron och vägde upp åt honom den summa som
    Efron hade uppgivit i närvaro av Hets barn, fyra hundra siklar
    silver, sådant silver som var gångbart i handel.
  17. Så skedde det att Efrons åker i Makpela, gent emot Mamre, själva
    åkern med grottan som fanns där och alla träd på åkern, så
    långt dess område sträckte sig runt omkring, blev överlåten åt
    Abraham till egendom
  18. inför Hets barns ögon, inför alla som bodde inom hans stadsport.
  19. Därefter begrov Abraham sin hustru Sara i grottan på åkern i
    Makpela, gent emot Mamre, det är Hebron, i Kanaans land.
  20. Åkern med grottan som fanns där blev så av Hets barn överlåten
    åt Abraham till egen grav.
    *01/24 Första Mosebok (Genesis), 24 KapitletFörsta Mosebok (Genesis), 24 Kapitlet

Rebecka blir Isaks hustru.

  1. Abraham var nu gammal och kommen till hög ålder, och HERREN hade
    välsignat Abraham i alla stycken.
  2. Då sade han till sin äldste hustjänare, den som förestod all
    hans egendom: »Lägg din hand under min länd;
  3. jag vill av dig taga en ed vid HERREN, himmelens Gud och jordens
    Gud, att du icke till hustru åt min son skall taga en dotter
    till någon av kananéerna bland vilka jag bor,
  4. utan att du skall gå till mitt eget land och till min släkt och
    där taga hustru åt min son Isak.»
  5. Tjänaren sade till honom: »Men om så händer, att kvinnan icke
    vill följa mig hit till landet, måste jag då föra din son
    tillbaka till det land som du har kommit ifrån?»
  6. Abraham svarade honom: »Tag dig till vara för att föra min son
    dit tillbaka.
  7. HERREN, himmelens Gud, som har fört mig bort ifrån min faders
    hus och ifrån mitt fädernesland, han som har talat till mig och
    svurit och sagt: ‘Åt din säd skall jag giva detta land’, han
    skall sända din ängel framför dig, så att du därifrån skall
    kunna få en hustru åt min son.
  8. Men om kvinnan icke vill följa dig, så är du fri ifrån denna din
    ed till mig. Allenast må du icke föra min son dit tillbaka.»
  9. Då lade tjänare sin hand under sin herre Abrahams länd och
    lovade honom denna ed.
  10. Och tjänaren tog tio av sin herres kameler och drog åstad med
    allahanda dyrbara gåvor från sin herre; han stod upp och drog
    åstad till Nahors stad i Aram-Naharaim.
  11. Där lät han kamalerna lägra sig utanför staden, vid en
    vattenbrunn; och det led mot aftonen, den tid då kvinnorna
    plägade komma ut för att hämta vatten.
  12. Och han sade: »HERRE, min herre Abrahams Gud, låt mig i dag få
    ett lyckosamt möte, och gör nåd med min herre Abraham.
  13. Se, jag står här vid vattenkällan, och stadsbornas döttrar komma
    hitut för att hämta vatten.
  14. Om jag nu säger till en flicka: ‘Håll hit din kruka, och låt mig
    få dricka’ och hon då svarar: ‘Drick; dina kameler vill jag ock
    vattna’, må hon då vara den som du har utsett åt din tjänare
    Isak, så skall jag därav veta att du har gjort nåd med min
    herre.»
  15. Och se, innan han hade slutat att tala, kom Rebecka ditut, en
    dotter till Betuel, som var son till Milka, Abrahams broder
    Nahors hustru; och hon bar sin kruka på axeln.
  16. Och flickan var mycket fager att skåda, en jungfru som ingen man
    hade känt. Hon gick nu ned till källan och fyllde sin kruka och
    steg så upp igen.
  17. Då skyndade tjänaren emot henne och sade: »Låt mig få dricka
    litet vatten ur din kruka.»
  18. Hon svarade: »Drick, min herre» och lyfte strax ned krukan på
    sin hand och gav honom att dricka.
  19. Och sedan hon hade givit honom att dricka, sade hon: »Jag vill
    ock ösa upp vatten åt dina kameler, till dess att de alla hava
    fått dricka.»
  20. Och hon tömde strax sin kruka i vattenhon och skyndade åter till
    brunnen för att hämta vatten och öste så upp åt alla hans
    kameler.
  21. Men mannen såg på henne under tystnad och undrade om HERREN hade
    gjort hans resa lyckosam eller icke.
  22. Och när alla kamelerna hade druckit, tog mannen fram en näsring
    av guld, en halv sikel i vikt, och två armband av guld, tio
    siklar i vikt,
  23. och frågade: »Vems dotter är du? Säg mig det. Och säg mig om
    vi kunna få natthärbärgre i din faders hus?»
  24. Hon svarade honom: »Jag är dotter till Betuel, Milkas son, som
    av henne födes åt Nahor.»
  25. Och hon sade ytterligare till honom: »Vi hava rikligt med både
    halm och foder; natthärbärge kan du ock få.»
  26. Då böjde mannen sig ned och tillbad HERREN
  27. och sade: »Lovad vara HERREN, min herre Abrahams Gud, som icke
    har tagit sin nåd och trofasthet ifrån min herre! Mig har
    HERREN ledsagat på vägen, hem till min herres fränder.»
  28. Och flickan skyndade åstad och berättade allt detta i sin moders
    hus.
  29. Men rebecka hade en broder som hette Laban. Och Laban skyndade
    åstad till mannen därute vid källan.
  30. När han nämligen såg näsringen och armbanden som hans syster
    bar, och när han hörde huru hans syster Rebecka berättade: ‘Så
    och så talade mannen till mig’, då begav han sig ut till mannen,
    där denne stod hos kamelerna vid källan.
  31. Och han sade: »Kom in, du HERRENS välsignade; varför står du
    härute? Jag har berett plats i huset, och rum finnes för
    kamelerna.»
  32. Så kom då mannen in i huset; och man lastade av kamelerna, och
    tog fram halm och foder åt kamelerna, och vatten till at två
    hans och hans följeslagares fötter.
  33. Och man satte fram mat för honom; men han sade: »Jag vill icke
    äta, förrän jag har framfört mitt ärende.» Laban svarade: »Så
    tala då.»
  34. Då sade Han: »Jag är Abrahams tjänare.
  35. Och HERREN har rikligen välsignat min herre, så att han har
    blivit en mäktig man; han har givit honom får och fäkreatur,
    silver och guld, tjänare och tjänarinnor, kameler och åsnor.
  36. Och Sara, min herres hustru, har fött åt min herre en son på sin
    ålderdom och åt denne har han givit allt vad han äger.
  37. Och min herre har tagit en ed av mig och sagt: ‘Till hustru åt
    min son skall du icke taga en dotter till någon av kananéerna i
    vilkas land jag bor,
  38. utan du skall gå till min faders hus och till min släkt och där
    taga hustru åt min son.’
  39. Då sade jag till min herre: ‘Men om nu kvinnan icke vill följa
    med mig?’
  40. Han svarade mig: ‘HERREN, inför vilken jag har vandrat, skall
    sända sin ängel med dig och göra din resa lyckosam, så att du åt
    min son får en hustru av min släkt och av min faders hus;
  41. i sådant fall skall ska du vara löst från din ed till mig, när
    du har kommit till min släkt. Också om de icke giva henne åt
    dig, skall du vara fri ifrån eden till mig.’
  42. Så kom jag i dag till källan, och jag sade: HERRE, min herre
    Abrahams Gud, om du vill låta den resa på vilken jag är stadd
    bliva lyckosam,
  43. må det då ske, när jag nu står här vid vattenkällan, att om en
    ung kvinna kommer ut för att hämta vatten och jag säger till
    henne: ‘Låt mig få dricka litet vatten ur din kruka’
  44. och hon då svarar mig: ‘Drick du; åt dina kameler vill jag ock
    ösa upp vatten’ — må hon då vara den kvinna som HERREN har
    utsett åt min herres son.
  45. Och innan jag hade slutat att så tala för mig själv, se, då kom
    Rebecka ut med sin kruka på axeln och gick ned till källan för
    att hämta vatten. Då sade jag till henne: ‘Låt mig få dricka.’
  46. Och strax lyfte hon ned sin kruka från axeln och sade: ‘Drick;
    dina kameler vill jag ock vattna.’ Så drack jag, och hon
    vattnade också kamelerna.
  47. Och jag frågade henne och sade: ‘Vems dotter är du?’ Hon
    svarade: ‘Jag är dotter till Betuel, Nahors son, som föddes åt
    honom av Milka.’ Då satte jag ringen i hennes näsa och armbanden
    på hennes armar.
  48. Och jag böjde mig ned och tillbad HERREN och lovade HERREN, min
    herre Abrahams Gud, som hade ledsagat mig på den rätta vägen, så
    att jag åt hans son skulle få min herres frändes dotter.
  49. Om I nu viljen visa min herre kärlek och trofasthet, så sägen
    mig det; varom icke, så sägen mig ock det, för att jag då må
    vända mig åt annat håll, till höger eller till vänster.»
  50. Då svarade Laban och Betuel och sade: »Från HERREN har detta
    utgått; vi kunna i den saken intet säga till dig, varken ont
    eller gott.
  51. Se, där står Rebecka inför dig, tag henne och drag åstad; må hon
    bliva hustru åt din herres son, såsom HERREN har sagt.»
  52. När Abrahams tjänare hörde deras ord föll han ned på jorden och
    tillbad HERREN.
  53. Sedan tog tjänaren frammmm smycken av silver och guld, så ock
    kläder, och gav detta åt Rebecka. Jämväl åt hennes broder och
    hennes moder gav han dyrbara skänker.
  54. Och de åto och drucko, han och hans följeslagare, och stannade
    sedan där över natten. Men om morgonen, när de hade stått upp,
    sade han: »Låten mig nu fara till min herre.»
  55. Då sade hennes broder och hennes moder: »Låt flickan stanna hos
    oss några dagar, tio eller så; sedan må du fara.»
  56. Men han svarade dem: »Uppehållen mig icke, eftersom HERREN har
    gjort min resa lyckosam. Låten mig fara; jag vill resa hem till
    min herre.»
  57. Då sade de: »Vi vilja kalla hit flickan och fråga henne själv.»
  58. Och de kallade Rebecka till sig och sade till henne: »Vill du
    resa med denne man?» Hon svarade: »Ja.»
  59. Då bestämde de att deras syster Rebecka jämte sin amma skulle
    fara med Abrahams tjänare och dennes män.
  60. Och de välsignade Rebecka och sade till henne: »Av dig, du vår
    syster, komme tusen gånger tio tusen, och må dina avkomlingar
    intaga sina fienders portar.»
  61. Och Rebecka och hennes tärnor stodo upp och satte sig på
    kamelerna och följde med mannen; så tog tjänaren Rebecka med sig
    och for sin väg.
  62. Men Isak var på väg hem från Beer-Lahai-Roi, ty han bodde i
    Sydlandet.
  63. Och mot aftonen hade Isak gått ut på fältet i sorgsna tankar.
    När han då lyfte upp sina ögon, fick han se kameler komma.
  64. Då nu också Rebecka lyfte upp sina ögon och fick se Isak, steg
    hon med hast ned från kamelen;
  65. och hon frågade tjänaren: »Vem är den mannen som kommer emot oss
    där på fältet?» TJänaren svarade: »Det är min herre.» Då tog hon
    sin slöja och höljde sig i den.
  66. Och tjänaren förtäljde för Isak huru han hade uträttat allt.
  67. Och Isak förde henne in i sin moder Saras tält; och han tog
    Rebecka till sig, och hon blev hans hustru, och han hadde henne
    kär. Så blev Isak tröstad i sorgen efter sin moder.
    *01/25 Första Mosebok (Genesis), 25 KapitletFörsta Mosebok (Genesis), 25 Kapitlet
               Abrahams söner med Ketura.  Hans död och
                begravning.  Ismaels släkttavla, Esaus
                      och Jakobs födelse.  Esaus
                           förstfödslorätt.
  1. Och Abraham tog sig ännu en hustru, och hon hette Ketura.
  2. Hon födde åt honom Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och
    Sua.
  3. Och Joksan födde Saba och Dedan, och Dedans söner vore
    assuréerna, letuséerna och leumméerna.
  4. Och Midjans söner vore Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla
    dessa voro Keturas söner.
  5. Och Abraham gav allt vad han ägde åt Isak.
  6. Men åt sönerna till sina bihustrur gav Abraham skänker och
    skilde dem, medan han själv ännu levde, från sin son Isak och
    lät dem draga österut, bort till Österlandet.
  7. Och detta är antalet av Abrahams levnadsår: ett hundra
    sjuttiofem år;
  8. därefter gav Abraham upp andan och dog i en god ålder, gammal
    och mätt på livet, och blev samlad till sina fäder.
  9. Och hans söner Isak och Ismael begrovo honom i grottan i
    Makpela, på hetiten Efrons, Sohars sons, åker gent emot Mamre,
  10. den åker som Abraham hade köpt av Hets barn; där blev Abraham
    begraven, såväl som hans hustru Sara.
  11. Och efter Abrahams död välsignade Gud hans son Isak. Och Isak
    bodde vid Beer-Lahai-Roi.
  12. Och detta är berättelsen om Ismaels släkt, Abrahams sons, som
    föddes åt Abraham av Hagar, Saras egyptiska tjänstekvinna.
  13. Dessa äro namnet på Ismaels söner, med deras namn, efter deras
    ättföljd: Nebajot, Ismaels förstfödde, vidare Kedar, Abdeel,
    Mibsam,
  14. Misma, Duma och Massa,
  15. Hadad och Tema, Jetur, Nafis och Kedma.
  16. Dessa voro Ismaels söner och dessa deras namn, i deras byar och
    tältläger, tolv hövdingar efter deras stammar.
  17. Och detta är antalet av Ismaels levnadsår: ett hundra trettiosju
    år; därefter gav han upp andan och dog och blev samlad till sina
    fäder.
  18. Och de hade sina boningsplatser från Havila ända till Sur som
    ligger gent emot Egypten, fram emot Assyrien. Han kom i strid
    med alla sina bröder.
  19. Och detta är berättelsen om Isaks, Abrahams sons, släkt.
    Abraham födde Isak;
  20. och Isak var fyrtio år gammal, när han till hustru åt sig tog
    Rebecka, som var dotter till araméen Betuel från Paddan-Aram och
    syster till araméen Laban.
  21. Och Isak bad till HERREN för sin hustru Rebecka, ty hon var
    ofruktsam; och HERREN bönhörde honom, så att hans hustru Rebecka
    blev havande.
  22. Men barnen stötte varandra i hennes lib; då sade hon: »Om det
    skulle gå så, varför skulle jag då vara till?» Och hon gick bort
    för att fråga HERREN.
  23. Och HERREN svarade henne:
    »Två folk finnas i ditt liv,
    två folkstammar skola ur ditt sköte söndras från varandra;
    den ena stammen skall vara den andra övermäktig,
    och den äldre skall tjäna den yngre.»
  24. När sedan tiden var inne att hon skulle föda, se, då funnos
    tvillingar i hennes liv.
  25. Den som först kom fram var rödlätt och över hela kroppen såsom
    en hårmantel; och de gåvo honom namnet Esau.
  26. Därefter kom hans broder fram, och denne höll med sin hand i
    Esaus häl; och han fick namnet Jakob [1]. Men Isak var sextio
    år gammal, när de föddes.
  27. Och barnen växte upp, och Esau blev en skicklig jägare, som höll
    sig ute på marken; Jakob åter blev en fromsint man, som bodde i
    tält.
  28. Och Isak hade Esau kärast, ty han hade smak för villebråd; men
    Rebecka hade Jakob kärast.
  29. En gång då Jakob höll på att koka något till soppan, kom Esau
    hem från marken, uppgiven av hunger.
  30. Och Esau sade till Jakob: »Låt mig få till livs av det röda, det
    röda du har där; ty jag är uppgiven av hunger.» Därav fick han
    namnet Edom [2].
  31. Men Jakob sade: »Sälj då nu åt mig din förstfödslorätt.»
  32. Esau svarade: »Jag är ju döden nära: vartill gagnar mig då min
    förstfödslorätt?»
  33. Jakob sade: »Så giv mig nu din ed därpå.» Och han gav honom sin
    ed och sålde så sin förstfödslorätt till Jakob.
  34. Men Jakob gav Esau bröd och linssoppa; och han åt och drack och
    stod sedan upp och gick sin väg. Så ringa aktade Esau sin
    förstfödslorätt.

[1] D. ä. den som håller i hälen; kan ock betyda: den som bedrager.
[2] D. ä. röd.
*01/26 Första Mosebok (Genesis), 26 Kapitlet

Första Mosebok (Genesis), 26 Kapitlet

               Isak i Gerar och Beer-Seba.  Förnyelse av
                   löftet till Abraham.  Förbund med
                       Abimelek.  Esaus hustrur.
  1. Men en hungersnöd uppstod i landet, en ny hungersnöd, efter den
    som hade varit förut, i Abrahams tid. Då begav sig Isak till
    Abimelek, filistéernas konung, i Gerar.
  2. Och HERREN uppenbarade sig för honom och sade: »Drag icke ned
    till Egypten; bo kvar i det land som jag skall säga dig.
  3. Stanna såsom främling här i landet; jag skall vara med dig och
    välsigna dig, ty åt dig och din säd skall jag giva alla dessa
    länder, och skall hålla den ed som jag har svurit din fader
    Abraham.
  4. Jag skall göra din säd talrik såsom stjärnorna på himmelen, och
    jag skall giva åt din säd alla dessa länder; och i din säd skola
    alla folk på jorden välsigna sig [1],
  5. därför att Abraham har lyssnat till mina ord och hållit vad jag
    har bjudit honom hålla, mina bud, mina stadgar och mina lagar.»
  6. Så stannade Isak kvar i Gerar.
  7. Och när männen på orten frågade honom om hans hustru, sade han:
    »Hon är min syster.» Han fruktade nämligen för att säga att hon
    var hans hustru, ty han tänkte: »Männen här på orten kunde då
    dräpa mig för Rebeckas skull, eftersom hon är så fager att
    skåda.»
  8. Men när han hade varit där en längre tid, hände sig en gång, då
    Abimelek, filistéernas konung, blickade ut genom fönstret, att
    han fick se Isak kärligt skämta med sin hustru Rebecka.
  9. Då kallade Abimelek Isak till sig och sade: »Hon är ju din
    hustru; huru har du då kunnat säga: ‘Hon är min syster’?» Isak
    svarade honom: »Jag fruktade att jag annars skulle bliva dödad
    för hennes skull.»
  10. Då sade Abimelek: »Vad har du gjort mot oss! Huru lätt kunde
    det icke hava skett att någon av folket hade lägrat din hustru?
    Och så hade du dragit skuld över oss.»
  11. Sedan bjöd Abimelek allt folket och sade. »Den som kommer vid
    denne man eller vid hans hustru, han skall straffas med döden.»
  12. Och Isak sådde där i landet och fick det håret hudrafalt, ty
    HERREN välsignade honom.
  13. Och han blev en mäktig man; hans makt blev större och större, så
    att han till slut var mycket mäktig.
  14. Han ägde så många får och fäkreatur och så många tjänare, att
    filistéerna begynte avundas honom.
  15. Och alla de brunnar som hans faders tjänare hade grävt i hans
    fader Abrahams tid, dem hade filistéerna kastat igen och fyllt
    med grus.
  16. Och Abimelek sade till Isak: »Drag bort ifrån oss; ty du har
    blivit oss alltför mäktig.»
  17. Då drog Isak bort därifrån och slog upp sitt läger i Gerars dal
    och bodde där.
  18. Och Isak lät åter gräva ut de vattenbrunnar som hade blivit
    grävda i hans fader Abrahams tid, men som filistéerna efter
    Abnrahsms död hade kastat igen; och han gav dem åter de namn som
    hans fader hade givit dem.
  19. Och Isaks tjänare grävde i dalen och funno där en brunn med
    rinnande vatten.
  20. Men herdarna i Gerar begynte tvista med Isaks herdar och sade:
    »Vattnet är vårt.» Då gav han den brunnen namnet Esek [2],
    eftersom de hade kivat med honom.
  21. Därefter grävde de en annan brunn, men om den kommo de ock i
    tvist; då gav han den namnet Sitna [3].
  22. Sedan begav han sig därifrån till en annan plats och grävde åter
    en brunn; om den tvistade de icke. Därför gav han denna namnet
    Rehobot [4], i det han sade. »Nu har ju HERREN givit oss
    utrymme, så att vi kunna föröka oss i landet.»
  23. Sedan drog han därifrån upp till Beer-Seba.
  24. Och HERREN uppenbarade sig för honom den natten och sade: »Jag
    är Abrahams, din faders, Gud. Frukta icke, ty jag är med dig,
    och jag skall välsigna dig och göra din säd talrik, för min
    tjänare Abrahams skull.»
  25. Då byggde han där ett altare och åkallade HERRENS namn och slog
    där upp sitt tält. Och Isaks tjänare grävde där en brunn.
  26. Och Abimelek begav sig till honom från Gerar med Ahusatt, sin
    vän [5], och Pikol, sin härhövitsman.
  27. Men Isak sade till dem: »Varför kommen I till mig, I som haten
    mig och haven drivit mig ifrån eder?»
  28. De svarade: »Vi hava tydligt sett att HERREN är med dig; därför
    tänkte vi: ‘Låt oss giva varandra en ed, vi och du, så att vi
    sluta ett förbund med dig,
  29. att du icke skall göras oss något ont, likasom vi å vår sida
    icke hava kommit vid dig, och likasom vi icke hava gjort dig
    annat än gott och hava låtit dig fara i frid.’ Du är nu HERRENS
    välsignade.»
  30. Då gjorde han ett gästabud för dem, och de åto och drucko.
  31. Bittida följande morgon svuro de varandra eden; sedan lät Isak
    dem gå, och de foro ifrån honom i frid.
  32. Samma dag kommo Isaks tjänare och berättade för honom om den
    brunn som de hade grävt och sade till honom: »Vi hava funnit
    vatten.»
  33. Och han kallade den Sibea. Därav heter staden Beer-Seba ännu i
    dag.
  34. När Esau var fyrtio år gammal, tog han till hustrur Judit,
    dotter till hetiten Beeri, och Basemat, dotter till hetiten
    Elon.
  35. Men dessa blevo en hjärtesorg for Isak och Rebecka.

[1] Se Välsigna sig i Ordförkl.
[2] D. ä. kiv.
[3] D. ä. fientlighet.
[4] D. ä. utrymme.
[5] Se Vän i Ordförkl.
*01/27 Första Mosebok (Genesis), 27 Kapitlet

Första Mosebok (Genesis), 27 Kapitlet

               Jakob skaffar sig genom svek sin faders
                             välsignelse.
  1. När Isak hade blivit gammal och hans ögon vore skumma, så att
    han icke kunde se, kallade han till sig Esau, sin äldste son,
    och sade till honom: »Min son!» Han svarade honom: »Vad vill
    du?»
  2. Då sade han: »Se, jag är gammal och vet icke när jag skall dö.
  3. Så tag nu dina jaktredskap, ditt koger och din båge, och gå ut i
    marken och jaga villebråd åt mig;
  4. red sedan till åt mig en smaklig rätt, en sådan som jag tycker
    om, och bär in den till mig till att äta, på det att min själ må
    välsigna dig, förrän jag dör.»
  5. Men Rebacka hörde huru Isak talade till sin son Esau. Och medan
    Esau gick ut i marken för att jaga villebråd till att föra hem,
  6. sade Rebecka till sin son Jakob: »Se, jag har hört din fader
    tala så till din broder Esau:
  7. ‘Hämta mig villebråd och red till åt mig en smaklig rätt på det
    att jag må äta, och sedan välsigna dig inför HERREN, förrän jag
    dör.’
  8. Så hör nu vad jag säger, min son, och gör vad jag bjuder dig.
  9. Gå bort till hjorden och hämta mig därifrån två goda killingar,
    så vill jag av dem tillreda en smaklig rätt åt din fader, en
    sådan som han tycker om.
  10. Och du skall bära in den till din fader till att äta, på det att
    han må välsigna dig, förrän han dör.»
  11. Men Jakob sade till sin moder Rebecka: »Min broder Esau är ju
    luden, och jag är slät.»
  12. Kanhända tager min fader på mig, och jag bliver då av honom
    hållen för en bespottare och skaffar mig förbannelse i stället
    för välsignelse.»
  13. Då sade hans moder till honom: »Den förbannelsen komme över mig,
    min son; hör nu allenast vad jag säger, och gå och hämta dem åt
    mig.»
  14. Då gick han och hämtade dem och bar dem till sin moder; och hans
    moder tillredde en smaklig rätt, en sådan som hans fader tyckte
    om.
  15. Och Rebecka tog Esaus, sin äldre sons, högtidskläder, som hon
    hade hos sig i huset, och satte dem på Jakob, sin yngre son.
  16. Och med skinnen av killingarna beklädde hon hans händer och den
    släta delen av hans hals.
  17. Sedan lämnade hon åt sin son Jakob den smakliga rätten och
    brödet som hon hade tillrett.
  18. Och han gick in till sin fader och sade: »Min fader!» Han
    svarade: »Vad vill du? Vem är du, min son?»
  19. Då sade Jakob till sin fader: »Jag är Esau, din förstfödde. Jag
    har gjort såsom du tillsade mig; sätt dig upp och ät av mitt
    villebråd, på det att din själ må välsigna mig.»
  20. Men Isak sade till sin son: »Huru har du så snart kunnat finna
    något, min son?» Han svarade: »HERREN, din Gud, skickade det i
    min väg.»
  21. Då sade Isak till Jakob: »Kom hit, min son, och låt mig taga på
    dig och känna om du är min son Esau eller icke.»
  22. Och Jakob gick fram till sin fader Isak; och när denne hade
    tagit på honom, sade han: »Rösten är Jakobs röst, men händerna
    äro Esaus händer.»
  23. Och han kände icke igen honom, ty hans händer voro ludna såsom
    hans broder Esaus händer; och han välsignade honom.
  24. Men han frågade: »Är du verkligen min son Esau?» Han svarade:
    »Ja.»
  25. Då sade han: »Bär hit maten åt mig, och låt mig äta av min sons
    villbråd, på det att min själ må välsigna dig.» Och han bar fram
    den till honom, och han åt; och han räckte honom vin, och han
    drack.
  26. Därefter sade hans fader Isak till honom: »Kom hit och kyss mig,
    min son.»
    27, När han då gick fram och kysste honom, kände han lukten av hanskläder och välsignade honom; han sade:
    »Se, av min son utgår doft,
    lik doften av en mark som HERREN har välsignat.
  27. Så give dig Gud av himmelens dagg
    och av jordens fetma
    och säd och vin i rikligt mått.
  28. Folk tjäne dig,
    och folkslag falle ned för dig.
    Bliv en herre över dina bröder,
    och må din moders söner falla ned för dig.
    Förbannad vare den som förbannar dig,
    och välsignade vare den som välsignar dig!»
  29. Men när Isak hade givit Jakob sin välsignelse och Jakob hade
    just gått ut från sin fader Isak, kom hans broder Esau hem från
    jakten.
  30. Därefter tillredde också han en smaklig rätt och bar in den till
    sin fader och sade till sin fader: »Må min fader stå upp och äta
    av sin sons villbråd, på det att din själ må välsigna mig.»
  31. Hans fader Isak frågade honom: »Vem är du?» Han svarade: »Jag är
    Esau, din förstfödde son.»
  32. Då blev Isak övermåttan häpen och sade: »Vem var då den jägaren
    som bar in till mig sitt villbråd, så att jag åt av allt, förrän
    du kom, och sedan välsignade honom? Välsignad skall han ock
    förbliva.»
  33. När Esau hörde sin faders ord, brast han ut i klagan och sade
    till sin fader: »Välsigna också mig, min fader.»
  34. Men han svarade: »Din broder har kommit med svek och tagit din
    välsignelse.»
  35. Då sade han: »Han heter ju Jakob [1], och han har nu också två
    gånger bedragit mig. Min förstfödslorätt har han tagit, och se,
    nu har han ock tagit min välsignelse.» Och han frågade: »Har du
    då ingen välsignelse kvar för mig?»
  36. Isak svarade och sade till Esau: »Se, jag har satt honom till en
    herre över dig, och alla hans bröder har jag givit honom till
    tjänare, och med säd och vin har jag begåvat honom: vad skall
    jag då nu göra för dig, min son?»
  37. Esau sade till sin fader: »Har du då allenast den enda
    välsignelsen, min fader? Välsigna också mig, min fader.» Och
    Esau brast ut i gråt.
  38. Då svarade hans fader Isak ock sade till honom:
    »Se, fjärran ifrån jordens fetma skall din boning vara
    och utan dagg från himmelen ovanefter.
  39. Av ditt svärd skall du leva,
    och du skall tjäna din broder.
    Men det skall ske, när du samlar din kraft,
    att du river hans ok från din hals.»
  40. Och Esau blev hätsk mot Jakob för den välsignelsens skull som
    hans fader hade givit honom. Och Esau sade vid sig själv.
    »Snart skola de dagar komma, då vi få sörja vår fader; då skall
    jag dräpa min broder Jakob.»
  41. När man nu berättade för Rebecka vad hennes äldre son Esau hade
    sagt, sände hon och lät kalla till sig sin yngste son Jakob och
    sade till honom: »Se, din broder Esau vill hämnas på dig och
    dräpa dig.
  42. Så hör nu vad jag säger, min son: stå upp och fly till min
    broder Laban i Haran,
  43. och stanna någon tid hos honom, till dess din broders
    förbittring har upphört,
  44. ja, till dess din broders vrede mot dig har upphört och han
    förgäter vad du har gjort mot honom. Då skall jag sända åstad
    och hämta dig därifrån. Varför skall jag mista eder båda på
    samma gång?»
  45. Och Rebecka sade till Isak: »Jag är led vid livet för Hets
    döttrars skull. Om Jakob tager hustru bland Hets döttrar, en
    sådan som dessa, någon bland landets döttrar, varför skulle jag
    då leva?»

[1] Se noten till 25:26.
*01/28 Första Mosebok (Genesis), 28 Kapitlet

Första Mosebok (Genesis), 28 Kapitlet

                 Jakobs flykt till Laban.  Hans dröm i
                                Betel.
  1. Då kallade Isak till sig Jakob och välsignade honom; och han
    bjöd honom och sade till honom: »Tag dig icke till hustru någon
    av Kanaans döttrar,
  2. utan stå upp och begiv dig till Paddan-Aram, till Betuels, din
    morfaders, hus, och tag dig en hustru därifrån, någon av Labans,
    din morbroders, döttrar.
  3. Och må Gud den Allsmäktige välsigna dig och göra dig fruktsam
    och föröka dig så att skaror av folk komma av dig;
  4. må han giva åt dig Abrahams välsignelse, åt dig och din säd med
    dig, så att du får taga i besittning det land som Gud har givit
    åt Abraham, och där du nu bor såsom främling.»
  5. Så sände Isak åstad Jakob, och denne begav sig till Paddan-Aram,
    till araméen Laban, Betuels son, som var broder till Rebecka,
    Jakobs och Esaus moder.
  6. När nu Esau såg att Isak hade välsignat Jakob och sänt honom
    till Paddan-Aram för att därifrån taga sin hustru — ty han hade
    välsignat honom och bjudit honom och sagt: »Du skall icke taga
    till hustru någon av Kanaans döttrar» —
  7. och när han såg att Jakob hade lytt sin fader och moder och
    begivit sig till Paddan-Aram,
  8. då märkte Esau att Kanaans döttrar misshagade hans fader Isak;
  9. och Esau gick bort till Ismael och tog Mahalat, Abrahams son
    Ismaels dotter, Nabjots syster, till hustru åt sig, utöver de
    hustrur han förut hade.
  10. Men Jakob begav sig från Beer-Seba på väg till Haran.
  11. Och han kom då till den heliga platsen och stannade där över
    natten, ty solen hade gått ned; och han tog en av stenarna på
    platsen för att hava den till huvudgärd och lade sig att sova
    där.
  12. Då hade han en dröm. Han såg en stege vara rest på jorden, och
    dess övre ände räckte upp till himmelen, och Guds änglar stego
    upp och ned på den.
  13. Och se, HERREN stod framför honom och sade: »Jag är HERREN,
    Abrahams din faders, Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger
    skall jag giva åt dig och din säd.
  14. Och din säd skall bliva såsom stoftet på jorden, och du skall
    utbreda sig åt väster och öster och norr och söder, och alla
    släkter på jorden skola varda välsignade i dig och i din säd.
  15. Och se, jag är med dig och skall bevara dig, varthelst du går,
    och jag skall föra dig tillbaka till detta land; ty jag skall
    icke övergiva dig, till dess jag har gjort vad jag har lovat
    dig.»
  16. När Jakob vaknade upp ur sömnen sade han: »HERREN är sannerligen
    på denna plats, och jag visste det icke!»
  17. Och han betogs av fruktan och sade: »Detta måste vara en helig
    plats, här bor förvisso Gud, och här är himmelens port.»
  18. Och bittida om morgonen stod Jakob upp, och tog stenen som han
    hade haft till huvudgärd och reste den till en stod och göt olja
    därovanpå.
  19. Och han gav den platsen namnet Betel [1]; förut hade staden
    hetat Lus.
  20. Och Jakob gjorde ett löfte och sade: »Om Gud är med mig och
    bevarar mig under den resa som jag nu är stadd på och giver mig
    bröd till att äta och kläder till att kläda mig med,
  21. så att jag kommer i frid tillbaks till min faders hus, då skall
    HERREN vara min Gud;
  22. och denna sten som jag har rest till en stod skall bliva ett
    Guds hus och av allt vad du giver mig skall jag giva dig
    tionde.»

[1] D. ä. Guds hus.
*01/29 Första Mosebok (Genesis), 29 Kapitlet

Första Mosebok (Genesis), 29 Kapitlet

                Jakobs tjänst hos Laban.  Hans hustrur
                              och söner.
  1. Och Jakob begav sig åstad på väg till Österlandet.
  2. Där fick han se en brunn på fältet, och vid den lågo tre
    fårhjordar, ty ur denna brunn plägade man vattna hjordarna. Och
    stenen som låg över brunnens öppning var stor;
  3. därför plägade man låta alla hjordarna samlas dit och vältrade
    så stenen från brunnens öppning och vattnade fåren; sedan lade
    man stenen tillbaka på sin plats över brunnens öppning.
  4. Och Jakob sade till männen: »Mina bröder, varifrån ären I?» De
    svarade: »Vi äro från Haran.»
  5. Då sade han till dem: »Kännen I Laban, Nahors son?» De svarade:
    »Ja.»
  6. Han frågade dem vidare: »Står det väl till med honom?» De
    svarade: »Ja; och se, där kommer hans dotter Rakel med fåren.»
  7. Han sade: »Det är ju ännu full dag; ännu är det icke tid att
    samla bokskapen. Vattnen fåren, och fören dem åter i bet.»
  8. Men de svarade: »Vi kunna icke göra det, förrän alla hjordarna
    hava blivit samlade och man har vältrat stenen från brunnens
    öppning; då vattna vi fåren.»
  9. Medan han ännu talade med dem, hade Rakel kommit dit med sin
    faders får; ty hon plägade vakta dem.
  10. När Jakob fick se sin morbroder Labans dotter Rakel komma med
    Labans, hans morbroders, får, gick han fram och vältrade stenen
    från brunnens öppning och vattnade sin morbroder Labans får.
  11. Och Jakob kysste Rakel och brast ut i gråt.
  12. Och Jakob omtalade för Rakel att han var hennes faders frände,
    och att han var Rebeckas son; och hon skyndade åstad och
    omtalade det för sin fader.
  13. Då nu Laban fick höras talas om sin systerson Jakob, skyndade
    han emot honom och tog honom i famn och kysste honom och förde
    honom in i sitt hus; och han förtäljde för Laban allt som hade
    hänt honom.
  14. Och Laban sade till honom: »Ja, du är mitt kött och ben.» Och
    han stannade hos honom en månads tid.
  15. Och Laban sade till Jakob: »Du är ju min frände. Skulle du då
    tjäna mig för intet? Säg mig vad du vill hava i lön?»
  16. Nu hade Laban två döttrar; den äldre hette Lea, och den yngre
    hette Rakel.
  17. Och Leas ögon voro matta, men Rakel hade en skön gestalt och var
    skön att skåda.
  18. Och Jakob hade fattat kärlek till Rakel; därför sade han: »Jag
    vill tjäna dig i sju år för Rakel, din yngre dotter.»
  19. Laban svarade: »Det är bättre att jag giver henne åt dig, än att
    jag skulle giva henne åt någon annan; blev kvar hos mig.»
  20. Så tjänade Jakob Rakel i sju år, och de tycktes honom vara
    allenast några dagar; så kär hade han henne.
  21. Därefter sade Jakob till Laban: »Giv mig min hustru, ty min tid
    är nu förlupen; låt mig gå in till henne.»
  22. Då bjöd Laban tillhopa allt folket på orten och gjorde ett
    gästabud.
  23. Men när aftonen kom, tog han sin dotter Lea och förde henne till
    honom, och han gick in till henne.
  24. Och Laban gav sin tjänstekvinna Silpa åt sin dotter Lea till
    tjänstekvinna.
  25. Om morgonen fick Jakob se att det var Lea. Då sade han till
    Laban: »Vad har du gjort mot mig? Var det icke för Rakel jag
    tjänade hos dig? Varför har du så bedragit mig?»
  26. Laban svarade: »Det är icke sed på vår ort att man giver bort
    den yngre före den äldre.
  27. Låt nu dennas bröllopsvecka gå till ända, så vilja vi giva dig
    också den andra, mot det att du gör tjänst hos mig i ännu
    ytterligare sju år.»
  28. Och Jakob samtyckte härtill och lät hennes bröllopsvecka gå till
    ända. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru.
  29. Och Laban gav sin tjänstekvinna Bilha åt sin dotter Rakel till
    tjänstekvinna.
  30. Så gick han in också till Rakel, och han hade Rakel kärare än
    Lea. Sedan tjänade han hos honom i ännu ytterligare sju år.
  31. Men då HERREN såg att Lea var försmådd, gjorde han henne
    fruktsam, medan Rakel var ofruktsam.
  32. Och Lea blev havande och födde en son. Då sade hon: »HERREN har
    sett till mitt lidanade [1]; ja, nu skall min man hava mig kär.»
  33. Och hon blev åter havande och födde en son. Då sade hon:
    »HERREN har hört att jag varit försmådd [2], därför har han
    givit mig också denne.» Och hon gav honom namnet Simeon.
  34. Och åter blev hon havande och födde en son. Då sade hon: »Nu
    skall väl ändå min man hålla sig till mig [3]; jag har ju fött
    honom tre söner.» Därav fick denne namnet Levi.
  35. Åter blev hon havande och födde en son. Då sade hon: »Nu vill
    jag tacka [4] HERREN.» Därför gav hon honom namnet Juda. Sedan
    upphörde hon att föda.

[1] Hebr. raá beonjí.
[2] Hebr. schamá, varav namnet Simeon (egentligen Schimeón) härledes.
[3] Hebr. jillavé av stammen lavá.
[4] Hebr. hodá »tacka», varav namnet Juda (egentligen Jehudá)

härledes.
*01/30 Första Mosebok (Genesis), 30 Kapitlet

Första Mosebok (Genesis), 30 Kapitlet

                   Jakobs övriga barn.  Hans växande
                               rikedom.
  1. Då nu Rakel såg att hon icke födde barn åt Jakob, avundades hon
    sin syster och sade till Jakob: »Skaffa mig barn, eljest dör
    jag.»
  2. Då upptändes Jakobs vrede mot Rakel, och han svarade: »Håller du
    då mig för Gud? Det är ju han som förmenar dig livsfrukt.»
  3. Hon sade: »Se där är min tjänarinna bilha; gå in till hennes,
    för att hon må föda barn i mitt sköte, så att genom henne också
    jag får avkomma.»
  4. Så gav hon honom sin tjänstekvinna Bilha till hustru, och Jakob
    gick in till henne.
  5. Och Bilha blev havande och födde åt Jakob en son.
  6. Då sade Rakel: »Gud har skaffat rätt [1] åt mig; han har hört
    min röst och givit mig en son.» Därför gav hon honom namnet Dan.
  7. Åter blev Bilha, Rakels tjänstekvinna, havande, och hon födde åt
    Jakob en andre son.
  8. Så sade Rakel: »Strider [2] om Gud har jag stritt med min syster
    och har vunnit seger.» Och hon gav honom namnet Naftali.
  9. Då Lea nu såg att hon hade upphört att föda, tog hon sin
    tjänstekvinna Silpa och gav henne åt Jakob till hustru.
  10. Och Silpa, Leas tjänstekvinna, födde åt Jakob en son.
  11. Då sade Lea: »Till lycka [3]!» Och hon gav honom namnet Gad.
  12. Och Silpa, Leas tjänstekvinna, födde åt Jakob en andre son.
  13. Då sade Lea: »Till sällhet [4] för mig! Ja, jungfrur skola prisa
    mig säll.» Och hon gav honom namnet Aser.
  14. Men Ruben gick ut en gång vid tiden för veteskörden och fann då
    kärleksäpplen på marken och bar dem till sin moder Lea. Då sade
    Rakel till Lea: »Giv mig några av din sons kärleksäpplen.»
  15. Men hon svarade henne: Ȁr det icke nog att du har tagit min
    man? Vill du ock taga min sons kärleksäpplen?» Rakel sade: »Må
    han då i natt ligga hos dig, om jag får din sons kärleksäpplen.»
  16. När nu Jakob om aftonen kom hem från marken, gick Lea honom till
    mötes och sade: »Till mig skall du gå in; ty jag har givit min
    sons kärleksäpplen såsom lön för dig.» Så låg han hos henne den
    natten.
  17. Och Gud hörde Lea, så att hon blev havande och hon födde åt
    Jakob en femte son.
  18. Då sade Lea: »Gud har givit mig min lön [5] för det att jag gav
    min tjänstekvinna åt min man.» Och hon gav honom namnet Isaskar.
  19. Åter blev Lea havande, och hon födde åt Jakob en sjätte son.
  20. Då sade Lea: »Gud har givit mig en god gåva [6]. Nu skall min
    man förbliva boende [7] hos mig, ty jag har fött honom sex
    söner.» Och hon gav honom namnet Sebulon.
  21. Därefter födde hon en dotter och gab henne namnet Dina.
  22. Men Gud tänkte på Rakel; Gud hörde henne och gjorde henne
    fruktsam.
  23. Hon blev havande och födde en son. Då sade hon: »Gud har tagit
    bort [8] min smälek.»
  24. Och hon gav honom namnet Josef, i det hon sade: »HERREN give mig
    ännu [9] en son.»
  25. Då nu Rakel hade fött Josef, sade Jakob till Laban: »Låt mig
    fara; jag vill draga hem till min ort och till mitt land.
  26. Giv mig mina hustrur och mina barn, som jag har tjänat dig för,
    och låt mig draga hem; du vet ju själv huru jag har tjänat dig.»
  27. Laban svarade honom: »Låt mig finna nåd för dina ögon; jag vet
    genom hemliga tecken att HERREN för din skull har välsignat
    mig.»
  28. Och han sade ytterligare: »Bestäm vad du vill hava i lön av mig,
    så skall jag giva dig det.»
  29. Han svarade honom: »Du vet själv huru jag har tjänat dig, och
    vad det har blivit av din boskap under min vård.
  30. Ty helt litet var det som du hade, förrän jag kom, men det har
    förökat sig och blivit mycket, ty HERREN har välsignat dig,
    varhelst jag har gått fram. Men när skall jag nu också få göra
    något för mitt eget hus?»
  31. Han svarade: »Vad skall jag giva dig?» Och Jakob sade: »Du
    skall icke alls giva mig något. Om du vill göra mot mig såsom
    jag nu säger, så skall jag fortfara att vara herde för din hjord
    och vakta den.
  32. Jag vill i dag gå igenom hela din hjord och avskilja ur den alla
    spräckliga och brokiga såväl som alla svarta djur bland fåren,
    så ock vad som är brokigt och spräckligt bland getterna; sådant
    må sedan bliva min lön.
  33. Och när du framdeles kommer för att med egna ögon se vad som har
    blivit min lön, då skall min rättfärdighet vara mitt vittne;
    alla getter hos mig, som icke äro spräckliga eller brokiga, och
    alla får hos mig, som icke äro svarta, de skola räknas såsom
    stulna.»
  34. Då sade Laban: »Välan, blive det sådom du har sagt.»
  35. Och samma dag avskilde han de strimmiga och brokiga bockarna och
    alla spräckliga och brokiga getter — alla djur som något vitt
    fanns på — och alla svarta djur bland fåren; och detta lämnade
    han i sina söners vård.
  36. Och han lätt ett avstånd av tre dagsresor vara mellan sig och
    Jakob. Och Jakob fick Labans övriga hjord att vakta.
  37. Men Jakob tog sig friska käppar av poppel, mandelträd och lönn
    och skalade på dem vita ränder, i det han blottade det vita på
    käpparna.
  38. Sedan lade han käpparna, som han hade skalat, i rännorna eller
    vattenhoarna dit hjordarna kommo för att dricka, så att djuren
    hade dem framför sig; och de hade just sin parningstid, när de
    nu kommo för att dricka.
  39. Och djuren parade sig vid käpparna, och så blev djurens avföda
    strimmig, spräcklig, och brokig.
  40. Därefter avskilde Jakob lammen och ordnade djuren så, att de
    vände huvudena mot det som var strimmigt och mot allt som var
    svart i Labans hjord; så skaffade han sig egna jordar, som han
    icke lät komma ihop med Labans hjord.
  41. Och så ofta de kraftigare djuren skulle para sig, lade Jakob
    käpparna framför djurens ögon i rännorna, så att de parade sig
    vid käpparna.
  42. Men när det var de svagare djuren, lade han icke dit dem.
    Härigenom tillföllo de svaga Laban och de kraftiga Jakob.
  43. Så blev mannen övermåttan rik; han fick mycken småboskap,
    därtill ock tjänarinnor och tjänare, kameler och åsnor.

[1] Hebr. dan.
[2] Hebr. naftulím.
[3] Hebr. gad.
[4] Hebr. óscher av samma stam som namnet Aser (egentligen Aschér)

härledes av.
[5] Hebr. Sakár.
[6] Hebr. sébed.
[7] Hebr. sabál »bo», varav sebúl »boning».
[8] Hebr. asáf.
[9] Hebr. joséf.
*01/31 Första Mosebok (Genesis), 31 Kapitlet

Första Mosebok (Genesis), 31 Kapitlet

                    Jakobs flykt ifrån Laban.  Hans
                        förlikning med denne.
  1. Men han fick höra huru Labans söner talade så: »Jakob har tagit
    allt vad vår fader ägde; av det vår fader ägde är det som han
    har skaffat sig all denna rikedom.»
  2. Jakob märkte också att Laban icke såg på honom med samma ögon
    som förut.
  3. Och HERREN sade till Jakob: »Vänd tillbaka till dina fäders land
    och till din släkt; jag skall vara med dig.»
  4. Då sände Jakob och lät kalla Rakel och Lea ut på marken till sin
    hjord;
  5. och han sade till dem: »Jag märker att eder fader icke ser på
    mig med samma ögon som förut, nu då min faders Gud har varit med
    mig.»
  6. Och I veten själva att jag har tjänat eder fader av alla mina
    krafter;
  7. men eder fader har handlat svikligt mot mig och tio gånger
    förändrat min lön. Dock har Gud icke tillstatt honom att göra
    mig något ont.
  8. När han sade: ‘De spräckliga skola vara din lön’, då fick hela
    hjorden spräcklig avföda; och när han sade: ‘De strimmade skola
    vara din lön’, då fick hela jorden strimmig avföda.
  9. Så tog Gud eder faders boskap och gav den åt mig.
  10. Ty när parningstiden kom, lyfte jag upp mina ögon och fick se i
    drömmen att hannarna som betäckte småboskapen voro strimmiga,
    spräckliga och fläckiga.
  11. Och Guds ängel sade till mig i drömmen: ‘Jakob!’ Jag svarade:
    ‘Här är jag.’
  12. Då sade han: ‘Lyft upp dina ögon och se huru alla hannar som
    betäcka småboskapen äro strimmiga, spräckliga och fläckiga. Jag
    har ju sett allt vad Laban gör mot dig.
  13. Jag är den Gud som du såg i Betel, där du smorde en stod, och
    där du gjorde mig ett löfte. Stå nu upp och drag ut ur detta
    land, och vänd tillbaka till ditt fädernesland.’»
  14. Då svarade Rakel och Lea och sade till honom: »Hava vi numera
    någon lott eller arvedel i vår faders hus?
  15. Blevo vi icke av honom aktade såsom främlingar, när han sålde
    oss? Sedan har han ju ock förtärt vad han fick i betalning för
    oss.
  16. Ja, all den rikedom som Gud har avhänt vår fader tillhör oss och
    våra barn. Så gör nu allt vad Gud har sagt dig.»
  17. Då stod Jakob upp och satte sina barn och sina hustrur på
    kamelerna
  18. och förde bort med sig all boskap och alla ägodelar som han hade
    förvärvat, den boskap han ägde, och som han hade förvärvat i
    Paddan-Aram och begav sig på väg till sin fader Isak i Kanaans
    land.
  19. Men Laban hade gått bort för att klippa sina får; då stal Rakel
    sin faders husgudar,
  20. och Jakob stal sig undan från araméen Laban, så att han icke lät
    denne märka att han ämnade fly.
  21. Så flydde han med allt sitt; han bröt upp och gick över gloden
    och ställde sin färd mot Gileads berg.
  22. Men på tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt.
  23. Då tog han med sig sina fränder och satte efter honom sju
    dagsresor och hann upp honom på Gileads berg.
  24. Men Gud kom till araméeen Laban i en dröm om natten och sade
    till honom: »Tag dig till vara för att tala något mot Jakob, vad
    det vara må.»
  25. Och Laban hann upp Jakob. Denne hade då slagit upp sitt tält på
    berget, och Laban med sina fränder hade ock sitt tält uppslaget
    på Gileads berg.
  26. Då sade Laban till Jakob: »Vad är detta för ett tilltag, att du
    har stulit dig undan från mig och fört bort mina döttrar,
    likasom vore de tagna med svärd?»
  27. Varför dolde du din flykt och stal dig undan från mig?
    Därigenom att du icke lät mig veta något därom hindrades jag att
    ledsaga dig till vägs med jubel och sånt, med pukor och hapor.
  28. Du förunnade mig icke ens att kyssa mina barnbarn och mina
    döttrar. Du har handlat dåraktigt.
  29. Det stode nu i min makt att göra edeeeer ont; men eder faders
    Gud sade till mig i natt: ‘Tag dig till vara för att tala något
    mot Jakob, vad det vara må.’
  30. Och då du nu äntligen ville fara, eftersom du längtade så mycket
    till din faders hus, varför skulle du stjäla mina gudar?»
  31. Då svarade Jakob och sade till Laban: »Jag fruktade för dig, ty
    jag tänkte att du skulle med våld taga dina döttrar ifrån mig.
  32. Men den som du finner dina gudar hos, han skall icke få behålla
    livet. I våra fränders närvaro må du se efter, om något är ditt
    av det jag har i min ägo, och i så fall taga det.»
  33. Då gick Laban in i Jakobs tält, därefter i Leas tält och i de
    båda tjänstekvinnornas tält, men fann intet. Och när han hade
    kommit ut ur Leas tält, gick han in i Rakels tält.
  34. Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och
    satt sig därovanpå. Och Laban sökte igenom hela tältet, men
    fann dem icke.
  35. Och hon sade till sin fader: »Vredgas icke, min herre, över att
    jag ej kan stiga upp för dig, ty det är med mig på kvinnors
    vis.» Så sökte han efter husgudarna, men fann dem icke.
  36. Då blev Jakob vred och for ut mot Laban; Jakob tog till orda och
    sade till Laban: »Vari har jag då förbrutit mig eller syndat,
    eftersom du så häftigt förföljer mig?
  37. Nu har du genomsökt allt mitt bohag; vad har du där funnit av
    bohagsting som tillhöra dig? Lägg det fram här inför mina
    fränder och dina fränder, så att de få döma mellan oss båda.
  38. I tjugu år har jag nu varit hos dig; dina tackor och dina getter
    hava icke fött i otid, och av vädurarna i din hjord har jag icke
    ätit.
  39. Intet ihjälrivet djur förde jag till dig; jag måste själv
    ersätta det; du utkrävde det av mig, evad det var stulet om
    dagen eller stulet om natten.
  40. Sådan var min lott; om dagen förtärdes jag av hetta och om
    natten av köld, och sömnen flydde mina ögon.
  41. I tjugu år har jag nu varit i ditt hus; jag har tjänat dig i
    fjorton år för dina båda döttrar och i sex år för din boskap,
    men du har tio gånger förändrat min lön.
  42. Om icke min faders Gud hade varit med mig, Abrahams Gud, han som
    ock Isak fruktar, så hade du nu säkert låtit mig fara med tomma
    händer. Men Gud såg mitt lidanade och min möda, och han fällde
    domen i natt.»
  43. Då svarade Laban och sade till Jakob: »Döttrarna äro mina
    döttrar, och barnen äro mina barn, och hjordarna äro mina
    hjordar, och allt det du ser är mitt; vad skulle jag då nu kunna
    göra mot dessa mina döttrar eller mot barnen som de hava fött?»
  44. Så kom nu och låt oss sluta ett förbund med varandra, och må det
    vara ett vittne mellan mig och dig.»
  45. Då tog Jakob en sten och reste den till en stod.
  46. Och Jakob sade till sina fränder: »Samlen tillhopa stenar.» Och
    de togo stenar och gjorde ett röse och höllo måltid där på
    röset.
  47. Och Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob kallade det
    Galed [1].
  48. Och Laban sade: »Detta röse vare i dag vittne mellan mig och
    dig.» Därav fick det namnet Galed;
  49. men det kallades ock Mispa [8], ty han sade: »HERREN vare
    väktare mellan mig och dig, när vi icke mer se varandra.»
  50. Om du behandlar mina döttrar illa eller tager andra hustrur
    jämte mina döttrar, så vet, att om ock ingen människa är
    tillstädes, så är dock Gud vittne mellan mig och dig.»
  51. Och Laban sade ytterligare till jakob: »Se, detta röse och
    stoden som jag har rest mellan mig och dig —
  52. detta röse vare ett vittne, och stoden vare ett vittne, att jag
    icke skall draga till dig förbi detta röse, och att icke heller
    du skall draga till mig förbi detta röse och denna stod, med ont
    uppsåt.
  53. Abarhams Gud och Nahors Gud, han som var deras faders Gud, han
    vare domare mellan oss.» Och Jakob svor eden vid honom som hans
    fader Isak fruktade.
  54. Och Jakob offrade ett slaktoffer på berget och inbjöd sina
    fränder att hålla måltid med sig. Och de åto och stannade sedan
    på berget över natten.
  55. Men om morgonen stod Laban bittida upp, och sedan han hade kysst
    sina barnbarn och sina döttrar och välsignat dem, for han sin
    väg hem igen.

[1] Båda namnet betyda vittnesröse; det förra namnet är arameiska,

det senare hebreiska.
[2] D. ä. vaktställe.
*01/32 Första Mosebok (Genesis), 32 Kapitlet

Första Mosebok (Genesis), 32 Kapitlet

                Jakobs anordningar för mötet med Esau.
                          Hans kamp med Gud.
  1. Men när Jakob drog sin väg fram, mötte honom Guds änglar;
  2. och då Jakob såg dem, sade han: »Detta är Guds skara.» Och han
    gav den platsen namnet Mahanaim [1].
  3. Och Jakob sände budbärare framför sig till sin broder Esau i
    Seirs land, på Edoms mark;
  4. och han bjöd dem och sade: »Så skolen I säga till min herre
    Esau: Din tjänare Jakob låter säga: Jag har vistats borta hos
    Laban och dröjt kvar där ända till nu;
  5. och jag har fått oxar, åsnor, får, tjänare och tjänarinnor. Och
    jag har nu velat sända bud för att låta min herre veta detta, på
    det att jag må finna nöd för dina ögon.»
  6. När sedan budbärarna kommo tillbaka till Jakob, sade de: »Vi
    träffade din broder Esau, som redan drager emot dig med fyra
    hundra man.»
  7. Då blev Jakob mycket förskräckt och betogs av ångest; och han
    delade sitt folk och fåren och fäkreaturen och kamelerna i två
    skaror.
  8. Ty han tänkte: »Om Esau överfaller den enda skaran och slår den,
    så kan dock den andra skaran undkomma.»
  9. Och Jakob sade: »Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud,
    HERRE, du som sade till mig: ‘Vänd tillbaka till ditt land och
    till din släkt, så skall jag göra dig gott’,
  10. jag är för ringa till all den nöd och all den trofasthet som du
    har bevisat din tjänare; ty jag hade icke mer än min stav, när
    jag gick över denna Jordan, och nu har jag förökats till två
    skaror.
  11. Rädda mig undan min broder Esaus hand, ty jag fruktar att han
    kommer och förgör mig, utan att ens skona mödrar och barn.
  12. Du har själv sagt: ‘Jag skall göra dig mycket gott och låta din
    säd bliva såsom havets sand, som man icke kan räkna för dess
    myckenhets skull.’»
  13. Och han stannade där den natten.Och av det han hade förvärvat tog han ut till skänker åt sin
    broder Esau
  14. två hundra getter och tjugu bockar, två hundra tackor och tjugu
    vädurar,
  15. trettio kamelston som gåvo di, jämte deras föl, därtill fyrtio
    kor och tio tjurar samt tjugu åsninnor med tio föl.
  16. Och han lämnade detta i sina tjänares vård, var hjord för sig,
    och sade till sina tjänare: »Gån framför mig och låten ett
    mellanrum vara mellan hjordarna.»
  17. Och han bjöd den förste och sade: »När min broder Esau möter dig
    och frågar dig: ‘Vem tillhör du, och vart går du, och vem
    tillhöra djuren som du driver framför dig?’,
  18. då skall du svara: ‘De tillhöra din tjänare Jakob; de äro
    skänker som han sänder till min herre Esau, och själv kommer han
    här efter oss.’»
  19. Och han bjöd likaledes den andre och den tredje och alla de
    övriga som drevo hjordarna: »Såsom jag nu har sagt eder skolen I
    säga till Esau, när I kommen fram till honom.
  20. Och I skolen vidare säga: ‘Också din tjänare Jakob kommer här
    efter oss.’» Ty han tänkte: »Jag vill blidka honom med de
    skänker som gå före mig; sedan vill jag själv komma inför hans
    ansikte; kanhända tager han då nådigt emot mig.»
  21. Så kommo nu skänkerna före honom, medan han själv den natten
    stannade i lägret.
  22. Men under natten stod han upp och tog sina båda hustrur och
    sina båda tjänstekvinnor och sina elva söner och gick över
    Jabboks vad.
  23. Han tog dem och förde dem över bäcken och förde tillika över vad
    han eljest ägde.
  24. Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom, till
    dess morgonrodnaden gick upp.
  25. Och när denne såg att han icke kunde övervinna Jakob, gav han
    honom ett slag på höftleden, så att höften gick ur led, under
    det han brottades med honom.
  26. Och mannen sade: »Släpp mig, ty morgonrodnaden går upp.» Men han
    svarade: »Jag släpper dig icke, med mindre du välsignar mig.»
  27. Då sade han till honom: »Vad är ditt namn?» Han svarade:
    »Jakob.»
  28. Han sade: »Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har
    kämpat med Gud [2] och med människor och vunnit seger.»
  29. Då frågade Jakob och sade: »Låt mig veta ditt namn.» Han
    svarade: »Varför frågar du efter mitt namn?» Och han välsignade
    honom där.
  30. Men Jakob gav platsen namnet Peniel [3], »ty», sade han, »jag
    har sett Gud ansikte mot ansikte, och dock har mitt liv blivit
    räddat».
  31. Och när han hade kommit förbi Penuel, såg han solen gå upp; men
    han haltade på höften.
  32. Fördenskull äta Israels barn ännu i dag icke höftsenan som
    ligger på höftledan, därför nämligen, att han gav Jakob ett slag
    på höfteleden, på höftsenan.

[1] D. ä. två skaror.
[2] Hebr. sará »kämpa», el »Gud».
[3] Peniel, även Penuel, betyder Guds ansikte.
*01/33 Första Mosebok (Genesis), 33 Kapitlet

Första Mosebok (Genesis), 33 Kapitlet

Jakobs och Esaus möte.

  1. Och Jakob lyfte upp sina ögon och fick se Esau komma med fyra
    hundra man. Då fördelade han sina barn på Lea och Rakel och de
    båda tjänstekvinnorna.
  2. Och han lät tjänstekvinnorna med deras barn gå främst, Lea med
    hennes barn därnäst, och Rakel med Josef sist.
  3. Och själv gick han framför dem och bugade sig sju gånger ned
    till jorden, till dess han kom fram till sin broder.
  4. Men Esau skyndade emot honom och tog honom i famn och föll honom
    om halsen och kysste honom; och de gräto.
  5. Och när han lyfte upp sina ögon och fick se kvinnorna och
    barnen, sade han: »Vilka äro dessa som du har med dig?» Han
    svarade: »Det är barnen som Gud har beskärt din tjänare.»
  6. Och tjänstekvinnorna gingo fram med sina barn och bugade sig.
  7. Därefter gick ock Lea fram med sina barn, och de bugade sig.
    Slutligen gingo Josef och Rakel fram och bugade sig.
  8. Sedan frågade han: »Vad ville du med hela den skara som jag
    mötte?» Han svarade: »Jag ville finna nåd för min herres ögon.»
  9. Men Esau sade: »Jag har nog; behåll du vad du har, min broder.»
  10. Jakob svarade: »Ack nej; om jag har funnit nåd för dina ågon, så
    tag emot skänkerna av mig, eftersom jag har fått se ditt
    ansikte, likasom såge jag ett gudaväsens ansikte, då du nu så
    gunstigt har tagit emot mig.
  11. Tag hälsningsskänkerna som jag har skickat emot dig; ty Gud har
    varit mig nådig, och jag har allt fullt upp.» Och han bad honom
    så enträget, att han tog emot dem.
  12. Och Esau sade: »Låt oss bryta upp och draga vidare; jag vill gå
    framför dig.»
  13. Men han svarade honom: »Min herre ser själv att barnen äro
    späda, och att jag har med mig får och kor som giva di; driver
    man dessa för starkt en enda dag, så dör hela hjorden.
  14. Må därför min herre draga åstad före sin tjänare, så vill jag
    komma efter i sakta mak, i den mån boskapen, som drives framför
    mig, och barnen orka följa med, till dess jag kommer till min
    herre i Seir.»
  15. Då sade Esau: »Så vill jag åtminstone lämna kvar hos dig en del
    av mitt folk.» Men han svarade: »Varför så? Må jag allenast
    finna nåd för min herres ögon.»
  16. Så vände Esau om, samma dag, och tog vägen till Seir.
  17. Men Jakob bröt upp och drog till Suckot och byggde sig där ett
    hus. Och åt sin boskap gjorde han lövhyddor [1]; därav fick
    platsen namnet Suckot.
  18. Och Jakob kom på sin färd ifrån Paddan-Aram välbehållen till
    Sikems stad i Kanaans land och slot upp sitt läger utanför
    staden.
  19. Och det jordstycke där han hade slagit upp sitt tält köpte han
    av Hamors, Sikems faders, barn för hundra kesitor.
  20. Och han reste där ett altare och kallades det El-Elohe-Israel
    [2].

[1] Hebr. suckót.
[2] D. ä. Gud, Israels Gud.
*01/34 Första Mosebok (Genesis), 34 Kapitlet

Första Mosebok (Genesis), 34 Kapitlet

                 Sikems våld mot Dina.  Hennes bröders
                                hämnd.
  1. Men Dina, den dotter som Lea hade fött åt Jakob, gick ut för att
    besöka landets döttrar.
  2. Och Sikem, som var son till hivéen Hamor, hövdingen i landet,
    fick se henne, och han tog henne till sig och lägrade henne och
    kränkte henne.
  3. Och hans hjärta fäste sig vid Dina, Jakobs dotter, och flickan
    blev honom kär, och han talade vänligt med flickan.
  4. Och Sikem sade till sin fader Hamor: »Skaffa mig denna flicka
    till hustru.»
  5. Och Jakob hade fött höra att hans dotter Dina hade blivit
    skändad. Men eftersom hans söner voro med hans boskap ute på
    marken, teg Jakob, till dess de kommo hem.
  6. Så gick nu Hamor, Sikems fader, ut till Jakob för att tala med
    honom.
  7. Men när Jakobs söner kommo hem från marken, sedan de hade fått
    höra vad som hade hänt, blevo de förbittrade och vredgades
    högeligen över att han hade gjort vad som var en galenskap i
    Israel, i det han hade lägrat Jakobs dotter — en otillbörlig
    gärning.
  8. Då talade Hamor med dem och sade: »Min son Sikems hjärta har
    fäst sig vid eder syster; given henne åt honom till hustru.
  9. Och befrynden eder med oss; given edra döttrar till oss, och
    tagen I våra döttrar till hustrur,
  10. ty landet skall ligga öppet för eder; där mån I bo och draga
    omkring och förvärva besittningar.»
  11. Och Sikem sade till hennes fader och hennes bröder: »Låten mig
    finna nåd för edra ögon; vad I fodren av mig vill jag giva.
  12. Begären av mig huru stor brudgåva och skänk som helst; jag vill
    giva vad I fodren av mig; given mig allenast flickan till
    hustru.»
  13. Då svarade Jakobs söner Sikem och hans fader Hamor med listiga
    ord, eftersom han hade skändat deras syster Dina,
  14. och sade till dem: »Vi kunna icke samtycka till att giva vår
    syster åt en man som har förhud; ty sådant hålla vi för
    skamligt.
  15. Allenast på det villkoret skola vi göra eder till viljes, att I
    bliven såsom vi, därigenom att allt mankön bland eder omskäres.
  16. Då skola vi giva våra dörrar åt eder och själva taga edra
    döttrar till hustrur; och vi skola då bo hos eder och bliva med
    eder ett enda folk.
  17. Men om I icke viljen lyssna till oss och låta omskära eder, så
    skola vi taga vår syster och draga bort.»
  18. Och Hamor och Sikem, Hamors son, voro till freds med vad de
    begärde.
  19. Och den unge mannen dröjde icke att göra så, ty han hade fått
    behag till Jakobs dotter. Och han hade större myndighet än
    någon annan i hans faders hus.
  20. Så trädde då Hamor och hans son Sikem upp i sin stads port och
    talade till männen i staden och sade:
  21. »Dessa män äro fredligt sinnade mot oss; må vi alltrå låta dem
    bo i landet och draga omkring där; landet har ju utrymme nog för
    dem. Vi vilja taga deras döttrar till hustrur åt oss och giva
    dem våra döttrar.
  22. Men allenast på det villkoret skola männen göra oss till viljes
    och bo hos oss och bliva ett enda folk med oss, att allt mankön
    bland oss omskäres, likasom de själva äro omskurna.
  23. Och då bliva ju deras boskap och deras egendom och alla deras
    dragare vår tillhörighet. Må vi fördenskull allenast göra dem
    till viljes, så skola de bo kvar hos oss.»
  24. Och folket lydde Hamor och hans son Sikem, alla de som bodde
    inom hans stadsport; allt mankön, så många som bodde inom hans
    stadsport, läto omskära sig.
  25. Men på tredjen dagen, då de voro sjuka av såren, togo Jakobs två
    söner Simeon och Levi, Dinas bröder, var sitt svärd och
    överföllo staden och dräpte allt mankön.
  26. Också Hamor och hans son Sikem dräpte de med svärdegg och togo
    Dina ut ur Sikems hus och gingo sin väg.
  27. Och Jakobs söner kommo över de slagna och plundrade staden,
    därför att deras syster hade blivit skändad;
  28. de togo deras får och fäkreatur och åsnor, både vad som fanns i
    staden och vad som fanns på fältet.
  29. Och allt deras gods och alla deras barn och deras kvinnor förde
    de bort såsom byte, tillika med allt annat som fanns i husen.
  30. Men Jakob sade till Simeon och Levi: »I haven dragit olycka över
    mig, då I nu haven gjort mig förhatlig för landest inbyggare,
    kananéerna och perisséerna. Mitt folk är allenast en ringa hop;
    man skall nu församla sig mot mig och slå mig ihjäl, så skall
    jag med mitt hus förgöras.»
  31. Men de svarade: »Skulle man då få behandla vår syster såsom en
    sköka?»
    *01/35 Första Mosebok (Genesis), 35 KapitletFörsta Mosebok (Genesis), 35 Kapitlet
                Jakob ånyo i Betel.  Benjamins födelse
               och Rakels död.  Jakobs söner.  Isaks död.
  1. Och Gud sade till Jakob: »Stå upp, drag till Betel och stanna
    där, och res där ett altare åt den Gud som uppenbarade sig för
    dig, när du flydde för din broder Esau.»
  2. Då sade Jakob till sitt husfolk och till alla som voro med
    honom: »Skaffen bort de främmande gudar som I haven bland eder,
    och renen eder och byten om kläder,
  3. och låt oss så stå upp och draga till Betel; där vill jag resa
    ett altare åt den Gud som bönhörde mig, när jag var i nöd, och
    som var med mig på den väg jag vandrade.»
  4. Då gåvo de åt Jakob alla de främmande gudar som de hade hos sig,
    därtill ock sina örringar; och Jakob grävde ner detta under
    terebinten vid Sikem.
  5. Sedan bröto de upp; och en förskräckelse ifrån Gud kom över de
    kringliggande städerna, så att man icke förföljde Jakobs söner.
  6. Och Jakob kom till Lus, det är Betel, i Kanaans land, jämte allt
    det folk som var med honom.
  7. Och han byggde där ett altare och kallade platsen El-Betel [1],
    därför att Gud där hade uppenbarat sig för honom, när han flydde
    för sin broder.
  8. Och Debora, Rebeckas amma, dog och blev begraven nedanför Betel,
    under en ek; den fick namnet Gråtoeken.
  9. Och Gud uppenbarade sig åter för Jakob, när han hade kommit
    tillbaka från Paddan-Aram, och välsignade honom.
  10. Och Gud sade till honom: »Ditt namn är Jakob; men du skall icke
    mer heta Jakob, utan Israel skall vara ditt namn.» Så fick han
    namnet Israel.
  11. Och Gud sade till honom: »Jag är Gud den Allsmäktige; var
    fruktsam och föröka dig. Ett folk, ja, skaror av folk skola
    komma av dig, och konungar skola utgå från din länd.
  12. Och det land som jag har givit åt Abraham och Isak skall jag
    giva åt dig; åt din säd efter dig skall jag ock giva det landet.
  13. Och Gud for upp från honom, på den plats där han hade talat med
    honom.
  14. Men Jakob reste en stod på den plats där han hade talat med
    honom, en stod av sten; och han offrade drickoffer därpå och göt
    olja över den.
  15. Och Jakob gav åt platsen där Gud hade talat med honom namnet
    Betel.
  16. Sedan bröto de upp från Betel. Och när det ännu var ett stycke
    väg fram till Efrat, kom Rakel i barnsnöd, och barnsnöden blev
    henne svår.
  17. Då nu hennes barnsnöd var som svårast, sade hjälpkvinnan till
    henne: »Frukta icke; ty också denna gång får du en son.»
  18. Men när hon höll på att giva upp andan, ty hon skulle nu dö, gav
    hon honom namnet Ben-Oni [2]; men hans fader kallade honom
    Benjamin [3].
  19. Så dog Rakel, och hon blev begraven vid vägen till Efrat, det är
    Bet-Lehem.
  20. Och Jakob reste en vård på hennes grav; det är den som ännu i
    dag kallas Rakels gravvård.
  21. Och Israel bröt upp därifrån och slog upp sitt tält på andra
    sidan om Herdetornet.
  22. Och medan Israel bodde där i landet, gick Ruben åstad och
    lägrade Bilha, sin faders bihustru; och Israel fick höra det.Och Jakob hade tolv söner.
  23. Leas söner voro Ruben, Jakobs förstfödde, vidare Simeon, Levi,
    Juda, Isaskar och Sebulon.
  24. Rakels söner voro Josef och Benjamin.
  25. Bilhas, Rakels tjänstekvinnas, söner voro Dan och Naftali.
  26. Silpas, Leas tjänstekvinnas, söner voro Gad och Aser. Dessa
    voro Jakobs söner, och de föddes åt honom i Paddan-Aram.
  27. Och Jakob kom till sin fader Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det
    är Hebron, där Abraham och Isak hade bott såsom främlingar.
  28. Och Isak levde ett hundra åttio år;
  29. därefter gav Isak upp andan och dog och blev samlad till sina
    fäder, gammal och mätt på att leva. Och hans söner Esau och
    Jakob begrovo honom.

[1] D. ä. Betels Gud.
[2] D. ä. min smärtas son.
[3] D. ä. lyckoson.
*01/36 Första Mosebok (Genesis), 36 Kapitlet

Första Mosebok (Genesis), 36 Kapitlet

Esaus släkttavla.

  1. Detta är berättelsen om Esaus, det är Edoms, släkt.
  2. Esau hade tagit sina hustrur bland Kanaans döttrar: Ada, hetiten
    Elons dotter, och Oholibama, dotter till Ana och sondotter till
    hivéen Sibeon,
  3. så ock Basemat, Ismaels dotter, Nebajots syster.
  4. Och Ada födde Elifas åt Esau, men Basemat födde Reguel.
  5. Och Oholibama födde Jeus, Jaelam och Kora. Dessa voro Esaus
    söner, vilka föddes åt honom i Kanaans land.
  6. Och Esau tog sina hustrur, sina söner och döttrar och allt sitt
    husfolk, sin boskap och alla sina dragare och all annan egendom
    som han hade förvärvat i Kanaans land och drog till ett annat
    land och skilde sig så från sin broder Jakob.
  7. Ty deras ägodelar voro så stora att de icke kunde bo
    tillsammans; landet där de uppehöllo sig räckte icke till åt
    dem, för deras boskapshjordars skull.
  8. Och Esau bosatte sig i Seirs bergsbygd. Esau, det är densamme
    som Edom.
  9. Och detta är berättelsen om Esaus släkt, hans som var stamfader
    för edoméerna, i Seirs bergsbygd.
  10. Dessa äro namnet på Esaus söner: Elifas, son till Ada, Esaus
    hustru, och Reguel, son till Basemat, Esaus hustru.
  11. Men Elifas’ söner voro Teman, Omar, Sefo, Gaetam och Kenas.
  12. Och Timna, som var Elifas’, Esaus sons, bihustru, födde Amalek
    åt Elifas. Dessa voro söner till Ada, Esaus hustru.
  13. Men Reguels söner voro dessa: Nahat och Sera, Samma och Missa.
    Dessa voro söner till Basemat, Esaus hustru.
  14. Men söner till Oholibama, Esaus hustru, dotter till Ana och
    sondotter till Sibeon, voro dessa, som hon födde åt Esau: Jeus,
    Jaelam och Kora.
  15. Dessa voro stamfurstarna bland Esaus söner: Elifas’, Esaus
    förstföddes, söner voro dessa: fursten Teman, fursten Omar,
    fursten Sefo, fursten Kenas,
  16. fursten Kora, fursten Gaetam, fursten Amalek. Dessa voro de
    furstar som härstammade från Elifas, i Edoms land; dessa voro
    Adas söner.
  17. Och dessa voro Reguels, Esaus sons, söner: fursten Nahat,
    fursten Sera, fursten Samma, fursten Missa. Dessa voro de
    furstar som härstammade från Reguel, i Edoms land; dessa voro
    söner till Basemat, Esaus hustru.
  18. Och dessa voro Oholibamas, Esaus hustrus, söner: fursten Jeus,
    fursten Jaelam, fursten Kora. Dessa voro de furstar som
    härstammade från Oholibama, Anas dotter och Esaus hustru.
  19. Dessa voro Esaus söner, och dessa deras stamfurstar. Han är
    densamme som Edom.
  20. Dessa voro horéen Seirs söner, landets förra inbyggare: Lotan,
    Sobal, Sibeon, Ana,
  21. Dison, Eser och Disan. Dessa voro horéernas, Seirs söners,
    stamfurstar i Edoms land.
  22. Men Lotans söner voro Hori och Hemam; och Lotans syster var
    Timna.
  23. Och dessa voro Sobals söner: Alvan, Manahat och Ebal, Sefo och
    Onam.
  24. Och dessa voro Sibeons söner: Aja och Ana; det var denne Ana som
    fann de varma källorna i öknen, när han vaktade sin fader
    Sibeons åsnor.
  25. Men dessa voro Anas barn: Dison och Oholibama, Anas dotter.
  26. Och dessa voro Disans söner: Hemdan, Esba, Jitran och Keran.
  27. Och dessa voro Esers söner: Bilhan, Saavan och Akan.
  28. Dessa voro Disans söner: Us och Aran.
  29. Dessa voro horéernas stamfurstar: fursten Lotan, fursten Sobal,
    fursten Sibeon, fursten Ana,
  30. fursten Dison, fursten Eser, fursten Disan. Dessa voro
    horéernas stamfurstar i Seirs land, var furste för sig.
  31. Och dessa voro de konungar som regerade i Edoms land, innan ännu
    någon israelitisk konung var konung där:
  32. Bela, Beors son, var konung i Edom, och hans stad hette Dinhaba.
  33. När Bela dog, blev Jobab, Seras son, från Bosra, konung efter
    honom.
  34. När Jobab dog, blev Husam från temanéernas land konung efter
    honom.
  35. När Husam dog, blev Hadad, Bedads son, konung efter honom, han
    som slog midjaniterna på Moabs mark; och hans stad hette Avit.
  36. När Hadad dog, blev Samla från Masreka konung efter honom.
  37. När Samla dog, blev Saul från Rehobot vid floden konung efter
    honom.
  38. När Saul dog, blev Baal-Hanan, Akbors son, konung efter honom.
  39. När Baal-Hanan, Akbors son, dog, blev Hadar konung efter honom;
    och hans stad hette Pagu, och hans hustru hette Mehetabel,
    dotter till Matred, som var dotter till Me-Sahab.
  40. Och dessa äro namnen på Esaus stamfurstar, efter deras släkter
    och orter, med deras namn: fursten Timna, fursten Alva, fursten
    Jetet,
  41. fursten Oholibama, fursten Ela, fursten Pinon,
  42. fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar,
  43. fursten Magdiel, fursten Iram. Dessa voro Edoms stamfurstar,
    efter deras boningsorter i det land de hade tagit i besittning
    — hans som ock kallas Esau, edoméernas stamfader.
    *01/37 Första Mosebok (Genesis), 37 KapitletFörsta Mosebok (Genesis), 37 Kapitlet

Josefs drömmar. Josef såld till Egypten.

  1. Men Jakob bosatte sig i det land där hans fader hade bott såsom
    främling, nämligen i Kanaans land.
  2. Detta är berättelsen om Jakobs släkt. När Josef var sjutton år
    gamal, gick han, jämte sina bröder, i vall med fåren; han följde
    då såsom yngling med Bilhas och Silpas, sin faders hustrurs,
    söner. Och Josef bar fram till deras fader vad ont som sades om
    dem.
  3. Men Israel hade Josef kärare än alla sina andra söner, eftersom
    han hade fött honom på sin ålderdom, och han lät göra åt honom
    en fotsid livklädnad.
  4. Då nu hans bröder sågo att deras fader hade honom kärare än alla
    hans bröder, blevo de hätska mot honom och kunde icke tala
    vänligt till honom.
  5. Därtill hade Josef en gång en dröm, som han omtalade för sina
    bröder; sedan hatade de honom ännu mer.
  6. Han sade nämligen till dem: »Hören vilken dröm jag haft.
  7. Jag tyckte att vi bundo kärvar på fältet; och se, min kärve
    reste sig upp och blev stående, och edra kärvar ställde sig runt
    omkring och bugade sig för min kärve.»
  8. Då sade hans bröder till honom: »Skulle du bliva vår konung, och
    skulle du råda över oss?» Och de hatade honom ännu mer för hans
    drömmars skull och för vad han hade sagt.
  9. Sedan hade han ännu en annan dröm som han förtäljde för sina
    bröder; han sade: »Hören, jag har haft ännu en dröm. Jag tyckte
    att solen och månen och elva stjärnor bugade sig för mig.»
  10. När han förtäljde detta för sin fader och sina bröder, bannade
    hans fader honom och sade till honom: »Vad är detta för en dröm
    som du har haft? Skulle då jag och din moder och dina bröder
    komma och buga oss ned till jorden för dig?»
  11. Och hans bröder avundades honom; men hans fader bevarade detta i
    sitt minne.
  12. Då nu en gång hans bröder hade gått bort för att vakta sin
    faders får i Sikem,
  13. sade Israel till Josef: »Se, dina bröder vakta fåren i Sikem;
    gör dig redo, jag vill sända dig till dem.» Han svarade honom:
    »Jag är redo.»
  14. Då sade han till honom: »Gå och se efter, om det står väl till
    med dina bröder, och om det står väl till med fåren, och kom
    tillbaka till mig med svar.» Så sända han honom åstad från
    Hebrons dal, och han kom till Sikem.
  15. Där mötte han en man, medan han gick omkring villrådig på
    fältet; och mannen frågade honom: »Vad söker du?»
  16. Han svarade: »Jag söker efter mina bröder; säg mig var de vakta
    sin hjord.»
  17. Mannen svarade: »De hava brutit upp härifrån; ty jag hörde dem
    säga: ‘Låt oss gå till Dotain.’» Då gick Josef vidare efter sina
    bröder och fann dem i Dotan.
  18. När de nu på avstånd fingo se honom, innan han ännu hade hunnit
    fram till dem, lade de råd om att döda honom.
  19. De sade till varandra: »Se, där kommer drömmaren.
  20. Upp, låt oss dräpa honom och kasta honom i en brunn; sedan kunna
    vi säga att ett vilddjur har ätit upp honom. Så får vi se huru
    det går med hans drömmar.»
  21. Men när Ruben hörde detta, ville han rädda honom undan deras
    händer och sade: »Låt oss icke slå ihjäl honom.»
  22. Ytterligare sade Ruben till dem: »Utgjuten icke blod; kasten
    honom i brunnen här i öknen, men bären icke hand på honom.» Han
    ville nämligen rädda honom undan deras händer och föra honom
    tillbaka till hans fader.
  23. Då nu Josef kom fram till sina bröder, togo de av honom hans
    livklädnad, den fotsida klädnaden som han hade på sig,
  24. och grepo honom och kastade honom i brunnen; men brunnen var
    tom, intet vatten fanns däri.
  25. Därefter satte de sig ned för att äta. När de då lyfte upp sina
    ögon, fingo de se ett tåg av ismaeliter komma från Gilead, och
    deras kameler voro lastade med dragantgummi, balsam och
    ladanum; de voro på väg med detta ned till Egypten.
  26. Då sade Juda till sina bröder: »Vad gagn hava vi därav att vi
    dräpa vår broder, och dölja hans blod?»
  27. Nej, låt oss sälja honom till ismaeliterna; må vår hand icke
    komma vid honom, ty han är ju vår broder, vårt eget kött.» Och
    hans bröder lydde honom.
  28. Då nu midjanitiska köpmän kommo där förbi, drogo de upp Josef ur
    brunnen; och de sålde Josef för tjugu siklar silver till
    ismaeliterna. Dessa förde så Josef till Egypten.
  29. När sedan Ruben kom tillbaka till brunnen, se, då fanns Josef
    icke i brunnen. Då rev han sönder sina kläder
  30. och vände tillbaka till sina bröder och sade: »Gossen är icke
    där, vart skall jag nu taga vägen?»
  31. Men de togo Josefs livklädnad och slaktade en bock och doppade
    klädnaden i blodet;
  32. därefter sände de den fotsida livklädnaden hem till sin fader
    och läto säga: »Denna har vi funnit; se efter, om det är din
    sons livklädnad eller icke.»
  33. Och han kände igen den och sade: »det är min sons livklädnad;
    ett vilddjur har ätit upp honom, förvisso är Josef ihjälriven.»
  34. Och Jakob rev sönder sina kläder och svepte säcktyg om sina
    länder och sörjde sin son i lång tid.
  35. Och alla hans söner och alla hans döttrar kommo för att trösta
    honom; men han ville icke låta trösta sig, utan sade: »Jag skall
    med sorg ned i dödsriket till min son.» Så begrät hans fader
    honom.
  36. Men medaniterna förde honom till Egypten och sålde honom till
    Potifar, som var hovman hos Faro och hövitsman för drabanterna.
    *01/38 Första Mosebok (Genesis), 38 KapitletFörsta Mosebok (Genesis), 38 Kapitlet

Judas söner. Juda och Tamar.

  1. Vid den tiden begav sig Juda åstad bort ifrån sina bröder och
    slöt sig till en man i Adullam, som hette Hira.
  2. Där fick Juda se dottern till en karnaneisk man som hette Sua,
    och han tog henne till sig och gick in till henne.
  3. Och hon blev havande och födde en son, och han fick namnet Er.
  4. Åter blev hon havande och födde en son och gav honom namnet
    Onan.
  5. Och hon födde ännu en son, och åt denne gav hon namnet Sela; och
    när han föddes, var Juda i Kesib.
  6. Och Juda tog åt Er, sin förstfödde, en hustru som hette Tamar.
  7. Men Er, Judas förstfödde, misshagade HERREN; därför dödade
    HERREN honom.
  8. Då sade Juda till Onan: »Gå in till din broders hustru, äkta
    henne i din broders ställe och skaffa avkomma åt din broder.»
  9. Men eftersom Onan visste att avkomman icke skulle bliva hans
    egen, lät han när han gick in till sin broders hustru, det
    spillas på jorden, för att icke giva avkomma åt sin broder.
  10. Men det misshagade HERREN att han gjorde så; därför dödade han
    också honom.
  11. Då sade Juda till sin sonhustru Tamar: »Stanna såsom änka i din
    faders hus, till dess min son Sela bliver fullvuxen.» Han
    fruktade nämligen att annars också denne skulle dö, likasom hans
    bröder. Så gick Tamar bort och stannade i sin faders hus.
  12. En lång tid därefter dog Suas dotter, Judas hustru. Och efter
    sorgetidens slut gick Juda med sin vän adullamiten Hira upp til
    Timna, för att se efter dem som klippte hans får.
  13. När man nu berättade för Tamar att hennes svärfader gick upp
    till timna för att klippa sina får,
  14. lade hon av sig sina änkekläder och betäckte sig med en slöja
    och höljde in sig och satte sig vid porten till Enaim på vägen
    till Timna. Ty hon såg, att fastän Sela var fullvuxen blev hon
    likväl icke given åt honom till hustru.
  15. Då nu Juda fick se henne, trodde han att hon var en sköka; hon
    hade ju nämligen sitt ansikte betäckt.
  16. Och han vek av till henne, där hon satt vid vägen, och sade:
    »Kom, låt mig gå in till dig.» Ty han visste icke att det var
    hans sonhustru. Hon svarade: »Vad vill du giva mig, för att få
    gå in till mig?»
  17. Han sade: »Jag vill sända dig en killing ur min hjord.» Hon
    svarade: »Ja, om du giver mig pant, till dess du sänder den.»
  18. Han sade: »Vad skall jag då giva dig i pant?» Hon svarade: »Din
    signetring, din snodd och staven som du har i din hand.» Då gav
    han henne detta och gick in till henne och hon blev havande
    genom honom.
  19. Och hon stod upp och gick därifrån och lade av sin slöja och
    klädde sig åter i sina änkekläder.
  20. Och Juda sände killingen med sin vän adullamiten, för att få
    igen panten av kvinnan; men denne fann henne icke.
  21. Och han frågade folket där på orten och sade: »Var är
    tempeltärnan, hon som satt i Enaim vid vägen?» De svarade: »Här
    har ingen tempeltärna varit.»
  22. Och han kom tillbaka till Juda och sade: »Jag har icke funnit
    henne; därtill säger folket på orten att ingen tempeltärna varit
    där.»
  23. Då sade Judas: »Må hon då behålla det, så att vi icke draga
    smälek över oss. Jag har nu sänt killingen, men du har icke
    funnit henne.»
  24. Vid pass tre månader därefter blev så berättat för Juda: »Din
    sonhustru Tamar har bedrivit otukt, och i otukt har hon blivit
    havande.» Juda sade: »Fören ut henne till att brännas.»
  25. Men när hon fördes ut, sände hon bud till sin svärfader och lät
    säga: »Genom en man som är ägare till detta har jag blivit
    havande.» Och hon lät säga: »Se efter, vem denna signetring,
    dessa snodder och denna stav tillhöra.»
  26. Och Juda kände igen dem och sade: »Hon är i sin rätt mot mig,
    eftersom jag icke har givit henne åt min son Sela.» Men han kom
    icke mer vid henne.
  27. När hon nu skulle föda, se, då funnos tvillingar i hennes liv.
  28. Och i födslostunden stack den ene fram en hand; då tog
    hjälpkvinnan en röd tråd och band den om hans hand och sade:
    »Denne kom först fram.»
  29. Men när han därefter drog sin hand tillbaka, se, då kom hans
    broder fram; och hon sade: »Varför har du trängt dig fram?» Och
    han fick namnet Peres [1].
  30. Därefter kom hans broder fram, han som hade den röda tråden om
    sin hand, och han fick namnet Sera.
    *01/39 Första Mosebok (Genesis), 39 KapitletFörsta Mosebok (Genesis), 39 Kapitlet

Josefs kyskhet. Hans fångenskap.

  1. Och Josef fördes ner till Egypten; och Potifar, som var hovman
    hos Farao och hövitsman för drabanterna, en egyptisk man, köpte
    honom av ismaeliterna som hade fört honom ditned.
  2. Och HERREN var med Josef, så att han blev en lyckosam man. Och
    han vistades i sin herres, egyptierns, hus;
  3. och hans herre såg att HERREN var med honom ty allt vad han
    gjorde lät HERREN lyckas väl under hans hand.
  4. Och Josef fann nåd för hans ögon och fick betjäna honom. Och
    han satte honom över sitt hus, och allt vad han ägde lämnade han
    i hans vård.
  5. Och från den stund då han hade satt honom över sitt hus och över
    allt vad han ägde, välsignade HERREN egyptierns hus, för Josefs
    skull; och HERRENS välsignelse vilade över allt vad han ägde,
    hemma och på marken.
  6. Därför överlät han i Josefs vård allt vad han ägde, och sedan
    han hade fått honom till sin hjälp, bekymrade han sig icke om
    något, utom maten som han själv åt.Men Josef hade en skön gestalt och var skön att skåda.
  7. Och efter en tid hände sig att hans herres hustru kastade sina
    ögon på Josef och sade: »Ligg hos mig.»
  8. Men han ville icke, utan sade till sin herres hustru: »Se,
    alltsedan min herre har tagit mig till sin hjälp, bekymrar han
    sig icke om något i huset, och allt vad han äger har han lämnat
    i min vård.
  9. Han har i detta hus icke större makt än jag, och intet annat har
    han förebehållit sig än dig allena, eftersom du är hans hustru.
    Huru skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?»
  10. Och fastän hon talade sådant dag efter dag till Josef, hörde han
    dock icke på henne och ville icke ligga hos henne eller vara med
    henne.
  11. Men en dag då han kom in i huset för att förätta sina sysslor,
    och ingen av husfolket var tillstädes därinne,
  12. fattade hon honom i manteln och sade: »Ligg hos mig.» Men han
    lämnade manteln i hennes hand och flydde och kom ut.
  13. Då hon nu såg att han hade lämnat sin mantel i hennes hand och
    flytt ut,
  14. ropade hon på sitt husfolk och sade till dem: »Sen här, han har
    fört hit till oss en hebreisk man, för att denne skulle locka
    oss till lättfärdighet. Han kom in till mig och ville ligga hos
    mig; men jag ropade med hög röst.
  15. Och när han hörde att jag hov upp min röst och ropade, lämnade
    han sin mantel kvar hos mig och flydde och kom ut.»
  16. Och hon lät hans mantel ligga kvar hos sig, till dess hans herre
    kom hem;
  17. då berättade hon för honom detsamma; hon sade: »Den hebreiske
    tjänaren som du har fört hit till oss, kom in till mig, och
    ville locka mig till lättfärdighet.
  18. Men då jag hov upp min röst och ropade, lämnade han sin mantel
    kvar hos mig och flydde ut.»
  19. När nu hans herre hörde vad hans hustru berättade för honom,
    nämligen att hans tjänare hade betett sig mot henne på detta
    sätt, blev hans vrede upptänd.
  20. Och Josefs herre tog honom och lät sätta honom i det fängelse
    där konungens fångar sutto fängslade; där fick han då vara i
    fängelse.
  21. Men HERREN var med Josef och förskaffade honom ynnest och lätt
    honom finna nåd hos föreståndaren för fängelset.
  22. Och föreståndaren för fängelset lät alla alla fångar som sutto i
    fängelset stå under Josefs uppsikt; och allt vad där skulle
    göras, det gjordes genom honom.
  23. Förståndaren för fängelset tog sig alls icke av något som Josef
    hade om hand, eftersom HERREN var med denne; och vad han gjorde,
    det lät HERREN lyckas väl.
    *01/40 Första Mosebok (Genesis), 40 KapitletFörsta Mosebok (Genesis), 40 Kapitlet

Munskänkens och bagarens drömmar.

  1. En tid härefter hände sig att den egyptiske konungens munskänk
    och hans bagare försyndade sig mot sin herre, konugen av
    Egypten.
  2. Och Farao blev förtörnad på sina två hovmän, överste munskänken
    och överste bagaren.
  3. och lät sätta dem i förvar i drabanthövitsmannens hus, i samma
    fängelse där Josef satt fången.
  4. Och hövitsmannen för drabanterna anställde Josef hos dem till
    att betjäna dem; och de sutto där i förvar en tid.
  5. Medan nu den egyptiska konungens munskänk och bagare sutto
    fångna i fängelset, hade de båda under samma natt, var sin dröm,
    vardera med sin särskilda betydelse.
  6. Och när Josef om morgonen kom in till dem, fick han se att de
    voro bedrövade.
  7. Då frågade han Faraos hovmän, som med honom sutto i förvar i
    hans herres hus: »Varför sen I så sorgsna ut i dag?»
  8. De svarade honom: »Vi hava haft en dröm, och ingen finnes, som
    kan uttyda den.» Josef sade till dem: »Att giva uttydningen är
    ju Guds sak; förtäljen drömmen för mig.»
  9. Då förtäljde överste munskänken sin dröm för Josef och sade till
    honom: »Jag drömde att ett vinträd stod framför mig;
  10. på vinträdet voro tre rankor, och knappt hade det skjutit skott,
    så slogo dess blommor ut och dess klasar buro mogna druvor.
  11. Och jag hade Faraos bägare i min hand, och jag tog druvorna och
    pressade ut dem i Faraos bägare och gav Farao bägaren i handen.
  12. Då sade Josef till honom: »Detta är uttydningen: de tre rankorna
    betyda tre dagar;
  13. om tre dagar skall Farao upphölja ditt huvud och sätta dig åter
    på din plats, så att du får giva Farao bägaren i handen likasom
    förut, då du var hans munskänk.
  14. Men tänk på mig, när det går dig väl, så att du gör
    barmhärtighet med mig och nämner om mig för Farao och skaffar
    mig ut från detta hus;
  15. ty jag är med orätt bortförd från hebréernas land, och icke
    heller här har jag gjort något varför jag borde sättas i
    fängelse.»
  16. Då nu överste bagaren såg att Josef hade givit en god uttydning,
    sade han till honom: »Också jag hade en dröm. Jag tyckte att
    jag bar tre vetebrödskorgar på mitt huvud.
  17. Och i den översta korgen funnos bakverk av alla slag, sådant som
    Farao plägar äta; men fåglarna äto därav ur korgen på mitt
    huvud.»
  18. Då svarade Josef och sade: »Detta är uttydningen: de tre
    korgarna betyda tre dagar;
  19. om tre dagar skall Farao upphölja ditt huvud och taga det av
    dig; han skall upphänga dig på trä, och fåglarna skola äta ditt
    kött.»
  20. På tredje dagen därefter, då det var Faraos födelsedag, gjorde
    denne ett gästabud för alla sina tjänare. Då uphöjde han, bland
    sina tjänare, såväl överste munskänkens huvud som överste
    bagarens.
  21. Han insatte överste munskänken åter i hans ämbete, så att han
    fick giva Farao bägaren i handen;
  22. men överste bagaren lät han upphänga, såsom Josef hade sagt dem
    i sin uttydning.
  23. Men överste munskänken tänkte icke på Josef, utan glömde honom.
    *01/41 Första Mosebok (Genesis), 41 KapitletFörsta Mosebok (Genesis), 41 Kapitlet
                  Faraos drömmar.  Josefs upphöjelse.
                            Hungersnöden.
  1. Två år därefter hände sig att Farao hade en dröm. Han tyckte
    sig stå vid Nilfloden.
  2. Och han såg sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och
    de betade i vassen.
  3. Sedan såg han sju andra kor, fula och magra, stiga upp ur
    floden; och de ställde sig bredvid de förra korna på stranden av
    floden.
  4. Och de fula och magra korna åto upp de sju vackra och feta
    korna. Därefter vaknade Farao.
  5. Men han somnade åter in och såg då i drömmen sju ax, frodiga och
    vackra, växa på samma strå.
  6. Sedan såg han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av
    östanvinden;
  7. och de tunna axen uppslukade de sju frodiga och fulla axen.
    Därefter vaknade Farao och fann att de var en dröm.
  8. Då han nu om morgonen var orolig till sinnes, sända han ut och
    lät kalla till sig alla spåmän och alla vise i Egypten. Och
    Farao förtäljde sina drömmar för dem; men ingen fanns, som kunde
    uttyda dem för Farao.
  9. Då talade överste munskänken till Farao och sade: »Jag måste i
    dag påminna om mina synder.
  10. När Farao en gång var förtörnad på sina tjänare, satte han mig
    jämte överste bagaren i fängelse i drabanthövitsmannens hus.
  11. Då hade vi båda, jag och han, under samma natt en dröm, och våra
    drömmar hade var sin särskilda betydelse.
  12. Och jämte oss var där en ung hebré, som var tjänare hos
    hövitsmannen för drabanterna. För honom förtäljde vi våra
    drömmar, och han uttydde dem för oss; efter som var och en hade
    drömt gav han en uttydning.
  13. Och såsom han uttydde för oss, så gick det. Jag blev åter
    insatt på min plats, och den andre blev upphängd.»
  14. Då sända Farao och lät kalla Josef till sig; och man skyndade
    att föra honom ut ur fängelset. Och han lät raka sig och bytte
    om kläder och kom inför Farao.
  15. Och Farao sade till josef: »Jag har haft en dröm, och ingen
    finnes, som kan uttyda den. Men jag har hört sägas om dig, att
    allenast du får höra en dröm, kan du uttyda den.»
  16. Josef svarade Farao och sade: »I min makt står det icke; men Gud
    skall giva Farao ett lyckosamt svar.»
  17. Så sade Farao till Josef: »Jag drömde att jag stod på stranden
    av Nilfloden.
  18. Och jag såg sju kor stiga upp ur floden, feta och vackra, och de
    betade i vassen.
  19. Sedan såg jag sju andra kor stiga upp, avfallna och mycket fula
    och magra; i hela Egyptens land har jag icke sett några så fula
    som dessa.
  20. Och de magra och fula korna åto upp de sju första, feta korna.
  21. Men när de hade sväljt ned dem, kunde man icke märka att de hade
    sväljt ned dem, utan de förblevo fula såsom förut. Därefter
    vaknade jag.
  22. Åter drömde jag och såg då sju ax, fulla och vackra, växa på
    samma strå.
  23. Sedan såg jag sju andra ax skjuta upp, förtorkade, tunna och
    svedda av östnvinden;
  24. och de tunna axen uppslukade de sju vackra axen. Detta omtalade
    jag för spåmännen; men ingen fanns, som kunde förklara det för
    mig.»
  25. Då sade Josef till Farao. »Faraos drömmar hava en och samma
    betydelse; vad Gud ämnar göra, det har han förkunnat för Farao.
  26. De sju vackra korna betyda sju år, de sju vackra axen betyda ock
    sju år; drömmarna hava en och samma betydelse.
  27. Och de sju magra och fula korna som stego upp efter dessa betyda
    sju år, så ock de sju tomma axen, de som voro svedda av
    östanvinden; sju hungerår skola nämligen komma.
  28. Detta menade jag, när jag sade till Farao: Vad Gud ämnar göra,
    det har han låtit Farao veta.
  29. Se, sju år skola komma med stor ymnighet över hela Egyptens
    land.
  30. Men efter dem skola sju hungerår inträffa, sådana att man skall
    förgäta all den förra ymnigheten i Egyptens land, och
    hungersnöden skall förtära landet.
  31. Och man skall icke hava något minne av den förra ymnigheten i
    landet, för den hungersnöds skull som sedan kommer, ty den skall
    bliva mycket svår.
  32. Men att Farao haft drömmen två gånger, det betyder att detta är
    av Gud bestämt, och att Gud skall låta det ske snart.
  33. Må nu alltså Farao utse en förståndig och vis man, som han kan
    sätta över Egyptens land.
  34. Må Farao göra så, må han ock förordna tillsyningsmän över landet
    och taga upp femtedelen av avkastningen i Egyptens land under de
    sju ymniga åren.
  35. Må man under dessa kommande goda år samla in allt som kan tjäna
    till föda och hopföra säd under Faraos vård i städerna, för att
    tjäna till föda, och må man sedan förvara den,
  36. så att dessa födoämnen finnas att tillgå för landet under de sju
    hungerår som skola komma över Egyptens land. Så skall landet
    icke behöva förgås genom hungersnöden.»
  37. Det talet behagade Farao och alla hans tjänare.
  38. Och Farao sade till sina tjänare: »Kunna vi finna någon i vilken
    Guds Ande är så som i denne?»
  39. Och Farao sade till Josef: »Eftersom Gud har kungjort för dig
    allt detta, finnes ingen som är så förståndig och vis som du.
  40. Du skall förestå mitt hus, och efter dina befallningar skall
    allt mitt folk rätta sig; allenast däri att tronen förbliver min
    vill jag vara förmer än du.»
  41. Ytterligare sade Farao till Josef: »Jag sätter dig nu över hela
    Egyptens land.»
  42. Och Farao tog ringen av sin hand och satte den på Josefs hand
    och lät kläde honom i kläder av fint linne och hängde den
    gyllene kedjan om hans hals.
  43. Och han lät honom åka i vagnen närmast efter sin egen, och man
    utropade framför honom »abrek» [1]. Och han satte honom över
    hela Egyptens land.
  44. Och Farao sade till Josef: »Jag är Farao; utan din vilja skall
    ingen i hela Egyptens land lyfta hand eller fot.»
  45. Och Farao gav Josef namnet Safenat-Panea och gav honom till
    hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On. Och Josef
    begav sig ut och besåg Egyptens land.
  46. Josef var trttio år gammal, när han stod inför Farao, konungen i
    Egypten. Och Josef gick ut ifrån Farao och färdades omkring i
    hela Egyptens land.
  47. Och landet gav under de sju ymniga åren avkastning i överflöd
  48. och under dessa sju år som kommo i Egyptens land samlade han in
    allt som kunde tjäna till föda och lade upp det i städerna. I
    var särskild stad lade han upp de födoämnen som man hämtade
    ifrån fälten däromkring.
  49. Så hopförde Josef säd i stor myckenhet, såsom sanden i havet,
    till dess man måste upphöra att hålla räkning på den, eftersom
    det var omöjligt att hålla räkning på den.
  50. Och åt Josef föddes två söner, innan något hungerår kom; de
    föddes åt honom av Asenat, dotter till Poti-Fera, prästen i On.
  51. Och Josef gav åt den förstfödde namnet Manasse [2], »ty», sade
    han, »Gud har låtit mig förgäta all min olycka och hela min
    faders hus.»
  52. Och åt den andre gav han namnet Efraim [3], »ty», sade han, »Gud
    har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land».
  53. Men de sju ymninga åren som först hade kommit i Egyptens land
    gingo till ända;
  54. sedan begynte de sju hungeråren, såsom Josef hade förutsagt.
    Och hungersnöd uppstod i alla andra länder; men i Egyptens land
    fanns bröd överallt.
  55. Och när hela Egyptens land begynte hungra och folket ropade till
    Farao efter bröd, sade Farao till alla egyptier: »Gån till
    Josef, och gören vad han säger eder.»
  56. När nu alltså hungersnöd var över hela landet, öppnade Josef
    alla förrådshus och sålde säd åt egyptierna. Men hungersnöden
    blev allt större i Egyptens land;
  57. och från alla länder kom man till Josef i Egypten för att köpa
    säd, ty hungersnöden blev allt större i alla länder.

[1] Se Abrek i Ordförkl.
[2] Efter ett hebreiskt ord som betyder förgäta.
[3] Efter ett hebreiskt ord som betyder vara fruktsam.
*01/42 Första Mosebok (Genesis), 42 Kapitlet

Första Mosebok (Genesis), 42 Kapitlet

Josefs bröders resa till Egypten.

  1. Men när Jakob förnam att säd fanns i Egypten, sade han till sina
    söner: »Varför stån I så rådlösa?»
  2. Och han sade vidare: »Se, jag har hört att i Egypten finnes säd;
    faren ditned och köpen därifrån säd åt oss, för att vi må leva
    och icke dö.»
  3. Då foro tio av Josefs bröder ned för att köpa säd i Egypten.
  4. Men Benjamin, Josefs broder, blev icke av Jakob sänd åstad med
    sina bröder, ty han fruktade att någon olycka kunde hända honom.
  5. Så kommo då, bland de andra, också Israels söner för att köpa
    säd; ty hungersnöd rådde i Kanaans land.
  6. Och Josef var den som hade att befalla i landet; det var han som
    sålde säd åt allt folket i landet. Då nu Josefs bröder kommo
    dit, föllo de ned till jorden på sitt ansikte inför honom.
  7. När då Josef fick se sina bröder, kände han igen dem; men han
    ställde sig främmande mot dem och tilltalade dem hårt och
    frågade dem: »Varifrån kommen I?» De svarade: »Från Kanaans
    land, för att köpa säd till föda åt oss.»
  8. Och fastän Josef kände igen sina bröder, kände de icke igen
    honom.
  9. Men Josef tänkte på de drömmar som han hade frömt om dem. Och
    han sade till dem: »I ären spejare, I haven kommit för att se
    efter, var landet är utan skydd.»
  10. De svarade honom: »Nej, herre, dina tjänare hava kommit för att
    köpa säd till föda åt sig.
  11. Vi äro alla söner till en och samma man; vi äro redliga män,
    dina tjänare äro inga spejare.»
  12. Men han sade till dem: »Jo, I haven kommit för att se efter, var
    landet är utan skydd.»
  13. De svarade: »Vi, dina tjänare, äro tolv bröder, söner till en
    och samma man i Kanaans land; men den yngste är nu hemma hos vår
    fader, och en är icke mer till.»
  14. Josef sade till dem.»Det är såsom jag sade eder: I ären
    spejare.
  15. Och på detta sätt vill jag pröva eder: så sant som Farao lever,
    I skolen icke slippa härifrån, med mindre eder yngste broder
    kommer hit.
  16. En av eder må fara och hämta hit eder broder. Men I andra
    skolen stanna såsom fångar, för att jag så må pröva om I haven
    talat sanning. Ty om så icke är, då ären I spejare, så sant
    Farao lever.»
  17. Därefter lät han hålla dem allasammans i fängelse under tre
    dagar.
  18. Men på tredje dagen sade Josef till dem: »Om I viljen leva, så
    gören på detta sätt, ty jag fruktar Gud:
  19. ären I redliga män, så må en av eder, I bröder, stanna såsom
    fånge i huset där I haven suttit fängslade; men I andra mån fara
    eder väg, och föra hem med eder den säd som I haven köpt till
    hjälp mot hungersnöden hemma hos eder.
  20. Fören sedan eder yngste broder hit till mig; om så edra ord visa
    sig vara sanna, skolen I slippa att dö.» Och de måste göra så.
  21. Men de sade till varandra: »Förvissa hava vi dragit skuld över
    oss genom det som vi gjorde mot vår broder; ty vi såga hans
    själs ångest, när han bad oss om misskund, och vi ville dock
    icke lyssna till honom. Därför hava vi själva kommit i denna
    ångest.»
  22. Ruben svarade dem: »Sade jag icke till eder: ‘Färsynden eder
    icke på gossen’? Men I lyssnaden icke till mig; se, därför
    utkräves nu hans blod.»
  23. Men de visste icke att Josef förstod detta, ty han talade med
    dem genom tolk.
  24. Och han vände sig bort ifrån dem och grät. Sedan vände han sig
    åter till dem och talade med dem; och han tog Simeon ut ur deras
    krets och lät fängsla honom inför deras ögon.
  25. Och Josef bjöd att man skulle fylla deras säckar med säd, och
    lägga vars och ens penningar tillbaka i hans säck, och giva dem
    kost för resan. Och man gjorde så med dem.
  26. Och de lastade säden på sina åsnor och foro därifrån.
  27. Men när vid ett violställe en av dem öppnade sin säck för att
    giva foder åt sin åsna, fick han se sina penningar ligga överst
    i säcken.
  28. Då sade han till sina bröder: »Mina penningar hava blivit lagda
    hit tillbaka; se, de äro här i min säck.» Då blevo de utom sig
    av häpnad och sågo förskräckta på varandra och sade: »Vad har
    Gud gjort mot oss!»
  29. När de kommo hem till sin fader Jakov i Kanaans land, berättade
    de för honom allt vad som hade hänt dem och sade:
  30. »Mannen som var herre där i landet tilltalade oss hårt och
    behandlade oss såsom vi ville bespeja landet.
  31. Men vi sade till honom: ‘Vi äro redliga män och inga spejare;
  32. vi äro tolv bröder, samma faders söner; en är icke mer till, och
    den yngste är nu hemma hos vår fader i Kanaans land.’
  33. Men mannen som var herre i landet svarade oss: ‘Därav skall jag
    veta att I ären redliga män: lämnen kvar hos mig en av eder, I
    bröder; tagen så vad I haven köpt till hjälp mot hungersnöden
    hemma hos eder, och faren eder väg.
  34. Sedan mån I föra eder yngste broder hit till mig, så kan jag
    veta att I icke ären spejare, utan redliga män. Då skall jag
    giva eder broder tillbaka till eder, och I skolen fritt få draga
    omkring i landet.
  35. När de sedan tömde sina säckar, fann var och en sin penningpung
    i sin säck. Och då de och deras fader fingo se penningpungarna,
    blevo de förskräckta.
  36. Och Jakob, deras fader, sade till dem: »I gören mig barnlös;
    Josef är borta, Simeon är borta, Benjamin viljen I ock taga
    ifrån mig; över mig kommer allt detta.»
  37. Då svarade Ruben sin fader och sade: »Mina båda söner må du
    döda, om jag icke för honom åter till dig. Anförtro honom åt
    mig, jag skall föra honom tillbaka till dig.»
  38. Men han svarade: »Min son får icke fara ditned med eder. Hans
    broder är ju död, och han är allena kvar; om nu någon olycka
    hände honom på den resa I viljen företaga, så skullen I bringa
    mina grå hår med sorg ned i dödsriket.»
    *01/43 Första Mosebok (Genesis), 43 KapitletFörsta Mosebok (Genesis), 43 Kapitlet

Josefs bröders andra resa till Egypten.

  1. Men hungersnöden var svår i landet.
  2. Och när de hade förtärt den säd som de hade hämtat från Egypten,
    sade deras fader till dem: »Faren tillbaka och köpen litet säd
    till föda åt oss.»
  3. Men Juda svarade honom och sade: »Mannen betygade högtidligt och
    sade till os: ‘I fån icke komma inför mitt ansikte, med mindre
    eder broder är med eder.’
  4. Om du nu låter vår broder följa med oss, så skola vi fara ned
    och köpa säd till föda åt dig.
  5. Men om du icke låter honom följa med oss, så vilja vi icke fara,
    ty mannen sade till oss: ‘I fån icke komma inför mitt ansikte,
    med mindre eder broder är med eder.’
  6. Då sade Israel: »Varför gjorden I så illa mot mig och berättaden
    för mannen att I haden ännu en broder?»
  7. De svarade: »Mann frågade noga om oss och vår släkt: han sade:
    ‘Lever eder fader ännu? Haven I någon broder?’ Då omtalade vi
    för honom huru det förhöll sig. Kunde vi veta att han skulle
    säga: ‘Fören eder broder hitned’?»
  8. Och Juda sade till sin fader Israel: »Låt ynglingen följa med
    mig, så vilja vi stå upp och begiva oss åstad, för att vi må
    leva och icke dö, vi själva och du och våra kvinnor och barn.
  9. Jag vill ansvara för honom; av min hand må du utkräva honom. Om
    jag icke för honom åter till dig och ställer honom inför ditt
    ansikte, så vill jag vara en syndare inför dig i all min tid.
  10. Sannerligen, om vi icke hade dröjt så länge, så skulle vi redan
    hava varit tillbaka för andra gången.»
  11. Då svarade deras fader Israel dem: »MÅste det så vara, så gören
    nu på detta sätt: tagen av landets bästa frukt i edra säckar och
    fören det till mannen såsom skänk, litet balsam och litet
    honung, dragantgummi och ladanum, pistacienötter och mandlar.
  12. Och tagen dubbla summan pengar med eder, så att I fören tillbaka
    dit med eder de penningar som I haven fått igen överst i edra
    säckar. Kanhända var det ett mistag.
  13. Tagen ock eder broder med eder, och stån upp och faren tillbaka
    till mannen.
  14. Men Gud den Allsmäktige låte eder finna barmhärtighet inför
    mannen, så att han tillstädjer eder andre broder och Benjamin
    att återvända med eder. Men skall jag bliva barnlös, så må det
    då ske.»
  15. Då togo männen de nämnda skänkerna och togo med sig dubbla
    summan penningar, därtill ock benjamin, och stodo upp och foro
    ned till Egypten och trädde inför Josef.
  16. Då nu Josef såg att Benjamin var med dem, sade han till sin
    hovmästare: »För dessa män in i mitt hus; och låt slakta och
    tillreda en måltid, ty männen skola äta middag med mig.»
  17. Och mannen gjorde såsom Josef hade sagt och förde männen in i
    Josefs hus.
  18. Och männen blevo förskräckta, när de fördes in i Josefs hus; de
    sade: »Det är på grund av penningarna vi föras hitin, de
    penningar som förra gången kommo tillbaka i våra säckar;
  19. Och de trädde fram till Josefs hovmästare och talade med honom
    vid ingången till huset
  20. och sade: »Hör oss, herre. När vi förra gången voro härnere för
    att köpa säd till föda åt oss
  21. och sedan kommo till ett viloställe och öppnade våra säckar, då
    fann var och en av oss sina penningar överst i sin säck,
    penningarna till deras fulla vikt; dem hava vi nu fört tillbaka
    med oss.
  22. Och vi hava tagit andra penningar med oss för att köpa säd till
    föda åt oss. Vi veta icke vem som hade lagt penningarna i våra
    säckar.»
  23. Då svarade han: »Varen vid gott mod, frukten icke: det är eder
    Gud och eder faders Gud som har låtit eder finna en skatt i edra
    säckar; edra penningar har jag fått.» Sedan hämtade han Simeon
    ut till dem.
  24. Och han förde männen in i Josefs hus och gav dem vatten till att
    två sina fötter och gav foder åt deras åsnor.
  25. Och de ställde i ordning sina skänker, till dess Josef skulle
    komma hem om middagen; ty de hade fått höra att de skulle äta
    där.
  26. När sedan Josef hade kommit hem, förde de skänkerna, som de hade
    med sig, in till honom i huset och föllo ned för honom till
    jorden.
  27. Och han hälsade dem och frågade: »Står det väl till med eder
    fader, den gamle, som I taladen om? Lever han ännu?»
  28. De svarade: »Ja, det står väl till med vår fader, din tjänare;
    han lever ännu.» Och de bugade sig och föllo ned för honom.
  29. Och när han lyfte upp sina ögon och fick se sin broder Benjamin,
    sin moders son, frågade han: »Är detta eder yngste broder, den
    som I taladen om med mig?» Därpå sade han: »Gud vare dig nådig,
    min son.»
  30. Men Josef bröt av sitt tal, ty hans hjärta upprördes av kärlek
    till brodern, och han sökte tillfälle att gråta ut och gick in i
    sin kammare och grät där.
  31. Därefter, sedan han hade tvagit sitt ansikte, gick han åter ut
    och betvang sig och sade: »Sätten fram mat.»
  32. Och de satte fram särskilt för honom och särskilt för dem och
    särskilt för de egyptier som åto tillsammans med honom; ty
    egyptierna få icke äta tillsammans med hebréerna; sådant är
    nämligen en styggelse för egyptierna.
  33. Och de fingo sina platser mitt emot honom, den förstfödde främst
    såsom den förstfödde, sedan de yngre, var och en efter sin
    ålder; och männen sågo med förundran på varandra.
  34. Och han lät bära till dem av rätterna på sitt bord, och Benjamin
    fick fem gånger så mycket som var och en av de andra. Och de
    drucko sig glada med honom.
    *01/44 Första Mosebok (Genesis), 44 KapitletFörsta Mosebok (Genesis), 44 Kapitlet

Josef prövar sina bröder.

  1. Därefter bjöd han sin hovmästare och sade: »Fyll männens säckar
    med säd, så mycket de kunna rymma, och lägg vars och ens
    penningar överst i hans säck.
  2. Och min bägare, silverbägaren, skall du lägga överst i den
    yngstes säck, tillika med penningarna för hans säd.» Och han
    gjorde såsom Josef hade sagt.
  3. Om morgonen, då det blev dager, fingo männen fara med sina
    åsnor.
  4. Men när de hade kommit ett litet stycke utom staden, sade Josef
    till sin hovmästare: »Stå upp och sätt efter männen; och när du
    hinner upp dem, så säg till dem: ‘Varför haven I lönat gott med
    ont?
  5. Det är ju just den bägaren som min herre dricker ur, och som han
    plägar spå med. Det är en ond gärning I haven gjort.’»
  6. När han nu hann upp dem, sade han detta till dem.
  7. Då svarade de honom: »Varför talar min herre så? Bort det, att
    dina tjänare skulle göra sådant!
  8. De penningar som vi funno överst i våra säckar hava vi ju fört
    tillbaka till dig från Kanaans land. Huru skulle vi då kunna
    vilja stjäla silver eller guld ur din herres hus?
  9. Den bland dina tjänare som den finnes hos, han må dö; därtill
    vilja vi andra bliva min herres trälar.
  10. Han svarade: »Ja, vare det såsom I haven sagt; den som den
    finnes hos, han skall bliva min träl. Men I andra skolen vara
    utan skuld.»
  11. Och de skyndade sig att lyfta ned var och en sin säck på jorden,
    och öppnade var och en sin säck.
  12. Och han begynte att söka hos den äldste och slutade hos den
    yngste; och bägare fanns i Benjamins säck.
  13. Då revo de sönder sina kläder och lastade åter var och en sin
    åsna och vände tillbaka till staden.
  14. Och Juda och hans bröder gingo in i Josefs hus, där denna ännu
    var kvar; och de föllo ned till jorden för honom.
  15. Då sade Josef till dem: »Vad haven I gjort! Förstoden I icke
    att en man sådan som jag kan spå?»
  16. Juda svarade: Vad skola vi säga till min herre, vad skola vi
    tala, och huru skola vi rättfärdiga oss? Gud har funnit dina
    tjänares missgärning. Se, vi äro min herres trälar, vi andra
    såväl som den som bägaren har blivit funnen hos.»
  17. Men han sade: »Bort det, att jag skulle så göra! Den som
    bägaren har blivit funnen hos, han skall bliva min träl. Men I
    andra mån i frid fara hem till eder fader.»
  18. Då trädde Juda fram till honom och sade: »Hör mig, herre; låt
    din tjänare tala ett ord inför min herre, och må din vrede icke
    upptändas mot din tjänare; ty du är såsom Farao.
  19. Min herre frågade sina tjänare och sade: ‘Haven I eder fader
    eller någon broder ännu därhemma?
  20. Och vi svarade min herre: ‘Vi hava en åldrig fader och en son
    till honom, en som är född på hans ålderdom och ännu är ung; men
    en broder till denne är död, så att han allena är kvar efter sin
    moder, och hans fader har honom kär.
  21. Då sade du till dina tjänare: ‘Fören honom hitned till mig, så
    att jag kan låta mitt öga vila på honom.’
  22. Och vi svarade min herre: ‘Ynglingen kan icke lämna sin fader,
    ty om han lämnade sin fader, så skulle denne dö.’
  23. Men du sade till dina tjänare: ‘Om eder yngste broder icke
    följer med eder hitned, så fån I icke mer komma inför mitt
    ansikte.’
  24. När vi därefter hade kommit hem till din tjänare, min fader,
    berättade vi för honom vad min herre hade sagt.
  25. Och när sedan vår fader sade: ‘Faren tillbaka och köpen litet
    säd till föda åt oss’,
  26. svarade vi: ‘Vi kunna icke fara ditned; allenast på det
    villkoret vilja vi fara, att vår yngste broder följer med oss;
    ty vi få icke komma inför mannens ansikte om vår yngste broder
    icke är med oss.
  27. Men din tjänare, min fader, sade till oss: ‘I veten själva att
    min hustru har fött åt mig två söner,
  28. och den ene gick bort ifrån och jag sade: förvisso är han
    ihjäriven. Och jag har icke sett honom sedan den tiden.
  29. Om I nu tagen också denne ifrån mig och någon olycka händer
    honom, så skolen I bringa mina grå hår med jämmer ned i
    dödsriket.’
  30. Om jag alltså kommer hem till din tjänare, min fader, utan att
    vi hava med oss ynglingen, som vår faders hjärta är så fäst vid,
  31. då bliver det hans död, när han ser att ynglingen icke är med;
    och dina tjänare skulle så bringa din tjänares, vår faders, grå
    hår med sorg ned i dödsriket.
  32. Ty jag, din tjänare, har lovat min fader att ansvara för
    ynglingen och har sagt, att om jag icke för denne till honom
    igen, så vill jag vara en syndare inför min fader i all min tid.
  33. Låt nu därför din tjänare stanna kvar hos min herre såsom träl,
    i ynglingens ställe, men låt ynglingen fara hem med sina bröder.
  34. Ty huru skulle jag kunna fara hem till min fader utan att hava
    ynglingen med mig? Jag förmår icke se den jämmer som då skulle
    komma över min fader.»
    *01/45 Första Mosebok (Genesis), 45 KapitletFörsta Mosebok (Genesis), 45 Kapitlet
                 Josef giver sig till känna för sina
                      bröder.   De återvända hem.
  1. Då kunde Josef icke längre betvinga sig inför alla dem som stodo
    omkring honom. Han ropade: »Må alla gå ut härifrån.» Och ingen
    fick stanna inne hos Josef, när han gav sig till känna för sina
    bröder.
  2. Och han brast ut i högljudd gråt; så att egyptierna hörde det;
    också Faraos husfolk hörde det.
  3. Och Josef sade till sina bröder: »Jag är Josef. Lever min fader
    ännu?» Men hans bröder kunde icke svara honom, så förskräckte
    blevo de för honom.
  4. Då sade Josef till sina bröder: »Kommen hitfram till mig.» Och
    när de kommo fram, sade han: »Jag är Josef, eder broder, som I
    sålden till Egypten.
  5. Men varen nu icke bedrövade och grämen eder icke däröver att I
    haven sålt mig hit: ty för att bevara människors liv har Gud
    sänt mig hit före eder.
  6. I två år har nu hungersnöd varit i landet, och ännu återstå fem
    år under vilka man varken skall plöja eller skörda.
  7. Men Gud sände mig hit före eder, för att I skullen bliva kvar på
    jorden och behållas vid liv, ja, till räddning för många.
  8. Så haven nu icke I sänt mig hit, utan Gud; och han har gjort mig
    till Faraos högste rådgivare och till en herre över hela hans
    hus och till en furste över hela Egyptens land.
  9. Skynden eder nu och faren hem till min fader, och sägen till
    honom: ‘Så säger din son Josef: Gud har satt mig till en herre
    över hela Egypten; kom ned till mig, dröj icke.
  10. Du skall få bo i landet Gosen och vara mig nära, du med dina
    barn och barnbarn, dina får och fäkreatur och allt vad som
    tillhör dig.
  11. Jag vill där försörja dig — ty ännu återstå fem hungerår — så
    att varken du eller ditt hus eller någon som hör dig till skall
    lida nöd.
  12. I sen ju med egna ögon, också min broder Benjamin ser med egna
    ögon, att det är jag, som med egen mun talar till eder.
  13. Berätten nu för min fader om all min härlighet i Egypten och om
    allt vad I haven sett, och skynden eder att föra min fader
    hitned.
  14. Så föll han sin broder Benjamin om halsen och grät, och Benjamin
    grät vid hans hals.
  15. Och han kysste alla sina bröder och grät i deras armar. Sedan
    samtalade hans bröder med honom.
  16. När nu det ryktet spordes i Faraos hus, att Josefs bröder hade
    kommit, behagade detta Farao och hans tjänare väl.
  17. Och Farao sade till Josef: »Säg till dina bröder: ‘Detta skolen
    I göra: lasten edra djur och faren hem till Kanaans land;
  18. hämten så eder fader och edert folk och kommen hit till mig, så
    skall jag giva eder det bästa som finnes i Egyptens land, och I
    skolen få äta av landets fetma.’
  19. Alltså bjuder jag dig nu att säga: ‘Detta skolen I göra: tagen
    eder vagnar i Egyptens land för edra späda barn och edra
    hustrur, och hämten eder fader och kommen hit.
  20. Och bekymren eder icke om edert bohag: ty det bästa som finnes i
    hela Egyptens land skall höra eder till.’»
  21. Israels söner gjorde så, och Josef gav dem vagnar, efter Faraos
    befallning, och gab dem kost för resan.
  22. Och han gav åt dem alla var sin högtidsdräkt, men åt Benjamin
    gav han tre hundra siklar silver och fem högtidsdräkter.
  23. Och till sin fader sände han likaledes gåvor: tio åsnor, lastade
    med det bästa Egypten hade, och tio åsninnor, lastade med säd
    och bröd och andra livsmedel åt hans fader för resan.
  24. Därefter lät han sina bröder fara, och de begåvo sig åstad; och
    han sade till dem: »Kiven icke på vägen.»
  25. Så foro de upp från Egypten och kommo till sin fader Jakob i
    Kanaans land;
  26. och de berättade för honom och sade: »Josef lever ännu, och han
    är en furste över hela Egyptens land.» Då greps hans hjärta av
    vanmakt, ty han kunde icke tro dem.
  27. Men när de omtalade för honom allt vad Josef hade sagt till dem,
    och när han såg vagnarna som Josef hade sänt för att hämta
    honom, då fick deras fader Jakobs ande åter liv.
  28. Och Israel sade: »Det är nog; min son Josef lever ännu. Jag
    vill fara och se honom, förrän jag dör.»
    *01/46 Första Mosebok (Genesis), 46 KapitletFörsta Mosebok (Genesis), 46 Kapitlet
                 Jakobs flyttning till Egypten.  Hans
                     släkttavla.  Mötet med Josef.
  1. Och Israel bröt upp med allt vad honom tillhörde. Och när han
    kom till Beer-Seba, offtade han slaktoffer åt sin fader Isaks
    Gud.
  2. Och Gud talade till Israel i en syn om natten; han sade: »Jakob!
    Jakob!» Han svarade: »Här är jag!»
  3. Då sade han: »Jag är Gud, din faders Gud; frukta icke för att
    draga ned till Egypten, ty där skall jag göra dig till ett stort
    folk.
  4. Jag skall själv draga ned med dig till Egypten, jag skall ock
    föra dig åter upp därifrån; och Josefs hans skall tillsluta dina
    ögon.»
  5. Och Jakob bröt upp från Beer-Seba; och Israels söner satte sin
    fader Jakob och sina späda barn och sina hustrur på vagnarna som
    Farao hade sänt för att hämta honom.
  6. Och de togo sin boskap och de ägodelar som de hade förvärvat i
    Kanaans land och kommo så till Egypten, Jakob och alla hans
    avkomlingar med honom.
  7. Sina söner och sonsöner, sina döttrar och sondöttrar, alla sina
    avkomlingar, förde han med sig till Egypten.
  8. Dessa äro namnet på Israels barn som kommo till Egypten:Jakob och hans söner. Jakobs förstfödde var Ruben,
  9. och RUbens söner voro Hanok, Pallu, Hesron och Karmi.
  10. Simeons söner voro Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul,
    den kananeiska kvinnans son.
  11. Levis söner voro Gerson, Kehat och Merari.
  12. Judas söner voro Er, Onan, Sela, Peres och Sera — men Er och
    Onan dogo i Kanaans land — och Peres’ söner voro Hesron och
    Hamul.
  13. Isaskars söner voro Tola, Puva, Job och Simron.
  14. Sebulons söner voro Sered, Elon och Jaleel.
  15. Dessa voro Leas söner, de som hon födde åt Jakob i Paddan-Aram;
    tillika födde hon åt honom dottern Dina. Söner och döttrar
    utgjorde tillsammans trettiotre personer.
  16. Gads söner voro Sifjon och Haggi, Suni och Esbon, Eri och Arodi
    och Areli.
  17. Asers söner voro Jimna, Jisva, Jisvi och Beria; och deras syster
    var Sera; men Berias söner voro Heber och Malkiel.
  18. Dessa voro söner till Silpa, som Laba hade givit åt sin dotter
    Lea, och dessa födde hon åt Jakob, sexton personer.
  19. Rakels, Jakobs hustrus, söner voro Josef och Benjamin.
  20. Och de söner som föddes åt Josef i Egyptens land voro Manasse
    och Efraim; de föddes åt honom av Asenat, dotter till Poti-Fera,
    prästen i On.
  21. Och Benjamins söner voro Bela, Beker och Asbel, Gera och Naaman,
    Ehi och Ros, Muppim och Huppim och Ard.
  22. Dessa voro Rakels söner, de som föddes åt Jakob, tillsammans
    fjorton personer.
  23. Dans söner voro Husim.
  24. Naftalis söner voro Jaseel, Guni, Jeser och Sillem.
  25. Dessa voro söner till Bilha, som Laban hade givit åt sin dotter
    Rakel, och dessa födde hon åt Jakob, tillsammans sju personer.
  26. De som kommo med Jakob till Egypten, de som hade utgått från
    hans länd, utgjorde alla tillsammans sextiosex personer, förutom
    Jakobs sonhustrur.
  27. Och Josefs söner, vilka föddes åt honom i Egypten, voro två. De
    personer av Jakobs hus, som kommo till Egypten, utgjorde
    tillsammans sjuttio.
  28. Och han sände Juda framför sig till Josef, för att denne skulle
    visa honom vägen till Gosen. Så kommo de till landet Gosen.
  29. Och Josef lät spänna för sin vagn och for upp till Gosen för att
    möta sin fader Israel. Och när han kom fram till honom, föll
    han honom om halsen och grät länge vid hans hals.
  30. Och Israel sade till Josef: »Nu vill jag gärna dö, sedan jag har
    sett ditt ansikte och sett att du ännu lever.»
  31. Därefter sade Josef till sina bröder och sin faders folk: »Jag
    vill fara upp och berätta för Farao och säga till honom: ‘Mina
    bröder och min faders folk, som hittils hava bott i Kanaans
    land, hava kommit till mig.
  32. Och dessa män äro fårherdar, ty de hava idkat boskapsskötsel;
    och sina får och fäkreatur och allt vad de äga hava de fört med
    sig.’
  33. När sedan Farao kallar eder till sig och frågar: ‘Vad är edert
    yrke?,
  34. skolen I svara: ‘Vi, dina tjänare, hava idkat boskapsskötsel
    från vår ungdom ända till nu, vi såväl som våra fäder.’ Så
    skolen I få bo i landet Gosen; ty alla fårherdar äro en
    styggelse för egyptierna.»
    *01/47 Första Mosebok (Genesis), 47 KapitletFörsta Mosebok (Genesis), 47 Kapitlet
               Jakob kommer inför Farao.  Egyptens jord
                och dess folk bliva genom Josef Faraos
                egendom.  Jakob bestämmer om sin grav.
  1. Och Josef kom och berättade för Farao och sade: »Min fader och
    mina bröder hava kommit från Kanaans land med sina får och
    fäkreatur och allt vad de äga; och de äru nu i landet Gosen.»
  2. Och han hade bland sina bröder tagit ut fem män; dem ställde han
    fram inför Farao.
  3. Då frågade Farao hans bröder: »Vad är edert yrke?» De svarade
    Farao: »Dina tjänare äro fårherdar, såsom ock våra fäder hava
    varit.»
  4. Och de sade ytterligare till Farao: »Vi hava kommit för att bo
    någon tid här i landet; ty dina tjänare hade intet bete för sina
    får, eftersom hungersnöden är så svår i Kanaans land. Så låt nu
    dina tjänare bo i landet Gosen.»
  5. Då sade Farao till Josef: »Din fader och dina bröder hava alltså
    nu kommit till dig.
  6. Egyptens land ligger öppet för dig; i denm bästa delen av landet
    må du låta din fader och dina bröder bo. Må de bo i landet
    Gosen, och ifall du vet om några bland dem att de äro dugande
    män, så sätt dessa till uppsyningsmän över min boskap.»
  7. Sedan hämtade Josef sin fader Jakob och förde honom fram inför
    Farao, och Jakob hälsade Farao.
  8. Men Farao frågade Jakob: »Huru hög är din ålder?»
  9. Jakob svarade Farao: »Min vandringstid har varat ett hundra
    trettio år. Få och onda hava mina levnadsår varit, de nå icke
    upp till antalet av mina fäders levnadsår under deras
    vandringstid.»
  10. Och Jakob tog avsked av Farao och gick ut ifrån honom.
  11. Men Josef lät sin fader och sina bröder bo i Egyptens land och
    gav dem besittning där, i den bästa delen av landet, i landet
    Rameses, såsom Farao hade bjudit.
  12. Och Josef försörjde sin fader och sina bröder och hela sin
    faders hus, och gav var och en underhåll efter analet av hans
    barn.
  13. Men ingenstädes i landet fanns bröd, ty hungersnöden var mycket
    svår, så att Egyptens land och Kanaans land försmäktade av
    hunger.
  14. Och för den säd som folket köpte samlade Josef till sig alla
    penningar som funnos i Egyptens land och i Kanaans land; och
    Josef lät föra penningarna i Faraos hus.
  15. Men när penningarna togo slut i Egyptens land och i Kanaans
    land, kommo alla egyptier till Josef och sade: »Giv oss bröd;
    icke vill du väl att vi skola dö i din åsyn? Vi hava ju inga
    penningar mer.»
  16. Josef svarade: »Fören hit eder boskap, så skall jag giva eder
    bröd i utbyte mot eder boskap, om I icke mer haven några
    penningar.»
  17. Då förde de sin boskap till Josef, och Josef gav dem bröd i
    utbyte mot deras hästar, får, fäkreatur och åsnor. Så underhöll
    han dem det året och gav dem bröd i utbyte mot all deras boskap.
  18. Så gick detta år till ända. Men det följande året kommo de åter
    till honom och sade till honmom: »Vi vilja icke dölja det för
    min herre: penningarna äro slut, och den boskap vi ägde har
    kommit i min herres ägo; intet annat finnes nu kvar att giva åt
    min herre än våra kroppar och vår jord.
  19. Icke vill du att vi skola förgås inför dina ögon, vi med vår
    åkerjord? Köp oss och vår jord för bröd, så vilja vi med vår
    jord bliva Faraos trälar.
  20. Då köpte Josef all jord i Egypten åt Farao; ty egyptierna sålde
    var och en sin åker, eftersom hungersnöden så svårt tryckte dem.
    Så blev jorden Faraos egendom.
  21. Och folket förflyttade han till städerna, från den ena ändan av
    Egyptens område till den andra.
  22. Allenast prästernas jord köpte han icke, ty prästerna hade sitt
    bestämde underhåll av Farao, och de levde av det bestämda
    underhåll som Farao gav dem; därför behövde de icke sälja sin
    jord.
  23. Och Josef sade till folket: »Se, jag har nu köpt eder och eder
    jord åt Farao. Där haven I utsäde, besån nu jorden.
  24. Och när grödan kommer in, skolen I giva en femtedel åt Farao;
    men fyra femtedelar skolen I själva hava till utsäde på åkern
    och till föda för eder och dem som I haven i edra hus och till
    föda för edra barn.»
  25. De svarade: »Du har behållit oss vid liv; låt oss finna nåd för
    min herres ögon, så vilja vi vara Faraos trälar.»
  26. Så gjorde Josef det till en stadga, som ännu i dag gäller för
    Egyptens jord, att man skulle giva femtedelen åt Farao.
    Allenast prästernas jord blev icke Faraos egendom.
  27. Så bodde nu Israel i Egyptens land, i landet Gosen; och de fingo
    sina besittningar där och voro fruktsamma och förökade sig
    storligen.
  28. Och Jakob levde sjutton år i Egyptens land, så att hans
    levnadsålder blev ett hundra fyrtiosju år.
  29. Då nu tiden närmade sig att Israel skulle dö, kallade han till
    sig sin son Josef och sade till honom: »Om jag har funnit nåd
    för dina ögon, så lägg din hand under min länd och lova att visa
    mig din kärlek och trofasthet därmed att du icke begraver mig i
    Egypten;
  30. fastmer, när jag har gått till vila hos mina fäder, skall du
    föra mig från Egypten och begrava mig i deras grav.» Han
    svarade: »Jag skall göra såsom du har sagt.»
  31. Men han sade: »Giv mig din ed därpå.» Och han gav honom sin ed.
    Då tillbad Israel, böjd mot sängens huvudgärd.
    *01/48 Första Mosebok (Genesis), 48 KapitletFörsta Mosebok (Genesis), 48 Kapitlet

Jakob välsignar Josef och hans söner.

  1. En tid härefter blev det sagt till Josef: »Din fader är nu
    sjuk.» Då tog han med sig sina båda söner, Manasse och Efraim.
  2. Och man berättade för Jakob och sade: »Din son Josef har nu
    kommit till dig.» Då tog Israel styrka till sig och satte sig
    upp i sängen.
  3. Och Jakob sade till Josef: »Gud den Allsmäktige uppenbarade sig
    för mig i Lus i Kanaans land och välsignade mig
  4. och sade till mig: ‘Se, jag skall göra dig fruktsam och föröka
    dig och låta skaror av folk komma av dig, och skall giva åt din
    säd efter dig detta land till evärdlig besittning.’
  5. Dina båda söner, som äro födda åt dig i Egyptens land, innan jag
    kom hit till dig i Egypten, de skola nu vara mina: Efraim och
    Manasse skola vara mina, likasom Ruben och Simeon.
  6. Men de barn som du har fött efter dem skola vara dina; de skola
    bära sina bröders namn i dessas arvedel.
  7. Se, när jag kom från Paddan, dog Rakel ifrån mig i Kanaans land,
    under resan, då det ännu var ett stycke väg fram till Efrat; och
    jag begrov henne där vid vägen till Efrat.» Stället heter nu
    Bet-Lehem.
  8. Då nu Israel fick se Josefs söner, sade han: »Vilka äro dessa?»
  9. Josef svarade sin fader: »Det är mina söner, som Gud har givit
    mig här.» Då sade han: »För dem hit till mig, på det att jag må
    välsigna dem.»
  10. Och Israels ögon voro skumma av ålder, så att han icke kunde se.
    Så förde han dem då fram till honom, och han kysste dem och tog
    dem i famn.
  11. Och Israel sade till Josef: »Jag hade icke tänkt att jag skulle
    få se ditt ansikte, men nu har Gud låtit mig se till och med
    avkomlingar av dig.»
  12. Och Josef förde dem bort ifrån hans knän och föll ned till
    jorden på sitt ansikte.
  13. Sedan tog Josef dem båda vid handen, Efraim i sin högra hand,
    till vänster framför Israel, och Manasse i sin vänstra hand,
    till höger framför Israel, och förde dem så fram till honom.
  14. Men Israel räckte ut sin högre hand och lade dem på Efraims
    huvud, fasten han var den yngre, och sin vänstra hand på
    Manasses huvud; han lade alltså sina händer korsvis, ty Manasse
    var den förstfödde.
  15. Och han välsignade Josef och sade: »Den Gud inför vilken mina
    fäder, Abraham och Isak, hava vandrat, den Gud som har varit min
    herde från min födelse ända till denna dag,
  16. den ängel som har förlossat mig från allt ont, han välsigne
    dessa barn; och må de uppkallas efter mitt och mina fäders,
    Abrahams och Isaks, namn, och må de föröka sig och bliva talrika
    på jorden.»
  17. Men när Josef såg att hans fader lade sin högra hand på Efraims
    huvud, misshagade detta honom, och han fattade sin faders hand
    och ville flytta den från Efraims huvud på Manasses huvud.
  18. Och Josef sade till sin fader; »Icke så, min fader; denna är den
    förstfödde, lägg din högra hand på hans huvud.»
  19. Men hans fader ville icke; han sade: »Jag vet det, min son, jag
    vet det; också av honom skall ett folk komma, också han skall
    bliva stor; men hans yngre broder skall dock bliva större än
    han, och hans avkomma skall bliva ett talrikt folk.»
  20. Så välsignade han dem på den dagen och sade: »Med ditt namn
    skall Israel välsigna, så att man skall säga: Gud göre dig lik
    Efraim och Manasse.» Så satte han Efraim framför Manasse.
  21. Och Israel sade till Josef: »Se, jag dör; men Gud skall vara med
    eder och föra eder tillbaka till edra fäders land.
  22. Och utöver vad jag giver dina bröder giver jag dig en särskild
    höjdsträcka [1] som jag med mitt svärd och min båge har tagit
    från amoréerna.»

[1] Hebr. schekém, vilket ord såsom ort- och personnamn återgives med

»Sikem».
*01/49 Första Mosebok (Genesis), 49 Kapitlet

Första Mosebok (Genesis), 49 Kapitlet

Jakob välsignar sina söner och dör.

  1. Och Jakob kallade sina söner till sig och sade: Församlen eder,
    på det att jag må förkunna eder vad som skall hända eder i
    kommande dagar:
  2. Kommen tillhopa och hören, I Jakobs söner; hören på eder fader
    Israel.
  3. Ruben, min förstfödde är du, min kraft och min styrkas
    förstling, främst i myndighet och främst i makt.
  4. Du sjuder över såsom vatten,
    du skall icke bliva den främste,
    ty du besteg din faders läger;
    då gjotde du vad skändligt var.
    Ja, min bädd besteg han!
  5. Simeon och Levi äro bröder;
    deras vapen äro våldets verktyg.
  6. Min själ inlåte sig ej i deras råd,
    min ära [1] tage ingen del i deras samkväm;
    ty i sin vrede dräpte de män,
    och i sitt överdåd stympade de oxar.
  7. Förbannad vare deras vrede, som är så våldsam,
    och deras grymhet, som är så hård!
    Jag skall förströ dem i Jakob,
    jag skall förskingra dem i Israel.
  8. Dig, Juda, dig skola dina bröder prisa [2];
    din hand skall vara på dina fienders nacke,
    för dig skola din faders söner buga sig.
  9. Ett ungt lejon är Juda;
    från rivet byte har du dragit ditupp, min son.
    Han har lagt sig ned, han vilar såsom ett lejon,
    såsom en lejoninna — vem vågar oroa honom?
  10. Spiran skall icke vika ifrån Juda,
    icke härskarstaven ifrån hans fötter,
    till dess han kommer till Silo [3]
    och folken bliva honom hörsamma.
  11. Han binder vid vinträdet sin åsna,
    vid ädla rankan sin åsninnas fåle.
    Han tvår sina kläder i vin,
    sin mantel i druvors blod.
  12. Hans ögon är dunkla av vin
    och hans tänder vita av mjölk.
  13. Sebulon skall bo vid havets strand,
    vid stranden, där skeppen ligga;
    sin sida skall han vända mot Sidon.
  14. Isaskar är en stark åsna,
    som ligger i ro i sin inhägnad.
  15. Och han såg att viloplatsen var god,
    och att landet var ljuvligt;
    då böjde han sin rygg under bördor
    och blev en arbetspliktig tjänare.
  16. Dan skall skaffa rätt [4] åt sitt folk,
    han såväl som någon av Israels stammar.
  17. Dan skall vara en orm på vägen,
    en huggorm på stigen,
    en som biter hästen i foten,
    så att ryttaren faller baklänges av.
  18. HERRE, jag bidar efter din frälsning!
  19. Gad skall trängas av skaror [4],
    men själv skall han tränga dem på hälarna.
  20. Från Aser kommer fetma, honom till mat;
    konungsliga läckerheter har han att giva.
  21. Naftali är en snabb hind;
    han har sköna ord att giva.
  22. Ett ungt fruktträd är Josef,
    ett ungt fruktträd vid källan;
    dess grenar nå upp öve rmuren.
  23. Bågskyttar oroa honom,
    de skjuta på honom och ansätta honom;
  24. dock förbliver hans båge fast,
    och hans händer och armar spänstiga,
    genom dens händer, som är den Starke i Jakob,
    genom honom som är herden, Israels klippa,
  25. genom din faders Gud — han skall hjälpa dig.
    genom den Allsmäktige — han skall välsigna dig
    med välsignelser från himmelen därovan,
    välsignelser från djupet som utbreder sig därnere,
    välsignelser från bröst och sköte.
  26. Din faders välsignelser nå högt,
    högre än mina förfäders välsignelser,
    de nå upp till de eviga höjdernas härlighet.
    De skola komma över Josefs huvud,
    över den hjässa, som är en furste bland sina bröder.
  27. Benjamin är en gulpande ulv;
    om morgonen förtär han rov,
    och om aftonen utskiftar han byte.»
  28. Alla dessa äro Israels stammar, tolv till antalet, och detta är
    vad deras fader talade till dem, när han välsignade dem; åt var
    och en av dem gav han sin särskilda välsignelse.
  29. Och han bjöd dem och sade till dem: »Jag skall nu samlas till
    mitt folk; begraven mig bredvid mina fäder, i grottan på hetiten
    Efrons åker,
  30. i den grotta som ligger på åkern i Makpela, gent emot Mamre, i
    Kanaans land, den åker som Abraham köpte till egen grav av
    hetiten Efron,
  31. där de hava begravit Abraham och hans hustru Sara, där de ock
    hava begravit Isak och hans hustru Rebecka, och där jag själv
    har begravit Lea,
  32. på den åkern som jämte grottan där köptes av Hets barn.»
  33. När Jakob hade givit sina söner denna befallning, drog han sina
    fötter upp i sängen; och han gav upp andan och blev samlad till
    sina fäder.

[1] Se Ära i Ordförkl.
[2] Hebr. jodú, vilket ord sammanhänger med namnet Juda.
[3] Eller: till dess Silo kommer. Se vidare Silo i Ordförkl.
[4] Hebr. jadín, vilket ord sammanhänger med namnet Dan.
[5] Hebr. gedúd.
*01/50 Första Mosebok (Genesis), 50 Kapitlet

Första Mosebok (Genesis), 50 Kapitlet

Jakobs begravning. Josefs död.

  1. Då föll Josef ned över sin faders ansikte och grät över honom
    och kysste honom.
  2. Och Josef bjöd läkarna som han hade i sin tjänst att de skulle
    balsamera hans fader; och läkarna balsamerade Israel.
  3. Därtill åtgingo fyrtio dagar; så många dagar åtgå nämligen för
    balsamering. Och egyuptierna begräto honom i sjuttio dagar.
  4. Men när gråtodagarna efter honom voro förbi, talade Josef till
    Faraos husfolk och sade: »Om jag har funnit nåd för edra ögon,
    så framfören till Farao dessa mina ord:
  5. Min fader har tagit en ed av mig och sagt: ‘När jag är död,
    begrav mig då i den grav som jag har låtit gräva åt mig i
    Kanaans land.’ Så låt mig nu fara ditupp och begrava min fader;
    sedan skall jag komma tillbaka igen.»
  6. Farao svarade: »Far ditupp och begrav din fader, efter den ed
    som han har tagit av dig.»
  7. Då for Josef upp för att begrava sin fader, och med honom foro
    alla Faraos tjänare, de äldste i Egyptens land,
  8. därtill allt Josefs husfolk och hans bröder och hans faders
    husfolk; allenast sina kvinnor och barn, och sina får och
    fäkreatur lämnade de kvar i landet Gosen.
  9. Och med honom foro ditupp både vagnar och ryttare; och det var
    en mycket stor skara.
  10. När de nu kommo till Goren-Haatad, på andra sidan Jorda, höllo
    de där en mycket stor och högtidlig dödsklagan, och han
    anställde en sorgefest efter sin fader i sju dagar.
  11. Och när landest inbyggare, kananéerna, sågo sorgefesten i
    Goren-Haatad, sade de: »Det är en högtidlig sorgefest [1] som
    egyptierna [2] här hålla.» Därav fick stället namnet
    Abel-Misraim; det ligger på andra sidan Jordan.
  12. Och hans söner gjorde med honom såsom han hade bjudit dem:
  13. hans söner förde honom till Kanaans land och begrovo honom i
    grottan på åkern i Makpela, den åker som Abraham hade köpt till
    egen grav av hetiten Efron, gent emot Mamre.
  14. Och sedan Josef hade begravit sin fader, vände han tillbaka till
    Egypten med sina bröder och alla dem som hade farit upp med
    honom för att begrava hans fader.
  15. Men när Josefs bröder sågo att deras fader var död, tänkte de:
    »Kanhända skall Josef nu bliva hätsk mot oss och vedergälla oss
    allt det onda som vi hava gjort mot honom.»
  16. Därför sände de bug till Josef och läto säga: »Din fader bjöd
    oss så före sin död:
  17. ‘Så skolen I säga till Josef: Käre, förlåt dina bröder vad de
    hava brutit och syndat, i det att de hava handlat så illa mot
    dig.’ Förlåt alltså nu din faders Guds tjänare vad de hava
    brutit.» Och Josef grät, när de läto säga detta till honom.
  18. Sedan kommo ock hans bröder själva och föllo ned för honom och
    sade: »Se, vi vilja vara tjänare åt dig.»
  19. Men Josef sade till dem: »Frukten icke. Hållen I då mig för
    Gud?
  20. I tänkten ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo, för att
    låta det ske, som nu har skett, och så behålla mycket folk vid
    liv.
  21. Frukten därför nu icke; jag skall försörja eder och edra kvinnor
    och barn.» Och han tröstade dem och talade vänligt med dem.
  22. Och Josef bodde kvar i Egypten med sin faders hus; och Josef
    blev ett hundra tio år gammal.
  23. Och Josef fick se Efraims barn till tredje led; också av Makir,
    Manasses son, föddes barn i Josefs sköte.
  24. Och Josef sade till sina bröder: »Jag dör, men Gud skall
    förvisso se till eder, och föra eder upp från detta land till
    det land som han med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob.»
  25. Och Josef tog en ed av Israels barn och sade: »När nu Gud ser
    till eder, fören då mina ben härifrån.»
  26. Och Josef dog, när han var ett hundra tio år gammal. Och man
    balsamerade honom, och han lades i en kista, i Egypten.
    *02 Andra Mosebok (Exodus)
    +02/01 Andra Mosebok (Exodus), 1 KapitletAndra Mosebok (Exodus), 1 Kapitlet
               Israeliterna förökas och bliva trälar i
                               Egypten.
+02/02 Andra Mosebok (Exodus), 2 Kapitlet
                  Andra Mosebok (Exodus), 2 Kapitlet

               Moses födelse, räddning, uppfostran och
                                flykt.
+02/03 Andra Mosebok (Exodus), 3 Kapitlet
                  Andra Mosebok (Exodus), 3 Kapitlet

                Gud visar sig i den brinnande busken,
                  kallar Mose, uppenbarar sitt namn
                              »Herren».
+02/04 Andra Mosebok (Exodus), 4 Kapitlet
                  Andra Mosebok (Exodus), 4 Kapitlet

                   Mose får makt att göra under och
                       återvänder till Egypten.
+02/05 Andra Mosebok (Exodus), 5 Kapitlet
                  Andra Mosebok (Exodus), 5 Kapitlet

               Mose och Aron inför Farao.  Israels barns
                           ökade förtryck.
+02/06 Andra Mosebok (Exodus), 6 Kapitlet
                  Andra Mosebok (Exodus), 6 Kapitlet

                Förnyade löften och uppdrag till Mose.
                     Moses och Arons släkttavla.
+02/07 Andra Mosebok (Exodus), 7 Kapitlet
                  Andra Mosebok (Exodus), 7 Kapitlet

                   Undret med Moses stav.  Vattnets
                        förvandling till blod.
+02/08 Andra Mosebok (Exodus), 8 Kapitlet
                  Andra Mosebok (Exodus), 8 Kapitlet

                Egypten hemsökes med paddor, med mygg
                         och med flugsvärmar.
+02/09 Andra Mosebok (Exodus), 9 Kapitlet
                  Andra Mosebok (Exodus), 9 Kapitlet

                Egypten hemsökes med boskapspest, med
                        bölder och med hagel.
+02/10 Andra Mosebok (Exodus), 10 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 10 Kapitlet

               Egypten hemsökes med gräshoppor och med
                               mörker.
+02/11 Andra Mosebok (Exodus), 11 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 11 Kapitlet

                     Den sista plågan förkunnas.
+02/12 Andra Mosebok (Exodus), 12 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 12 Kapitlet

                 Påskhögtiden instiftas.  Egyptiernas
               förstfödda dödas.  Israeliterna bryta upp
                            från Egypten.
+02/13 Andra Mosebok (Exodus), 13 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 13 Kapitlet

                   Allt förstfött helgat åt Herren.
               Israeliternas tåg till Röda havet.  Moln-
                            och eldstoden.
+02/14 Andra Mosebok (Exodus), 14 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 14 Kapitlet

                 Egyptiernas undergång i Röda havet.
+02/15 Andra Mosebok (Exodus), 15 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 15 Kapitlet

               Israels lovsång.  Det bittra vattnet vid
                        Mara.  Lägret vid Elim.
+02/16 Andra Mosebok (Exodus), 16 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 16 Kapitlet

                Folket knorrar i öknen Sin.  Mättas med
                          vaktlar och manna.
+02/17 Andra Mosebok (Exodus), 17 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 17 Kapitlet

                Folket knorrar vid Massa.  Strider med
                               Amalek.
+02/18 Andra Mosebok (Exodus), 18 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 18 Kapitlet

                Jetro besöker Mose.  Domare insättas i
                               Israel.
+02/19 Andra Mosebok (Exodus), 19 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 19 Kapitlet

               Ankomsten till Sinai.  Herrens löfte att
                 taga Israel till sitt egendomsfolk.
+02/20 Andra Mosebok (Exodus), 20 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 20 Kapitlet

                  De tio budorden.  Folkets förfäran.
                          Lagen om altaret.
+02/21 Andra Mosebok (Exodus), 21 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 21 Kapitlet

               Lagar om trälar och om skador till liv,
                           lem och egendom.
+02/22 Andra Mosebok (Exodus), 22 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 22 Kapitlet

                  Lagar om tjuvnad, anförtrott gods,
                    värnlösa, förstlingsgåvor m.m.
+02/23 Andra Mosebok (Exodus), 23 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 23 Kapitlet

               Lagar om rättrådighet och barmhärtighet
                 och om de stora högtiderna.  Löfte om
                            Kanaans land.
+02/24 Andra Mosebok (Exodus), 24 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 24 Kapitlet

               Förbundet upprättas.  Mose stiger upp på
                                Sinai.
+02/25 Andra Mosebok (Exodus), 25 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 25 Kapitlet

                Påbud om sammanskott till tabernaklet
                och om förfärdigande av förbundsarken,
                   skådebrödsbordet och ljusstaken.
+02/26 Andra Mosebok (Exodus), 26 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 26 Kapitlet

                Tabernaklet, dess täckelse, överdrag,
                 brädställning, förlåt och förhänge.
+02/27 Andra Mosebok (Exodus), 27 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 27 Kapitlet

               Brännoffersaltaret, förgården och oljan
                           till ljusstaken.
+02/28 Andra Mosebok (Exodus), 28 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 28 Kapitlet

               Arons och hans söners prästerliga dräkt.
+02/29 Andra Mosebok (Exodus), 29 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 29 Kapitlet

               Föreskrifter om prästernas invigning och
                        om det dagliga offret.
+02/30 Andra Mosebok (Exodus), 30 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 30 Kapitlet

                   Föreskrifter om rökelsealtaret,
                 försoningspenningen, kopparbäckenet,
                      smörjelseoljan, rökelsen.
+02/31 Andra Mosebok (Exodus), 31 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 31 Kapitlet

                 Föreståndare för arbetet förordnas.
                Sabbatsbudet inskärpes.  Mose mottager
                             lagtavlorna.
+02/32 Andra Mosebok (Exodus), 32 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 32 Kapitlet

                 Guldkalven.  Herrens vrede och Moses
                       förbön.  Folkets straff.
+02/33 Andra Mosebok (Exodus), 33 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 33 Kapitlet

                     Folkets sorg.  Molnstoden vid
                uppenbarelsefältet utom lägret.  Moses
                 begäran att få se Herrens härlighet.
+02/34 Andra Mosebok (Exodus), 34 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 34 Kapitlet

                  Mose ånyo på Sinai.  Nya lagtavlor.
                   Strålglansen från Moses ansikte.
+02/35 Andra Mosebok (Exodus), 35 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 35 Kapitlet

                    Sabbatsbudet.  Sammanskott till
               tabernaklet.  Föreståndarna för arbetet.
+02/36 Andra Mosebok (Exodus), 36 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 36 Kapitlet

                 Förfärdigandet av tabernaklet, dess
                  täckelse, överdrag, brädställning,
                         förlåt och förhänge.
+02/37 Andra Mosebok (Exodus), 37 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 37 Kapitlet

                Arken, nådastolen, bordet, ljusstaken
                   och rökelsealtaret förfärdigas.
+02/38 Andra Mosebok (Exodus), 38 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 38 Kapitlet

                Brännoffersaltaret, kopparbäckenet och
                  förgårdens tillbehör förfärdigas.
                       Kostnaden för det hela.
+02/39 Andra Mosebok (Exodus), 39 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 39 Kapitlet

               Prästkläderna förfärdigas.  Tabernaklets
                         tillbehör avlämnas.
+02/40 Andra Mosebok (Exodus), 40 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 40 Kapitlet

                  Tabernaklet sättes upp och helgas.

*03/ Tredje Mosebok (Leviticus)
*03/01 Tredje Mosebok (Leviticus), 1 Kapitlet

Tredje Mosebok (Leviticus), 1 Kapitlet

Lagen om brännoffer.

  1. Och HERREN kallade på Mose och talade till honom ur
    uppenbarelsetältet och sade:
  2. Tala till Israels barn och säg till dem: När någon bland eder
    vill bära fram ett offer åt HERREN, skolen I taga edert offer av
    boskapen, antingen av fäkreaturen eller av småboskapen.
  3. Om han vill bära fram ett brännoffer av fäkreaturen, så skall
    han därtill taga ett felfritt djur av hankön och föra det fram
    till uppenbarelsetältets ingång, för att han må bliva
    välbehaglig inför HERRENS ansikte.
  4. Och han skall lägga sin hand på brännoffersdjurets huvud; så
    bliver det välbehagligt, och försoning bringas för honom.
  5. Och han skall slakta ungtjuren inför HERRENS ansikte; och Arons
    söner, prästerna, skola bära fram blodet, och de skola stänka
    blodet runt omkring på det altare som står vid ingången till
    uppenbarelsetältet.
  6. Och han skall draga av huden på brännoffersdjuret och dela det i
    dess stycken.
  7. Och prästen Arons söner skola göra upp eld på altaret och lägga
    ved på elden.
  8. Och Arons söner, prästerna, skola lägga styckena, huvudet och
    istret ovanpå veden som ligger på altarets eld.
  9. Men inälvorna och fötterna skola tvås i vatten. Och prästen
    skall förbränna alltsammans på altaret: ett brännoffer, ett
    eldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN.
  10. Men om han vill bära fram ett brännoffer av småboskapen, vare
    sig av fåren eller av getterna, så skall han därtill taga ett
    felfritt djur av hankön.
  11. Och han skall slakta det vid sidan av altaret, norrut, inför
    HERRENS ansikte, och Arons söner, prästerna, skola stänka dess
    blod på altaret runt omkring.
  12. Och han skall dela det i dess stycken och frånskilja dess huvud
    och ister; och prästen skall lägga detta ovanpå veden som ligger
    på altarets eld.
  13. Men inälvorna och fötterna skola tvås i vatten. Och prästen
    skall offra alltsammans och förbränna det på altaret; det är ett
    brännoffer, ett eldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN.
  14. Men om han vill bära fram åt HERREN ett brännoffer av fåglar, så
    skall han taga sitt offer av turturduvor eller av unga duvor.
  15. Och prästen skall bära fram djuret till altaret och vrida
    huvudet av det och förbränna det på altaret. Och dess blod skall
    utkramas på altarets vägg.
  16. Men dess kräva med orenligheten däri skall han taga ut, och han
    skall kasta den vid sidan av altaret, österut, på askhögen.
  17. Och han skall fläka upp det invid vingarna, dock utan att
    frånskilja dessa; och prästen skall förbränna det på altaret,
    ovanpå veden som ligger på elden. Det är ett brännoffer, ett
    eldsoffer till en välbehaglig lukt för HERREN.
    *03/02 Tredje Mosebok (Leviticus), 2 KapitletTredje Mosebok (Leviticus), 2 Kapitlet

Lagen om spisoffer.

  1. Och när någon vill bära fram ett spisoffer åt HERREN skall hans
    offer vara av fint mjöl, och han skall gjuta olja därpå och
    lägga rökelse därpå.
  2. Och han skall bära det fram till Arons söner, prästerna; och
    prästen skall taga en handfull därav, nämligen av mjölet och
    oljan, därtill all rökelsen, och skall på altaret förbränna
    detta, som utgör själva altaroffret: ett eldsoffer till en
    välbehaglig lukt för HERREN.
  3. Och det som är över av spisoffret skall tillhöra Aron och hans
    söner. Bland HERRENS eldsoffer är det högheligt.
  4. Men när du vill bära fram ett spisoffer av det som bakas i ugn,
    skall det vara av fint mjöl, osyrade kakor, begjutna med olja,
    och osyrade tunnkakor, smorda med olja.
  5. Och om ditt offer är ett spisoffer som tillredes på plåt, så
    skall det vara av fint mjöl, begjutet med olja, osyrat.
  6. Du skall bryta sönder det i stycken och gjuta olja därpå. Det är
    ett spisoffer.
  7. Och om ditt offer är ett spisoffer som tillredes i panna, så
    skall det tillredas av fint mjöl med olja.
  8. Det spisoffer som är tillrett på något av dessa sätt skall du
    föra fram till HERREN; det skall bäras fram till prästen, och
    han skall hava det fram till altaret.
  9. Och prästen skall av spisoffret taga den del som utgör själva
    altaroffret och förbränna den på altaret: ett eldsoffer till en
    välbehaglig lukt för HERREN.
  10. Och det som är över av spisoffret skall tillhöra Aron och hans
    söner. Bland HERRENS eldsoffer är det högheligt.
  11. Intet spisoffer som I viljen bära fram åt HERREN skall vara
    syrat, ty varken av surdeg eller av honung skolen I förbränna
    något såsom eldsoffer åt HERREN.
  12. Såsom förstlingsoffer mån I bära fram sådant åt HERREN, men på
    altaret må det icke komma för att vara en välbehaglig lukt.
  13. Och alla dina spisoffer skall du beströ med salt; du må icke
    låta din Guds förbunds salt fattas på ditt spisoffer. Till alla
    dina offer skall du offra salt.
  14. Men om du vill bära fram åt HERREN ett spisoffer av
    förstlingsfrukter, skall du såsom ett sådant spisoffer av dina
    förstlingsfrukter böra fram ax, rostade vid eld, sönderstötta,
    av grönskuren säd.
  15. Och du skall gjuta olja därpå och lägga rökelse därpå. Det är
    ett spisoffer.
  16. Och prästen skall förbränna den del av de sönderstötta axen och
    av oljan, som utgör själva altaroffret, jämte all rökelsen
    därpå: ett eldsoffer åt Herren.
    *03/03 Tredje Mosebok (Leviticus), 3 KapitletTredje Mosebok (Leviticus), 3 Kapitlet

Lagen om tackoffer.

  1. Och om någon vill bära fram ett tackoffer, och han vill taga
    sitt offer av fäkreaturen, så skall han ställa fram inför
    HERRENS ansikte ett felfritt djur, antingen av hankön eller av
    honkön.
  2. Och han skall lägga sin hand på sitt offerdjurs huvud och sedan
    slakta det vid ingången till uppenbarelsetält; och Arons söner,
    prästerna, skola stänka blodet på altaret runt omkring.
  3. Och av tackoffret skall han såsom eldsoffer åt Herren bära fram
    det fett som omsluter inälvorna, och allt det fett som sitter på
    inälvorna,
  4. och båda njurarna med det fett som sitter på dem invid länderna,
    så ock leverfettet, vilket han skall frånskilja invid njurarna.
  5. Och Arons söner skola förbränna det på altaret, ovanpå
    brännoffret, på veden som ligger på elden: ett eldsoffer till en
    välbehaglig lukt för Herren.
  6. Men om någon vill bära fram åt HERREN ett tackoffer av
    småboskapen, så skall han därtill taga ett felfritt djur, av
    hankön eller av honkön.
  7. Om det är ett får som han vill offra, så skall han ställa fram
    det inför HERRENS ansikte.
  8. Och han skall lägga sin hand på sitt offerdjurs huvud och sedan
    slakta det framför uppenbarelsetältet; och Arons söner skola
    stänka dess blod på altaret runt omkring.
  9. Och av tackoffersdjuret skall han såsom eldsoffer åt HERREN
    offra dess fett, hela svansen, frånskild invid ryggraden, och
    det fett som omsluter inälvorna, och allt det fett som sitter på
    inälvorna,
  10. och båda njurarna med det fett som sitter på dem invid länderna,
    så ock leverfettet, vilket han skall frånskilja invid njurarna.
  11. Och prästen skall förbränna det på altaret: en eldsoffersspis åt
    HERREN.
  12. Likaledes, om någon vill offra en get, så skall han ställa fram
    denna inför HERRENS ansikte.
  13. Och han skall lägga sin hand på dess huvud och sedan slakta den
    framför uppenbarelsetältet; och Arons söner skola stänka dess
    blod på altaret runt omkring.
  14. Och han skall därav såsom eldsoffer åt HERREN offra det fett som
    omsluter inälvorna, och allt det fett som sitter på inälvorna,
  15. och båda njurarna med det fett som sitter på dem invid länderna,
    så ock leverfettet, vilket han skall frånskilja invid njurarna.
  16. Och prästen skall förbränna detta på altaret: en eldsoffersspis,
    till en välbehaglig lukt. Allt fettet skall tillhöra HERREN.
  17. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till
    släkte, var I än ären bosatta: intet fett och intet blod skolen
    I förtära.
    *03/04 Tredje Mosebok (Leviticus), 4 KapitletTredje Mosebok (Leviticus), 4 Kapitlet

Lagen om syndoffer.

  1. Och HERREN talade till Mose och sade:
  2. Tala till Israels barn och säg: Om någon ouppsåtligen syndar mot
    något HERRENS bud genom vilket något förbjudes, och han alltså
    gör något som är förbjudet, så gäller följande:
  3. Om det är den smorde prästen som har syndat och därvid dragit
    skuld över folket, så skall han för den synd han har begått
    offra en felfri ungtjur åt HERREN till syndoffer.
  4. Och han skall föra tjuren fram inför HERRENS ansikte, till
    uppenbarelsetältets ingång. Och han skall lägga sin hand på
    tjurens huvud och sedan slakta tjuren inför HERRENS ansikte.
  5. Och den smorde prästen skall taga något av tjurens blod och bära
    det in i uppenbarelsetältet,
  6. och prästen skall doppa sitt finger i blodet och stänka blodet
    sju gånger inför HERRENS ansikte, vid förlåten till helgedomen.
  7. Därefter skall prästen med blodet bestryka hornen på den
    välluktande rökelsens altare, som står inför HERRENS ansikte i
    uppenbarelsetältet; men allt det övriga blodet av tjuren skall
    han gjuta ut vid foten av brännoffersaltaret, som står vid
    ingången till uppenbarelsetältet.
  8. Och allt syndofferstjurens fett skall han taga ut ur honom —
    det fett som omsluter inälvorna, och allt det fett som sitter på
    inälvorna,
  9. och båda njurarna med det fett som sitter på dem invid länderna,
    så ock leverfettet, vilket han skall frånskilja invid njurarna
  10. på samma sätt som detta tages ut ur tackofferstjuren; och
    prästen skall förbränna det på brännoffersaltaret.
  11. Men tjurens hud och allt hans kött jämte hans huvud och hans
    fötter hans inälvor och hans orenlighet,
  12. korteligen, allt det övriga av tjuren, skall han föra bort
    utanför lägret till en ren plats, där man slår ut askan, och
    bränna upp det på ved i eld; på den plats där man slår ut askan
    skall det brännas upp.
  13. Och om Israels hela menighet begår synd ouppsåtligen, och utan
    att församlingen märker det, i det att de bryta mot något
    Herrens bud genom vilket något förbjudes och så ådraga sig
    skuld,
  14. och den synd de hava begått sedan bliver känd, så skall
    församlingen offra en ungtjur till syndoffer. De skola föra
    honom fram inför uppenbarelsetältet;
  15. och de äldste i menigheten skola lägga sina händer på tjurens
    huvud inför Herrens ansikte, och sedan skall man slakta tjuren
    inför HERRENS ansikte.
  16. Och den smorde prästen skall bära något av tjurens blod in i
    uppenbarelsetältet,
  17. och prästen skall doppa sitt finger i blodet och stänka sju
    gånger inför HERRENS ansikte, vid förlåten.
  18. Därefter skall han med blodet bestryka hornen på det altare som
    står inför HERRENS ansikte i uppenbarelsetältet; men allt det
    övriga blodet skall han gjuta ut vid foten av
    brännoffersaltaret, som står vid ingången till
    uppenbarelsetältet.
  19. Och allt tjurens fett skall han taga ut ur honom och förbränna
    det på altaret.
  20. Så skall han göra med tjuren; såsom han skulle göra med den
    förra syndofferstjuren, så skall han göra med denna. När så
    prästen bringar försoning för dem, då bliver dem förlåtet.
  21. Och han skall föra ut tjuren utanför lägret och bränna upp
    honom, såsom han skulle göra med den förra tjuren. Detta är
    syndoffret för församlingen.
  22. Om en hövding syndar, i det att han ouppsåtligen bryter mot
    något HERRENS, sin Guds, bud genom vilket något förbjudes, och
    han själv märker att han har ådragit sig skuld,
  23. eller av någon får veta vilken synd han har begått, så skall han
    såsom sitt offer föra fram en bock, ett felfritt djur av hankön.
  24. Och han skall lägga sin hand på bockens huvud och sedan slakta
    honom på samma plats där man slaktar brännoffret, inför HERRENS
    ansikte. Det är ett syndoffer.
  25. Och prästen skall taga något av syndoffrets blod på sitt finger
    och stryka på brännoffersaltarets horn; men det övriga blodet
    skall han gjuta ut vid foten av brännoffersaltaret.
  26. Och allt fettet skall han förbränna på altaret, såsom det sker
    med tackoffersdjurets fett. När så prästen bringar försoning
    för honom, till rening från hans synd, då bliver honom förlåtet.
  27. Och om någon av det meniga folket syndar ouppsåtligen, därigenom
    att han bryter mot något HERRENS bud genom vilket något
    förbjudes, och han själv märker att han har ådragit sig skuld,
  28. eller av någon får veta vilken synd han har begått, så skall
    han, såsom sitt offer för den synd han har begått, föra fram en
    felfri get, ett djur av honkön.
  29. Och han skall lägga sin hand på syndoffersdjurets huvud och
    sedan slakta syndoffersdjuret på den plats där brännoffersdjnren
    slakts.
  30. Och prästen skall taga något av blodet på sitt finger och stryka
    det på brännoffersaltarets horn; men allt det övriga blodet
    skall han gjuta ut vid foten av altaret.
  31. Och allt fettet skall han taga ut, på samma sätt som fettet
    tages ut ur tackoffersdjuret, och prästen skall förbränna det på
    altaret, till en välbehaglig lukt för HERREN. När så prästen
    bringar försoning för honom, då bliver honom förlåtet.
  32. Men om någon vill offra ett lamm till syndoffer, så skall han
    föra fram ett felfritt djur av honkön.
  33. Och han skall lägga sin hand på syndoffersdjurets huvud och
    sedan slakta det till syndoffer på samma plats där man slaktar
    brännoffersdjuren.
  34. Och prästen skall taga något av syndoffrets blod på sitt finger
    och stryka på brännoffersaltarets horn; men allt det övriga
    blodet skall han gjuta ut vid foten av altaret.
  35. Och allt fettet skall han taga ut, på samma sätt som fettet
    tages ut ur tackoffersfåret, och prästen skall förbränna det på
    altaret, ovanpå Herrens eldsoffer. När så prästen för honom
    bringar försoning för den synd han har begått, då bliver honom
    förlåtet.
    *03/05 Tredje Mosebok (Leviticus), 5 KapitletTredje Mosebok (Leviticus), 5 Kapitlet
                 Fortsättning av lagen om syndoffer.
                         Lagen om skuldoffer.
  1. Och om någon syndar, i det att han, när han hör edsförpliktelsen
    och kan vittna om något, vare sig han har sett det eller eljest
    förnummit det, likväl icke yppar detta och han sålunda bär på
    missgärning;
  2. eller om någon, utan att märka det, kommer vid något orent —
    vare sig den döda kroppen av ett orent vilddjur, eller den döda
    kroppen av ett orent boskapdjur, eller den döda kroppen av något
    slags orent smådjur — och han så bliver oren och ådrager sig
    skuld;
  3. eller om han, utan att märka det, kommer vid en människas
    orenhet, det må nu vara vad som helst varigenom hon kan vara
    oren, och han sedan får veta det och han så ådrager sig skuld;
  4. eller om någon, utan att märka det, svär i obetänksamhet med
    sina läppar något, vare sig ont eller gott — det må nu vara vad
    som helst som man kan svärja i obetänksamhet — och sedan kommer
    till insikt därom och han så ådrager sig skuld i något av dessa

    stycken
  5. så skall han, när han har ådragit sig skuld i något av dessastycken, bekänna det vari han har syndat
  6. och såsom bot för den synd han har begått föra fram åt HERREN
    ett hondjur av småboskapen, antingen en tacka eller en get, till
    syndoffer. Och prästen skall bringa försoning för honom, till
    rening från hans synd.
  7. Men om han icke förmår bekosta ett sådant djur, så skall han
    såsom bot för vad han har syndat bära fram åt Herren två
    turturduvor eller två unga duvor, en till syndoffer och en till
    brännoffer.
  8. Dem skall han bära fram till prästen, och denne skall först
    offra den som är avsedd till syndoffer. Han skall vrida huvudet
    av den invid halsen, dock utan att frånskilja det.
  9. Och han skall stänka något av syndoffrets blod på altarets vägg;
    men det övriga blodet skall utkramas vid foten av altaret. Det
    är ett syndoffer.
  10. Och den andra skall han offra till ett brännoffer, på
    föreskrivet sätt. När så prästen bringar försoning för honom,
    till rening från den synd han har begått, då bliver honom
    förlåtet.
  11. Men om han icke kan anskaffa två turturduvor eller två unga
    duvor, så skall han såsom offer för vad han har syndat bära fram
    en tiondedels efa fint mjöl till syndoffer, men ingen olja skall
    han gjuta därpå och ingen rökelse lägga därpå, ty det är ett
    syndoffer.
  12. Och han skall bära det fram till prästen, och prästen skall taga
    en handfull därav, det som utgör själva altaroffret, och
    förbränna det på altaret, ovanpå HERRENS eldsoffer. Det är ett
    syndoffer.
  13. När så prästen för honom bringar försoning för den synd han har
    begått i något av dessa stycken, då bliver honom förlåtet. Och
    det övriga skall tillhöra prästen, likasom vid spisoffret.
  14. Och HERREN talade till Mose och sade:
  15. Om någon begår en orättrådighet, i det att han ouppsåtligen
    försyndar sig genom att undanhålla något som är helgat åt
    Herren, så skall han såsom bot föra fram åt HERREN till
    skuldoffer av småboskapen en felfri vädur, efter det värde du
    bestämmer i silver, till ett visst belopp siklar efter
    helgedomssikelns vikt.
  16. Och han skall giva ersättning för det som han har undanhållit av
    det helgade och skall lägga femtedelen av värdet därtill; och
    detta skall han giva åt prästen. När så prästen bringar
    försoning för honom genom skuldoffersväduren, då bliver honom
    förlåtet.
  17. Och om någon, utan att veta det, syndar, i det att han bryter
    mot något HERRENS bud genom vilket något förbjudes, och han så
    ådrager sig skuld och bär på missgärning,
  18. så skall han såsom skuldoffer föra fram till prästen av
    småboskapen en felfri vädur, efter det värde du bestämmer. När
    så prästen för honom bringar försoning för den synd han har
    begått ouppsåtligen och utan att veta det, då bliver honom
    förlåtet.
  19. Det är ett skuldoffer, ty han har ådragit sig skuld inför
    HERREN.

6:1. [1]
6:2. [1]
6:3. [1]
6:4. [1]
6:5. [1]
6:6. [1]
6:7. [1]

[1] 3 Mos 6:1-7 hör egentligen hit, men återfinns nedan. –Red för

den elektroniska utgåvan.
*03/06 Tredje Mosebok (Leviticus), 6 Kapitlet

  1. Och HERREN talade till Mose och sade:
  2. Om någon syndar och begår en orättrådighet mot HERREN, i det att
    han inför sin nästa nekar angående något som denne har ombetrott
    honom eller överlämnat i hans hand, eller angående något som han
    med våld har tagit;
  3. eller i det att han med orätt avhänder sin nästa något; eller i
    det att han, när han har hittat något borttappat, nekar därtill
    och svär falskt i någon sak, vad det nu må vara, vari en
    människa kan försynda sig:
  4. så skall den som så har syndat Och därmed ådragit sig skuld
    återställa vad han med våld har tagit eller med orätt tillägnat
    sig, eller det som har varit honom ombetrott, eller det
    borttappade som han har hittat,
  5. eller vad det må vara, varom han har svurit falskt; han skall
    ersätta det till dess fulla belopp och lägga femtedelen av
    värdet därtill. Han skall gifta det åt ägaren samma dag han bär
    fram sitt skuldoffer.
  6. Ty sitt skuldoffer skall han föra fram inför HERREN; en felfri
    vädur av småboskapen, efter det värde du bestämmer, skall han
    såsom sitt skuldoffer föra fram till prästen.
  7. När så prästen bringar försoning för honom inför HERRENS
    ansikte, då bliver honom förlåtet, vad han än må hava gjort, som
    har dragit skuld över honom.

Tredje Mosebok (Leviticus), 6 Kapitlet

                 Tillägg till lagarna om brännoffer,
                       spisoffer och syndoffer.
                           Invigningsoffret.

8. Och Herren talade till Mose och sade:

9. Bjud Aron och hans söner och säg: Detta är lagen om brännoffret:

      Brännoffret skall ligga på altarets härd hela natten intill
      morgonen, och elden på altaret skall därigenom hållas brinnande.
 10.  Och prästen skall ikläda sig sin livrock av linne och ikläda sig
      benkläder av linne, för att de må skyla hans kött; därefter
      skall han taga bort askan vartill elden har förbränt brännoffret
      på altaret, och lägga den vid sidan av altaret.
 11.  Sedan skall han taga av sig sina kläder och ikläda sig andra
      kläder och föra askan bort utanför lägret till en ren plats.
 12.  Men elden på altaret skall hållas brinnande och får icke
      slockna; prästen skall var morgon antända ny ved därpå.  Och han
      skall lägga brännoffret därpå och förbränna fettstyckena av
      tackoffret därpå.
 13.  Elden skall beständigt hållas brinnande på altaret; den får icke
      slockna.

14. Och detta är lagen om spisoffret: Arons söner skola bära fram

det inför HERRENS ansikte, till altaret.
15. Och prästen skall taga en handfull därav, nämligen av det fina

      mjölet som hör till spisoffret, och av oljan, därtill all
      rökelsen som ligger på spisoffret, och detta, som utgör själva
      altaroffret, skall han förbränna på altaret, till en välbehaglig
      lukt för HERREN.
 16.  Och det som är över därav skola Aron och hans söner äta.  Osyrat
      skall det ätas på en helig plats; i förgården till
      uppenbarelsetältet skola de äta det.
 17.  Det skall icke bakas med surdeg.  Detta är deras del, det som jag
      har givit dem av mina eldsoffer.  Det är högheligt likasom
      syndoffret och skuldoffret.
 18.  Allt mankön bland Arons barn må äta det.  Det skall vara deras
      evärdliga rätt av HERRENS eldsoffer, från släkte till
      släkte.  Var och en som kommer därvid bliver helig.

19. Och HERREN talade till Mose och sade:
20. Detta är det offer som Aron och hans söner skola offra åt HERREN

      på den dag då någon av dem undfår smörjelsen: en tiondedels efa
      fint mjöl såsom det dagliga spisoffret, hälften om morgonen och
      hälften om aftonen.
 21.  På plåt skall det tillredas med olja, och du skall bära fram det
      hopknådat; och du skall offra det sönderdelat, såsom när man
      offrar ett spisoffer i stycken, till en välbehaglig lukt för
      HERREN.
 22.  Och den präst bland hans söner, som bliver smord i hans ställe,
      skall göra så.  Detta skall vara en evärdlig stadga.  Såsom ett
      heloffer skall det förbrännas åt HERREN.
 23.  En prästs spisoffer skall alltid vara ett heloffer; det får icke
      ätas.

24. Och HERREN talade till Mose och sade:
25. Tala till Aron och hans söner och säg: Detta är lagen om

      syndoffret: På samma plats där brännoffersdjuret slaktas skall
      ock syndoffersdjuret slaktas, inför HERRENS ansikte.  Det är
      högheligt.
 26.  Den präst som offrar syndoffret skall äta det; på en helig plats
      skall det ätas, i förgården till uppenbarelsetältet.
 27.  Var och en som kommer vid köttet bliver helig.  Och om något av
      blodet stänkes på någons kläder, så skall man avtvå det
      bestänkta stället på en helig plats.
 28.  Ett lerkärl vari kokningen har skett skall sönderslås; men har
      kokningen skett i ett kopparkärl, så skall detta skuras och
      sköljas med vatten.

29. Allt mankön bland prästerna må äta det. Det är högheligt.
30. Men intet syndoffer av vars blod något bäres in i

      uppenbarelsetältet till att bringa försoning i helgedomen får
      ätas; det skall brännas upp i eld.
*03/07 Tredje Mosebok (Leviticus), 7 Kapitlet
                Tredje Mosebok (Leviticus), 7 Kapitlet

                Tillägg till lagarna om skuldoffer och
                  tackoffer.  Prästens ämbetslott av
                               offren.
  1. Och detta är lagen om skuldoffret: Det är högheligt.
  2. På samma plats där man slaktar brännoffersdjuret skall man
    slakta skuldoffersdjuret. Och man skall stänka dess blod på
    altaret runt omkring.
  3. Och allt dess fett skall man offra, svansen och det fett som
    omsluter inälvorna,
  4. och båda njurarna med det fett som sitter på dem invid länderna,
    så ock leverfettet, vilket man skall frånskilja invid njurarna.
  5. Och prästen skall förbränna det på altaret till ett eldsoffer åt
    HERREN. Det är ett skuldoffer.
  6. Allt mankön bland prästerna må äta det; på en helig plats skall
    det ätas; det är högheligt.
  7. Vad som gäller om syndoffret skall ock gälla om skuldoffret;
    samma lag skall gälla för dem båda. Den präst som bringar
    forsoning därmed, honom skall det tillhöra.
  8. Och när en präst bär fram brännoffer for någon, skall huden av
    det framburna brännoffersdjuret tillhöra den prästen.
  9. Och ett spisoffer som är bakat i ugn, eller som är tillrett i
    panna eller på plåt, skall alltid tillfalla den präst som bär
    fram det.
  10. Men ett spisoffer som är begjuten med olja, eller som frambäres
    torrt, skall alltid tillfalla Arons söner gemensamt, den ene
    likaväl som den andre.
  11. Och detta är lagen om tackoffret, när ett sådant bäres fram åt
    HERREN
  12. Om någon vill bära fram ett sådant till lovoffer, så skall han,förutom det till lovoffret hörande slaktdjuret, bära fram
    osyrade kakor, begjutna med olja, och osyrade tunn kakor, smorda
    med olja, och fint mjöl, hopknådat, i form av kakor, begjutna
    med olja.
  13. Jämte kakor av syrat bröd skall han bära fram detta sitt offer,
    förutom det slaktdjur som hör till det tackoffer han bär fram
    såsom lov offer.
  14. Av detta offer skall han bära fram en kaka av vart slag, såsom
    en gärd åt HERREN; den präst som stänker tackoffrets blod på
    altaret, honom skall den tillhöra.
  15. Och köttet av det slaktdjur, som hör till det tackoffer som
    bäres fram såsom lovoffer, skall ätas samma dag det har offrats;
    intet därav må lämnas kvar till följande morgon.
  16. Om däremot det slaktoffer som någon vill bära fram år ett
    löftesoffer eller ett frivilligt offer, så skall offerdjuret
    likaledes ätas samma dag det har offrats; dock må det som har
    blivit över därav ätas den följande dagen.
  17. Bliver ändå något över av offerköttet, skall detta på tredje
    dagen brännas upp i eld.
  18. Om någon på tredje dagen äter av tackoffersköttet, så bliver
    offret icke välbehagligt; honom som har burit fram det skall det
    då icke räknas till godo, det skall anses såsom en
    vederstygglighet. Den som äter därav kommer att bära på
    missgärning.
  19. Ej heller må det kött ätas, som har kommit vid något orent, utan
    det skall brännas upp i eld. För övrigt må köttet ätas av var
    och en som är ren.
  20. Men den som äter kött av HERRENS tackoffer, medan orenhet låder
    vid honom, han skall utrotas ur sin släkt.
  21. Och om någon har kommit vid något orent — vare sig en människas
    orenhet, eller ett orent djur, eller vilken oren styggelse det
    vara må — och han likväl äter kött av HERRENS tackoffer, så
    skall han utrotas ur sin släkt.
  22. Och HERREN talade till Mose och sade:
  23. Tala till Israels barn och säg: Intet fett av fäkreatur, får
    eller getter skolen I äta.
  24. Fettet av ett självdött eller ihjälrivet djur må eljest användas
    till alla slags behov, men äta det skolen I icke.
  25. Ty var och en som äter fettet av något djur varav man bär fram
    eldsoffer åt HERREN, vem det vara må som äter därav, han skall
    utrotas ur sin släkt.
  26. Och intet blod skolen I förtära varken av fåglar eller av
    boskap, var I än ären bosatta.
  27. Var och en som förtär något blod, han skall utrotas ur sin
    släkt.
  28. Och HERREN talade till Mose och sade:
  29. Tala till Israels barn och säg: Den som vill offra ett tackoffer
    åt HERREN, han skall av detta sitt tackoffer bara fram åt HERREN
    den vederbörliga offergåvan.
  30. Med egna händer skall han bära fram HERRENS eldsoffer; fettet
    jämte bringan skall han bära fram, bringan till att viftas såsom
    ett viftoffer inför HERRENS ansikte.
  31. Och prästen skall förbränna fettet på altaret, men bringan skall
    tillhöra Aron och hans söner.
  32. Också det högra lårstycket skolen I giva åt prästen, såsom en
    gärd av edra tackoffer.
  33. Den bland Arons söner, som offrar tackoffrets blod och fettet,
    han skall hava det högra lårstycket till sin del.
  34. Ty av Israels barns tackoffer tager jag viftoffersbringan och
    offergärdslåret och giver dem åt prästen Aron och åt hans söner
    till en evärdlig rätt av Israels barn.
  35. Detta är Arons och hans söners ämbetslott av HERRENS eldsoffer,
    den lott som gavs dem den dag de fördes fram till att bliva
    HERRENS präster
  36. vilken lott, efter HERRENS befallning på den dag då han smorde
    dem, skulle givas dem av Israels barn, till en evärdlig rätt,
    släkte efter släkte.
  37. Detta är lagen om brännoffret, spisoffret, syndoffret,
    skuldoffret, handfyllningsoffret och tackoffret,
  38. vilken HERREN på Sinai berg gav Mose, på den dag då han bjöd
    Israels barn att de skulle offra sina offer åt HERREN, i Sinais
    öken.
    *03/08 Tredje Mosebok (Leviticus), 8 KapitletTredje Mosebok (Leviticus), 8 Kapitlet

Prästens invigning.

  1. Och HERREN talade till Mose och sade:
  2. »Tag Aron och hans söner jämte honom samt deras kläder och
    smörjelseoljan, så ock syndofferstjuren och de två vädurarna och
    korgen med de osyrade bröden.
  3. Församla sedan hela menigheten vid ingången till
    uppenbarelsetältet.»
  4. Och Mose gjorde såsom HERREN hade bjudit honom, och menigheten
    församlade sig vid ingången till uppenbareletältet.
  5. Och Mose sade till menigheten: »Detta är vad HERREN har bjudit
    mig att göra.»
  6. Och Mose förde fram Aron och hans söner och tvådde dem med
    vatten.
  7. Och han satte livklädnaden på honom och omgjordade honom med
    bältet och klädde på honom kåpan och satte på honom efoden och
    omgjordade honom med efodens skärp och fäste därmed ihop
    alltsammans på honom.
  8. Och han satte på honom bröstskölden och lade urim och tummim in
    i skölden.
  9. Och han satte huvudbindeln på hans huvud och satte på
    huvudbindeln framtill den gyllene plåten, det heliga diademet,
    såsom HERREN hade bjudit Mose.
  10. Och Mose tog smörjelseoljan ocb smorde tabernaklet och allt vad
    däri var och helgade allt;
  11. och han stänkte därmed sju gånger på altaret och smorde altaret
    och alla dess tillbehör och bäckenet jämte dess fotställning,
    för att helga dem.
  12. Och han göt smörjelseolja på Arons huvud och smorde honom för
    att helga honom.
  13. Och Mose förde fran Arons söner och satte livklädnader på dem
    och omgjordade dem med bälten och band huvor på dem, såsom
    HERREN hade bjudit Mose.
  14. Och han förde fram syndofferstjuren, och Aron och hans söner
    lade sina händer på syndofferstjurens huvud.
  15. Sedan slaktades den, och Mose tog blodet och strök med sitt
    finger på altarets horn runt omkring och renade altaret; men det
    övriga blodeL göt han ut vid foten av altaret och helgade detta
    och bragte försoning för det.
  16. Och han tog allt det fett som satt på inälvorna, så ock
    leverfettet och båda njurarna med fettet på dem; och Mose
    förbrände det på altaret.
  17. Men det övriga av tjuren, hans hud och kött och orenlighet,
    brände han upp i eld utanför lägret såsom HERREN hade bjudit
    Mose.
  18. Och han förde fram brännoffersväduren, och Aron och hans söner
    lade sina händer på vädurens huvud.
  19. Sedan slaktades den, och Mose stänkte blodet på altaret runt
    omkring;
  20. men själva väduren delade han i dess stycken. Och Mose förbrände
    huvudet och styckena och istret;
  21. inälvorna och fötterna tvådde han i vatten. Sedan förbrände Mose
    hela väduren på altaret. Det var ett brännoffer till en
    välbehaglig lukt, det var ett eldsoffer åt HERREN, Såsom HERREN
    hade bjudit Mose.
  22. Därefter förde han fram den andra väduren, handfyllningsväduren,
    och Aron och hans söner lade sina händer på vädurens huvud.
  23. Sedan slaktades den, och Mose tog av dess blod och beströk Arons
    högra örsnibb och tummen på hans högra hand och stortån på hans
    högra fot.
  24. Därefter förde han fram Arons söner. Och Mose beströk med blodet
    deras högra örsnibb och tummen på deras högra hand och stortån
    på deras högra fot; men det övriga blodet stänkte Mose på
    altaret runt omkring.
  25. Och han tog fettet, svansen och allt det fett som satt på
    inälvorna, så ock leverfettet och båda njurarna med fettet på
    dem, därtill det högra lårstycket.
  26. Och ur korgen med de osyrade bröden, som stod inför HERRENS
    ansikte, tog han en osyrad kaka, en oljebrödskaka och en
    tunnkaka och lade detta på fettstyckena och det högra
    lårstycket.
  27. Och alltsammans lade han på Arons och hans söners händer och
    viftade det såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte.
  28. Sedan tog Mose det ur deras händer och förbrände det på altaret,
    ovanpå brännoffret. Det var ett handfyllningsoffer till ett
    välbehaglig lukt, det var ett eldsoffer åt HERREN.
  29. Och Mose tog bringan och viftade den såsom ett viftoffer inför
    HERRENS ansikte; av handfyllningsoffrets vädur fick Mose detta
    till sin del, såsom HERREN hade bjudit Mose.
  30. Och Mose tog av smörjelseoljan och av blodet på altaret och
    stänkte på Aron — på hans kläder — och likaledes på hans söner
    och hans söners kläder; han helgade så Aron — hans kläder —
    och likaledes hans söner och hans söners kläder.
  31. Och Mose sade till Aron och tillt hans söner: »Koken köttet vid
    ingången till uppenbarelsetältet, och äten det där jämte brödet
    som är i handfyllningskorgen, såsom jag har bjudit och sagt:
    Aron och hans söner skola äta det.
  32. Men vad som bliver över av köttet; eller av brödet, det skolen I
    bränna upp i eld.
  33. Och under sju dagar skolen I icke gå bort ifrån
    uppenbarelsetältets ingång, icke förrän edra handfyllningsdagar
    äro ute, ty sju dagar skall eder handfyllning vara.
  34. Och HERREN har bjudit, att såsom det i dag har tillgått, så
    skall det ock sedan tillgå, på det att försoning må bringas för
    eder.
  35. Vid ingången till uppenbarelsetältet skolen I stanna kvar i sju
    dygn, dag och natt, och I skolen iakttaga vad HERREN har bjudit
    eder iakttaga, på det att I icke mån dö; ty så är mig bjudet.»
  36. Och Aron och hans söner gjorde allt vad HERREN hade bjudit genom
    Mose.
    *03/09 Tredje Mosebok (Leviticus), 9 KapitletTredje Mosebok (Leviticus), 9 Kapitlet

Arons första offer.

  1. Och på åttonde dagen kallade Mose till sig Aron och hans söner
    och de äldste i Israel.
  2. Och han sade till Aron: »Tag dig en tjurkalv till syndoffer och
    en vädur till brännoffer, båda felfria, och för dem fram inför
    HERRENS ansikte.
  3. Och tala till Israels barn och säg: Tagen en bock till syndoffer
    och en kalv och ett lamm, båda årsgamla och felfria, till
    brännoffer,
  4. så ock en tjur och en vädur till tackoffer, att offra inför
    HERRENS ansikte, därtill ett spisoffer, begjutet med olja; ty i
    dag uppenbarar sig HERREN för eder.»
  5. Och de togo det som Mose hade givit dem befallning om och förde
    det fram inför uppenbarelsetältet; och hela menigheten trädde
    fram och ställde sig inför HERRENS ansikte.
  6. Då sade Mose: »Detta är vad HERREN har bjudit eder göra; så
    skall HERRENS härlighet visa sig för eder.»
  7. Och Mose sade till Aron: »Träd fram till altaret och offra ditt
    syndoffer och ditt brännoffer, och bringa försoning för dig
    själv och folket; offra sedan folkets offer och bringa försoning
    för dem, såsom HERREN har bjudit.»
  8. Då trädde Aron fram till altaret och slaktade sin
    syndofferskalv.
  9. Och Arons söner buro fram blodet till honom, och han dop pade
    sitt finger i blodet och strök på altarets horn, men det övriga
    blodet göt han ut vid foten av altaret.
  10. Och syndoffersdjurets fett, njurar och leverfett förbrände han
    på altaret, såsom HERREN hade bjudit Mose.
  11. Men köttet och huden brände han upp i eld utanför lägret.
  12. Sedan slaktade han brännoffersdjuret. Och Arons söner räckte
    honom blodet, och han stänkte det på altaret runt omkring.
  13. Och de räckte hononn brännoffersdjuret, delat i sina stycken,
    och dess huvud, och han förbrände det på altaret.
  14. Och han tvådde inälvorna och fötterna och förbrände dem ovanpå
    brännoffret, på altaret.
  15. Därefter förde han fram folkets offer. Han tog folkets
    syndoffersbock och slaktade honom och offrade honom till
    syndoffer, på samma sätt som det förra syndoffersdjuret.
  16. Och han förde fram brännoffersdjuren och offrade dem på
    föreskrivet sätt.
  17. Och han bar fram spisoffret och tog en handfull därav och
    förbrände detta på altaret, förutom morgonens brännoffer.
  18. Sedan slaktade han tjuren och väduren, som voro folkets
    tackoffer. Och Arons söner räckte honom blodet, och han stänkte
    det på altaret runt omkring.
  19. Och fettstyckena av tjuren, samt av väduren svansen och vad som
    omsluter inälvorna, så ock njurarna och leverfettet,
  20. dessa fettstycken lade de på bringorna; och han förbrände
    fettstyckena på altaret.
  21. Men bringorna och det högra lårstycket viftade Aron till ett
    viftoffer inför HERRENS ansikte, såsom Mose hade bjudit.
  22. Och Aron lyfte upp sina händer över folket och välsignade
    det. Därefter steg han ned, sedan han hade offrat syndoffret,
    bännoffret och tackoffret.
  23. Och Mose och Aron gingo in i uppenbarelsetältet; sedan gingo de
    åter ut och välsignade folket. Då visade sig HERRENS härlighet
    för allt folket.
  24. Och eld gick ut från HERREN och förtärde brännoffret och
    fettstyckena på altaret. Och allt folket såg detta; då jublade
    de och föllo ned på sina ansikten.
    *03/10 Tredje Mosebok (Leviticus), 10 KapitletTredje Mosebok (Leviticus), 10 Kapitlet
               Arons söners synd och straff.  Förbud för
                 prästerna att under sin tjänstgöring
               dricka vin.  Prästernas andel av offren.
  1. Men Arons söner Nadab och Abihu togo var sitt fyrfat och lade
    eld i dem och strödde rökelse därpå och buro fram inför HERRENS
    ansikte främmande eld, annan eld än den han hade givit dem
    befallning om.
  2. Då gick eld ut från HERREN och förtärde dem, så att de föllo
    döda ned inför HERRENS ansikte.
  3. Och Mose sade till Aron: »Detta är vad HERREN har talat och sagt
    På dem som stå mig nära vill jag bevisa mig helig,
    och inför allt folket bevisa mig härlig.»
    Och Aron teg stilla.
  4. Och Mose kallade till sig Misael och Elsafan, Arons farbroder
    Ussiels söner, och sade till dem: »Träden fram och bären edra
    fränder bort ifrån helgedomen och fören den utanför lägret.»
  5. Då trädde de fram och buro bort dem i deras livklädnader,
    utanför lägret, såsom Mose hade sagt.
  6. Och Mose sade till Aron och till hans söner Eleasar och Itamar:
    »I skolen icke hava edert hår oordnat, ej heller riva sönder
    edra kläder, på det att I icke mån dö och draga förtörnelse över
    hela menigheten. Men edra bröder, hela Israels hus, må gråta
    över denna brand som HERREN har upptänt.
  7. Och I skolen icke gå bort ifrån uppenbarelsetältets ingång, på
    det att I icke mån dö; ty HERRENS smörjelseolja är på eder.» Och
    de gjorde såsom Mose hade sagt.
  8. Och HERREN talade till Aron och sade:
  9. »Varken du själv eller dina söner må dricka vin eller starka
    drycker, när I skolen gå in i uppenbarelsetältet, på det att I
    icke mån dö. Det skall vara en evärdlig stadga för eder från
    släkte till släkte.
  10. I skolen skilja mellan heligt och oheligt, mellan orent och
    rent;
  11. och I skolen lära Israels barn alla de stadgar som HERREN har
    kungjort för dem genom Mose.»
  12. Och Mose sade till Aron och till Eleasar och Itamar, hans
    kvarlevande söner: »Tagen det spisoffer som har blivit över av
    HERRENS eldsoffer, och äten det osyrat vid sidan av altaret, ty
    det är högheligt.
  13. I skolen äta det på en helig plats; ty det är din och dina
    söners stadgade rätt av HERRENS eldsoffer; så är mig bjudet.
  14. Och viftoffersbringan och offergärdslaret skola ätas av dig, och
    av dina söner och dina döttrar jämte dig, på en ren plats, ty de
    äro dig givna såsom din och dina söners stadgade rätt av Israels
    barns tackoffer.
  15. Jämte eldsoffren — fettstyckena — skola offergärdslåret och
    viftoffersbringan bäras fram för att viftas såsom ett viftoffer
    inför HERRENS ansikte; och de skola såsom en evärdlig rätt
    tillhöra dig och dina söner jämte dig, såsom HERREN har bjudit.»
  16. Och Mose frågade efter syndoffersbocken, men den befanns vara
    uppbränd. Då förtörnades han på Eleasar och Itamar, Arons
    kvarlevande soner, och sade:
  17. »Varför haven I icke ätit syndoffret på den heliga platsen? Det
    är ju högheligt. Och han har givit eder det, för att I skolen
    borttaga menighetens missgärning och bringa försoning för dem
    inför HERRENS ansikte.
  18. Se, dess blod har icke blivit inburet i helgedomens inre;
    därför skullen I på heligt område hava ätit upp köttet, såsom
    jag hade bjudit.»
  19. Men Aron sade till Mose: »Se, de hava i dag offrat sitt
    syndoffer och sitt brännoffer inför HERRENS ansikte, och mig har
    vederfarits vad du vet. Om jag nu i dag åte syndofferskött,
    skulle detta vara HERREN välbehagligt?»
  20. När Mose hörde detta, var han tillfreds.
    *03/11 Tredje Mosebok (Leviticus), 11 KapitletTredje Mosebok (Leviticus), 11 Kapitlet

Rena och orena djur.

  1. Och HERREN talade till Mose och Aron och sade till dem:
  2. Talen till Israels barn och sägen:Dessa äro de djur som I fån äta bland alla fyrfota djur på
    jorden
  3. alla de fyrfotadjur som bava klövar och hava dem helkluvna, och
    som idissla, dem fån I äta.
  4. Men dessa skolen I icke äta av de idisslande djuren och av dem
    som hava klövar: kamelen, ty han idisslar väl, men ilar icke
    klövar, han skall gälla för eder såsom oren:
  5. klippdassen, ty han idisslar väl men har icke klövar, han skall
    gälla for eder såsom oren;
  6. haren, ty han idisslar väl, men har icke klövar, han skall gälla
    för eder såsom oren;
  7. svinet, ty det har väl klövar och har dem helkluvna, men det
    idisslar icke, det skall gälla för eder såsom orent.
  8. Av dessa djurs kött skolen I icke äta, ej heller skolen I komma
    vid deras döda kroppar; de skola gälla för eder såsom orena.
  9. Detta är vad I fån äta av allt det som lever i vattnet: allt det
    i vattnet, vare sig i sjöar eller i strömmar, som har fenor och
    fjäll, det fån I äta.
  10. Men allt det i sjöar och strömmar, som icke har fenor och fjäll,
    bland allt det som rör sig i vattnet, bland alla levande
    varelser i vattnet, det skall vara en styggelse för eder.
  11. Ja, de skola vara en styggelse för eder; av deras kött skolen I
    icke äta, och deras döda kroppar skolen I räkna såsom en
    styggelse.
  12. Allt det i vattnet, som icke har fenor och fjäll, skall vara en
    styggelse för eder.
  13. Och bland fåglarna skolen I räkna dessa såsom en styggelse, de
    skola icke ätas, de äro en styggelse: örnen, lammgamen,
    havsörnen,
  14. gladan, falken med dess arter,
  15. alla slags korpar efter deras arter,
  16. strutsen, tahemasfågeln, fiskmåsen, höken med dess arter,
  17. ugglan, dykfågeln, uven,
  18. tinsemetfågeln, pelikanen,
  19. asgamen, hägern, regnpiparen med dess arter, härfågeln och
    flädermusen.
  20. Alla de flygande smådjur som gå på fyra fötter skola vara en
    styggelse för eder.
  21. Av alla flygande smådjur, som gå på fyra fötter fån I allenast
    äta dem som ovanför sina fötter hava två ben att hoppa med på
    jorden.
  22. Dessa fån I äta bland gräshopporna: arbe med dess arter, soleam
    med dess arter, hargol med dess arter och hagab med dess arter.
  23. Men alla andra flygande smådjur som hava fyra fötter skola vara
    en styggelse för eder.
  24. Genom följande djur ådragen I eder orenhet; var och en som
    kommer vid deras döda kroppar skall vara oren ända till aftonen,
  25. och var och en som har burit bort någon sådan död kropp skall
    två sina kläder och vara oren ända till aftonen:
  26. alla de fyrfotadjur som hava klövar, men icke helkluvna, och som
    icke idissla, de skola gälla för eder såsom orena. Var och en
    som kommer vid dem bliver oren.
  27. Och alla slags fyrfotade djur som gå på tassar skola gälla för
    eder såsom orena. Var och en som kommer vid deras döda kroppar
    skall vara oren ända till aftonen.
  28. Och den som har burit bort en sådan död kropp, han skall två
    sina kläder och vara oren ända till aftonen; de skola gälla för
    eder såsom orena.
  29. Och bland de smådjur som röra sig på jorden skola dessa gälla
    för eder såsom orena: vesslan, jordråttan, ödlan med dess arter,
  30. anakan, koadjuret, letaan, hometdjuret och kameleonten.
  31. Dessa äro de som skola gälla för eder såsom orena bland alla
    smådjur. Var och en som kommer vid dem, sedan de äro döda,
    skall vara oren ända till aftonen.
  32. Och allt varpå något sådant djur faller, sedan det är dött,
    bliver orent, vare sig det är något slags träkärl, eller det är
    kläder, eller något av skinn, eller en säck, eller vilken annan
    sak det vara må, som användes till något behov. Man skall lägga
    det i vatten, och det skall vara orent ända till aftonen; så
    bliver det rent.
  33. Och om något sådant faller i något slags lerkärl, så bliver allt
    som är i detta orent, och kärlet skolen I slå sönder.
  34. Allt slags mat däri, allt som man äter tillrett med vatten, det
    bliver orent; och allt slags dryck i något slags kärl, allt som
    man dricker, det bliver orent därav.
  35. Och allt varpå någon sådan död kropp faller bliver orent. Är det
    en ugn eller en härd, skall den förstöras, ty den bliver
    oren. Och den skall gälla för eder såsom oren.
  36. Men en källa eller en brunn, en plats dit vatten samlar sig,
    skall förbliva ren; men kommer någon vid själva den döda
    kroppen, bliver han oren.
  37. Och om en sådan död kropp faller på något slags utsädeskorn,
    något man sår, då förbliver detta rent.
  38. Men om vatten har kommit på säden och någon sådan död kropp
    sedan faller därpå, så skall den gälla för eder såsom oren.
  39. Och om något fyrfotadjur som får ätas av eder dör, så skall den
    som kommer vid dess döda kropp vara oren ända till aftonen.
  40. Och den som äter kött av en sådan död kropp, han skall två sina
    kläder och vara oren ända till aftonen. Och den som har burit
    bort någon sådan död kropp, han skall två sina kläder och vara
    oren ända till aftonen.
  41. Och alla slags smådjur som röra sig på jorden äro en styggelse;
    de skola icke ätas.
  42. Varken av det som går på buken eller av det som går på fyra
    eller flera fötter, bland alla de smådjur som röra sig på
    jorden, skolen I äta något, ty de äro en styggelse.
  43. Gören eder icke själva till en styggelse genom något sådant
    djur, och ådragen eder icke orenhet genom sådana, så att I
    bliven orenade genom dem.
  44. Ty jag är HERREN, eder Gud; och I skolen hålla eder heliga och
    vara heliga, ty jag är helig. Och I skolen icke ådraga eder
    orenhet genom något av de smådjur som röra sig på jorden.
  45. Ty jag är HERREN, som har fört eder upp ur Egyptens land, för
    att jag skall vara eder Gud. Så skolen I nu vara heliga, ty jag
    är helig.
  46. Detta är lagen om fyrfotadjuren, och om fåglarna, och om alla
    slags levande varelser som röra sig i vattnet, och om alla slags
    smådjur på jorden,
  47. för att man skall kunna skilja mellan orent och rent, mellan de
    djur som få ätas och de djur som icke få ätas.
    *03/12 Tredje Mosebok (Leviticus), 12 KapitletTredje Mosebok (Leviticus), 12 Kapitlet

Barnaföderskors rening.

  1. 0ch HERREN talade till Mose och sade:
  2. Tala till Israels barn och säg: När en kvinna föder barn och det
    är ett gossebarn som hon har fött, så skall hon vara oren i sju
    dagar; lika många dagar som vid sin månadsrening skall hon vara
    oren.
  3. Och på åttonde dagen skall barnets förhud omskäras.
  4. Och sedan skall hon stanna hemma trettiotre dagar, under sitt
    reningsflöde. Hon skall icke komma vid något heligt och får icke
    heller komma till helgedomen, förrän hennes reningsdagar äro
    ute.
  5. Men om det är ett flickebarn som hon har fött, så skall hon vara
    oren i två veckor, på samma sätt som vid sin månadsrening; och
    sedan skall hon stanna hemma i sextiosex dagar, under sitt
    reningsflöde.
  6. Och när hennes reningsdagar äro ute, vare sig efter son eller
    efter dotter, skall hon föra fram ett årsgammalt lamm såsom
    brännoffer, och en ung duva eller en turturduva såsonl
    syndoffer, till uppenbarelsetältets ingång, till prästen.
  7. Och han skall offra detta inför HERRENS ansikte och bringa
    försoning för henne, så bliver hon ren från sitt
    blodflöde. Detta är lagen om en barnaföderska, när hon har fött
    ett gossebarn, och när hon har fött ett flickebarn.
  8. Och om hon icke förmår bekosta ett får, så skall hon taga två
    turturduvor eller två unga duvor, en till brännoffer och en till
    syndoffer. Och prästen skall bringa försonig för henne, så
    bliver hon ren.
    *03/13 Tredje Mosebok (Leviticus), 13 KapitletTredje Mosebok (Leviticus), 13 Kapitlet

Spetälska på människor och kläder.

  1. Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
  2. När någon på sin kropps hud får en upphöjning eller ett utslag
    eller en ljus fläck, och därav uppstår ett spetälskeartat ont på
    hans kropps hud, så skall han föras till prästen Aron eller till
    en av hans söner, prästerna.
  3. Om då prästen, när han beser det angripna stället på hans kropps
    hud, finner att håret på det angripna stället har vitnat, och
    att det angripna stället visar sig djupare än den övriga huden
    på kroppen, så är han angripen av spetälska; och sedan prästen
    har besett honom skall han förklara honom oren.
  4. Och om det är en vit fläck som synes på hans kropps hud, men den
    icke visar sig djupare än den övriga huden, och håret därpå icke
    har vitnat, så skall prästen hålla den angripne innestängd i sju
    dagar.
  5. Om då prästen, när han på sjunde dagen beser honom, finner att
    det angripna stället visar sig oförändrat, och att det onda icke
    har utbrett sig på huden, så skall prästen för andra gången
    hålla honom innestängd i sju dagar.
  6. Om då prästen, när han på sjunde dagen beser honom för andra
    gången, finner att det angripna stället har bleknat, och att det
    onda icke har utbrett sig på huden, så skall prästen förklara
    honom ren, ty då är det ett vanligt utslag, och sedan han har
    tvått sina kläder, är han ren.
  7. Men om utslaget utbreder sig på huden, sedan han har låtit bese
    sig av prästen för att förklaras ren, och han nu för andra
    gången låter bese sig av prästen
  8. och prästen då, när han beser honom, finner att utslaget har
    utbrett sig på huden, så skall prästen förklara honom oren, ty
    då är det spetälska.
  9. När någon bliver angripen av spetälska, skall han föras till
    prästen.
  10. Om då prästen, när han beser honom, finner en vit upphöjning på
    huden, och ser att håret där har vitnat, och att svallkött
    bildar sig i upphöjningen,
  11. så är det gammal spetälska på hans kropps hud, och prästen skall
    förklara honom oren; han skall då icke stänga honom inne, ty han
    är oren.
  12. Men om spetälskan så har brutit ut på huden, att på den angripne
    hela huden, från huvud till fötter, överallt där prästen ser, är
    betäckt av spetälska
  13. och prästen alltså, när han beser honom, finner att spetälska
    betäcker hela hans kropp, så skall han för klara den angripne
    ren. Hela hans kropp har blivit vit; han är ren.
  14. Men så snart svallkött visar sig på honom, är han oren.
  15. När prästen ser svallköttet, skall han förklara honom oren;
    svallköttet är orent, det är spetälska.
  16. Men om svallköttet förändrar sig och stället bliver vitt, så
    skall han komma till prästen.
  17. Om då prästen, när han beser honom, finner att det angripna
    stället har blivit vitt, så skall prästen förklara den angripne
    ren, han är då ren.
  18. När någon på sin kropps hud har haft en bulnad som har blivit
    läkt,
  19. men sedan, på det ställe där bulnaden var, en vit upphöjning
    eller en rödvit fläck visar sig, så skall han låta bese sig av
    prästen.
  20. Om då prästen, när han beser honom, finner att stället visar sig
    lägre än den övriga huden, och att håret därpå har vitnat, så
    skall prästen förklara honom oren; ty då är han angripen av
    spetälska, som har brutit ut där bulnaden var.
  21. Men om prästen, när hall beser stället, finner att vitt hår
    saknas där, och att stället icke är lägre än den övriga huden,
    och att det är blekt, så skall prästen hålla honom innestängd i
    sju dagar.
  22. Om då det onda utbreder sig på huden, så skall prästen förklara
    honom oren, ty då är han angripen.
  23. Men om den ljusa fläcken bliver oforändrad där den är och icke
    utbreder sig, då är det ett märke efter bulnaden, och prästen
    skall förklara honom ren.
  24. Men om någon på sin kropps hud får ett brännsår, och om av
    ärrbildningen i brännsåret sedan bliver en rödvit eller vit
    fläck
  25. och prästen, när han beser stället, finner att håret på fläcken
    har vitnat, och att den visar sig djupare än den övriga huden,
    så är mannen angripen av spetälska, som har brutit ut där
    brännsåret var; och prästen skall förklara honom oren, ty då är
    han angripen av spetälska.
  26. Men om prästen, när han beser stället, finner att vitt hår
    saknas på den ljusa fläcken, och att stället icke är lägre än
    den övriga huden, och att det är blekt, så skall prästen hålla
    honom innestängd i sju dagar.
  27. Om då prästen, när han på sjunde dagen beser honom, finner att
    det onda har utbrett sig på huden, så skall prästen förklara
    honom oren ty då är han angripen av spetälska.
  28. Men om den ljusa fläcken bliver oförändrad där den är och icke
    utbreder sig på huden och förbliver blek, då är det en
    upphöjning efter brännsåret, och prästen skall förklara honom
    ren, ty det är ett märke efter brännsåret.
  29. När på en man eller en kvinna något ställe på huvudet eller på
    hakan bliver angripet
  30. och prästen, då han beser det angripna stället, finner att det
    visar sig djupare än den övriga huden och att gulaktigt tunt hår
    finnes där, så skall prästen förklara den angripne oren, ty då
    är det spetälskeskorv, huvud- eller hakspetälska.
  31. Men om prästen, när han beser det angripna stället med skorven,
    finner, att om det än icke visar sig djupare än den övriga
    huden, svart hår likväl saknas där, så skall prästen hålla den
    av skorven angripne innestängd i sju dagar.
  32. Om då prästen, när han på sjunde dagen beser det angripna
    stället, finner att skorven icke har utbrett sig, och att där
    icke finnes något gulaktigt hår, och att skorven icke visar sig
    djupare än den övriga huden,
  33. så skall den sjuke raka sig, utan att dock raka det skorviga
    stället, och prästen skall för andra gången hålla den skorvsjuke
    innestängd i sju dagar.
  34. Om då prästen, när han på sjunde dagen beser den skorvsjuke,
    finner att skorven icke har utbrett sig på huden, och att den
    icke visar sig djupare än den övriga huden, så skall prästen
    förklara honom ren, och sedan han har tvått sina kläder, är han
    ren.
  35. Men om skorven utbreder sig på huden, sedan han har blivit
    förklarad ren,
  36. och prästen, när han beser honom, finner att skorven har utbrett
    sig på huden, så behöver prästen icke efterforska om där finnes
    något gulaktigt hår, ty han är oren.
  37. Men om skorven visar sig oförändrad, och svart bår har vuxit upp
    på stället, då är skorven läkt, och han är ren, och prästen
    skall förklara honom ren.
  38. När någon, man eller kvinna, på sin kropps hud får fläckar, vita
    fläckar,
  39. och prästen, när han beser den angripne, finner att fläckarna på
    hans kropps hud äro blekvita, då är det ett ofarligt utslag som
    har kommit fram på huden; han är ren.
  40. När på en mans huvud håret utan vidare faller av, är det vanlig
    bakskallighet; han är ren.
  41. Och om håret utan vidare faller av på främre delen av huvudet,
    så är det vanlig framskallighet; han är ren.
  42. Men när på det skalliga stället, baktill eller framtill, en
    rödvit fläck uppstår, då är det spetälska som har brutit ut på
    det skalliga stället baktill eller framtill.
  43. Om alltså prästen, när han beser honom, finner att den upphöjda
    fläcken på det skalliga stället, baktill eller framtill, är
    rödvit, och att den visar sig lik spetälska på den övriga
    kroppens hud,
  44. så är mannen spelälsk, han är oren; prästen skall strax förklara
    honom oren, ty han är angripen på sitt huvud.
  45. Den som är angripen av spetälska skall gå med sönderrivna
    kläder, han skall hava sitt hår oordnat och skyla sitt skägg,
    och han skall ropa: »Oren! Oren!»
  46. Så länge han är angripen av spetälska, skall han vara oren; oren
    är han. Han skall bo avskild; utanför lägret skall han hava sin
    bostad.
  47. När en klädnad bliver angripen av spetälska, vare sig klädnaden
    är av ylle eller av linne,
  48. eller när så sker med något vävt eller virkat tyg, vare sig av
    linne eller av ylle, eller med skinn eller med något, vad det
    vara må, som är förfärdigat av skinn,
  49. och det angripna stället visar sig grönaktigt eller rödaktigt,
    på klädnaden eller skinnet, eller på det vävda eller virkade
    tyget, eller på skinnsaken, vad det vara må, då är stället
    angripet av spetälska och skall visas för prästen.
  50. Och när prästen har besett det angripna stället, skall han hava
    den angripna saken inläst i sju dagar.
  51. Om han då, när han på sjunde dagen beser det angripna stället,
    finner att skadan har utbrett sig på klädnaden, eller på det
    vävda eller virkade tyget, eller på skinnet, vadhelst det vara
    må, som är förfärdigat av skinnet, så är stället angripet av
    elakartad spetälska; sådant är orent.
  52. Och man skall bränna upp klädnaden, eller det vävda eller
    virkade tyget, vare sig det år av ylle eller av linne, eller
    skinnsaken som är angripen, vad det vara må; ty det är en
    elakartad spetälska; allt sådant skall brännas upp i eld.
  53. Men om prästen, när han beser stället, finner att fläcken icke
    har utbrett sig på klädnaden, eller på det vävda eller virkade
    tyget, eller på skinnsaken, vad det vara må,
  54. så skall prästen bjuda att man tvår den sak på vilken det
    angripna stället finnes, och han skall för andra gången hava den
    inläst i sju dagar.
  55. Om då prästen, när han efter tvagningen beser det angripna
    stället, finner att det angripna stället icke har förändrat sitt
    utseende, så är en sådan sak oren, om ock fläcken icke vidare
    har utbrett sig; du skall bränna upp den i eld; det är en
    frätfläck, vare sig den sitter på avigsidan eller på rätsidan.
  56. Men om prästen, när han beser det angripna stället, finner att
    det efter tvagningen har bleknat, så skall han riva bort det
    från klädnaden eller skinnet, eller från det vävda eller virkade
    tyget.
  57. Om likväl sedan en fläck åter visar sig på klädnaden, eller på
    det vävda eller virkade tyget, eller på skinnsaken, vad det vara
    må, så är det spetälska som har brutit ut; den sak på vilken det
    angripna stället finnes skall du bränna upp i eld.
  58. Men om genom tvagningen fläcken har gått bort på klädnaden,
    eller på det vävda eller virkade tyget, eller på skinnsaken, vad
    det vara må, så skall det för andra gången tvås, och så bliver
    det rent.
  59. Detta är lagen om det som bliver angripet av spetälska, antingen
    det är en klädnad av ylle eller linne, eller det är vävt eller
    virkat tyg, eller någon skinnsak, vad det vara må — den lag
    efter vilken det skall förklaras rent eller orent.
    *03/14 Tredje Mosebok (Leviticus), 14 KapitletTredje Mosebok (Leviticus), 14 Kapitlet

Den spetälskes rening. Spetälska på hus.

  1. Och HERREN talade till Mose och sade:
  2. Detta vare lagen om huru man skall förfara, när den som har haft
    spetälska skall renas:Han skall föras till prästen;
  3. och prästen skall gå ut utanför lägret. Om då prästen, när han
    beser den spetälske, finner att han är botad från den spetälska
    varav han var angripen,
  4. så skall prästen bjuda att man för dens räkning, som skall
    renas, tager två levande rena fåglar, cederträ, rosenrött garn
    och isop.
  5. Och prästen skall bjuda att man slaktar den ena fågeln över ett
    lerkärl med friskt vatten i.
  6. Sedan skall han taga den levande fågeln, så ock cederträet, det
    rosenröda garnet och isopen, och detta alltsammans, jämväl den
    levande fågeln, skall han doppa i den fågelns blod, som har
    blivit slaktad över det friska vattnet.
  7. Och han skall stänka sju gånger på den som skall renas från
    spetälskan; och sedan han så har renat honom, skall han slappa
    den levande fågeln fri ute på marken.
  8. Och den som skall renas skall två sina kläder och raka av allt
    sitt hår och bada sig i vatten, så bliver han ren och får sedan
    gå in i lägret. Dock skall han stanna utanför sitt tält i sju
    dagar.
  9. Och på sjunde dagen skall han raka av allt sitt hår, både
    huvudhåret och skägget och ögonbrynen: allt sitt hår skall han
    raka av. Och han skall två sina kläder och bada sin kropp i
    vatten, så bliver han ren.
  10. Och på åttonde dagen skall han taga två felfria lamm av hankön
    och ett årsgammalt felfritt lamm av honkön, så ock tre tiondels
    efa fint mjöl, begjutet med olja, till spisoffer, och därtill en
    log olja.
  11. Och prästen som förrättar reningen skall ställa den som skall
    renas och allt det andra fram inför HERRENS ansikte, vid
    ingången till uppen barelsetältet.
  12. Och prästen skall taga det ena lammet och offra det till ett
    skuldoffer, jämte tillhörande log olja, och vifta detta såsom
    ett viftoffer inför HERRENS ansikte.
  13. Och man skall slakta lammet på samma plats där man slaktar syndoch
    brännoffersdjuren, på en helig plats; ty skuldoffret tillhör
    prästen, likasom syndoffret; det är högheligt.
  14. Och prästen skall taga något av skuldoffrets blod, och därmed
    skall prästen bestryka högra örsnibben på den som skall renas,
    så ock tummen på hans högra hand och stortån på hans högra fot.
  15. Sedan skall prästen taga av tillhörande log olja och gjuta i sin
    vänstra hand,
  16. och prästen skall doppa sitt högra pekfinger i oljan som han har
    i sin vänstra hand och stänka något av oljan med sitt finger sju
    gånger inför HERRENS ansikte.
  17. Och med det som bliver över av oljan i hans hand skall prästen
    bestryka högra örsnibben på den som skall renas, så ock tummen
    på hans högra hand och stortån på hans högra fot, ovanpå
    skuldoffersblodet.
  18. Och det som sedan är över av oljan i prästens hand skall han
    gjuta på dens huvud, som skall renas; så skall prästen bringa
    försoning för honom inför HERRENS ansikte.
  19. Därefter skall prästen offra syndoffret och bringa försoning för
    den som skall renas, så att han bliver fri ifrån sin orenhet;
    sedan skall han slakta brännoffersdjuret.
  20. Och prästen skall offra brännoffret på altaret och tillika
    spisoffret. När så prästen bringar försoningför honom, då bliver
    han ren.
  21. Men om han är fattig och icke kan anskaffa så mycket, så skall
    han taga allenast ett lamm till skuldoffer, och vifta det för
    att bringa försoning för sig, och allenast en tiondedels efa
    fint mjöl, begjutet med olja, till spisoffer, och därtill en log
    olja,
  22. så ock två turturduvor eller två unga duvor, efter som han kan
    anskaffa; den ena skall vara till syndoffer, den andra till
    brännoffer.
  23. Och han skall, för att förklaras ren, bära allt detta till
    prästen på åttonde dagen, till uppenbarelsetältets ingång, inför
    HERRENS ansikte.
  24. Och prästen skall taga skuldofferslammet och tillhörande log
    olja, och detta skall prästen vifta såsom ett viftoffer inför
    HERRENS ansikte.
  25. Och man skall slakta skuldofferslammet, och prästen skall taga
    av skuldoffrets blod och bestryka högra örsnibben på den som
    skall renas, så ock tummen på hans högra hand och stortån på
    hans högra fot.
  26. Sedan skall prästen gjuta något av oljan i sin vänstra hand,
  27. och prästen skall stänka med sitt högra pekfinger något av oljan
    som han har i sin vänstra hand sju gånger inför HERRENS ansikte.
  28. Och prästen skall med oljan som han har i sin hand bestryka
    högra örsnibben på den som skall renas, så ock tummen på hans
    högra hand och stortån på hans högra fot, ovanpå
    skuldoffersblodet.
  29. Och det som är över av oljan i prästens hand skall han gjuta på
    dens huvud, som skall renas, till att bringa försoning för honom
    inför HERRENS ansikte.
  30. Därefter skall han offra den ena av turturduvorna eller av de
    unga duvorna, vad han nu har kunnat anskaffa;
  31. efter som han har kunnat anskaffa: skall han offra den ena till
    syndoffer och den andra till brännoffer, tillika med
    spisoffret. Så skall prästen bringa försoning inför HERRENS
    ansikte för den som skall renas.
  32. Detta är lagen om den som har varit angripen av spetälska, men
    icke kan anskaffa vad som rätteligen hör till hans rening.
  33. Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
  34. När I kommen in i Kanaans land, som jag vill giva eder till
    besittning, och jag låter något hus i det land I fån till
    besittning bliva angripet av spetäIska,
  35. så skall husets ägare gå och anmäla det för prästen och säga:
    »Det synes som om mitt hus vore angripet av spetälska,
  36. Då skall prästen bjuda att man, innan prästen går in för att
    bese det angripna stället, utrymmer huset, för att icke allt som
    är i huset skall bliva orent. Och därefter skall prästen gå in
    för att bese huset.
  37. Om han då, när han beser det angripna stället, finner att det
    angripna stället på husets vägg bildar grönaktiga eller
    rödaktiga fördjupningar, som visa sig lägre än den övriga
    väggen,
  38. så skall prästen gå ut ur huset, till dörren på huset, och
    stänga huset för sju dagar.
  39. Om då prästen, när han på sjunde dagen kommer igen och beser
    det, finner att fläcken har utbrett sig på husets vägg,
  40. så skall prästen bjuda att man bryter ut de stenar som äro
    angripna, och kastar dem utanför staden på någon oren plats.
  41. Men huset skall man skrapa överallt innantill och kasta det
    avskrapade murbruket utanför staden på någon oren plats.
  42. Och man skall taga andra stenar och sätta in dem i de förras
    ställe och taga annat murbruk och rappa huset därmed.
  43. Om likväl en fläck åter kommer fram på huset, sedan man har
    brutit ut stenarna, och sedan man har skrapat huset, och sedan
    det har blivit rappat,
  44. så skall prästen gå in och bese det, och om han då finner att
    fläcken har utbrett sig på huset, så är detta en elakartad
    spetälska på huset, det är orent.
  45. Och man skall riva ned huset, med dess stenar och trävirke och
    allt murbruk på huset, och föra bort alltsammans utanför staden
    till någon oren plats.
  46. Och om någon har gått in i huset under den tid det skulle vara
    stängt, så skall han vara oren ända till aftonen.
  47. Och om någon har legat i huset, skall han två sina kläder, och
    om någon har ätit i huset, skall också han två sina kläder.
  48. Men om prästen, när han går in och beser huset, finner att
    fläcken icke har utbrett sig på huset, sedan det har blivit
    rappat, så skall han förklara huset rent, ty då är det onda
    hävt.
  49. Och han skall till husets rening taga två fåglar, cederträ,
    rosenrött garn och isop.
  50. Och han skall slakta den ena fågeln över ett lerkärl med friskt
    vatten i.
  51. Sedan skall han taga cederträet, isopen, det rosenröda garnet
    och den levande fågeln, och doppa alltsammans i den slaktade
    fågelns blod och det friska vattnet, och stänka på huset sju
    gånger.
  52. Så skall han rena huset med fågelns blod och det friska vattnet
    och med den levande fågeln, cederträet, isopen och det rosenröda
    garnet.
  53. Och han skall släppa den levande fågeln fri ute på marken
    utanför staden. När han så bringar försoning för huset, då
    bliver det rent.
  54. Detta är lagen om allt slags spetälskesjukdom och
    spetälskeskorv,
  55. om spetälska på kläder och på hus,
  56. om upphöjningar på huden, utslag och ljusa fläckar,
  57. till undervisning om när något är orent eller rent. Detta är
    lagen om spetälska.
    *03/15 Tredje Mosebok (Leviticus), 15 KapitletTredje Mosebok (Leviticus), 15 Kapitlet

Oren flytning hos man och kvinna.

  1. Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
  2. Talen till Israels barn och sägen till dem:
  3. Om någon får flytning ur sitt kött, så är sådan flytning
    oren. Och angående hans orenhet, medan flytningen varar, gäller
    följande: Evad hans kött avsöndrar flytningen, eller det
    tillsluter sig för flytningen, så är han oren.
  4. Allt varpå den sjuke ligger bliver orent, och allt varpå han
    sitter bliver orent.
  5. Och den som kommer vid det varpå han har legat skall två sina
    kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till aftonen.
  6. Och den som sätter sig på något varpå den sjuke har suttit skall
    två sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till
    aftonen.
  7. Och den som kommer vid den sjukes kropp skall två sina kläder
    och bada sig i vatten och vara oren ända till aftonen.
  8. Och om den sjuke spottar på någon som är ren, skall denne två
    sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till
    aftonen.
  9. Och allt varpå den sjuke sitter när han färdas någonstädes,
    bliver orent.
  10. Och var och en som kommer vid något, vad det vara må, som har
    legat under honom skall vara oren ända till aftonen; och den som
    bär bort något sådant skall två sina kläder och bada sig i
    vatten och vara oren ända till aftonen.
  11. Och var och en som den sjuke kommer vid, utan att hava sköljt
    sina händer i vatten, skall två sina kläder och bada sig i
    vatten och vara oren ända till aftonen.
  12. Och ett lerkärl som den sjuke kommer vid skall sönderslås; men
    är det ett trakärl, skall det sköljas med vatten.
  13. När den som har flytning bliver ren från sin flytning, skall
    han, för att förklaras ren, räkna sju dagar och därefter två
    sina kläder, och sedan skall han bada sin kropp i rinnande
    vatten, så bliver han ren.
  14. Och på åttonde dagen skall han taga sig två turturduvor eller
    två unga duvor och komma inför HERRENS ansikte, till
    uppenbarelsetältets ingång, och giva dem åt prästen.
  15. Och prästen skall offra dem, den ena till syndoffer och den
    andra till brännoffer; så skall prästen bringa försoning för
    honom inför HERRENS ansikte, till rening fran hans flytning.
  16. Och om en man har haft sädesutgjutning, så skall han bada hela
    sin kropp i vatten och vara oren ända till aftonen.
  17. Och allt slags klädnad och allt av skinn, varpå sådan
    sädesutgjutning har skett, skall tvås i vatten och vara orent
    ända till aftonen.
  18. Och när en man har legat hos en kvinna och sädesutgjutning har
    skett, så skola de båda bada sig i vatten och vara orena ända
    till aftonen.
  19. Och när en kvinna har sin flytning, i det att blod avgår ur
    hennes kött, skall hon vara oren i sju dagar, och var och en som
    kommer vid henne skall vara oren ända till aftonen.
  20. Och allt varpå hon ligger under sin månadsrening bliver orent,
    och allt varpå hon sitter bliver orent.
  21. Och var och en som kommer vid det varpå hon har legat skall två
    sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till
    aftonen.
  22. Och var och en som kommer vid något varpå hon har suttit skall
    två sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till
    aftonen.
  23. Och om någon sak lägges på det varpå hon har legat eller suttit,
    och någon då kommer vid denna sak, så skall han vara oren ända
    till aftonen.
  24. Och om en man ligger hos henne, och något av hennes månadsflöde
    kommer på honom, skall han vara oren i sju dagar, och allt varpå
    han ligger bliver orent.
  25. Och om en kvinna har blodflöde under en längre tid, utan att det
    är hennes månadsrening, eller om hon har flöde utöver tiden för
    sin månadsrening, så skall om henne, så länge hennes orena flöde
    varar, gälla detsamma som under hennes månadsreningstid; hon är
    oren.
  26. Om allt varpå hon ligger, så länge hennes flöde varar, skall
    gälla detsamma som om det varpå hon ligger under sin
    månadsrening; och allt varpå hon sitter bliver orent, likasom
    under hennes månadsrening.
  27. Och var och en som kommer vid något av detta bliver oren; han
    skall två sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända
    till aftonen.
  28. Men om hon bliver ren från sitt flöde, skall hon räkna sju dagar
    och sedan vara ren.
  29. Och på åttonde dagen skall hon taga sig två turturduvor eller
    två unga duvor och bära dem till prästen, till
    uppenbarelsetältets ingång.
  30. Och prästen skall offra den ena till syndoffer och den andra
    till brännoffer; så skall prästen bringa försoning för henne
    inför HERRENS ansikte, till rening från hennes orena flöde.
  31. Så skolen I bevara Israels barn från orenhet, på det att de icke
    må dö i sin orenhet, om de orena mitt tabernakel, som står mitt
    ibland dem.
  32. Detta är lagen om den som har flytning och om den som har
    sädesutgjutning, så att han därigenom bliver oren,
  33. och om den kvinna som har sin månadsrening, och om den som har
    någon flytning, evad det är man eller kvinna, så ock om en man
    som ligger hos en oren kvinna.
    *03/16 Tredje Mosebok (Leviticus), 16 KapitletTredje Mosebok (Leviticus), 16 Kapitlet

Den stora försoningsdagen.

  1. Och HERREN talade till Mose, sedan Arons två söner voro döda, de
    båda som träffades av döden, när de trädde fram inför HERRENS
    ansikte.
  2. Och HERREN sade till Mose: Säg till din broder Aron att han icke
    på vilken tid som helst får gå in i helgedomen innanför
    förlåten, framför nådastolen som är ovanpå arken, på det att han
    icke må dö; ty i molnskyn vill jag uppenbara mig över
    nådastolen.
  3. Så skall förfaras, när Aron skall gå in i helgedomen: Han skall
    taga en ungtjur till syndoffer och en vädur till brännoffer;
  4. han skall ikläda sig en helig livklädnad av linne och hava
    benkläder av linne över sitt kött, och han skall omgjorda sig
    med ett bälte av linne och vira en huvudbindel av linne om sitt
    huvud; detta är de heliga kläderna, och innan han ikläder sig
    dem, skall han bada sin kropp i vatten.
  5. Och av Israels barns menighet skall han mottaga två bockar till
    syndoffer och en vädur till brännoffer.
  6. Och Aron skall föra fram sin egen syndofferstjur och bringa
    försoning för sig och sitt hus.
  7. Sedan skall han taga de två bockarna och ställa dem inför
    HERRENS ansikte, vid ingången till uppenbarelsetältet.
  8. Och Aron skall draga lott om de två bockarna: en lott för HERREN
    och en lott för Asasel.
  9. Och den bock som lotten bestämmer åt HERREN skall Aron föra fram
    och offra till syndoffer.
  10. Men den bock som lotten bestämmer åt Asasel skall ställas
    levande inför HERRENS ansikte, för att försoning må bringas för
    honom, på det att han må släppas fri ut till Asasel i öknen.
  11. Aron skall alltså föra fram sin syndofferstjur och bringa
    försoning för sig och sitt hus, han skall slakta sin
    syndofferstjur.
  12. Sedan skall han taga ett fyrfat fullt med glöd från altaret som
    står inför HERRENS ansikte, och fylla sina händer med stött
    välluktande rökelse; och han skall bära in detta innanför
    förlåten.
  13. Och rökelsen skall han lägga på elden inför HERRENS ansikte, så
    att ett moln av rökelse skyler nådastolen, ovanpå vittnesbördet,
    på det att han icke må dö.
  14. Och han skall taga av tjurens blod och stänka med sitt finger
    framtill på nådastolen; och framför nådastolen skall han stänka
    blodet sju gånger med sitt finger.
  15. Sedan skall han slakta folkets syndoffersbock och bära in hans
    blod innanför förlåten; och han skall göra med hans blod såsom
    han gjorde med tjurens blod: han skall tänka därmed på
    nådastolen och framför nådastolen.
  16. Så skall han bringa försoning för helgedomen och rena den från
    Israels barns orenheter och överträdelser, vad de än må hava
    syndat. Och på samma sätt skall han göra ned
    uppenbarelsetältet, som har sin plats hos dem mitt ibland deras
    renheter.
  17. Och ingen människa får vara i uppenbarelsetältet, från den stund
    på han går in för att bringa försoning i helgedomen, ända till
    dess han har gått ut. Så skall han bringa försoning för sig och
    sitt hus och för Israels hela församling.
  18. Sedan skall han gå ut till altaret som står inför HERRENS
    ansikte och bringa försoning för det; han skall taga av tjurens
    blod och av bockens blod och stryka på altarets horn runt
    omkring,
  19. och han skall stänka blodet därpå med sitt finger sju gånger,
    och rena och helga det från Israels barns orenheter.
  20. När han så har fullbordat försoningen för helgedomen,
    uppenbarelsetältet och altaret, skall han föra fram den levande
    bocken.
  21. Och Aron skall lägga båda sina händer på den levande bockens
    huvud, och bekänna över honom Israels barns alla missgärningar
    och alla deras överträdelser, vad de än må hava syndat; han
    skall lägga dem på bockens huvud och genom en man som hålles
    redo därtill släppa honom ut i öknen.
  22. Så skall bocken bära alla deras missgärningar på sig ut i
    vildmarken; man skall släppa bocken ute i öknen.
  23. Därefter skall Aron gå in i uppenbarelsetältet och taga av sig
    linnekläderna, som han hade iklätt sig när han gick in i
    helgedomen; och han skall lämna dem där.
  24. Och han skall bada sin kropp i vatten på en helig plats och
    ikläda sig sina vanliga kläder; sedan skall han gå ut och offra
    sitt eget brännoffer och folkets brännoffer och bringa försoning
    för sig och för folket.
  25. Och fettet av syndoffersdjuret skall han förbränna på altaret.
  26. Men den som släppte bocken ut till Asasel skall två sina kläder
    och bada sin kropp i vatten; därefter får han gå in i lägret.
  27. Och syndofferstjuren och syndoffersbocken, vilkas blod blev
    inburet för att bringa försoning i helgedomen, skola föras bort
    utanför lägret, och man skall bränna upp dem i eld med deras hud
    och kött och orenlighet.
  28. Och den som bränner upp detta skall två sina kläder och bada sin
    kropp i vatten; därefter får han gå in i lägret.
  29. Och detta skall vara för eder en evärdlig stadga: I sjunde
    månaden, på tionde dagen i månaden, skolen I späka eder och icke
    göra något arbete, varken infödingen eller främlingen som bor
    ibland eder.
  30. Ty på den dagen skall försoning bringas för eder, till att rena
    eder; från alla edra synder skolen I renas inför HERRENS
    ansikte.
  31. En vilosabbat skall den vara för eder, och I skolen då späka
    eder. Detta skall vara en evärdlig stadga.
  32. Och den präst, som har blivit smord och mottagit handfyllning
    till att vara präst i sin faders ställe skall bringa denna
    försoning; han skall ikläda sig linnekläderna, de heliga
    kläderna,
  33. och han skall bringa försoning för det allraheligaste och
    försoning för uppenbarelsetältet och altaret, och han skall
    bringa försoning för prästerna och allt folket i församlingen.
  34. Detta skall vara för eder en evärdlig stadga, att försoning
    skall bringas för Israels barn, till rening från alla deras
    synder, en gång om året.Och han gjorde såsom HERREN hade bjudit Mose.
    *03/17 Tredje Mosebok (Leviticus), 17 Kapitlet

    Tredje Mosebok (Leviticus), 17 Kapitlet

                  Bestämmelser om slakt.  Förbud att
                förtära blod, så ock kött av självdöda
                          eller rivna djur.
  1. 0ch HERREN talade till Mose och sade:
  2. Tala till Aron och hans söner och alla Israels barn och säg till
    dem Detta är vad HERREN har bjudit och sagt:
  3. Om någon av Israels hus, i lägret eller utanför lägret, slaktar
    ett fäkreatur eller ett lamm eller en get,
  4. utan att föra fram djuret till uppenbarelsetältets ingång för
    att frambära det såsom en offergåva åt HERREN framför HERRENS
    tabernakel, så skall detta tillräknas den mannen såsom
    blodskuld, ty blod har han utgjutit, och den mannen skall
    utrotas ur sitt folk.
  5. Därför skola Israels barn föra sina slaktdjur, som de pläga
    slakta ute på marken, fram till HERREN, till uppenbarelsetältets
    ingång, till prästen, och där slakta dem såsom tackoffer åt
    HERREN.
  6. Och prästen skall stänka blodet på HERRENS altare, vid ingången
    till uppenbarelsetältet, och förbränna fettet till en
    välbehaglig lukt för HERREN.
  7. Och de skola icke mer offra sina slaktoffer åt de onda andar som
    de i trolös avfällighet löpa efter. Detta skall vara en evärdlig
    stadga för dem från slakte till släkte.
  8. Och du skall säga till dem:Om någon av Israels hus, eller av främlingarna som bo ibland
    dem, offrar ett brännoffer eller ett slaktoffer
  9. och icke för det fram till uppenbarelsetältets ingång för att
    offra det åt HERREN, så skall den mannen utrotas ur sin släkt.
  10. Och om någon av Israels hus, eller av främlingarna som bo ibland
    dem, förtär något blod, så skall jag vända mitt ansikte mot
    honom som förtär blodet och utrota honom ur hans folk.
  11. Ty allt kötts själ är i blodet, och jag har givit eder det till
    altaret, till att bringa försoning för edra själar; ty blodet är
    det som bringar försoning, genom själen som är däri.
  12. Därför säger jag till Israels barn: Ingen av eder skall fortära
    blod; och främlingen som bor ibland eder skall icke heller
    förtära blod.
  13. Och om någon av Israels barn, eller av främlingarna som bo
    ibland dem, fäller ett villebråd av fyrfotadjur eller en fågel,
    sådant som får ätas, så skall han låta blodet rinna ut och
    övertäcka det med jord.
  14. Ty så är det med allt kötts själ, att blodet är det som
    innehåller själen; därför säger jag till Israels barn: I skolen
    icke förtära något kötts blod. Ty blodet är allt kötts själ; var
    och en som förtär det skall utrotas.
  15. Och var och en som äter ett självdött eller ihjälrivet djur,
    evad han är inföding eller främling, skall två sina kläder och
    bada sig i vatten och vara oren ända till aftonen; då bliver han
    ren.
  16. Men om han icke tvår sina kläde och icke badar sin kropp kommer
    han att bära på missgärning.
    *03/18 Tredje Mosebok (Leviticus), 18 KapitletTredje Mosebok (Leviticus), 18 Kapitlet

Förbjudna leder. Onaturlig beblandelse.

  1. Och HERREN talade till Mose och sade:
  2. Tala till Israels barn och säg till dem:Jag är HERREN, eder Gud.
  3. I skolen icke göra såsom man gör i Egyptens land, där I haven
    bott. Ej heller skolen I göra såsom man gör i Kaanans land, dit
    jag vill föra eder; I skolen icke vandra efter deras stadgar.
  4. Efter mina rätter skolen I göra och mina stadgar skolen I hålla,
    och skolen vandra efter dem. Jag är HERREN, eder Gud.
  5. Ja, I skolen hålla mina stadgar och rätter, ty den människa som
    gör efter dem skall leva genom dem. Jag är HERREN.
  6. Ingen bland eder skall komma vid någon kvinna som år hans nara
    blodsförvant och blotta hennes blygd. Jag är HERREN.
  7. Du skall icke blotta din faders blygd genom att blotta din
    moders blygd; hon är din moder, du skall icke blotta hennes
    blygd.
  8. Du skall icke blotta någon annan kvinnas blygd, som är din
    faders hustru, ty det är din faders blygd.
  9. Du skall icke blotta din systers blygd, evad hon är din faders
    dotter eller din moders dotter, evad hon är född hemma eller
    född ute.
  10. Du skall icke blotta din sondotters eller din dotterdotters
    blygd, ty det är din egen blygd.
  11. Du skall icke blotta din faders hustrus dotters blygd, ty hon är
    av din faders släkt, hon är din syster.
  12. Du skall icke blotta din faders systers blygd; hon är din faders
    nära blodsförvant.
  13. Du skall icke blotta din moders systers blygd, ty hon är din
    moders nära blodsförvant.
  14. Du skall icke blotta din faders broders blygd: vid hans hustru
    skall du icke komma; hon är din faders syster.
  15. Du skall icke blotta din svärdotters blygd; hon är din sons
    hustru, hennes blygd skall du icke blotta.
  16. Du skall icke blotta din broders hustrus blygd, ty det är din
    broders blygd.
  17. Du skall icke blotta en kvinnas blygd och tillika hennes
    dotters; du skall icke heller taga till hustru hennes sondotter
    eller dotterdotter och blotta dennas blygd, de äro ju nära
    blodsförvanter; sådant vore en skändlighet.
  18. Och du skall icke till hustru taga en kvinna jämte hennes
    syster, så att du uppväcker fiendskap mellan dem, i det att du
    blottar den enas blygd och tillika den andras, medan den förra
    lever.
  19. Du skall icke komma vid en kvinna och blotta hennes blygd, när
    hon är oren under sin månadsrening.
  20. Med din nästas hustru skall du icke beblanda dig, så att du
    genom henne bliver oren.
  21. Du skall icke giva någon av dina avkomlingar till offer åt
    Molok; du skall icke ohelga din Guds namn Jag är HERREN.
  22. Du skall icke ligga hos en man såsom man ligger hos en kvinna;
    det är en styggelse.
  23. Du skall icke beblanda där med något djur, så att du genom detta
    bliver oren. Och ingen kvinna skall hava att skaffa med något
    djur, så att hon beblandar sig därmed; det är en
    vederstygglighet.
  24. I skolen icke orena eder med något av allt detta, ty med allt
    sådant hava de hedningar orenat sig, som jag fördriver för eder.
  25. Därigenom har landet blivit orenat, och jag har på det hemsökt
    dess missgärning, så att landet har utspytt sina inbyggare.
  26. Så hållen då I mina stadgar och rätter, och ingen av eder, evad
    han är inföding eller en främling som bor ibland eder, må göra
    någon av alla dessa styggelser.
  27. Ty alla dessa styggelser hava landets inbyggare, som hava varit
    där före eder, bedrivit, så att landet har blivit orenat.
  28. Gören intet sådant, på det att landet icke må utspy eder, om I
    så orenen det, likasom det utspyr det folk som har bott där före
    eder.
  29. Ty var och en som gör någon av alla dessa styggelser skall
    utrotas ur sitt folk, ja, var och en som gör sådant.
  30. Iakttagen därför vad jag har bjudit eder iakttaga, sa att I icke
    gören efter någon av de styggeliga stadgar som man har följt
    före eder, och så orenen eder genom dem. Jag är HERREN, eder
    Gud.
    *03/19 Tredje Mosebok (Leviticus), 19 KapitletTredje Mosebok (Leviticus), 19 Kapitlet

Helighetsregler.

  1. Och HERREN talade till Mose och sade:
  2. Tala till Israels barns hela menighet och säg till dem:I skolen vara heliga, ty jag, HERREN, eder Gud, är helig.
  3. Var och en av eder frukte sin moder och sin fader. Mina sabbater
    skolen I hålla. Jag är HERREN, eder Gud.
  4. I skolen icke vända eder till avgudar och icke göra eder gjutna
    gudar. Jag är HERREN, eder Gud.
  5. När I viljen offra tackoffer åt HERREN, skolen I offra det på
    sådant sätt att I bliven välbehagliga.
  6. Samma dag I offren det skall det ätas, eller ock den följande
    dagen; men det som bliver över till tredje dagen skall brännas
    upp i eld.
  7. Om det ätes på tredje dagen, så är det en vederstygglighet; det
    bliver då icke välbehagligt.
  8. Den som äter därav kommer att bära på missgärning, ty han har
    ohelgat det som var helgat åt HERREN, och han skall utrotas ur
    sin släkt.
  9. När I inbärgen skörden av edert land, skall du icke skörda
    intill yttersta kanten av din åker, icke heller skall du göra
    någon axplockning efter din skörd.
  10. Och i din vingård skall du icke göra någon efterskörd, och de
    avfallna druvorna i din vingård skall du icke plocka upp; du
    skall lämna detta kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är
    HERREN, eder Gud.
  11. I skolen icke stjäla eller ljuga eller begå något svek mot
    varandra.
  12. I skolen icke svärja falskt vid mitt namn; då ohelgar du din
    Guds namn. Jag är HERREN.
  13. Du skall icke med orätt avhända din nästa något, eller taga
    något ifrån honom med våld. Du skall icke förhålla dagakarlen
    hans lön över natten till morgonen.
  14. Du skall icke uttala förbannelser över en döv, och för en blind
    skall du icke lägga något varpå han kan falla; du skall frukta
    din Gud. Jag är HERREN.
  15. I skolen icke göra orätt i domen; du skall icke hava anseende
    till den ringes person, ej heller vara partisk för den mäktige;
    du skall döma din nästa rätt.
  16. Du skall icke gå med förtal bland dina fränder; du skall icke
    stå efter din nästas blod. Jag är HERREN.
  17. Du skall icke hava hat till din broder i ditt hjärta, men väl må
    du tillrättavisa din nästa, så att du icke för hans skull kommer
    att bära på synd.
  18. Du skall icke hämnas och icke hysa agg mot någon av ditt folk,
    utan du skall älska din nästa såsom dig själv. Jag är HERREN.
  19. Mina stadgar skolen I hålla: Du skall icke låta två slags djur
    av din boskap para sig med varandra; din åker skall du icke beså
    med två slags säd; en klädnad av två olika slags garn får icke
    komma på dig.
  20. Om en man har legat hos en kvinna och beblandat sig med henne,
    och hon är trälinna i en annan mans våld, och hon icke har
    blivit friköpt eller frigiven, så skola de straffas, men icke
    dödas, eftersom hon icke var fri.
  21. Och han skall föra fram sitt skuldoffer inför HERREN, till
    uppenbarelsetältets ingång, en skuldoffersvädur.
  22. När så prästen medelst skuldoffersväduren bringar försoning för
    honom inför HERRENS ansikte för den synd han har begått, då
    bliver den synd han har begått honom förlåten.
  23. När I kommen in i landet och planteren träd av olika slag med
    ätbar frukt, skolen I anse deras frukt såsom deras förhud. I tre
    år skolen I hålla dem för oomskurna och icke äta av dem;
  24. men under det fjärde året skall all deras frukt vara helgad till
    HERRENS lov,
  25. och först under det femte skolen I äta deras frukt. Så skolen I
    göra, för att de må giva så mycket större avkastning åt
    eder. Jag är HERREN, eder Gud.
  26. I skolen icke äta något med blod i. I skolen icke befatta eder
    med spådom eller teckentyderi.
  27. I skolen icke rundklippa kanten av edert huvudhår, ej heller
    skall du avstympa kanten av ditt skägg.
  28. I skolen icke göra något märke på eder kropp för någon död, ej
    heller bränna in skrifttecken på eder. Jag är HERREN.
  29. Du skall icke ohelga din dotter med att låta henne bliva en
    sköka, på det att icke landet må förfalla i skökoväsende och
    bliva uppfyllt av skändlighet.
  30. Mina sabbater skolen I hålla, och för min helgedom skolen I hava
    fruktan. Jag är HERREN.
  31. I skolen icke vända eder till andar som tala genom besvärjare
    eller spåmän. Söken icke sådana, så att I bliven orena genom
    dem. Jag är HERREN, eder Gud.
  32. För ett grått huvud skall du stå upp, och den gamle skall du
    ära; du skall frukta din Gud. Jag är HERREN.
  33. När en främling bor hos eder i edert land, skolen I icke
    förtrycka honom.
  34. Främlingen som bor hos eder skall räknas såsom en inföding bland
    edder, du skall älska honom såsom dig själv; I haven ju själva
    varit främlingar i Egyptens land. Jag är HERREN, eder Gud.
  35. I skolen icke göra orätt i domen, icke i fråga om mått, vikt
    eller mål.
  36. Riktig våg, riktiga vikter, riktig efa, riktigt hin-mått skolen
    I hava. Jag är HERREN, eder Gud, som har fört eder ut ur
    Egyptens land.
  37. Så skolen I nu hålla alla mina stadgar och alla mina rätter och
    göra efter dem. Jag är HERREN.
    *03/20 Tredje Mosebok (Leviticus), 20 KapitletTredje Mosebok (Leviticus), 20 Kapitlet

Straffbestämmelser.

  1. Och HERREN talade till Mose och sade:
  2. Du skall ock säga till Israels barn:Om någon av Israels barn, eller av främlingarna som bo i Israel,
    giver någon av sina avkomlingar åt Molok, så skall han straffas
    med döden; folket i landet skall stena honom.
  3. Och jag skall vända mitt ansikte mot den mannen och utrota honom
    ur hans folk, därför att han har givit en av sina avkomlingar åt
    Molok, och därmed orenat min helgedom och ohelgat mitt heliga
    namn.
  4. Om folket i landet ser genom fingrarna med den mannen, när han
    giver en av sina avkomlingar åt Molok, så att de icke döda
    honom,
  5. då skall jag själv vända mitt ansikte mot den mannen och mot
    hans släkt; och honom och alla dem som hava följt honom och i
    trolös avfällighet lupit efter Molok skall jag utrota ur deras
    folk.
  6. Och om någon vänder sig till andar som tala genom besvärjare
    eller spåmän, för att i trolös avfällighet löpa efter dem, så
    skall jag vända mitt ansikte mot honom och utrota honom ur hans
    folk.
  7. Så skolen I nu hålla eder heliga, och vara heliga; ty jag är
    HERREN, eder Gud.
  8. Och I skolen hålla mina stadgar och göra efter dem. Jag är
    HERREN, som helgar eder.
  9. Om någon uttalar förbannelser över sin fader eller sin moder,
    skall han straffas med döden; över sin fader och sin moder har
    han uttalat förbannelser, blodskuld låder vid honom.
  10. Om någon begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, om han
    begår äktenskapsbrott med sin nästas hustru, så skola de
    straffas med döden, både mannen och kvinnan som hava begått
    äktenskapsbrottet.
  11. Om någon ligger hos en kvinna som är hans faders hustru, så
    blottar han sin faders blygd; de skola båda straffas med döden,
    blodskuld låder vid dem.
  12. Om någon ligger hos sin svärdotter, så skola de båda straffas
    med döden; de hava bedrivit en vederstygglighet, blodskuld låder
    vid dem.
  13. Om en man ligger hos en annan man såsom man ligger hos en
    kvinna, så göra de båda en styggelse; de skola straffas med
    döden, blodskuld låder vid dem.
  14. Om någon till hustru tager en kvinna och tillika hennes moder,
    så är det en skändlighet; man skall bränna upp både honom och
    dem i eld, för att icke någon skändlighet må finnas bland eder.
  15. Om en man beblandar sig med något djur, så skall han straffas
    med döden, och djuret skolen I dräpa.
  16. Och om en kvinna kommer vid något djur och beblandar sig därmed,
    så skall du dräpa både kvinnan och djuret; de skola straffas med
    döden, blodskuld låder vid dem.
  17. Om någon tager till hustru sin syster, sin faders dotter eller
    sin moders dotter, och ser hennes blygd och hon ser hans blygd,
    så är det en skamlig gärning, och de skola utrotas inför sitt
    folks ögon; han har blottat sin systers blygd, han bär på
    missgärning.
  18. Om någon ligger hos en kvinna som har sin månadsrening och
    blottar hennes blygd, i det att han avtäcker hennes brunn och
    hon blottar sitt blods brunn, så skola de båda utrotas ur sitt
    folk.
  19. Du skall icke blotta din moders systers eller din faders systers
    blygd. Ty den så gör avtäcker sin nära blodsförvants blygd; de
    komma att bära på missgärning.
  20. Om någon ligger hos sin farbroders hustru, så blottar han sin
    farbroders blygd; de komma att bära på synd, barnlösa skola de
    dö.
  21. Om någon tager sin broders hustru, så är det en oren gärning;
    han blottar då sin broders blygd, barnlösa skola de bliva.
  22. Så skolen I nu hålla alla mina stadgar och alla mina rätter och
    stadgar och göra efter dem, för att landet icke må utspy eder,
    det land dit jag vill föra eder, så att I fån bo där.
  23. Och I skolen icke vandra efter det folks stadgar, som jag vill
    fördriva för eder; ty just därför att de hava bedrivit allt
    sådant, har jag blivit led vid dem.
  24. Och därför har jag sagt till eder I skolen besitta deras land,
    ty jag skall giva eder det till besittning, ett land som flyter
    av mjölk och honung. Jag är HERREN, eder Gud, som har avskilt
    eder från andra folk.
  25. Gören alltså skillnad mellan rena fyrfotadjur och orena, och
    mellan rena fåglar och orena, så att I icke gören eder själva
    till styggelse för de fyrfotadjurs eller fåglars skull eller för
    de kräldjurs, skull på marken, som jag har avskilt, för att I
    skolen hålla dem för orena.
  26. I skolen vara mig heliga, ty jag, HERREN, är helig, och jag har
    avskilt eder från andra folk, för att I skolen höra mig till.
  27. När någon, man eller kvinna, befattar sig med andebesvärjelse
    eller spådom, skall denne straffas med döden; man skall stena
    honom, blodskuld låder vid honom.
    *03/21 Tredje Mosebok (Leviticus), 21 KapitletTredje Mosebok (Leviticus), 21 Kapitlet

Helighetsregler för prästerna.

  1. Och HERREN sade till Mose: Säg till prästerna, Arons söner, säg
    till dem så:En präst får icke ådraga sig orenhet genom någon död bland sina
    fränder,
  2. utom genom sina närmaste blodsförvanter: sin moder, sin faden,
    sin dotter, sin broder; son, sin dotter, sin broder;
  3. så ock genom sin syster, om hon var jungfru och stod honom
    närmare och icke tillhörde någon man, i sådant fall må han
    ådraga sig orenhet genom henne.
  4. Eftersom han är en herre bland sina fränder, får han icke ådraga
    sig orenhet och göra sig ohelig.
  5. Prästerna skola icke raka någon del av sitt huvud skallig eller
    avraka kanten av sitt skägg eller rista något märke på sin
    kropp.
  6. De skola vara helgade åt sin Guds och må icke ohelga sin Guds
    namn, ty de bära fram HERRENS eldsoffer sin Guds spis; därför
    skola de heliga.
  7. Ingen av dem skall taga till hustru en sköka eller en vanärad
    kvinna, ej heller skall någon taga til hustru en kvinna som har
    blivit förskjuten av sin man, ty prästen är helgad åt sin Gud.
  8. Därför skall du akta honom helig, ty han bär fram din Guds spis;
    han skall vara dig helig, ty jag, HERREN, som helgar eder, är
    helig.
  9. Om en prästs dotter ohelgar sig genom skökolevnad, så ohelgar
    hon sin fader; hon skall brännas upp i eld.
  10. Den som är överstepräst bland sina bröder, den på vilkens huvud
    smörjelseoljan har blivit utgjuten, och som har mottagit
    handfyllning till att ikläda sig prästkläderna, han skall icke
    hava sitt hår oordnat, ej heller riva sönder sina kläder;
  11. och han skall icke gå in till någon död; icke ens genom sin
    fader eller genom sin moder får han ådraga sig orenhet.
  12. Och ur helgedomen skall han icke gå ut, på det att han icke må
    ohelga sin Guds helgedom, ty hans Guds smörjelseolja, varmed han
    har blivit invigd, är på honom. Jag är HERREN.
  13. Till hustru skall han taga en kvinna som är jungfru.
  14. En änka eller en förskjuten hustru eller en vallärad kvinna, en
    sköka — en sådan får han icke taga, utan en jungfru blalnd sina
    fränder skall han taga till hustru,
  15. för att han icke må ohelga sin livsfrukt bland sina fränder; ty
    jag är HERREN, som helgar honom.
  16. Och HERREN talade till Mose och sade:
  17. Tala till Aron och säg: Av dina avkomlingar i kommande släkten
    skall ingen som har något lyte träda fram för att frambära sin
    Guds spis.
  18. Ingen skall träda fram, som har något lyte, varken en blind
    eller en halt, eller en som har lyte i ansiktet, eller som har
    någon lem för stor,
  19. ingen som har brutit arm eller ben,
  20. ingen som är puckelryggig eller förkrympt, eller som har fel på
    ögat, eller som har skabb eller annat utslag, eller som är
    snöpt.
  21. Av prästen Arons avkomlingar skall ingen som har något lyte gå
    fram för att frambära HERRENS eldsoffer; han har ett lyte, han
    skall icke gå fram för att frambära sin Guds spis.
  22. Sin Guds spis må han äta, både det som är högheligt och det som
    är heligt,
  23. men eftersom han har ett lyte, skall han icke gå in till
    förlåten, ej heller skall han gå fram till altaret, på det att
    han icke må ohelga mina heliga ting; ty jag är HERREN, som
    helgar dem.
  24. Och Mose talade detta till Aron och hans söner och alla Israels
    barn.
    *03/22 Tredje Mosebok (Leviticus), 22 KapitletTredje Mosebok (Leviticus), 22 Kapitlet
                  Ytterligare regler för prästerna.
                     Föreskrifter om djuroffren.
  1. Och HERREN talade till Mose och sade:
  2. Tala till Aron och hans söner och säg att de skola hålla sig
    ifrån de heliga gåvor som Israels barn bära fram åt mig, på det
    att de icke må ohelga mitt heliga namn. Jag är HERREN.
  3. Säg till dem: Om i kommande släkten någon av edra avkomlingar,
    medan orenhet låder vid honom, kommer vid de heliga gåvor som
    Israels barn bära fram åt HERREN, så skall han utrotas ur min
    åsyn Jag är HERREN.
  4. Om någon av Arons avkomlingar är spetälsk eller har flytning,
    skall han icke äta av de heliga gåvorna, förrän han har blivit
    ren; ej heller den som kommer vid någon som har blivit oren
    genom en död, eller den som har haft sädesutgjutning;
  5. ej heller den som kommer vid något slags smådjur genom vilket
    man bliver oren, eller vid en människa genom vilken man bliver
    oren, på vad sätt denna än må hava blivit oren.
  6. Den som kommer vid något sådant, han skall vara oren ända till
    aftonen, och skall icke äta av de heliga gåvorna, förrän han har
    badat sin kropp i vatten.
  7. Men när solen har gått ned, är han ren, och sedan må han äta av
    de heliga gåvorna, ty det är hans spis.
  8. Ett självdött eller ihjälrivet djur skall han icke äta, så att
    han därigenom bliver oren. Jag är HERREN.
  9. De skola iakttaga vad jag har bjudit dem iakttaga, på det att de
    icke för det heligas skull må komma att bära på synd och träffas
    av döden därför att de ohelga det. Jag är HERREN, som helgar
    dem.
  10. Ingen främmande får äta av det heliga; en inhysesman hos prästen
    eller en hans legodräng skall icke äta av det heliga.
  11. Men när en präst har köpt en träl för sina penningar, må denne
    äta därav, så ock den träl som är född i hans hus; dessa må äta
    av hans spis.
  12. När en prästs dotter har blivit en främmande mans hustru, skall
    hon icke äta av det heliga som gives till offergärd.
  13. Men om en prästs dotter har blivit änka eller blivit förskjuten,
    och hon är utan livsfrukt, och hon så kommer åter till sin
    faders hus och är där såsom i sin ungdom, då må hon äta av sin
    faders spis; men ingen främmande får äta därav.
  14. Och om någon ouppsåtligen äter av det heliga, skall han lägga
    femtedelen därtill och giva prästen ersättning för det heliga.
  15. Prästerna skola icke ohelga de heliga gåvorna, det som Israels
    barn göra såsom gärd åt HERREN,
  16. och därigenom draga över dem missgärning och skuld, när de äta
    av deras heliga gåvor; ty jag är HERREN, som helgar dem.
  17. Och HERREN talade till Mose och sade:
  18. Tala till Aron och hans söner och alla Israels barn och säg till
    dem: Om någon av Israels hus eller av främlingarna i Israel vill
    offra något offer, vare sig det är ett löftesoffer eller ett
    frivilligt offer som de vilja offra åt HERREN såsom brännoffer,
    sa skolen I göra det på sådant sätt att I bliven välbehagliga;
  19. offret skall vara ett felfritt handjur, av fäkreaturen eller av
    fåren eller av getterna;
  20. I skolen icke därtill taga ett djur som har något lyte, ty genom
    ett sådant bliven I icke välbehagliga.
  21. Och när någon vill offra ett tackoffer åt HERREN av fäkreaturen
    eller av småboskapen, vare sig det gäller att fullgöra ett
    löfte, eller det gäller ett frivilligt offer, då skall det vara
    felfritt far att bliva välbehagligt; intet lyte får finnas
    därpå.
  22. Det som är blint eller brutet eller stympat eller sårigt, eller
    det som har skabb eller annat utslag sådant skolen I icke offra
    åt HERREN; eldsoffer av sådant skolen I icke lägga på altaret åt
    HERREN.
  23. Ett djur av fäkreaturen eller av småboskapen, som har någon lem
    för stor eller för liten, må du väl offra såsom frivilligt
    offer, men såsom löftesoffer bliver det icke välbehagligt.
  24. Och I skolen icke offra åt HERREN något som har blivit snöpt
    genom klämning eller krossning eller avslitning eller
    utskärning; sådant skolen I icke göra i edert land.
  25. Icke heller av en utlännings hand skolen I mottaga och offra
    sådana djur till eder Guds spis, ty de äro skadade, de hava ett
    lyte; genom sådana bliven I icke välbehagliga.
  26. Och HERREN talade till Mose och sade:
  27. När en kalv eller ett får eller en get har blivit född, skall
    djuret dia sin moder i sju dagar. Men allt ifrån den åttonde
    dagen är det välbehagligt såsom eldsoffersgåva åt HERREN.
  28. I skolen icke slakta något djur, vare sig av fäkreaturen eller
    av småboskapen, på samma dag som dess avföda.
  29. När I viljen offra ett lovoffer åt HERREN, skolen I offra det på
    såant sätt att I bliven välbehagliga.
  30. Det skall ätas samma dag; I skolen icke lämna nagot därav kvar
    till följande morgon. Jag är HERREN.
  31. I skolen hålla mina bud och göra efter dem. Jag är HERREN.
  32. I skolen icke ohelga mitt heliga namn, ty jag vill bliva helgad
    bland Israels barn. Jag är HERREN, som helgar eder,
  33. han som har fört eder ut ur Egyptens land, för att jag skall
    vara eder Gud. Jag är HERREN.
    *03/23 Tredje Mosebok (Leviticus), 23 KapitletTredje Mosebok (Leviticus), 23 Kapitlet

Stadgar för högtiderna.

  1. Och HERREN talade till Mose och sade:
  2. Tala till Israels barn och säg till dem:Dessa äro HERRENS högtider, vilka I skolen utlysa såsom heliga
    sammankomster; mina högtider äro dessa:
  3. Sex dagar skall arbete göras, men på sjunde dagen är vilosabbat,
    en dag för helig sammankomst; intet arbete skolen I då göra. Det
    är HERRENS sabbat, var I än ären bosatta.
  4. Dessa äro HERRENS högtider, de heliga sammankomster som I skolen
    utlysa på bestämda tider:
  5. I första månaden, på fjortonde dagen i månaden, vid aftontiden,
    är HERRENS påsk.
  6. Och på femtonde dagen i samma månad är HERRENS osyrade bröds
    högtid; då skolen I äta osyrat bröd, i sju dagar.
  7. På den första dagen skolen I hålla 7 en heligsammankomst; ingen
    arbetssyssla skolen I då göra.
  8. Och I skolen offra eldsoffer åt HERREN i sju dagar. På den
    sjunde dagen skall åter hållas en helig sammankomst; ingen
    arbetssyssla skolen I då göra.
  9. Och HERREN talade till Mose och sade:
  10. Tala till Israels barn och säg till dem : När I kommen in i det
    land som jag vill giva eder, och I inbärgen dess skörd, då
    skolen I bära till prästen den kärve som är förstlingen av eder
    skörd.
  11. Och den kärven skall han vifta inför HERRENS ansikte, för att I
    mån bliva välbehagliga; dagen efter sabbaten skall prästen vifta
    den.
  12. Och på den dag då I låten vifta kärven skolen I offra ett
    felfritt årsgammalt lamm till brännoffer åt HERREN,
  13. och såsom spisoffer därtill två tiondedels efa fint mjöl,
    begjutet med olja, ett eldsoffer åt HERREN till en välbehaglig
    lukt, och såsom drickoffer därtill en fjärdedels hin vin.
  14. Och intet av det nya, varken bröd eller rostade ax eller korn av
    grönskuren säd, skolen I äta förrän på denna samma dag, icke
    förrän I haven burit fram offergåvan åt eder Gud. Detta skall
    vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte, var I
    än ären bosatta.
  15. Sedan skolen I räkna sju fulla veckor från dagen efter sabbaten,
    från den dag då I buren fram vift offerskärven;
  16. femtio dagar skolen I räkna intill dagen efter den sjunde
    sabbaten; då skolen I bära fram ett offer av den nya grödan åt
    HERREN.
  17. Från de orter där I bon skolen I bära fram viftoffersbröd, två
    kakor av två tiondedels efa fint mjöl, bakade med surdeg: en
    förstlingsgåva åt HERREN.
  18. Och jämte brödet skolen I föra fram sju felfria årsgamla lamm,
    en ungtjur och två vädurar, till att offras såsom brännoffer åt
    HERREN, med tillhörande spisoffer och drickoffer: ett eldsoffer
    till en välbehaglig lukt för HERREN.
  19. Därtill skolen I offra en bock till syndoffer och två årsgamla
    lamm till tackoffer.
  20. Och prästen skall vifta dem såsom ett viftoffer inför HERRENS
    ansikte, jämte förstlingsbröden som bäras fram tillika med de
    båda lammen de skola vara helgade åt HERREN och tillhöra
    prästen.
  21. Och till denna samma dag skolen I utlysa en helig sammankomst
    att hållas av eder; ingen arbetssyssla skolen I då göra. Detta
    skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte,
    var I än ären bosatta.
  22. Och när I inbärgen skörden av edert land, skall du icke skörda
    intill yttersta kanten av din åker, icke heller skall du göra
    någon axplockning efter din skörd, du skall lämna detta kvar åt
    den fattige och åt främlingen. Jag är HERREN, eder Gud.
  23. Och HERREN talade till Mose och sade:
  24. Tala till Israels barn och säg: I sjunde månaden, på första
    dagen i månaden, skolen I hålla sabbatsvila, en högtid med
    basunklang, till att bringa eder i åminnelse inför HERREN, en
    helig sammankomst.
  25. Ingen arbetssyssla skolen I då göra, och I skolen offra
    eldsoffer åt HERREN.
  26. Och HERREN talade till Mose och sade:
  27. Men på tionde dagen i samma sjunde månad är försoningsdagen; då
    skolen I hålla en helig sammankomst, och I skolen då späka eder;
    och I skolen offra eldsoffer åt HERREN.
  28. Och I skolen intet arbete göra på denna samma dag, ty det är en
    försoningsdag, då försoning bringas för eder inför HERRENS, eder
    Guds, ansikte.
  29. Och var och en som icke späker sig på denna samma dag skall
    utrotas ur sin släkt.
  30. Och var och en som gör något arbete på denna samma dag, honom
    skall jag förgöra ur hans folk.
  31. Intet arbete skolen I då göra Detta skall vara en evärdlig
    stadga för eder från släkte till släkte, var I än ären bosatta.
  32. En vilosabbat skall den vara för eder, och I skolen då späka
    eder. På nionde dagen i månaden, om aftonen, skolen I hålla
    denna eder sabbatsvila, från afton till afton.
  33. Och HERREN talade till Mose och sade:
  34. Tala till Israels barn och säg:På femtonde dagen i samma sjunde månad är HERRENS
    lövhyddohögtid, i sju dagar.
  35. På den första dagen skall man hålla en helig sammankomst; ingen
    arbetssyssla skolen I då göra.
  36. I sju dagar skolen I offra eldsoffer åt HERREN. På den åttonde
    dagen skolen I hålla en helig sammankomst och skolen offra
    eldsoffer åt HERREN. Då är högtidsförsamling; ingen arbetssyssla
    skolen I då göra.
  37. Dessa äro HERRENS hÖgtider, vilka I skolen utlysa såsom heliga
    sammankomster, och på vilka I skolen offra eldsoffer åt HERREN,
    brännoffer och spisoffer, slaktoffer och drickoffer, var dag de
    för den dagen bestämda offren —
  38. detta förutom HERRENS sabbater, och förutom edra övriga gåvor,
    och förutom alla edra löftesoffer, och förutom alla frivilliga
    offer som I given åt HERREN.
  39. Men på femtonde dagen i sjunde månaden, när I inbärgen
    avkastningen av landet, skolen I fira HERRENS högtid, i sju
    dagar. På den första dagen är sabbatsvila, på den åttonde dagen
    är ock sabbatsvila.
  40. Och I skolen på den första dagen taga frukt av edra skönaste
    träd, kvistar av palmer och grenar av lummiga träd och av
    pilträd, och skolen så vara glada i sju dagar inför HERRENS,
    eder Guds, ansikte.
  41. I skolen fira denna högtid såsom en HERRENS högtid sju dagar om
    året. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte
    till släkte; i sjunde månaden skolen I fira den.
  42. Då skolen I bo i lövhyddor i sju dagar; alla de som äro
    infödingar i Israel skola bo i lövhyddor,
  43. för att edra efterkommande må veta huru jag lät Israels barn bo
    i lövhyddor, när jag förde dem ut ur Egyptens land Jag är
    HERREN, eder Gud.
  44. Och Mose talade till Israels barn om dessa HERRENS högtider.
    *03/24 Tredje Mosebok (Leviticus), 24 KapitletTredje Mosebok (Leviticus), 24 Kapitlet
                Föreskrifter om den gyllene ljusstaken
                och om skådebröden.  En gudsförsmädare
                         stenad.  Strafflagar.
  1. Och HERREN talade till Mose och sade:
  2. Bjud Israels barn att bära till dig ren olja, av stötta oliver,
    till ljusstaken, så att lamporna dagligen kunna sättas upp.
  3. Utanför den förlåt som hänger framför vittnesbördet, i
    uppenbarelsetältet, skall Aron beständigt sköta den, från
    aftonen till morgonen, inför HERRENS anssikte. Detta skall vara
    en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte.
  4. Lamporna på den gyllene ljusstaken skall han beständigt sköta
    inför HERRENS ansikte.
  5. Och du skall taga fint mjöl och därav baka tolv kakor; var kaka
    skall innehålla två tiondedels efn.
  6. Och du skall lägga upp dem i två rader, sex i var rad, på det
    gyllene bordet inför HERRENS ansikte.
  7. Och på vardera raden skall du lägga ren rökelse, för att denna
    må utgöra själfva altaroffret av bröden, ett eldsoffer åt
    HERREN.
  8. Sabbatsdag efter sabbatsdag skall man beständigt lägga upp dem
    inför HERRENS ansikte: en gärd av Israels barn, till ett evigt
    förbund.
  9. De skola tillhöra Aron och hans söner och skola ätas av dem på
    en helig plats, ty de äro högheliga och äro hans evärdliga rätt
    av HERRENS eldsoffer.
  10. Och en man som var son till en israelitisk kvinna, men till
    fader hade en egyptisk man, gick ut bland Israels barn; och den
    israelitiska kvinnans son och en israelitisk man kommo i träta
    med varandra i lägret.
  11. Och den israelitiska kvinnans son smädade Namnet och hädade. Då
    förde de honom fram till Mose. Och hans moder hette Selomit,
    dotter till Dibri, av Dans stam.
  12. Och de satte honom i förvar, för att de skulle få hans dom
    bestämd efter HERRENS befallning.
  13. Och HERREN talade till Mose och sade:
  14. För ut bädaren utanför lägret; sedan må alla som hörde det lägga
    sina händer på hans huvud, och må så hela menigheten stena
    honom.
  15. Och till Israels barn skall du tala och säga: Om någon hädar sin
    Gud, kommer han att bära på synd.
  16. Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden; hela
    menigheten skall stena honom. Evad det är en främling eller en
    inföding som smädar Namnet, skall han dödas.
  17. Om någon slår ihjäl någon människa, skall han straffas med
    döden;
  18. och den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det: liv
    för liv.
  19. Och om någon vållar att hans nästa får ett lyte, så skall man
    göra mot honom såsom han själv har gjort:
  20. bruten lem för bruten lem, öga för öga, tand för tand; samma
    lyte han har vållat att en annan fick skall han själv få.
  21. Den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det, och den
    som slår ihjäl en människa skall dödas.
  22. En och samma lag skall gälla för eder, den skall gälla lika väl
    för främlingen som för infödingen; ty jag är HERREN, eder Gud.
  23. Och Mose talade detta till Israels barn; och de förde ut hädaren
    utanför lägret och stenade honom. Alltså gjorde Israels barn
    såsom HERREN hade bjudit Mose.
    *03/25 Tredje Mosebok (Leviticus), 25 KapitletTredje Mosebok (Leviticus), 25 Kapitlet

Sabbatsår och jubelår.

  1. Och HERREN talade till Mose på Sinai berg och sade:
  2. Tala till Israels barn och säg till dem:När I kommen in i det land som jag vill giva eder, skall landet
    hålla sabbat åt HERREN.
  3. I sex år skall du beså din åker, och i sex år skära din vingård
    och inbärga avkastningen av landet,
  4. men under det sjunde året skall landet hava vilosabbat, en
    HERRENS sabbat; då skall du icke beså din åker och icke skära
    din vingård.
  5. Vad som växer upp av spillsäden efter din skörd skall du icke
    skörda, och de druvor som växa på dina oskurna vinträd skall du
    icke avbärga. Det skall vara ett sabbats vilans år för landet.
  6. Och vad landets sabbat ändå giver skolen I hava till föda: du
    själv, din tjänare och din tjänarinna, din daglönare och din
    inhysesman, de som bo hos dig.
  7. Din boskap och de vilda djuren i ditt land skola ock hava sin
    föda av all dess avkastning.
  8. Och du skall räkna sju årsveckor, det är sju gånger sju år, så
    att tiden för de sju årsveckorna bliver fyrtionio år.
  9. Då skall du i sjunde månaden, på tionde dagen i månaden, låta
    blåsa i larmbasun; på försoningsdagen skolen I blåsa i basun
    över hela edert land.
  10. Och I skolen helga det femtionde året och utropa frihet i landet
    för alla dess inbyggare. Det skall vara ett jubelår för eder;
    var och en av eder skall då återfå sin arvsbesittning, var och
    en av eder skall återfå sin släktegendom.
  11. Ett jubelår skall detta femtionde år vara för eder; då skolen I
    icke så något, och vad som då växer upp av spillsäden skolen I
    icke skörda, och I skolen då icke avbärga edra oskurna vinträd.
  12. Ty det är ett jubelår; heligt skall det vara för eder. Från
    själva marken skolen I hämta eder föda, av dess avkastning.
  13. Under ett sådant jubelår skall var och en av eder återfå sin
    arvsbesittning.
  14. Om I alltså säljer något åt eder nästa eller köpen något av eder
    nästa, skolen I icke göra varandra orätt:
  15. efter antalet år från jubelåret skall du betala din nästa, efter
    antalet årsgrödor skall han få betalning av dig.
  16. Alltefter som åren äro flera skall du betala högre pris, och
    alltefter som åren äro färre skall du betala lägre pris; ty ett
    visst antal grödor är det han säljer till dig.
  17. I skolen icke göra varandra orätt du skall frukta din Gud; ty
    jag är HERREN, eder Gud.
  18. Och I skolen göra efter mina stadgar, och mina rätter skolen I
    hålla och skolen göra efter dem; då skolen I bo trygga i landet.
  19. Och landet skall giva sin frukt, så att I haven nog att äta, och
    I skolen bo trygga däri.
  20. Och om I frågen: »Vad skola vi äta under det sjunde året, om vi
    icke få så och icke få inbärga vår gröda?»,
  21. så mån I veta att jag skall bjuda min välsignelse komma över
    eder under det sjätte året, så att det giver gröda för de tre
    åren.
  22. Och ännu när I under det åttonde året sån, skolen I hava av den
    gamla grödan att äta; ända till dess att grödan på det nionde
    året har kommit in, skolen I hava gammalt att äta.
  23. När I säljen jord, skolen I icke sälja den för evärdlig tid, ty
    landet är mitt; I ären ju främlingar och gäster hos mig.
  24. I hela det land I fån till besittning skolen I medgiva rätt att
    återbörda jordegendom.
  25. Om din broder råkar i armod och säljer något av sin
    arvsbesittning, så må hans närmaste bördeman komma till honom
    och återbörda det brodern har sålt.
  26. Och om någon icke har någon bördeman, men han själv kommer i
    tillfälle att anskaffa vad som behöves för att återbörda,
  27. så skall han räkna efter, huru många år som hava förflutit ifrån
    försäljningen, och betala lösen för de återstående åren åt den
    man till vilken han sålde, och han skall så återfå sin
    besittning.
  28. Men om han icke förmår anskaffa vad som behöves till att betala
    honom, så skall det han har sålt förbliva i köparens hand intill
    jubelåret. Men på jubelåret skall det frånträdas, och han skall
    då återfå sin besittning.
  29. Om någon säljer ett boningshus i en stad som är omgiven med
    murar, så skall han hava rätt att återbörda det innan ett år har
    förflutit, sedan han sålde det; hans rätt att återbörda det är
    då inskränkt till viss tid.
  30. Men om det icke har blivit återbördat, förrän hela året är ute,
    så skall huset, om det ligger i en stad som är omgiven med
    murar, förbliva köparens och hans efterkommandes egendom för
    evärdlig tid; det skall då icke frånträdas på jubelåret.
  31. Men hus i sådana byar som icke hava murar omkring sig skola
    räknas till landets åkermark; de skola kunna återbördas, och på
    jubelåret skola de frånträdas.
  32. Dock skola leviterna inom de städer som äro deras arvsbesittning
    hava evärdlig rätt att återbörda husen i städerna
  33. Också om någon annan av leviterna inlöser det sålda huset i den
    stad där han har sin besittning, skall det dock frånträdas på
    jubelåret; ty husen i levitstäderna äro leviternas
    arvsbesittning bland Israels barn.
  34. Och ett fält som är utmark omkring någon av deras städer får
    icke säljas, ty det är deras evärdliga besittning.
  35. Om din broder råkar i armod och kommer på obestånd hos dig, så
    skall du taga dig an honom; såsom en främling eller en
    inhysesman skall han få leva hos dig.
  36. Du skall icke ockra på honom eller taga ränta, ty du skall
    frukta din Gud, och du skall låta din broder leva hos dig.
  37. Du skall icke lämna honom dina penningar på ocker eller lämna
    honom av dina livsmedel mot ränta.
  38. Jag är HERREN, eder Gud, som har fört eder ut ur Egyptens land,
    för att giva eder Kanaans land och vara eder Gud.
  39. Om din broder råkar i armod hos dig och säljer sig åt dig, skall
    du icke låta honom göra trälarbete;
  40. såsom en daglönare och en inhysesman skall han vara hos dig;
    intill jubelåret skall han tjäna hos dig.
  41. Då skall du giva honom fri, honom själv och hans barn med honom;
    och han skall återfå sin släktegendom, sin fädernebesittning
    skall han återfå.
  42. Ty de äro mina tjänare, som jag har fört ut ur Egyptens land; de
    skola icke säljas såsom man säljer trälar.
  43. Du skall icke med hårdhet bruka din makt över dem; du skall
    frukta din Gud.
  44. Men om du vill skaffa dig en verklig träl eller trälinna, så
    skall du köpa en sådan träl eller trälinna från hedningarna som
    bo runt omkring eder.
  45. I mån ock köpa sådana ibland barnen till inhysesmännen som bo
    hos eder och bland personer av deras släkt, som I haven hos
    eder, och som äro födda i edert land; sådana skola förbliva eder
    egendom.
  46. Och dem mån I hava att lämna såsom arv åt edra barn efter eder,
    till egendom och besittning; dem kunnen I hava till trälar
    evärdligen. Men ibland edra bröder, Israels barn, skall ingen
    med hårdhet bruka sin makt över den andre.
  47. Om en främling eller en inhysesman hos dig kommer till välstånd,
    och en din broder råkar i armod hos honom och säljer sig åt
    främlingen som bor inhyses hos dig, eller eljest åt någon som
    tillhör en främlingssläkt,
  48. så skall han sedan, efter det att han har sålt sig, kunna lösas
    ut; någon av hans bröder må lösa honom;
  49. eller ock må hans farbröder eller hans farbroders son lösa
    honom, eller må någon annan nära blodsförvant av hans släkt lösa
    honom; eller om han kommer i tillfälle därtill, må han själv
    lösa sig.
  50. Därvid skall han, jämte den som har köpt honom, räkna efter,
    huru lång tid som har förflutit ifrån det år då han sålde sig åt
    honom till jubelåret; och det pris för vilket han såldes skall
    uppskattas efter årens antal; hans arbetstid hos honom skall
    beräknas till samma värde som en daglönares.
  51. Om ännu många år äro kvar, skall han såsom lösen för sig betala
    en motsvarande del av det penningbelopp som han köptes för.
  52. Om däremot allenast få år återstå till jubelåret, så skall han
    räkna efter detta, sig till godo, och betala lösen för sig efter
    antalet av sina år.
  53. Såsom en daglönare som är lejd för år skall man behandla honom
    ingen må inför dina ögon med hårdhet bruka sin makt över honom.
  54. Men om han icke bliver löst på något av de nämnda sätten, så
    skall han på jubelåret givas fri, han själv och hans barn med
    honom.
  55. Ty Israels barn äro mina tjänare; de äro mina tjänare, som jag
    har fört ut ur Egyptens land. Jag är HERREN, eder Gud.
    *03/26 Tredje Mosebok (Leviticus), 26 KapitletTredje Mosebok (Leviticus), 26 Kapitlet
                Varning för avguderi.  Löftet till dem
                  som hålla lagen, hotelser mot dess
                             överträdare.
  1. I skolen icke göra eder några av gudar, ej heller uppresa åt
    eder något beläte eller någon stod, eller uppsätta i edert land
    stenar med inhuggna bilder, för att tillbedja vid dem; ty jag är
    HERREN, eder Gud.
  2. Mina sabbater skolen I hålla, och för min helgedom skolen I hava
    fruktan. Jag är HERREN.
  3. Om I vandren efter mina stadgar och hållen mina bud och gören
    efter dem,
  4. så skall jag giva eder regn i rätt tid, så att jorden giver sin
    gröda och träden på marken bära sin frukt.
  5. Och trösktiden skall hos eder räcka intill vinbärgningen, och
    vinbärgningen skall räcka intill såningstiden, och I skolen hava
    bröd nog att äta och skolen bo trygga i edert land.
  6. Och jag skall skaffa frid i landet, och I skolen få ro, och
    ingen skall förskräcka eder. Jag skall göra slut på vilddjuren i
    landet, och intet svärd skall gå fram genom edert land.
  7. I skolen jaga edra fiender framför eder, och de skola falla för
    edra svärd.
  8. Fem av eder skola jaga hundra framför sig, och hundra av eder
    skola jaga tiotusen, och edra fiender skola falla för edra
    svärd.
  9. Och jag skall vända mig till eder och göra eder fruktsamma och
    för öka eder, och jag skall upprätthålla mitt förbund med eder.
  10. Och gammal gröda, som länge har legat inne, skolen I hava att
    äta; I skolen nödgas skaffa den gamla undan för den nya.
  11. Och jag skall uppresa min boning mitt ibland eder, och min själ
    skall icke försmå eder.
  12. Jag skall vandra mitt ibland eder och vara eder Gud, och I
    skolen vara mitt folk.
  13. Jag är HERREN, eder Gud, som förde eder ut ur Egyptens land, för
    att I icke skullen vara trälar där; och jag har brutlt sönder
    edert ok och låtit eder gå med upprätt huvud.
  14. Men om I icke hören mig och icke gören efter alla dessa bud,
  15. om I förkasten mina stadgar, och om edra själar försmå mina
    rätter, så att I icke gören efter alla mina bud, utan bryten
    mitt förbund,
  16. då skall ock jag handla på samma sätt mot eder: jag skall
    hemsöka eder med förskräckliga olyckor, med tärande sjukdom och
    feber, så att edra ögon försmäkta och eder själ förtvinar; och I
    skolen förgäves så eder säd, ty edra fiender skola äta den.
  17. Jag skall vända mitt ansikte mot eder, och I skolen bliva slagna
    av edra fiender; och de som hata eder skola råda över eder, och
    I skolen fly, om ock ingen förföljer eder.
  18. Om I, detta oaktat, icke hören mig, så skall jag tukta eder
    sjufalt värre för edra synders skull.
  19. Jag skall krossa eder stolta makt. Jag skall låta eder himmel
    bliva såsom järn ocb eder jord såsom koppar.
  20. Och eder möda skall vara förspilld, ty eder jord skall icke giva
    sin gröda, och träden i landet skola icke bära sin frukt.
  21. Om I ändå vandren mig emot och icke viljen höra mig, så skall
    jag slå eder sjufalt värre, såsom edra synder förtjäna.
  22. Jag skall sända över eder vilddjur, som skola döda edra barn och
    fördärva eder boskap och minska edert eget antal, så att edra
    vägar bliva öde.
  23. Om I, detta oaktat, icke låten varna eder av mig, utan vandren
    mig emot,
  24. så skall också jag vandra eder emot och slå eder sjufalt för
    edra synders skull.
  25. Jag skall låta eder drabbas av ett hämndesvärd, som skall hämnas
    mitt förbund, och I skolen nödgas församla eder i städerna; men
    där skall jag sända pest bland eder, och I skolen bliva givna i
    fiendehand.
  26. Jag skall så fördärva edert livsuppehälle, att edert bröd skall
    kunna bakas i en enda ugn av tio kvinnor, och edert bröd skall
    lämnas ut efter vikt, och när I äten, skolen I icke bliva mätta.
  27. Om I, detta oaktat, icke hören mig, utan vandren mig emot,
  28. så skall också jag i vrede vandra eder emot och tukta eder
    sjufalt för edra synders skull.
  29. I skolen nödgas äta edra söners kött och äta edra döttrars kött.
  30. Jag skall ödelägga edra offerhöjder och utrota edra solstoder;
    jag skall kasta edra döda kroppar på edra eländiga avgudars döda
    kroppar, ty min själ skall försmå eder.
  31. Och jag skall göra edra städer till ruiner och föröda edra
    helgedomar, och jag skall icke mer med välbehag känna lukten av
    edra offer.
  32. Jag skall själv ödelägga landet, så att edra fiender, som bo
    däri, skola häpna däröver.
  33. Men eder skall jag förströ bland hedningarna, och jag skall
    förfölja eder med draget svärd; så skall edert land bliva en
    ödemark, och edra städer skola bliva ruiner.
  34. Då skall landet få gottgörelse för sina sabbater, då, under hela
    den tid det ligger öde och I ären i edra fienders land. Ja, då
    skall landet hålla sabbat och giva gottgörelse för sina
    sabbater.
  35. Hela den tid det ligger öde skall det hålla sabbat och få den
    vila det icke fick på edra sabbater, då I bodden däri.
  36. Och åt dem som bliva kvar av eder skall jag giva försagda
    hjärtan i deras fienders länder, så att de jagas på flykten av
    ett prasslande löv som röres av vinden, och fly, såsom flydde de
    för svärd, och falla, om ock ingen förföljer dem.
  37. Och de skola stupa på varandra, likasom för svärd, om ock ingen
    förföljer dem. Ja, I skolen icke kunna hålla stånd mot edra
    fiender.
  38. I skolen förgås bland hedningarna, och edra fienders land skall
    förtära eder.
  39. Och de som bliva kvar av eder skola försmäkta i edra fienders
    land, genom sin egen missgärning, och försmäkta tillika genom
    sina fäders missgärning, likasom dessa hava gjort.
  40. Och de skola nödgas bekänna den missgärning de själva hava
    begått, och den deras fäder hava begått, genom att handla
    trolöst mot mig, och huru de hava vandrat mig emot
  41. — varför också jag måste vandra dem emot och föra dem bort i
    deras fienders land — ja, då skola deras oomskurna hjärtan
    nödgas ödmjuka sig, då skola de få umgälla sin missgärning.
  42. Och då skall jag tänka på mitt förbund med Jakob, då skall jag
    ock tänka på mitt förbund med Isak och på mitt förbund med
    Abraham, och på landet skall jag tänka.
  43. Ty landet måste bliva övergivet av dem och så få gottgörelse för
    sina sabbater genom att bliva öde när folket är borta, och
    själva skola de få umgälla sin missgärning, därför, ja, därför
    att de förkastade mina rätter, och därför att deras själar
    försmådde mina stadgar.
  44. Men detta oaktat skall jag, medan de äro i sina fienders land,
    icke så förkasta eller försmå dem, att jag förgör dem och bryter
    mitt förbund med dem; ty jag är HERREN, deras Gud.
  45. Nej, till fromma för dem skall jag tänka på förbundet med
    förfäderna, som jag förde ut ur Egyptens land, inför
    hedningarnas ögon, på det att jag skulle vara deras Gud. Jag är
    HERREN.
  46. Dessa äro de stadgar och rätter och lagar som HERREN fastställde
    mellan sig och Israels barn, på Sinai berg genom Mose.
    *03/27 Tredje Mosebok (Leviticus), 27 KapitletTredje Mosebok (Leviticus), 27 Kapitlet

Löfteslösen och tionde.

  1. Och HERREN talade till Mose och sade:
  2. Tala till Israels barn och säg till dem:Om någon skall fullgöra ett löfte, ett sådant varvid du har att
    bestämma värdet på personer som lovas åt HERREN, så gäller
    följande:
  3. Om värdet skall bestämmas för en man som är mellan tjugu och
    sextio år gammal, så skall du bestämma detta till femtio siklar
    silver, efter helgedomssikelns vikt.
  4. Om frågan gäller en kvinna, så skall du bestämma värdet till
    trettio siklar.
  5. Om frågan gäller någon som är mellan fem år och tjugu år gammal,
    så skall det värde du bestämmer vara för mankön tjugu siklar och
    för kvinnkön tio siklar.
  6. Om frågan gäller någon som är mellan en månad och fem år gammal,
    så skall det värde du bestämmer vara för mankön fem siklar
    silver och för kvinnkön tre siklar silver.
  7. Om frågan gäller någon som är sextio år gammal eller därutöver,
    så skall det värde du bestämmer vara, om det är en man, femton
    siklar, men för en kvinna skall det vara tio siklar.
  8. Är någon i sådant armod att han icke kan betala det värde du
    bestämmer, så skall han ställas fram inför prästen, och prästen
    skall då bestämma ett värde för honom; efter vad den som har
    gjort löftet kan anskaffa skall prästen bestämma värdet för
    honom.
  9. Om frågan gäller boskap, av de lag man får bära fram såsom offer
    åt HERREN, så skall allt sådant, när man har givit det åt
    HERREN, vara heligt;
  10. man skall icke utväxla eller utbyta det, vare sig ett bättre mot
    ett sämre eller ett sämre mot ett bättre. Om någon likväl
    utbyter ett djur mot ett annat, så skall både det förra och det
    som har blivit lämnat i utbyte vara heligt.
  11. Men om frågan gäller något slags orent djur, ett sådant som man
    icke får bara fram såsom offer åt HERREN, så skall djuret
    ställas fram inför prästen;
  12. och prästen skall bestämma dess värde, alltefter som det är
    bättre eller sämre. Såsom du — prästen — bestämmer det, så
    skall det vara.
  13. Och om ägaren vill lösa djuret, så skall han till det värde du
    har bestämt lägga femtedelen av värdet.
  14. Om någon helgar sitt hus, för att det skall vara helgat åt
    HERREN, så skall prästen bestämma dess värde, alltefter som det
    är bättre eller sämre. Såsom prästen bestämmer dess värde, så
    skall det förbliva.
  15. Och om den som har helgat sitt hus vill lösa det, så skall han
    till det värde i penningar du har bestämt lägga femtedelen
    därav; då bliver det hans.
  16. Om någon helgar åt HERREN ett stycke åker av sin arvsbesittning
    så skall du bestämma dess värde efter utsädet därpå: mot var
    homer utsädeskorn skola svara femtio siklar silver.
  17. Om han helgar sin åker ända från jubelåret, så skall det
    förbliva vid det värde du bestämmer.
  18. Men om han helgar sin åker efter jubelåret, då skall prästen åt
    honom beräkna penningvärdet efter antalet av de år som återstå
    till nästa jubelår; och ett motsvarande avdrag skall göras på
    det värde du förut har bestämt.
  19. Och om den som har helgat åkern vill lösa den, så skall han till
    det värde i penningar du har bestämt lägga femtedelen därav; då
    förbliver den hans.
  20. Om han icke löser åkern, men säljer den åt någon annan, så får
    åkern sedan icke lösas,
  21. utan när åkern frånträdes på jubelåret, skall den vara helgad åt
    HERREN, likasom en tillspillogiven åker; hans arvsbesittning
    tillfaller då prästen.
  22. Om någon helgar åt HERREN en åker som han har köpt, en som icke
    hör till hans arvsbesittning,
  23. så skall prästen åt honom räkna ut beloppet av det bestämda
    värdet intill jubelåret; och han skall samma dag erlägga detta
    värde, som du har bestämt; det skall vara helgat åt HERREN.
  24. Men på jubelåret skall åkern återgå till den av vilken den har
    blivit köpt, och vilkens arvejord den är.
  25. Och när du bestämmer något värde, skall det alltid bestämmas i
    belgedomssiklar, sikeln räknad till tjugu gera.
  26. Men det som är förstfött ibland boskap, och som tillhör HERREN
    redan såsom förstfött, det skall ingen helga; vare sig det är
    ett djur av fäkreaturen eller ett djur av småboskapen, tillhör
    det redan HERREN
  27. Men om frågan gäller något orent djur, så skall man lösa dct
    efter det värde du bestämmer och lägga femtedelen av värdet
    dartill. Om det icke löses, så skall det säljas efter det värde
    du bestämmer.
  28. Och om frågan gäller något tillspillogivet, vad någon har givit
    till spillo åt HERREN av sin egendom, det må vara en människa
    eller ett boskapsdjur eller den åker som är hans arvsbesittning,
    så får sådant varken säljas eller lösas; allt tillspillogivet är
    högheligt och tillhör HERREN.
  29. En människa som har blivit tillspillogiven får aldrig lösas; en
    sådan måste dödas.
  30. Och all tionde av jorden, vare sig av säden på jorden eller av
    trädens frukt, tillhör HERREN; den är helgad åt HERREN.
  31. Om någon vill lösa något av sin tionde, så skall han lägga
    femtedelen av värdet därtill.
  32. Och vad beträffar tionde av fäkreatur eller av småboskap, allt
    som går under herdestaven, så skall av allt detta vart tionde
    djur vara helgat åt HERREN;
  33. man skall icke efterforska om det är bättre eller sämre, och man
    får icke utbyta det. Om någon likväl utbyter djuret, så skall
    både detta och det som har blivit lämnat i utbyte vara heligt;
    det får icke lösas.
  34. Dessa äro de bud som HERREN på Sinai berg gav Israels barn genom
    Mose.
    *04 Fjärde Mosebok (Numeri)
    +04/01 Fjärde Mosebok (Numeri), 1 KapitletFjärde Mosebok (Numeri), 1 Kapitlet
                Mönstring av Israels stammar i Sinais
                                öken.
+04/02 Fjärde Mosebok (Numeri), 2 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 2 Kapitlet

                  Föreskrifter om stammarnas plats i
                       lägret och under tåget.
+04/03 Fjärde Mosebok (Numeri), 3 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 3 Kapitlet

                    Räkning av leviterna och av de
                förstfödde.  Föreskrifter om leviternas
                     tjänstgöring vid helgedomen.
+04/04 Fjärde Mosebok (Numeri), 4 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 4 Kapitlet

                    Leviternas tjänsteåligganden.
+04/05 Fjärde Mosebok (Numeri), 5 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 5 Kapitlet

                 Åtgärder för lägrets renhet.  Lag om
               orättrådighet mot Herren.  Lag om hustru
                     som misstänkes för otrohet.
+04/06 Fjärde Mosebok (Numeri), 6 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 6 Kapitlet

                     Nasirlöften.  Den prästerliga
                            välsignelsen.
+04/07 Fjärde Mosebok (Numeri), 7 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 7 Kapitlet

                    Stamhövdingarnas skänker till
                             helgedomen.
+04/08 Fjärde Mosebok (Numeri), 8 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 8 Kapitlet

                  Lamporna på ljusstaken.  Leviternas
                  invigning; deras tjänstgöringstid.
+04/09 Fjärde Mosebok (Numeri), 9 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 9 Kapitlet

                  Påskhögtid i öknen.  Molnskyn över
                             tabernaklet.
+04/10 Fjärde Mosebok (Numeri), 10 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 10 Kapitlet

                  Silvertrumpeterna.  Uppbrottet från
                 Sinai.  Förhandling med Hobab.  Moses
                 bön, när arken bröt upp, och när den
                             sattes ned.
+04/11 Fjärde Mosebok (Numeri), 11 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 11 Kapitlet

                   Folkets knorrande i Tabeera och
                 Kibrot-Hattaava.  De sjuttio äldste.
                               Vaktlar.
+04/12 Fjärde Mosebok (Numeri), 12 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 12 Kapitlet

               Mirjam och Aron sätta sig upp emot Mose.
                           Mirjam straffas.
+04/13 Fjärde Mosebok (Numeri), 13 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 13 Kapitlet

                          De tolv spejarna.
+04/14 Fjärde Mosebok (Numeri), 14 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 14 Kapitlet

                Folkets knorrande.  Spejarnas straff.  De
               knorrandes försök att söderifrån tränga
                          in i Kanaans land.
+04/15 Fjärde Mosebok (Numeri), 15 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 15 Kapitlet

                  Tillägg till lagarna om offer och
                  förstlingsgåvor.  En sabbatsbrytare
                    stenad.  Stadga om tofsarna på
                        israeliternas kläder.
+04/16 Fjärde Mosebok (Numeri), 16 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 16 Kapitlet

                  Koras, Datans och Abirams uppror.
+04/17 Fjärde Mosebok (Numeri), 17 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 17 Kapitlet

                         Arons stav grönskar.
+04/18 Fjärde Mosebok (Numeri), 18 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 18 Kapitlet

               Prästernas och leviternas åligganden och
                             rättigheter.
+04/19 Fjärde Mosebok (Numeri), 19 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 19 Kapitlet

                   Den röda kon.  Stänkelsevattnet.
+04/20 Fjärde Mosebok (Numeri), 20 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 20 Kapitlet

                  Mirjams död.  Vattnet ur klippan i
                Meriba.  Edoméernas avoghet.  Arons död.
+04/21 Fjärde Mosebok (Numeri), 21 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 21 Kapitlet

                Konungen i Arad besegrad.  Kopparormen.
                         Sihon och Og slagna.
+04/22 Fjärde Mosebok (Numeri), 22 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 22 Kapitlet

                      Balak låter hämta Bileam.
+04/23 Fjärde Mosebok (Numeri), 23 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 23 Kapitlet

                       Bileam välsignar Israel.
+04/24 Fjärde Mosebok (Numeri), 24 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 24 Kapitlet

               Bileam välsignar ytterligare Israel och
                           återvänder hem.
+04/25 Fjärde Mosebok (Numeri), 25 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 25 Kapitlet

               Israeliternas synd med Moabs döttrar och
               deras avgudadyrkan.  Pinehas' nitälskan.
+04/26 Fjärde Mosebok (Numeri), 26 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 26 Kapitlet

                 Ny mönstring av Israels stammar, på
                             Moabs hedar.
+04/27 Fjärde Mosebok (Numeri), 27 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 27 Kapitlet

                Selofhads döttrar.  Josua förordnad att
                           efterträda Mose.
+04/28 Fjärde Mosebok (Numeri), 28 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 28 Kapitlet

                    Lagar om de dagliga offren och
                            högtidsoffren.
+04/29 Fjärde Mosebok (Numeri), 29 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 29 Kapitlet

                    Fortsättning av offerlagarna.
+04/30 Fjärde Mosebok (Numeri), 30 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 30 Kapitlet

                           Lagar om löften.
+04/31 Fjärde Mosebok (Numeri), 31 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 31 Kapitlet

                 Hämnd på midjaniterna.  Fördelning av
                                bytet.
+04/32 Fjärde Mosebok (Numeri), 32 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 32 Kapitlet

               Rubens och Gads stammar samt ena hälften
               av Manasse stam få till besittning landet
                           öster om Jordan.
+04/33 Fjärde Mosebok (Numeri), 33 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 33 Kapitlet

                   Israeliternas lägerplatser under
                           ökenvandringen.
+04/34 Fjärde Mosebok (Numeri), 34 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 34 Kapitlet

                Landets gränser bestämmas.  Skiftesmän
                                utses.
+04/35 Fjärde Mosebok (Numeri), 35 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 35 Kapitlet

                  Leviternas fyrtioåtta städer.  Sex
                     fristäder.  Lagar om dråpare.
+04/36 Fjärde Mosebok (Numeri), 36 Kapitlet
                 Fjärde Mosebok (Numeri), 36 Kapitlet

                    Selofhads döttrars giftermål.

*05/ Femte Mosebok (Deuteronomium)
*05/01 Femte Mosebok (Deuteronomium), 1 Kapitlet

Femte Mosebok (Deuteronomium), 1 Kapitlet

                Mose talar till folket om vad som har
                     skett under ökenvandringen.
  1. Dessa äro de ord som Mose talade till hela Israel på andra sidan
    Jordan, i öknen, på Hedmarken mitt emot Suf, mellan Paran och
    Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab
  2. — elva dagsresor från Horeb, åt Seirs bergsbygd till, fram till
    Kades-Barnea.
  3. I det fyrtionde året, i elfte månaden. på första dagen i
    månaden, talade Mose till Israels barn, alldeles såsom Herren
    hade bjudit honom tala till dem.
  4. Detta skedde sedan han hade slagit Sihon, amoréernas konung, som
    bodde i Hesbon, och Og, konungen i Basan, som bodde i Astarot,
    vid Edrei.
  5. På andra sidan Jordan. i Moabs land, begynte Mose denna
    lagutläggning och sade:
  6. HERREN, vår Gud, talade till oss på Horeb och sade: »Länge nog
    haven I uppehållit eder vid detta berg.
  7. Vänden eder nu åt annat håll och bryten upp, och begiven eder
    till amoréernas bergsbygd och till alla deras grannfolk på
    Hedmarken, i Bergsbygden, i Låglandet, i Sydlandet och i
    Kustlandet vid havet – in i kananéernas land och upp på Libanon,
    ända till den stora floden, floden Frat.
  8. Se, jag har givit landet i edert våld. Gån nu och intagen detta
    land, som HERREN med ed har lovat edra fäder, Abraham, Isak och
    Jakob, att giva åt dem och åt deras säd efter dem.»
  9. Och jag talade till eder på den tiden och sade: »Jag förmår icke
    ensam bära eder.
  10. HERREN, eder Gud, har förökat eder, och se, I ären nu talrika
    såsom stjärnorna på himmelen.
  11. Må Herren, edra fäders Gud, än vidare föröka eder tusenfalt och
    välsigna eder, såsom han har lovat eder.
  12. Men huru skall jag ensam kunna bära tyngden och bördan av eder
    och edert tvistande?
  13. Utsen åt eder visa, förståndiga och välkända män inom edra
    särskilda stammar, så skall jag sätta dem till huvudmän över
    eder.»
  14. I svaraden mig och saden: »Ditt förslag är gott.»
  15. Då tog jag huvudmännen i edra stammar, visa och välkända män,
    och satte dem till huvudmän över eder, till föreståndare,
    somliga över tusen, andra över hundra, andra över femtio och
    somliga över tio, och till tillsyningsmän i edra särskilda
    stammar.
  16. Och jag bjöd då också edra domare och sade: »Hören efter, vad
    edra bröder hava sig emellan; och om någon har en sak med sin
    broder eller med en främling som bor hos honom, så dömen
    rättvist mellan dem.
  17. I skolen icke hava anseende till personen, när I dömen, utan
    höra den ringe likaväl dom den högre; I skolen icke frukta för
    någon människa, ty domen hör Gud till. Men om något ärende
    bliven eder för svårt, skolen I hänskjuta det till mig, så att
    jag för höra det.»
  18. Så bjöd jag eder på den tiden allt vad I skullen göra.
  19. Och vi bröto upp från Horeb, och genom hela den stora och
    fruktansvärda öken som I haven sett vandrande vi åstad till
    amoréernas bergsbygd, såsom HERREN, vår Gud, hade bjudit oss;
    och vi kommo så till Kades_Barnea.
  20. Och jag sade till eder: »I haven nu kommit till amoréernas
    bergsbygd, som HERREN vår Gud, vill giva oss.
  21. Se, HERREN, din Gud, har givit landet i ditt våld. Drag ditupp
    och intag det, såsom HERREN, dina fäders Gud, har tillsagt dig.
    Frukta icke och var icke förfärad.»
  22. Då trädden I fram till mig allasammans och saden: »Låt oss sända
    åstad några män framför oss, för att de må utforska landet åt
    oss och sedan avgiva sin berättelse inför oss, angående vägen på
    vilken vi skola draga ditupp, och angående de städer som vi
    skola komma till.»
  23. Detta förslag behagade mig, och jag tog tolv män bland eder, en
    för var stam.
  24. Dessa begåvo sig åstad och drogo upp till Bergsbygden och kommo
    till Druvdalen och bespejade landet.
  25. Och de togo med sig av landets frukt ned till oss och angåvo sin
    berättelse inför oss och sade: »Det land som Herren, vår Gud,
    vill giva oss är gott.»
  26. Men I villen icke draga ditupp, utan voren gensträviga mot
    HERRENS, eder Guds, befallning.
  27. Och I knorraden i edra tält och saden: »Herren hatar oss, därför
    har han fört oss ut ur Egyptens land för att giva oss i
    amoréernas hand och så förgöra oss.
  28. Varthän skola vi då draga? Våra bröder hava förfärat våra
    hjärtan, ty de säga: ‘Där är ett folk, större och resligare än
    vi, där äro städer, stora och befästa upp mot himmelen; ja, vi
    sågo där också anakiter.’»
  29. Då svarade jag eder: »I skolen icke förskräckas och icke frukta
    för dem.
  30. HERREN, eder Gud, som går framför eder, skall själv strida för
    eder, alldeles såsom han handlade mot eder i Egypten inför edra
    ögon,
  31. och alldeles såsom i öknen som du har sett, där HERREN, din Gud,
    bar dig, såsom en man bär sin son, hela den väg I haven vandrat,
    ända till dess att I nu haven kommit hit.»
  32. Men detta oaktat trodden I icke på HERREN, eder Gud,
  33. som gick framför eder på vägen, för att utse lägerplatser åt
    eder: om natten i eld, för att lysa eder på den väg I skullen
    gå, och om dagen i molnskyn.
  34. Då nu HERREN hörde edra ord, blev han förtörnad och svor och
    sade
  35. »Sannerligen, ingen av dessa män, i detta onda släkte, skall fåse det goda land som jag med ed har lovat giva åt edra fäder,
  36. ingen utom Kaleb, Jefunnes son; han skall få se det, och åt
    honom och åt hans barn skall jag giva det land han har beträtt,
    därför att han i allt har efterföljt Herren.»
  37. Också på mig vredgades HERREN,för eder skull, och sade: »Icke
    heller du skall komma ditin.
  38. Josua, Nuns son, han som är din tjänare, han skall komma ditin.
    Styrk honom att vara frimodig, ty han skall utskifta landet åt
    Israel såsom arv.
  39. Och edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens
    byte, och skola komma ditin, åt dem skall jag giva landet, och
    de skola taga det i besittning.
  40. Men I själva mån vända eder åt annat håll; bryten nu upp och
    tagen vägen mot öknen, åt Röda havet till.»
  41. Då svaraden I och saden till mig: »Vi hava syndat mot HERREN.
    Vi vilja nu draga upp och strida, alldeles såsom HERREN, vår
    Gud, har bjudit oss.» Och I omgjordaden eder, var och en tog
    sina vapen, och med lätt mod drogen I upp mot bergsbygden.
  42. Men HERREN sade till mig: »Säg till dem: I skolen icke draga
    ditupp och giva eder i strid, ty jag är icke med bland eder;
    gören icke så, på det att I icke mån bliva slagna av edra
    fiender.»
  43. Och jag talade till eder, men I hörden icke därpå, utan voren
    gensträviga mot HERRENS befallning och drogen i edert övermod
    upp mot bergsbygden.
  44. Och amoréerna som bodde där i bergsbygden drogo mot eder och
    jagade eder, såsom bin göra, och slogo och förskingrade eder i
    Seir och drevo eder ända till Horma.
  45. Då vänden I tillbaka och gräten inför HERRENS ansikte. Men
    HERREN hörde icke eder röst och lyssnade icke till eder.
  46. Och I stannaden länge i Kades, så länge det nu var.
    *05/02 Femte Mosebok (Deuteronomium), 2 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 2 Kapitlet
                Fortsättning av Moses tal: Edom, Moab
                och Ammon angripas icke; amoréen Sihon
                              besegras.
  1. Sedan vände vi oss åt annat håll, vi bröto upp och togo vägen
    mot öknen, åt Röda havet till, såsom Herren hade tillsagt mig,
    och vi höllo en lång tid på med att tåga omkring Seirs bergsbygd.
  2. Och HERREN talade till mig och sade:
  3. »Länge nog havenI hållit på med att tåga omkring denna bergsbygd;
    vänden eder nu mot norr.
  4. Och bjud folket och säg: I kommen nu att draga fram genom det
    område som tillhör edra bröder, Esaus barn, vilka bo i Seir; men
    fastän de skola frukta för eder, mån I taga eder väl till vara.
  5. I skolen icke inlåta eder i strid med dem,ty av deras land skall
    jag icke giva eder ens så mycket som en fotsbredd, eftersom jag
    redan har givit Seirs bergsbygd till besittning åt Esau.
  6. Mat att äta skolen I köpa av dem för penningar; vatten att
    dricka skolen I ock köpa av dem för penningar.
  7. HERREN, din Gud, har ju välsignat dig i alla dina händers verk;
    han har låtit sig vårda om din vandring i denna stora öken; nu i
    fyrtio år har HERREN, din Gud, varit med dig, och intet har
    fattats dig.
  8. Så drog vi då åstad bort ifrån våra bröder, Esaus barn, som
    bodde i Seir, och lämnade Hedmarksvägen och Elat och
    Esjon-Geber. Vi vände oss nu åt annat håll och drogo fram på
    vägen till Moabs öken.
  9. Och Herren sade till mig: »Du skall icke angripa Moab eller
    inlåta dig i strid med dem, ty av deras land skall jag icke giva
    dig något till besittning, eftersom jag redan har givit Ar åt
    Lots barn till besittning.
  10. (Eméerna bodde där fordom, ett stort och talrikt och resligt
    folk, sådant som anakiterna.
  11. Och likasom anakiterna räknas också de för rafaéer; men
    moabiterna kalla dem eméer.
  12. I Seir bodde däremot fordom horéerna, men Esaus barn fördrevo
    dem för sig och förgjorde dem och bosatte sig på det land som
    Herren hade givit dem till besittning.)
  13. Stån nu upp och gån över bäcken Sered.» Så gingo vi då över
    bäcken Sered.
  14. Och den tid som åtgick för vår vandring från Kades-Barnea, till
    dess vi gingo över bäcken Sered. var trettioåtta år, och under
    denna tid förgicks hela den släktet, alla stridbara män i
    lägret, såsom Herren hade svurit att det skulle gå dem.
  15. Ja, Herrens hand drabbade dem, och han sände förödelse i lägret
    bland dem och ryckte dem bort därur, så att de förgingos.
  16. Då nu alla stridbara män i folket hade dött ut,
  17. talade HERREN till mig och sade:
  18. »Du drager nu över Moabs gräns, genom AR,
  19. och skall så komma i närheten av Ammons barn; men du må icke
    angripa dessa ,ej heller inlåta dig i strid med dem, ty av
    Ammons barns land skall jag icke giva dig något till besittning,
    eftersom jag redan har givit det åt Lots barn till
    besittning.
  20. (Såsom ett rafaéernas land räknas också detta; rafaéer bodde
    fordom där; men ammoniterna kalla dem samsummiter.
  21. De voro ett stort och talrikt och resligt folk, sådant som
    anakiterna. Men Herren förgjorde dessa för dem; de fördrevo dem
    och bosatte sig i deras land.
  22. På samma sätt hade han gjort för Esaus barn, som bo i Seir, i
    det han för dem förgjorde horéerna; de fördrevo dem och bosatte
    sig i deras land, där de bo ännu i dag.
  23. Likaså blevo avéerna, som bodde i byar ända fram till Gasa,
    förgjorda av kaftoréerna, som drogo ut från Kaftor och sedan
    bosatte sig i deras land.)
  24. Stån nu upp, bryten upp och gån över bäcken Arnon. Se, jag har
    givit Sihon, konungen i Hesbon, amoréen, och hans land i ditt
    våld. Så begynn nu att intaga det, och bekriga honom.
  25. Redan i dag vill jag begynna att låta förskräckelse och fruktan
    för dig komma över alla folk under himmelen, så att de skola
    darra och bäva för dig, när de höra berättas om dig.»
  26. Och jag skickade sändebud från Kedemots öken till Sihon,
    konungen i Hesbon, med fridsam hälsning och lät säga:
  27. »Låt mig tåga genom ditt land. Raka vägen skall gå, utan att
    vika av vare sig till höger eller till vänster.
  28. Mat att äta må du låta mig köpa för penningar; jag begär
    allenast att få tåga vägen fram härigenom
  29. — detsamma som tillstaddes mig av Esaus barn, Seirs inbyggare,
    och av moabiterna, Ars inbyggare – så att jag kan gå över Jordan
    in i det land som HERREN, vår Gud, vill giva oss.»
  30. Men Sihon, konungen i Hesbon, ville icke låta oss tåga genom
    sitt land, ty HERREN, din Gud, förhärdade hans sinne och
    förstockade hans hjärta, för att han skulle giva honom i din
    hand, såsom ock nu har skett.
  31. Och Herren sade till mig: »Se, jag begynner nu att giva Sihon
    och hans land i ditt våld. Begynn alltså du nu att intaga det,
    så att du får hans land till besittning.»
  32. Och Sihon drog med allt sitt folk ut till strid mot oss, till
    Jahas.
  33. Men HERREN, vår Gud, gav honom i vårt våld, och vi slogo honom
    jämte hans söner och allt hans folk.
  34. Och vi intogo då alla hans städer och gåvo hela den manliga
    stadsbefolkningen till spillo, så ock kvinnor och barn; vi läto
    ingen slippa undan.
  35. Allenast boskapen togo vi såsom byte, jämte rovet från de städer
    vi intogo.
  36. Från Aroer, vid bäcken Arnons strand, och från staden i dalen
    ända till Gilead fanns ingen stad vars murar voro för höga för
    oss; allasammans gav HERREN, vår Gud, i vårt våld.
  37. Men Ammons barns land lät du vara, hela landsträckan utefter
    bäcken Jabbok, och städerna i bergsbygden, och allt övrigt varom
    HERREN, vår Gud, hade så bjudit.
    *05/03 Femte Mosebok (Deuteronomium), 3 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 3 Kapitlet
                  Fortsättning av Moses tal: de tre
                 östjordanska stammarnas arvslotter;
                Moses ord till Josua; hans bön att få
                          komma in i Kanaan.
  1. Sedan vände vi oss åt annat håll och drogo upp åt Basan till.
    Och Og, konungen i Basan, drog med allt sitt folk ut i strid mot
    oss, till Edrei.
  2. Men HERREN sade till mig: §Frukta icke för honom, ty i din hand
    har jag givit honom och allt hans folk och honom på samma sätt
    som du gjorde med Sihon, amoréernas konung, som bodde i Hesbon.§
  3. Så gav HERREN, vår GUD, i vår hand också Og, konungen i Basan,
    och allt hans folk, och vi slogo honom och läto ingen av dem
    slippa undan.
  4. Och vi intogo då alla hans städer, ingen stad fanns, som vi icke
    togo ifrån dem: sextio städer, hela landsträckan Argob, Ogs rike
    i Basan.
  5. Alla dessa städer voro befästa med höga murar, med portar och
    bommar. Därtill kom en stor mängd småstäder.
  6. Och vi gåvo dem till spillo, likasom vi hade gjort med Sihon,
    konungen i Hesbon; hela den manliga stadsbefolkningen gåvo vi
    till spillo, så ock kvinnor och barn.
  7. Men all boskapen och rovet från städerna togo vi såsom byte.
  8. Från amoréernas två konungar, som härskade på andra sidan
    Jordan, togo vi alltså då deras land, från bäcken Arnon ända
    till berget Hermon
  9. — vilket av sidonierna kallas för Sirjon, men av amoréerna
    kallas för Senir —
  10. alla städerna på slätten och hela Gilead och hela Basan, ända
    till Salka och Edrei, städerna i Ogs rike, i Basan.
  11. Ty Og, konungen i Basan, var den ende som fanns kvar av de sista
    rafaéerna; hans gravkista, gjord av basalt, finnes, såsom känt
    är, i Rabba i Ammons barns land; den är nio alnar lång och fyra
    alnar bred, alnen beräknad efter längden av en mans underarm.
  12. är vi då hade intagit detta land, gav jag den del därav, som
    sträcker sig från Aroer vid bäcken Arnon, samt hälften av
    Gileads bergsbygd med dess städer åt rubeniterna och gaditerna.
  13. Återstoden av Gilead och hela Basan, Ogs rike, gav jag åt ena
    hälften av Manasse stam, hela landsträckan Argob, hela Basan;
    detta kallas rafaéernas land.
  14. Jair, Manasses son, fick hela landsträckan Argob, ända till
    gesuréernas och maakatéernas område, och efter sitt eget namn
    kallade han landet — nämligen Basan — för Jairs byar, såsom
    det heter ännu i dag.
  15. Och åt Makir gav jag Gilead.
  16. Och åt rubeniterna och gaditerna gav jag landet från Gilead ända
    till Arnons dal, till dalens mitt — den utgjorde gränsen — och
    till bäcken Jabbok, som är Ammons barns gräns,
  17. vidare Hedmarken med Jordan, som utgör gränsen, från Kinneret
    ända till Pisgas sluttningar, på östra sidan.
  18. Och jag bjöd eder på den tiden och sade: §HERREN, eder Gud, har
    givit eder detta land till besittning. Men nu skolen alla I som
    ären stridbara män draga väpnade åstad i spetsen för edra
    bröder, Israels barn.
  19. Allenast edra hustrur och barn och eder boskap — jag vet ju att
    I haven mycken boskap — må stanna kvar i de städer som jag har
    givit eder,
  20. till dess att HERREN har låtit edra bröder komma till ro, såväl
    som eder, när också de hava tagit i besittning det land som
    HERREN, eder Gud, vill giva dem på andra sidan Jordan; sedan mån
    I vända tillbaka till de besittningar jag har givit eder, var
    och en till sin besittning.§
  21. Och jag bjöd Josua på den tiden och sade: §Du har med egna ögon
    sett allt vad HERREN, eder Gud, har gjort med dessa två
    konungar. På samma sätt skall HERREN göra med alla riken där du
    drager fram.
  22. Frukten icke för dem, ty HERREN, eder Gud, skall själv strida
    för eder.§
  23. Och på den tiden bad jag till HERREN och sade:
  24. Herre, HERRE, du har begynt att låta sin tjänare se din storhet
    och din starka hand; ty vilken är den gud i himmelen eller på
    jorden, som kan göra sådana verk och sådana väldiga gärningar
    som du?
  25. Så låt mig nu få gå ditöver och se det goda landet på andra
    sidan Jordan, det goda berglandet där och Libanon.§
  26. Men HERREN hade blivit förgrymmad på mig för eder skull och
    ville icke höra mig, utan sade till mig: §Låt det vara nog; tala
    icke vidare till mig om denna sak.
  27. Stig nu upp på toppen av Pisga, och lyft upp dina ögon mot
    väster och norr och söder och öster, och se med dina ögon; ty
    över denna Jordan skall du icke komma.
  28. Och insätt Josua i hans ämbete, och styrk honom att vara
    frimodig och oförfärad; ty det är han som skall gå ditöver i
    spetsen för detta folk, och det är han som skall utskifta åt dem
    såsom arv det land du ser.§
  29. Och så stannade vi i dalen mitt emot Bet-Peor.
    *05/04 Femte Mosebok (Deuteronomium), 4 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 4 Kapitlet
                Fortsättning av Moses tal: förmaningar
                     till folket.  Tre fristäder.
  1. Och nu, Israel, hör de stadgar och rätter som jag vill lära
    eder, för att I mån göra efter dem, på det att I mån leva och
    komma in i och taga i besittning det land som HERREN, edra
    fäders Gud, vill giva eder.
  2. I skolen icke lägga något till det som jag bjuder eder, och I
    skolen icke taga något därifrån; I skolen hålla HERRENS, eder
    Guds, bud, som jag giver eder.
  3. I haven med egna ögon sett vad HERREN har gjort i fråga om
    Baal-Peor, huru HERREN, din Gud, utrotade ur ditt folk var man
    som följde efter Baal-Peor.
  4. Men I som höllen eder till HERREN, eder Gud, I leven alla ännu
    i dag.
  5. Se, jag har lärt eder stadgar och rätter såsom HERREN, min Gud,
    har bjudit mig, på det att I mån göra efter dem i det land dit I
    nu kommen, för att taga det i besittning.
  6. I skolen hålla dem och göra efter dem, ty det skall tillräknas
    eder såsom vishet och förstånd av andra folk. När de få höra
    alla dessa stadgar, skola säga: »I sanning, ett vist och
    förståndigt folk är detta stora folk.»
  7. Ty vilket annat stort folk finnes, vars gudar äro det så nära
    som HERREN, vår Gud, är oss, så ofta vi åkalla honom?
  8. Och vilket annat stort folk finnes, som har stadgar och rätter
    så rättfärdiga som hela denna lag, vilken jag i deg förelägger
    eder?
  9. Allenast tag dig till vara och akta dig väl, så att du icke
    förgäter vad dina ögon sågo, och icke låter vika ifrån ditt
    hjärta i all dina livsdagar, utan kungör det för dina barn och
    dina barnbarn:
  10. vad som skedde den dag då du stod inför HERREN, din Gud, vid
    Horeb, då HERREN sade till mig: »Församla folket till mig, för
    att jag må låta dem höra mina ord; må de så lära sig att
    frukta mig, så länge de leva på jorden, och de lära sina barn
    detsamma.»
  11. Och I trädden fram och blevo stående nedanför berget; och berget
    brann i eld ända upp till himmelen, och där var mörker, moln
    och töcken.
  12. Och HERREN talade till eder ur elden orden hörden I, men I sågen
    ingen gestalt, I hörden allenast en röst.
  13. Och han förkunnade eder sitt förbund, som han bjöd eder att
    hålla nämligen de tio orden; och han skrev dem på två
    stentavlor.
  14. Och mig bjöd HERREN då att jag skulle lära eder stadgar och
    rätter, för att I skullen göra efter dem i det land dit I nu
    dragen, till att taga det i besittning.
  15. Och eftersom I icke sågen någon gestalt den dag då HERREN talade
    till eder på Horeb ur elden, därför mån I nu noga hava akt på
    eder själva.
  16. så att I icke tagen eder till, vad fördärvligt är, genom att
    göra eder någon beläte, något slags avgudabild, något bild av
    man eller av kvinna.
  17. eller någon bild av något fyrfotadjur eller av någon bevingad
    fågel som flyger under himmelen,
  18. eller av något kräldjur på marken eller av någon fisk i vattnet
    under jorden.
  19. Och när du lyfter dina ögon upp till himmelen och ser solen,
    månen och stjärnorna, himmelens hela härskara, då må du icke
    heller låta förföra dig att tillbedja dem och tjäna dem; ty
    HERREN, din Gud, har givit dem åt alla folk under hela himmelen
    till deras del.
  20. Men eder har HERREN tagit, och han har fört eder ut ur
    smältugnen, ur Egypten, för att I skullen bliva hans arvfolk,
    såsom nu har skett.
  21. Och HERREN vredgades på mig för eder skull, och svor att jag
    icke skulle få gå över Jordan och komma in i de goda land som
    HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.
  22. Ty jag skall dö i detta land och icke gå över Jordan, men I
    skolen gå över den och taga detta goda land i besittning.
  23. Tagen eder då till vara för att förgäta det förbund som HERREN,
    eder Gud, har slutit med eder, därigenom att I, alldeles emot
    HERRENS, eder Guds, bud, gören eder något beläte, något slags
    bild.
  24. Ty, HERREN, din Gud, är en förtärande eld, nitälskande Gud.
  25. Om nu så sker, när du har fått barn och barnbarn och I haven
    blivit gamla i landet, att I tagen eder till, vad fördärvligt
    är, genom att göra eder något beläte, något slags bild, så att I
    gören vad som är ont i HERRENS, din Guds, ögon och därmed
    förtörnen honom,
  26. då tager jag i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att I
    med hast skolen förgås och utrotas ur det land dit I nu gån över
    Jordan, för att taga det i besittning; I skolen då icke längre
    leva där, utan skolen förvisso förgöras.
  27. Och HERREN skall förströ eder bland folken, och allenast en
    ringa hop av eder skall bliva kvar bland de folk till vilka
    HERREN skall föra eder.
  28. Och där skolen I tjäna gudar, gjorda av människohänder, gudar av
    trä och sten, som varken se eller höra eller äta eller lukta.
  29. Men när I där söken HERREN, din Gud, då skall du finna honom, om
    du frågar efter honom av allt ditt hjärta och av all din själ.
  30. När du är i nöd och allt detta vederfares dig, i kommande dagar,
    då skall du vända åter till HERREN, din Gud, och höra hans röst.
  31. Ty HERREN, din Gud, är en barmhärtig Gud. Han skall icke förgäta
    eller fördärva dig; han skall icke förgäta det förbund han har
    ingått med dina fäder och med ed bekräftat.
  32. Ty fråga framfarna tider, dem som hava varit före dig, från den
    dag då Gud skapade människor på jorden, fråga ifrån himmelens
    ena ända till den andra om någonsin något så stort som detta har
    skett, eller om man har hört talas om något som är detta likt,
  33. om något folk har hört Guds röst tala ur elden, såsom du har
    hört, och dock har blivit vid liv,
  34. eller om någon gud har försökt att komma och hämta ett folk åt
    sig ut från ett annat folk, genom hemsökelser, tecken och under,
    genom krig, genom stark hand och uträckt arm, och genom stora,
    fruktansvärda gärningar, vilket allt HERREN, eder Guds, har gjort
    med eder i Egypten, inför dina ögon.
  35. Du har själv fått se det, för att du skulle veta att HERREN är
    Gud, och ingen annan än han.
  36. Från himmelen har han låtit dig höra sin röst för att undervisa
    dig, och på jorden har han låtit dig se sin stora eld, och du
    har hört hans ord ur elden.
  37. Eftersom han nu älskade dina fäder och utvalde deras avkomlingar
    efter dem, och själv med sin stora kraft förde dig ut ur
    Egypten,
  38. och fördrev för dig folk som voro större och mäktigare än du,
    och lät dig komma in i deras land och gav det åt dig till
    arvedel, såsom nu har skett,
  39. därför skall du i dag veta och lägga på hjärtat att HERREN är
    Gud, uppe i himmelen och nere på jorden, han och ingen annan;
  40. och du skall hålla hans stadgar och bud, som jag i dag giver
    dig, på det att det må gå dig väl och dina barn efter dig, och
    på det att du må länge leva i det land som HERREN, din Gud, vill
    giva dig för all tid.
  41. Vid denna tid avskilde Mose tre städer på andra sidan Jordan, på
    östra sidan,
  42. till vilka en dråpare skulle kunna fly, om han hade dräpt någon
    utan vett och vilja, och utan att förut hava burit hat till
    honom; om han flydde till någon av dessa städer, skulle han få
    bliva vid liv.
  43. De voro: Beser i öknen på slättlandet för Rubens stam, Ramot i
    Gilead för Gads stam och Golan i Basan för Manasse stam.
  44. Och detta är den lag som Mose förelade Israels barn,
  45. dessa äro de vittnesbörd och stadgar och rätter som Mose
    föredrog för Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egypten,
  46. på andra sidan Jordan i dalen, mitt emot Bet-Peor, i Sihons
    land, amoréernas konungs, som bodde i Hesbon, och som Mose och
    Israels barn slogo, när de hade dragit ut ur Egypten.
  47. Ty de intogo hans land och Ogs land, konungens i Basan,
    amoréernas två konungars länder, på andra sidan Jordan, på
    östra sidan,
  48. från Aroer vid bäcken Arnons strand ända till berget Sion, det
    är Hermon,
  49. och hela Hedmarken på andra sidan Jordan på östra sidan, ända
    till Hedmarkshavet, nedanför Pisgas sluttningar.
    *05/05 Femte Mosebok (Deuteronomium), 5 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 5 Kapitlet
                 Förbundet på Horeb.  De tio budorden.
                     Mose inför Herren på berget.
  1. Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem:Hör, Israel, de stadgar och rätter som jag i dag framställer för
    eder, och lären eder dem och hållen dem och gören efter dem.
  2. HERREN, vår Gud, slöt ett förbund med oss på Horeb.
  3. Icke med våra fäder slöt HERREN detta förbund, utan med oss
    själva som stå här i dag, oss alla som nu leva.
  4. Ansikte mot ansikte talade HERREN till eder på berget ur elden.
  5. Jag stod då mellan HERREN och eder, för att förkunna eder vad
    HERREN talade, ty I fruktaden för elden och stegen icke upp på
    berget. Han sade:
  6. Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur
    träldomshuset.
  7. Du skall inga andra gudar hava jämte mig.
  8. Du skall icke göra dig något beläte, som är en bild vare sig av
    det som är uppe i himmelen, eller av det som är i vattnet under
    jorden.
  9. Du skall icke tillbedja sådana, ej heller tjäna dem; ty jag,
    HERREN, sin Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas
    missgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led,
    när man hatar mig,
  10. men som gör nåd med tusenden, när man älskar mig och håller mina
    bud.
  11. Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds namn, ty HERREN skall
    icke låta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn.
  12. Håll sabbatsdagen, så att du helgar den, såsom HERREN, din Gud,
    har bjudit dig.
  13. Sex dagar skall du arbeta och förrätta alla dina sysslor;
  14. men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat; då skall du
    ingen syssla förrätta, ej heller din son eller sin dotter, eller
    din tjänare eller din tjänarinna, eller din oxe eller din åsna
    eller någon av dina dragare, ej heller främlingen som är hos dig
    inom dina portar; på det att din tjänare och din tjänarinna må
    hava ro såväl som du.
  15. Du skall komma ihåg att du själv har varit träl i Egyptens land,
    och att HERREN, din Gud, har fört dig ut därifrån med stark hand
    och uträckt arm; därför har HERREN, din Gud bjudit dig att hålla
    sabbatsdagen.
  16. Hedra din fader och din moder, såsom HERREN, din Gud har bjudit
    dig, på det att du må länge leva och det må gå dig väl i det
    land som HERREN, din Gud, vill giva dig.
  17. Du skall icke dräpa.
  18. Du skall icke heller begå äktenskapsbrott.
  19. Du skall icke heller stjäla.
  20. Du skall icke heller bära falsk vittnesbörd mot din nästa.
  21. Du skall icke heller hava begärelse till din nästas hustru. Du
    skall icke heller hava lust till din nästas hus, ej heller till
    hans åker eller hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller
    till hans oxe eller hans åsna, ej heller till något som tillhör
    din nästa.
  22. Dessa ord talade HERREN till hela eder församling på berget, ur
    elden, molnskyn och töcknet, med hög röst, och han talade så
    intet mer. Och han skrev dem på två stentavlor, som han gav åt
    mig.
  23. När I hörden rösten ur mörkret, medan berget brann i eld,
    trädden I fram till mig, alla I som voren huvudmän för edra
    stammar, så ock edra äldste.
  24. Och I saden: »Se, HERREN, vår Gud, har låtit oss se sin
    härlighet och sin storhet, och vi hava hört hans röst ur elden.
    I dag hava vi sett att Gud kan tala med en människa och dock
    låta henne bliva vid liv.
  25. Varför skola vi då likväl dö? Denna stora eld kommer ju att
    förtära oss. Om vi än vidare få höra HERRENS, vår Guds, röst, så
    måste vi dö.
  26. Ty vem finnes väl bland allt kött som kan, såsom vi hava gjort,
    höra den levande Gudens röst tala ur elden och dock bliva vid
    liv?
  27. Träd du fram och hör allt vad HERREN, vår Gud, säger, och tala
    du till oss allt vad HERREN, vår Gud, talar till dig, så vilja
    vi höra det och göra därefter.»
  28. Och HERREN hörde edra ord, när I så taladen till mig; och HERREN
    sade till mig: »Jag har hört de ord som detta folk har talat till
    dig. De hava rätt i allt vad de hava talat.
  29. Ack att de hade sådana hjärtan, att de fruktade mig och hölle
    alla mina bud alltid! Det skulle ju då gå dem och deras barn väl
    evinnerligen.
  30. Gå nu och säg till dem: ‘Vänden tillbaka till edra tält.’
  31. Men du själv må stanna kvar här hos mig, så skall förkunna för
    dig alla de bud och stadgar och rätter som du skall lära dem,
    för att de må göra efter dem i det land som jag vill giva dem
    till besittning.»
  32. Så hållen nu och gören vad HERREN, eder Gud, har bjudit eder. I
    skolen icke vika av vare sig till höger eller till vänster.
  33. På de vägar som HERREN, eder Gud, har bjudit eder gå skolen I
    alltid vandra, för att I mån bliva vid liv och det må gå eder
    väl, och för att I mån länge leva i det land som I skolen taga i
    besittning.
    *05/06 Femte Mosebok (Deuteronomium), 6 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 6 Kapitlet

Plikter mot Herren.

  1. Och dessa äro de bud, stadgar och rätter som HERREN, eder Gud,
    har bjudit mig att lära eder, för att I skolen göra efter dem i
    det land dit I nu dragen, till att taga de i besittning —
  2. detta på det att du må frukta HERREN, din Gud, så att du håller
    alla hans stadgar och bud, som jag giver dig, du med din som och
    din sonson, i all dina livsdagar, och på det att du må länge
    leva.
  3. Så skall du nu höra, Israel, och hålla dem och göra efter dem,
    för att det må gå dig väl, och för att I mån föröka eder mycket,
    såsom HERREN, dina fäders Gud, har lovat dig — ett land som
    flyter av mjölk och honung.
  4. Hör, Israel! HERREN, vår gud, HERREN är en.
  5. Och du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av
    all din själ och av all din kraft.
  6. Dessa ord som jag i dag giver dig skall du lägga på ditt hjärta.
  7. Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om för dem, när
    du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig
    och när du står upp.
  8. Och du skall binda dem såsom ett tecken på din hand, och de
    skola vara såsom ett märke på din panna.
  9. Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina
    portar.
  10. När nu HERREN, din Gud, låter dig komma in i det land som han
    med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob, att giva
    dig — stora och vackra städer, som du icke har byggt,
  11. och hus, fulla med allt gott, vilka du icke har fyllt, och
    uthuggna brunnar, som du icke har huggit ut, vingårdar och
    olivplanteringar, som du icke har planterat — och när du då
    äter och bliver mätt,
  12. så tag dig till vara för att förgäta HERREN, som har fört dig ut
    ur Egyptens land, ur träldomshuset.
  13. HERREN, din Gud, skall du frukta, och honom skall du tjäna, och
    vid hans namn skall du svärja.
  14. I skolen icke följa efter andra gudar, någon av de folks gudar,
    som bo runt omkring eder.
  15. ty en nitälskande Gud är HERREN, din Gud, mitt ibland dig, och
    du må taga dig till vara, så att icke HERRENS, din Guds, vrede
    upptändes mot dig, och han utrotar dig från jorden.
  16. I skolen icke fresta HERREN, eder Gud, såsom I frestaden honom i
    Massa.
  17. I skolen troget hålla HERRENS, eder Guds, bud och de vittnesbörd
    och stadgar som han hat givit dig.
  18. Och du skall göra vad rätt och gott är i HERRENS ögon, för att
    det må gå dig väl, och för att du må komma in i det goda land
    som HERREN med ed har lovat åt dina fäder, och taga det i
    besittning,
  19. därigenom att han driver undan för dig all dina fiender, såsom
    HERREN har lovat.
  20. När din son i framtiden frågar dig: »Vad betyda de vittnesbörd
    och stadgar och rätter som HERREN, vår Gud, har givit eder?»
  21. då skall du svara din son: »Vi voro Faraos trälar i Egypten, men
    med stark hand förde HERREN oss ut ur Egypten.
  22. Och HERREN gjorde stora och gruvliga tecken och under i Egypten
    på Farao och hela hans hus inför våra ögon.
  23. Men oss förde han ut därifrån, för att låta oss komma in och
    giva oss det land som han med ed har lovat åt våra fäder.
  24. Och HERREN bjöd oss att göra efter all dessa stadgar och att
    frukta HERREN, vår Gud, för att det alltid skulle gå oss väl, i
    det att han behölle oss vid liv, såsom ock hittills har skett.
  25. Och det skall lända oss till rättfärdighet, när vi hålla och
    göra efter alla dessa bud, inför HERREN, vår Guds, ansikte,
    såsom han har bjudit oss.»
    *05/07 Femte Mosebok (Deuteronomium), 7 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 7 Kapitlet
                      Befallning om kananéernas
                          tillspillogivning.
  1. När HERREN, din Gud låter dig komma in i det land di du nu går,
    för att taga i besittning, och när han för dig förjagar stora
    folk — hetiterna, girgaséerna, amoréerna, kananéerna,
    perisséerna, hivéerna och jebuséerna, sju folk, större och
    mäktigare än du —
  2. när HERREN, din Gud, giver dessa i ditt våld och du slår dem, då
    skall du giva dem till spillo; du skall icke sluta förbund med
    dem eller visa dem nåd.
  3. Du skall icke befrynda dig med dem; dina döttrar skall du icke
    giva åt deras söner, och deras döttrar skall du icke taga till
    hustrur åt dina söner.
  4. Ty de skola då förleda dina söner att vika av ifrån mig och
    tjäna andra gudar, och HERRENS vrede skall då upptändas mot eder
    och han skall hast förgöra dig.
  5. Utan så skolen I göra med dem I skolen bryta ned deras altaren
    och slå sönder deras stoder och hugga ned deras Aseror och
    bränna upp deras beläten i eld.
  6. Ty du är ett folk som är helgat åt HERREN, din Gud; dig har
    HERREN, din Gud, utvalt till att vara hans egendomsfolk, framför
    alla andra folk på jorden.
  7. Icke därför att I voren större än alla andra folk var det som
    HERREN fäste sig vid eder och utvalde eder, ty I ären ju mindre
    än alla andra folk;
  8. utan därför att HERREN älskade eder och ville hålla den ed som
    han hade svurit fäder, därför förde HERREN eder ut med stark
    hand och förlossade dig ur träldomshuset, ur Faraos, den
    egyptiske konungens, hand.
  9. Så skall du nu veta att HERREN, din Gud, är den rätte Guden, den
    trofaste Guden, som håller förbund och bevarar nåd intill
    tusende led, när man älskar honom och håller hans bud,
  10. men som utan förskoning vedergäller och förgör dem som hata
    honom. Han dröjer icke, när det gäller dem som hata honom; utan
    förskoning vedergäller han dem.
  11. Så håll nu de bud och stadgar och rätter som jag i dag giver
    dig, och gör efter dem.
  12. Om I nu hören dessa rätter och hållen dem och gören efter dem,
    så skall HERREN, din Gud, till lön därför låta sitt förbund och
    sin nåd bestå, vad han med ed lovade dina fäder.
  13. Han skall då älska dig och välsigna sitt livs frukt och din
    marks frukt, din säd, ditt vin och din olja, dina fäkreaturs
    avföda och din småboskaps avel, i det land som han med ed har
    lovat dina fäder att giva dig.
  14. Välsignad skall du bliva framför alla andra folk; bland dina män
    och kvinnor skall ingen vara ofruktsam, ej heller bland din
    boskap.
  15. Och HERREN skall avvända från dig all krankhet; ingen av
    Egyptens alla svåra sjukdomar, som du väl känner, skall han
    lägga på dig; han skall i stället låta dem komma över alla dem
    som hata dig.
  16. Och alla de folk som HERREN, din Gud, giver i din hand skall du
    utrota; du skall icke visa dem någon skonsamhet. Du skall icke
    heller tjäna deras gudar, ty detta kunde bliva en snara för dig.
  17. Om du ock säger vid dig själv: »Dessa folk äro större än jag;
    huru skall jag kunna fördriva dem?»,
  18. så må du dock icke frukta för dem; du skall tänka på vad HERREN,
    din Gud gjorde med Farao och med all egyptierna,
  19. på de stora hemsökelser som du med egna ögon såg, och på de
    tecken och under och på den starka hand och uträckta arm varmed
    HERREN, din Gud, förde dig ut. På samma sätt skall HERREN, din
    Gud, nu göra med alla de folk som du fruktar för.
  20. Därtill skall HERREN, din Gud, sända getingar över dem, till
    dess att de som äro kvar och hålla sig gömda för dig hava blivit
    utrotade.
  21. Du må icke förskräckas för dem, ty HERREN, din Gud, är mitt
    ibland dig, en stod och fruktansvärd Gud.
  22. Och HERREN, din Gud, skall förjaga dessa hedningar för dig, men
    blott småningom. Du skall icke med hast få förgöra dem, på det
    att vilddjuren icke må föröka sig till din skada.
  23. HERREN, din Gud, skall giva dem i ditt våld och sända stor
    förvirring bland dem, till dess att de förgöras.
  24. Och han skall giva deras konungar i din hand, och du skall
    utrota till och med deras namn, så att de icke mer finnas under
    himmelen. Ingen skall kunna stå dig emot, till dess du har
    förgjort dem.
  25. Deras gudabeläten skola I bränna upp i eld. Du skall icke hava
    begärelse till det silver och det guld som finnes på dem, och
    icke taga något av detta för din räkning, på det att du icke må
    snärjas därav; ty en styggelse är det för HERREN, din Gud.
  26. Och du skall icke låta någon styggelse komma in i ditt hus, på det
    att du icke också själv må bliva given till spillo. Du skall
    räkna det såsom en skändlighet och en styggelse, ty det är givet
    till spillo.
    *05/08 Femte Mosebok (Deuteronomium), 8 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 8 Kapitlet
                Herrens välgärningar mot Israel under
               ökenvandringen.  Varning för övermod och
                            ogudaktighet.
  1. Alla de bud som jag i dag giver dig skolen I hållen, och efter
    dem skolen I göra, för att I mån komma in i och taga i
    besittning det land som HERREN med ed har lovat åt edra
    fäder.
  2. Och du skall komma ihåg allt vad som har skett på den väg HERREN,
    din Gud, nu i fyrtio åt har låtit dig vandra i öknen, för att
    tukta dig och pröva dig, så att han kunde förnimma vad som var i
    ditt hjärta: om du ville hålla hans bud eller icke.
  3. Ja, han tuktade dig och lät dig hungra, och han gav dig manna
    att äta, en mat som du förut icke visste av, och som icke heller
    dina fäder visste av; på det att han skulle lära dig förstå att
    människan lever icke allenast av bröd, utan att hon lever av
    allt det som utgår av HERRENS mun.
  4. Dina kläder blevo icke utslitna på dig, och din fot svullnade
    icke under dessa fyrtio år.
  5. Så skall du då förstå i ditt hjärta att HERREN, din Gud, fostrar
    dig, såsom en man fostrar sin son;
  6. och du skall hålla HERRENS, din Guds, bud, så att du vandrar på
    hans vägar och fruktar honom.
  7. Ty HERREN, din Gud, låter dig nu komma in i ett gott land, ett
    land där vattenbäckar, källor och djupa vatten flöda fram i
    dalar och på berg,
  8. ett land med vete och korn, med vinträd, fikonträd och
    granatträd, ett land med ädla olivträd och med honung,
  9. ett land där du icke skall äta ditt bröd i torftighet, där intet
    skall fattas dig, ett land vars stenar innehålla järn, och ur
    vars berg du skall bryta koppar.
  10. Där skall du äta och bliva mätt, och du skall så lova HERREN,
    din Gud, för det goda land som han har givit dig.
  11. Tag dig då till vara för att förgäta HERREN, din Gud, så att du
    icke håller hans bud och rätter och stadgar, som jag i dag giver
    dig.
  12. Ja, när du äter och bliver mätt, och bygger vackra hus och bor i
    dem,
  13. när dina fäkreatur och din småboskap förökas, och ditt silver
    och guld förökas, och allt annat du har förökas,
  14. då må ditt hjärta icke bliva högmodigt, så att du förgäter
    HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur
    träldomshuset.
  15. och som har lett dig genom den stora och fruktansvärda öknen,
    bland giftiga ormar och skorpioner, över förtorkad mark, där
    intet vatten åt dig komma ut ur den hårda klippan,
  16. och som gav dig manna att äta i öknen, en mat som dina fäder
    icke visste av — detta på det att han skulle tukta dig och
    pröva dig, för att sedan kunna göra dig gott.
  17. Du må icke säga vid dig själv: Min egen kraft och min hands
    styrka har förskaffat mig denna rikedom,
  18. utan du må komma ihåg att det är HERREN, din Gud, som giver dig
    kraft att förvärva rikedom, därför att han vill upprätta det
    förbund som han med ed har ingått med dina fäder — såsom och
    hittills har skett.
  19. Men om du förgäter HERREN, din Gud, och följer efter andra gudar
    och tjänar dem och tillbeder dem, så betygar jag i dag inför eder
    att I förvisso skolen förgås.
  20. På samma sätt som hedningarna som HERREN förgör för eder skolen
    också I då förgås, därför att I icke hörden HERRENS, eder Guds
    röst.
    *05/09 Femte Mosebok (Deuteronomium), 9 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 9 Kapitlet

Israels olydnad under ökenvandringen.

  1. Hör, Israel! Du går nu över Jordan, för att komma ditin och
    underlägga dig folk, större och mäktigare än du, städer, stora
    och befästa upp mot himmelen,
  2. anakiternas stora och resliga folkstam, som du själv känner, och
    om vilken du har hört att man säger: »Vem kan stå emot Anaks
    barn!»
  3. Så skall du nu veta att HERREN, din Gud, är den som går framför
    dig, såsom en förtärande eld; han skall förgöra dem, och han
    skall förgöra dem, och han skall ödmjuka dem för dig, och du
    skall fördriva dem och utrota dem med hast, såsom HERREN har
    lovat dig.
  4. Då nu HERREN, din Gud, driver dem undan för dig, må du icke säga
    vid dig själv: »För min rättfärdighets skull har HERREN låtit
    mig komma in i detta land och taga det i besittning.» Ty dessa
    hedningars ogudaktighet är det som gör att HERREN fördriver dem
    för dig.
  5. Icke din rättfärdighet och din rättsinnighet är det som gör att
    du får komma in i deras land och taga det i besittning, utan
    dessa hedningars ogudaktighet är det som gör att HERREN, din
    Gud, fördriver dem för dig. Så vill ock HERREN uppfylla vad han
    med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.
  6. Därför må du nu veta att det icke är din rättfärdighet som gör
    att HERREN, din Gud, vill giva dig detta goda land till
    besittning; ty du är ett hårdnackat folk.
  7. Kom ihåg, förgät icke, huru du i öknen förtörnade HERREN, din
    Gud. Allt ifrån den dag då du drog ut ur Egyptens land, ända
    till dess I nu haven kommit hit, haven I varit gensträviga mot
    HERREN.
  8. Vid Horeb förtörnaden I HERREN, och HERREN vredgades på eder, så
    att han ville förgöra eder.
  9. När jag hade stigit upp på berget för att taga emot
    stentavlorna, det förbunds tavlor, som HERREN hade slutit med
    eder, stannade jag på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter,
    utan att äta och utan att dricka.
  10. Och HERREN gav mig de två stentavlorna, på vilka Gud hade
    skrivit med sitt finger; vad där stod var alldeles lika med de
    ord HERREN hade talat med eder på berget ur elden, den dag då I
    voren församlade där.
  11. Och när de fyrtio dagarna och de fyrtio nätterna voro förlidna,
    gav HERREN mig de två stentavlorna, förbundets tavlor.
  12. Och HERREN sade till mig: »Stå upp och gå med hast ned
    härifrån, ty ditt folk, som du har fört ut ur Egypten, har tagit
    sig till, vad fördärvligt är. De hava redan vikit av ifrån den
    väg som jag bjöd dem gå; de hava gjort sig ett gjutet beläte.»
  13. Och HERREN talade till mig och sade: »jag har sett att detta
    folk är ett hårdnackat folk.
  14. Lämna mig i fred, ty jag vill förgöra dem och utplåna deras
    namn, så att det icke mer finnes under himmelen; dig vill jag
    sedan göra till ett folk som är mäktigare och större än detta.»
  15. Då vände jag mig om och steg ned från berget, som brann i eld;
    och jag hade i mina båda händer förbundets två tavlor.
  16. Och jag fick då se att I haven syndat mot HERREN, eder Gud: I
    haden gjort eder en gjuten kalv; så haden I redan vikit av ifrån
    den väg som HERREN hade bjudit eder gå.
  17. Då kastade jag i de båda tavlorna och kastade dem ifrån mig med
    båda händerna och slog sönder dem inför edra ögon.
  18. Och jag föll ned inför HERRENS ansikte och låg så, likasom förra
    gången i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta och utan
    att dricka, för all den synds skulle som I haden begått genom
    att göra vad ont var i HERRENS ögon, till att förtörna honom.
  19. Ty jag fruktade för den vrede och förbittring mot eder, av
    vilken HERREN hade blivit så uppfylld att han ville förgöra
    eder. Och HERREN hörde mig även denna gång.
  20. Också på Aron blev HERREN mycket vred, så att han ville förgöra
    honom, och jag bad då jämväl för Aron.
  21. Sedan tog jag kalven, syndabelätet som I haden gjort, och brände
    den i eld och krossade sönder den väl, till dess att den blev
    fint stoft, och det stoftet kastade jag i bäcken som flöt ned
    från berget.
  22. I Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava förtörnaden I ock
    HERREN.
  23. Och när HERREN ville sända eder åstad från Kades-Barnea och
    sade: »Dragen upp och intagen det land som jag har givit
    eder», då voren I gensträviga mot HERREN, eder Guds, befallning
    och trodden honom icke och hörden icke hans röst.
  24. Ja, gensträviga haven I varit mot HERREN allt ifrån den dag då
    jag lärde känna eder.
  25. Så föll jag då ned inför HERRENS ansikte och låg så i de fyrtio
    dagarna och de fyrtio nätterna; ty HERREN hade sagt att han
    ville förgöra eder.
  26. Och jag bad till HERREN och sade: »Herre, HERRE, fördärva icke
    ditt folk och din arvedel, som du har förlossat med din stora
    makt, och som du med stark hand har fört ut ur Egypten.
  27. Tänk på dina tjänare Abraham, Isak och Jakob, se icke på detta
    folks hårdhet, ogudaktighet och synd;
  28. på det att man icke må säga i det land varur du har fört oss ut:
    ‘Därför att HERREN, icke förmådde föra dem in i det land som han
    hade lovat åt dem, och därför att han hatade dem, förde han dem
    ut och lät dem dö i öknen.’
  29. De äro ju ditt folk och din arvedel, som du har fört ut med din
    stora kraft och din uträckta arm.»
    *05/10 Femte Mosebok (Deuteronomium), 10 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 10 Kapitlet
                     De nya tavlorna.  Arons död.
                 Avskiljandet av Levi stam.  Uppmaning
                     till lydnad mot Herrens bud.
  1. På den tiden sade HERREN till mig: »Hugg ut åt dig två
    stentavlor, likadana som de förra voro, och stig upp till mig på
    berget; gör dig och en ark av trä.
  2. Och sedan jag har skrivit på tavlorna samma ord som stodo på de
    förra tavlorna, vilka du slog sönder, skall du lägga dem i
    arken.»
  3. Så gjorde jag då en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor,
    likadana som de förra voro. Och jag steg upp på berget och hade
    med mig de två tavlorna.
  4. Och han skrev på tavlorna detsamma som var skrivet förra gången,
    de tio ord som HERREN hade talat till eder på berget ur elden,
    den dag då I voren församlade där. Och HERREN gav dem åt mig.
  5. Sedan vända jag mig om och steg ned från berget och lade
    tavlorna i arken som jag hade gjort, och där fingo de ligga,
    såsom HERREN hade bjudit mig.
  6. Och Israels barn bröto upp från Beerot-Bene-Jaakan och tågade
    till Mosera. Där dog Aron och blev där också begraven; och hans
    som Eleasar blev präst i hans ställe.
  7. Därifrån bröto de upp och tågade till Gudgoda, och från
    Gudgoda, och från Gudgoda till Jotbata, en trakt som var rik på
    vattenbäckar.
  8. På den tiden avskilde HERREN Levi stam till att bära HERRENS
    förbundsark, till att stå inför HERRENS ansikte och göra tjänst
    inför honom, och till att välsigna i hans namn, såsom den har
    att göra ännu i dag.
  9. Därför fick Levi ingen lott eller arvedel jämte sina bröder.
    HERREN är hans arvedel, såsom HERREN, din Gud, har sagt honom.
  10. Och jag stannade på berget lika länge som förra gången, fyrtio
    dagar och fyrtio nätter; och HERREN hörde mig också denna gång:
    HERREN ville icke fördärva mig.
  11. Och HERREN sade till mig: »Stå upp och gå åstad framför folket,
    och låt dem bryta upp, för att de må komma in i och taga i
    besittning det land som jag med ed har lovat deras färder att
    giva dem.»
  12. Och nu Israel, var är det som HERREN, din Gud, fordrar av dig
    annat än att du fruktar HERREN, din Gud, att du alltid vandrar
    på hans vägar och älskar honom, och att du tjänar HERREN, din
    Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ,
  13. så att du håller HERRENS bud och stadgar, som jag i dag giver
    dig, på det att det må gå dig väl?
  14. Se, HERREN, din Gud, tillhör himlarna och himlarnas himmel,
    jorden och allt vad därpå är;
  15. men allenast vid dina fäder fäste sig HERREN och älskade dem;
    och han utvalde deras avkomlingar efter dem, han utvalde eder
    bland alla folk, såsom I nu själva sen.
  16. Omskären därför edert hjärtas förhud, och varen icke länge
    hårdnackade.
  17. Ty HERREN, eder Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den
    store, den väldige och fruktansvärde Guden, som icke har
    anseende till personen och icke tager mutor;
  18. som skaffar den faderlöse och änkan rätt, och som älskar
    främlingen och giver honom mat och kläder.
  19. Därför skolen också I älska främlingen; I haven ju själva varit
    främlingar i Egyptens land.
  20. HERREN, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna, och till
    honom skall du hålla dig, och vid hans namn skall du svärja.
  21. Han är ditt lov, och han din Gud, som har gjort med dig de stora
    och underbara gärningar som du med egna ögon har sett.
  22. Sjuttio personer voro dina fäder, som drogo ned till Egypten,
    men nu har HERREN, din Gud, gjort dig talrik såsom himmelens
    stjärnor.
    *05/11 Femte Mosebok (Deuteronomium), 11 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 11 Kapitlet
                  Fortsatt uppmaning till lydnad mot
                             Herrens bud.
  1. Så skall du nu älska HERREN, din Gud, och hålla vad han bjuder
    dig hålla, hans stadgar och rätter och bud, alltid.
  2. Och besinnen i dag — jag talar nu icke om edra barn, som icke
    hava förnummit och sett det — huru HERREN, eder Gud, har
    fostrat eder, besinnen hans storhet, hans starka hand och hans
    uträckta arm,
  3. de tecken och gärningar som han gjorde i Egypten, med Farao,
    konungen i Egypten, och med hela hans land,
  4. och vad han gjorde med egyptiernas här, med deras hästar och
    vagnar, huru han lät Röda havets vatten strömma över dem, när de
    förföljde eder, och huru HERREN då förgjorde dem, så att de nu
    icke mer äro till;
  5. och vad han gjorde med eder i öknen, ända till dess I kommen
    hit,
  6. och vad han gjorde med Datan och Abiram, Eliabs, Rubens sons,
    sönder, huru jorden öppnade sin mun och uppslukade dem med deras
    hus och deras tält och allt levande som följde dem, och detta
    mitt i hela Israel.
  7. Ty I haven ju med egna ögon sett alla de stora gärningar som
    HERREN har gjort.
  8. Så hållen då alla de bud som jag i dag giver dig, på det att I
    med frimodighet mån kunna gå in i och intaga det land dit I nu
    dragen, för att taga det i besittning,
  9. och på det att I mån länge leva i det land som HERREN med ed har
    lovat edra fäder att giva åt dem och deras efterkommande, ett
    land som flyter av mjölk och honung.
  10. Ty det land dit du nu kommer, för att taga det i besittning, är
    icke såsom Egyptens land, varifrån I haven dragit ut, där du
    måste trampa upp vatten till den säd du sådde, såsom man gör i
    en köksträdgård;
  11. nej, det land dit I nu dragen, för att taga det i besittning, är
    ett land med berg och dalar, som får vatten att dricka genom
    himmelens regn,
  12. ett land som HERREN, din Gud, låter sig vårda om, och på vilket
    HERRENS, din Guds, ögon beständigt vila, från årets begynnelse
    till årets slut.
  13. Om i nu hören de bud som jag i dag giver eder, så att I älsken
    HERREN, eder Gud, och tjänen honom av allt edert hjärta och av
    all eder själ,
  14. så skall jag giva åt edert land regn i rätt tid, höstregn och
    vårregn, och du skall få inbärga din säd och ditt vin och din
    olja.
  15. Och jag skall giva din boskap gräs på din mark; och du skall äta
    och bliva mätt.
  16. Men tagen eder till vara, låten icke edra hjärtan bliva
    förförda, så att I viken av och tjänen andra gudar och
    tillbedjen dem;
  17. ty då skall HERRENS vrede upptändas mot eder, och han skall
    tillsluta himmelen, så att regn icke faller och marken icke
    giver sin gröda; och I skolen med hast bliva utrotade ur det
    goda land som HERREN vill giva eder.
  18. Så skolen I nu lägga dessa mina ord på edert hjärta och edert
    sinne, och I skolen binda dem såsom ett tecken på eder hand, och
    de skola vara såsom ett märke på eder panna;
  19. och I skolen lära edra barn dem, i det att du talar om dem, när
    du sitter i ditt hus och när du står upp.
  20. och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina
    portar;
  21. på det att I och edra barn mån länge få bo i det land som HERREN
    med ed har lovat edra fäder att giva dem, lika länge som
    himmelen välver sig över jorden.
  22. Ty om I hållen alla dessa bud som jag giver eder och gören efter
    dem, så att I älsken HERREN, eder Gud, och alltid vandren på
    hans vägar och hållen eder till honom,
  23. då skall HERREN fördriva alla dessa folk för eder, och I skolen
    underlägga eder folk som äro större och mäktigare än I.
  24. Var ort eder fot beträder skall bliva eder. Från öknen till
    Libanon, ifrån floden — floden Frat — ända till Västra havet
    skall edert område sträcka sig.
  25. Ingen skall kunna stå eder emot. Fruktan och förskräckelse för
    eder skall HERREN, eder Gud, låta komma över hela det land I
    beträden, såsom han har lovat eder.
  26. Se, jag förelägger eder i dag välsignelse och förbannelse:
  27. välsignelse, om I hören HERRENS eder Guds, bud, som jag i dag
    giver eder,
  28. och förbannelse, om I icke hören HERRENS, eder Guds, bud, utan
    viken av ifrån den väg jag i dag bjuder eder gå och följen
    efter andra gudar, som I icke kännen.
  29. Och när HERREN, din Gud, har låtit dig komma in i det land dit
    du nu går, för att taga det i besittning, skall du låta berget
    Gerissim bliva platsen för välsignelsen och berget Ebal platsen
    för förbannelsen.
  30. (Dessa berg ligga, såsom känt är, på andra sidan Jordan, bortom
    Västra vägen, i hedmarkskananéernas land, mitt emot Gilgal,
    bredvid Mores terebintlund.)
  31. Ty I gån nu över Jordan, för att komma in i och taga i
    besittning det land som HERREN, eder Gud, vill giva eder; I
    skolen taga det i besittning och bo där.
  32. Hållen då alla de stadgar och rätter som jag i dag förelägger
    eder, och gören efter dem.
    *05/12 Femte Mosebok (Deuteronomium), 12 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 12 Kapitlet
                Gudstjänsten bunden vid en enda plats.
                        Varning för avguderi.
  1. Dessa äro de stadgar och rätter som I skolen hålla och iakttaga
    i det land som HERREN, dina fäders Gud, har givit dig till
    besittning; så länge I leven på jorden skolen I hålla dem.
  2. I skolen i grund föröda alla platser där de folk som I
    fördriven hava hållit sin gudstjänst, vare sig detta har skett
    på höga berg och höjder eller någonstädes under gröna träd.
  3. I skolen bryta ned deras altaren och slå sönder deras stoder och
    bränna upp deras Aseror i eld och hugga ned deras gudabeläten,
    och I skolen utrota deras namn från sådana platser.
  4. När I tillbedjen HERREN, eder Gud, skolen I icke göra såsom de,
  5. utan den plats som HERREN, eder Gud, utväljer inom någon av edra
    stammar till att där fästa sitt namn, denna boning skolen I söka
    och dit skall du gå.
  6. Och dit skolen I föra edra brännoffer och slaktoffer, eder
    tionde, vad edra händer bära fram såsom offergärd, edra
    löftesoffer och frivilliga offer och det förstfödda av edra
    fäkreatur och eder småboskap.
  7. Och där skolen I äta inför HERRENS, eder Guds, ansikte, och
    glädja eder med edert husfolk över allt vad I haven förvärvat,
    allt varmed HERREN, din Gud, vara rättast;
  8. I skolen då icke göra såsom vi nu göra här, var och en vad honom
    tyckes vara rättast.
  9. I haven ju ännu icke kommit till ro och till den arvedel som
    HERREN, din Gud, vill giva dig.
  10. Men när I haven gått över Jordan och bon i det land som HERREN,
    eder Gud, vill giva eder till arvedel, och när han har låtit
    eder få ro för alla edra fiender runt omkring, då att I bon i
    trygghet,
  11. då skolen I till den plats som HERREN, eder Gud, utväljer till
    boning åt sitt namn föra allt vad jag nu bjuder eder: edra
    brännoffer och slaktoffer, eder tionde, vad edra händer bära
    fram såsom offergärd, så ock alla de utvalda löftesoffer som I
    loven HERREN.
  12. Och så skolen I glädja eder inför HERREN, eder Guds, ansikte,
    med edra söner och döttrar, edra tjänare och tjänarinnor, och
    med leviten som bor inom edra portar, ty han har ju ingen lott
    eller arvedel med eder.
  13. Tag dig till vara för att offra dina brännoffer på någon annan
    plats som kan falla din in;
  14. nej, på den plats HERREN utväljer inom en av dina stammar, där
    skall du offra dina brännoffer, och där skall du göra allt vad
    jag eljest bjuder dig.
  15. Dock får du, så mycket dig lyster, slakta och äta kött inom
    vilken som helst av dina städer, i mån av den välsignelse som
    HERREN, din Gud, giver dig. Både den som är oren och den som är
    ren må äta därav, såsom vore det gasell- eller hjortkött.
  16. Men blodet skolen I icke förtära I skolen gjuta ut det på jorden
    såsom vatten.
  17. Du får alltså icke hemma inom dina portar äta tionde av din säd,
    ditt vin och din olja, ej heller det förstfödda av dina
    fäkreatur och din småboskap, ej heller något av de löftesoffer
    som du lovar, eller av dina frivilliga offer, eller av det din
    hand bär fram såsom offergärd;
  18. utan inför HERREN, din Guds, ansikte, på den plats som HERREN,
    din Gud, utväljer skall du äta sådant, med din son och din
    dotter, din tjänare och din tjänarinna, och med leviten som bor
    inom dina portar; och så skall du glädja dig inför HERRENS, din
    Guds, ansikte över allt vad du har förvärvat.
  19. Tag dig till vara för att glömma bort leviten, så länge du lever
    i ditt land.
  20. Om du alltså, när HERREN, din Gud, har utvidgat ditt område,
    såsom han har lovat dig, tänker så: »Jag vill äta kött» — ifall
    det nu lyster för dig att äta kött — så må du då äta kött, så
    mycket dig lyster.
  21. Om den plats som HERREN, din Gud, utväljer till att där fästa
    sitt namn ligger för avlägset för dig, så må du, i enlighet med
    vad jag har bjudit dig, slakta av de fäkreatur och av den
    småboskap som HERREN har givit dig, och äta därav hemma inom
    dina portar, så mycket av din lyster.
  22. Men du skall äta på samma sätt som man äter gasell- eller
    hjortkött; både den som är oren och den som är ren må äta därav.
  23. Allenast skall du vara ståndaktig i att icke förtära blodet; ty
    blodet är själen, och själen skall du icke förtära med köttet.
  24. Du skall icke förtära det; du skall gjuta ut det på jorden såsom
    vatten.
  25. Du skall icke förtära det, på det att det må gå dig väl och dina
    barn efter dig, när du göra vad rätt är i HERRENS ögon.
  26. Men de heliga gåvor som du vill bära fram, och dina löftesoffer,
    dem skall du föra med dig till den plats som HERREN utväljer.
  27. Och av dina brännoffer skall du offra både köttet och blodet på
    HERRENS, din Guds, altare. Av dina slaktoffer däremot skall väl
    blodet gjutas ut på HERRENS, din Guds, altare, men köttet må du
    äta.
  28. Alla dessa bud som jag giver dig skall du hålla och höra, för
    att det må gå dig väl och dina barn efter dig, till evig tid,
    när du gör var gott och rätt är i HERRENS, din Guds, ögon.
  29. När HERREN, din Gud, har utrotat de folk till vilka du nu
    kommer, för att fördriva dem för dig, när du alltså har
    fördrivit dessa och bosatt dig i deras land,
  30. tag dig då till vara för att bliva snärjd, så att du efterföljer
    dem, sedan de hava blivit förgjorda för dig; fråga icke efter
    deras gudar, så att du säger: »På vad sätt höllo dessa folk sin
    gudstjänst? Så vill också jag göra.»
  31. Nej, på det sättet skall icke du göra, när du tillbeder HERREN,
    din Gud, ty allt som är en styggelse för HERREN, och som han
    hatar, det hava de gjort till sina gudars ära; ja, de gå så
    långt att de bränna upp sina söner och döttrar i eld åt sina
    gudar.
  32. Allt vad jag bjuder eder, det skolen I hålla och göra. Du skall
    icke lägga något därtill och icke taga något därifrån.
    *05/13 Femte Mosebok (Deuteronomium), 13 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 13 Kapitlet

Om förförelse till avguderi.

  1. Om en profet eller en som har drömmar uppstår bland dig, och han
    utlovar åt dig något tecken eller under,
  2. och sedan det tecken eller under, verkligen inträffar, varom han
    talade med dig, i det att han sade: »Låt oss efterfölja och
    tjäna andra gudar, som I icke kännen»,
  3. så skall du ändå icke höra på den profetens ord eller på den
    drömmaren, ty HERREN, eder Gud, sätter eder därmed allenast på
    prov, för att förnimma om I älsken HERREN, eder Gud, av allt
    edert hjärta och av all eder själ.
  4. HERREN, eder Gud, skolen I efterfölja, honom skolen I frukta,
    hans bud skolen I hålla, hans röst skolen I höra, honom skolen I
    tjäna, och till honom skolen I hålla eder.
  5. Men den profeten eller drömmaren skall dödas, ty han predikade
    avfall från HERREN, eder Gud, som har fört eder ut ur Egyptens
    land och förlossat dig ur träldomshuset; och han ville förföra
    dig till att övergiva den väg som HERREN, din Gud, har bjudit
    dig att vandra. Du skall skaffa bort ifrån dig vad ont är.
  6. Om din broder, din moders son, eller din son eller din dotter,
    eller hustrun i din famn, eller din vän som är för dig såsom
    ditt eget liv, om någon av dessa i hemlighet vill förleda dig, i
    det han säger: »Låt oss gå åstad och tjäna andra gudar, som
    varken du eller dina fäder hava känt»
  7. — gudar hos de folk som bo runt omkring eder, nära dig eller
    fjärran ifrån dig, från jordens ena ända till den andra —
  8. så skall du icke göra honom till viljes eller höra på honom. Du
    skall icke visa honom någon skonsamhet eller hava misskund och
    undseende med honom,
  9. utan du skall dräpa honom: först skall din egen hand lyftas mot
    honom för att döda honom, och sedan hela folkets hand.
  10. Och du skall stena honom till döds, därför att han sökte förföra
    dig till att övergiva HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur
    Egyptens land, ur träldomshuset.
  11. Och hela Israel skall höra detta och frukta, och man skall sedan
    icke mer göra något sådant ont bland dig.
  12. Om du får höra att man i någon av de städer, som HERREN vill
    giva dig till att bo i, berättar
  13. att män hava uppstått bland dig, onda män som förföra invånarna
    i sin stad, i det att de säga: »Låt oss gå åstad och tjäna andra
    gudar, som I icke kännen»,
  14. så skall du noga undersöka och rannsaka och efterforska; om det
    då befinnes vara sant och visst att en sådan styggelse har
    blivit förövad bland dig,
  15. så skall du slå den stadens invånare med svärdsegg; du skall
    giva den och allt vad däri är till spillo; också boskapen där
    skall du slå med svärdsegg.
  16. Och allt byte du får där skall du samla ihop mitt på torget, och
    därefter skall du bränna upp staden i eld, med allt byte du får
    där, såsom ett heloffer åt HERREN, din Gud; den skall bliva en
    grushög för evärdlig tid, aldrig mer skall den byggas upp.
  17. Låt intet av det tillspillogivna låda vi din hand, på det att
    HERREN må vända sig ifrån sin vredes glöd och låta barmhärtighet
    vederfaras dig och förbarma sig över dig och föröka dig, såsom
    han med ed har lovat dina fäder att göra,
  18. om du nämligen hör HERRENS, din Guds, röst, så att du håller
    alla hans bud, som jag i dag giver dig, och gör vad rätt är i
    HERRENS, din Guds, ögon.
    *05/14 Femte Mosebok (Deuteronomium), 14 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 14 Kapitlet
                Förbjudna sorgetecken.  Rena och orena
                            djur.  Tionde.
  1. I ären Herrens, eder G.uds, barn. I skolen icke rista några
    märken på eder eller göra eder skalliga ovanför pannan för någon
    död;
  2. ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud, och dig
    har Herren utvalt till att vara hans egendomsfolk framför alla
    andra folk på jorden.
  3. Du skall icke äta något som är en styggelse.
  4. Dessa äro de fyrfotadjur som I fån äta: fäikreatur, får och
    getter, hjort,
  5. gasell, dovhjort, stenbock, dison, teoantilop och
    semer,
  6. alla de fyrfotadjur som hava klövar och hava dem helkluvna
    i två hälfter, och som idissla; sådana fyrfotadjur fån I
    äta.
  7. Men dessa skolen I icke äta av de idisslande djuren och av
    dem som hava genomkluvna klövar: kamelen, haren och klippdassen,
    ty de idissla väl, men de hava icke klövar, de skola gälla för
    eder som orena;
  8. svinet, ty det har väl klövar, men det idisslar icke, det skall
    gälla för eder såsom orent. Av dessa djurs kött skolen I icke
    äta, ej heller skolen I komma vid deras döda kroppar.
  9. Detta är vad I fån äta av allt det som lever i vattnet: allt det
    som har fenor och fjäll fån I äta.
  10. Men intet som icke har fenor och fjäll skolen I äta; det skall
    gälla för eder så som orent.
  11. Alla rena fåglar fån I äta.
  12. Men dessa £åglar skoIen I icke äta: örnen, lammgamen, havsörnen,
  13. raafågeln, falken, gladan med dess arter,
  14. alla slags korpar efter deras arter,
  15. strutsen tahemasfågeln, fiskmåsen, höken med dess arter,
  16. ugglan, uven tinsemetfågeln,
  17. pelikanen, asgamen, dykfågeln,
  18. hägern, regnpiparen med dess arter, härfågeln och flädermusen.
  19. Alla flygande smådjur skola ock gälla för eder såsom orena, de
    skola icke ätas.
  20. Men alla rena flygande djur fån I äta.
  21. I skolen icke äta något självdött; åt främlingen som bo inom
    dina portar må du giva sådant, och han må äta det; eller ock må
    du sälja det åt en utlänning. Ty du är ett folk som är helgat
    HERREN, din Gud.Du skall icke koka en killing i dess moders mjölk.
  22. Tionde skall du giva av all sädesgröda som för vart år växer på
    din åker,
  23. och du skall äta den inför Herrens, din Guds, ansikte, på den
    plats som han utväljer till boning åt sitt namn: tionden av din
    släd, ditt vin och din olja, så ock din förstfödda av dina
    fäkreatur och din småboskap; ty du ska lära att frukta Herren,
    din Gud, alltid.
  24. Men om vägen är dig för lång, så att du icke förmår föra det
    dit, eftersom den plats som Herren, din Gud, utväljer till att
    där fästa sitt namn ligger för avlägset för dig — då nu Herren,
    din Gud, välsigna dig —
  25. så må du sälja det och knyta in penningarna och taga dem med dig
    och gå till den plats som Herren, din Gud, utväljer.
  26. Och du må köpa för penningarna vadhelst dig lyster fäkreatur
    eller småboskap, eller vin eller andra starka drycker eller vad
    du eljest kan åstunda; och så skall du hålla måltider där inför
    Herrens, din Guds, ansikte och glädja dig med ditt husfolk.
  27. Och leviten som bor inom dina portar skall du då cke glömma
    bort, ty han har ingen lott eller arvedel jämte dig.
  28. Vid slutet av vart tredje år skall du avskilja all tionde av vad
    du har fått i avkastning under det året och lägga up det inom
    dina städer.
  29. Och sedan skall leviten få komma, han som ingen lott eller
    arvedel har jämte dig, så ock främlingen och den faderlöse och
    änkan som bo inom dina portar; och då skola äta och bliva
    mätta. Så skall du göra, för att Herren din Gud, må välsigna dig
    i alla dina händers verk, i allt vad du gör.
    *05/15 Femte Mosebok (Deuteronomium), 15 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 15 Kapitlet

Friår. Det förstfödda bland husdjuren.

  1. Vart sjunde år skall du låta vara ett friår.
  2. Och så skall förhålla sig med det friåret: Var långivare som har
    lånat något åt sin ni&sta skall då efterskänka sin fordran. Han
    får då Icke kräva sin nästa och broder, @y ett :EIerrens friår
    har då blivit utlyst.
  3. En utlänning må du kräva, men om du har något att fordra av din
    broder, skall du efterskänka det.
  4. Dock borde rätteligen ingen fattig finnas hos dig, ty Herren
    skall rikligen välsigna dig i det land som HERREN, din Gud, vill
    giva dig till besittning, såsom din arvedel,
  5. allenast du hör HERRENS, din Guds, röst, så att du håller alla
    dessa bud som:jag i dag giver dig och gör efter dem.
  6. Ty Herren, din Gud, skall välsigna dig, såsom han har lovat dig;
    och du skall giva lån åt många folk, men själv skall du icke
    behöva låna av någon, och du skall råda över många folk, men de
    skola icke råda över dig.
  7. Om någon fattig finnes hos dig, en av dina bröder inom någon av
    dina städer, i det land som Herren, din Gud, vill giva dig, så
    skall du icke förstocka ditt hjärta och tillsluta din hand för
    denne din fattige broder,
  8. utan du skall gärna öppna din hand för honom och gärna låna
    honom vad han behöver i sin brist.
  9. Tag dig till vara, så att icke den onda tanken uppstår i ditt
    hjärta: »Det sjunde året, friåret, är nära», och att du så ser
    med ont öga på din fattige broder och icke giver honom något;
    han kan då ropa över dig till Herren, och så kommer synd att
    vila på dig.
  10. Gärna skall du giva åt honom, och ditt hjärta skall icke vara
    motvilligt, när du giver åt honom, ty för en sådan gåvas skull
    skall Herren, din Gud, välsigna dig i alla dina verk, i allt vad
    du företager dig.
  11. Fattiga skola ju aldrig saknas i landet, därför bjuder jag dig
    och säger: Du skall gärna öppna din hand för din broder, för de
    arma och fattiga som du har i ditt land.
  12. Om någon av ditt folk, en hebreisk man eller en hebreisk kvinna,
    har sålt sig till dig och tjänat dig i sex år, så skall du på
    det sjunde året släppa honom fri ur din tjänst;
  13. och när du släpper hohom fri ur din tjänst, skall du icke låta
    honom gå med tomma händer.
  14. Du skall fastmer förse honom med gåvor från din hjord, från din
    loge och £rån din vinpress; av det varmed Herren, din Gud, har
    välsignat dig skall du giva honom.
  15. Du skall komma ihåg att du själv har varit en träl i Egyptens
    land, och att Herren, din Gud, har £örlossat dig; därför bjuder
    jag dig detta i dag.
  16. Men om så skulle hända, att han säger till dig att han icke vill
    lämna dig, därför att han älskar dig och ditt hus, eftersom han
    har haft det gott hos dig,
  17. så skall du taga en syl och sticka den genom hans öra in i
    dörren; därefter skall han vara din träl evärdligen. Med din
    tjänarinna skall du göra på samma sätt.
  18. Du skall icke tycka det vara hårt att du måste släppa din
    tjänare fri ur din tjänst; i sex år har han ju berett dig
    dubbelt så stor förmån som någon avlönad legodräng. Så skall
    Herren, din Gud, välsigna dig i allt vad du gör.
  19. Allt förstfött av hankön, som födes bland dina fäkreatur och din
    småboskap, skall du helga åt Herren, din Gud; du skall icke vid
    ditt arbete begagna det som är £örstfött bland dina fäkreatur,
    icke heller skall du klippa ullen på det som är förstfött bland
    din småboskap.
  20. Inför Herrens, din Guds, ansikte skall du med ditt husfolk för
    vart år äta det på den plats som Herren utväljer.
  21. Men om djuret har något lyte, om det är halt eller blint eller
    har något annat ont lyte, så skall du icke offra det åt Herren,
    din Gud.
  22. Inom dina städer må du då äta det; både den som är oren och den
    som är ren må äta därav, såsom vore det gasell- eller hjortkött.
  23. Men blodet skall du icke förtära; du skall gjuta ut det på
    jorden såsom vatten.
    *05/16 Femte Mosebok (Deuteronomium), 16 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 16 Kapitlet
               De tre stora högtiderna.  Domare.  Aseror
                             och stoder.
  1. Tag i akt månaden Abib och håll Herrens, din Guds, påsk högtid;
    ty i månaden Abib förde Herren, din Gud, dig ut ur Egypten om
    natten.
  2. Du skall då slakta påskoffer åt Herren. din Gud, av småboskap
    och fäkreatur, på den plats som Herren utväljer till boning åt
    sitt namn.
  3. Du skall icke äta något syrat därtill; i sju dagar skall du äta
    osyrat bröd därtill, betryckets bröd. Ty med hast måste du draga
    ut ur Egyptens land. I alla dina livsdagar må du därför komma
    ihåg den dag då du drog ut ur Egyptens land.
  4. I sju dagar må man icke se någon surdeg hos dig, i hela ditt
    land; och av det som du slaktar om aftonen på den första dagen
    skall intet kött lämnas kvar över natten till morgonen.
  5. Du får icke slakta påskoffret inom vilken som helst av de städer
    som Herren, din Gud, vill giva dig,
  6. utan du skall gå till den plats som Herren, din Gud, utväljer
    till boning åt sitt namn, och där skall du slakta påskoffret om
    aftonen, när solen går ned den tid på dagen, då den drog ut ur
    Egypten.
  7. Och du skall koka det och äta det på den plats som Herren, din
    Gud, utväljer; sedan må du om morgonen vända tillbaka och gå hem
    till dina hyddor.
  8. I sex dagar skall du äta osyrat bröd, och på sjunde dagen är
    Herrens, din Guds, högtidsförsamling; då skall du icke göra
    något arbete.
  9. Sju veckor skall du räkna åt dig; från den dag då man begynner
    skära säden skall du räkna sju veckor.
  10. Därefter skall du hålla Herrens, din Guds, veckohögtid och bära
    fram din hands frivilliga gåva, som du må giva efter råd och
    lägenhet, alltefter måttet av den välsignelse som Herren, din
    Gud, har givit dig.
  11. Och inför Herrens, din Guds, ansikte skall du glädja dig på den
    plats som Herren, din Gud, utväljer till boning åt sitt namn, du
    själv med din son och din dotter, din tjänare och tjänarinna,
    och med leviten som bor inom dina portar, och främlingen, den
    faderlöse och änkan som du har hos dig.
  12. Och du skall komma ihåg att du själv har varit en träl i
    Egypten, och så hålla dessa stadgar och göra efter dem.
  13. Lövhyddohögtiden skall du hålla, i sju dagar, när du inbärgar
    avkastningen av din loge och av din vinpress.
  14. Och du skall glädja dig vid denna din högtid, med din son och
    din dotter, din tjänare och din tjänarinna, med leviten, med
    främlingen, den faderlöse och änkan som bo inom dina portar.
  15. I sju dagar skall du hålla Herrens, din Guds, högtid, på den
    plats som Herren utväljer; ty Herren, din Gud, skall välsigna
    dig i all den avkastning du får och i dina händers alla verk,
    och du skall vara uppfylld av glädje.
  16. Tre gånger om året skall allt ditt mankön träda fram inför
    Herrens, din Guds, ansikte, på den plats som han utväljer: vid
    det osyrade brödets högtid, vid veckohögtiden och vid
    lövhyddohögtiden. Men med tomma händer skall ingen träda fram
    inför Herrens ansikte,
  17. utan var och en skall: giva vad hans hand förmår, alltefter
    måttet av den välsignelse som Herren, din Gud, har givit dig.
  18. Domare och tillsyningsmän skall du tillsätta åt dig inom alla de
    städer som Herren, din Gud, vill giva dig, för dina särskilda
    stammar; de skola döma folket med rättvis dom.
  19. Du skall icke vränga rätten och icke hava anseende till
    personen; och du skall icke taga mutor, ty mutor förblinda de
    visas ögon och förvida de rättfärdigas sak.
  20. Rättfärdighet, rättfärdighet skall du eftertrakta, för att du må
    leva och taga i besittning det land som Herren, din Gud, vill
    giva dig.
  21. Du skall icke plantera åt dig Aseror av något slags träd, vid
    sidan av Herrens, din Guds, altare, det som du skall gÖra åt
    dig;
  22. icke heller skall du resa åt dig någon stod, ty sådant hatar
    Herren, din Gud.
    *05/17 Femte Mosebok (Deuteronomium), 17 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 17 Kapitlet
                 Straff för avguderi.  Föreskrifter om
                         domare och konungar.
  1. Du skall icke offra åt Herren, din Gud, något djur av
    fäkreaturen eller av småboskapen, som har något lyte eller något
    annat fel, ty sådant är en styggelse för Herren, din Gud.
  2. Om bland dig, inom någon av de städer som Herren, din Gud, vill
    giva dig, någon man eller kvinna befinnes göra vad ont är i
    Herrens, din Guds, ögon, i det att han överträder hans förbund,
  3. och går åstad och tjänar andra gudar och tillbeder dem, eller
    ock solen eller månen eller himmelens hela härskara, mot mitt
    bud,
  4. och detta bliver berättat för dig, så att du får höra därom, då
    skall du noga undersöka saken; om det då befinnes vara sant och
    visst att en sådan styggelse har blivit förövad i Israel,
  5. så skall du föra den man eller den kvinna som har gjort denna
    onda gärning ut till din stadsport det må nu vara en man eller
    en kvinna-och stena den skyldige till döds.
  6. Efter två eller tre vittnens utsago skall han dödas; ingen skall
    dömas till döden efter allenast ett vittnes utsago.
  7. Först skall vittnenas hand lyftas mot honom för att döda honom,
    och sedan hela folkets hand: du skall skaffa bort ifrån dig vad
    ont är.
  8. Om det i något fall bliver dig för svårt att själv döma i en
    blodssak eller i en rättsfråga eller i ett misshandlingsmål
    eller överhuvud i någon sak varom man tvistar i dina portar, så
    skall du-stå upp och begiva dig till den plats som HERREN, din
    Gud, utväljer,
  9. och gå till de levitiska prästerna, och till den som på den
    tiden är domare; dem skall du fråga, och de skola förkunna för
    dig vad som är rätt.
  10. Och i enlighet med vad de förkunna för dig där, på den plats som
    Herren utväljer. skall du göra; du skall i alla stycken hålla
    och göra vad de lära dig.
  11. Efter den lag som de lära dig, och efter den dom som de avkunna
    för dig skall du göra. Från det som de fÖrkunna för dig skall du
    icke vika av, vare sig till höger eller till vänster.
  12. Men om någon gör sig skyldig till den förmätenheten att icke
    vilja lyssna till prästen, som står och gör tjänst där inför
    Herren, din Gud, eller till domaren, så skall den mannen dö: du
    skall skaffa bort ifrån Israel vad ont är.
  13. Och allt folket skall höra det och frukta, och de skola icke mer
    göra sig skyldiga till sådan förmätenhet.
  14. När du kommer in i det land som Herren, din Gud, vill giva dig,
    och du tager det i besittning och bor där om du då säger: »Jag
    vill sätta en konung över mig, såsom alla folk omkring mig
    hava»,
  15. så skall du till konung över dig sätta den som Herren, din Gud,
    utväljer. En av dina bröder skall du sätta till konung över dig;
    du får icke sätta till konung över dig en utländsk man, som icke
    är din broder.
  16. Men han må icke skaffa sig hästar i mängd, och icke sända sitt
    folk tillbaka till Egypten för att skaffa de många hästarna, ty
    Herren har ju sagt till eder: »I skolen icke mer återvända denna
    väg.»
  17. Icke heller skall han skaffa sig hustrur i mängd, på det att
    hans hjärta icke må bliva avfälligt; och icke heller skall han
    skaffa sig alltför mycket silver och guld.
  18. Och när han har blivit uppsatt på sin konungatron, skall han
    hämta denna lag från de levitiska prästerna och taga en avskrift
    därav åt sig i en bok.
  19. Och den skall han hava hos sig och läsa i den i alla sina
    livsdagar, för att han må lära att frukta Herren, sin Gud, så
    att han håller alla denna lags ord och dessa stadgar och gör
    efter dem.
  20. Så skall han göra, för att hans hjärta icke må förhäva sig över
    hans bröder, och för att han icke må vika av ifrån buden, vare
    sig till höger eller till vänster; på det att han och hans söner
    må länge regera; sitt rike, bland Israels folk.
    *05/18 Femte Mosebok (Deuteronomium), 18 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 18 Kapitlet
                    Prästernas inkomster.  Hednisk
                   vidskepelse och falska profeter.
  1. De levitiska prästerna, hela Levi stam, skola ingen lott eller
    arvedel hava med det övriga Israel; av HERRENS eldsoffer och
    hans arvedel skola de hava sitt underhåll.
  2. De skola icke hava någon arvedel bland sina bröder; Herren är
    deras arvedel, såsom han har sagt dem.
  3. Och detta skall vara vad prästerna hava rätt att få av folket,
    av dem som offra ett slaktoffer, vare sig av fäkreaturen eller
    av småboskapen: man skall giva prästen bogen, käkstyckena och
    vommen.
  4. Förstlingen av din säd, ditt vin och din olja, och förstlingen
    av dina fårs ull skall du giva honom.
  5. Ty honom har Herren, din Gud, utvalt bland alla dina stammar,
    för att han och hans söner alltid skola stå och göra tjänst i
    Herrens namn.
  6. Och om leviten vill komma från någon av dina städer, inom vilken
    han vistas någonstädes i Israel, så må det stå honom fritt att
    komma, såsom honom lyster, till den plats som Herren utväljer,
  7. och han må då göra tjänst i HERRENS, sin Guds, namn, likasom
    alla hans bröder, leviterna, som stå där inför HERRENS ansikte.
  8. De skola alla hava lika mycket till sitt underhåll, oberäknat
    vad någon kan äga genom försäljning av sitt fädernearv.
  9. När du kommer in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig,
    skall du icke lära dig att göra efter hedningarnas styggelser.
  10. Hos dig må icke finnas någon som låter sin son eller dotter gå
    genom eld, eller som befattar sig med trolldom eller
    teckentydning eller svartkonst eller häxeri,
  11. ingen som förehar besvärjelsekonster, ingen som frågar andar,
    eller som är en spåman, eller som söker råd hos de döda.
  12. Ty en styggelse för Herren är var och en som gör sådant, och för
    sådana styggelsers skull fördriver HERREN, din Gud, dem för dig.
  13. Du skall vara ostrafflig inför HERREN, din Gud.
  14. Hedningarna som du nu fördriver lyssna väl till sådana som öva
    teckentydning och trolldom, men dig har HERREN, din Gud, icke
    tillstatt sådant.
  15. En profet bland ditt folk, av dina bröder, en som är mig lik,
    skall HERREN, din Gud, låta uppstå åt dig; honom skolen I lyssna
    till.
  16. Det skall bliva alldeles såsom du begärde av HERREN, din Gud,
    vid Horeb, den dag då I voren där församlade och du sade: »Låt
    mig icke vidare höra HERRENS, min Guds, röst, och låt mig slippa
    att längre se denna stora eld, på det att jag icke må dö.»
  17. Och HERREN sade till mig: »De hava rätt i vad de hava talat.
  18. En profet skall jag låta uppstå åt dem bland deras bröder, en
    som är dig lik, och jag skall lägga mina ord i hans mun, och han
    skall tala till dem allt vad jag bjuder honom.
  19. Och om någon icke lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt
    namn, så skall jag själv utkräva det av honom.
  20. Men den profet som är så förmäten, att han i mitt namn talar vad
    jag icke har bjudit honom tala, eller som talar i andra gudars
    namn, den profeten skall dö.
  21. Och om du säger vid dig själv: ‘Huru skola vi känna igen det som
    icke är talat av HERREN?’,
  22. så må du veta: när profeten talar i HERRENS namn, och det som
    han ,har talat icke sker och icke inträffar, då är detta något
    som HERREN icke har talat; i förmätenhet har då profeten talat
    det; du skall icke frukta för honom.»
    *05/19 Femte Mosebok (Deuteronomium), 19 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 19 Kapitlet

Fristäder. Råmärken. Vittnesmål.

  1. När HERREN, din Gud, har utrotat de folk vilkas land HERREN, din
    Gud, vill giva dig, och när du har fördrivit dem och bosatt dig
    i deras städer och i deras hus,
  2. då skall du avskilja åt dig tre städer i ditt land, det som
    HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning.
  3. Du skall försätta vägarna till dem i gott skick åt dig; och du
    skall dela i tre delar det landområde som HERREN, din Gud, giver
    dig till arvedel. Så skall du göra, för att var och en som har
    dräpt någon må kunna fly dit.
  4. Och under följande villkor må en dråpare fly till någon av dem
    och så bliva vid liv; om någon dödar sin nästa utan vett och
    vilja, och utan att förut hava burit hat till honom
  5. — såsom när någon går med sin nästa ut i skogen för att hugga
    ved, och hans hand hugger till med yxan för att fälla trädet,
    och järnet då far av skaftet och träffar den andre, så att denne
    dör — då må en sådan fly till någon av dessa städer och så
    bliva vid liv.
  6. Detta vare stadgat, för att blodshämnaren, om han i sitt hjärtas
    vrede förföljer dråparen, icke må hinna upp honom, ifall vägen
    är för lång, och slå ihjäl honom, fastän han icke hade förtjänat
    döden, eftersom han icke förut hade burit hat till den andre.
  7. Därför är det som jag bjuder dig och säger: »Tre städer skall du
    avskilja åt dig.»
  8. Och när HERREN, din Gud, utvidgar ditt område, såsom han med ed
    har lovat dina fäder, och giver dig allt det land som han har
    sagt att han skulle giva åt dina fäder —
  9. om du då håller och gör efter alla dessa bud som jag i dag giver
    dig, så att du älskar HERREN, din Gud, och alltid vandrar på
    hans vägar, då skall du lägga ännu tre städer till dessa tre,
  10. för att oskyldigt blod icke må utgjutas i ditt land, det som
    HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel, och blodskuld så
    komma att vila på dig.
  11. Men om någon bär hat till sin nästa och lägger sig i försåt för
    honom och överfaller honom och slår honom till döds, och sedan
    flyr till någon av dessa städer,
  12. då skola de äldste i hans stad sända bort och hämta honom
    därifrån och lämna honom i blodshämnarens hand, och han skall
    dö.
  13. Du skall icke visa honom någon skonsamhet, utan du skall skaffa
    bort ifrån Israel skulden för den oskyldiges blod, för att det
    må gå dig väl.
  14. Du skall icke flytta din nästas råmärke, något råmärke som
    förfäderna hava satt upp i den arvedel du får i det land som
    HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning.
  15. Det är icke nog att allenast ett vittne träder upp mot någon
    angående någon missgärning eller synd, vad det nu må vara för en
    synd som någon kan hava begått. Efter två eller efter tre
    vittnens utsago skall var sak avgöras.
  16. Om ett orättfärdigt vittne träder upp mot någon för att vittna
    mot honom angående någon förbrytelse,
  17. så skola båda parterna träda fram inför HERRENS ansikte, inför
    de män som på den tiden äro präster och domare.
  18. Och domarna skola noga undersöka saken; om då vittnet befinnes
    vara ett falskt vittne, som har burit falskt vittnesbörd mot sin
    broder,
  19. så skolen I låta detsamma vederfaras honom som han hade
    tilltänkt sin broder: du skall skaffa bort ifrån dig vad ont är.
  20. Och det övriga folket skall höra det och frukta, och man skall
    icke vidare göra något sådant ont bland eder.
  21. Du skall icke visa honom någon skonsamhet: liv för liv, öga for
    öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.
    *05/20 Femte Mosebok (Deuteronomium), 20 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 20 Kapitlet

Krigslagar.

  1. Om du drager ut i krig mot dina fiender, och du då får se hästar
    och vagnar och ett folk som är större än du. så skall du dock
    icke frukta för dem, ty HERREN, din Gud, är med dig, han som har
    fört dig upp ur Egyptens land.
  2. När I då stån färdiga att gå i striden, skall prästen träda fram
    och tala till folket;
  3. han skall säga till dem: »Hör,Israel! I stån nu färdiga att gå i
    strid mot edra fiender. Edra hjärtan vare icke försagda; frukten
    icke och ängslens icke, och varen icke förskräckta för dem,
  4. ty HERREN, eder Gud, går själv med eder; till att strida för
    eder mot edra fiender och giva eder seger.»
  5. Och tillsyningsmännen skola tala till folket och säga: »Om någon
    finnes här, som har byggt sig ett nytt hus, men ännu icke invigt
    det, så må han vända tillbaka hem, för att icke. om han faller
    i striden, en annan må komma att inviga det.
  6. Och om någon finnes här, som har planterat en vingård, men ännu
    icke fått skörda någon frukt därav, så må han vända tillbaka
    hem, för att icke, om han faller i striden, en annan må komma
    att hämta första skörden av den.
  7. Och om någon finnes här, som har trolovat sig med en kvinna, men
    ännu icke tagit henne till sig, så må han vända tillbaka hem,
    för att icke om han faller i striden, en annan man må taga henne
    till sig.»
  8. Vidare skola tillsyningsmännen tala till folket och säga: »Om
    någon finnes här, som fruktar och har ett försagt hjärta, så må
    han vända tillbaka hem, för att icke också hans bröders hjärtan
    må bliva uppfyllda av räddhåga, såsom hans eget hjärta är.»
  9. Och när tillsyningsmännen så hava talat till folket, skola
    hövitsmän tillsättas övar härens avdelningar, till att gå i
    spetsen för folket.
  10. När du kommer till någon stad för att belägra den, skall du
    först tillbjuda den fred.
  11. Om den då giver dig ett fridsamt svar och öppnar sina portar för
    dig, så skall allt folket som finnes där bliva arbetspliktigt åt
    dig och vara dina tjänare.
  12. Men om den icke vill hava fred med dig, utan vill föra krig mot
    dig, så må du belägra den.
  13. Och om HERREN, din Gud, då giver den i din hand, skall du slå
    allt mankön där med svärdsegg.
  14. Men kvinnorna och barnen och boskapen och allt annat som finnes
    i staden, allt rov du får där, skall du hava såsom ditt byte;
    och du må då njuta av det rov som HERREN. din Gud, låter dig
    taga från dina fiender.
  15. Så skall du göra med alla de städer som äro mer avlägsna från
    dig, och som icke höra till dessa folks städer.
  16. Men i de städer som tillhöra dessa folk, och som HERREN, din
    Gud, vill giva dig till arvedel, skall du icke låta något som
    anda har bliva vid liv,
  17. utan du skall giva dem alla till spillo: hetiterna och
    amoréerna, kananéerna och perisséerna, hivéerna och jebuséerna,
    såsom HERREN din Gud, har bjudit dig.
  18. Så skall du göra, för att de icke må lära eder att bedriva alla
    de styggelser som de själva hava bedrivit till sina gudars ära,
    och så komma eder att synda mot HERREN, eder Gud.
  19. Om du måste länge belägra en stad för att erövra och intaga den,
    så skall du icke förstöra träden däromkring genom att höja din
    yxa mot dem; du må äta av deras frukt, men du skall icke hugga
    ned dem; träden på marken äro ju icke människor som skola
    belägras av dig.
  20. Men de träd om vilka du vet att de icke bära ätbar frukt, dem må
    du förstöra och hugga ned för att av dem bygga bålverk mot den
    fientliga staden, till dess att den faller
    *05/21 Femte Mosebok (Deuteronomium), 21 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 21 Kapitlet
                Mord av obekant gärningsman.  Äktenskap
                 med fången kvinna.  Förstfödslorätt.
                Vanartig son.  Hängd missdådares kropp.
  1. Om i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning
    en ihjälslagen människa påträffas liggande på marken, och man
    icke vet vem som har dödat honom,
  2. och dina domare gå ut och mäta upp avståndet från platsen där
    den ihjälslagne påträffas till de städer som ligga där runt
    omkring.
  3. Och de äldste i den stad som ligger närmast denna plats skola
    taga en kviga som icke har blivit begagnad till arbete, och som
    icke såsom dragare har gått under ok.
  4. Och de äldste i staden skola föra kvigan ned till en dalgång som
    icke har varit plöjd eller besådd; och där i dalen skola de
    krossa nacken på kvigan.
  5. Och prästerna, Levi söner, skola träda fram, ty dem har HERREN,
    din Gud, utvalt till att göra tjänst inför honom och till att
    välsigna i HERRENS namn, och såsom de bestämma skola alla
    tvister och alla misshandlingsmål behandlas.
  6. Och alla de äldste i den staden, de som bo närmast platsen där
    den ihjälslagne påträffades, skola två sina händer över kvigan
    på vilken man hade krossat nacken i dalen;
  7. och de skola betyga och säga: »Våra händer hava icke utgjutit
    detta blod, och våra ögon hava icke sett dådet.
  8. Förlåt ditt folk Israel, som du har förlossat, HERRE, och låt
    icke oskyldigt blod komma över någon i ditt folk Israel.» Så
    bliver denna blodskuld dem förlåten.
  9. Du skall ska£fa bort ifrån dig skulden för det oskyldiga blodet,
    ty du skall göra vad rätt är i HERRENS ögon.
  10. Om HERREN, din Gud, när du drager ut i krig mot dina fiender,
    giver dem i din hand, så att du tager fångar,
  11. och du då bland fångarna får se någon skön kvinna som du fäster
    dig vid, och som du vill taga till hustru åt dig,
  12. så skall du föra henne in i ditt hus, och hon skall raka sitt
    huvud och ansa sina naglar.
  13. Och hon skall lägga av de kläder hon bar såsom fånge och skall
    bo i ditt hus och få begråta sin fader och sin moder en månads
    tid; därefter må du gå in till henne och äkta henne, så att hon
    bliver din hustru.
  14. Och om du sedan icke mer finner behag i henne, så må du låta
    henne gå vart hon vill; du får icke sälja henne för
    penningar. Du får icke heller behandla henne såsom trälinna, då
    du nu har kränkt henne.
  15. Om en man har två hustrur, en som han älskar och en som han
    försmår, och båda hava fött honom söner, såväl den han älskar
    som den han försmår, och hans förstfödde son till den försmådda,
  16. så får mannen icke, när han åt sina söner utskiftar sin egendom
    såsom arv, giva förstfödslorätten åt sonen till den älskar, till
    förfång för sonen till den han försmår, då nu denne är den
    förstfödde,
  17. utan han skall såsom sin förstfödde erkänna sonen till den
    försmådda och giva honom dubbel lott av allt vad han äger. Ty
    denne är förstlingen av hans kraft; honom tillhör
    förstfödslorätten.
  18. Om någon har en vanartig och uppstudsig son, som icke lyssnar
    till sin faders och sin moders ord, och som, fastän de tukta
    honom, ändå icke hör på dem,
  19. så skola hans fader och hans moder taga honom och föra honom ut
    till de äldste i staden, till stadens port.
  20. Och de skola säga till de äldste i staden: »Denne vår son är
    vanartig och uppstudsig och vill icke lyssna till våra ord, utan
    är en frossare och drinkare.»
  21. Då skall allt folket i staden stena honom till döds: du skall
    skaffa bort ifrån dig vad ont är. Och hela Israel skall höra det
    och frukta.
  22. Om på någon vilar en sådan synd som förtjänar döden, och han så
    bliver dödad och du hänger upp honom på trä,
  23. så skall den döda kroppen icke lämnas kvar på träet över natten,
    utan du skall begrava den på samma dag, ty en Guds förbannelse
    är den som har blivit upphängd; och du skall icke orena det land
    som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.
    *05/22 Femte Mosebok (Deuteronomium), 22 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 22 Kapitlet
               Föreskrifter om hjälpsamhet, mildhet mot
                       djur m.m.  Kyskhetsbrott.
  1. Om du ser din broders oxe eller får gå vilse, skall du icke
    undandraga dig att taga vara på djuret; du skall föra det
    tillbaka till din broder.
  2. Och om din broder icke bor i din närhet, eller om du icke vet
    vem det är, så skall du taga djuret in i ditt hus, och det skall
    vara hos dig, till dess din broder frågar efter det; då skall du
    lämna det tillbaka åt honom.
  3. På samma sätt skall du göra med hans åsna, på samma sätt med
    hans kläder, och på samma sätt skall du göra med allt annat som
    din broder kan hava förlorat, och som du hittar; du får icke
    draga dig undan.
  4. Om du ser din broders åsna eller oxe falla på vägen, skall du
    icke undandraga dig att bistå djuret; du skall hjälpa honom att
    resa upp det.
  5. En kvinna skall icke bära vad till en man hör, ej heller skall
    en man sätta på sig kvinnokläder; ty var och en som så gör är en
    styggelse för HERREN, din Gud.
  6. Om du på din väg träffar på ett fågelbo, i något träd eller på
    marken, med ungar eller ägg i, och modern ligger på ungarna
    eller på äggen, så skall du icke taga både modern och ungarna.
  7. Du skall låta modern flyga och taga allenast ungarna; så skall
    du göra, för att det må gå dig väl och du må länge leva.
  8. När du bygger ett nytt hus, skall du förse taket med bröstvärn,
    för att du icke må draga blodskuld över ditt hus, om någon
    faller ned därifrån.
  9. Du skall icke, för att få två slags skörd i din vingård, så säd
    däri, på det att icke alltsammans, både vad du har sått och vad
    själva vingården avkastar, må hemfalla till helgedomen.
  10. Du skall icke plöja med oxe och åsna tillsammans.
  11. Du skall icke kläda dig i tyg av olika garn, av ull och lin
    tillsammans.
  12. Du skall göra dig tofsar i de fyra hörnen på överklädnaden som
    du höljer dig i.
  13. Om en man har tagit sig en hustru och gått in till henne. men
    sedan får motvilja mot henne,
  14. och då påbördar henne skamliga ting och sprider ut ont rykte om
    henne och säger: »Denna kvinna tog jag till hustru; men när jag
    låg hos henne, fann jag icke tecknen till att hon var jungfru»,
  15. så skola flickans fader och moder taga tecknen till att flickan
    var jungfru och bära dem ut till de äldste i staden, där de
    sitta i porten.
  16. Och flickans fader skall säga till de äldste: »Jag gav min
    dotter till hustru åt denne man, men han har fått motvilja mot
    henne.
  17. Och nu påbördar han henne skamliga ting och säger: ‘Jag har icke
    funnit tecknen till att din dotter var jungfru’; men här äro
    tecknen till att min dotter var jungfru.» Och de skola breda ut
    klädet inför de äldste i staden.
  18. Då skola de äldste i staden taga mannen och tukta honom.
  19. Och de skola ålägga honom att böta hundra siklar silver, vilka
    han skall giva åt flickans fader, därför att han har spritt ut
    ont rykte om en jungfru i Israel. Och hon skall vara hans
    hustru, och han får icke skilja sig från henne, så länge han
    lever.
  20. Men om det var sanning, om tecknen till att flickan var jungfru
    icke funnos,
  21. då skall man föra ut flickan utanför dörren till hennes faders
    hus, och männen i staden skola stena henne till döds därför att
    hon har gjort vad som var en galenskap i Israel. då hon bedrev
    otukt i sin faders hus: du skall skaffa bort ifrån dig vad ont
    är.
  22. Om en man ertappas med att ligga hos en kvinna som är en annan
    mans äkta hustru, så skola båda dö, både mannen som låg hos
    kvinnan, och jämväl kvinnan: du skall skaffa bort ifrån Israel
    vad ont är.
  23. Om en jungfru är trolovad med en man, och en annan man träffar
    henne i staden och lägrar henne,
  24. så skolen I föra dem båda ut till stadens port och stena dem
    till döds, flickan, därför att hon icke ropade på hjälp i
    staden, och mannen, därför att han kränkte en annans trolovade:
    du skall skaffa bort ifrån dig vad ont är.
  25. Men om det var ute på marken som mannen träffade den trolovade
    flickan, och han där tog henne med våld och lägrade henne, så
    skall mannen som lägrade henne ensam dö.
  26. Men flickan skall du icke göra något, flickan har icke begått
    någon synd som förtjänar döden; utan det är med denna sak, såsom
    när en man överfaller en annan och dräper honom.
  27. Ty då det var ute på marken som han träffade den trolovade
    flickan, kan hon hava ropat, utan att någon fanns där, som kunde
    frälsa henne.
  28. Om däremot en man träffar en jungfru som icke är trolovad, och
    han tager fatt henne och lägrar henne, och de ertappas,
  29. så skall mannen som lägrade flickan giva åt flickans fader
    femtio siklar silver och taga henne själv till sin hustru,
    därför att han har kränkt henne; han får icke skilja sig från
    henne, så länge han lever.
  30. Ingen skall taga sin faders hustru och lyfta på sin faders
    täcke.
    *05/23 Femte Mosebok (Deuteronomium), 23 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 23 Kapitlet
                   Föreskrifter om renhet i HERRENS
               församling och i lägret.  Lag om förrymda
                 slavar.  Förbud mot tempelboleri och
               ocker.  Löften.  Druv- och axplockning på
                             annans mark.
  1. Ingen som är snöpt, vare sig genom krossning eller genom
    stympning, skall komma in i HERRENS församling.
  2. Ingen som är född i äktenskapsbrott eller blodskam skall komma
    in i HERRENS församling; icke ens den som i tionde led är
    avkomling av en sådan skall komma in i HERRENS församling.
  3. Ingen ammonit eller moabit skall komma in i HERRENS församling;
    icke ens den som i tionde led är avkomling av en sådan skall
    någonsin komma in i HERRENS församling —
  4. detta därför att de icke kommo eder till mötes med mat och dryck
    på vägen, när I drogen ut ur Egypten, och därför att han mot dig
    lejde, Bileam, Beors son, från Petor i Aram-Naharaim, för att
    denne skulle förbanna dig.
  5. Men HERREN, din Gud, ville icke höra på Bileam, utan HERREN, din
    Gud, förvandlade förbannelsen till välsignelse för dig, ty
    HERREN, din Gud, älskade dig.
  6. Du skall aldrig, i all din tid, fråga efter deras välfärd och
    lycka.
  7. Edoméen skall däremot icke för dig vara en styggelse, ty han är
    din broder. Egyptiern skall icke heller för dig vara en
    styggelse, ty i hans land har du bott såsom främling.
  8. Barn som födas av dessa i tredje led må komma in i HERRENS
    församling.
  9. När du drager ut mot dina fiender och slår läger, skall du taga,
    dig till vara för allt vad orent är.
  10. Om bland dig finnes någon som icke är ren, därigenom att något
    har hänt honom under natten, så skall han gå ut till något
    ställe utanför lägret; han får icke komma in i lägret.
  11. Och mot aftonen skall han bada sig i vatten, och när solen går
    ned, får han gå in i lägret. —
  12. Du skall hava en särskild plats utanför lägret, dit du kan gå
    avsides.
  13. Och du skall jämte annat som du bär hava en pinne, och när du
    vill sätta dig därute, skall du med den gräva en grop och sedan
    åter täcka över din uttömning.
  14. Ty HERREN, din Gud, vandrar fram i ditt läger för att hjälpa dig
    och giva dina fiender i ditt våld; därför skall ditt läger vara
    heligt, så att han icke hos dig ser något som väcker hans leda
    och fördenskull vänder sig bort ifrån dig.
  15. En träl som har flytt till dig från sin HERRE skall du icke
    utlämna till hans HERRE.
  16. Han skall få stanna hos dig, mitt ibland dig, på det ställe som
    han utväljer inom någon av dina städer, var han finner för gott;
    och du skall icke förtrycka honom.
  17. Ingen tempeltärna skall finnas bland Israels döttrar, och ingen
    tempelbolare bland Israels söner.
  18. Du skall icke bära skökolön och hundpenningar in i HERRENS, din
    Guds, hus, till gäldande av något löfte; ty det ena som det
    andra är en styggelse för HERREN, din Gud.
  19. Du skall icke taga ränta av din broder, varken på penningar
    eller på livsmedel eller på något annat varpå ränta kan tagas.
  20. Av utlänningen må du taga ränta, men icke av din broder, på det
    att HERREN, din Gud, i allt vad du företager dig. må välsigna
    dig i det land dit du nu kommer, för att taga det i besittning.
  21. Om du har gjort ett löfte åt HERREN, din Gud, skall du icke
    dröja att infria det, ty HERREN, din Gud, skall förvisso utkräva
    det av dig, och synd kommer att vila på dig.
  22. Men om du underlåter att göra något löfte, så kommer icke
    därigenom synd att vila på dig.
  23. Vad dina läppar hava talat skall du hålla och göra, i enlighet
    med det frivilliga löfte du har givit HERREN, din Gud, och
    uttalat med din mun.
  24. När du kommer in i din nästas vingård, får du där äta druvor,
    så mycket dig lyster, till dess du bliver mätt, men du får icke
    lägga något i ditt kärl.
  25. När du kommer in på din nästas sädesfält, får du plocka ax med
    din hand, men med skära får du icke komma vid din nästas säd.
    *05/24 Femte Mosebok (Deuteronomium), 24 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 24 Kapitlet
                    Frånskild hustru.  Nygift man.
                   Föreskrifter angående pantning,
               människotjuvnad, spetälska.  De fattigas
                              rätt m.m.
  1. Om en man har tagit sig en hustru och äktat henne, men hon sedan
    icke längre finner nåd för hans ögon, därför att han hos henne
    har funnit något som väcker hans leda, och om han fördenskull
    har skrivit skiljebrev åt henne och givit henne det i handen och
    skickat bort henne från sitt hus,
  2. och kvinnan sedan, när hon har lämnat hans hus, går åstad och
    bliver en annans hustru,
  3. och nu också denne andre man får motvilja mot henne och skriver
    skiljebrev åt henne och giver henne det i handen och skickar
    henne bort ifrån sitt hus, eller om denne andre man som har
    tagit henne till sin hustru dör,
  4. då får icke hennes förste man, som skickade bort henne, åter
    taga henne till sin hustru, sedan hon har låtit orena sig, ty
    detta vore en styggelse inför HERREN; du skall icke draga synd
    över det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.
  5. Om en man nyligen har tagit sig hustru, behöver han icke gå i
    krigstjänst, ej heller må någon annan tjänstgöring åläggas
    honom. Han skall vara fri ett år för att stanna hemma och glädja
    den hustru han har tagit.
  6. Man skall icke taga handkvarnen eller ens kvarnens översten i
    pant, ty den så gör tager livet i pant.
  7. Om en man befinnes hava stulit någon av sina bröder, Israels
    barn, och han behandlar denne såsom träl eller säljer honom, så
    skall tjuven dö: du skall skaffa bort ifrån dig vad ont är.
  8. Tag dig till vara, så att du, när någon bliver angripen av
    spetälska, noga håller och gör allt som de levitiska prästerna
    lära eder. Vad jag har bjudit dem skolen I hålla och göra.
  9. Kom ihåg vad HERREN, din Gud, gjorde med Mirjam på vägen, när I
    drogen ut ur Egypten.
  10. Om du giver något lån åt din nästa, så skall du icke gå in i
    hans hus och taga pant av honom.
  11. Du skall stanna utanför, och mannen som du har lånat åt skall
    bära ut panten till dig.
  12. Och om det är en fattig man, så skall du icke hava hans pant
    till täcke, när du ligger och sover.
  13. Du skall giva honom panten tillbaka, när solen går ned, så att
    han kan hava sin mantel på sig när han ligger och sover, och så
    välsigna dig; och detta skall lända dig till rättfärdighet inför
    HERREN, din Gud.
  14. Du skall icke göra en arm och fattig daglönare orätt, evad han
    är en dina bröder, eller han är en av främlingarna som äro hos
    dig i ditt land, inom dina portar.
  15. Samma dag han har gjort sitt arbete skall du giva honom hans lön
    och icke låta solen gå ned däröver, eftersom han är arm och
    längtar efter sin lön; han kan eljest ropa över dig till HERREN,
    och så kommer synd att vila på dig.
  16. Föräldrarna skola icke dödas för sina barns skull och barnen
    skola icke dödas för sina föräldrars skull; var och en skall
    lida döden genom sin egen synd.
  17. Du skall icke vränga rätten för främlingen eller den faderlöse,
    och en änkas kläder skall du icke taga i pant;
  18. du skall komma ihåg att du själv har varit en träl i Egypten,
    och att HERREN, din Gud, har förlossat dig därifrån; därför
    bjuder jag dig att iakttaga detta.
  19. Om du, när du inbärgar skörden på din åker, glömmer en kärve
    kvar på åkern, skall du icke gå tillbaka för att hämta den, ty
    den skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. Detta
    skall du iakttaga, för att HERREN, din Gud, må välsigna dig i
    alla dina händers verk.
  20. När du har slagit ned dina oliver, skall du icke sedan genomsöka
    grenarna; vad där finnes kvar skall tillhöra främlingen den
    faderlöse och änkan.
  21. När du har avbärgat din vingård, skall du sedan icke göra någon
    efterskörd; vad där finnes kvar skall tillhöra främlingen, den
    faderlöse och änkan.
  22. Du skall komma ihåg att du själv har varit en träl i Egyptens
    land; därför bjuder jag dig att iakttaga detta.
    *05/25 Femte Mosebok (Deuteronomium), 25 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 25 Kapitlet
               Föreskrifter angående avstraffning inför
                   domstol, mildhet mot arbetsdjur,
                 svågeräktenskap, mått och vikt m.m.
                            Amaleks skuld.
  1. Om en tvist uppstår mellan män, och de komma inför rätta, för
    att man där skall döma mellan dem, så skall man fria den
    oskyldige och fälla den skyldige.
  2. Om då den skyldige dömes till hudflängning, skall domaren
    befalla honom att lägga sig ned, och skall i sin åsyn låta giva
    honom det antal slag, som svarar emot hans brottslighet.
  3. Fyrtio slag får han giva honom, men icke mer, så att din
    broder icke bliver vanärad i dina ögon, därigenom att man giver
    honom oskäligt många slag,flera än som sades.
  4. Du skall icke binda munnen till på oxen som tröskar.
  5. När bröder bo tillsammans, och en av dem dör barnlös, då skall
    den dödes hustru icke gifta sig med någon främmande man utom
    släkten; hennes svåger skall gå in till henne och taga henne
    till hustru, och så äkta henne i sin broders ställe.
  6. Och den förste son hon föder skall upptaga den döde broderns
    namn, för att dennes namn icke må utplånas ur Israel.
  7. Men om mannen icke vill taga sin svägerska till äkta, så skall
    svägerskan gå upp i porten, till de äldste, och säga: Min svåger
    vägrar att upprätthålla sin broders namn i Israel; han vill icke
    äkta mig i sin broders ställe.»
  8. Då skola de äldste i staden där han bor kalla honom till sig och
    tala med honom. Om han då står fast och säger: »Jag vill icke
    taga henne till äkta»,
  9. så skall hans svägerska träda fram till honom inför de äldstes
    ögon och draga skon av hans fot och spotta honom i ansiktet och
    betyga och säga: »Så gör man med den man som icke vill uppbygga
    sin broders hus.»
  10. Och hans hus skall sedan i Israel heta »den barfotades hus».
  11. Om två män träta med varandra, och den enes hustru kommer för
    att hjälpa sin man mot den andre, när denne slår honom, och hon
    därvid räcker ut sin hand och fattar i hans blygd,
  12. så skall du hugga av henne handen, utan att visa henne någon
    skonsamhet.
  13. Du skall icke hava två slags vikt i din pung, ett större slag
    och ett mindre,
  14. ej heller skall du i ditt hus hava två slags efa-mått, ett
    större och ett mindre.
  15. Full och riktig vikt skall du hava, fullmåligt och riktigt
    efa-mått skall du ock hava, för att du må länge leva i det land
    som HERREN, din Gud, vill giva dig.
  16. Ty en styggelse för HERREN, din Gud, är var och en som så gör,
    var och en som gör orätt.
  17. Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig på vägen, när I drogen ut ur
    Egypten,
  18. huru han, utan att frukta Gud, gick emot dig på vägen och slog
    din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du
    var trött och utmattad.
  19. Därför, när HERREN, din Gud, har låtit dig få ro för alla dina
    fiender runt omkring, i det land som HERREN, din Gud, vill giva
    dig till besittning såsom din arvedel, skall du så utplåna
    minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under
    himmelen. Förgät icke detta.
    *05/26 Femte Mosebok (Deuteronomium), 26 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 26 Kapitlet

Förstlingsfrukt. Tionde.

  1. När du du kommer in i det land som HERREN, din Gud, vill giva
    dig till arvedel, och du tager det i besittning och bor där,
  2. då skall du taga förstling av all markens frukt, av vad du får i
    avkastning av landet som HERREN, din Gud, vill giva dig, och
    lägga detta i en korg och gå därmed till den plats som HERREN,
    din Gud, utväljer till boning åt sitt namn.
  3. Och du skall gå till den som på den tiden är präst och säga till
    honom: »Jag förklarar i dag för HERREN, din Gud, att jag har
    kommit in i det land som HERREN med ed har lovat våra fäder att
    giva oss.»
  4. Och prästen skall taga korgen ur din hand och sätta den ned
    inför HERRENS, din Guds, altare.
  5. Och du skall betyga och säga inför HERRENS, din Guds, ansikte:
    »Min fader var en hemlös aramé, som drog ned till Egypten och
    bodde där såsom främling med en ringa hop, och där blev av honom
    ett stort, mäktigt och talrikt folk.
  6. Men sedan behandlade egyptierna oss illa och förtryckte oss och
    lade hårt arbete på oss.
  7. Då ropade vi till HERREN, våra fäders Gud, och HERREN hörde vår
    röst och såg vårt lidande och vår vedermöda och vårt betryck.
  8. Och HERREN förde oss ut ur Egypten med stark hand och uträckt
    arm, med stora och fruktansvärda gärningar, med tecken och
    under.
  9. Och han lät oss komma hit och gav oss detta land, ett land som
    flyter av mjölk och honung.
  10. Och här bär jag nu fram förstlingen av frukten på den mark som
    du, HERRE, har givit mig.» Och du skall sätta korgen ned inför
    HERRENS, din Guds, ansikte och tillbedja inför HERRENS, din
    Guds, ansikte.
  11. Och över allt det goda som HERREN, din Gud har givit åt dig och
    ditt hus skall du glädja dig, och jämte dig leviten och
    främlingen som bor hos dig.
  12. När du under det tredje året, tiondeåret, har lagt av all tionde
    av vad du då har fått i avkastning och givit den åt leviten,
    främlingen, den faderlöse och änkan, och de hava ätit därav inom
    dina portar och blivit mätta,
  13. då skall du så säga inför HERRENS, din Guds, ansikte: »Jag har
    nu fört bort ur mitt hus det heliga, och jag har givit det åt
    leviten och främlingen, åt den faderlöse och änkan, alldeles
    såsom du har bjudit mig; jag har icke överträtt eller förgätit
    något av dina bud.
  14. Jag åt intet därav, när jag hade sorg, och jag förde icke bort
    något därav, när jag var oren, ej heller använde jag något därav
    för någon död. Jag har lyssnat till HERRENS, min Guds, röst; jag
    har i alla stycken gjort såsom du har bjudit mig.
  15. Skåda nu ned från din heliga boning, himmelen, och välsigna ditt
    folk Israel och det land som du har givit oss, såsom du med ed
    lovade våra fäder, ett land som flyter av mjölk och honung.»
  16. I dag bjuder dig HERREN, din Gud, att göra efter dessa stadgar
    och rätter; du skall hålla dem och göra efter dem av allt ditt
    hjärta och av all din själ.
  17. Du har i dag hört HERREN förklara att han vill vara din Gud, och
    att du skall vandra på hans vägar och hålla hans stadgar och bud
    och rätter och lyssna till hans röst.
  18. Och HERREN har i dag hört dig förklara att du vill vara hans
    egendomsfolk, såsom han har sagt till dig, och att du vill hålla
    alla hans bud;
  19. på det att han över alla folk som han har gjort må upphöja dig
    till lov, berömmelse och ära, och på det att du må vara ett folk
    som är helgat åt HERREN, din Gud, såsom han har sagt.
    *05/27 Femte Mosebok (Deuteronomium), 27 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 27 Kapitlet
                Lagens stenar.  Förbannelsen på berget
                                Ebal.
  1. Och Mose och de äldste i Israel bjödo folket och sade: »Hållen
    alla de bud som jag i dag giver eder.
  2. Och när I kommen över Jordan, in i det land som HERREN, din Gud,
    vill giva dig, då skall du resa åt dig stora stenar och bestryka
    dem med kalk.
  3. På dessa skall du, när du har gått över floden, skriva alla
    denna lags ord, för att du må komma in i det land som HERREN,
    din Gud, vill giva dig, ett land som flyter av mjölk och honung,
    såsom HERREN, dina fäders Gud, har lovat dig.
  4. Och när I haven gått över Jordan, skolen I på berget Ebal resa
    dessa stenar om vilka jag i dag giver eder befallning; och du
    skall bestryka dem med kalk.
  5. Och du skall där åt HERREN, din Gud, bygga ett altare, ett
    altare av stenar, vid vilka du icke skall komma med något järn.
  6. Av ohuggna stenar skall du bygga HERRENS, din Guds, altare; och
    du skall på det offra brännoffer åt HERREN, din Gud.
  7. Du skall där ock offra tackoffer och skall äta och glädja dig
    inför HERRENS, din Guds. ansikte.
  8. Och du skall på stenarna skriva alla denna lags ord, klart och
    tydligt.»
  9. Och Mose och de levitiska prästerna talade till hela Israel och
    sade: »Var stilla och hör, Israel! I dag har du blivit HERRENS,
    din Guds, folk.
  10. Så skall du då höra HERRENS, din Gud röst och göra efter hans
    bud och stadgar, som jag i dag giver dig.»
  11. Och Mose bjöd folket på den dagen och sade:
  12. Dessa stammar skola stå och välsigna folket på berget Gerissim,
    när I haven gått över Jordan: Simeon, Levi, Juda. Isaskar,
    Josef och Benjamin.
  13. Och dessa skola stå och uttala förbannelsen på berget Ebal:
    Ruben, Gad, Aser, Sebulon, Dan och Naftali.
  14. Och leviterna skola taga till orda och skola med hög röst inför
    var man i Israel säga så:
  15. Förbannad vare den man som gör ett beläte, skuret eller gjutet,
    en styggelse för HERREN, ett verk av en konstarbetares händer,
    och som sedan i hemlighet sätter upp det. Och allt folket skall
    svara och säga: »Amen.»
  16. Förbannad vare den som visar förakt för sin fader eller sin
    moder. Och allt folket skall säga: »Amen.»
  17. Förbannad vare den som flyttar sin nästas råmärke. Och allt
    folket skall säga: »Amen.»
  18. Förbannad vare den som leder en blind vilse på vägen. Och allt
    folket skall säga: »Amen.»
  19. Förbannad vare den som vränger rätten för främlingen, den
    faderlöse och änkan. Och allt folket skall säga: »Amen.»
  20. Förbannad vare den som ligger hos sin faders hustru, ty han
    lyfter på sin faders täcke. Och allt folket skall säga: »Amen.»
  21. Förbannad vare den som beblandar sig med något djur Och allt
    folket skall säga: »Amen.»
  22. Förbannad vare den som ligger hos sin syster, sin faders dotter
    eller sin moders dotter. Och allt folket skall säga: »Amen.»
  23. Förbannad vare den som ligger hos sin svärmoder. Och allt folket
    skall säga: »Amen.»
  24. Förbannad vare den som lönnligen mördar sin nästa. Och allt
    folket skall säga: »Amen.»
  25. Förbannad vare den som tager mutor för att slå ihjäl en oskyldig
    och utgjuta hans blod. Och allt folket skall säga: »Amen.»
  26. Förbannad vare den som icke håller denna lags ord och icke gör
    efter dem. Och allt folket skall säga: »Amen.»
    *05/28 Femte Mosebok (Deuteronomium), 28 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 28 Kapitlet

Välsignelse och förbannelse.

  1. Om du hör HERRENS, din Guds, röst, så att du håller alla hans
    bud, som jag i dag giver dig, och gör efter dem, så skall
    HERREN, din Gud, upphöja dig över alla folk på jorden.
  2. Och alla dessa välsignelser skola då komma över dig och träffa
    dig när du hör HERRENS, din Guds, röst:
  3. Välsignad skall du vara i staden, och välsignad skall du vara på
    marken.
  4. Välsignad skall ditt livs frukt vara, och din marks frukt och
    din boskaps frukt, dina fäkreaturs avföda och din småboskaps
    avel.
  5. Välsignad skall din korg vara, och välsignat ditt baktråg.
  6. Välsignad skall du vara vid din ingång. och välsignad skall du
    vara vid din utgång.
  7. När dina fiender resa sig upp mot dig, skall HERREN låta dem
    bliva slagna av dig; på en väg skola de draga ut mot dig, men på
    sju vägar skola de fly för dig.
  8. HERREN skall bjuda välsignelsen vara med dig i dina visthus och
    i allt vad du företager dig; han skall välsigna dig i det land
    som HERREN, din Gud, vill giva dig.
  9. HERREN skall upphöja dig till ett folk som är helgat åt honom,
    såsom han med ed har lovat dig, om du håller HERRENS, din Guds,
    bud och vandrar på hans vägar.
  10. Och alla folk på jorden skola se att du är uppkallad efter
    HERRENS namn; och de skola frukta dig.
  11. Och HERREN skall giva dig överflöd och lycka i ditt livs frukt
    och i din boskaps frukt och i din marks frukt, i det land som
    HERREN med ed har lovat dina fäder att giva dig.
  12. HERREN skall öppna för dig sitt rika förrådshus, himmelen, till
    att giva åt ditt land regn i rätt tid, och till att välsigna
    alla dina händers verk; och du skall giva lån åt många folk, men
    själv skall du icke behöva låna av någon.
  13. Och HERREN skall göra dig till huvud och icke till svans, du
    skall alltid ligga över och aldrig ligga under, om du hör
    HERRENS, din Guds, bud, som jag i dag giver dig, för att du
    skall hålla och göra efter dem,
  14. och om du icke viker av, vare sig till höger eller till vänster,
    från något av alla de bud som jag i dag giver eder, så att du
    följer efter andra gudar och tjänar dem.
  15. Men om du icke hör HERRENS, din Guds, röst och icke håller alla
    hans bud och stadgar, som jag i dag giver dig, och gör efter
    dem, så skola alla dessa förbannelser komma över dig och träffa

    dig
  16. Förbannad skall du vara i staden, och förbannad skall du vara påmarken.
  17. Förbannad skall din korg vara, och förbannat ditt baktråg.
  18. Förbannad skall ditt livs frukt vara, och din marks frukt, dina
    fäkreaturs avföda och din småboskaps avel.
  19. Förbannad skall du vara vid din ingång, och förbannad skall du
    vara vid din utgång.
  20. HERREN skall sända över dig förbannelse, förvirring och näpst,
    vad det än må vara som du företager dig, till dess du förgöres
    och med hast förgås, för ditt onda väsendes skull, då du nu har
    övergivit mig.
  21. HERREN skall låta dig bliva ansatt av pest, till dess han har
    utrotat dig ur det land dit du nu kommer, för att taga det i
    besittning.
  22. HERREN skall slå dig med tärande sjukdom, feber och hetta, med
    brand och med svärd, med sot och rost; och av sådant skall du
    förföljas, till dess du förgås.
  23. Och himmelen över ditt huvud skall vara såsom koppar, och jorden
    under dig skall vara såsom järn.
  24. Damm och stoft skall vara det regn HERREN giver åt ditt land;
    från himmelen skall det komma ned över dig, till dess du
    förgöres.
  25. HERREN skall låta dig bliva slagen av dina fiender; på en väg
    skall du draga ut mot dem, men på sju vägar skall du fly för
    dem; och du skall bliva en varnagel för alla riken på jorden.
  26. Och dina dödas kroppar skola bliva mat åt alla himmelens fåglar
    och åt markens djur, och ingen skall skrämma bort dem.
  27. HERREN skall slå dig med Egyptens bulnader och med bölder, med
    skabb och skorv, så att du icke skall kunna botas.
  28. HERREN skall slå dig med vanvett och blindhet och
    sinnesförvirring.
  29. Du skall famla mitt på ljusa dagen, såsom en blind famlar i
    mörkret, och du skall icke lyckas finna vägen; förtryck allenast
    och plundring skall du utstå i all din tid, och ingen skall
    frälsa dig.
  30. Du skall trolova dig med en kvinna, men en annan man skall sova
    hos henne; du skall bygga ett hus, men icke få bo däri; du skall
    plantera en vingård, men icke få skörda dess frukt.
  31. Din oxe skall slaktas inför dina ögon, men du skall icke få äta
    av den; din åsna skall i din åsyn rövas ifrån dig och icke givas
    tillbaka åt dig; dina får skola komma i dina fienders våld, och
    ingen skall hjälpa dig.
  32. Dina söner och döttrar skola komma i främmande folks våld, och
    dina ögon skola se det och försmäkta av längtan efter dem
    beständigt, men du skall icke förmå göra något därvid.
  33. Frukten av din mark och av allt ditt arbete skall förtäras av
    ett folk som du icke känner; förtryck allenast och övervåld
    skall du lida i all din tid.
  34. Och du skall bliva vanvettig av de ting du skall se för dina
    ögon.
  35. HERREN skall slå dig med svåra bulnader på knän och ben, ja,
    ifrån fotbladet ända till hjässan, så att du icke skall kunna
    hotas.
  36. HERREN skall föra dig och den konung som du sätter över dig bort
    till ett folk som varken du eller dina fäder hava känt, och där
    skall du få tjäna andra gudar, gudar av trä och sten.
  37. Och du skall bliva ett föremål för häpnad, ett ordspråk och en
    visa bland alla de folk till vilka HERREN skall föra dig.
  38. Mycken säd skall du föra ut på åkern, men litet skall du
    inbärga, ty gräshoppor skola förtära den.
  39. Vingårdar skall du plantera och skall arbeta i dem, men intet
    vin skall du få att dricka och intet att lägga i förvar, ty
    maskar skola äta upp allt.
  40. Olivplanteringar skall du hava överallt inom ditt land, men med
    oljan skall du icke få smörja din kropp, ty oliverna skola falla
    av.
  41. Söner och döttrar skall du föda, men du skall icke få behålla
    dem, ty de skola draga bort i fångenskap.
  42. Alla dina träd och din marks frukt skall ohyra taga i
    besittning.
  43. Främlingen som bor hos dig skall höja sig över dig, allt mer och
    mer, men du skall stiga ned, allt djupare och djupare.
  44. Han skall giva lån åt dig, och du skall icke giva lån åt
    honom. Han skall bliva huvudet, och du skall bliva svansen.
  45. Alla dessa förbannelser skola komma över dig och förfölja dig
    och träffa dig, till dess du förgöres, därför att du icke hörde
    HERRENS, din Guds, röst och icke höll de bud och stadgar som han
    har givit dig.
  46. De skola komma över dig såsom tecken och under, och över dina
    efterkommande till evig tid.
  47. Eftersom du icke tjänade HERREN, din Gud, med glädje och
    hjärtans lust, medan du hade överflöd på allt,
  48. skall du få tjäna fiender som HERREN skall sända mot dig, under
    hunger och törst och nakenhet och brist på allt; och han skall
    lägga ett järnok på din hals, till dess han har förgjort dig.
  49. HERREN skall skicka över dig ett folk fjärran ifrån, ifrån
    jordens ända. likt örnen i sin flykt,
  50. ett folk vars språk du icke förstår, ett folk med grym uppsyn,
    utan försyn för de gamla och utan misskund med de unga.
  51. Det skall äta upp frukten av din boskap och frukten av din mark,
    till dess du förgöres, ty det skall icke lämna kvar åt dig vare
    sig säd eller vin eller olja, icke dina fäkreaturs avföda eller
    dina fårs avel, till dess det har gjort slut på dig.
  52. Och det skall tränga dig i alla dina portar, till dess dina höga
    och fasta murar, som du förtröstade på, falla i hela ditt
    land. Ja, det skall tränga dig i alla dina portar över hela ditt
    land, det land som HERREN, din Gud, har givit dig.
  53. Och då skall du nödgas äta din egen livsfrukt, köttet av dina
    söner och döttrar, dem som HERREN, din Gud, har givit dig. I
    sådan nöd och sådant trångmål skall din fiende försätta dig.
  54. En man hos dig, som levde i veklighet och stor yppighet, skall
    då så missunnsamt se på sin broder och på hustrun i sin famn och
    på de barn han ännu har kvar,
  55. att han icke skall vilja åt någon av dem dela med sig av sina
    barns kött, ty han äter det själv, eftersom han icke har något
    annat kvar. I sådan nöd och sådant trångmål skall din fiende
    försätta dig i alla dina portar.
  56. En kvinna hos dig, som levde i veklighet och yppighet, i sådan
    yppighet och veklighet, att hon icke ens försökte sätta sin fot
    på jorden, hon skall då så missunnsamt se på mannen i sin famn
    och på sin son och sin dotter,
  57. att hon missunnar dem efterbörden som kommer fram ur hennes liv,
    och barnen som hon föder; ty då hon nu lider brist på allt
    annat, skall hon själv i hemlighet äta detta. I sådan nöd och
    sådant trångmål skall din fiende försätta dig i dina portar.
  58. Om du icke håller alla denna lags ord, som äro skrivna i denna
    bok, och gör efter dem, så att du fruktar detta härliga och
    fruktansvärda namn »HERREN, din Gud»,
  59. så skall HERREN sända underliga plågor över dig och dina
    efterkommande, stora och långvariga plågor, svåra och långvariga
    krankheter.
  60. Han skall låta komma över dig alla Egyptens sjukdomar, som du
    fruktar för, och de skola ansätta dig.
  61. Och allahanda andra krankheter och plågor, om vilka icke är
    skrivet i denna lagbok, skall HERREN ock låta gå över dig, till
    dess du förgöres.
  62. Och allenast en ringa hop skall bliva kvar av eder, i stället
    för att I förut haven varit talrika såsom stjärnorna på
    himmelen; så skall det gå dig, därför att du icke hörde HERRENS.
    din Guds, röst.
  63. Och det skall ske, att likasom HERREN förut fröjdade sig över
    eder när han fick göra eder gott och föröka eder, så skall
    HERREN nu fröjda sig över eder, när han utrotar och förgör
    eder. Och I skolen ryckas bort ur det land dit du nu kommer, för
    att taga det i besittning.
  64. Och HERREN skall förströ dig bland alla folk, ifrån jordens ena
    ända till den andra, och där skall du tjäna andra gudar, som
    varken du eller dina fäder hava känt, gudar av trä och sten.
  65. Och bland de folken skall du icke få någon ro eller någon vila
    för din fot; HERREN skall där giva dig ett bävande hjärta och
    förtvinande ögon och en försmäktande själ.
  66. Och ditt liv skall synas dig likasom hänga på ett hår; du skall
    känna fruktan både natt och dag och icke vara säker för ditt
    liv.
  67. Om morgonen skall du säga: »Ack att det vore afton!», och om
    aftonen skall du säga: »Ack att det vore morgon!» Sådan fruktan
    skall du känna i ditt hjärta, och sådana ting skall du se för
    dina ögon.
  68. Och HERREN skall föra dig tillbaka till Egypten på skepp, på den
    väg om vilken jag sade dig: »Du skall icke se den mer.» Och där
    skolen I nödgas bjuda ut eder till salu åt edra fiender. till
    trälar och trälinnor; men ingen skall finnas, som vill köpa.
    *05/29 Femte Mosebok (Deuteronomium), 29 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 29 Kapitlet

Förmaningstal av Mose.

  1. Dessa äro förbundets ord, det förbunds som HERREN bjöd Mose att
    sluta med Israels barn i Moabs land, ett annat förbund än det
    som han hade slutit med dem på Horeb.
  2. Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem: I haven
    sett allt vad HERREN har gjort inför edra ögon i Egyptens land,
    med Farao och alla hans tjänare och hela hans land,
  3. de stora hemsökelser som du med egna ögon såg, de stora tecknen
    och undren.
  4. Men HERREN har ännu intill denna dag icke givit eder hjärtan att
    förstå med, ögon att se med och öron att höra med.
  5. Och jag lät eder vandra i öknen i fyrtio år; edra kläder blevo
    icke utslitna på eder, och din sko blev icke utsliten på din
    fot.
  6. Bröd fingen I icke att äta, icke vin eller starka drycker att
    dricka, på det att I skullen veta att jag är HERREN, eder Gud.
  7. Och när I kommen till dessa trakter, drogo Sihon, konungen i
    Hesbon, och Og, konungen i Basan, ut till strid mot oss, men vi
    slogo dem.
  8. Och vi intogo deras land och gåvo det till arvedel åt
    rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam.
  9. Så hållen nu detta förbunds ord och gören efter dem, för att I
    mån hava framgång i allt vad I gören.
  10. I stån i dag allasammans inför HERREN, eder Gud: edra huvudmän,
    edra stammar, edra äldste och edra tillsyningsmän, var man i
    Israel,
  11. så ock edra barn och hustrur, och främlingen som är hos dig i
    ditt läger, din vedhuggare såväl som din vattenbärare,
  12. för att du må inträda i HERRENS, din Guds, förbund, det
    edsförbund som HERREN, din Gud, i dag vill sluta med dig.
  13. Ty han vill i dag upphöja dig, så att du skall vara hans folk
    och han din Gud, såsom han har sagt dig, och såsom han med ed
    har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob.
  14. Och det är icke med eder allenast som jag i dag sluter detta
    förbund, detta edsförbund,
  15. utan jag gör det både med dem som i dag stå här med oss inför
    HERREN, vår Gud, och med dem som icke äro här med oss i dag.
  16. I veten ju själva huru vi bodde i Egyptens land, och huru vi
    drogo mitt igenom de folks land, som I nu haven lämnat
  17. Och I sågen deras styggelser och eländiga avgudar, de gudar av
    trä och sten, silver och guld, som funnos hos dem.
  18. Så må då bland eder icke finnas någon man eller kvinna, någon
    släkt eller stam vars hjärta i dag vänder sig bort ifrån HERREN,
    vår Gud, för att gå åstad och tjäna dessa folks gudar; bland
    eder må icke finnas någon rot varifrån gift och malört växer
    upp,
  19. så att någon som hör detta edsförbunds ord välsignar sig i sitt
    hjärta och tänker att det skall gå honom väl, där han vandrar i
    sitt hjärtas hårdhet. Ty då skall hela landet, både vått och
    torrt, förgås.
  20. HERREN skall icke vilja förlåta honom; nej, Herrens vrede och
    nitälskan skall då vara såsom en rykande eld mot de männen, och
    all den förbannelse som är uppskriven i denna bok skall komma
    att vila på honom, och Herren skall så utplåna hans namn, att
    det icke mer skall finnas under himmelen.
  21. Och HERREN skall avskilja honom från alla Israels stammar till
    att drabbas av olycka, efter alla de förbannelser som äro fästa
    vid det förbund som är uppskrivet i denna lagbok.
  22. Och ett kommande släkte, edra barn som uppstå efter eder, och
    främlingen,som kommer ifrån fjärran land, de skola säga, när de
    se de plågor och sjukdomar som HERREN har skickat över detta
    land,
  23. när de se huru all jord där är förbränd och förvandlad till
    svavel och salt, så att den icke kan besås, eller framalstra
    växter, och så att inga örter där kunna komma upp — såsom det
    blev, när Sodom och Gomorra, Adma och Seboim omstörtades, då
    HERREN i sin vrede och harm omstörtade dem —
  24. ja, alla folk skola då säga: »Varför har Herren gjort så mot
    detta land? Varför brinner hans vrede så starkt?»
  25. Och man skall svara: »Därför att de övergåvo HERRENS, sina
    fäders Guds, förbund, det som han slöt med dem, när han förde
    dem ut ur Egyptens land,
  26. och därför att de gingo åstad och tjänade andra gudar och
    tillbådo dem, gudar som de icke kände, och som han icke hade
    givit dem till deras del,
  27. därför upptändes HERRENS vrede mot detta land, så att han lät
    komma över det all den förbannelse som är uppskriven i denna
    bok.
  28. Ja, därför ryckte HERREN dem upp ur deras land, med vrede och
    harm och stor förtörnelse, och kastade dem bort till ett annat
    land, såsom nu har skett.»
  29. Vad som ännu är fördolt hör HERREN, vår Gud, till; men vad som
    är uppenbarat, det gäller för oss och våra barn till evig tid,
    för att vi skola göra efter alla denna lags ord.
    *05/30 Femte Mosebok (Deuteronomium), 30 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 30 Kapitlet

Fortsättning av Moses förmaningstal.

  1. Om du nu, när allt detta kommer över dig — välsignelsen och
    förbannelsen som jag har förelagt dig — om du lägger detta på
    hjärtat bland alla de folk till vilka HERREN, din Gud, då har
    drivit dig bort,
  2. och du så vänder åter till HERREN, din Gud, och hör hans röst,
    du med dina barn, av allt ditt hjärta och av all din själ, i
    alla stycken såsom jag i dag bjuder dig,
  3. då skall HERREN, din Gud, åter upprätta dig och förbarma sig
    över dig; HERREN, din Gud, skall då åter församla dig från alla
    folk bland vilka han har förstrött dig.
  4. Om ock dina fördrivna vore vid himmelens ända, skulle HERREN,
    din Gud, församla dig därifrån och hämta dig därifrån.
  5. Och HERREN, din Gud, skall låta dig komma in i det land som dina
    fäder hava haft till besittning; och du skall taga det i
    besittning, och han skall göra dig gott och skall föröka dig mer
    än han har gjort med dina fäder.
  6. Och HERREN, din Gud. skall omskära ditt hjärta och dina
    efterkommandes hjärtan, så att du skall älska HERREN, din Gud,
    av allt ditt hjärta och av all din själ, för att du må leva.
  7. Och HERREN, din Gud, skall lägga alla dessa förbannelser på dina
    fiender och på dem som hata och förfölja dig.
  8. Och du skall åter höra HERRENS röst och göra efter alla hans
    bud, som jag i dag giver dig.
  9. Och HERREN, din Gud, skall giva dig överflöd och lycka i alla
    dina händers verk, i ditt livs frukt och i din boskaps frukt och
    i din marks frukt. Ty såsom HERREN fröjdade sig över dina fäder,
    skall han då åter fröjda sig över dig och göra dig gott,
  10. när du hör HERRENS, din Guds, röst, så att du håller hans bud
    och stadgar, det som är skrivet i denna lagbok, och när du
    vänder åter till HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all
    din själ.
  11. Ty det bud som jag i dag giver dig är dig icke för svårt och är
    icke långt borta.
  12. Det är icke i himmelen, så att du skulle behöva säga: »Vem vill
    för oss fara upp till himmelen och hämta det åt oss och låta oss
    höra det, så att vi kunna göra därefter?»
  13. Det är icke heller på andra sidan havet, så att du skulle behöva
    säga: »Vem vill för oss fara över till andra sidan havet och
    hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kunna göra
    därefter?»
  14. Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, så
    att du kan göra därefter.
  15. Se, jag förelägger dig i dag livet och vad gott är, döden och
    vad lönt är,
  16. då jag nu i dag bjuder dig att älska HERREN, din Gud, att vandra
    på hans vägar och hålla hans bud och stadgar och rätter, för att
    du må leva och föröka dig, och för att HERREN, din Gud, må
    välsigna dig i det land dit du nu kommer, för att taga det i
    besittning.
  17. Men om ditt hjärta vänder sig bort och du icke vill höra, om du
    låter förföra dig, så att du tillbeder andra gudar och tjänar
    dem,
  18. så förkunnar jag eder i dag att I förvisso skolen förgås. I
    skolen då icke länge leva i det land dit du nu drager över
    Jordan, för att komma och taga det i besittning.
  19. Jag tager i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att jag
    har förelagt dig liv och död, välsignelse och förbannelse, Så må
    du då välja livet, för att du och dina efterkommande mån leva,
  20. i det att du älskar HERREN, din Gud, och hör hans röst och
    håller dig till honom; ty detta betyder för dig liv och lång
    levnad, så att du får bo i det land som HERREN med ed har lovat
    dina fäder, Abraham, Isak och Jnkob, att giva dem.
    *05/31 Femte Mosebok (Deuteronomium), 31 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 31 Kapitlet
               Josua förordnad till Moses efterträdare.
                  Lagboken överlämnad åt leviterna.
  1. Och Mose gick åstad och talade följande till hela Israel;
  2. han sade till dem: »Jag är nu ett hundra tjugu år gammal; jag
    kan icke mer vara ledare och anförare, och HERREN har sagt till
    mig: ‘Du skall icke komma över denna Jordan.’
  3. Men HERREN, din Gud, går framför dig; han skall förgöra dessa
    folk för dig, och du skall fördriva dem, och Josua skall anföra
    dig, såsom HERREN har sagt.
  4. Och HERREN skall göra med dem såsom han gjorde med Sihon och Og,
    amoréernas konungar. vilka han lät förgås, och såsom han gjorde
    med deras land.
  5. HERREN skall giva dem i edert våld, och I skolen göra med dem
    alldeles såsom jag har bjudit eder.
  6. Varen frimodiga och oförfärade, frukten icke och varen icke
    förskräckta för dem; ty HERREN, din Gud, går själv med dig; han
    skall icke lämna dig eller övergiva dig.»
  7. Och Mose kallade Josua till sig och sade till honom inför hela
    Israel: »Var frimodig och oförfärad; ty du skall med detta folk
    gå in i det land som HERREN med ed har lovat deras fäder att
    giva dem; och du skall utskifta det åt dem såsom arv.
  8. Och HERREN är den som går framför dig, han skall vara med dig,
    han skall icke lämna dig eller övergiva dig; du må icke frukta
    och icke vara förfärad.»
  9. Och Mose skrev upp denna lag och gav den åt prästerna, Levi
    söner, som buro HERRENS förbundsark, och åt alla de äldste i
    Israel.
  10. Och Mose bjöd dem och sade: »Vid slutet av vart sjunde år, när
    friåret är inne, vid lövhyddohögtiden,
  11. då hela Israel kommer för att träda fram inför HERRENS, din
    Guds, ansikte, på den plats som han utväljer, då skall du läsa
    upp denna lag inför hela Israel, så att de höra den.
  12. Församla då folket, män, kvinnor och barn, och främlingarna som
    äro hos dig inom dina portar, på det att de må höra och lära,
    och på det att de må frukta HERREN, eder Gud, och hålla och göra
    efter alla denna lags ord;
  13. och på det att deras barn, som då ännu icke känna den, må höra
    den och lära den, så att de frukta HERREN, eder Gud. Detta
    skolen I göra, så länge I leven i det land dit I nu dragen över
    Jordan, för att taga det i besittning.
  14. Och HERREN sade till Mose: »Se, tiden närmar sig att du skall
    dö. Kalla till dig Josua, och inställen eder därefter i i
    uppenbarelsetältet, så vill jag insätta honom i hans ämbete.»
    Och Mose gick åstad med Josua, och de inställde sig i
    uppenbarelsetältet.
  15. Då visade sig HERREN i tältet i en molnstod, och molnstoden blev
    stående vid ingången till tältet.
  16. Och HERREN sade till Mose: »Se, när du vilar hos dina fäder,
    skall detta folk stå upp och i trolös avfällighet löpa efter
    främmande gudar, som dyrkas i det land dit de nu komma, och de
    skola övergiva mig och bryta det förbund som jag har slutit med
    dem.
  17. Och min vrede skall då upptändas mot dem, och jag skall övergiva
    dem och fördölja mitt ansikte för dem, och de skola förgöras,
    och mycken olycka och nöd skall träffa dem; och då skola de
    säga: ‘Förvisso är det därför att vår Gud icke är ibland oss som
    dessa olyckor hava träffat oss.’
  18. Men jag skall på den tiden alldeles fördölja mitt ansikte, för
    allt det ondas skull som de hava gjort, i det att de hava vänt
    sig till andra gudar.
  19. Så tecknen nu upp åt eder följande sång. Och du skall lära
    Israels barn den och lägga den i deras mun. Och så skall denna
    sång vara mig ett vittne mot Israels barn.
  20. Ty jag skall låta dem komma in i det land som jag med ed har
    lovat åt deras fäder, ett land som flyter av mjölk och honung,
    och de skola äta och bliva mätta och feta; men de skola då vända
    sig till andra gudar och tjäna dem och förakta mig och bryta
    mitt förbund.
  21. Och när då mycken olycka och nöd träffar dem, skall denna sång
    avlägga sitt vittnesbörd inför dem; ty den skall icke förgätas
    och försvinna ur deras avkomlingars mun. Jag vet ju med vilka
    tankar de umgås redan nu, innan jag har låtit dem komma in i det
    land som jag med ed lovade dem.»
  22. Så tecknade då Mose upp sången på den dagen och lät Israels barn
    lära den.
  23. Och han insatte Josua, Nuns son, i hans ämbete och sade: »Var
    frimodig och oförfärad; ty du skall föra Israels barn in i det
    land som jag med ed har lovat åt dem, och jag skall vara med
    dig.»
  24. Då nu Mose hade fullständigt tecknat upp denna lags ord i en
    bok,
  25. bjöd han leviterna som buro HERRENS förbundsark och sade:
  26. »Tagen denna lagbok och läggen den vid sidan av HERRENS, eder
    Guds, förbundsark, så att den ligger där till ett vittne mot
    dig.
  27. Ty jag känner din gensträvighet och hårdnackenhet. Se, ännu
    medan jag har levat kvar bland eder, haven I varit gensträviga
    mot HERREN; huru mycket mer skolen I ej då bliva det efter min
    död!
  28. Församlen nu till mig alla de äldste i edra stammar, så ock edra
    tillsyningsmän, för att jag må inför dem tala dessa ord och taga
    himmel och jord till vittnen mot dem.
  29. Ty jag vet att I efter min död skolen taga eder till, vad
    fördärvligt är, och vika av ifrån den väg som jag har bjudit
    eder gå; därför skall olycka träffa eder i kommande dagar, när I
    gören vad ont är i HERRENS ögon, så att I förtörnen honom genom
    edra händers verk.»
  30. Och Mose föredrog inför Israels hela församling följande sång
    från början till slutet.
    *05/32 Femte Mosebok (Deuteronomium), 32 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 32 Kapitlet

Moses avskedssång.

  1. Lyssnen, I himlar, ty jag vill tala; och jorden höre min muns
    ord.
  2. Såsom regnet drype min lära. såsom daggen flöde mitt tal, såsom
    rikligt regn på grönska och såsom en regnskur på gräsets
    brodd.
  3. Ty HERRENS namn vill jag förkunna; ja, given ära åt vår Gud.
  4. Vår klippa – ostraffliga äro hans gärningar, ty alla hans vägar
    äro rätta. En trofast Gud och utan svek, rättfärdig och
    rättvis är han.
  5. De åter handlade illa mot honom; de voro icke hans barn, utan en
    skam för Israel, det vrånga och avoga släktet!
  6. Är det så du lönar HERREN, du dåraktiga och ovisa folk? Är han
    då icke din fader, som skapade dig? Han danade ju dig och
    beredde dig.
  7. Tänk på de dagar som fordom voro; akta på förgångna slaktens år.
    fråga din fader, han skall förkunna dig det, dina äldste, de
    skola säga dig det.
  8. När den Högste gav arvslotter åt folken, när han fördelade
    människors barn, då utstakade han gränserna för folken, efter
    antalet av Israels barn.
  9. Ty HERRENS folk är hans del, Jakob är hans arvedels lott.
  10. Han fann honom i öknens land, i ödsligheten, där ökendjuren
    tjöto. Då tog han honom i sitt beskärm och sin vård, han
    bevarade honom såsom sin ögonsten.
  11. Likasom en örn lockar sin avkomma ut till flykt och svävar upp
    ovanför sina ungar, så bredde han ut sina vingar och tog honom
    och bar honom på sina fjädrar.
  12. HERREN allena ledsagade honom, och ingen främmande gud jämte
    honom.
  13. Han förde honom fram över landets höjder och lät honom äta av
    markens gröda; han lät honom suga honung ur hälleberget och
    olja ur den hårda klippan.
  14. Gräddmjölk av kor, söt mjölk av får, fett av lamm fick du ock,
    vädurar från Basan och bockar, därtill fetaste märg av vete;
    och av druvors blod drack du vin.
  15. Då blev Jesurun fet och istadig; du blev fet och tjock och
    stinn. Han övergav Gud, sin skapare, och föraktade sin
    frälsnings klippa.
  16. Ja, de retade honom genom sina främmande gudar, med styggelser
    förtörnade de honom.
  17. De offrade åt onda andar, skengudar, åt gudar som de förut icke
    kände, nya, som nyss hade kommit till, och som edra fäder ej
    fruktade för.
  18. Din klippa, som hade fött dig, övergav du, du glömde Gud, som
    hade givit dig livet.
  19. När HERREN såg detta, förkastade han dem, ty han förtörnades på
    sina söner och döttrar.
  20. Han sade: »Jag vill fördölja mitt ansikte för dem, jag vill se
    vilket slut de få; ty ett förvänt släkte äro de, barn i vilka
    ingen trohet är.
  21. De hava retat mig med gudar som icke äro gudar, förtörnat mig
    med de fåfängligheter de dyrka; därför skall jag reta dem med
    ett folk som icke är ett folk. med ett dåraktigt hednafolk
    skall jag förtörna dem.
  22. Ty eld lågar fram ur min näsa, och den brinner ända till
    dödsrikets djup; den förtär jorden med dess gröda och
    förbränner bergens grundvalar.
  23. Jag skall hopa olyckor över dem, alla mina pilar skall jag
    avskjuta på dem.
  24. De skola utsugas av hunger och förtäras av feberglöd, av
    farsoter som bittert pina; jag skall sända över dem vilddjurs
    tänder och stoftkrälande ormars gift.
  25. Ute skall svärdet förgöra deras barn, och inomhus skall
    förskräckelsen göra det: ynglingar såväl som jungfrur,
    spenabarn tillsammans med gråhårsmän.
  26. Jag skulle säga: ‘Jag vill blåsa bort dem, göra slut på deras
    åminnelse bland människor’,
  27. om jag icke fruktade att deras fiender då skulle vålla mig
    grämelse, att deras ovänner skulle misstyda det. att de
    skulle säga: ‘Vår hand var så stark, det var icke HERREN som
    gjorde allt detta.’»
  28. Ty ett rådlöst folk äro de, och förstånd finnes icke i dem.
  29. Vore de visa, så skulle de begripa detta, de skulle första
    vilket slut de måste få.
  30. Huru kunde en jaga tusen framför sig och två driva tiotusen på
    flykten, om icke deras klippa hade sålt dem, och om icke
    HERREN hade prisgivit dem?
  31. Ty de andras klippa är icke såsom vår klippa; våra fiender kunna
    själva döma därom.
  32. Ty av Sodoms vinträd är deras ett skott, det stammar från
    Gomorras fält; deras druvor äro giftiga druvor, deras klasar
    hava bitter smak.
  33. Deras vin är drakars etter, huggormars gruvligaste gift.
  34. Ja, sådant ligger förvarat hos mig, förseglat i mina förrådshus.
  35. Min är hämnden och vedergällningen, sparad till den tid då deras
    fot skall vackla. Ty nära är deras ofärds dag, och vad dem
    väntar kommer med hast.
  36. Ty HERREN skall skaffa rätt åt sitt folk, och över sina tjänare
    skall han förbarma sig, när han ser att deras kraft är borta,
    och att det är ute med alla och envar.
  37. Då skall han fråga: Var äro nu deras gudar, klippan till vilken
    de togo sin tillflykt?
  38. Var äro de som åto deras slaktoffers fett och drucko deras
    drickoffers vin? Må de stå upp och hjälpa eder, må de vara
    edert beskärm.
  39. Sen nu att jag allena är det, och att ingen Gud finnes jämte
    mig. Jag dödar, och jag gör levande, jag har slagit, men jag
    helar ock. Ingen finnes, som kan rädda ur min hand.
  40. Se, jag lyfter min hand upp mot himmelen, jag säger: Så sant jag
    lever evinnerligen:
  41. när jag har vässt mitt ljungande svärd och min hand tager till
    att skipa rätt, då skall jag utkräva hämnd av mina ovänner och
    vedergällning av dem som hata mig.
  42. jag skall låta mina pilar bliva druckna av blod, och mitt svärd
    skall mätta sig av kött, av de slagnas och fångnas blod, av
    fiendehövdingars huvuden.
  43. Jublen, I hedningar, över hans folk, ty han hämnas sina tjänares
    blod, han utkräver hämnd av sina ovänner och bringar försoning
    för sitt land, för sitt folk.
  44. Och Mose kom med Hosea, Nuns son, och föredrog hela denna sång
    inför folket.
  45. Och när Mose hade föredragit alltsammans till slut för hela
    Israel,
  46. sade han till dem: »Akten på alla de ord som jag i dag gör till
    vittnen mot eder, så att I given edra barn befallning om dem,
    att de skola hålla alla denna lags ord och göra efter dem.
  47. Ty det är icke ett tomt ord, som ej angår eder, utan det gäller
    edert liv; och genom detta ord skolen I länge leva i det land
    dit I nu dragen över Jordan, för att taga det i besittning.»
  48. Och HERREN talade till Mose på denna samma dag och sade:
  49. »Stig upp här på Abarimberget, på berget Nebo i Moabs land, gent
    emot Jeriko, så skall du få se Kanaans land, som jag vill giva
    åt Israels barn till besittning.
  50. Och du skall dö där på berget, dit du stiger upp, och du skall
    samlas till dina fäder, likasom din broder Aron dog på berget
    Hor och blev samlad till sina fäder;
  51. detta därför att I handladen trolöst mot mig bland Israels barn
    vid Meribas vatten vid Kades, i öknen Sin, i det att I icke
    höllen mig helig bland Israels barn.
  52. Mitt framför dig skall du se landet; men du skall icke komma
    dit, in i det land som jag vill giva åt Israels barn.»
    *05/33 Femte Mosebok (Deuteronomium), 33 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 33 Kapitlet

Moses välsignelse över Israels stammar.

  1. Och detta är den välsignelse gudsmannen Mose gav Israels barn
    före sin död;
  2. han sade: »HERREN kom från Sinai, och från Seir gick hans sken
    upp för dem; man kom fram i glans från berget Paran, ut ur
    hopen av mångtusen heliga; på hans högra sida brann i eld en
    lag för dem.
  3. Ja, han vårdar sig om folken; folkets heliga äro alla under din
    hand. De ligga vid din fot, de hämta upp av dina ord.
  4. Mose gav åt oss en lag, en arvedel for Jakobs menighet.
  5. Och Jesurun fick en konung, när folkets hövdingar församlades.
    Israels stammar allasammans.»
  6. »Må Ruben leva och icke dö; dock blive hans män en ringa hop.
  7. Och detta sade han om Juda: > Hör, o HERRE, Judas röst, och låt
    honom komma till sitt folk. Med sina händer utförde han dess
    sak; bliv du honom en hjälp mot hans ovänner.»
  8. Och om Levi sade han: »Dina tummim och dina urim, de tillhöra
    din frommes skara, dem du frestade i Massa, dem du tvistade
    med vid Meribas vatten,
  9. dem som sade om fader och moder: ‘Jag ser dem icke’, och som
    icke ville kännas vid sina bröder, ej heller veta av sina
    barn. Ty de aktade på ditt tal, och ditt förbund höllo de.
  10. De lära Jakob dina rätter och Israel din lag, de bära fram
    rökverk för din näsa och heloffer på ditt altare.
  11. Välsigna, HERRE, hans kraft, och låt hans händers verk behaga
    dig. Krossa länderna på hans motståndare, på hans fiender, så
    att de icke kunna resa sig.»
  12. Om Benjamin sade han: »HERRENS vän är han, han skall bo i
    trygghet hos honom, hos honom som överskygger honom alltid,
    och som har sin boning mellan hans höjder.»
  13. Och om Josef sade han: »Välsignat av HERREN vare hans land med
    himmelens ädlaste gåvor, med dagg, med gåvor från djupet som
    utbreder sig därnere,
  14. med solens ädlaste alster och månvarvens ädlaste frukter,
  15. med de uråldriga bergens yppersta skatter och de eviga höjdernas
    ädlaste frukt,
  16. med jordens ädlaste frukt och allt vad hon bär, och med nåd från
    honom som bodde i busken. Detta komme över Josefs huvud, över
    hans hjässa, furstens bland bröder.
  17. Härlig är den förstfödde bland hans tjurar, såsom en vildoxes
    äro hans horn; med dem stångar han ned alla folk, ja ock dem
    som bo vid jordens ändar. Sådana äro Efraims tiotusenden.
    sådana Manasses tusenden.»
  18. Och om Sebulon sade han: »Gläd dig, Sebulon, när du drager ut,
    och du, Isaskar, i dina tält.
  19. Folk inbjuda de till sitt berg; där offra de rätta offer. Ty
    havens rikedom få de suga och de skatter som sanden döljer.»
  20. Och om Gad sade han: »Lovad vare han som gav så rymligt land åt
    Gad! Lik en lejoninna har han lägrat sig, han krossar både
    arm och hjässa.
  21. Han utsåg åt sig förstlingslandet, ty där var hans härskarlott
    förvarad. Dock drog han med bland folkets hövdingar; HERRENS
    rätt utförde han och hans domar, tillsammans med det övriga
    Israel.»
  22. Och om Dan sade han: »Dan är ett ungt lejon, som rusar ned från
    Basan.»
  23. Och om Naftali sade han: »Naftali har fått riklig nåd och
    välsignelse till fyllest av HERREN. Västern och södern tage
    du i besittning.»
  24. Och om Aser sade han: »Välsignad bland söner vare Aser! Han
    blive älskad av sina bröder, och han doppe sin fot i olja.
  25. Av järn och koppar vare dina riglar; och så länge du lever, må
    din kraft bestå.»
  26. »Ingen är lik Gud, o Jesurun; till din hjälp far han fram på
    himmelen och i sin höghet på skyarna.
  27. En tillflykt är han, urtidens Gud, och härnere råda hans eviga
    armar. Han förjagade fienderna för dig, han sade: Förgör dem.
  28. Så fick Israel bo i trygghet, Jakobs källa vara i ro, i ett land
    med säd och vin, under en himmel som dryper av dagg.
  29. Säll är du, Israel; ja, vem är dig lik? Du är ett folk som får
    seger genom HERREN, genom honom som är din skyddande sköld,
    honom som är ditt ärorika svärd. Ja, dina fiender skola visa
    dig underdånighet, och du skall gå fram över deras höjder.»
    *05/34 Femte Mosebok (Deuteronomium), 34 KapitletFemte Mosebok (Deuteronomium), 34 Kapitlet

Moses död.

  1. Och Mose gick från Moabs hedar upp på berget Nebo, på toppen av
    Pisga, gent emot Jeriko. Och HERREN lät honom se hela landet:
    Gilead ända till Dan,
  2. och hela Naftali och Efraims och Manasses land, och hela Juda
    land, ända till Västra havet,
  3. och Sydlandet och Jordanslätten, det är lågslätten vid Jeriko —
    Palmstaden — ända till Soar.
  4. Och HERREN sade till honom: »Detta är det land som jag med ed
    har lovat åt Abraham. Isak och Jakob, i det jag sade: ‘Åt din
    säd skall jag giva det.’ Jag har nu låtit dig se det med dina
    ögon, men ditin skall du icke komma.»
  5. Och HERRENs tjänare Mose dog där i Moabs land, såsom HERREN hade
    sagt.
  6. Och han begrov honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor;
    men ännu intill denna dag har ingen fått veta var hans grav är.
  7. Och Mose var ett hundra tjugu år gammal, när han dog, men hans
    ögon voro icke skumma, och hans livskraft hade icke försvunnit.
  8. Och Israels barn begräto Mose på Moabs hedar i trettio dagar;
    därmed voro gråtodagarna ute, vid sorgefesten efter Mose.
  9. Och Josua, Nuns son, var full med vishetens ande, ty Mose hade
    lagt sina händer på honom; och Israels barn lydde honom och
    gjorde såsom HERREN hade bjudit Mose.
  10. Men i Israel uppstod icke mer någon profet sådan som Mose, med
    vilken HERREN hade umgåtts ansikte mot ansikte —
  11. ingen, om man tänker på alla de tecken och under som HERREN hade
    sänt honom att göra i Egyptens land, med Farao och alla hans
    tjänare och med hela hans land,
  12. och om man tänker på all den väldiga kraft som Mose visade, och
    på alla de stora och fruktansvärda gärningar som han gjorde
    inför hela Israel.
    *06 Josua
    +06/01 Josua, 1 KapitletJosua, 1 Kapitlet
                 Herrens befallning till Josua att gå
                över Jordan.  Josuas uppmaning till de
                tre östjordanska stammarna att hjälpa
                    sina bröder med erövringen av
                          Västjordanlandet.
+06/02 Josua, 2 Kapitlet
                          Josua, 2 Kapitlet

               Spejare sändas till Jeriko och mottagas
                              av Rahab.
+06/03 Josua, 3 Kapitlet
                          Josua, 3 Kapitlet

                        Övergången av Jordan.
+06/04 Josua, 4 Kapitlet
                          Josua, 4 Kapitlet

                Åminnelsestenar i Gilgal och i Jordan.
+06/05 Josua, 5 Kapitlet
                          Josua, 5 Kapitlet

               Israels barn omskäras.  Påskhögtid hålles
                     i Kanaan, och mannat upphör.
                    Hövitsmannen över Herrens här.
+06/06 Josua, 6 Kapitlet
                          Josua, 6 Kapitlet

                          Jerikos erövring.
+06/07 Josua, 7 Kapitlet
                          Josua, 7 Kapitlet

                      Akan förgriper sig på det
                 tillspillogivna och bliver straffad.
+06/08 Josua, 8 Kapitlet
                          Josua, 8 Kapitlet

                Ai erövrat.  Altaret på Ebal och lagens
                        stenar.  Lagen uppläst.
+06/09 Josua, 9 Kapitlet
                          Josua, 9 Kapitlet

                         Gibeoniternas list.
+06/10 Josua, 10 Kapitlet
                          Josua, 10 Kapitlet

                 Segern vid Gibeon över fem konungar.
                  Erövringen av det sydliga Kanaan.
+06/11 Josua, 11 Kapitlet
                          Josua, 11 Kapitlet

                Det nordliga Kanaan intaget.  Återblick
                      på de gjorda erövringarna.
+06/12 Josua, 12 Kapitlet
                          Josua, 12 Kapitlet

                  De besegrade konungarna uppräknas.
+06/13 Josua, 13 Kapitlet
                          Josua, 13 Kapitlet

                  Herrens befallning till Josua att
               fördela landet.  Rubens och Gads stammars
               och halva Manasse stams områden öster om
                               Jordan.
+06/14 Josua, 14 Kapitlet
                          Josua, 14 Kapitlet

                 Västjordanlandets fördelning.  Kalebs
                               arvedel.
+06/15 Josua, 15 Kapitlet
                          Josua, 15 Kapitlet

                    Juda stams gränser och städer.
+06/16 Josua, 16 Kapitlet
                          Josua, 16 Kapitlet

               Josefs barns och särskilt Efraims barns
                               arvedel.
+06/17 Josua, 17 Kapitlet
                          Josua, 17 Kapitlet

                  Manasse arvedel väster om Jordan.
+06/18 Josua, 18 Kapitlet
                          Josua, 18 Kapitlet

                Uppenbarelsetältet i Silo.  Anordningar
               till fördelning av landområden åt de sju
                 stammar som ännu ej hade fått någon
                  arvedel.  Benjamins stams arvedel.
+06/19 Josua, 19 Kapitlet
                          Josua, 19 Kapitlet

                 Simeons, Sebulons, Isaskars, Asers,
                Naftalis och Dans stammars arvslotter.
                      Josuas särsklida arvedel.
+06/20 Josua, 20 Kapitlet
                          Josua, 20 Kapitlet

                         De sex fristäderna.
+06/21 Josua, 21 Kapitlet
                          Josua, 21 Kapitlet

               Leviternas fyrtioåtta städer; bland dem
                         tretton präststäder.
+06/22 Josua, 22 Kapitlet
                          Josua, 22 Kapitlet

                         Altaret vid Jordan.
+06/23 Josua, 23 Kapitlet
                          Josua, 23 Kapitlet

                        Josua förmanar folket.
+06/24 Josua, 24 Kapitlet
                          Josua, 24 Kapitlet

               Josuas sista tal till folket.  Förnyelse
                av förbundet.  Josuas död.   Josefs ben
                       begravas.  Eleasars död.

*07 Domarboken
+07/01 Domarboken, 1 Kapitlet

Domarboken, 1 Kapitlet

                 Israeliternas strider med kananéerna
                          efter Josuas död.
+07/02 Domarboken, 2 Kapitlet
                        Domarboken, 2 Kapitlet

                 Bestraffning av Israels ohörsamhet.
                    Tillståndet under domartiden.
+07/03 Domarboken, 3 Kapitlet
                        Domarboken, 3 Kapitlet

                       Otniel, Ehud och Samgar.
+07/04 Domarboken, 4 Kapitlet
                        Domarboken, 4 Kapitlet

                  Debora.  Baraks seger över Sisera.
                             Siseras död.
+07/05 Domarboken, 5 Kapitlet
                        Domarboken, 5 Kapitlet

                    Deboras och Baraks segersång.
+07/06 Domarboken, 6 Kapitlet
                        Domarboken, 6 Kapitlet

                   Gideons kallelse.  Begynnelse av
                           befrielseverket.
+07/07 Domarboken, 7 Kapitlet
                        Domarboken, 7 Kapitlet

                   Gideons seger över midjaniterna.
+07/08 Domarboken, 8 Kapitlet
                        Domarboken, 8 Kapitlet

                   Efraimiternas knot.  Segern över
                midjaniterna fullföljd.  Gideons vägran
               att bliva konung.  Hans efod i Ofra.  Hans
                   söner.  Hans död och begravning.
+07/09 Domarboken, 9 Kapitlet
                        Domarboken, 9 Kapitlet

                 Abimeleks ogärningar och undergång.
+07/10 Domarboken, 10 Kapitlet
                       Domarboken, 10 Kapitlet

                  Tola och Jair.  Israel åter i sina
                            fienders hand.
+07/11 Domarboken, 11 Kapitlet
                       Domarboken, 11 Kapitlet

                  Jefta.  Hans seger och löfte.  Hans
                               dotter.
+07/12 Domarboken, 12 Kapitlet
                       Domarboken, 12 Kapitlet

               Efraimiternas knot och nederlag.  Jeftas
                     död.  Ibsan, Elon och Abdon.
+07/13 Domarboken, 13 Kapitlet
                       Domarboken, 13 Kapitlet

                           Simsons födelse.
+07/14 Domarboken, 14 Kapitlet
                       Domarboken, 14 Kapitlet

                    Simsons bröllop och hans gåta.
+07/15 Domarboken, 15 Kapitlet
                       Domarboken, 15 Kapitlet

                Simson och de tre hundra rävarna.  Hans
                        bedrift med åsnekäken.
+07/16 Domarboken, 16 Kapitlet
                       Domarboken, 16 Kapitlet

                Simsons bedrift med Gasas stadsportar.
               Delila.  Simson övervunnen och fängslad.
                   Hans sista bedrift och död.  Hans
                             begravning.
+07/17 Domarboken, 17 Kapitlet
                       Domarboken, 17 Kapitlet

                          Mikas bilddyrkan.
+07/18 Domarboken, 18 Kapitlet
                       Domarboken, 18 Kapitlet

               Daniterna röva Mikas gudabilder, intaga
                   Lais och införa där bilddyrkan.
+07/19 Domarboken, 19 Kapitlet
                       Domarboken, 19 Kapitlet

                     Det skändliga dådet i Gibea.
+07/20 Domarboken, 20 Kapitlet
                       Domarboken, 20 Kapitlet

                    Utrotningskriget mot Benjamin.
+07/21 Domarboken, 21 Kapitlet
                       Domarboken, 21 Kapitlet

                    Benjamins stam upprättas åter.

*08 Rut
+08/01 Rut, 1 Kapitlet

Rut, 1 Kapitlet

               Elimelek utvandrar till Moabs land.  Hans
                hustru återvänder efter hans död till
                  Betlehem och med henne Rut, hennes
                              sonhustru.
+08/02 Rut, 2 Kapitlet
                           Rut, 2 Kapitlet

                    Rut plockar ax på Boas' åker.
+08/03 Rut, 3 Kapitlet
                           Rut, 3 Kapitlet

                        Rut vid Boas' fötter.
+08/04 Rut, 4 Kapitlet
                           Rut, 4 Kapitlet

                Boas tager Rut till hustru.  Hon bliver
                        stammoder till David.

*09 Första Samuelsboken
+09/01 Första Samuelsboken, 1 Kapitlet

Första Samuelsboken, 1 Kapitlet

Samuels födelse.
+09/02 Första Samuelsboken, 2 Kapitlet

Första Samuelsboken, 2 Kapitlet

                Hannas lovsång.  Samuel i Herrens hus.
                   Elis söner.  Domsordet över Eli.
+09/03 Första Samuelsboken, 3 Kapitlet
                   Första Samuelsboken, 3 Kapitlet

                  Herren uppenbarar sig för Samuel.
+09/04 Första Samuelsboken, 4 Kapitlet
                   Första Samuelsboken, 4 Kapitlet

                    Israels nederlag i striden mot
               filistéerna; arken tagen och Elis söner
                      dödade.  Elis död.  I-Kabod.
+09/05 Första Samuelsboken, 5 Kapitlet
                   Första Samuelsboken, 5 Kapitlet

               Herrens ark i Dagons tempel.  Filistéerna
                      hemsökta av Herrens hand.
+09/06 Första Samuelsboken, 6 Kapitlet
                   Första Samuelsboken, 6 Kapitlet

               Herrens ark föres tillbaka till Israels
                                land.
+09/07 Första Samuelsboken, 7 Kapitlet
                   Första Samuelsboken, 7 Kapitlet

               Arken i Kirjat-Jearim.  Vattenösningen i
                Mispa.  Seger över filistéerna.   Samuel
                            såsom domare.
+09/08 Första Samuelsboken, 8 Kapitlet
                   Första Samuelsboken, 8 Kapitlet

               Samuels söner.  Israels barns önskan att
                            få en konung.
+09/09 Första Samuelsboken, 9 Kapitlet
                   Första Samuelsboken, 9 Kapitlet

                Saul utses av Herren till konung genom
                               Samuel.
+09/10 Första Samuelsboken, 10 Kapitlet
                   Första Samuelsboken, 10 Kapitlet

                  Saul smord till konung av Samuel.
                        Konungavalet i Mispa.
+09/11 Första Samuelsboken, 11 Kapitlet
                   Första Samuelsboken, 11 Kapitlet

               Saul besegrar ammoniterna.  Han får sitt
                         konungadöme förnyat.
+09/12 Första Samuelsboken, 12 Kapitlet
                   Första Samuelsboken, 12 Kapitlet

                  Samuel avlägger räkenskap för sin
                  förvaltning och talar till folket.
+09/13 Första Samuelsboken, 13 Kapitlet
                   Första Samuelsboken, 13 Kapitlet

                    Kriget mot filistéerna.  Sauls
                 egenmäktiga offer.  Israels betryck.
+09/14 Första Samuelsboken, 14 Kapitlet
                   Första Samuelsboken, 14 Kapitlet

                Jonatans tappra bedrift.  Filistéernas
                 nederlag.  Sauls obetänksamma förbud.
                  Hans strider med grannfolken.  Hans
                          släktförhållanden.
+09/15 Första Samuelsboken, 15 Kapitlet
                   Första Samuelsboken, 15 Kapitlet

                 Sauls seger över amalekiterna.  Hans
                ohörsamhet och förkastelse.  Samuel och
                                Agag.
+09/16 Första Samuelsboken, 16 Kapitlet
                   Första Samuelsboken, 16 Kapitlet

                David smörjes till konung.  Han kommer
                           till Sauls hov.
+09/17 Första Samuelsboken, 17 Kapitlet
                   Första Samuelsboken, 17 Kapitlet

                    David dödar filistéen Goljat.
+09/18 Första Samuelsboken, 18 Kapitlet
                   Första Samuelsboken, 18 Kapitlet

               Jonatans och Davids vänskap.  Sauls avund
                 och mordiska anslag.  Mikal given åt
                         David såsom hustru.
+09/19 Första Samuelsboken, 19 Kapitlet
                   Första Samuelsboken, 19 Kapitlet

                Jonatans försök att blidka sin fader.
                 Sauls förnyade mordanslag och Davids
               flykt.  David hos Samuel i Rama och bland
                             profeterna.
+09/20 Första Samuelsboken, 20 Kapitlet
                   Första Samuelsboken, 20 Kapitlet

                Jonatans sista försök att försona sin
                fader med David.  Förnyelse av Jonatans
                     och Davids vänskapsförbund.
+09/21 Första Samuelsboken, 21 Kapitlet
                   Första Samuelsboken, 21 Kapitlet

                David hos prästen Ahimelek i Nob.  Hans
                    flykt till konung Akis i Gat.
+09/22 Första Samuelsboken, 22 Kapitlet
                   Första Samuelsboken, 22 Kapitlet

                David flykting i Juda och Moab.  Doegs
                   angivelse.  Mordet på prästerna.
+09/23 Första Samuelsboken, 23 Kapitlet
                   Första Samuelsboken, 23 Kapitlet

                Kegilas räddning genom David.  Jonatan
               hos David.  Sifiternas förräderi.   David
                            i öknen Maon.
+09/24 Första Samuelsboken, 24 Kapitlet
                   Första Samuelsboken, 24 Kapitlet

                      David och Saul i grottan.
+09/25 Första Samuelsboken, 25 Kapitlet
                   Första Samuelsboken, 25 Kapitlet

                Samuels död och begravning.  Nabal och
                       Abigail.  Davids hustrur.
+09/26 Första Samuelsboken, 26 Kapitlet
                   Första Samuelsboken, 26 Kapitlet

               David skonar för andra gången Sauls liv.
+09/27 Första Samuelsboken, 27 Kapitlet
                   Första Samuelsboken, 27 Kapitlet

                  David hos Akis i Gat och i Siklag.
+09/28 Första Samuelsboken, 28 Kapitlet
                   Första Samuelsboken, 28 Kapitlet

                  David i filistéernas här.  Saul hos
                     andebesvärjerskan i En-Dor.
+09/29 Första Samuelsboken, 29 Kapitlet
                   Första Samuelsboken, 29 Kapitlet

                   David misstänkes av filistéernas
                       hövdingar och bortvisas.
+09/30 Första Samuelsboken, 30 Kapitlet
                   Första Samuelsboken, 30 Kapitlet

                Siklags förstöring genom amalekiterna
                       och Davids hämnd på dem.
+09/31 Första Samuelsboken, 31 Kapitlet
                   Första Samuelsboken, 31 Kapitlet

               Sauls och hans söners död i striden mot
                    filistéerna.  Deras begravning.

*10 Andra Samuelsboken
+10/01 Andra Samuelsboken, 1 Kapitlet

Andra Samuelsboken, 1 Kapitlet

               Budskapet om Sauls död.  Davids klagosång
                        över Saul och Jonatan.
+10/02 Andra Samuelsboken, 2 Kapitlet
                    Andra Samuelsboken, 2 Kapitlet

               David kommer över Juda.  Is-Boset konung
                 över Israel.  Krig mellan dem.   Asael
                           dödad av Abner.
+10/03 Andra Samuelsboken, 3 Kapitlet
                    Andra Samuelsboken, 3 Kapitlet

               Davids söner.  Abner går över till David,
               men dödas av Joab.  David sörjer däröver.
+10/04 Andra Samuelsboken, 4 Kapitlet
                    Andra Samuelsboken, 4 Kapitlet

               Is-Boset mördas.  Mördarna bestraffas av
                                David.
+10/05 Andra Samuelsboken, 5 Kapitlet
                    Andra Samuelsboken, 5 Kapitlet

                 David konung över hela Israel.  Hans
               erövring av Jerusalem.  Hans vänskap med
                   Hiram.  Davids hustrur och söner.
                  Filistéernas anfall och nederlag.
+10/06 Andra Samuelsboken, 6 Kapitlet
                    Andra Samuelsboken, 6 Kapitlet

                Guds ark föres från Abinadabs hus och
                sättes in i Obed-Edoms hus.  Den hämtas
               sedan till Jerusalem.  Mikal visar David
                             missaktning.
+10/07 Andra Samuelsboken, 7 Kapitlet
                    Andra Samuelsboken, 7 Kapitlet

               David vill bygga ett hus åt Herren, men
               Herren förkunnar att han i stället skall
                    bygga ett hus åt David.  Davids
                         tacksägelse och bön.
+10/08 Andra Samuelsboken, 8 Kapitlet
                    Andra Samuelsboken, 8 Kapitlet

                  Davids segrar och byte.  Hans inre
                     styrelse och hans ämbetsmän.
+10/09 Andra Samuelsboken, 9 Kapitlet
                    Andra Samuelsboken, 9 Kapitlet

                   David bevisar barmhärtighet mot
                              Mefiboset.
+10/10 Andra Samuelsboken, 10 Kapitlet
                   Andra Samuelsboken, 10 Kapitlet

                 Ammons barn vanära Davids sändebud.
               David slår dem och deras bundsförvanter
                              araméerna.
+10/11 Andra Samuelsboken, 11 Kapitlet
                   Andra Samuelsboken, 11 Kapitlet

               Rabbas belägring.  Davids äktenskapsbrott
                   med Bat-Seba och hans blodskuld.
+10/12 Andra Samuelsboken, 12 Kapitlet
                   Andra Samuelsboken, 12 Kapitlet

                 Natans strafftal till David.  Davids
                 ånger.  Barnets död.  Salomos födelse.
                           Rabbas erövring.
+10/13 Andra Samuelsboken, 13 Kapitlet
                   Andra Samuelsboken, 13 Kapitlet

                   Amnon kränker Tamar och dödas av
                         Absalom; denne flyr.
+10/14 Andra Samuelsboken, 14 Kapitlet
                   Andra Samuelsboken, 14 Kapitlet

               Kvinnan från Tekoa inför David.  Absaloms
                       återkomst och benådning.
+10/15 Andra Samuelsboken, 15 Kapitlet
                   Andra Samuelsboken, 15 Kapitlet

               Absaloms stämplingar och uppror.  Davids
                                flykt.
+10/16 Andra Samuelsboken, 16 Kapitlet
                   Andra Samuelsboken, 16 Kapitlet

                Sibas anklagelse mot Mefiboset.  Simeis
                förbannelser.  Husais list.   Ahitofels
                            skändliga råd.
+10/17 Andra Samuelsboken, 17 Kapitlet
                   Andra Samuelsboken, 17 Kapitlet

                Ahitofels råd förkastas.  Han dödar sig
                       själv.  David i Mahanaim.
+10/18 Andra Samuelsboken, 18 Kapitlet
                   Andra Samuelsboken, 18 Kapitlet

                  Striden mellan David och Absalom.
                   Absaloms död.  Davids klagan vid
                           budskapet därom.
+10/19 Andra Samuelsboken, 19 Kapitlet
                   Andra Samuelsboken, 19 Kapitlet

                 Joabs strafftal till David.  Israels
                ånger.  Juda mäns uppmaning till David
                att vända tillbaka.  Simeis benådning.
               Mefibosets självförsvar.   Barsillai.  Kiv
                       mellan Israel och Juda.
+10/20 Andra Samuelsboken, 20 Kapitlet
                   Andra Samuelsboken, 20 Kapitlet

                Sebas uppror.  Joabs mordiska falskhet
               mot Amasa.  Sebas död.  Davids ämbetsmän.
+10/21 Andra Samuelsboken, 21 Kapitlet
                   Andra Samuelsboken, 21 Kapitlet

               Treårig hungersnöd.  Försoning för Sauls
               blodsdåd mot gibeoniterna.   Strider med
                             filistéerna.
+10/22 Andra Samuelsboken, 22 Kapitlet
                   Andra Samuelsboken, 22 Kapitlet

                    David prisar Herrens frälsande
                             segerkraft.
+10/23 Andra Samuelsboken, 23 Kapitlet
                   Andra Samuelsboken, 23 Kapitlet

                Davids sista ord.  Förteckning på hans
                               hjältar.
+10/24 Andra Samuelsboken, 24 Kapitlet
                   Andra Samuelsboken, 24 Kapitlet

                Folkräkning.  Pest.  Altaret på Araunas
                             tröskplats.

*11 Första Konungaboken
+11/01 Första Konungaboken, 1 Kapitlet

Första Konungaboken, 1 Kapitlet

                 Abisag från Sunem hos konung David.
                 Adonias försök att upphäva sig till
                konung.  Salomo Davids efterträdare på
                               tronen.
+11/02 Första Konungaboken, 2 Kapitlet
                   Första Konungaboken, 2 Kapitlet

                Davids sista ord till Salomo.  Hans död
               och begravning.  Adonias, Ebjatars, Joabs
                          och Simeis straff.
+11/03 Första Konungaboken, 3 Kapitlet
                   Första Konungaboken, 3 Kapitlet

               Salomos förmälning.  Hans offer och dröm
                     i Gibeon.  Hans domarvishet.
+11/04 Första Konungaboken, 4 Kapitlet
                   Första Konungaboken, 4 Kapitlet

                 Salomos ämbetsmän och hovstat.  Hans
                               vishet.
+11/05 Första Konungaboken, 5 Kapitlet
                   Första Konungaboken, 5 Kapitlet

                  Vänskapen mellan Hiram och Salomo.
                 Förberedelser till tempelbyggnaden.
+11/06 Första Konungaboken, 6 Kapitlet
                   Första Konungaboken, 6 Kapitlet

                           Tempelbyggnaden.
+11/07 Första Konungaboken, 7 Kapitlet
                   Första Konungaboken, 7 Kapitlet

                   Salomos palats.  Jakin och Boas;
                kopparhavet; de tio bäckenställen med
                 sina bäcken; andra föremål som hörde
                          till Herrens hus.
+11/08 Första Konungaboken, 8 Kapitlet
                   Första Konungaboken, 8 Kapitlet

               Herrens ark föres in i templet.  Templet
                               inviges.
+11/09 Första Konungaboken, 9 Kapitlet
                   Första Konungaboken, 9 Kapitlet

               Ny uppenbarelse för Salomo.  Uppgörelsen
                  med Hiram.  Salomos arbetsfolk och
                  byggnader.  Hans offerordning.  Hans
                               flotta.
+11/10 Första Konungaboken, 10 Kapitlet
                   Första Konungaboken, 10 Kapitlet

                Drottningens av Saba besök hos Salomo.
                Salomos rikedom och prakt, hans vishet
                 och storhet.  Hans vagnar och hästar.
+11/11 Första Konungaboken, 11 Kapitlet
                   Första Konungaboken, 11 Kapitlet

                 Salomos gemåler och bihustrur; hans
                avfall från Herren.  Uppror mot Salomo;
                     Ahias profetia.  Salomos död.
+11/12 Första Konungaboken, 12 Kapitlet
                   Första Konungaboken, 12 Kapitlet

                  Rehabeam konung.  De tio stammarnas
               avfall från Davids hus.  Jerobeam konung
                över Israel.  Profeten Semajas budskap.
                Jerusalems kalvdyrkan i Dan och Betel.
+11/13 Första Konungaboken, 13 Kapitlet
                   Första Konungaboken, 13 Kapitlet

                Gudsmannen från Juda och hans profetia
               mot altaret i Betel.  Den gamle profeten
                i Betel och gudsmannens död.  Jerobeams
                       fortsatta försyndelser.
+11/14 Första Konungaboken, 14 Kapitlet
                   Första Konungaboken, 14 Kapitlet

                  Ahias profetia mot Jerobeams hus.
                 Jerobeams död.  Rehabeams regering i
               Juda.  Jerusalems plundring genom Sosak.
                            Rehabeams död.
+11/15 Första Konungaboken, 15 Kapitlet
                   Första Konungaboken, 15 Kapitlet

               Abiam konung i Juda.  Asa konung i Juda.
                Asas förbund med Ben-Hadad mot Baesa,
                Israels konung.  Nadab konung i Israel.
                 Baesas sammansvärjning och Jerobeams
                hus' undergång.  Baesa konung i Israel.
+11/16 Första Konungaboken, 16 Kapitlet
                   Första Konungaboken, 16 Kapitlet

                  Jehus profetia mot Baesas hus.  Ela
               konung i Israel.  Simris sammansvärjning
               och Baesas hus' undergång.  Simri konung
                i Israel; inbördes krig.  Omri och Ahab
                          konungar i Israel.
+11/17 Första Konungaboken, 17 Kapitlet
                   Första Konungaboken, 17 Kapitlet

                 Profeten Elia inför Ahab, vid bäcken
                    Kerit och hos änkan i Sarefat.
+11/18 Första Konungaboken, 18 Kapitlet
                   Första Konungaboken, 18 Kapitlet

                Elia och Obadja.  Elias möte med Ahab.
                 Elias och Baalsprofeternas offer på
                    Karmel.  Elias bön om regn och
                             bönhörelse.
+11/19 Första Konungaboken, 19 Kapitlet
                   Första Konungaboken, 19 Kapitlet

               Elias flykt och uppenbarelse vid Horeb.
                           Elias kallelse.
+11/20 Första Konungaboken, 20 Kapitlet
                   Första Konungaboken, 20 Kapitlet

               Ahab besegrar araméerna två gånger.  Han
                 giver deras konung Ben-Hadad fri och
                   bestraffas därför av en profet.
+11/21 Första Konungaboken, 21 Kapitlet
                   Första Konungaboken, 21 Kapitlet

                 Nabots vingård och mordet på Nabot.
                Elias strafftal mot Ahab och hans hus.
                             Ahabs ånger.
+11/22 Första Konungaboken, 22 Kapitlet
                   Första Konungaboken, 22 Kapitlet

                Ahabs och Josafats tåg mot Aram.  Ahabs
                 död.  Josafats regering i Juda.   Hans
                     död.  Ahasja konung i Israel.

*12 Andra Konungaboken
+12/01 Andra Konungaboken, 1 Kapitlet

Andra Konungaboken, 1 Kapitlet

               Ahasjas sjukdom.  Hans budskickning till
                   guden i Ekron.  Eld från himmelen
                   nedkallad av Elia.  Ahasjas död.
+12/02 Andra Konungaboken, 2 Kapitlet
                    Andra Konungaboken, 2 Kapitlet

               Elias sista besök hos profetlärjungarna.
               Hans himmelsfärd.  Elisa vid Jordan och i
                Jeriko.  Vattnet i Jeriko.  Gossarna vid
                                Betel.
+12/03 Andra Konungaboken, 3 Kapitlet
                    Andra Konungaboken, 3 Kapitlet

                 Joram konung i Israel.  Hans krigståg
               tillsammans med Josafat mot konung Mesa
                 i Moab.  Elisas profetia.  Moabiternas
                              nederlag.
+12/04 Andra Konungaboken, 4 Kapitlet
                    Andra Konungaboken, 4 Kapitlet

                   Elisa och änkans olja.  Elisa hos
                sunemitiskan.  Hennes son återuppväckt
                  genom Elisa.  »Döden i grytan.» Ett
                     hundra män mättade av Elisa.
+12/05 Andra Konungaboken, 5 Kapitlet
                    Andra Konungaboken, 5 Kapitlet

               Naaman botad från spetälska genom Elisa.
                 Gehasis oredlighet och hans straff.
+12/06 Andra Konungaboken, 6 Kapitlet
                    Andra Konungaboken, 6 Kapitlet

                Elisa och den tappade yxan.  Kriget med
               araméerna.  Deras här slagen av Elisa med
                   blindhet.  Svår hungersnöd i det
               belägrade Samaria.  Profetia om räddning.
+12/07 Andra Konungaboken, 7 Kapitlet
                    Andra Konungaboken, 7 Kapitlet

                 De spetälska vid Samarias stadsport.
                 Araméernas flykt.  Tvivlarens straff.
+12/08 Andra Konungaboken, 8 Kapitlet
                    Andra Konungaboken, 8 Kapitlet

                 Sunemitiskan och de sju hungeråren.
                  Elisa och Hasael.  Joram och Ahasja
                   konungar i Juda.  Krig med Edom.
+12/09 Andra Konungaboken, 9 Kapitlet
                    Andra Konungaboken, 9 Kapitlet

                Jehu smörjes och utropas till konung.
                 Han dödar Joram, Ahasja och Isebel.
+12/10 Andra Konungaboken, 10 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 10 Kapitlet

               Jehu förgör Ahabs hus och utrotar Baals
                  tjänare.  Hasael intager stycken av
                       Israels land.  Jehu dör.
+12/11 Andra Konungaboken, 11 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 11 Kapitlet

                Atalja upphäver sig till regentinna i
                  Juda.  Prästen Jojada gör Joas till
                       konung och dödar Atalja.
+12/12 Andra Konungaboken, 12 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 12 Kapitlet

                Joas konung i Juda.  Insamling för att
                sätta templet i stånd.  Hasaels tåg mot
                    Jerusalem.  Joas dödad genom en
                           sammansvärjning.
+12/13 Andra Konungaboken, 13 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 13 Kapitlet

               Joahas konung i Israel; Israels betryck
                 och räddning.  Joas konung i Israel.
               Elisas sjukdom, profetia och död.  Undret
                    i hans grav.  Joas' segrar över
                              araméerna.
+12/14 Andra Konungaboken, 14 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 14 Kapitlet

                   Amasja bliver konung i Juda och
                  bestraffar sin faders mördare.  Han
                 segrar över edoméerna.  Han förklarar
                 Israels konung Joas krig, men bliver
                      slagen.  Han dödas genom en
               sammansvärjning.  Asarja bliver konung i
               Juda.  Jerobeam II bliver konung i Israel
                 och återställer sitt rikes gränser.
+12/15 Andra Konungaboken, 15 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 15 Kapitlet

                  Asarja (Ussia) konung i Juda; hans
                 spetälska.  Sakarja konung i Israel;
                       dödad av Sallum genom en
               sammansvärjning.  Sallum konung i Israel;
                  dödad av Menahem.  Menahem konung i
                Israel; Puls infall i Israel.   Pekaja
               konung i Israel; dödad av Peka genom en
                sammansvärjning.  Peka konung i Israel;
                Tiglat-Pilesers infall i Israel; Peka
               dödad av Hosea genom en sammansvärjning.
                         Jotam konung i Juda.
+12/16 Andra Konungaboken, 16 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 16 Kapitlet

               Ahas konung i Juda.  Resins och Pekas tåg
                 mot Jerusalem och Ahas' förbund med
                 Tiglat-Pileser.  Ahas' nya altare och
                     olagliga offer; hans övriga
                            försyndelser.
+12/17 Andra Konungaboken, 17 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 17 Kapitlet

                    Israels rikes undergång genom
                  assyrierna.  Samariterna och deras
                         blandade gudsdyrkan.
+12/18 Andra Konungaboken, 18 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 18 Kapitlet

               Hiskia konung i Juda.  Sanheribs tåg mot
                      Jerusalem.  Rab-Sakes tal.
+12/19 Andra Konungaboken, 19 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 19 Kapitlet

                   Jesajas profetia mot assyrierna.
                           Sanheribs fall.
+12/20 Andra Konungaboken, 20 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 20 Kapitlet

               Hiskias sjukdom.  Sändebuden från Babel.
                             Hiskias död.
+12/21 Andra Konungaboken, 21 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 21 Kapitlet

               Manasse konung i Juda.  Profetiskt ord om
                 Juda rikes undergång.  Amon konung i
                                Juda.
+12/22 Andra Konungaboken, 22 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 22 Kapitlet

               Josia konung i Juda.  Anordningar för att
               sätta templet i stånd.   Lagboken funnen
                av översteprästen Hilkia.  Profetissan
                      Huldas svar till konungen.
+12/23 Andra Konungaboken, 23 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 23 Kapitlet

                   Josias reformation.  Hans död vid
                Megiddo.  Joahas och Jojakim konungar i
                                Juda.
+12/24 Andra Konungaboken, 24 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 24 Kapitlet

                  Jojakims fall.  Jojakin och Sidkia
                           konungar i Juda.
+12/25 Andra Konungaboken, 25 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 25 Kapitlet

                     Jerusalems förstöring genom
               Nebukadnessar och Juda rikes undergång.
                     Gedalja.  Jojakins benådning.
*13 Första Krönikeboken
                         Första Krönikeboken

+13/01 Första Krönikeboken, 1 Kapitlet

Första Krönikeboken, 1 Kapitlet

                Adams, Noas, Sems, Abrahams och Esaus
                        söner.  Edoms konungar.
+13/02 Första Krönikeboken, 2 Kapitlet
                   Första Krönikeboken, 2 Kapitlet

               Jakobs, Judas, Hesrons och Kalebs söner.
+13/03 Första Krönikeboken, 3 Kapitlet
                   Första Krönikeboken, 3 Kapitlet

                 Davids barn.  Juda konungar.  Jekonjas
                                söner.
+13/04 Första Krönikeboken, 4 Kapitlet
                   Första Krönikeboken, 4 Kapitlet

                Tillägg till Judas släkttavla.  Simeons
                                söner.
+13/05 Första Krönikeboken, 5 Kapitlet
                   Första Krönikeboken, 5 Kapitlet

               Rubens och Gads stammar och ena hälften
                 av Manasse stam.  Deras bortförande i
                            fångenskapen.
+13/06 Första Krönikeboken, 6 Kapitlet
                   Första Krönikeboken, 6 Kapitlet

                     Levi stam och dess bostäder.
+13/07 Första Krönikeboken, 7 Kapitlet
                   Första Krönikeboken, 7 Kapitlet

                Isaskars, Benjamins, (Dans,) Naftalis,
                 Manasses, Efraims och Asers stammar.
+13/08 Första Krönikeboken, 8 Kapitlet
                   Första Krönikeboken, 8 Kapitlet

                   Benjamins stam med Sauls släkt.
+13/09 Första Krönikeboken, 9 Kapitlet
                   Första Krönikeboken, 9 Kapitlet

                Jerusalems invånare.  Tjänstgöring vid
               helgedomen.  Ytterligare om Sauls släkt.
+13/10 Första Krönikeboken, 10 Kapitlet
                   Första Krönikeboken, 10 Kapitlet

               Sauls och hans söners död i striden mot
                    filistéerna.  Deras begravning.
+13/11 Första Krönikeboken, 11 Kapitlet
                   Första Krönikeboken, 11 Kapitlet

                 David konung över hela Israel.  Hans
                erövring av Jerusalem.  Förteckning på
                            hans hjältar.
+13/12 Första Krönikeboken, 12 Kapitlet
                   Första Krönikeboken, 12 Kapitlet

                Förteckning på dem som gingo över till
               David i Sauls tid.  Antalet av de krigare
                som gjorde David till konung i Hebron.
+13/13 Första Krönikeboken, 13 Kapitlet
                   Första Krönikeboken, 13 Kapitlet

                Guds ark föres ifrån Kirjat-Jearim och
                     sättes in i Obed-Edoms hus.
+13/14 Första Krönikeboken, 14 Kapitlet
                   Första Krönikeboken, 14 Kapitlet

               Davids vänskap med Hiram.  Davids hustrur
                  och söner.  Filistéernas anfall och
                              nederlag.
+13/15 Första Krönikeboken, 15 Kapitlet
                   Första Krönikeboken, 15 Kapitlet

                Efter nödiga förberedelser föres Guds
               ark till Jerusalem.  Mikal får förakt för
                                David.
+13/16 Första Krönikeboken, 16 Kapitlet
                   Första Krönikeboken, 16 Kapitlet

               Offer och lovsånger, när arken föres in
                     i Jerusalem.  Anordningar för
                       gudstjänsten vid arken.
+13/17 Första Krönikeboken, 17 Kapitlet
                   Första Krönikeboken, 17 Kapitlet

               David vill bygga ett hus åt Herren, men
               Herren förkunnar att han i stället skall
                    bygga ett hus åt David.  Davids
                         tacksägelse och bön.
+13/18 Första Krönikeboken, 18 Kapitlet
                   Första Krönikeboken, 18 Kapitlet

                  Davids segrar och byte.  Hans inre
                     styrelse och hans ämbetsmän.
+13/19 Första Krönikeboken, 19 Kapitlet
                   Första Krönikeboken, 19 Kapitlet

                 Ammons barn vanära Davids sändebud.
               David slår dem och deras bundsförvanter
                              araméerna.
+13/20 Första Krönikeboken, 20 Kapitlet
                   Första Krönikeboken, 20 Kapitlet

                Rabbas belägring och erövring.  Strider
                           med filistéerna.
+13/21 Första Krönikeboken, 21 Kapitlet
                   Första Krönikeboken, 21 Kapitlet

                 Folkräkning.  Pest Altaret på Ornans
                             tröskplats.
+13/22 Första Krönikeboken, 22 Kapitlet
                   Första Krönikeboken, 22 Kapitlet

                      Davids förberedelser till
                           tempelbyggnaden.
+13/23 Första Krönikeboken, 23 Kapitlet
                   Första Krönikeboken, 23 Kapitlet

                   Leviternas antal, indelning och
                            ämbetsgöromål.
+13/24 Första Krönikeboken, 24 Kapitlet
                   Första Krönikeboken, 24 Kapitlet

                Prästernas och leviternas avdelningar.
+13/25 Första Krönikeboken, 25 Kapitlet
                   Första Krönikeboken, 25 Kapitlet

                     Tempelsångarnas avdelningar.
+13/26 Första Krönikeboken, 26 Kapitlet
                   Första Krönikeboken, 26 Kapitlet

                      Dörrvaktarnas avdelningar.
               Tillsyningsmännen över tempelskatterna.
               Innehavarna av de världsliga sysslorna.
+13/27 Första Krönikeboken, 27 Kapitlet
                   Första Krönikeboken, 27 Kapitlet

                  De tolv häravdelningarna.  Israels
                stamhövdingar.  Tillsyningsmännen Över
               konungens skatter och jordegendom.  Andra
                              ämbetsmän.
+13/28 Första Krönikeboken, 28 Kapitlet
                   Första Krönikeboken, 28 Kapitlet

                David ställer Salomo fram för folket;
                    giver honom mönsterbilder och
                    beskrivningar till ledning vid
                            tempelbygget.
+13/29 Första Krönikeboken, 29 Kapitlet
                   Första Krönikeboken, 29 Kapitlet

                   Davids och furstarnas gåvor till
                 templet.  Davids bön och tacksägelse.
                              Hans död.

*14 Andra Krönikeboken
+14/01 Andra Krönikeboken, 1 Kapitlet

Andra Krönikeboken, 1 Kapitlet

                Salomos offer och dröm i Gibeon.  Hans
                          vagnar och hästar.
+14/02 Andra Krönikeboken, 2 Kapitlet
                    Andra Krönikeboken, 2 Kapitlet

                 Förberedelser till tempelbyggnaden.
                  Vänskapen mellan Salomo och Huram.
+14/03 Andra Krönikeboken, 3 Kapitlet
                    Andra Krönikeboken, 3 Kapitlet

                   Tempelbyggnaden.  Jakin och Boas.
+14/04 Andra Krönikeboken, 4 Kapitlet
                    Andra Krönikeboken, 4 Kapitlet

               Brännoffersaltaret; kopparhavet; de tio
                bäckenen; de tio ljusstakarna; de tio
                skådebrödsborden; de två förgårdarna;
                  annat som hörde till Herrens hus.
+14/05 Andra Krönikeboken, 5 Kapitlet
                    Andra Krönikeboken, 5 Kapitlet

                   Herrens ark föres in i templet.
+14/06 Andra Krönikeboken, 6 Kapitlet
                    Andra Krönikeboken, 6 Kapitlet

                   Salomos tal och bön vid templets
                              invigning.
+14/07 Andra Krönikeboken, 7 Kapitlet
                    Andra Krönikeboken, 7 Kapitlet

                  Eld från himmelen.  Fortsättning av
               templets invigning.  Ny uppenbarelse för
                               Salomo.
+14/08 Andra Krönikeboken, 8 Kapitlet
                    Andra Krönikeboken, 8 Kapitlet

                    Salomos byggnadsföretag.  Hans
                 arbetsfolk.  Hans offerordning.  Hans
                               flotta.
+14/09 Andra Krönikeboken, 9 Kapitlet
                    Andra Krönikeboken, 9 Kapitlet

                Drottningens av Saba besök hos Salomo.
                Salomos rikedom och prakt, hans vishet
                      och storhet.  Salomos död.
+14/10 Andra Krönikeboken, 10 Kapitlet
                   Andra Krönikeboken, 10 Kapitlet

                  Rehabeam konung.  De tio stammarnas
                       avfall från Davids hus.
+14/11 Andra Krönikeboken, 11 Kapitlet
                   Andra Krönikeboken, 11 Kapitlet

                 Profeten Semajas budskap.  Rehabeams
                   byggnadsföretag.  Prästernas och
                leviternas invandring från Israel till
                  Juda.  Rehabeams hustrur och barn.
+14/12 Andra Krönikeboken, 12 Kapitlet
                   Andra Krönikeboken, 12 Kapitlet

               Sisaks anfall på Juda.  Semajas profetia.
                  Jerusalems plundring genom Sisak.
                            Rehabeams död.
+14/13 Andra Krönikeboken, 13 Kapitlet
                   Andra Krönikeboken, 13 Kapitlet

                 Abia konung i Juda.  Hans seger över
                              Jerobeam.
+14/14 Andra Krönikeboken, 14 Kapitlet
                   Andra Krönikeboken, 14 Kapitlet

                  Asa konung i Juda.  Hans seger över
                             etiopierna.
+14/15 Andra Krönikeboken, 15 Kapitlet
                   Andra Krönikeboken, 15 Kapitlet

                 Asarjas profetia.  Asas tacksägelse.
+14/16 Andra Krönikeboken, 16 Kapitlet
                   Andra Krönikeboken, 16 Kapitlet

                Asas förbund med Ben-Hadad mot Baesa,
                Israels konung.  Hananis profetia.  Asas
                           sjukdom och död.
+14/17 Andra Krönikeboken, 17 Kapitlet
                   Andra Krönikeboken, 17 Kapitlet

                Josafat konung i Juda.  Hans nitälskan
                 för Herrens lag.  Hans makt och hans
                              hövitsmän.
+14/18 Andra Krönikeboken, 18 Kapitlet
                   Andra Krönikeboken, 18 Kapitlet

                Ahabs och Josafats tåg mot Aram.  Ahabs
                                 död.
+14/19 Andra Krönikeboken, 19 Kapitlet
                   Andra Krönikeboken, 19 Kapitlet

               Profeten Jehus straffande ord.  Josafats
                      omsorg om rättsskipningen.
+14/20 Andra Krönikeboken, 20 Kapitlet
                   Andra Krönikeboken, 20 Kapitlet

               Josafats underbara seger över fientliga
                 grannfolk.  Hans förbund med Ahasja.
+14/21 Andra Krönikeboken, 21 Kapitlet
                   Andra Krönikeboken, 21 Kapitlet

                 Joram konung i Juda.  Krig med Edom.
               Skrivelse från profeten Elia.   Straffdom
                             över Joram.
+14/22 Andra Krönikeboken, 22 Kapitlet
                   Andra Krönikeboken, 22 Kapitlet

                Ahasja bliver konung i Juda.  Han dödas
                  av Jehu.  Atalja upphäver sig till
                          regentinna i Juda.
+14/23 Andra Krönikeboken, 23 Kapitlet
                   Andra Krönikeboken, 23 Kapitlet

               Prästen Jojada gör Joas till konung och
                            dödar Atalja.
+14/24 Andra Krönikeboken, 24 Kapitlet
                   Andra Krönikeboken, 24 Kapitlet

                Joas konung i Juda.  Insamling för att
               sätta templet i stånd.  Joas' avfall från
                Herren.  Sakarjas profetia.  Araméernas
               tåg mot Jerusalem.   Joas dödad genom en
                           sammansvärjning.
+14/25 Andra Krönikeboken, 25 Kapitlet
                   Andra Krönikeboken, 25 Kapitlet

                   Amasja bliver konung i Juda och
                  bestraffar sin faders mördare.  Han
                 sätter upp en krigshär; segrar över
               edoméerna; förklarar Israels konung Joas
               krig, men bliver slagen.  Han dödas genom
                         en sammansvärjning.
+14/26 Andra Krönikeboken, 26 Kapitlet
                   Andra Krönikeboken, 26 Kapitlet

                  Ussia (Asarja) konung i Juda.  Hans
               krigshär och hans makt.  Hans förbrytelse
                    mot Herren och hans spetälska.
+14/27 Andra Krönikeboken, 27 Kapitlet
                   Andra Krönikeboken, 27 Kapitlet

                         Jotam konung i Juda.
+14/28 Andra Krönikeboken, 28 Kapitlet
                   Andra Krönikeboken, 28 Kapitlet

                  Ahas konung i Juda.  Araméernas och
                 israeliternas anfall på Juda.  Ahas'
                  misslyckade försök att få hjälp av
                       Assyrien.  Hans avguderi.
+14/29 Andra Krönikeboken, 29 Kapitlet
                   Andra Krönikeboken, 29 Kapitlet

                     Hiskia bliver konung i Juda.
                      Gudstjänsten återställes.
+14/30 Andra Krönikeboken, 30 Kapitlet
                   Andra Krönikeboken, 30 Kapitlet

                         Hiskias påskhögtid.
+14/31 Andra Krönikeboken, 31 Kapitlet
                   Andra Krönikeboken, 31 Kapitlet

                 Prästernas och leviternas underhåll.
+14/32 Andra Krönikeboken, 32 Kapitlet
                   Andra Krönikeboken, 32 Kapitlet

                Sanheribs tåg mot Juda.  Hans tjänares
                tal.  Sanheribs fall.  Hiskias sjukdom.
               Hans rikedom och sändebuden från Babel.
                             Hiskias död.
+14/33 Andra Krönikeboken, 33 Kapitlet
                   Andra Krönikeboken, 33 Kapitlet

                  Manasse och Amon konungar i Juda.
+14/34 Andra Krönikeboken, 34 Kapitlet
                   Andra Krönikeboken, 34 Kapitlet

               Josia konung i Juda.  Begynnelsen av hans
                reformation.  Anordningar för att sätta
                 templet i stånd.  Lagboken funnen av
                 översteprästen Hilkia.   Profetissan
                      Huldas svar till konungen.
                Fortsättningen av Josias reformation.
+14/35 Andra Krönikeboken, 35 Kapitlet
                   Andra Krönikeboken, 35 Kapitlet

               Josias påskhögtid.  Hans död vid Megiddo.
+14/36 Andra Krönikeboken, 36 Kapitlet
                   Andra Krönikeboken, 36 Kapitlet

                 Joahas, Jojakim, Jojakin och Sidkia
                konungar i Juda.  Jerusalems förstöring
                 genom Nebukadnessar.  och Juda rikes
                       undergång.  Kores' påbud.

*15 Esra
+15/01 Esra, 1 Kapitlet

Esra, 1 Kapitlet

                Kores' påbud.  Judarnas tillredelser för
                       hemfärden.  Tempelkärlen.
+15/02 Esra, 2 Kapitlet
                           Esra, 2 Kapitlet

                 Förteckning på dem som återvände med
                   Serubbabel.  Gåvor till templet.
+15/03 Esra, 3 Kapitlet
                           Esra, 3 Kapitlet

                Brännoffersaltaret.  Lövhyddohögtiden.
                       Templets grundläggning.
+15/04 Esra, 4 Kapitlet
                           Esra, 4 Kapitlet

                       Tempelbygget förhindras.
+15/05 Esra, 5 Kapitlet
                           Esra, 5 Kapitlet

                   Arbetet på tempelbyggnaden ånyo
                upptaget.  Brev till konung Darejaves.
+15/06 Esra, 6 Kapitlet
                           Esra, 6 Kapitlet

                     Svar från konung Darejaves.
                    Tempelbyggnadens fullbordan och
                        invigning.  Påskhögtid.
+15/07 Esra, 7 Kapitlet
                           Esra, 7 Kapitlet

                 Esras avresa till Jerusalem.  Konung
                        Artasastas skrivelse.
+15/08 Esra, 8 Kapitlet
                           Esra, 8 Kapitlet

                 Förteckning på dem som återvände med
                Esra.  Leviter som följde med.   Fasta.
                Guld och silver till templet.  Ankomst
                        till Jerusalem.  Offer.
+15/09 Esra, 9 Kapitlet
                           Esra, 9 Kapitlet

                  Israels äktenskapsförbindelser med
                främmande kvinnor.  Esras klagan inför
                      Gud över folkets otrohet.
+15/10 Esra, 10 Kapitlet
                          Esra, 10 Kapitlet

                Israel renar sig genom att avlägga de
                         främmande kvinnorna.

*16 Nehemja
+16/01 Nehemja, 1 Kapitlet

Nehemja, 1 Kapitlet

                  Nehemjas bön vid underrättelsen om
                       tillståndet i Jerusalem.
+16/02 Nehemja, 2 Kapitlet
                         Nehemja, 2 Kapitlet

                 Nehemja får tillstånd att bygga upp
                    Jerusalems murar och vidtager
                        förberedelser därtill.
+16/03 Nehemja, 3 Kapitlet
                         Nehemja, 3 Kapitlet

                 Jerusalems murar och portar sättas i
                                stånd.
+16/04 Nehemja, 4 Kapitlet
                         Nehemja, 4 Kapitlet

                       Svårigheter vid bygget.
+16/05 Nehemja, 5 Kapitlet
                         Nehemja, 5 Kapitlet

                 Ockrarnas bestraffning.  De rikas och
                      Nehemjas uppoffringar för
                           byggnadsarbetet.
+16/06 Nehemja, 6 Kapitlet
                         Nehemja, 6 Kapitlet

                 Försåtliga anslag mot Nehemja.  Muren
                               färdig.
+16/07 Nehemja, 7 Kapitlet
                         Nehemja, 7 Kapitlet

               Bevakningen av Jerusalem.  Förteckning på
                     de med Serubbabel återkomna.
+16/08 Nehemja, 8 Kapitlet
                         Nehemja, 8 Kapitlet

               Lagen föreläses.  Lövhyddohögtiden firas.
+16/09 Nehemja, 9 Kapitlet
                         Nehemja, 9 Kapitlet

                      Faste-, bot- och bönedag.
+16/10 Nehemja, 10 Kapitlet
                         Nehemja, 10 Kapitlet

                  Förbundets förnyelse och innehåll.
+16/11 Nehemja, 11 Kapitlet
                         Nehemja, 11 Kapitlet

                 Folkets fördelning på Jerusalem och
                        landets övriga orter.
+16/12 Nehemja, 12 Kapitlet
                         Nehemja, 12 Kapitlet

                Förteckning på de präster och leviter
                som återvände med Serubbabel.   Murens
                   invigning.  Prästers och leviters
                      tjänstgöring och avlöning.
+16/13 Nehemja, 13 Kapitlet
                         Nehemja, 13 Kapitlet

                  Israels rening från allt främmande
                väsen.  Nehemjas anordningar härför vid
                  hans andra ankomst till Jerusalem.

*17 Ester
+17/01 Ester, 1 Kapitlet

Ester, 1 Kapitlet

                Konung Ahasveros' gästabud.  Drottning
               Vastis ohörsamhet och domen över henne.
+17/02 Ester, 2 Kapitlet
                          Ester, 2 Kapitlet

                Ester bliver drottning.  Mordokai röjer
                         en sammansvärjning.
+17/03 Ester, 3 Kapitlet
                          Ester, 3 Kapitlet

                   Hamans onda anslag mot judarna.
+17/04 Ester, 4 Kapitlet
                          Ester, 4 Kapitlet

                  Mordokais och judarnas bedrövelse.
                Budskapen till Ester och Esters svar.
+17/05 Ester, 5 Kapitlet
                          Ester, 5 Kapitlet

               Esters gästabud för konungen och Maman.
                    Hamans högmod och förtrytelse.
+17/06 Ester, 6 Kapitlet
                          Ester, 6 Kapitlet

                  Mordokais upphöjelse.  Hamans sorg.
+17/07 Ester, 7 Kapitlet
                          Ester, 7 Kapitlet

                          Hamans undergång.
+17/08 Ester, 8 Kapitlet
                          Ester, 8 Kapitlet

                Judarna få tillåtelse att försvara sig
                     och hämnas på sina fiender.
+17/09 Ester, 9 Kapitlet
                          Ester, 9 Kapitlet

                     Judarnas hämnd.  Purimfesten.
+17/10 Ester, 10 Kapitlet
                          Ester, 10 Kapitlet

                           Mordokais makt.

*18 Job
+18/01 Job, 1 Kapitlet

Job, 1 Kapitlet

Jobs välstånd, olyckor, tålamod.
+18/02 Job, 2 Kapitlet

Job, 2 Kapitlet

                     Job ytterligare prövad.  Hans
                 ståndaktighet under sjukdomen.  Hans
                       hustru och hans vänner.
+18/03 Job, 3 Kapitlet
                           Job, 3 Kapitlet

                  Jobs första tal: Han förbannar sin
                   födelsedag och önskar sig döden.
+18/04 Job, 4 Kapitlet
                           Job, 4 Kapitlet

                Elifas' första tal: Förmaning till Job
                   att vara tålig; allenast syndare
                      straffas; en nattlig syn.
+18/05 Job, 5 Kapitlet
                           Job, 5 Kapitlet

               Fortsättning av Elifas' första tal: Den
                    oförnuftiges undergång och den
                      förnuftiges upprättelse.
+18/06 Job, 6 Kapitlet
                           Job, 6 Kapitlet

               Jobs svar på Elifas' första tal: Tyngden
                     av Jobs olycka; hans vänners
                           obarmhärtighet.
+18/07 Job, 7 Kapitlet
                           Job, 7 Kapitlet

               Job avslutar sitt svar på Elifas' första
                tal, i det han vänder sig till Gud med
               klagan över människolivets vedermöda och
                   över sitt eget tröstlösa elände.
+18/08 Job, 8 Kapitlet
                           Job, 8 Kapitlet

                Bildads första tal: Guds hand drabbar
                 allenast de onda; om Job söker Gud,
                      skall han bliva upprättad.
+18/09 Job, 9 Kapitlet
                           Job, 9 Kapitlet

                Jobs svar på Bildads första tal: Ingen
               kan gå till rätta med Gud, men utan sak
                         har Gud hemsökt Job.
+18/10 Job, 10 Kapitlet
                           Job, 10 Kapitlet

               Job avslutar sitt svar på Bildads första
                tal, i det han vänder sig till Gud med
                    klagan över att Gud handlar så
                skoningslöst mot sit eget verk; bättre
                 vore för Job att aldrig hava blivit
                                född.
+18/11 Job, 11 Kapitlet
                           Job, 11 Kapitlet

                 Sofars första tal: I sin fåkunnighet
                 förstår Job icke Guds vishet; om han
                 omvände sig, så skulle allt åter gå
                              honom väl.
+18/12 Job, 12 Kapitlet
                           Job, 12 Kapitlet

               Jobs svar på Sofars första tal: För den
                allsmäktige och Allvise är människors
                        makt och vishet intet.
+18/13 Job, 13 Kapitlet
                           Job, 13 Kapitlet

                 Fortsättning av Jobs svar på Sofars
               första tal: Job vill lägga fram sin sak
               för den Allsmäktige; ed oärligt tal bör
                ingen försvara Gud; Gud själv må säga
                         vari Job har syndat.
+18/14 Job, 14 Kapitlet
                           Job, 14 Kapitlet

               Job avslutar sitt svar på Sofars första
                tal, i det han vänder sig till Gud med
               klagan över det mänskliga livets elände.
+18/15 Job, 15 Kapitlet
                           Job, 15 Kapitlet

                   Elifas' andra tal: Jobs ord äro
                  oförståndiga och övermodiga; ingen
                människa är rättfärdig; de ogudaktiga
                      undkomma icke sitt straff.
+18/16 Job, 16 Kapitlet
                           Job, 16 Kapitlet

                 Jobs svar på Elifas' andra tal: Jobs
               vänner äro usla tröstare; oförskyllt har
                 han blivit hemsökt; dock har han ett
                vittne i himmelen, till vilket han nu
                             vänder sig.
+18/17 Job, 17 Kapitlet
                           Job, 17 Kapitlet

               Job avslutar sitt svar på Elifas' andra
               tal, i det han beder till Gud om försvar
               mot vännerna.  Själv väntar han sig intet
                           annat än döden.
+18/18 Job, 18 Kapitlet
                           Job, 18 Kapitlet

                Bildads andra tal: Huru än Job rasar,
                 förbliver det så, att den ogudaktige
               kommer på fall och förgås med hela sitt
                                 hus.
+18/19 Job, 19 Kapitlet
                           Job, 19 Kapitlet

               Jobs svar på Bildads andra tal: Gud gör
                 orätt, när han så bryter ned Job och
                låter honom bliva övergiven av dem som
                hava varit hans närmaste; dock vet Job
                      att hans förlossare lever.
+18/20 Job, 20 Kapitlet
                           Job, 20 Kapitlet

                Sofars andra tal: De ogudaktigas jubel
                varar kort, deras orättfångna rikedom
                       förrinner såsom vatten.
+18/21 Job, 21 Kapitlet
                           Job, 21 Kapitlet

               Jobs svar på Sofars andra tal: Vännerna
                borde besinna att lidandet visst icke
                   alltid faller på de ondas lott.
+18/22 Job, 22 Kapitlet
                           Job, 22 Kapitlet

                Elifas' tredje tal: Jobs lidanden äro
                          straffet för forna
                obarmhärtighetssynder; må han omvända
                 sig till Gud, så skall allt åter gå
                              honom väl.
+18/23 Job, 23 Kapitlet
                           Job, 23 Kapitlet

                 Jobs svar på Elifas' tredje tal: Han
                klagar över att han ej får lägga fram
                      för Gud sin rättvisa sak.
+18/24 Job, 24 Kapitlet
                           Job, 24 Kapitlet

                 Fortsättning av Jobs svar på Elifas'
               tredje tal: Klagan över att Gud låter de
                  värnlösa så lida och icke straffar
                     våldsmännens missgärningar.
+18/25 Job, 25 Kapitlet
                           Job, 25 Kapitlet

                Bildads tredje tal: Mot Gud kan ingen
                 hava rätt; ingen är ren i hans ögon.
+18/26 Job, 26 Kapitlet
                           Job, 26 Kapitlet

                 Jobs svar på Bildads tredje tal: Job
                    behöver icke Bildads tröst och
                undervisning; själv kan han både inse
                      och beskriva Guds allmakt.
+18/27 Job, 27 Kapitlet
                           Job, 27 Kapitlet

                Jobs sluttal till vännerna: Han håller
               fast vid sin rättfärdighet och beskriver
               huru den ogudaktige drabbas av straffet.
+18/28 Job, 28 Kapitlet
                           Job, 28 Kapitlet

                  Fortsättning av Jobs sluttal till
                      vännerna: Vishetens gruva.
+18/29 Job, 29 Kapitlet
                           Job, 29 Kapitlet

                   Jobs slutbetraktelse: Med saknad
               påminner han sig huru lycklig och aktad
                           han fordom var.
+18/30 Job, 30 Kapitlet
                           Job, 30 Kapitlet

                Fortsättning av Jobs slutbetraktelse:
                 Klagan över att hans forna lycka har
                   vänt sig, så att till och med de
                  föraktligaste uslingar nu anse sig
                bättre än han; plågorna unna honom ej
                 heller ro; Gud själv har blivit hans
                               fiende.
+18/31 Job, 31 Kapitlet
                           Job, 31 Kapitlet

                Fortsättning av Jobs slutbetraktelse:
                 Han bedyrar att hans vandel i livets
               olika förhållanden har varit ostrafflig.
+18/32 Job, 32 Kapitlet
                           Job, 32 Kapitlet

                  Elihu uppträder.  Han förebrår Jobs
                 vänner att de icke hava kunnat svara
                             honom rätt.
+18/33 Job, 33 Kapitlet
                           Job, 33 Kapitlet

                   Elihu förebrår Job att denne har
               klandrat Gud för orättvis hårdhet, Gud,
                  som dock än genom hemlighetsfulla
               varningar för det onda, än genom sträng
                aga söker bereda människors frälsning.
+18/34 Job, 34 Kapitlet
                           Job, 34 Kapitlet

                 Elihu försvarar Guds rättfärdighet.
+18/35 Job, 35 Kapitlet
                           Job, 35 Kapitlet

                 Elihu förehåller Job att Gud är för
               upphöjd för att hava gagn eller skada av
               människornas gärningar.  Om den betryckte
               får vänta på räddning, så är det därför
               att han ej ödmjukt söker hjälp hos Gud.
+18/36 Job, 36 Kapitlet
                           Job, 36 Kapitlet

               Fortsättning på elihus tal: Guds tuktan
                 avser syndarens förbättring.   Job må
                icke önska sig döden, ej heller mästra
               Gud, vilkens vishet och makt övergå allt
                              förstånd.
+18/37 Job, 37 Kapitlet
                           Job, 37 Kapitlet

               Fortsättning av Elihus tal: Guds vishet
                 och makt bestyrkas ytterligare genom
                hans herravälde över himmelen med dess
                           tordön och regn.
+18/38 Job, 38 Kapitlet
                           Job, 38 Kapitlet

               Herrens svar till Job: Job må icke mäta
               sig med honom som har skapat jorden och
                 havet, ljuset och mörkret, snön och
                        regnet och annat mer.
+18/39 Job, 39 Kapitlet
                           Job, 39 Kapitlet

                  Fortsättning av Herrens tal: Guds
                godhet, vishet och makt intygas genom
               exempel ur djurvärlden: lejonet, korpen,
                   stengeten, vildåsnan, vildoxen,
                   strutsen, hästen, falken, örnen.
+18/40 Job, 40 Kapitlet
                           Job, 40 Kapitlet

                  Herren manar Job ytterligare till
                ödmjukhet, med hänvisning på sina båda
               underskapelser Behemot (flodhästen) och
                        Leviatan (krokodilen).
+18/41 Job, 41 Kapitlet
                           Job, 41 Kapitlet

                   Fortsättning av beskrivningen på
                              Leviatan.
+18/42 Job, 42 Kapitlet
                           Job, 42 Kapitlet

                Job ödmjukar sig för Herren, utverkar
                hans tillgift för de tre vännerna och
                     bliver själv åter upprättad.

*19/ Psaltaren
*19/X0 Psaltaren, ännu ej inskrivna psalmer
+19/01 Psaltaren, 1 Psalmen

Psaltaren, 1 Psalmen

                    De rättfärdigas sällhet och de
                        ogudaktigas undergång.
+19/02 Psaltaren, 2 Psalmen
                         Psaltaren, 2 Psalmen

                  Sions konung och hans vedersakare.
+19/03 Psaltaren, 3 Psalmen
                         Psaltaren, 3 Psalmen

                   Den betrycktes rop till Herren.
+19/04 Psaltaren, 4 Psalmen
                         Psaltaren, 4 Psalmen

                  Förtröstansfull aftonbön i nöden.
+19/05 Psaltaren, 5 Psalmen
                         Psaltaren, 5 Psalmen

                  Morgonpsalm i templet:  Bön mot de
                             ogudaktiga.
+19/06 Psaltaren, 6 Psalmen
                         Psaltaren, 6 Psalmen

                    Bön och bönhörelse i djup nöd.
+19/07 Psaltaren, 7 Psalmen
                         Psaltaren, 7 Psalmen

                  Bön om Herrens dom i rättvis sak.
+19/08 Psaltaren, 8 Psalmen
                         Psaltaren, 8 Psalmen

                          Gud och människa.
+19/09 Psaltaren, 9 Psalmen
                         Psaltaren, 9 Psalmen

                 Tacksägelse för seger över fiender.
+19/10 Psaltaren, 10 Psalmen
                        Psaltaren, 10 Psalmen

                  Klagan och bön mot de ogudaktigas
                               övermod.
+19/11 Psaltaren, 11 Psalmen
                        Psaltaren, 11 Psalmen

                Förtröstan på Herren, den rättfärdige.
+19/12 Psaltaren, 12 Psalmen
                        Psaltaren, 12 Psalmen

                 Bön mot den överhandtagande ondskan.
+19/13 Psaltaren, 13 Psalmen
                        Psaltaren, 13 Psalmen

                          Under djup ångest.
+19/14 Psaltaren, 14 Psalmen
                        Psaltaren, 14 Psalmen

                 Klagan inför Herren över det rådande
                              fördärvet.
+19/15 Psaltaren, 15 Psalmen
                        Psaltaren, 15 Psalmen

                 En rätt medlem av Herrens menighet.
+19/16 Psaltaren, 16 Psalmen
                        Psaltaren, 16 Psalmen

                   Den frommes tillit till Herren.
+19/17 Psaltaren, 17 Psalmen
                        Psaltaren, 17 Psalmen

                 Den oskyldigt förföljdes tillflykt.
+19/18 Psaltaren, 18 Psalmen
                        Psaltaren, 18 Psalmen

                    Herrens frälsande segerkraft.
+19/19 Psaltaren, 19 Psalmen
                        Psaltaren, 19 Psalmen

               Guds uppenbarelse i den skapade världen
                             och i ordet.
+19/20 Psaltaren, 20 Psalmen
                        Psaltaren, 20 Psalmen

                      Lyckönskan över konungen.
+19/21 Psaltaren, 21 Psalmen
                        Psaltaren, 21 Psalmen

                     Konungens kraft till seger.
+19/22 Psaltaren, 22 Psalmen
                        Psaltaren, 22 Psalmen

               Den rättfärdiges lidande och härlighet.
+19/23 Psaltaren, 23 Psalmen
                        Psaltaren, 23 Psalmen

                           Den gode herden.
+19/24 Psaltaren, 24 Psalmen
                        Psaltaren, 24 Psalmen

                 Ärans konungs intåg i sin helgedom.
+19/25 Psaltaren, 25 Psalmen
                        Psaltaren, 25 Psalmen

                  Bön om Herrens hjälp och ledning.
+19/26 Psaltaren, 26 Psalmen
                        Psaltaren, 26 Psalmen

               Den oskyldiges fasta tillit till Herren.
+19/27 Psaltaren, 27 Psalmen
                        Psaltaren, 27 Psalmen

                Längtan efter Herrens umgängelse.  Bön
                         under en tid av nöd.
+19/28 Psaltaren, 28 Psalmen
                        Psaltaren, 28 Psalmen

                   Bön om de gudlösas bestraffning.
+19/29 Psaltaren, 29 Psalmen
                        Psaltaren, 29 Psalmen

               Herrens härlighet uppenbarad i tordönet.
+19/30 Psaltaren, 30 Psalmen
                        Psaltaren, 30 Psalmen

                      Tacksägelse för räddning.
+19/31 Psaltaren, 31 Psalmen
                        Psaltaren, 31 Psalmen

                           Bön om räddning.
+19/32 Psaltaren, 32 Psalmen
                        Psaltaren, 32 Psalmen

                   Syndabekännelse och förlåtelse.
+19/33 Psaltaren, 33 Psalmen
                        Psaltaren, 33 Psalmen

                       Herrens allmakt och nåd.
+19/34 Psaltaren, 34 Psalmen
                        Psaltaren, 34 Psalmen

                  Herrens godhet och räddande hjälp.
+19/35 Psaltaren, 35 Psalmen
                        Psaltaren, 35 Psalmen

                Mot förföljare och otacksamma vänner.
+19/36 Psaltaren, 36 Psalmen
                        Psaltaren, 36 Psalmen

               Den ogudaktiges ondska.  Herrens godhet.
+19/37 Psaltaren, 37 Psalmen
                        Psaltaren, 37 Psalmen

                 De ogudaktigas och de frommas olika
                                lott.
+19/38 Psaltaren, 38 Psalmen
                        Psaltaren, 38 Psalmen

                  Den botfärdiges bön om förskoning.
+19/39 Psaltaren, 39 Psalmen
                        Psaltaren, 39 Psalmen

                 Bön i svår nöd.  Livets fåfänglighet.
+19/40 Psaltaren, 40 Psalmen
                        Psaltaren, 40 Psalmen

                Tacksägelse och bön.  Det rätta offret.
+19/41 Psaltaren, 41 Psalmen
                        Psaltaren, 41 Psalmen

                  Klagan under nöd och förföljelse.
+19/42 Psaltaren, 42 Psalmen
                        Psaltaren, 42 Psalmen

                Den bedrövades och förföljdes längtan
                            till Guds hus.
+19/43 Psaltaren, 43 Psalmen
                        Psaltaren, 43 Psalmen

                  Fortsättning av föregående psalm.
+19/44 Psaltaren, 44 Psalmen
                        Psaltaren, 44 Psalmen

                 Guds trogna folks bön under en svår
                              krigsnöd.
+19/45 Psaltaren, 45 Psalmen
                        Psaltaren, 45 Psalmen

                       Konungen och hans brud.
+19/46 Psaltaren, 46 Psalmen
                        Psaltaren, 46 Psalmen

                    Vår Gud är oss en väldig borg.
+19/47 Psaltaren, 47 Psalmen
                        Psaltaren, 47 Psalmen

                      Gud såsom folkens konung.
+19/48 Psaltaren, 48 Psalmen
                        Psaltaren, 48 Psalmen

               Guds makt bevisad i Jerusalems räddning.
+19/49 Psaltaren, 49 Psalmen
                        Psaltaren, 49 Psalmen

               Förgängligheten av de ogudaktigas lycka.
+19/50 Psaltaren, 50 Psalmen
                        Psaltaren, 50 Psalmen

                      Rätt och orätt gudstjänst.
+19/51 Psaltaren, 51 Psalmen
                        Psaltaren, 51 Psalmen

                         Den botfärdiges bön.
+19/52 Psaltaren, 52 Psalmen
                        Psaltaren, 52 Psalmen

                   Tröst mot våld och onda tungor.
+19/53 Psaltaren, 53 Psalmen
                        Psaltaren, 53 Psalmen

                  Klagan inför Gud över det rådande
                              fördärvet.
+19/54 Psaltaren, 54 Psalmen
                        Psaltaren, 54 Psalmen

                    Bön om räddning ifrån fiender.
+19/55 Psaltaren, 55 Psalmen
                        Psaltaren, 55 Psalmen

                      Klagan över falska vänner.
+19/56 Psaltaren, 56 Psalmen
                        Psaltaren, 56 Psalmen

                Förtröstansfull bön under förföljelse.
+19/57 Psaltaren, 57 Psalmen
                        Psaltaren, 57 Psalmen

                       Bön och lovsång i nöden.
+19/58 Psaltaren, 58 Psalmen
                        Psaltaren, 58 Psalmen

                        Bön mot de ogudaktiga.
+19/59 Psaltaren, 59 Psalmen
                        Psaltaren, 59 Psalmen

               Den oskyldiges bön mot fienders försåt.
+19/60 Psaltaren, 60 Psalmen
                        Psaltaren, 60 Psalmen

                    Hopp om seger efter nederlag.
+19/61 Psaltaren, 61 Psalmen
                        Psaltaren, 61 Psalmen

                  Bön om välsignelse över konungen.
+19/62 Psaltaren, 62 Psalmen
                        Psaltaren, 62 Psalmen

                    Allenast hos Gud är frälsning.
+19/63 Psaltaren, 63 Psalmen
                        Psaltaren, 63 Psalmen

                 Längtan efter Gud och förtröstan på
                                honom.
+19/64 Psaltaren, 64 Psalmen
                        Psaltaren, 64 Psalmen

                     Bön om beskärm emot fiender.
+19/65 Psaltaren, 65 Psalmen
                        Psaltaren, 65 Psalmen

                        Guds godhets rikedom.
+19/66 Psaltaren, 66 Psalmen
                        Psaltaren, 66 Psalmen

                            Tack och lov.
+19/67 Psaltaren, 67 Psalmen
                        Psaltaren, 67 Psalmen

                          Guds välsignelse.
+19/68 Psaltaren, 68 Psalmen
                        Psaltaren, 68 Psalmen

               Israels Guds strider och segrar för sitt
                                folk.
+19/69 Psaltaren, 69 Psalmen
                        Psaltaren, 69 Psalmen

                       Den lidande rättfärdige.
+19/70 Psaltaren, 70 Psalmen
                        Psaltaren, 70 Psalmen

                          Bön om snar hjälp.
+19/71 Psaltaren, 71 Psalmen
                        Psaltaren, 71 Psalmen

                     Bön och förtröstan till Gud.
+19/72 Psaltaren, 72 Psalmen
                        Psaltaren, 72 Psalmen

                  Bön om välsignelse över Guds folks
                               konung.
*19/73 Psaltaren, 73 Psalmen
                       T r e d j e   b o k e n

                        Psaltaren, 73 Psalmen

                 Den frommes tröst vid de ogudaktigas
                                lycka.
  1. En psalm av Asaf.
    Sannerligen, Gud är god mot Israel,
    mot dem som hava rena hjärtan.
  2. Men jag hade så när stapplat med mina fötter,
    mina steg voro nära att slinta;
  3. ty jag upptändes av avund mot de övermodiga,
    när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
  4. Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död,
    och deras hull är frodigt.
  5. De komma icke i olycka såsom andra dödliga
    och varda icke plågade såsom andra människor.
  6. Därför är högmod deras halsprydnad,
    våld den klädnad som höljer dem.
  7. Ur fetma skåda deras ögon fram,
    deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
  8. De håna och tala förtryck i sin ondska;
    med höga åthävor tala de.
  9. Med sin mun stiga de upp i himmelen,
    och deras tunga far fram på jorden;
  10. därför vänder sig deras folk till dem
    och super så in vattnet i fulla drag.
  11. Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det?
    Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
  12. Ja, så är det med de ogudaktiga;
    det går dem alltid väl, och de växa i makt.
  13. Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent
    och tvådde mina händer i oskuld;
  14. jag vart dock plågad hela dagen,
    och var morgon kom tuktan över mig.
  15. Om jag hade sagt: »Så vill jag lära»,
    då hade jag svikit dina barns släkte.
  16. När jag nu tänkte efter för att begripa detta,
    syntes det mig alltför svårt,
  17. till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut
    och aktade på dess ände.
  18. Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem,
    du störtar dem ned i fördärv.
  19. Huru varda de ej till intet i ett ögonblick!
    De förgås och få en ände med förskräckelse.
  20. Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre,
    så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
  21. När mitt hjärta förbittrades
    och jag kände styng i mitt inre,
  22. då var jag oförnuftig och förstod intet;
    såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
  23. Dock förbliver jag städse hos dig;
    du håller mig vid min högra hand.
  24. Du skall leda mig efter ditt råd
    och sedan upptaga mig med ära.
  25. Vem har jag i himmelen utom dig!
    Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
  26. Om än min kropp och min själ försmäkta,
    så är dock Gud mitt hjärtas klippa
    och min del evinnerligen.
  27. Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås;
    du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
  28. Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud;
    jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN,
    för att kunna förtälja alla dina gärningar.
    *19/74 Psaltaren, 74 PsalmenPsaltaren, 74 Psalmen
                 Klagan och bön, när Guds tempel hade
                           blivit oskärat.
  1. En sång av Asaf.
        Varför, o Gud,
            har du så alldeles förkastat oss,
        varför ryker din vredes eld
            mot fåren i din hjord?
  2.    Tänk på din menighet,
            som du i fordom tid förvärvade,
        som du förlossade, till att bliva
            din arvedels stam;
        tänk på Sions berg,
            där du har din boning.

3. Vänd dina steg till den plats

            där evig förödelse råder;
        allt har ju fienden
            fördärvat i helgedomen.
  4.    Dina ovänner hava skränat
            inne i ditt församlingshus,
        de hava satt upp sina tecken
            såsom rätta tecken.
  5.    Det var en syn, såsom när man höjer
            yxor mot en tjock skog.

6. Och alla dess snidverk hava de nu krossat

med yxa och bila.
7. De hava satt eld på din helgedom

        och oskärat ända till grunden
            ditt namns boning.
  8.    De hava sagt i sina hjärtan:
            »Vi vilja alldeles kuva dem.»
        Alla Guds församlingshus
            hava de bränt upp här i landet.

9. Våra tecken se vi icke;

            ingen profet finnes mer,
        och hos oss är ingen
            som vet för huru länge.
 10.    Huru länge, och Gud,
            skall ovännen få smäda
        och fienden oavlåtligen
            få förakta ditt namn?
 11.    Varför håller du tillbaka din hand,
            din högra hand?
        Drag den fram ur din barm
            och förgör dem.

12. Gud, du är ju

            min konung av ålder,
        du är den som skaffar
            frälsning på jorden.
 13.    Det var du som delade
            havet genom din makt;
        du krossade drakarnas
            huvuden mot vattnet.
 14.    Det var du som bräckte
            Leviatans huvuden
        och gav honom till mat
            åt öknens skaror.

15. Det var du som lät källa

            och bäck bryta fram;
        du lät ock starka
            strömmar uttorka.
 16.    Din är dagen,
            din är ock natten,
        du har berett
            ljuset och solen.
 17.    Det är du som har fastställt
            alla jordens gränser;
        sommar och vinter
            äro skapade av dig.

18. Så tänk nu på huru fienden

            smädar HERREN,
        och huru ett dåraktigt folk
            föraktar ditt namn.
 19.    Lämna ej ut åt vilddjuren
            din turturduvas själ;
        förgät icke för alltid
            dina betrycktas liv.
 20.    Tänk på förbundet;
            ty i landets smygvrår
            finnes fullt upp av våldsnästen.
 21.    Låt icke den förtryckte
            vika tillbaka med blygd,
        låt den betryckte och den fattige
            lova ditt namn.

22. Stå upp, o Gud;

            utför din sak.
        Betänk huru du varder smädad
            hela dagen av dåren.
 23.    Glöm icke bort
            dina ovänners rop,
        dina motståndares larm,
            som alltjämt höjes.
*19/75 Psaltaren, 75 Psalmen
                        Psaltaren, 75 Psalmen

               Guds frälsande dom och hans vredes kalk.
  1. För sångmästaren; »Fördärva icke»; en psalm, en sång av Asaf.
  2. Vi tacka dig,
    • Gud, vi tacka dig.
      Ditt namn är oss nära;man förtäljer dina under.
  3. »Om jag än bidar min tid,så dömer jag dock rätt.
  4. Om än jorden är i upplösning med alla som bo därpå,
    så håller dock jag dess pelare stadiga.» Sela.
  5. Jag säger till de övermodiga: »Varen icke övermodiga»,
    och till de ogudaktiga: »Upphöjen ej hornet.»
  6. Ja, upphöjen icke så högt edert horn,
    talen ej så hårdnackat vad fräckt är.
  7. Ty icke från öster eller väster,
    ej heller från bergsöknen kommer hjälpen;
  8. nej, Gud är den som dömer;
    den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han.
  9. Ty en kalk är i HERRENS hand,
    den skummar av vinoch är full av tillblandad dryck,
    och han skänker i därav;
    sannerligen, alla ogudaktiga på jorden
    måste dricka dess drägg i botten.
  10. Men jag skall förkunna det evinnerligen,
    jag skall lovsjunga Jakobs Gud.
  11. Och de ogudaktigas alla horn skall jag få hugga av;
    men den rättfärdiges horn skola varda upphöjda.
    *19/76 Psaltaren, 76 PsalmenPsaltaren, 76 Psalmen

Israels Guds seger över sina fiender.

  1. För sångmästaren, med strängaspel; en psalm, en sång av Asaf.
  2. Gud är känd i Juda,
    i Israel är hans namn stort;
  3. i Salem vart hans hydda rest
    och hans boning på Sion.
  4. Där bröt han sönder bågens ljungeldar,
    sköld och svärd och vad till kriget hör. Sela.
  5. Full av ljus och härlighet
    går du fram ifrån segerbytenas berg.
  6. De stormodiga äro avväpnade,
    de hava slumrat in och sova;
    alla stridsmännen hava måst låta händerna falla.
  7. För din näpst, du Jakobs Gud,
    ligga domnade både man och häst.
  8. Du, du är fruktansvärd;
    vem kan bestå inför dig, när du vredgas?
  9. Från himmelen lät du höra din dom;
    då förskräcktes jorden och vart stilla,
  10. då när Gud stod upp till dom,
    till att frälsa alla ödmjuka på jorden. Sela.
  11. Ty människors vrede varder dig till pris;
    du har vrede till övers att omgjorda dit med.
  12. Gören löften och infrien demåt HERREN, eder Gud;
    alla de som äro omkring honom

    bäre fram skänker åt den Fruktansvärde.

  13. Ty han stäcker furstarnas övermod;
    fruktansvärd är han för konungarna på jorden.
    *19/77 Psaltaren, 77 PsalmenPsaltaren, 77 Psalmen
                Tröst i nödens tid vid tanken på Guds
                             forna under.
  1. För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.
  2. Jag vill höja min röst till Gud och ropa;
    jag vill höja min röst till Gud,för att han må lyssna till mig.
  3. På min nöds dag söker jag Herren;
    min hand är utsträckt om nattenoch förtröttas icke;
    min själ vill icke låta trösta sig.
  4. Jag vill tänka på Gud och klaga;
    jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. Sela.
  5. Mina ögonlock håller du öppna;
    jag är full av oro och kan icke tala.
  6. Jag tänker på forntidens dagar,
    på år som längesedan hava gått.
  7. Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel;
    i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer,
    och min ande skall eftersinna.
  8. Skall då Herren förkasta evinnerligen
    och ingen nåd mer bevisa?
  9. Är det då ute med hans godhet för beständigt,
    har hans ord blivit till intet för alla tider?
  10. Har Gud förgätit att vara nådig
    eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? Sela.
  11. Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid,
    den Högstes högra hand är ej såsom förr.
  12. Jag vill prisa HERRENS gärningar,
    ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
  13. jag vill begrunda alla dina gärningar
    och eftersinna dina verk.
  14. Gud, i helighet går din väg;
    vem är en gud så stor som Gud?
  15. Du är Gud, en Gud som gör under;
    du har uppenbarat din makt bland folken.
  16. Med väldig arm förlossade du ditt folk,
    Jakobs och Josefs barn. Sela.
  17. Vattnen sågo dig, och Gud,
    vattnen sågo dig och våndades,
    själva djupen darrade.
  18. Molnen göto ut strömmar av vatten,
    skyarna läto höra sin röst,
    och dina pilar foro omkring.
  19. Ditt dunder ljöd i stormvirveln,
    ljungeldar lyste upp jordens krets,
    jorden darrade och bävade.
  20. Genom havet gick din väg,
    din stig genom stora vatten,
    och dina fotspår fann man icke.
  21. Så förde du ditt folk såsom en hjord
    genom Moses och Arons hand.
    *19/78 Psaltaren, 78 PsalmenPsaltaren, 78 Psalmen
                   Undervisning hämtad från Israels
                              historia.
  1. En sång av Asaf.
        Lyssna, mitt folk, till min undervisning;
        böjen edra öron till min muns ord.
  2.    Jag vill öppna min mun till lärorikt tal,
        uppenbara förborgade ting ifrån fordom.
  3.    Vad vi hava hört och känna,
        och vad våra fäder hava förtäljt för oss,
  4.    det vilja vi icke dölja för deras barn;
        för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov
        och hans makt och de under han har gjort.

5. Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob

        och stiftade en lag i Israel;
        han påbjöd den för våra fäder,
        och de skulle kungöra den för sina barn.
  6.    Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte,
        för barn som en gång skulle födas,
        och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

7. Då skulle de sätta sitt hopp till Gud

        och icke förgäta Guds verk,
        utan taga hans bud i akt.
  8.    Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder,
        ett gensträvigt och upproriskt släkte,
        ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt,
        och vars ande icke var trofast mot Gud.

9. Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar,

vände om på stridens dag.
10. De höllo icke Guds förbund,

och efter hans lag ville de ej vandra.
11. De glömde hans gärningar

och de under han hade låtit dem se.

12. Ja, inför deras fäder hade han gjort under,

i Egyptens land, på Soans mark.
13. Han klöv havet och lät dem gå därigenom

och lät vattnet stå såsom en hög.
14. Han ledde dem om dagen med molnskyn,

och hela natten med eldens sken.
15. Han klöv sönder klippor i öknen

och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.
16. Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan

och vatten flyta ned såsom strömmar.

17. Likväl syndade de allt framgent mot honom

och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.
18. De frestade Gud i sina hjärtan,

i det de begärde mat för sin lystnad.
19. Och de talade mot Gud, de sade:

            »Kan väl Gud
            duka ett bord i öknen?
 20.    Se, visst slog han klippan,
            så att vatten flödade
            och bäckar strömmade fram,
        men kan han ock giva bröd
        eller skaffa kött åt sitt folk?»

21. Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det;

        och eld upptändes i Jakob,
        jag, vrede kom över Israel,
 22.    eftersom de icke trodde på Gud
        och ej förtröstade på hans frälsning.

23. Och han gav befallning åt skyarna i höjden

och öppnade himmelens dörrar;
24. han lät manna regna över dem till föda,

och korn från himmelen gav han dem.
25. Änglabröd fingo människor äta;

han sände dem mat till fyllest.

26. Han lät östanvinden fara ut på himmelen,

och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.
27. Och han lät kött regna över dem såsom stoft,

bevingade fåglar såsom havets sand;
28. han lät det falla ned i sitt läger,

runt omkring sin boning.

29. Då åto de och blevo övermätta;

han lät dem få vad de hade lystnad efter.
30. Men ännu hade de icke stillat sin lystnad,

ännu var maten i deras mun,
31. då kom Guds vrede över dem;

        han sände död bland deras ypperste
        och slog ned Israels unga män.

32. Likväl syndade de alltjämt

och trodde icke på hans under.
33. Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse

och deras år i plötslig undergång.

34. När han dräpte folket, frågade de efter honom

och vände om och sökte Gud.
35. De tänkte då på att Gud var deras klippa,

och att Gud den Högste var deras förlossare;
36. och de talade inställsamt för honom med sin mun

och skrymtade för honom med sin tunga.
37. Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom,

och de voro icke trogna i hans förbund.

38. Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning,

        och han vill icke fördärva.
        Därför avvände han ofta sin vrede
        och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.
 39.    Ty han tänkte därpå att de voro kött,
        en vind som far bort och icke kommer åter.

40. Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen

och bedrövade honom i ödemarken!
41. Ja, de frestade Gud allt framgent

och förtörnade Israels Helige.
42. De betänkte icke vad hans hand hade uträttat

på den tid då han förlossade dem från ovännen,
43. då han gjorde sina tecken i Egypten

och sina under på Soans mark.

44. Där förvandlade han deras strömmar till blod,

så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
45. han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem,

och paddor, som voro dem till fördärv.

46. Han gav deras gröda åt gräsmaskar

och deras arbetes frukt åt gräshoppor;
47. han slog deras vinträd med hagel

och deras fikonträd med hagelstenar;
48. han gav deras husdjur till pris åt hagel

och deras boskap åt ljungeldar.

49. Han sände över dem sin vredes glöd,

        förgrymmelse och ogunst och nöd,
        en skara av olycksänglar.
 50.    Han gav fritt lopp åt sin vrede;
        han skonade icke deras själ från döden,
        utan gav deras liv till pris åt pesten.
 51.    Och han slog allt förstfött i Egypten,
        kraftens förstling i Hams hyddor.

52. Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord

och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.
53. Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta;

men deras fiender övertäcktes av havet.
54. Och han lät dem komma till sitt heliga land,

till det berg som hans högra hand hade förvärvat.
55. Han förjagade hedningarna för dem

        och gav dem deras land till arvslott
        och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

56. Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste

och höllo icke hans vittnesbörd;
57. de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder,

de vände om, lika en båge som sviker.
58. De förtörnade honom med sina offerhöjder

och retade honom genom sina beläten.

59. Gud förnam det och vart förgrymmad

och förkastade Israel med harm.
60. Och han försköt sin boning i Silo,

det tält han hade slagit upp bland människorna;
61. han gav sin makt[1] i fångenskap

och sin ära i fiendehand.

62. Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet,

och på sin arvedel förgrymmades han.
63. Deras unga män förtärdes av eld,

och deras jungfrur blevo utan brudsång.
64. Deras präster föllo för svärd,

och inga änkor kunde hålla klagogråt.

65. Då vaknade Herren såsom ur en sömn,

han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.
66. Och han slog sina ovänner tillbaka,

evig smälek lät han komma över dem.
67. Han förkastade ock Josefs hydda

och utvalde icke Efraims stam.

68. Men han utvalde Juda stam,

Sions berg, som han älskade.
69. Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen,

fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.
70. Och han utvalde sin tjänare David

och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

71. Ja, ifrån fåren hämtade han honom

        och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk,
        och för Israel, sin arvedel.
 72.    Och han var deras herde med redligt hjärta
        och ledde dem med förståndig hand.

[1] Se Makt i Ordförkl.
*19/79 Psaltaren, 79 Psalmen

Psaltaren, 79 Psalmen

Bön i en tid av allmän och stor nöd.

  1. En psalm av Asaf.
        Gud, hedningarna hava fallit in i din arvedel,
        de hava orenat ditt heliga tempel,
        de hava gjort Jerusalem till en stenhop.
  2.    De hava givit dina tjänares kroppar
        till mat åt himmelens fåglar,
        dina frommas kött åt markens djur.
  3.    De hava utgjutit deras blod såsom vatten,
            runt omkring Jerusalem,
        och ingen fanns, som begrov dem.
  4.    Vi hava blivit till smälek för våra grannar,
        till spott och hån för dem som bo omkring oss.

5. Huru länge, o HERRE,

            skall du så oavlåtligen vredgas,
        huru länge skall din nitälskan
            brinna såsom eld?
  6.    Utgjut din förtörnelse
            över hedningarna, som ej känna dig,
        och över de riken
            som icke åkalla ditt namn.
  7.    Ty de hava uppätit Jakob,
            och hans boning hava de förött.

8. Tänk ej, oss till men,

            på förfädernas missgärningar,
        låt din barmhärtighet snarligen
            komma oss till mötes,
            ty vi äro i stort elände.
  9.    Hjälp oss, du vår frälsnings Gud,
            för ditt namns äras skull;
        rädda oss och förlåt oss
            våra synder för ditt namns skull.

10. Varför skulle hedningarna få säga:

            »Var är nu deras Gud?»
        Låt det inför våra ögon
            bliva kunnigt på hedningarna
        huru du hämnas dina tjänares
            utgjutna blod.
 11.    Låt de fångnas klagan
            komma inför ditt ansikte,
        låt efter din arms väldighet
            dödens barn bliva vid liv.
 12.    Och giv våra grannar sjufalt
            tillbaka i deras sköte
        den smädelse varmed de hava
            smädat dig, Herre.

13. Men vi som äro ditt folk

            och får i din hjord,
        vi vilja tacka dig evinnerligen,
        vi vilja förtälja ditt lov
            från släkte till släkte.
*19/80 Psaltaren, 80 Psalmen
                        Psaltaren, 80 Psalmen

               Bön om frälsning för Israel, Gud Sebaots
                               vinträd.
  1. För sångmästaren, efter »Liljor»; ett vittnesbörd; av Asaf; en
    psalm.
  2. Lyssna, du Israels herde,
    du som leder Josef såsom din hjord;
    du som tronar på keruberna, träd fram i glans.
  3. Låt din makt vakna upp
    till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse,
    och kom till vår frälsning.
  4. Gud, upprätta oss,
    och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
  5. HERRE Gud Sebaot,
    huru länge skall du vredgasvid ditt folks bön?
  6. Du har låtit dem äta tårebröd
    och givit dem tårar att dricka i fullt mått.
  7. Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar,
    och våra fiender bespotta oss.
  8. Gud Sebaot, upprätta oss,
    och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
  9. Ett vinträd flyttade du från Egypten,
    du förjagade hedningarna och planterade det.
  10. Du röjde rum för det,
    och det slog rötteroch uppfyllde landet.
  11. Bergen blevo betäckta av dess skugga
    och Guds cedrar av dess rankor;
  12. det utbredde sina revor ända till havet
    och sina telningar intill floden.
  13. Varför har du då brutit ned dess hägnad,
    så att alla vägfarande riva till sig därav?
  14. Vildsvinet från skogen frossar därpå,
    och djuren på marken äta därav.
  15. Gud Sebaot, vänd åter,
    skåda ned från himmelen och se härtill,
    och låt dig vårda om detta vinträd.
  16. Skydda trädet som din högra hand har planterat,
    och den son som du har fostrat åt dig.
  17. Det är förbränt av eld och kringhugget;
    för ditt ansiktes näpst förgås de.
  18. Håll din hand över din högra hands man,
    över den människoson som du har fostrat åt dig.
  19. Då skola vi icke vika ifrån dig;
    behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn.
  20. HERRE Gud Sebaot, upprätta oss;
    låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
    *19/81 Psaltaren, 81 PsalmenPsaltaren, 81 Psalmen

En högtidspsalm för Israel.

  1. För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
  2. Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet,
    höjen jubel till Jakobs Gud.
  3. Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda,
    ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
  4. Stöten i basun vid nymånaden,
    vid fullmånen, på vår högtidsdag.
  5. Ty detta är en stadga för Israel,
    en Jakobs Guds rätt.
  6. Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef,
    när han drog ut mot Egyptens land.

Jag hör ett tal som är mig nytt:
7. »Jag lyfte bördan från hans skuldra,

hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
8. I nöden ropade du, och jag räddade dig;

        jag svarade dig, höljd i tordön,
        jag prövade dig vid Meribas vatten.  Sela.

9. Hör, mitt folk, och låt mig varna dig;

Israel, o att du ville höra mig!
10. Hos dig skall icke finnas någon annan gud,

och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
11. Jag är HERREN, din Gud,

        som har fört dig upp ur Egyptens land;
        låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

12. Men mitt folk ville ej höra min röst,

och Israel var mig icke till viljes.
13. Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet,

det fingo vandra efter sina egna rådslag.

14. O att mitt folk ville höra mig,

och att Israel ville vandra på mina vägar!
15. Då skulle jag snart kuva deras fiender

och vända min hand mot deras ovänner.

16. De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet,

och hans folks tid skulle vara evinnerligen.
17. Och han skulle bespisa det med bästa vete;

ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»
*19/82 Psaltaren, 82 Psalmen

Psaltaren, 82 Psalmen

Guds dom över orättfärdiga »furstar»[1].

  1. En psalm av Asaf.
        Gud står i gudaförsamlingen,
        mitt ibland gudarna håller han dom:

2. »Huru länge skolen I döma orätt

och vara partiska för de ogudaktiga? Sela.
3. Skaffen den arme och faderlöse rätt,

given den betryckte och torftige rättvisa.
4. Befrien den arme och fattige,

rädden honom från de ogudaktigas hand.

5. Men de veta intet och hava intet förstånd,

        de vandra i mörker;
        jordens alla grundvalar vackla.
  6.    Jag har väl sagt att I ären gudar
        och allasammans den Högstes söner;
  7.    men I måsten dock dö, såsom människor dö,
        och falla, likaväl som var furste faller.»

8. Ja, stå upp, o Gud;

            håll dom över jorden,
        ty med arvsrätt råder du
            över alla folk.

[1] Se Änglar i Ordförkl.
*19/83 Psaltaren, 83 Psalmen

Psaltaren, 83 Psalmen

Bön om hjälp mot förenade fiender.

  1. En sång, en psalm av Asaf.
  2. Gud, var icke så tyst,
    tig icke och var icke så stilla, o Gud.
  3. Ty se, dina fiender larma,
    och de som hata dig resa upp huvudet.
  4. Mot ditt folk förehava de listiga anslag
    och rådslå mot dem som du beskyddar.
  5. De säga: »Kom, låt oss utrota dem,så att de ej mer äro ett folk,
    och så att ingen mer tänker

    på Israels namn.»

  6. Ty endräktigt rådslå dem med varandra,
    de sluta mot dig ett förbund:
  7. Edoms tält och ismaeliterna,
    Moab och hagariterna,
  8. Gebal och Ammon och Amalek,
    filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
  9. Assur har ock slutit sig till dem,
    han har lånat sin arm åt Lots barn. Sela.
  10. Gör med dem såsom du gjorde med Midjan,
    såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,
  11. dem som förgjordes vid En-Dor
    och blevo till gödning åt marken.
  12. Låt det gå deras ädlingarsåsom det gick Oreb och Seeb,
    och alla deras furstar

    såsom det gick Seba och Salmunna,

  13. eftersom de säga: »Guds ängdervilja vi intaga åt oss.»
  14. Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv,
    såsom strå för vinden.
  15. Lik en eld som förbränner skog
    och lik en låga som avsvedjar berg
  16. förfölje du dem med ditt oväder,
    och förskräcke du dem med din storm.
  17. Gör deras ansikten fulla med skam,
    så att de söka ditt namn, o HERRE.
  18. Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid,
    må de få blygas och förgås.
  19. Och må de förnimma att du allenabär namnet »HERREN»,
    den Högste över hela jorden.
    *19/84 Psaltaren, 84 Psalmen

    Psaltaren, 84 Psalmen

                Den frommes längtan till och glädje i
                        Herren Sebaots gårdar.
  1. För sångmästaren, till Gittít; av Koras söner; en psalm.
  2. Huru ljuvliga äro icke dina boningar,HERRE Sebaot!
  3. Min själ längtar och trängtarefter HERRENS gårdar,
    min själ och min kropp

    jubla mot levande Gud.

  4. Ty sparven har funnit ett husoch svalan ett bo åt sig,
    där hon kan lägga sina ungar[1]:
    dina altaren, HERRE Sebaot,

    min konung och min Gud.

  5. Saliga äro de som bo i ditt hus;
    de lova dig beständigt. Sela.
  6. Saliga äro de människorsom i dig hava sin starkhet,
    de vilkas håg står till dina vägar.
  7. När de vandra genom Tåredalen[2],göra de den rik på källor,
    och höstregnet höljer den med välsignelser.
  8. De gå från kraft till kraft;
    så träda de fram inför Gud på Sion.
  9. HERRE Gud Sebaot,hör min bön,
    lyssna, du Jakobs Gud. Sela.
  10. Gud, vår sköld, ser härtill,
    och akta på din smordes ansikte.
  11. Ty en dag i dina gårdar är bättreän eljest tusen.
    Jag vill hellre vakta dörren

    i min Guds hus
    än dväljas i de ogudaktigas hyddor.

  12. Ty HERREN Gudär sol och sköld[3];
    HERREN giver

    nåd och ära;
    han vägrar icke dem något gott,

    som vandra i ostrafflighet.

  13. HERRE Sebaot,
    salig är den människasom förtröstar på dig.

[1] Eller fastmer: Min själ längtade och trängtade efter HERRENS

     gårdar; nu jubla min själ och min kropp mot levande Gud.  Ja,
     sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon har
     lagt sina ungar osv.

[2] Se Tåredalen i Ordförkl.

[3] Eller: Ty HERREN Gud är värn och sköld osv.
*19/85 Psaltaren, 85 Psalmen

Psaltaren, 85 Psalmen

               Bön och hopp om förnyad nåd över Herres
                                folk.
  1. För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.
  2. HERRE, du var förr ditt land nådig,
    du upprättade åter Jakobs hus.
  3. Du förlät ditt folks missgärning,
    du överskylde all dess synd. Sela.
  4. Du lät all din förgrymmelse fara
    och vände dig ifrån din vredes glöd.
  5. Så vänd dig nu åter till oss, du vår frälsnings Gud,
    och upphör med din förtörnelse mot oss.
  6. Vill du då vredgas på oss evinnerligen
    och låta din vrede vara från släkte till släkte?
  7. Vill du icke åter giva oss liv,
    så att ditt folk får glädjas i dig?
  8. HERRE, låt oss se din nåd,
    och giv oss din frälsning.
  9. Jag vill höra vad Gud, HERREN, talar:
    se, han talar frid till sitt folkoch till sina fromma;
    må de blott icke vända åter till dårskap.
  10. Ja, hans frälsning är nära dem som frukta honom,
    och så skall ära bo i vårt land.
  11. Godhet och trofasthet skola där mötas,
    rättfärdighet och frid kyssas;
  12. trofasthet skall växa upp ur jorden
    och rättfärdighet blicka ned från himmelen.
  13. HERREN skall giva oss vad gott är,
    och vårt land skall giva sin gröda.
  14. Rättfärdighet skall gå framför honom,
    den skall ock stadigt följa i hans spår.
    *19/86 Psaltaren, 86 PsalmenPsaltaren, 86 Psalmen

Den frommes bön under förföljelse.

  1. En bön av David.
        HERRE, böj till mig ditt öra
            och svara mig,
        ty jag är betryckt och fattig.
  2.    Bevara min själ,
            ty jag är from;
        du min Gud,
            fräls din tjänare,
            som förtröstar på dig.
  3.    Var mig nådig, o Herre,
            ty hela dagen
            ropar jag till dig.
  4.    Gläd din tjänares själ,
            ty till dig, Herre,
            upplyfter jag min själ.
  5.    Ty du, o Herre,
            är god och förlåtande
        och stor i nåd mot alla
            som åkalla dig.
  6.    Lyssna, HERRE, till mitt bedjande,
        och akta på mina böners ljud.
  7.    På min nöds dag åkallar jag dig,
        ty du skall svara mig.

8. Ingen är dig lik bland gudarna, Herre,

och intet är såsom dina verk.
9. Hedningarna, som du har gjort,

            skola alla komma
            och tillbedja inför dig, Herre,
        och skola ära ditt namn.
 10.    Ty du är stor,
            och du gör stora under;
        du allena är Gud.

11. Visa mig, HERRE, din väg;

        jag vill vandra i din sanning.
        Behåll mitt hjärta vid det ena
            att jag fruktar ditt namn.
 12.    Då vill jag tacka dig, Herre, min Gud,
            av allt mitt hjärta
        och ära ditt namn evinnerligen;
 13.    ty din nåd är stor över mig,
        och du räddar min själ
            ur dödsrikets djup.

14. Gud, fräcka människor

            hava rest sig upp mot mig,
        och våldsverkarnas hop
            står efter mitt liv;
        de hava icke dig för ögonen.
 15.    Men du, Herre,
            är en barmhärtig och nådig Gud,
        långmodig och stor
            i mildhet och trofasthet.

16. Vänd dig till mig och var mig nådig,

        giv åt din tjänare din makt,
        och fräls din tjänarinnas son.
 17.    Gör ett tecken med mig, så att det går mig väl;
        och må de som hata mig se med blygd
        att du, o HERRE,
            hjälper mig och tröstar mig.
*19/87 Psaltaren, 87 Psalmen
                        Psaltaren, 87 Psalmen

                   Sion moderstaden för alla folk.
  1. Av Koras söner; en psalm, en sång.
  2. Den stad han har grundat står på de heliga bergen;
  3. HERREN älskar Sions portar
    mest bland alla Jakobs boningar.
  4. Härliga ting äro talade om dig,
    du Guds stad. Sela.
  5. »Rahab och Babelskall jag nämna bland mina bekännare;
    så ock Filisteen och Tyrus och Kus,
    dessa äro födda där.»
  6. Ja, om Sion skall det sägas:
    »Den ene som den andre är född därinne.»
    Och han, den Högste, skall hålla det vid makt.
  7. Ja, när HERREN tecknar upp folken,då skall han räkna så:
    »Dessa äro födda där.» Sela.
  8. Och under sång och dans skall man säga:
    »Alla mina källor äro i dig.»
    *19/88 Psaltaren, 88 PsalmenPsaltaren, 88 Psalmen

Klagosång i svåraste lidande.

  1. En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till
    Mahalat-Ieannót; en sång av esraiten Heman.
  2. HERRE, min frälsnings Gud,
    dag och natt ropar jag inför dig.
  3. Låt min bön komma inför ditt ansikte,
    böj ditt öra till mitt rop.
  4. Ty min själ är mättad med lidanden,
    och mitt liv har kommit nära dödsriket.
  5. Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven,
    jag är såsom en man utan livskraft.
  6. Jag är övergiven bland de döda,
    lik de slagna som ligga i graven,
    dem på vilka du icke mer tänker,
    och som äro avskilda från din hand.
  7. Ja, du har sänkt mig ned underst i graven,
    ned i mörkret, ned i djupet.
  8. Den vrede vilar tung på mig,
    och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.
  9. Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig;
    du har gjort mig till en styggelse för dem;
    jag ligger fången och kan icke komma ut.
  10. Mitt öga förtvinar av lidande;
    HERRE, jag åkallar dig dagligen,
    jag uträcker mina händer till dig.
  11. Gör du väl under för de döda,
    eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela.
  12. Förtäljer man i graven om din nåd,
    i avgrunden om din trofasthet?
  13. Känner man i mörkret dina under,
    och din rättfärdighet i glömskans land?
  14. Men jag ropar till dig, HERRE,
    och bittida kommer min bön dig till mötes.
  15. Varför förkastar du, HERRE, min själ,
    varför döljer du ditt ansikte för mig?
  16. Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom;
    jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
  17. Din vredes lågor gå över mig,
    dina fasor förgöra mig.
  18. De omgiva mig beständigt såsom vatten,
    de kringränna mig allasammans.
  19. Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig;
    i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
    *19/89 Psaltaren, 89 PsalmenPsaltaren, 89 Psalmen
               Bön om hjälp under åberopande av Herrens
                        nådelöften till David.
  1. En sång av esraiten Etan.
  2. Jag vill sjunga om HERRENSnådegärningar evinnerligen;
    jag vill låta min mun förkunna din trofasthet,

    från släkte till släkte.

  3. Ja, jag säger: För evig tidskall nåd byggas upp;
    i himmelen, där befäster du

    din trofasthet.

  4. »Jag har slutit ett förbund med min utvalde,
    med ed har jag lovat min tjänare David:
  5. ‘Jag skall befästa din säd för evig tid
    och bygga din tron från släkte till släkte.’» Sela.
  6. Av himlarna prisasdina under, o HERRE,
    och i de heligas församling

    din trofasthet.

  7. Ty vilken i skynkan liknas vid HERREN,
    vilken bland Guds söner

    kan aktas lik HERREN?

  8. Ja, Gud är mycket förskräckligi de heligas råd
    och fruktansvärd utöver alla

    som äro omkring honom.

  9. HERRE, härskarornas Gud,vem är dig lik?
    Stark är HERREN;

    och din trofasthet är runt omkring dig.

  10. Du är den som råderöver havets uppror;
    när dess böljor resa sig,

    stillar du dem.

  11. Du krossade Rahab,så att han låg lik en slagen;
    med din mäktiga arm

    förströdde du dina fiender.

  12. Din är himmelen,din är ock jorden;
    du har grundat jordens krets

    med allt vad därpå är.

  13. Norr och söder,dem har du skapat;
    Tabor och Hermon

    jubla i ditt namn.

  14. Du har en armmed hjältekraft,
    mäktig är din hand,

    hög är din högra hand.

  15. Rättfärdighet och rättäro din trons fäste,
    nåd och sanning

    stå inför ditt ansikte.

  16. Saligt är det folksom vet vad jubel är,
    de som vandra, o HERRE,

    i ditt ansiktes ljus.

  17. I ditt namn fröjda de sig alltid,
    och genom din rättfärdighet upphöjas de.
  18. Ty du är deras starkhet och prydnad,
    och genom din nåd upphöjer du vårt horn.
  19. Ty han som är vår sköld tillhör HERREN,
    vår konung tillhör Israels Helige.
  20. På den tiden talade du i en syntill dina fromma och sade:
    »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans,
    jag har upphöjt en yngling ur folket.
  21. Jag har funnit min tjänare David
    och smort honom med min helig olja.
  22. Min hand skall stadigt vara med honom,
    och min arm skall styrka honom.
  23. Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom,
    och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;
  24. nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom,
    och jag skall hemsöka dem som hata honom.
  25. Min trofasthet och min nåd skola vara med honom,
    och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.
  26. Jag skall lägga havet under hans hand
    och strömmarna under hans högra hand.
  27. Han skall kalla mig så: ‘Du min fader,
    min Gud och min frälsnings klippa.’
  28. Ja, jag skall göra honom till den förstfödde,
    till den högste bland konungarna på jorden.
  29. Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen,
    och mitt förbund med honom skall förbliva fast.
  30. Jag skall låta hans säd bestå till evig tid,
    och hans tron, så länge himmelen varar.
  31. Om hans barn övergiva min lag
    och icke vandra efter mina rätter,
  32. om de bryta mot mina stadgar
    och icke hålla mina bud,
  33. då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris
    och deras missgärning med plågor,
  34. men min nåd skall jag ej taga ifrån honom,
    och jag skall icke svika i trofasthet.
  35. Jag skall icke bryta mitt förbund,
    och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.
  36. En gång har jag svurit det vid min helighet,
    och mitt löfte till David skall jag icke bryta.
  37. Hans säd skall förbliva evinnerligen
    och hans tron inför mig så länge som solen;
  38. såsom månen skall den bestå evinnerligen.
    Och trofast är vittnet i skyn.» Sela.
  39. Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde
    och handlat i vrede mot honom.
  40. Du har upplöst förbundet med din tjänare,
    du har oskärat hans kronaoch kastat den ned till jorden.
  41. Du har brutit ned alla hans murar,
    du har gjort hans fästen till spillror.
  42. Alla som gå vägen fram plundra honom,
    han har blivit till smälek för sina grannar.
  43. Du har upphöjt hans ovänners högra hand
    och berett alla hans fiender glädje.
  44. Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka
    och icke hållit honom uppe i striden.
  45. Du har gjort slut på hans glans
    och slagit hans tron till jorden.
  46. Du har förkortat hans ungdoms dagar,
    du har höljt honom med skam. Sela.
  47. Huru länge, o HERRE,skall du så alldeles fördölja dig?
    Huru länge skall din vrede

    brinna såsom eld?

  48. Tänk på huru kortmitt liv varar,
    och huru förgängliga du har skapat

    alla människors barn.

  49. Ty vilken är den man som får levaoch undgår att se döden?
    Vem räddar din själ

    från dödsrikets våld? Sela.

  50. Herre, var ärodin forna nådegärningar,
    vad du lovade David med ed

    i din trofasthet.

  51. Tänk, Herre,på dina tjänares smälek,
    på vad jag måste fördraga

    av alla de många folken;

  52. tänk på huru dina fiendersmäda, o HERRE,
    huru de smäda

    din smordes fotspår.


  53. Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen.
    *19/90 Psaltaren, 90 PsalmenF j ä r d e b o k e n

Psaltaren, 90 Psalmen

                     Guds evighet och människans
                            förgänglighet.
  1. En bön av gudsmannen Mose.

Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.
2. Förrän bergen blevo till

        och du frambragte jorden och världen,
        ja, från evighet till evighet
            är du, o Gud.

3. Du låter människorna vända åter till stoft,

du säger: »Vänden åter, I människors barn.»
4. Ty tusen år äro i dina ögon

        såsom den dag som förgick i går;
        ja, de äro såsom en nattväkt.

5. Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn.

Om morgonen likna de gräset som frodas;
6. det blomstrar upp och frodas om morgonen,

men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

7. Ty vi förgås genom din vrede,

och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.
8. Du ställer våra missgärningar inför dig,

våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

9. Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse,

vi lykta våra år såsom en suck.
10. Vårt liv varar sjuttio år

        eller åttio år, om det bliver långt;
        och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet,
        ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

11. Vem besinnar din vredes makt

och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?
12. Lär oss betänka huru få våra dagar äro,

för att vi må undfå visa hjärtan.

13. HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du?

Förbarma dig över dina tjänare.
14. Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr,

så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

15. Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss,

så många år som vi hava lidit olycka.
16. Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare

och din härlighet över deras barn.

17. Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet

            komme över oss.
        Må du främja för oss
            våra händers verk;
        ja, våra händers verk främje du.
*19/91 Psaltaren, 91 Psalmen
                        Psaltaren, 91 Psalmen

                Tryggheten under den Högstes beskärm.
  1. Den som sitter under den Högstes beskärm
    och vilar under den Allsmäktiges skugga,
  2. han säger: »I HERREN har jag min tillflykt och min borg,
    min Gud, på vilken jag förtröstar.»
  3. Ja, han skall rädda dig ifrån fågelfängarens snara
    och ifrån pesten, som fördärvar.
  4. Med sina fjädrar skall han betäcka dig,
    och under hans vingar skall du finna tillflykt;
    hans trofasthet är sköld och skärm.
  5. Du skall icke behöva frukta nattens fasor,
    icke pilen, som flyger om dagen,
  6. icke pesten, som går fram i mörkret,
    eller farsoten, som ödelägger vid middagens ljus.
  7. Om ock tusen falla vid din sida,
    ja, tio tusen vid din högra sida,
    så skall det dock icke drabba dig.
  8. Dina ögon skola blott skåda därpå med lust,
    och du skall se de ogudaktigas lön.
  9. Ty du har sagt: »Du, HERRE, är mitt skygd»,
    och du har gjort den Högste till din tillflykt.
  10. Ingen olycka skall vederfaras dig,
    och ingen plåga skall nalkas din hydda.
  11. Ty han skall giva sina änglar befallning om dig,
    att de skola bevara dig på alla dina vägar.
  12. De skola bära dig på händerna,
    så att du icke stöter din fot mot någon sten.
  13. Över lejon och huggormar skall du gå fram,
    du skall trampa ned unga lejon och drakar.
  14. »Han håller sig intill mig, därför skall jag befria honom;
    jag skall beskydda honom, därför att han känner mitt namn.
  15. Han åkallar mig, och jag skall svara honom;
    jag är med honom i nöden,
    jag skall rädda honom och låta honom komma till ära.
  16. Jag skall mätta honom med långt liv
    och låta honom se min frälsning.»
    *19/92 Psaltaren, 92 PsalmenPsaltaren, 92 Psalmen

Lovsång.

  1. En psalm, en sång för sabbatsdagen.
  2. Det är gott att tacka HERREN
    och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,
  3. att om morgonen förkunna din nåd,
    och när natten har kommit din trofasthet,
  4. med tiosträngat instrument och psaltare,
    med spel på harpa.
  5. Ty du gläder mig, HERRE, med dina gärningar;
    jag vill jubla över dina händers verk.
  6. Huru stora äro icke dina verk, o HERRE!
    Ja, övermåttan djupa äro dina tankar.
  7. En oförnuftig man besinnar det ej,
    och en dåre förstår icke sådant.
  8. Om ock de ogudaktiga grönska såsom gräs
    och ogärningsmännen blomstra allasammans,
    så sker det till fördärv för evig tid.
  9. Men du, HERRE, är hög evinnerligen.
  10. Ty se, dina fiender, HERRE,
    se, dina fiender förgås,
    alla ogärningsmännen bliva förströdda.
  11. Men mitt horn gör du högt såsom vildoxens;
    jag varder övergjuten med frisk olja.
  12. Och med lust får mitt öga skåda på mina förföljare
    och mina öron höra om de ondasom resa sig upp mot mig.
  13. Den rättfärdige grönskar såsom ett palmträd,
    såsom en ceder på Libanon växer han till.
  14. Ja, sådana äro planterade i HERRENS hus;
    de grönska i vår Guds gårdar.
  15. Ännu när de bliva gamla, skjuta de skott,
    de frodas och grönska;
  16. så för att de skola förkunna att HERREN är rättfärdig,
    min klippa, han i vilken orätt icke finnes.
    *19/93 Psaltaren, 93 PsalmenPsaltaren, 93 Psalmen

Guds rikes fasthet.

  1. HERREN är min konung!Han har klätt sig i härlighet.
    HERREN har klätt sig,

    omgjordat sig med makt;
    därför står jordkretsen fast

    och vacklar icke.

  2. Din tron står fast ifrån fordom tid,du är från evighet.
  3. HERRE, strömmarna hava upphävt,
    strömmarna hava upphävt sin röst,
    ja, strömmarna upphäva sitt dån.
  4. Men väldig är HERREN i höjden,
    mer än bruset av stora vatten,
    väldiga vatten, havets bränningar.
  5. Dina vittnesbörd äro fasta alltigenom;
    helighet höves ditt hus,
    HERRE, evinnerligen.
    *19/94 Psaltaren, 94 PsalmenPsaltaren, 94 Psalmen
                  Bön och hotelse mot Herrens folks
                               fiender.
  1. Du hämndens Gud, o HERRE,
    du hämndens Gud, träd fram i glans.
  2. Res dig, du jordens domare,
    vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.
  3. Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE,
    huru länge skola de ogudaktiga triumfera?
  4. Deras mun flödar över av fräckt tal;
    de förhäva sig, alla ogärningsmännen.
  5. Ditt folk, o HERRE, krossa de,
    och din arvedel förtrycka de.
  6. Änkor och främlingar dräpa de,
    och faderlösa mörda de.
  7. Och de säga: »HERREN ser det icke,
    Jakobs Gud märker det icke.»
  8. Märken själva, I oförnuftiga bland folket;
    I dårar, när kommen I till förstånd?
  9. Den som har planterat örat,skulle han icke höra?
    Den som har danat ögat,

    skulle han icke se?

  10. Den som håller hedningarna i tukt,skulle han icke straffa,
    han som lär människorna förstånd?
  11. HERREN kännermänniskornas tankar,
    han vet att de själva äro fåfänglighet.
  12. Säll är den mansom du, HERRE, undervisar,
    och som du lär genom din lag,
  13. för att skaffa honom ro för olyckans dagar,
    till dess de ogudaktigas grav varder grävd.
  14. Ty HERREN förskjuter icke sitt folk,
    och sin arvedel övergiver han icke.
  15. Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten,
    och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.
  16. Vem står upp till att försvara mig mot de onda,
    vem bistår mig mot ogärningsmännen?
  17. Om HERREN icke vore min hjälp,
    så bodde min själ snart i det tysta.
  18. När jag tänkte: »Min fot vacklar»,
    då stödde mig din når, o HERRE:
  19. När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta,
    då gladde din tröst min själ.
  20. Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig,
    det säte där man över våld i lagens namn,
  21. där de tränga den rättfärdiges själ
    och fördöma oskyldigt blod?
  22. Men HERREN bliver för mig en borg,
    min Gud bliver min tillflykts klippa.
  23. Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem
    och förgör dem för deras ondskas skull.
    Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.
    *19/95 Psaltaren, 95 PsalmenPsaltaren, 95 Psalmen
                 Uppmaning till Israel att prisa och
                           hörsamma HERREN.
  1. Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN,
    jubel till vår frälsnings klippa.
  2. Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse
    och höja jubel till honom med lovsånger.
  3. Ty HERREN är en stor Gud,
    en stor konung över alla gudar.
  4. Han har jordens djup i sin hand,
    och bergens höjder äro hans;
  5. hans är havet, ty han har gjort det,
    och hans händer hava danat det torra.
  6. Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla,
    låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.
  7. Ty han är vår Gud,
    och vi äro det folk som han har till sin hjord,
    vi äro får som stå under hans vård.
  8. O att I villen i dag höra hans röst!Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba,
    såsom på Massas dag i öknen,
  9. där edra fäder frestade mig,
    där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.
  10. I fyrtio år var det släktet mig till leda,
    och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta,
    och de vilja icke veta av mina vägar.»
  11. Så svor jag då i min vrede:
    »De skola icke komma in i min vila.»
    *19/96 Psaltaren, 96 PsalmenPsaltaren, 96 Psalmen
                 Uppmaning till alla jordens folk att
                   lovsjunga Herren, världsdomaren.
  1. Sjungen till HERRENS äraen ny sång,
    sjungen till HERRENS ära,

    alla länder.

  2. Sjungen till HERRENS ära,loven hans namn.
    Båden glädje var dag,

    förkunnen hans frälsning.

  3. Förtäljen bland hedningarna hans ära,
    bland alla folk hans under.
  4. Ty stor är HERRENoch högt lovad,
    fruktansvärd är han

    mer än alla gudar.

  5. Ty folkens alla gudar äro avgudar,
    men HERREN är den som har gjort himmelen.
  6. Majestät och härlighet äro inför hans ansikte,
    makt och glans i hans helgedom.
  7. Given åt HERREN,I folkens släkter,
    given åt HERREN

    ära och makt;

  8. given åt HERRENhans namns ära,
    bären fram skänker,

    och kommen i hans gårdar.

  9. Tillbedjen HERRENi helig skrud,
    bäven för hans ansikte,

    alla länder.

  10. Sägen bland hedningarna:»HERREN är nu konung!
    Därför står jordkretsen fast och vacklar icke;
    han dömer folken med rättvisa.»
  11. Himmelen vare glad,och jorden fröjde sig;
    havet bruse

    och allt vad däri är.

  12. Marken glädje sigoch allt som är därpå,
    ja, då juble

    alla skogens träd.

  13. inför HERREN, ty han kommer,
    ty han kommer för att döma jorden.
    Han skall döma jordens krets med rättfärdighet
    och folken med sin trofasthet.
    *19/97 Psaltaren, 97 PsalmenPsaltaren, 97 Psalmen
                 Herrens konungsliga uppenbarelse och
                                makt.
  1. HERREN är nu konung!Därför fröjde sig jorden;
    havsländerna glädje sig, så många som de äro.
  2. Moln och töcken omgiva honom,
    rättfärdighet och rättäro hans trons fäste.
  3. Eld går framför honom
    och förbränner hans ovänner runt omkring.
  4. Hans ljungeldar lysa upp jordens krets;
    jorden ser det och bävar.
  5. Bergen smältasåsom vax för HERREN,
    för hela jordens Herre.
  6. Himlarna förkunna hans rättfärdighet,
    och alla folk se hans ära.
  7. Alla de skola komma på skam, som dyrka beläten,
    de som berömma sig av avgudar.
    Alla gudar skola tillbedja honom.
  8. Sion hör det och gläder sig,
    och Juda döttrar fröjda sig
    för dina domars skull, HERRE.
  9. Ty du, HERRE, är den Högsteöver hela jorden;
    du är högt upphöjd

    över alla gudar.

  10. I som älsken HERREN, haten det onda.
    Han bevarar sina frommas själar,
    ur de ogudaktigas hand räddar han dem.
  11. Ljus är utsått för den rättfärdige
    och glädje för de rättsinniga.
  12. Glädjens, I rättfärdige, i HERREN,
    och prisen hans heliga namn.
    *19/98 Psaltaren, 98 PsalmenPsaltaren, 98 Psalmen

Hela jordens jubel vid Herrens seger.

  1. En psalm.
        Sjungen till HERREN ära
            en ny sång,
        ty han har gjort under.
        Han har vunnit seger med sin högra hand
        och med sin väldiga arm.
  2.    HERREN har låtit sin frälsning bliva kunnig,
        han har uppenbarat sin rättfärdighet
            för hedningarnas ögon.
  3.    Han har tänkt på sin nåd och trofasthet
            mot Israels hus;
        alla jordens ändar hava sett
            huru vår Gud frälsar.

4. Höjen jubel till HERREN, alla länder;

bristen ut i glädjerop och lovsjungen.
5. Lovsjungen HERREN med harpa,

med harpa och med lovsångs ljud.
6. Höjen jubel med trumpeter och med basuners ljud

inför HERREN, konungen.

7. Havet bruse och allt vad däri är,

jordens krets och de som bo därpå.
8. Strömmarna klappe i händerna,

bergen juble med varandra,
9. inför HERREN, ty han kommer

            för att döma jorden.
        Han skall döma jordens krets med rättfärdighet
        och folken med rättvisa.
*19/99 Psaltaren, 99 Psalmen
                        Psaltaren, 99 Psalmen

                         Den trefalt helige.
  1. HERREN är nu konung!Därför darra folken.
    Han som tronar på keruberna!

    Därför skälver jorden.

  2. HERREN är stor i Sion,
    och upphöjd är hanöver alla folk.
  3. Därför prisar man ditt namn,det stora och fruktansvärda.
    Helig är han.
  4. Och konungen i sin maktälskar vad rätt är.
    Ja, du håller rättvisa vid makt,
    rätt och rättfärdighet

    övar du i Jakob.

  5. Upphöjen HERREN, vår Gud,
    och tillbedjen vid hans fotapall.
    Helig är han.
  6. Mose och Aron voro bland hans präster,
    och Samuel bland dem som åkallade hans namn;
    de ropade till HERREN,och han svarade dem.
  7. I molnstoden taladehan då till dem;
    de höllo hans vittnesbörd

    och den lag som han gav dem.

  8. Ja, HERRE, vår Gud,du svarade dem;
    du var mot dem

    en förlåtande Gud —
    och en hämnare över deras gärningar.

  9. Upphöjen HERREN, vår Gud,
    och tillbedjen inför hans heliga berg.
    Ty helig är HERREN, vår Gud.
    *19/a0 Psaltaren, 100 PsalmenPsaltaren, 100 Psalmen

Uppmaning till Herrens lov.

  1. En tacksägelsepsalm.

Höjen jubel till HERREN, alla länder.
2. Tjänen HERREN med glädje,

kommen inför hans ansikte med fröjderop.
3. Förnimmen att HERREN är Gud.

        Han har gjort oss, och icke vi själva,
        till sitt folk och till får i sin hjord.
  4.    Gån in i hans portar med tacksägelse,
        i hans gårdar med lov;
        tacken honom, loven hans namn.
  5.    Ty HERREN är god,
            hans nåd varar evinnerligen
        och hans trofasthet från släkte till släkte.
*19/a1 Psaltaren, 101 Psalmen
                        Psaltaren, 101 Psalmen

                Ostrafflighetens väg för makthavande.
  1. Av David; en psalm.
        Om nåd och rätt vill jag sjunga,
            dig, HERRE, lovsäga.
  2.    Jag vill akta på ostrafflighetens väg --
            när kommer du till mig?

        Jag vill föra en ostrafflig vandel,
            där jag bor i mitt hus.
  3.    Jag vänder mitt öga ej till det
            som fördärvligt är.

        Att öva orättfärdighet hatar jag;
            sådant skall ej låda vid mig.
  4.    Ett vrångt hjärta vare fjärran ifrån mig;
            vad ont är vill jag ej veta av.

5. Den som i hemlighet förtalar sin nästa,

            honom vill jag förgöra;
        den som har stolta ögon och högmodigt hjärta,
            honom lider jag icke.

6. Mina ögon se efter de trogna i landet,

            för att de må bo hos mig;
        den som vandrar på ostrafflighetens väg,
            han får vara min tjänare.

7. Den får icke bo i mitt hus,

            som övar svek;
        den som talar lögn skall ej bestå
            inför mina ögon.

8. Morgon efter morgon skall jag förgöra

            alla ogudaktiga i landet
        och utrota alla ogärningsmän
            ur HERRENS stad.
*19/a2 Psaltaren, 102 Psalmen
                        Psaltaren, 102 Psalmen

                     Klagan och hopp till Herren.
  1. Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt
    bekymmer inför HERREN.
  2. HERRE, hör min bön,
    och låt mitt rop komma inför dig.
  3. Dölj icke ditt ansikte för mig,när jag är i nöd.
    Böj ditt öra till mig;
    när jag ropar,

    så skynda att svara mig.

  4. Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök,
    benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
  5. Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat;
    ty jag förgäter att äta mitt bröd.
  6. För min högljudda suckans skull
    tränga benen i min kropp ut till huden.
  7. Jag är lik en pelikan i öknen,
    jag är såsom en uggla bland ruiner.
  8. Jag får ingen sömn och har blivit liken ensam fågel på taket.
  9. Hela dagen smäda mig mina fiender;
    de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
  10. Ty jag äter aska såsom bröd
    och blandar min dryck med gråt,
  11. för din vredes och förtörnelses skull,
    därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
  12. Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges,
    och jag själv förvissnar såsom gräs.
  13. Men du, o HERRE,tronar evinnerligen,
    och din åminnelse varar från släkte till släkte.
  14. Du skall stå uppoch förbarma dig över Sion;
    se, det är tid att du bevisar det nåd;

    ja, stunden har kommit.

  15. Ty dina tjänare hava dess stenar kära
    och ömka sig över dess grus.
  16. Då skola hedningarna frukta HERRENS namn
    och alla jordens konungar din härlighet,
  17. när en gång HERREN har byggt upp Sion
    och uppenbarat sig i sin härlighet;
  18. när han har vänt sig till de utblottades bön
    och upphört att förakta deras bön.
  19. Det skall tecknas uppför ett kommande släkte,
    och det folk som varder skapat

    skall lova HERREN,

  20. att han har blickat nedfrån sin heliga höjd,
    att HERREN har skådat

    från himmelen ned till jorden,

  21. för att höra den fångnes klagan,
    för att befria dödens barn,
  22. på det att man i Sionmå förkunna HERRENS namn
    och hans lov i Jerusalem,
  23. när alla folk församlas,
    och alla riken, för att tjäna HERREN.
  24. Han har på vägen nedböjt min kraft,
    han har förkortat mina dagar.
  25. Jag säger: Min Gud,tag mig icke bort i mina halva dagar,
    du vilkens år vara från släkte till släkte.
  26. I urtiden lade du jordens grund,
    och himlarna äro dina händer verk:
  27. de skola förgås, men du förbliver,
    de skola alla nötas ut såsom en klädnad;
    du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
  28. Men du är densamme,
    och dina år skola icke hava någon ände.
  29. Dina tjänares barn skola få bo i landet,
    och deras avkomma skall bestå inför dig.
    *19/a3 Psaltaren, 103 PsalmenPsaltaren, 103 Psalmen
                  Lovsång till Herren för hans stora
                            barmhärtighet.
  1. Av David.
        Lova HERREN, min själ,
        och allt det i mig är hans heliga namn.
  2.    Lova HERREN, min själ,
        och förgät icke vad gott han har gjort,
  3.    han som förlåter dig alla dina missgärningar
        och helar alla dina brister,
  4.    han som förlossar ditt liv från graven
        och kröner dig med nåd och barmhärtighet,
  5.    han som mättar ditt begär med sitt goda,
        så att du bliver ung på nytt såsom en örn.

6. HERREN gör rättfärdighetens verk

och skaffar rätt åt alla förtryckta.
7. Han lät Mose se sina vägar,

Israels barn sina gärningar.
8. Barmhärtig och nådig är HERREN,

långmodig och stor i mildhet.
9. Han går icke ständigt till rätta

och behåller ej vrede evinnerligen.
10. Han handlar icke med oss efter våra synder

och vedergäller oss icke efter våra missgärningar.

11. Ty så hög som himmelen är över jorden,

så väldig är hans nåd över dem som frukta honom.
12. Så långt som öster är från väster

låter han våra överträdelser vara från oss.
13. Såsom en fader förbarmar sig över barnen,

så förbarmar sig HERREN över dem som frukta honom.
14. Ty han vet vad för ett verk vi äro,

han tänker därpå att vi äro stoft.

15. En människas dagar äro såsom gräset,

hon blomstrar såsom ett blomster på marken.
16. När vinden går däröver, då är det icke mer,

och dess plats vet icke mer därav.
17. Men HERRENS nåd varar från evighet till evighet

        över dem som frukta honom,
        och hans rättfärdighet intill barnbarn,
 18.    när man håller hans förbund
        och tänker på hans befallningar och gör efter dem.

19. HERREN har ställt sin tron i himmelen,

och hans konungavälde omfattar allt.
20. Loven HERREN, I hans änglar,

        I starke hjältar, som uträtten hans befallning,
        så snart I hören ljudet av hans befallning.
 21.    Loven HERREN, I alla hans härskaror,
        I hans tjänare, som uträtten hans vilja.
 22.    Loven HERREN, I alla hans verk,
        varhelst hans herradöme är.
        Min själ, lova HERREN.
*19/a4 Psaltaren, 104 Psalmen
                        Psaltaren, 104 Psalmen

                    Lovsång till världens skapare.
  1. Lova HERREN, min själ.
    HERRE, min Gud, du är hög och stor,
    i majestät och härlighet är du klädd.
  2. Du höljer dig i ljus såsom i en mantel,
    du spänner ut himmelen såsom ett tält;
  3. du timrar på vattnen dina salar,
    molnen gör du till din vagn,
    och du far fram på vindens vingar.
  4. Du gör vindar till dina sändebud,
    eldslågor till dina tjänare.
  5. Du grundade jorden på hennes fästen,
    så att hon icke vacklar till evig tid.
  6. Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad;
    uppöver bergen stodo vattnen.
  7. Men för din näpst flydde de;
    för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
  8. Berg höjde sig, och dalar sänkte sig,
    på den plats som du hade bestämt för dem.
  9. En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida,
    så att de icke åter skulle betäcka jorden.
  10. Du lät källor flyta fram i dalarna,
    mellan bergen togo de sin väg.
  11. De vattna alla markens djur,
    vildåsnorna släcka i dem sin törst.
  12. Vid dem bo himmelens fåglar,
    från trädens grenar höja de sin röst.
  13. Du vattnar bergen från dina salar,
    jorden mättas av den frukt du skapar.
  14. Du låter gräs skjuta upp för djuren
    och örter till människans tjänst.
    Så framalstrar du bröd ur jorden
  15. och vin, som gläder människans hjärta;
    så gör du hennes ansikte glänsande av olja,
    och brödet styrker människans hjärta.
  16. HERRENS träd varda ock mättade,
    Libanons cedrar, som han har planterat;
  17. fåglarna bygga där sina nästen,
    hägern gör sitt bo i cypresserna.
  18. Stenbockarna hava fått de höga bergen,
    klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
  19. Du gjorde månen till att bestämma tiderna;
    solen vet stunden då den skall gå ned.
  20. Du sänder mörker, och det bliver natt;
    då komma alla skogens djur i rörelse,
  21. de unga lejonen ryta efter rov
    och begära sin föda av Gud.
  22. Solen går upp; då draga de sig tillbaka
    och lägga sig ned i sina kulor.
  23. Människan går då ut till sin gärning
    och till sitt arbete intill aftonen.
  24. Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE!
    Med vishet har du gjort dem alla.
    Jorden är full av vad du har skapat.
  25. Se ock havet, det stora ock vida:
    ett tallöst vimmel rör sig däri,
    djur både stora och små.
  26. Där gå skeppen sin väg fram,
    Leviatan, som du har skapat att leka däri.
  27. Alla vänta de efter dig,
    att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
  28. Du giver dem, då samla de in;
    du upplåter din hand,då varda de mättade med goda håvor.
  29. Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de;
    du tager bort deras ande, då förgås de
    och vända åter till sitt stoft igen.
  30. Du sänder ut din ande, då varda de skapade,
    och du förnyar jordens anlete.
  31. HERRENS ära förblive evinnerligen;
    må HERREN glädja sig över sina verk,
  32. han som skådar på jorden, och hon bävar,
    han som rör vid bergen, och de ryka.
  33. Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever;
    jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
  34. Mitt tal behage honom väl;
    må jag själv få glädja mig i HERREN.
  35. Men må syndare försvinna ifrån jorden
    och inga ogudaktiga mer vara till.
    Lova HERREN, min själHalleluja!
    *19/a5 Psaltaren, 105 Psalmen

    Psaltaren, 105 Psalmen

                     Lovsång till Herren för hans
                     välgärningar mot sitt folk.
  1. Tacken HERREN,åkallen hans namn,
    gören hans gärningar kunniga bland folken.
  2. Sjungen till hans ära,lovsägen honom,
    talen om alla hans under.
  3. Berömmen eder av hans heliga namn;
    glädje sig av hjärtatde som söka HERREN.
  4. Frågen efter HERREN och hans makt,
    söken hans ansikte beständigt.
  5. Tänken på de underbara verk som han har gjort,
    på hans under och hans muns domar,
  6. I Abrahams, hans tjänares, säd,
    I Jakobs barn, hans utvalda.
  7. Han är HERREN, vår Gud;
    över hela jorden gå hans domar.
  8. Han tänker evinnerligen på sitt förbund,
    intill tusen släkten på vad han har stadgat,
  9. på det förbund han slöt med Abraham
    och på sin ed till Isak.
  10. Han fastställde det för Jakob till en stadga,
    för Israel till ett evigt förbund;
  11. han sade: ȁt dig vill jag giva Kanaans land,
    det skall bliva eder arvedels lott.»
  12. Då voro de ännu en liten hop,
    de voro ringa och främlingar därinne.
  13. Och de vandrade åstad ifrån folk till folk,
    ifrån ett rike bort till ett annat.
  14. Han tillstadde ingen att göra dem skada,
    han straffade konungar för deras skull:
  15. »Kommen icke vid mina smorda,
    och gören ej mina profeter något ont.»
  16. Och när han bjöd hungersnöd komma över landet
    och fördärvade allt deras livsuppehälle,
  17. då sände han åstad en man framför dem:
    Josef blev såld till träl.
  18. Man slog hans fötter i bojor,
    i järn fick han ligga fjättrad,
  19. till den tid då hans ord uppfylldes,
    då HERRENS tal bevisade hans oskuld.
  20. Då sände konungen och lät släppa honom lös,
    folkens behärskare gav honom fri.
  21. Han satte honom till herre över sitt hus,
    till att råda över all hans egendom;
  22. han skulle binda hans furstar efter sin vilja
    och lära hans äldste vishet.
  23. Och Israel kom till Egypten,
    Jakob blev en gäst i Hams land.
  24. Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt
    och mäktigare än dess ovänner voro,
  25. de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk,
    till att lägga onda råd mot hans tjänare.
  26. Han sände Mose, sin tjänare,
    och Aron, som han hade utvalt.
  27. De gjorde hans tecken ibland dem
    och under i Hams land.
  28. Han sände mörker och lät allt bliva mörkt;
    och de stodo icke emot hans ord.
  29. Han förvandlade deras vatten till blod
    och lät så deras fiskar dö.
  30. Deras land kom att vimla av paddor,
    ända in i deras konungars kamrar.
  31. Han bjöd, och flugsvärmar kommo,
    mygg i hela deras land.
  32. Han gav dem hagel för regn,
    eldslågor sände han i deras land.
  33. Och han slog deras vinträd och fikonträd
    och bröt sönder träden i deras land.
  34. Han bjöd, och gräshoppor kommo,
    och gräsmaskar i tallös mängd.
  35. De åto upp alla örter i deras land,
    de åto upp frukten på deras mark.
  36. Och han slog allt förstfött i deras land,
    förstlingen av all deras kraft.
  37. Så förde han dem ut, med silver och guld,
    och i hans stammar var ingen som stapplade.
  38. Egyptierna gladde sig, när de drogo ut;
    ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
  39. Han bredde ut ett moln till skygd,
    och en eld för att lysa om natten.
  40. De begärde, då lät han vaktlar komma,
    och med bröd från himmelen mättade han dem.
  41. Han öppnade klippan, och vatten flödade;
    det gick genom öknen såsom en ström.
  42. Ty han tänkte på sitt heliga ord,
    på sin tjänare Abraham.
  43. Så förde han ut sitt folk med fröjd,
    med jubel dem som han hade utvalt.
  44. Han gav åt dem hedningarnas länder,
    och folkens förvärv fingo de till besittning,
  45. för att de skulle hålla hans stadgar
    och taga hans lagar i akt.Halleluja!
    *19/a6 Psaltaren, 106 Psalmen

    Psaltaren, 106 Psalmen

Israels otrohet och Herrens trofasthet.

  1. Halleluja!
    Tacken HERREN, ty han är god,
    ty hans nåd varar evinnerligen.
  2. Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar
    och förkunna allt hans lov?
  3. Saliga äro de som akta på vad rätt är,
    de som alltid öva rättfärdighet.
  4. Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk,
    besök mig med din frälsning,
  5. så att jag med lust får se dina utvaldas lycka,
    glädja mig med ditt folks glädje,
    berömma mig med din arvedel.
  6. Vi hava syndat likasom våra fäder,
    vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
  7. Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under;
    de tänkte icke på dina många nådegärningar,
    utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.
  8. Men han frälste dem för sitt namns skull,
    för att göra sin makt kunnig.
  9. Han näpste Röda havet, så att det blev torrt,
    och förde dem genom djupen såsom genom en öken.
  10. Han frälste dem från deras motståndares hand
    och förlossade dem ifrån fiendens hand.
  11. Vattnet övertäckte deras ovänner;
    icke en enda av dem blev kvar.
  12. Då trodde de på hans ord,
    då sjöngo de hans lov.
  13. Men snart glömde de hans gärningar,
    de förbidade icke hans råd.
  14. De grepos av lystnad i öknen
    och frestade Gud i ödemarken.
  15. Då gav han dem vad de begärde,
    men sände tärande sjukdom över dem.
  16. Och de upptändes av avund mot Mose i lägret,
    mot Aron, HERRENS helige.
  17. Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan
    och övertäckte Abirams hop.
  18. Och eld begynte brinna i deras hop,
    en låga brände upp de ogudaktiga.
  19. De gjorde en kalv vid Horeb
    och tillbådo ett gjutet beläte;
  20. sin ära bytte de bort
    mot bilden av en oxe, som äter gräs.
  21. De glömde Gud, sin frälsare,
    som hade gjort så stora ting i Egypten,
  22. så underbara verk i Hams land,
    så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.
  23. Då hotade han att förgöra dem;
    men Mose, den man som han hade utvalt,
    trädde fram såsom medlare inför honom
    till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.
  24. De föraktade det ljuvliga landet
    och trodde icke på hans ord.
  25. De knorrade i sina tält
    och lyssnade icke till HERRENS röst.
  26. Då lyfte han upp sin hand mot dem
    och svor att slå ned dem i öknen,
  27. att slå ned deras barn ibland hedningarna
    och förströ dem i länderna.
  28. Och de slöto sig till Baal-Peor
    och åto det som var offrat åt döda.
  29. De förtörnade Gud med sina gärningar,
    och en hemsökelse bröt in över dem.
  30. Men Pinehas trädde fram och skipade rätt,
    och så upphörde hemsökelsen;
  31. det vart honom räknat till rättfärdighet
    från släkte till släkte, för evig tid.
  32. De förtörnade honom ock vid Meribas vatten,
    och det gick Mose illa för deras skull.
  33. Ty de voro gensträviga mot hans Ande,
    och han talade obetänksamt med sina läppar.
  34. De förgjorde icke de folk
    om vilka HERREN hade givit dem befallning,
  35. utan beblandade sig med hedningarna
    och lärde sig deras gärningar.
  36. De tjänade deras avgudar,
    och dessa blevo dem till en snara.
  37. Och de offrade sina söner och döttrar
    till offer åt onda andar.
  38. Ja, de utgöto oskyldigt blod,
    sina söners och döttrars blod
    och offrade dessa åt Kanaans avgudar;
    och landet vart ohelgat genom blodskulder.
  39. Så blevo de orena genom sina gärningar
    och betedde sig trolöst i sina verk.
  40. Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk,
    och hans arvedel blev honom en styggelse.
  41. Och han gav dem i hedningars hand,
    så att de som hatade dem fingo råda över dem.
  42. Deras fiender trängde dem,
    och de blevo kuvade under deras hand.
  43. Många gånger räddade han dem,
    men de voro gensträviga i sin egenvilja
    och förgingos så genom sin missgärning.
  44. Men han såg till dem i deras nöd,
    när han hörde deras rop.
  45. Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund
    och ömkade sig efter sin stora nåd.
  46. Och han lät dem finna barmhärtighet
    inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.
  47. Fräls oss, HERRE, vår Gud,
    och församla oss från hedningarna,
    så att vi få prisa ditt heliga namn
    och berömma oss av ditt lov.


  48. Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och
    allt folket säge: »Amen, Halleluja!»
    *19/a7 Psaltaren, 107 PsalmenF e m t e b o k e n

Psaltaren, 107 Psalmen

                  Israels förlossades tacksamhet mot
                               HERREN.
  1. Tacken HERREN, ty han är god,
    ty hans nåd varar evinnerligen.
  2. Så säge HERRENS förlossade,
    de som han har förlossat ur nöden,
  3. de som han har församlat ifrån länderna,
    från öster och från väster,
    från norr och från havssidan.
  4. De irrade omkring i öknen på öde stigar,
    de funno ingen stad där de kunde bo;
  5. de hungrade och törstade,
    deras själ försmäktade i dem.
  6. Men de ropade till HERREN i sin nöd,
    och han räddade dem ur deras trångmål.
  7. Och han ledde dem på en rätt väg,
    så att de kommo till en stad där de kunde bo.
  8. De må tacka HERREN för hans nåd
    och för hans under med människors barn,
  9. att han mättade den försmäktande själen
    och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
  10. De sutto i mörker och dödsskugga,
    fångna i elände och järnbojor,
  11. därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord
    och hade föraktat den Högstes råd.
  12. Han kuvade deras hjärtan med olycka;
    de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
  13. Men de ropade till HERREN i sin nöd,
    och han frälste dem ur deras trångmål;
  14. han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan,
    och deras bojor slet han sönder.
  15. De må tacka HERREN för hans nåd
    och för hans under med människors barn,
  16. att han krossade kopparportarna
    och bröt sönder järnbommarna.
  17. De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse,
    och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
  18. deras själ vämjdes vid all mat,
    och de voro nära dödens portar.
  19. Men de ropade till HERREN i sin nöd,
    och han frälste dem ur deras trångmål.
  20. Han sände sitt ord och botade dem
    och räddade dem från graven.
  21. De må tacka HERREN för hans nåd
    och för hans under med människors barn;
  22. de må offra lovets offer
    och förtälja hans verk med jubel.
  23. De foro på havet med skepp
    och drevo sin handel på stora vatten;
  24. där fingo de se HERRENS gärningar
    och hans under på havsdjupet.
  25. Med sitt ord uppväckte han stormvinden,
    så att den hävde upp dess böljor.
  26. De foro upp mot himmelen, ned i djupen;
    deras själ upplöstes av ångest.
  27. De raglade och stapplade såsom druckna,
    och all deras vishet blev till intet.
  28. Men de ropade till HERREN i sin nöd,
    och han förde dem ut ur deras trångmål.
  29. Han förbytte stormen i lugn,
    så att böljorna omkring dem tystnade.
  30. Och de blevo glada att det vart stilla,
    och han förde dem till den hamn dit de ville.
  31. De må tacka HERREN för hans nåd
    och för hans under med människors barn;
  32. de må upphöja honom i folkets församling
    och lova honom där de äldste sitta.
  33. Han gjorde strömmar till öken,
    källsprång till torr mark,
  34. bördigt land till salthed,
    för dess inbyggares ondskas skull.
  35. Han gjorde öknen till en vattenrik sjö
    och torrt land till källsprång.
  36. Och han lät de hungrande bo där,
    och de byggde en stad där de kunde bo.
  37. De besådde åkrar och planterade vingårdar,
    som gåvo dem sin frukt i avkastning.
  38. Han välsignade dem, och de förökades storligen,
    och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
  39. Väl blevo de sedan ringa och nedböjda,
    i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
  40. men han som utgjuter förakt över furstar
    och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
  41. han upphöjde då den fattige ur eländet
    och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
  42. De redliga se det och glädja sig,
    och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
  43. Den som är vis, han akte härpå
    och besinne HERRENS nådegärningar.
    *19/a8 Psaltaren, 108 PsalmenPsaltaren, 108 Psalmen

Lovsång och bön om seger över fiender.

  1. En sång, en psalm av David.
  2. Mitt hjärta är frimodigt, o Gud,
    jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära [1].
  3. Vakna upp, psaltare och harpa;jag vill väcka morgonrodnaden.
  4. Jag vill tacka dig bland folken, HERREN,och lovsjunga dig bland folkslagen.
  5. Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen,och din trofasthet allt upp till skyarna.
  6. Upphöjd vare du, Gud, över himmelen,och över hela jorden sträcke sig din ära.
  7. På det att dina vänner må varda räddade,
    må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.
  8. Gud har talat i sin helgedom:
    »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem
    och skall avmäta Suckots dal.
  9. Mitt är Gilead, mitt är Manasse,
    Efraim är mitt huvuds värn,
  10. Juda min härskarstav;
    Moab är mitt tvagningskärl,
    på Edom kastar jag min sko;
    över filistéernas land höjer jag jubelrop.»
  11. Vem skall föra mig till den fasta staden,
    vem leder mig till Edom?
  12. Har icke du, o Gud, förkastat oss,
    så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?
  13. Giv oss hjälp mot ovännen;
    ty människors hjälp är fåfänglighet.
  14. Med Gud kunna vi göra mäktiga ting;
    han skall förtrampa våra ovänner.

[1] Se Ära i Ordförkl.
*19/a9 Psaltaren, 109 Psalmen

Psaltaren, 109 Psalmen

Mot förrädiska motståndare.

  1. För sångmästaren; av David; en psalm.

Min lovsångs Gud, tig icke.
2. Ty sin ogudaktiga mun,

            sin falska mun
            hava de upplåtit mot mig,
        de hava talat mot mig
            med lögnaktig tunga.
  3.    Med hätska ord
            hava de omgivit mig,
        de hava begynt strid
            mot mig utan sak.
  4.    Till lön för min kärlek
            stå de mig emot,
        men jag beder allenast.
  5.    De hava bevisat mig
            ont för gott
        och hat för min kärlek.

6. Låt en ogudaktig man träda upp emot honom,

och låt en åklagare stå på hans högra sida.
7. När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig,

och hans bön vare synd.
8. Blive hans dagar få,

hans ämbete tage en annan.
9. Varde hans barn faderlösa

och hans hustru änka.
10. Må hans barn alltid

            gå husvilla och tigga
        och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
 11.    Må ockraren få i sin snara
            allt vad han äger,
        och må främmande plundra hans gods.
 12.    Må ingen finnas,
            som hyser misskund med honom,
        och ingen, som förbarmar sig
            över hans faderlösa.
 13.    Hans framtid varde avskuren,
        i nästa led vare sådanas
            namn utplånat.
 14.    Hans fäders missgärning
            varde ihågkommen inför HERREN,
        och hans moders synd
            varde icke utplånad.
 15.    Må den alltid stå
            inför HERRENS ögon;
        ja, sådana mäns åminnelse
            må utrotas från jorden.
 16.    Ty han tänkte ju icke
            på att öva misskund,
        utan förföljde den
            som var betryckt och fattig
        och den vilkens hjärta var bedrövat,
            för att döda dem.
 17.    Han älskade förbannelse,
            och den kom över honom;
        han hade icke behag till välsignelse,
            och den blev fjärran ifrån honom.
 18.    Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad,
        och såsom vatten trängde den in i hans liv
        och såsom olja in i hans ben.
 19.    Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i,
        och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
 20.    Detta vare mina motståndares
            lön från HERREN,
        och deras som tala ont mot min själ.

21. Men du, HERRE, Herre,

        stå mig bi för ditt namn skull;
        god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
 22.    Ty jag är betryckt och fattig,
        och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
 23.    Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort;
        jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
 24.    Mina knän äro vacklande av fasta,
        och min kropp förlorar sitt hull.
 25.    Till smälek har jag blivit inför dem;
        när de se mig, skaka de huvudet.

26. Hjälp mig, HERRE, min Gud;

fräls mig efter din nåd;
27. och må de förnimma att det är din hand,

att du, HERRE, har gjort det.
28. Om de förbanna,

            så välsigna du;
        om de resa sig upp,
            så komme de på skam,
        men må din tjänare få glädja sig.
 29.    Mina motståndare varde klädda i blygd
        och höljda i skam såsom i en mantel.

30. Min mun skall storligen

        tacka HERREN;
        mitt ibland många vill jag lova honom.
 31.    Ty han står på den fattiges högra sida
        för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
*19/b0 Psaltaren, 110 Psalmen
                        Psaltaren, 110 Psalmen

               Sions konung en präst efter Melki-Sedeks
                                sätt.
  1. Av David; en psalm.
        HERREN sade till min herre:
        »Sätt dig på min högra sida,
        till dess jag har lagt dina fiender
            dig till en fotapall.»
  2.    Din makts spira skall HERREN
            utsträcka från Sion;
        du skall härska mitt ibland dina fiender.
  3.    Villigt kommer ditt folk,
            när du samlar din här;
        i helig skrud kommer
            din unga skara inför dig,
        såsom daggen kommer
            ur morgonrodnadens sköte.

4. HERREN har svurit

        och skall icke ångra sig:
        »Du är en präst till evig tid
        efter Melki-Sedeks sätt.»
  5.    Herren är på din högra sida,
        han skall krossa konungar
            på sin vredes dag.
  6.    Han skall hålla dom bland hedningarna,
            överallt skola döda ligga;
        han skall sönderkrossa huvuden
            vida omkring på jorden.
  7.    Ur bäcken skall han dricka på vägen;
        därför skall han upplyfta huvudet.
*19/b1 Psaltaren, 111 Psalmen
                        Psaltaren, 111 Psalmen [1]

                 Herrens stora välgärningar mot sitt
                            förbundsfolk.
  1. Halleluja!
    Jag vill tacka HERREN av allt hjärta
    i de rättsinnigas råd och församling.
  2. Stora äro HERRENS verk,
    de begrundas av alla som hava sin lust i dem.
  3. Majestät och härlighet är vad han gör,
    och hans rättfärdighet förbliver evinnerligen.
  4. Han har så gjort, att hans under äro i åminnelse;
    nådig och barmhärtig är HERREN.
  5. Han giver mat åt dem som frukta honom,
    han tänker evinnerligen på sitt förbund.
  6. Sina gärningars kraft har han gjort kunnig för sitt folk,
    i det han gav dem hedningarnas arvedel.
  7. Hans händers verk äro trofasthet och rätt,
    oryggliga äro alla hans ordningar.
  8. De stå fasta för alltid och för evigt,
    de fullbordas med trofasthet och rättvisa.
  9. Han har sänt sitt folk förlossning,
    han har stadgat sitt förbund för evig tid;
    heligt och fruktansvärt är hans namn.
  10. HERRENS fruktan är vishetens begynnelse,
    ett gott förstånd få alla de som göra därefter.
    Hans lov förbliver evinnerligen.

[1] Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.
*19/b2 Psaltaren, 112 Psalmen

Psaltaren, 112 Psalmen [1]

Den gudfruktiges lycka.

  1. Halleluja!
    Säll är den man som fruktar HERREN
    och har sin stora lust i hans bud.
  2. Hans efterkommande skola bliva väldiga på jorden;
    de redligas släkte skall varda välsignat.
  3. Gods och rikedom skall finnas i hans hus,
    och hans rättfärdighet består evinnerligen.
  4. För de redliga går han upp såsom ett ljus i mörkret,
    nådig och barmhärtig och rättfärdig.
  5. Väl den som är barmhärtig och giver lån,
    den som stöder all sin sak på rätt!
  6. Ty han skall icke vackla till evig tid;
    den rättfärdige skall vara i evig åminnelse.
  7. För ont budskap fruktar han icke;
    hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på HERREN.
  8. Hans hjärta är fast, det fruktar icke,
    till dess han får se med lust på sina ovänner.
  9. Han utströr, han giver åt de fattiga,
    hans rättfärdighet förbliver evinnerligen;
    hans horn skall varda upphöjt med ära.
  10. Den ogudaktige skall se det och harmas;
    han skall bita sina tänder samman och täras bort.
    Vad de ogudaktiga önska bliver till intet.

[1] Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.
*19/b3 Psaltaren, 113 Psalmen

Psaltaren, 113 Psalmen

                Lov till Herren för hans omsorg om den
                                ringe.
  1. Halleluja!
    Loven, I HERRENS tjänare,
    loven HERRENS namn.
  2. Välsignat vare HERRENS namn
    från nu och till evig tid.
  3. Från solens uppgång ända till dess nedgång
    vare HERRENS namn högtlovat.
  4. HERREN är hög över alla folk,
    hans ära når över himmelen.
  5. Ja, vem är såsom HERREN, vår Gud,
    han som sitter så högt,
  6. han som ser ned så djupt —
    ja, vem i himmelen och på jorden?
  7. Han som upprättar den ringe ur stoftet,
    han som lyfter den fattige ur dyn,
  8. för att sätta honom bredvid furstar,
    bredvid sitt folks furstar;
  9. han som låter den ofruktsamma hustrun
    sitta med glädje såsom moder, omgiven av barn!Halleluja!
    *19/b4 Psaltaren, 114 Psalmen

    Psaltaren, 114 Psalmen

Israels underbara räddning ur Egypten.

  1. När Israel drog ut ur Egypten,
    Jakobs hus ut ifrån folket med främmande tunga,
  2. då vart Juda hans helgedom,
    Israel hans herradöme.
  3. Havet såg det och flydde,
    Jordan vände tillbaka.
  4. Bergen hoppade såsom vädurar,
    höjderna såsom lamm.
  5. Varför flyr du undan, du hav?
    Du Jordan, varför vänder du tillbaka?
  6. I berg, varför hoppen I såsom vädurar,
    I höjder, såsom lamm?
  7. För Herren må du väl bäva, du jord,
    för Jakobs Guds ansikte,
  8. för honom som förvandlar klippan till en vattenrik sjö,
    hårda stenen till en vattenkälla.
    *19/b5 Psaltaren, 115 PsalmenPsaltaren, 115 Psalmen

Åt Herre allena äran.

  1. Icke åt oss, HERRE, icke åt oss,
    utan åt ditt namn giv äran,
    för din nåds, för din sannings skull.
  2. Varför skulle hedningarna få säga:
    »Var är nu deras Gud?»
  3. Vår Gud är ju i himmelen;
    han kan göra allt vad han vill.
  4. Men deras avgudar äro silver och guld,
    verk av människohänder.
  5. De hava mun och tala icke,
    de hava ögon och se icke,
  6. de hava öron och höra icke,
    de hava näsa och lukta icke.
  7. Med sina händer taga de icke,
    med sina fötter gå de icke;
    de hava intet ljud i sin strupe.
  8. De som hava gjort dem skola bliva dem lika,
    ja, alla som förtrösta på dem.
  9. I av Israel, förtrösten på HERREN.
    Ja, han är deras hjälp och sköld.
  10. I av Arons hus, förtrösten på HERREN.
    Ja, han är deras hjälp och sköld.
  11. I som frukten HERREN [1], förtrösten på HERREN.
    Ja, han är deras hjälp och sköld.
  12. HERREN har tänkt på oss, han skall välsigna,
    han skall välsigna Israels hus,
    han skall välsigna Arons hus,
  13. han skall välsigna dem som frukta HERREN,
    de små såväl som de stora.
  14. Ja, HERREN föröke eder,
    seder själva och edra barn.
  15. Varen välsignade av HERREN,
    av honom som har gjort himmel och jord.
  16. Himmelen är HERRENS himmel,
    och jorden har han givit åt människors barn.
  17. De döda prisa icke HERREN,
    ingen som har farit ned i det tysta.
  18. Men vi, vi skola lova HERREN
    från nu och till evig tid.Halleluja!

[1] Se Frukta Gud i Ordförkl.
*19/b6 Psaltaren, 116 Psalmen

Psaltaren, 116 Psalmen

Den frälstes lovoffer.

  1. Jag har HERREN kär, ty han hör
    min röst och mina böner.
  2. Ja, han har böjt sitt öra till mig;
    i hela mitt liv skall jag åkalla honom.
  3. Dödens band omvärvde mig,
    och dödsrikets ångest grep mig;
    jag kom i nöd och bedrövelse.
  4. Men jag åkallade HERRENS namn:
    »Ack HERRE, rädda min själ.»
  5. HERREN är nådig och rättfärdig,
    vår Gud är barmhärtig.
  6. HERREN bevarar de enfaldiga;
    jag var i elände, och han frälste mig.
  7. Vänd nu åter till din ro, min själ,
    ty HERREN har gjort väl mot dig.
  8. Ja, du har räddat min själ från döden,
    mitt öga från tårar, min fot ifrån fall;
  9. jag skall få vandra inför HERREN
    i de levandes land.
  10. Jag tror, ty därför talar jag,
    jag som var storligen plågad,
  11. jag som måste säga i min ångest:
    »Alla människor äro lögnaktiga.»
  12. Huru skall jag vedergälla HERREN
    alla hans välgärningar mot mig?
  13. Jag vill taga frälsningens bägare
    och åkalla HERRENS namn.
  14. Jag vill infria åt HERREN mina löften,
    ja, i hela hans folks åsyn.
  15. Dyrt aktad i HERRENS ögon
    är hans frommas död.
  16. Ack HERRE, jag är ju din tjänare,
    jag är din tjänare, din tjänarinnas son;
    du har lossat mina band.
  17. Dig vill jag offra lovets offer,
    och HERRENS namn vill jag åkalla.
  18. Jag vill infria åt HERREN mina löften,
    ja, i hela hans folks åsyn,
  19. i gårdarna till HERRENS hus,
    mitt i dig, Jerusalem.Halleluja!
    *19/b7 Psaltaren, 117 Psalmen

    Psaltaren, 117 Psalmen

Alla folk uppmanas att lova Herren.

  1. Loven HERREN, alla hedningar,
    prisen honom, alla folk.
  2. Ty hans nåd är väldig över oss,
    och HERRENS sanning varar i evighet.Halleluja!
    *19/b8 Psaltaren, 118 Psalmen

    Psaltaren, 118 Psalmen

Tacksägelse- och högtidssång.

  1. Tacken HERREN, ty han är god,
    ty hans nåd varar evinnerligen.
  2. Så säge Israel,
    ty hans nåd varar evinnerligen.
  3. Så säge Arons hus,
    ty hans nåd varar evinnerligen.
  4. Så säge de som frukta HERREN [1],
    ty hans nåd varar evinnerligen.
  5. I mitt trångmål åkallade jag HERREN,
    och HERREN svarade mig och ställde mig på rymlig plats.
  6. HERREN står mig bi, jag skall icke frukta;
    vad kunna människor göra mig?
  7. HERREN står mig bi, han är min hjälpare,
    och jag skall få se med lust på dem som hata mig.
  8. Bättre är att taga sin tillflykt till HERREN
    än att förlita sig på människor.
  9. Bättre är att taga sin tillflykt till HERREN
    än att förlita sig på furstar.
  10. Alla hedningar omringa mig,
    men i HERRENS namn skall jag förgöra dem.
  11. De omringa mig, ja, de omringa mig,
    men i HERRENS namn skall jag förgöra dem.
  12. De omringa mig såsom bin,
    men de slockna såsom eld i törne;
    i HERRENS namn skall jag förgöra dem.
  13. Man stöter mig hårdeligen, för att jag skall falla,
    men HERREN hjälper mig.
  14. HERREN är min starkhet och min lovsång,
    och han blev mig till frälsning.
  15. Man sjunger med jubel om frälsning
    i de rättfärdigas hyddor:
    »HERRENS högra hand gör mäktiga ting.
  16. HERRENS högra han upphöjer,
    HERRENS högra hand gör mäktiga ting.»
  17. Jag skall icke dö, utan leva
    och förtälja HERRENS gärningar.
  18. Väl tuktade mig HERREN,
    men han gav mig icke åt döden.
  19. Öppnen för mig rättfärdighetens portar;
    jag vill gå in genom dem och tacka HERREN.
  20. Detta är HERRENS port,
    de rättfärdiga skola gå in genom den.
  21. Jag tackar dig för att du svarade mig
    och blev mig till frälsning.
  22. Den sten som byggningsmännen förkastade
    har blivit en hörnsten.
  23. Av HERREN har den blivit detta;
    underbart är det i våra ögon.
  24. Detta är den dag som HERREN har gjort;
    låtom oss på den fröjdas och vara glada.
  25. Ack HERRE, fräls!
    Ack HERRE, låt väl gå!
  26. Välsignad vare han som kommer,i HERRENS namn.
    Vi välsigna eder

    från HERRENS hus.

  27. HERREN är Gud,och han gav oss ljus.
    Ordnen eder i högtidsled,

    med lövrika kvistar i händerna,
    fram till altarets horn.

  28. Du är min Gud, och jag vill tacka dig;
    min Gud, jag vill upphöja dig.
  29. Tacka HERREN, ty han är god,
    ty hans nåd varar evinnerligen.

[1] Se Frukta Gud i Ordförkl.
*19/b9 Psaltaren, 119 Psalmen

Psaltaren, 119 Psalmen [1]

Den frommes rika tröst i Herrens ord.

  1. Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig,
    de som vandra efter HERRENS lag.
  2. Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt,
    de som av allt hjärta söka honom,
  3. de som icke göra vad orätt är,
    utan vandra på hans vägar.
  4. Du har givit befallningar,
    för att de skola hållas med all flit.
  5. O att mina vägar vore rätta,
    så att jag hölle dina stadgar!
  6. Då skulle jag icke komma på skam,
    när jag skådade på alla dina bud.
  7. Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta,
    när jag får lära din rättfärdighets rätter.
  8. Dina stadgar vill jag hålla;
    övergiv mig icke så helt och hållet.
  9. Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad?
    När han håller sig efter ditt ord.
  10. Jag söker dig av allt mitt hjärta;
    låt mig icke fara vilse från dina bud.
  11. Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta,
    för att jag icke skall synda mot dig.
  12. Lovad vare du, HERRE!
    Lär mig dina stadgar.
  13. Med mina läppar förtäljer jag
    alla din muns rätter.
  14. Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg
    såsom över alla skatter.
  15. Jag vill begrunda dina befallningar
    och skåda på dina stigar.
  16. Jag har min lust i dina stadgar,
    jag förgäter icke ditt ord.
  17. Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva,
    då vill jag hålla ditt ord.
  18. Öppna mina ögon, så att jag kan skåda
    undren i din lag.
  19. Jag är en främling på jorden;
    fördölj icke dina bud för mig.
  20. Min själ är sönderkrossad
    av ständig trängtan efter dina rätter.
  21. Du näpser de fräcka, de förbannade,
    dem som fara vilse från dina bud.
  22. Tag bort ifrån mig smälek och förakt,
    ty jag tager i akt dina vittnesbörd.
  23. Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig,
    men din tjänare begrundar dina stadgar;
  24. ja, dina vittnesbörd äro min lust,
    de äro mina rådgivare.
  25. Min själ ligger nedtryckt i stoftet;
    behåll mig vid liv efter ditt ord.
  26. Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig;
    lär mig dina stadgar.
  27. Lär mig att förstå dina befallningars väg,
    så vill jag begrunda dina under.
  28. Min själ gråter av bedrövelse;
    upprätta mig efter ditt ord.
  29. Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig,
    och förunna mig din undervisning.
  30. Jag har utvalt sanningens väg,
    dina rätter har jag ställt framför mig.
  31. Jag håller mig till dina vittnesbörd;
    HERRE, låt mig icke komma på skam.
  32. Jag vill löpa dina buds väg,
    ty du tröstar mitt hjärta.
  33. Visa mig, HERRE, dina stadgars väg,
    så vill jag taga den i akt intill änden.
  34. Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt
    och hålla den av allt hjärta.
  35. Led mig på dina buds stig,
    ty till den har jag behag.
  36. Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd,
    och låt det icke vika av till orätt vinning.
  37. Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet;
    behåll mig vid liv på dina vägar.
  38. Uppfyll på din tjänare ditt tal,
    ty det leder till din fruktan.
  39. Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar;
    ty dina rätter äro goda.
  40. Se, jag längtar efter dina befallningar;
    behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.
  41. Din nåd komme över mig, HERRE,
    din frälsning efter ditt tal;
  42. Så kan jag giva den svar, som smädar mig;
    ty jag förtröstar på ditt ord.
  43. Ryck icke sanningens ordså helt och hållet bort ifrån min mun,
    ty jag hoppas på dina domar.
  44. Så vill jag hålla din lag beständigt,
    ja, alltid och evinnerligen.
  45. Låt mig gå fram på rymlig plats,
    ty jag begrundar dina befallningar.
  46. Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar,
    och jag skall icke komma på skam.
  47. Jag vill hava min lust i dina bud,
    ty de äro mig kära;
  48. jag vill lyfta mina händer upp till dina bud,ty de äro mig kära,
    och jag vill begrunda dina stadgar.
  49. Tänk på ordet till din tjänare,
    eftersom du har givit mig hopp.
  50. Det är min tröst i mitt lidande
    att ditt tal behåller mig vid liv.
  51. De fräcka bespotta mig övermåttan;
    likväl viker jag icke ifrån din lag.
  52. Jag tänker på dina domar i forna tider,
    HERRE, och jag varder tröstar.
  53. Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull,
    därför att de övergiva din lag.
  54. Dina stadgar äro lovsånger för mig
    i det hus där jag dväljes.
  55. Jag tänker om natten på ditt namn,
    HERRE, och jag håller din lag.
  56. Detta har blivit mig beskärt:
    att jag får taga dina befallningar i akt.
  57. Min del är HERREN;
    jag har beslutit att hålla dina ord.
  58. Jag bönfaller inför dig av allt hjärta;
    var mig nådig efter ditt tal.
  59. Jag betänker mina vägar
    och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.
  60. Jag skyndar mig och dröjer icke
    att hålla dina bud.
  61. De ogudaktigas snaror omgiva mig,
    men jag förgäter icke din lag.
  62. Mitt i natten står jag upp för att tacka dig
    för din rättfärdighets rätter.
  63. Jag sluter mig till alla dem som frukta dig
    och till dem som hålla dina befallningar.
  64. Jorden är full av din nåd, o HERRE;
    lär mig dina stadgar.
  65. Du gör din tjänare gott,
    HERRE, efter ditt ord.
  66. Lär mig gott förstånd och kunskap,
    ty jag tror på dina bud.
  67. Förrän jag fick lida, for jag vilse,
    men nu håller jag mig vid ditt tal.
  68. Du är god och gör vad gott är;
    lär mig dina stadgar.
  69. De fräcka hopspinna lögn mot mig,
    men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.
  70. Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett,
    men jag har min lust i din lag.
  71. Det var mig gott att jag vart tuktad,
    så att jag fick lära mig dina stadgar.
  72. Din muns lag är mig bättre
    än tusentals stycken guld och silver.
  73. Dina händer hava gjort och berett mig;
    giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.
  74. De som frukta dig skola se mig och glädjas,
    ty jag hoppas på ditt ord.
  75. HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga,
    och att du har tuktat mig i trofasthet.
  76. Din nåd vare min tröst,
    såsom du har lovat din tjänare.
  77. Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva;
    ty din lag är min lust.
  78. På skam komme de fräcka,ty de hava gjort mig orätt utan sak;
    men jag vill begrunda dina befallningar.
  79. Till mig må de vända sig, som frukta dig,
    och de om känna dina vittnesbörd.
  80. Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar,
    så att jag icke kommer på skam.
  81. Min själ trängtar efter din frälsning,
    jag hoppas på ditt ord.
  82. Mina ögon trängta efter ditt tal,
    och jag säger: »När vill du trösta mig?»
  83. Ty jag är såsom en vinlägel i rök,
    men jag förgäter icke dina stadgar.
  84. Huru få äro icke din tjänares dagar!
    När vill du hålla dom över mina förföljare?
  85. De fräcka gräva gropar för mig,
    de som icke leva efter din lag.
  86. Alla dina bud äro sanning;
    utan sak förföljer man mig; hjälp mig.
  87. De hava så när fördärvat mig på jorden,
    fastän jag icke har övergivit dina befallningar.
  88. Behåll mig vid liv efter din nåd,
    så vill jag hålla din muns vittnesbörd.
  89. Evinnerligen, HERRE,
    står ditt ord fast i himmelen.
  90. Från släkte till släkte varar din trofasthet;
    du har grundat jorden, och den består.
  91. Till att utföra dina rätter består allt än i dag,
    ty allting måste tjäna dig.
  92. Om din lag icke hade varit min lust,
    så hade jag förgåtts i mitt elände.
  93. Aldrig skall jag förgäta dina befallningar,
    ty genom dem har du behållit mig vid liv.
  94. Jag är din, fräls mig;
    ty jag begrundar dina befallningar.
  95. På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig;
    men jag aktar på dina vittnesbörd.
  96. På all annan fullkomlighet har jag sett en ände,
    men ditt bud är omätligt i vidd.
  97. Huru kär har jag icke din lag!
    Hela dagen begrundar jag den.
  98. Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud,
    ty de tillhöra mig för evig tid.
  99. Jag är klokare än alla mina lärare,
    ty jag begrundar dina vittnesbörd.
  100. Jag är förståndigare än de gamle,
    ty jag tager dina befallningar i akt.
  101. Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar,
    för att jag må hålla ditt ord.
  102. Jag viker icke ifrån dina rätter,
    ty du undervisar mig.
  103. Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal!
    Det är ljuvare än honung för min mun.
  104. Av dina befallningar får jag förstånd;
    därför hatar jag alla lögnens vägar.
  105. Ditt ord är mina fötters lykta
    och ett ljus på min stig.
  106. Jag har svurit och hållit det:
    att taga din rättfärdighets rätter i akt.
  107. Jag är storligen plågad;
    HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.
  108. Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE,
    och lär mig dina rätter.
  109. Jag bär min själ [2] alltid i min hand,
    men jag förgäter icke din lag.
  110. De ogudaktiga lägga ut snaror för mig,
    men jag far icke vilse från dina befallningar.
  111. Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel,
    ty de äro mitt hjärtas fröjd.
  112. Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar,
    alltid och intill änden.
  113. Jag hatar dem som halta på båda sidor,
    men din lag har jag kär.
  114. Du är mitt beskärm och min sköld;
    jag hoppas på ditt ord.
  115. Viken bort ifrån mig, I onde;
    jag vill taga min Guds bud i akt.
  116. Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva,
    och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.
  117. Stöd mig, så att jag varder frälst,
    så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.
  118. Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar,
    ty förgäves är deras svek.
  119. Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden;
    därför har jag dina vittnesbörd kära.
  120. Av fruktan för dig ryser mitt kött,
    och jag rädes för dina domar.
  121. Jag övar rätt och rättfärdighet;
    du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.
  122. Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl;
    låt icke de fräcka förtrycka mig.
  123. Mina ögon trängta efter din frälsning
    och efter din rättfärdighets tal.
  124. Gör med din tjänare efter din nåd,
    och lär mig dina stadgar.
  125. Jag är din tjänare; giv mig förstånd,
    så att jag kan känna dina vittnesbörd.
  126. Det är tid för HERREN att handla,
    ty de hava gjort din lag om intet.
  127. Därför har jag dina bud kära
    mer än guld, jag, mer än fint guld.
  128. Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta,
    men alla lögnens vägar hatar jag.
  129. Underbara äro dina vittnesbörd,
    därför tager min själ dem i akt.
  130. När dina ord upplåtas, giva de ljus
    och skänka förstånd åt de enfaldiga.
  131. Jag spärrar upp min mun och flämtar,
    ty jag längtar ivrigt efter dina bud.
  132. Vänd dig till mig och var mig nådig,
    såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.
  133. Gör mina steg fasta genom ditt tal,
    och låt ingen orätt varda mig övermäktig.
  134. Förlossa mig från människors förtryck,
    så vill jag hålla dina befallningar.
  135. Låt ditt ansikte lysa över din tjänare,
    och lär mig dina stadgar.
  136. Vattenbäckar rinna ned från mina ögon,
    därför att man icke håller din lag.
  137. HERRE, du är rättfärdig,
    och dina domar äro rättvisa.
  138. Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet
    och i stor trofasthet.
  139. Jag förtäres av nitälskan,
    därför att mina ovänner förgäta dina ord.
  140. Ditt tal är väl luttrat,
    och din tjänare har det kärt.
  141. Jag är ringa och föraktad,
    men jag förgäter icke dina befallningar.
  142. Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet,
    och din lag är sanning.
  143. Nöd och trångmål hava träffat mig,
    men dina bud äro min lust.
  144. Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen;
    giv mig förstånd, så att jag får leva.
  145. Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE;
    jag vill taga dina stadgar i akt.
  146. Jag ropar till dig, fräls mig,
    så vill jag hålla dina vittnesbörd.
  147. Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar;
    jag hoppas på dina ord.
  148. Mina ögon hasta före nattens väkter
    till att begrunda ditt tal.
  149. Hör min röst efter din nåd;
    HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.
  150. Nära äro de som jaga efter skändlighet,
    de som äro långt ifrån din lag.
  151. Nära är ock du, HERRE,
    och alla dina bud äro sanning.
  152. Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd
    att du har stadgat dem för evig tid.
  153. Se till mitt lidande och rädda mig,
    ty jag förgäter icke din lag.
  154. Utför min sak och förlossa mig;
    behåll mig vid liv efter ditt tal.
  155. Frälsning är långt borta från de ogudaktiga,
    ty de fråga icke efter dina stadgar.
  156. HERRE, din barmhärtighet är stor;
    behåll mig vid liv efter dina rätter.
  157. Mina förföljare och ovänner äro många,
    men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.
  158. När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem,
    därför att de icke hålla sig vid ditt tal.
  159. Se därtill att jag har dina befallningar kära;
    HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.
  160. Summan av ditt ord är sanning,
    och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.
  161. Furstar förfölja mig utan sak,
    men mitt hjärta fruktar för dina ord.
  162. Jag fröjdar mig över ditt tal
    såsom den som vinner stort byte.
  163. Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse;
    men din lag har jag kär.
  164. Jag lovar dig sju gånger om dagen
    för din rättfärdighets rätter.
  165. Stor frid äga de som hava din lag kär,
    och intet finnes, som bringar dem på fall.
  166. Jag väntar efter din frälsning, HERRE,
    och jag gör efter dina bud.
  167. Min själ håller dina vittnesbörd,
    och jag har dem storligen kära.
  168. Jag håller dina befallningar och vittnesbörd,
    ty du känner alla mina vägar.
  169. HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte;
    giv mig förstånd efter ditt ord.
  170. Min bön komme inför ditt ansikte;
    rädda mig efter ditt tal.
  171. Mina läppar må flöda över av lov,
    ty du lär mig dina stadgar.
  172. Min tunga sjunge om ditt ord,
    ty alla dina bud äro rättfärdiga.
  173. Din hand vare mig till hjälp,
    ty jag har utvalt dina befallningar.
  174. Jag längtar efter din frälsning, HERRE,
    och din lag är min lust.
  175. Låt min själ leva, så skall hon lova dig;
    och låt dina rätter hjälpa mig.
  176. Om jag far vilse, så uppsök din tjänaresåsom ett förlorat får,
    ty jag förgäter icke dina bud.

[1] Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.
[2] Se Själ i Ordförkl.
*19/c0 Psaltaren, 120 Psalmen

Psaltaren, 120 Psalmen

Bönerop mot fienders falskhet.

  1. En vallfartssång.
        Jag ropar till HERREN i min nöd,
        och han svarar mig.
  2.    HERRE, rädda min själ
            från lögnaktiga läppar,
            från en falsk tunga.
  3.    Varmed bliver du lönad,
            både nu och allt framgent,
            du falska tunga?
  4.    Jo, med en våldsverkares skarpa pilar
            och med glödande ginstkol.

5. Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land

och bo ibland Kedars hyddor!
6. Länge nog har min själ måst bo

ibland dem som hata friden.
7. Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord,

äro de redo till strid.
*19/c1 Psaltaren, 121 Psalmen

Psaltaren, 121 Psalmen

Förtröstan på Herrens beskydd.

  1. En vallfartssång.
        Jag lyfter mina ögon upp till bergen:
        varifrån skall min hjälp komma?
  2.    Min hjälp kommer från HERREN,
        som har gjort himmel och jord.

3. Icke skall han låta din fot vackla,

icke slumrar han som bevarar dig!
4. Nej, han som bevarar Israel,

            han slumrar icke,
            han sover icke.

5. HERREN är den som bevarar dig,

            HERREN är ditt skygd
            på din högra sida.
  6.    Solen skall icke
            skada dig om dagen,
            ej heller månen om natten.

7. HERREN skall bevara dig

            för allt ont,
            han skall bevara din själ.
  8.    HERREN skall bevara
            din utgång och din ingång,
            från nu och till evig tid.
*19/c2 Psaltaren, 122 Psalmen
                        Psaltaren, 122 Psalmen

                    Välönskningar över Jerusalem.
  1. En vallfartssång; av David.
        Jag gladdes, när man sade till mig:
        »Vi skola gå till HERRENS hus.»

2. Våra fötter fingo träda in

i dina portar, Jerusalem,
3. Jerusalem, du nyuppbyggda stad,

där hus sluter sig väl till hus,
4. dit stammarna draga upp,

            HERRENS stammar,
            efter lagen för Israel,
        till att prisa HERRENS namn.
  5.    Ty där äro ställda
            domarstolar,
        stolar för Davids hus.

6. Önsken Jerusalem frid;

ja, dem gånge väl, som älska dig.
7. Frid vare inom dina murar,

välgång i dina palats!
8. För mina bröders och vänners skull

vill jag tillsäga dig frid.
9. För HERRENS, vår Guds, hus’ skull

vill jag söka din välfärd.
*19/c3 Psaltaren, 123 Psalmen

Psaltaren, 123 Psalmen

Bön om hjälp mot föraktare.

  1. En vallfartssång.
        Jag lyfter mina ögon upp till dig,
            du som bor i himmelen.
  2.    Ja, såsom tjänares ögon skåda
            på deras herres hand,
        såsom en tjänarinnas ögon
            på hennes frus hand,
        så skåda våra ögon
            upp till HERREN, vår Gud,
            till dess han varder oss nådig.

3. Var oss nådig, HERRE, var oss nådig,

ty vi äro rikligen mättade med förakt.
4. Rikligen mättad är vår själ

            med de säkras bespottelse,
            med de högmodigas förakt.
*19/c4 Psaltaren, 124 Psalmen
                        Psaltaren, 124 Psalmen

                Tacksägelse för räddning ur stor fara.
  1. En vallfartssång; av David.
        Om HERREN icke hade varit med oss
        -- så säge Israel --
  2.    om HERREN icke hade varit med oss,
        när människorna reste sig upp emot oss,
  3.    då hade de uppslukat oss levande,
        när deras vrede upptändes mot oss;
  4.    då hade vattnen fördränkt oss,
        strömmen gått över vår själ;
  5.    ja, då hade de gått över vår själ,
        de svallande vattnen.

6. Lovad vare HERREN

        för att han ej gav oss
            till rov åt deras tänder!
  7.    Vår själ kom undan såsom en fågel
            ur fågelfängarnas snara;
        snaran gick sönder,
            och vi kommo undan.

8. Vår hjälp är i HERRENS namn,

hans som har gjort himmel och jord.
*19/c5 Psaltaren, 125 Psalmen

Psaltaren, 125 Psalmen

HERREN beskyddar Israel.

  1. En vallfartssång.
        De som förtrösta på HERREN,
        de likna Sions berg, som icke vacklar,
            utan förbliver evinnerligen.
  2.    Jerusalem omhägnas av berg,
        och HERREN omhägnar sitt folk,
            ifrån nu och till evig tid.
  3.    Ty ogudaktighetens spira skall icke förbliva
            över de rättfärdigas arvslott,
        på det att de rättfärdiga ej må uträcka
            sina händer till orättfärdighet.

4. Gör gott, o HERRE, mot de goda

och mot dem som hava redliga hjärtan.
5. Men dem som vika av på vrånga vägar,

        dem rycke HERREN bort
            tillika med ogärningsmännen.
        Frid vare över Israel!
*19/c6 Psaltaren, 126 Psalmen
                        Psaltaren, 126 Psalmen

                     Tåreutsäde och glädjeskörd.
  1. En vallfartssång.
        När HERREN åter
            upprättade Sion,
        då voro vi såsom drömmande.
  2.    Då blev vår mun
            uppfylld med löje
        och vår tunga med jubel;
        då sade man bland hedningarna:
            »HERREN har gjort
            stora ting med dem.»
  3.    Ja, HERREN hade gjort
            stora ting med oss;
        däröver voro vi glada.

4. HERRE, upprätta oss igen,

        såsom du återför
            bäckarna i Sydlandet.
  5.    De som så med tårar
            skola skörda med jubel.
  6.    De gå åstad gråtande
            och bära sitt utsäde;
        de komma åter med jubel
            och bära sina kärvar.
*19/c7 Psaltaren, 127 Psalmen
                        Psaltaren, 127 Psalmen

                 All välsignelse kommer från HERREN.
  1. En vallfartssång; av Salomo.
        Om HERREN icke bygger huset,
        så arbeta de fåfängt, som bygga därpå.
        Om HERREN icke bevarar staden,
        så vakar väktaren fåfängt.
  2.    Det är fåfängt att I bittida stån upp
        och sent gån till vila,
        och äten eder bröd med vedermöda;
        detsamma giver han åt sina vänner,
            medan de sova.

3. Se, barn äro en HERRENS gåva,

livsfrukt en lön.
4. Likasom pilar i en hjältes hand,

så äro söner som man får vid unga år.
5. Säll är den man som har sitt koger

            fyllt av sådana.
        De komma icke på skam, när de mot fiender
            föra sin talan i porten.
*19/c8 Psaltaren, 128 Psalmen
                        Psaltaren, 128 Psalmen

                   Den gudfruktiges husliga lycka.
  1. En vallfartssång.
        Säll är envar som fruktar HERREN
            och vandrar på hans vägar.
  2.    Ja, av dina händers arbete
            får du njuta frukten;
            säll är du, och väl dig!
  3.    Lik ett fruktsamt vinträd varder din hustru,
            därinne i ditt hus,
        lika olivtelningar dina barn,
            omkring ditt bord.
  4.    Ty se, så varder den man välsignad,
            som fruktar HERREN.

5. HERREN välsigne dig från Sion;

        må du få se Jerusalems välgång
            i alla dina livsdagar,
  6.    och må du få se barn av dina barn.
            Frid över Israel!
*19/c9 Psaltaren, 129 Psalmen
                        Psaltaren, 129 Psalmen

                       Sions fienders vanmakt.
  1. En vallfartssång.
        Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom
            -- så säge Israel --
  2.    mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom,
            dock blevo de mig ej övermäktiga.
  3.    På min rygg hava plöjare plöjt
            och dragit upp långa fåror.
  4.    Men HERREN är rättfärdig och har huggit av
            de ogudaktigas band.

5. De skola komma på skam och vika tillbaka,

så många som hata Sion.
6. De skola bliva lika gräs på taken,

som vissnar, förrän det har vuxit upp;
7. ingen skördeman fyller därmed sin hand,

ingen kärvbindare sin famn,
8. och de som gå där fram kunna icke säga:

        »HERRENS välsignelse vare över eder!
        Vi välsigna eder
            i HERRENS namn.»
*19/d0 Psaltaren, 130 Psalmen
                        Psaltaren, 130 Psalmen

                   Bön ur djupen om förlåtelse och
                             förlossning.
  1. En vallfartssång.

Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.
2. Herre, hör min röst,

        låt dina öron akta på
            mina böners ljud.

3. Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar,

Herre, vem kan då bestå?
4. Dock, hos dig är ju förlåtelse,

på det att man må frukta dig.

5. Jag väntar efter HERREN,

            min själ väntar,
            och jag hoppas på hans ord.
  6.    Min själ väntar efter Herren
            mer än väktarna efter morgonen,
            ja, mer än väktarna efter morgonen.

7. Hoppas på HERREN, Israel;

            ty hos HERREN är nåd,
        och mycken förlossning är hos honom.
  8.    Och han skall förlossa Israel
            från alla dess missgärningar.
*19/d1 Psaltaren, 131 Psalmen
                        Psaltaren, 131 Psalmen

                        Stilla undergivenhet.
  1. En vallfartssång; av David.
        HERRE, mitt hjärta står icke efter vad högt är,
        och mina ögon se ej efter vad upphöjt är,
        och jag umgås icke med stora ting,
        med ting som äro mig för svåra.
  2.    Nej, jag har lugnat och stillat min själ;
        såsom ett avvant barn i sin moders famn,
        ja, såsom ett avvant barn, så är min själ i mig.

3. Hoppas på HERREN, Israel,

från nu och till evig tid.
*19/d2 Psaltaren, 132 Psalmen

Psaltaren, 132 Psalmen

                 Davids löfte till HERREN och HERRENS
                          löfte till David.
  1. En vallfartssång.
        Tänk, HERRE, David till godo,
        på allt vad han fick lida,
  2.    han som svor HERREN en ed
        och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
  3.    »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor,
        ej heller bestiga mitt viloläger,
  4.    jag skall icke unna mina ögon sömn
        eller mina ögonlock slummer,
  5.    förrän jag har funnit en plats åt HERREN,
        en boning åt den Starke i Jakob.»

6. Ja, vi hörde därom i Efrata,

vi förnummo det i skogsbygden.
7. Låtom oss gå in i hans boning,

tillbedja vid hans fotapall.

8. Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad,

du och din makts ark.
9. Dina präster vare klädda i rättfärdighet,

och dina fromma juble.
10. För din tjänare Davids skull

må du icke visa tillbaka din smorde.

11. HERREN har svurit David

        en osviklig ed, som han icke skall rygga:
        »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
 12.    Om dina barn hålla mitt förbund
        och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem,
        så skola ock deras barn till evig tid
        få sitta på din tron.
 13.    Ty HERREN har utvalt Sion,
        där vill han hava sin boning.
 14.    Detta är min vilostad till evig tid;
        här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
 15.    Dess förråd skall jag rikligen välsigna,
        åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
 16.    Dess präster skall jag kläda i frälsning,
        och dess fromma skola jubla högt.
 17.    Där skall jag låta ett horn [1] skjuta upp åt David;
        där har jag rett till en lampa åt min smorde.
 18.    Hans fiender skall jag kläda i skam,
        men på honom skall hans krona glänsa.»

[1] Se Horn i Ordförkl.
*19/d3 Psaltaren, 133 Psalmen

Psaltaren, 133 Psalmen

                      Välsignelsen av de frommas
                           brödragemenskap.
  1. En vallfartssång; av David.
        Se huru gott och ljuvligt det är
        att bröder bo endräktigt tillsammans.
  2.    Det är likt den dyrbara oljan på huvudet,
            som flyter ned i skägget,
        ned i Arons skägg, som flyter ned
            över linningen på hans kläder.
  3.    Det är likt Hermons dagg, som faller ned
            på Sions-bergen.
        Ty där beskär HERREN välsignelse,
            liv till evig tid.
*19/d4 Psaltaren, 134 Psalmen
                        Psaltaren, 134 Psalmen

                 Välsignelse från HERREN över dem som
                           välsigna HERREN.
  1. En vallfartssång.
        Upp, välsignen HERREN,
            alla I HERRENS tjänare,
        I som stån om natten
            i HERRENS hus.
  2.    Lyften edra händer upp mot helgedomen
            och välsignen HERREN.

3. HERREN välsigne dig från Sion,

han som har gjort himmel och jord.
*19/d5 Psaltaren, 135 Psalmen

Psaltaren, 135 Psalmen

Lov till Herren för hans stora under.

  1. Halleluja!
    Loven HERRENS namn,
    loven det, i HERRENS tjänare,
  2. I som stån i HERRENS hus,
    i gårdarna till vår Guds hus.
  3. Loven HERREN, ty HERREN är god,
    lovsjungen hans namn, ty det är ljuvligt.
  4. Se, HERREN har utvalt Jakob åt sig,
    Israel till sin egendom.
  5. Ty jag vet att HERREN är stor,
    att vår Herre är förmer än alla gudar.
  6. HERREN kan göraallt vad han vill,
    i himmelen och på jorden,
    i haven och i alla djup;
  7. han som låter regnskyar stiga uppfrån jordens ända,
    han som låter ljungeldar komma med regn
    och för vinden ut ur dess förvaringsrum;
  8. han som slog de förstfödda i Egypten,
    både människor och boskap;
  9. han som sände tecken och underöver dig, Egypten,
    över Farao och alla hans tjänare;
  10. han som slog stora folk
    och dräpte mäktiga konungar:
  11. Sihon, amoréernas konung,
    och Og, konungen i Basan,
    med alla Kanaans riken,
  12. och gav deras land till arvedel,
    till arvedel åt sitt folk Israel.
  13. HERRE, ditt namn varar evinnerligen,
    HERRE, din åminnelse från släkte till släkte.
  14. Ty HERREN skaffar rätt åt sitt folk,
    och över sina tjänare förbarmar han sig.
  15. Hedningarnas avgudar äro silver och guld,
    verk av människohänder.
  16. De hava mun och tala icke,
    de hava ögon och se icke,
  17. de hava öron och lyssna icke till,
    och ingen ande är i deras mun.
  18. De som hava gjort dem skola bliva dem lika,
    ja, alla som förtrösta på dem.
  19. I av Israels hus, loven HERREN;
    I av Arons hus, loven HERREN;
  20. I av Levis hus, loven HERREN;
    I som frukten HERREN [1], loven HERREN.
  21. Lovad vare HERREN från Sion,
    han som bor i Jerusalem!Halleluja!

[1] Se Frukta Gud i Ordförkl.
*19/d6 Psaltaren, 136 Psalmen

Psaltaren, 136 Psalmen

                Tacksägelse till HERREN för hans stora
                         under och eviga nåd.
  1. Tacken HERREN, ty han är god,ty hans nåd varar evinnerligen.
  2. Tacken gudarnas Gud,ty hans nåd varar evinnerligen.
  3. Tacken herrarnas HERRE,ty hans nåd varar evinnerligen;
  4. honom som allena gör stora under,ty hans nåd varar evinnerligen;
  5. honom som har gjort himmelen med förstånd,ty hans nåd varar evinnerligen;
  6. honom som har utbrett jorden över vattnen,ty hans nåd varar evinnerligen;
  7. honom som har gjort de stora ljusen,ty hans nåd varar evinnerligen:
  8. solen till att råda över dagen,ty hans nåd varar evinnerligen,
  9. månen och stjärnorna till att råda över natten,ty hans nåd varar evinnerligen;
  10. honom som slog Egypten i dess förstfödda,ty hans nåd varar evinnerligen,
  11. och som förde Israel ut därifrån,ty hans nåd varar evinnerligen,
  12. med stark hand och uträckt arm,ty hans nåd varar evinnerligen;
  13. honom som delade Röda havet itu,ty hans nåd varar evinnerligen,
  14. och lät Israel gå mitt därigenom,ty hans nåd varar evinnerligen,
  15. och kringströdde Farao och hans här i Röda havet,ty hans nåd varar evinnerligen;
  16. honom som förde sitt folk genom öknen,ty hans nåd varar evinnerligen,
  17. honom som slog stora konungar,ty hans nåd varar evinnerligen,
  18. och dräpte väldiga konungar,ty hans nåd varar evinnerligen:
  19. Sihon, amoréernas konung,ty hans nåd varar evinnerligen,
  20. och Og, konungen i Basan,ty hans nåd varar evinnerligen;
  21. och som gav deras land till arvedel,ty hans nåd varar evinnerligen,
  22. till arvedel åt sin tjänare Israel,ty hans nåd varar evinnerligen;
  23. honom som tänkte på oss i vår förnedring,ty hans nåd varar evinnerligen,
  24. och som ryckte oss ur våra ovänners våld,ty hans nåd varar evinnerligen;
  25. honom som giver mat åt allt levande,ty hans nåd varar evinnerligen.
  26. Tacken himmelens Gud,ty hans nåd varar evinnerligen.
    *19/d7 Psaltaren, 137 Psalmen

    Psaltaren, 137 Psalmen

Vid Babels floder.

  1. Vid Babels floder,där sutto vi och gräto,
    när vi tänkte på Sion.
  2. I pilträden som där vorohängde vi upp våra harpor.
  3. Ty de som höllo oss fångnabådo oss där att sjunga,
    och våra plågare

    bådo oss vara glada:
    »Sjungen för oss

    en av Sions sånger.»

  4. Huru skulle vi kunna sjungaHERRENS sång
    i främmande land?
  5. Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem,så förgäte min högra hand sin tjänst.
  6. Min tunga låde vid min gom,om jag upphör att tänka på dig,
    om jag icke låter Jerusalem

    vara min allra högsta glädje.

  7. Tänk, HERRE, på Jerusalems dag,och straffa Edoms barn,
    dem som ropade: »Riven ned, riven ned det

    ända till grunden.»

  8. Dotter Babel, du ödeläggelsens stad,
    säll är den som får vedergälla dig
    allt vad du har gjort oss.
  9. Säll är den som får gripa dina späda barn
    och krossa dem mot klippan.
    *19/d8 Psaltaren, 138 PsalmenPsaltaren, 138 Psalmen
                Tacksägelse till HERREN, den store och
                               nådige.
  1. Av David.
        Jag vill tacka dig av allt mitt hjärta;
        inför gudarna vill jag lovsjunga dig.
  2.    Jag vill tillbedja, vänd mot ditt heliga tempel,
        och prisa ditt namn
            för din nåd och sanning,
        ty du har gjort ditt löftesord stort
        utöver allt vad ditt namn hade sagt.
  3.    När jag ropade, svarade du mig;
        du gav mig frimodighet, och min själ fick kraft.

4. HERRE, alla jordens konungar skola tacka dig,

när de få höra din muns tal.
5. De skola sjunga om HERRENS vägar,

ty HERRENS ära är stor.
6. Ja, HERREN är hög, men han ser till det låga,

och han känner den högmodige fjärran ifrån.

7. Om ock min väg går genom nöd,

            så behåller du mig vid liv;
        du räcker ut din hand till värn
            mot mina fienders vrede,
        och din högra hand frälsar mig.
  8.    HERREN skall fullborda sitt verk för mig.
        HERRE, din nåd varar evinnerligen;
        övergiv icke dina händers verk.
*19/d9 Psaltaren, 139 Psalmen
                        Psaltaren, 139 Psalmen

                      HERREN, den allvetande och
                        allestädesnärvarande.
  1. För sångmästaren; av David; en psalm.

HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
2. Evad jag sitter eller uppstår, vet du det;

du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3. Evad jag går eller ligger, utforskar du det,

och med alla mina vägar är du förtrogen.
4. Ty förrän ett ord är på min tunga,

se, så känner du, HERRE, det till fullo.
5. Du omsluter mig på alla sidor

och håller mig i din hand.
6. En sådan kunskap är mig alltför underbar;

den är mig för hög, jag kan icke begripa den.

7. Vart skall jag gå för din Ande,

och vart skall jag fly för ditt ansikte?
8. Fore jag upp till himmelen, så är du där,

och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där.

9. Toge jag morgonrodnadens vingar,

gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
10. så skulle också där din hand leda mig

och din högra hand fatta mig.
11. Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig

och ljuset bliva natt omkring mig»,
12. så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig,

        natten skulle lysa såsom dagen:
        ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.

13. Ty du har skapat mina njurar,

du sammanvävde mig i min moders liv.
14. Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart;

        ja, underbara äro dina verk,
        min själ vet det väl.
 15.    Benen i min kropp voro icke förborgade för dig,
        när jag bereddes i det fördolda,
        när jag bildades i jordens djup.
 16.    Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad;
        alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok,
        de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.

17. Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud,

huru stor är icke deras mångfald!
18. Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden;

när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.

19. Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga!

Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
20. de som tala om dig med ränker i sinnet,

de som hava bragt dina städer i fördärv!
21. Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE?

Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
22. Jag hatar dem med starkaste hat;

ja, mina fiender hava de blivit.

23. Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta;

pröva mig och känn mina tankar,
24. och se till, om jag är stadd på en olycksväg,

och led mig på den eviga vägen.
*19/e0 Psaltaren, 140 Psalmen

Psaltaren, 140 Psalmen

Bön om skydd mot våld och onda tungor.

  1. För sångmästaren; en psalm av David.
  2. Rädda mig, HERRE,från onda människor,
    bevara mig från våldets män,
  3. för dem som uttänkaont i sina hjärtan
    och dagligen rota sig samman till strid.
  4. De vässa sina tungorlikasom ormar,
    huggormsgift är inom deras läppar. Sela.
  5. Bevara mig, HERRE,för de ogudaktigas händer,
    beskydda mig för våldets män,
    som uttänka planer

    för att bringa mig på fall.

  6. Stolta människor lägga ut för migsnaror och garn;
    de breda ut nät

    invid vägens rand,
    giller sätta de för mig. Sela.

  7. Jag säger till HERREN:»Du är min Gud.»
    Lyssna, o HERRE,

    till mina böners ljud.

  8. HERRE, Herre,du min starka hjälp,
    du beskärmar mitt huvud,

    på stridens dag.

  9. Tillstäd icke, HERRE;vad de ogudaktiga begära;
    låt deras anslag ej lyckas,

    de skulle eljest förhäva sig. Sela.

  10. Över de mäns huvuden,som omringa mig,
    må den olycka komma,

    som deras läppar bereda.

  11. Eldsglöd må regna över dem;
    må de kastas i eld,
    i djup som de ej komma upp ur.
  12. En förtalets manskall ej bestå i landet;
    en ond våldsman skall jagas,

    med slag på slag.

  13. Jag vet att HERREN skall utföraden betrycktes sak
    och skaffa de fattiga rätt.
  14. Ja, de rättfärdiga skola prisa ditt namn
    och de redliga bo inför ditt ansikte.
    *19/e1 Psaltaren, 141 PsalmenPsaltaren, 141 Psalmen

Bön om hjälp mot frestelser och fiender.

  1. En psalm av David.
        HERRE, jag ropar till dig,
            skynda till mig;
        lyssna till min röst,
            då jag nu ropar till dig.
  2.    Min bön gälle inför dig
            såsom ett rökoffer,
        mina händers upplyftande
            såsom ett aftonoffer.

3. Sätt, o HERRE,

            en vakt för min mun,
        bevaka mina läppars dörr.
  4.    Låt icke mitt hjärta
            vika av till något ont,
        till att öva ogudaktighetens gärningar
        tillsammans med män som göra vad orätt är;
        av deras läckerheter vill jag icke äta.

5. Må den rättfärdige slå mig

            i kärlek och straffa mig;
        det är såsom olja på huvudet,
            och mitt huvud skall icke försmå det.

        Ty ännu en tid, så skall min bön uppfyllas,
        genom att det går dem illa;
  6.    deras ledare skola störtas
            ned utför klippan,
        och man skall då höra
            att mina ord äro ljuvliga.

7. Såsom när man har plöjt

            och ristat upp jorden,
        så ligga våra ben kringströdda
            vid dödsrikets rand.
  8.    Ja, till dig, HERRE,
            Herre, se mina ögon;
        till dig tager jag min tillflykt,
            förkasta icke min själ.

9. Bevara mig för de snaror

            som de lägga ut på min väg
        och för ogärningsmännens giller.
 10.    De ogudaktiga falle i sina egna garn,
        medan jag går oskadd förbi.
*19/e2 Psaltaren, 142 Psalmen
                        Psaltaren, 142 Psalmen

               Rop om räddning ifrån förföljares våld.
  1. En sång av David; en bön, när han var i grottan.
  2. Jag höjer min röst och ropar till HERREN,
    jag höjer min röst och beder till HERREN.
  3. Jag utgjuter inför honom mitt bekymmer,
    min nöd kungör jag för honom.
  4. När min ande försmäktar i mig,
    är du den som känner min stig.
        På den väg där jag skall gå
        hava de lagt ut snaror för mig.
  5.    Skåda på min högra sida och se:
        där finnes ingen som kännes vid mig.
        Ingen tillflykt återstår för mig,
        ingen finnes, som frågar efter min själ.

6. Jag ropar till dig, o HERRE,

        jag säger:  »Du är min tillflykt,
        min del i de levandes land.»
  7.    Akta på mitt rop,
        ty jag är i stort elände;
        rädda mig från mina förföljare,
        ty de äro mig övermäktiga.
  8.    För min själ ut ur fängelset,
        så att jag får prisa ditt namn.
        Omkring mig skola de rättfärdiga församlas,
        när du gör väl mot mig.
*19/e3 Psaltaren, 143 Psalmen
                        Psaltaren, 143 Psalmen

                         Klagan och åkallan.
  1. En psalm av David.
        HERRE, hör min bön,
        lyssna till min åkallan,
        svara mig i din rättfärdighet, för din trofasthets skull.
  2.    Och gå icke till doms med din tjänare,
        ty inför dig är ingen levande rättfärdig.

3. Se, fienden förföljer min själ,

        han trampar mitt liv till jorden;
        han lägger mig i mörker
        såsom de längesedan döda.
  4.    Och min ande försmäktar i mig,
        mitt hjärta är stelnat i mitt bröst.

5. Jag tänker på forna dagar,

        jag begrundar alla dina gärningar,
        dina händers verk eftersinnar jag.
  6.    Jag uträcker mina händer till dig;
        såsom ett törstigt land
            längtar min själ efter dig.  Sela.

7. HERRE, skynda att svara mig,

            ty min ande förgås;
        dölj icke ditt ansikte för mig,
        må jag ej varda lik dem
            som hava farit ned i graven.
  8.    Låt mig bittida förnimma din nåd,
            ty jag förtröstar på dig.
        Kungör mig den väg som jag bör vandra,
        ty till dig upplyfter jag min själ.

9. Rädda mig från mina fiender, HERRE;

hos dig söker jag skygd.
10. Lär mig att göra din vilja,

            ty du är min Gud;
        din gode Ande lede mig
            på jämn mark.

11. HERRE, behåll mig vid liv

            för ditt namns skull;
        tag min själ ut ur nöden
            för din rättfärdighets skull.
 12.    Utrota mina fiender för din nåds skull,
        och förgör alla dem som tränga min själ;
        ty jag är din tjänare.
*19/e4 Psaltaren, 144 Psalmen
                        Psaltaren, 144 Psalmen

                 Tacksägelse och bön om räddning och
                               välgång.
  1. Av David.
        Lovad vare HERREN, min klippa,
        han som lärde mina armar att kriga,
        mina händer att strida;
  2.    min nåds Gud och min borg,
        mitt värn och min räddare,
        min sköld och min tillflykt,
        han som lägger mitt folk under mig.

3. HERRE, vad är en människa, att du vill veta av henne,

en människoson, att du tänker på honom?
4. En människa är lik en fläkt,

hennes dagar såsom en försvinnande skugga.

5. HERRE, sänk din himmel och far ned,

rör vid bergen, så att de ryka.
6. Låt ljungeldar ljunga och skingra dem,

skjut dina pilar och förvirra dem.
7. Räck ut dina händer från höjden,

        fräls mig och rädda mig
            ur de stora vattnen,
            ur främlingarnas hand,
  8.    vilkas mun talar lögn
            och vilkas högra hand
            är en falskhetens hand.

9. Gud, en ny sång

            vill jag sjunga till din ära,
        till tiosträngad psaltare
            vill jag lovsjunga dig,
 10.    dig som giver seger åt konungarna,
        dig som frälste din tjänare David
            från det onda svärdet.
 11.    Fräls mig och rädda mig
            ur främlingarnas hand,
        vilkas mun talar lögn,
            och vilkas högra hand
            är en falskhetens hand.

12. När våra söner stå i sin ungdom

            såsom högväxta plantor,
        våra döttrar lika hörnstoder,
            huggna såsom för palatser;
 13.    när våra visthus äro fulla
            och skänka förråd på förråd;
        när våra får öka sig tusenfalt,
            ja, tiotusenfalt på våra utmarker;
 14.    när våra oxar gå rikt lastade;
        när ingen rämna har brutits i muren
            och ingen nödgas draga ut såsom fånge,
        när intet klagorop höres på våra gator --
 15.    saligt är det folk som det så går;
        ja, saligt är det folk vars Gud HERREN är.
*19/e5 Psaltaren, 145 Psalmen
                        Psaltaren, 145 Psalmen

                     HERRENS storhet och godhet. [1]
  1. En lovsång av David.
        Jag vill upphöja dig, min Gud, du konung,
        och lova ditt namn alltid och evinnerligen.

2. Jag vill dagligen lova dig och prisa

ditt namn alltid och evinnerligen

3. Stor är HERREN och högtlovad,

ja, hans storhet är outrannsaklig.

4. Det ena släktet prisar för det andra dina verk,

de förkunna dina väldiga gärningar.

5. Ditt majestäts härlighet och ära vill jag begrunda

och dina underfulla verk.

6. Man skall tala om dina fruktansvärda gärningars makt;

dina storverk skall jag förtälja.

7. Man skall utbreda ryktet om din stora godhet

och jubla över din rättfärdighet.

8. Nådig och barmhärtig är HERREN,

långmodig och stor i mildhet.

9. HERREN är god mot alla

och förbarmar sig över alla sina verk.

10. Alla dina verk, HERRE, skola tacka dig,

och dina fromma skola lova dig.

11. De skola tala om ditt rikes ära,

och din makt skola de förkunna.

12. Så skola de kungöra för människors barn dina väldiga gärningar

och ditt rikes ära och härlighet.

13. Ditt rike är ett rike för alla evigheter,

och ditt herradöme varar från släkte till släkte.

14. HERREN uppehåller alla dem som äro på väg att falla,

och han upprättar alla nedböjda.

15. Allas ögon vänta efter dig,

och du giver dem deras mat i rätt tid.

16. Du upplåter din hand

och mättar allt levande med nåd.

17. HERREN är rättfärdig i alla sina vägar

och nådig i alla sina verk.

18. HERREN är nära alla dem som åkalla honom,

alla dem som åkalla honom uppriktigt.

19. Han gör vad de gudfruktiga begära

och hör deras rop och frälsar dem.

20. HERREN bevarar alla dem som älska honom,

men alla ogudaktiga skall han förgöra.

21. Min mun skall uttala HERREN lov,

        och allt kött skall prisa hans heliga namn
            alltid och evinnerligen.

[1] Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordförkl.
*19/e6 Psaltaren, 146 Psalmen

Psaltaren, 146 Psalmen

                    Lovsång till Herren, den rätte
                              hjälparen.
  1. Halleluja!
    Lova HERREN, min själ.
  2. Jag vill lova HERREN, så länge jag lever,
    jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
  3. Förliten eder icke på furstar,
    icke på en människoson, han kan icke hjälpa.
  4. Hans ande måste sin väg,han vänder tillbaka till den jord
    varav han är kommen;
    då varda hans anslag om intet.
  5. Säll är den vilkens hjälp är Jakobs Gud,
    den vilkens hopp står till HERREN, hans Gud,
  6. till honom som har gjort himmelen och jorden
    och havet och allt vad i dem är,
    till honom som håller tro evinnerligen,
  7. som skaffar rätt åt de förtryckta,
    som giver bröd åt de hungrande.HERREN löser de fångna,
  8. HERREN öppnar de blindas ögon,
    HERREN upprättar de nedböjda,
    HERREN älskar de rättfärdiga,
  9. HERREN bevarar främlingar,
    faderlösa och änkor uppehåller han;
    men de ogudaktigas väg vänder han i villa.
  10. HERREN är konung evinnerligen,
    din Gud, Sion, från släkte till släkte.Halleluja!
    *19/e7 Psaltaren, 147 Psalmen

    Psaltaren, 147 Psalmen

               Lovsång till HERREN, den allsmäktige och
                               allgode.
  1. Halleluja!
    Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud,
    ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
  2. HERREN är den som bygger upp Jerusalem,
    Israels fördrivna samlar han tillhopa.
  3. Han helar dem som hava förkrossade hjärtan,
    och deras sår förbinder han.
  4. Han bestämmer stjärnornas mängd,
    han nämner dem alla vid namn.
  5. Vår Herre är stor och väldig i kraft,
    hans förstånd har ingen gräns.
  6. HERREN uppehåller de ödmjuka,
    men de ogudaktiga slår han till jorden.
  7. Höjen sång till HERREN med tacksägelse,
    lovsjungen vår Gud till harpa,
  8. honom som betäcker himmelen med moln,
    honom som bereder regn åt jorden,
    honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
  9. honom som giver föda åt djuren,
    åt korpens ungar som ropa.
  10. Han har icke sin lust i hästens styrka,
    hans behag står ej till mannens snabbhet.
  11. HERRENS behag står till dem som frukta honom,
    till dem som hoppas på hans nåd.
  12. Jerusalem, prisa HERREN;
    Sion, lova din Gud.
  13. Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta;
    han har välsignat dina barn i dig.
  14. Han skaffar dina gränser frid,
    han mättar dig med bästa vete.
  15. Han låter sitt tal gå ut till jorden,
    hans ord löper åstad med hast.
  16. Han låter snö falla såsom ull,
    rimfrost strör han ut såsom aska.
  17. Han kastar sitt hagel såsom smulor;
    vem kan bestå för hans frost?
  18. Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna;
    sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
  19. Han har förkunnat för Jakob sitt ord,
    för Israel sina stadgar och rätter.
  20. Så har han icke gjort för något hednafolk;
    och hans rätter, dem känna de icke.Halleluja!
    *19/e8 Psaltaren, 148 Psalmen

    Psaltaren, 148 Psalmen

                  Himmel och jord uppmanas att lova
                               HERREN.
  1. Halleluja!Loven HERREN från himmelen,
    loven honom i höjden.
  2. Loven honom, alla hans änglar,
    loven honom, all hans här.
  3. Loven honom, sol och måne,
    loven honom, alla lysande stjärnor.
  4. Loven honom, I himlars himlar
    och I vatten ovan himmelen.
  5. Ja, de må lova HERRENS namn,
    ty han bjöd, och de blevo skapade.
  6. Och han gav dem deras platsför alltid och för evigt;
    han gav dem en lag,

    och ingen överträder den.

  7. Loven HERREN från jorden,
    I havsdjur och alla djup,
  8. eld och hagel,snö och töcken,
    du stormande vind,

    som uträttar hans befallning,

  9. I berg och alla höjder,
    I fruktträd och alla cedrar,
  10. I vilda djur och all boskap,
    I kräldjur och bevingade fåglar,
  11. I jordens konungar och alla folk,
    I furstar och alla domare på jorden,
  12. I ynglingar, så ock I jungfrur,
    I gamle med de unga.
  13. Ja, de må lova HERRENS namn,
    ty hans namn allena är högt,
    hans majestät når över jorden och himmelen.
  14. Och han har upphöjt ett horn åt sitt folk —
    ett ämne till lovsångför alla hans fromma,
    för Israels barn,

    det folk som står honom nära.

    Halleluja!
    *19/e9 Psaltaren, 149 Psalmen

    Psaltaren, 149 Psalmen

Uppfordran till HERRENS lov.

  1. Halleluja!Sjungen till HERRENS ära en ny sång,
    hans lov i de frommas församling.
  2. Israel glädje sig över sin skapare,
    Sions barn fröjde sig över sin konung.
  3. Må de lova hans namn under dans,
    till puka och harpa må de lovsjunga honom.
  4. Ty HERREN har behag till sitt folk,
    han smyckar de ödmjuka med frälsning.
  5. De fromma fröjde sig och give honom ära,
    de juble på sina läger.
  6. Guds lov skall vara i deras mun
    och ett tveeggat svärd i deras hand,
  7. för att utkräva hämnd på hedningarna
    och hemsöka folken med tuktan,
  8. för att binda deras konungar med kedjor
    och deras ädlingar med järnbojor,
  9. för att utföra på dem den dom som är skriven.
    En härlighet bliver det för alla hans fromma.Halleluja!
    *19/f0 Psaltaren, 150 Psalmen

    Psaltaren, 150 Psalmen

Guds lov.

  1. Halleluja!Loven Gud i hans helgedom,
    loven honom i hans makts fäste.
  2. Loven honom för hans väldiga gärningar,
    loven honom efter hans stora härlighet
  3. Loven honom med basunklang,
    loven honom med psaltare och harpa.
  4. Loven honom med puka och dans,
    loven honom med strängaspel och pipa.
  5. Loven honom med ljudande cymbaler,
    loven honom med klingande cymbaler.
  6. Allt vad anda har love HERREN.Halleluja!
    *20 Ordspråksboken
    +20/01 Ordspråksboken, 1 Kapitlet

    Ordspråksboken, 1 Kapitlet

                Inledning (kap.  1--9): Varning för de
               ondas lockelser och förmaning att lyssna
                         till vishetens röst.
+20/02 Ordspråksboken, 2 Kapitlet
                      Ordspråksboken, 2 Kapitlet

                Fortsättning av inledningen: Vishetens
                               frukter.
+20/03 Ordspråksboken, 3 Kapitlet
                      Ordspråksboken, 3 Kapitlet

                Fortsättning av inledningen: Förmaning
                   till gudsfruktan; vishetens lov;
                  barmhärtighetens och redlighetens
                             välsignelse.
+20/04 Ordspråksboken, 4 Kapitlet
                      Ordspråksboken, 4 Kapitlet

                Fortsättning av inledningen: En faders
                              lärdomar.
+20/05 Ordspråksboken, 5 Kapitlet
                      Ordspråksboken, 5 Kapitlet

               Fortsättning av inledningen: Varning för
                             lösaktighet.
+20/06 Ordspråksboken, 6 Kapitlet
                      Ordspråksboken, 6 Kapitlet

               Fortsättning av inledningen: Varning för
                borgensförbindelser, lättja, falskhet
                           och lösaktighet.
+20/07 Ordspråksboken, 7 Kapitlet
                      Ordspråksboken, 7 Kapitlet

               Fortsättning av inledningen: Ytterligare
                       varning för lösaktighet.
+20/08 Ordspråksboken, 8 Kapitlet
                      Ordspråksboken, 8 Kapitlet

                Fortsättning av inledningen: Vishetens
                             maningsrop.
+20/09 Ordspråksboken, 9 Kapitlet
                      Ordspråksboken, 9 Kapitlet

                Fortsättning av inledningen: Vishetens
                och fåkunnighetens olika inbjudningar.
+20/10 Ordspråksboken, 10 Kapitlet
                     Ordspråksboken, 10 Kapitlet

               Första samlingen av salomoniska ordspråk
                          (kap.  10--22:16).
+20/11 Ordspråksboken, 11 Kapitlet
                     Ordspråksboken, 11 Kapitlet

               Fortsättning av den första samlingen av
                        salomoniska ordspråk.
+20/12 Ordspråksboken, 12 Kapitlet
                     Ordspråksboken, 12 Kapitlet

               Fortsättning av den första samlingen av
                        salomoniska ordspråk.
+20/13 Ordspråksboken, 13 Kapitlet
                     Ordspråksboken, 13 Kapitlet

               Fortsättning av den första samlingen av
                        salomoniska ordspråk.
+20/14 Ordspråksboken, 14 Kapitlet
                     Ordspråksboken, 14 Kapitlet

               Fortsättning av den första samlingen av
                        salomoniska ordspråk.
+20/15 Ordspråksboken, 15 Kapitlet
                     Ordspråksboken, 15 Kapitlet

               Fortsättning av den första samlingen av
                        salomoniska ordspråk.
+20/16 Ordspråksboken, 16 Kapitlet
                     Ordspråksboken, 16 Kapitlet

               Fortsättning av den första samlingen av
                        salomoniska ordspråk.
+20/17 Ordspråksboken, 17 Kapitlet
                     Ordspråksboken, 17 Kapitlet

               Fortsättning av den första samlingen av
                        salomoniska ordspråk.
+20/18 Ordspråksboken, 18 Kapitlet
                     Ordspråksboken, 18 Kapitlet

               Fortsättning av den första samlingen av
                        salomoniska ordspråk.
+20/19 Ordspråksboken, 19 Kapitlet
                     Ordspråksboken, 19 Kapitlet

               Fortsättning av den första samlingen av
                        salomoniska ordspråk.
+20/20 Ordspråksboken, 20 Kapitlet
                     Ordspråksboken, 20 Kapitlet

               Fortsättning av den första samlingen av
                        salomoniska ordspråk.
+20/21 Ordspråksboken, 21 Kapitlet
                     Ordspråksboken, 21 Kapitlet

               Fortsättning av den första samlingen av
                        salomoniska ordspråk.
+20/22 Ordspråksboken, 22 Kapitlet
                     Ordspråksboken, 22 Kapitlet

                  Slutet av den första samlingen av
                 salomoniska ordspråk.  »De vises ord»
                           (22:17--24:22).
+20/23 Ordspråksboken, 23 Kapitlet
                     Ordspråksboken, 23 Kapitlet

                   Fortsättning av »De vises ord».
+20/24 Ordspråksboken, 24 Kapitlet
                     Ordspråksboken, 24 Kapitlet

                Slutet av »De vises ord» jämte tillägg
                             (v.  23--34).
+20/25 Ordspråksboken, 25 Kapitlet
                     Ordspråksboken, 25 Kapitlet

                 Hiskias mäns samling av salomoniska
                       ordspråk (kap.  25--29).
+20/26 Ordspråksboken, 26 Kapitlet
                     Ordspråksboken, 26 Kapitlet

                Fortsättning av Hiskias mäns samling.
+20/27 Ordspråksboken, 27 Kapitlet
                     Ordspråksboken, 27 Kapitlet

                Fortsättning av Hiskias mäns samling.
+20/28 Ordspråksboken, 28 Kapitlet
                     Ordspråksboken, 28 Kapitlet

                Fortsättning av Hiskias mäns samling.
+20/29 Ordspråksboken, 29 Kapitlet
                     Ordspråksboken, 29 Kapitlet

                   Slutet av Hiskias mäns samling.
+20/30 Ordspråksboken, 30 Kapitlet
                     Ordspråksboken, 30 Kapitlet

                              Agurs ord.
+20/31 Ordspråksboken, 31 Kapitlet
                     Ordspråksboken, 31 Kapitlet

                  Lemuels ord.  En idog hustrus lov.

*21/ Predikaren
*21/01 Predikaren, 1 Kapitlet

Predikaren, 1 Kapitlet

                Allting är fåfänglighet och ett evigt
               enahanda.  Också strävandet efter vishet
                      är ett jagande efter vind.

Pred. 1:1. Detta är predikarens ord, Davids sons, konungens

i Jerusalem.

Pred. 1:2. Fåfängligheters fåfänglighet! säger Predikaren.

              Fåfängligheters fåfänglighet! Allt är
              fåfänglighet!

Pred. 1:3. Vad förmån har människan av all möda som hon gör

sig under solen?

Pred. 1:4. Släkte går, och släkte kommer, och jorden står

evinnerligen kvar.

Pred. 1:5. Och solen går upp, och solen går ned, och har

              sedan åter brått att komma till den ort där hon
              går upp.

Pred. 1:6. Vinden far mot söder och vänder sig så mot norr;

              den vänder sig och vänder sig, allt under det
              att den far fram, och så begynner den åter sitt
              kretslopp.

Pred. 1:7. Alla floder rinna ut i havet, och ändå bliver

              havet aldrig fullt; där floderna förut hava
              runnit, dit rinna de ständigt åter.

Pred. 1:8. Alla arbetar utan rast; ingen kan utsäga det.

              Ögat mättas icke av att se, och örat bliver icke
              fullt av att höra.

Pred. 1:9. Vad som har varit är vad som kommer att vara,

              och vad som har hänt är vad som kommer att
              hänta; intet nytt sker under solen.

Pred. 1:10. Inträffar något varom man ville säga: “Se, detta

              är nytt", så har detsamma ändå skett redan
              förut, i gamla tider, som voro före oss.

Pred. 1:11. Man kommer icke ihåg dem som levde före oss. Och

              dem som skola uppstå efter oss skall man icke
              heller komma ihåg bland dem som leva ännu
              senare.

Pred. 1:12. Jag, Predikaren, var konung över Israel i

Jerusalem.

Pred. 1:13. Och jag vände mitt hjärta till att begrunda och

              utrannsaka genom vishet allt vad som händer
              under himmelen; sådant är ett uselt besvär, som
              Gud har givit människors barn till att plåga sig
              med.

Pred. 1:14. När jag nu såg på allt vad som händer under

              himmelen, se, då var det allt fåfänglighet och
              ett jagande efter vind.

Pred. 1:15. Det som är krokigt kan icke bliva rakt, och det

som ej finnes kan ej komma med i någon räkning.

Pred. 1:16. Jag sade i mitt hjärta: “Se, jag har förvärvat

              mig stor vishet, och jag har förökat den, så att
              den övergår allas som före mig hava regerat över
              Jerusalem; ja, vishet och insikt har mitt hjärta
              inhämtat i rikt mått."

Pred. 1:17. Men när jag nu vände mitt hjärta till att förstå

              vishet och till att förstå oförnuft och dårskap,
              då insåg jag att också detta var ett jagande
              efter vind.

Pred. 1:18. Ty där mycken vishet är, där är mycken grämelse;

              och den som förökar sin insikt, han förökar sin
              plåga.
*21/02 Predikaren, 2 Kapitlet
                        Predikaren, 2 Kapitlet

                Glädjen och arbetet för att bereda sig
               glädje är fåfänglighet.  Det går den vise
                             såsom dåren.

Pred. 2:1. Jag sade i mitt hjärta: “Välan, jag vill pröva

              huru glädje kommer dig, gör dig nu goda dagar."
              Men se, också detta var fåfänglighet.

Pred. 2:2. Jag måste säga om löjet: “Det är dårskap”, och

om glädjen: “Vad gagnar den till?”

Pred. 2:3. I mitt hjärta begrundade jag huru jag skulle

              pläga min kropp med vin - allt under det att
              mitt hjärta ägnade sig åt vishet - och huru jag
              skulle hålla fast vid dårskap, till dess jag
              finge se vad som vore bäst för människors barn
              att göra under himmelen, de dagar de leva.

Pred. 2:4. Jag företog mig stora arbeten, jag byggde hus åt

mig, jag planterade vingårdar åt mig.

Pred. 2:5. Jag anlade åt mig lustgårdar och parker och

planterade i dem alla slags fruktträd.

Pred. 2:6. Jag anlade vattendammar åt mig för att ur dem

vattna den skog av träd, som växte upp.

Pred. 2:7. Jag köpte trälar och trälinnor, och hemfödda

              tjänare fostrades åt mig; jag fick ock boskap,
              fäkreatur och får, i större myckenhet än någon
              som före mig hade varit i Jerusalem.

Pred. 2:8. Jag samlade mig jämväl silver och guld och allt

              vad konungar och länder kunna äga; jag skaffade
              mig sångare och sångerskor och vad som är
              människors lust: en hustru, ja, många.

Pred. 2:9. Så blev jag stor, allt mer och mer, större än

              någon som före mig hade varit i Jerusalem; och
              under detta bevarade jag ändå min vishet.

Pred. 2:10. Intet som mina ögon begärde undanhöll jag dem,

              och ingen glädje nekade jag mitt hjärta. Ty mitt
              hjärta fann glädje i all min möda, och detta var
              min behållna del av all min möda.

Pred. 2:11. Men när jag så vände mig till att betrakta alla

              de verk som mina händer hade gjort, och den möda
              som jag hade nedlagt på dem, se, då var det allt
              fåfänglighet och ett jagande efter vind. Ja,
              under solen finnes intet som kan räknas för
              vinning.

Pred. 2:12. När jag alltså vände mig till att jämföra vishet

              med oförnuft och dårskap - ty vad kunna de
              människor göra, som komma efter konungen, annat
              än detsamma som man redan förut har gjort? -

Pred. 2:13. då insåg jag att visheten väl har samma

              företräde framför dårskapen, som ljuset har
              framför mörkret:

Pred. 2:14. Den vise har ögon i sitt huvud, men dåren

              vandrar i mörker. Dock märkte jag att det går
              den ene som den andre.

Pred. 2:15. Då sade jag i mitt hjärta: “Såsom det går dåren,

              så skall det ock gå mig; vad gagn har då därav
              att jag är förmer i vishet?" Och jag sade i mitt
              hjärta att också detta var fåfänglighet.

Pred. 2:16. Ty den vises minne varar icke evinnerligen, lika

              litet som dårens; i kommande dagar skall ju
              alltsammans redan vara förgätet. Och måste icke
              den vise dö såväl som dåren?

Pred. 2:17. Och jag blev led vid livet, ty illa behagade mig

              vad som händer under solen, eftersom allt är
              fåfänglighet och ett jagande efter vind.

Pred. 2:18. Ja, jag blev led vid all den möda som jag hade

              gjort mig under solen, eftersom jag åt någon
              annan som skall komma efter mig måste lämna vad
              jag ar gjort.

Pred. 2:19. Och vem vet om denne skall vara en vis man eller

              en dåre? Men ändå skall han få råda över allt
              det varpå jag har nedlagt min möda och min
              vishet under solen. Också detta är fåfänglighet.

Pred. 2:20. Så begynte jag då att åter förtvivla i mitt

              hjärta över all den möda som jag hade gjort mig
              under solen.

Pred. 2:21. Ty om en människa med vishet och insikt och

              skicklighet har utstått sin möda, så måste hon
              dock lämna sin del åt en annan som icke har haft
              någon möda därmed. Också detta är fåfänglighet
              och ett stort elände.

Pred. 2:22. Ja, vad gagn har människan av all möda och

hjärteoro som hon gör sig under solen?

Pred. 2:23. Alla hennes dagar äro ju fulla av plåga, och det

              besvär hon har är fullt av grämelse; icke ens om
              natten får hennes hjärta någon ro. Också detta
              är fåfänglighet.

Pred. 2:24. Det är icke en lycka som beror av människan

              själv, att hon kan äta och dricka och göra sig
              goda dagar under sin möda. Jag insåg att också
              detta kommer från Guds hand, hans som har sagt:

Pred. 2:25. “Vem kan äta, och vem kan njuta, mig förutan?”

Pred. 2:26. Ty åt den människa som täckes honom giver han

              vishet och insikt och glädje; men åt syndaren
              giver han besväret at samla in och lägga
              tillhopa, för att det sedan må tillfalla någon
              som täckes Gud. Också detta är fåfänglighet och
              ett jagande efter vind.
*21/03 Predikaren, 3 Kapitlet
                        Predikaren, 3 Kapitlet

                 Allt går sin givna gång, och allt är
                 fåfänglighet.  Människorna äro såsom
                               fänaden.

Pred. 3:1. Allting har sin tid, och vart företag under

himmelen har sin stund.

Pred. 3:2. Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera

              har sin tid, och rycka upp det planterade har
              sin tid.

Pred. 3:3. Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta

ned har sin tid, och bygga upp har sin tid.

Pred. 3:4. Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har

sin tid, och dansa har sin tid.

Pred. 3:5. Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop

              stenar har sin tid. Taga i famn har sin tid, och
              avhålla sig från famntag har sin tid.

Pred. 3:6. Söka upp har sin tid, och tappa bort har sin

              tid. Förvara har sin tid, och kasta bort har sin
              tid.

Pred. 3:7. Riva sönder har sin tid, och sy ihop har sin

tid. Tiga har sin tid, och tala har sin tid.

Pred. 3:8. Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig

har sin tid, och fred har sin tid.

Pred. 3:9. Vad förmån av sin möda har då den som arbetar?

Pred. 3:10. Jag såg vilket besvär Gud har givit människors

barn till att plåga sig med.

Pred. 3:11. Allt har han gjort skönt för sin tid, ja, han

              har ock lagt evigheten i människornas hjärtan,
              dock så, att de icke förmå att till fullo, ifrån
              begynnelsen intill änden, fatta det verk som Gud
              har gjort.

Pred. 3:12. Jag insåg att intet är bättre för dem, än att de

              äro glada och göra sig goda dagar, så länge de
              leva.

Pred. 3:13. Men om någon kan äta och dricka och njuta vad

              gott är under all sin möda, så är också detta en
              Guds gåva.

Pred. 3:14. Jag insåg att allt vad Gud gör skall förbliva

              evinnerligen; man kan icke lägga något därtill,
              ej heller taga något därifrån. Och Gud har så
              gjort, för att man skall frukta honom.

Pred. 3:15. Vad som är, det var redan förut, och vad som

              kommer att ske, det skedde ock redan förut; Gud
              söker blott fram det förgångna.

Pred. 3:16. Ytterligare såg jag under solen att på

              domarsätet rådde orättfärdighet, och på
              rättfärdighetens säte orättfärdighet.

Pred. 3:17. Då sade jag i mitt hjärta: Både den rättfärdige

              och den orättfärdige skall Gud döma; ty vart
              företag och allt vad man gör har sin tid hos
              honom.

Pred. 3:18. Jag sade i mitt hjärta: För människornas skull

              sker detta, på det att Gud må pröva dem, och på
              det att de själva må inse att de äro såsom
              fänad.

Pred. 3:19. Ty det går människors barn såsom det går

              fänaden, dem alla går det lika. Såsom fänaden
              dör, så dö ock de; enahanda ande hava de ock
              alla. Ja, människorna hava intet framför
              fänaden, ty allt är fåfänglighet.

Pred. 3:20. Alla går de till samma mål; alla have de kommit

av stoft, och alla skola de åter varda stoft.

Pred. 3:21. Vem kan veta om människornas ande att den stiger

              uppåt, och om fänadens ande att den far ned
              under jorden?

Pred. 3:22. Och jag såg att intet är bättre för människan,

              än att hon är glad under sitt arbete; ty detta
              är den del hon får. Ty vem kan föra henne
              tillbaka, så att hon får se och hava glädje av
              vad som skall ske efter henne?
*21/04 Predikaren, 4 Kapitlet
                        Predikaren, 4 Kapitlet

                Orättrådigheten på jorden.  Den ensamme
                           och den fattige.

Pred. 4:1. Och ytterligare såg jag på alla de

              våldsgärningar som förövas under solen. Jag såg
              förtryckta fälla tårar, och ingen fanns, som
              tröstade dem; jag såg dem lida övervåld av sina
              förtryckares hand, och ingen fanns, som tröstade
              dem.

Pred. 4:2. Då prisade jag de döda, som redan hade fått dö,

lyckliga framför de levande, som ännu leva;

Pred. 4:3. Men lycklig framför båda prisade jag den som

              ännu icke hade kommit till, den som hade sluppit
              att se vad ont som göres under solen.

Pred. 4:4. Och jag såg att all möda och all skicklighet i

              vad som göres icke är annat än den enes avund
              mot den andre. Också detta är fåfänglighet och
              ett jagande efter vind.

Pred. 4:5. Dåren lägger händerna i kors och tär så sitt

eget kött.

Pred. 4:6. Ja, bättre är en handfull ro än båda händerna

fulla med möda och med jagande efter vind.

Pred. 4:7. Och ytterligare såg jag något som är

fåfänglighet under solen:

Pred. 4:8. mången finnes, som står ensam och icke har någon

              jämte sig, varken son eller broder; och likväl
              är det ingen ände på all hans möda, och hans
              ögon bliva icke mätta på rikedom. Och för vem
              mödar jag mig då och nekar mig själv vad gott
              är? Också detta är fåfänglighet och ett uselt
              besvär.

Pred. 4:9. Bättre är att vara två än en, ty de två få

större vinning av sin möda.

Pred. 4:10. Om någondera faller, så kan ju den andre resa

              upp sin medbroder. Men ve den ensamme, om han
              faller och icke en annan finnes, som kan resa
              upp honom.

Pred. 4:11. Likaledes, om två ligga tillsammans, så hava de

              det varmt; men huru skall den ensamme bliva
              varm?

Pred. 4:12. Och om någon kan slå ned den som är ensam, så

              hålla dock två stånd mot angriparen. Och en
              tretvinnad tråd brister icke så snart.

Pred. 4:13. Bättre är en gammal konung som är dåraktig och

              ej har förstånd nog att låta varna sig är en
              fattig yngling med vishet.

Pred. 4:14. Ty ifrån fängelset gick en gång en sådan till

              konungavälde, fastän han var född i fattigdom
              inom den andres rike.

Pred. 4:15. Jag såg huru alla som levde och rörde sig under

              solen följde ynglingen, denne nye som skulle
              träda i den förres ställe;

Pred. 4:16. det var ingen ände på hela skaran av alla dem

              som han gick i spetsen för. Men ändå hava de
              efterkommande ingen glädje av honom. Ty också
              detta är fåfänglighet och ett jagande efter
              vind.

Pred. 4:17. Bevara din fot, när du går till Guds hus; att

              komma dit för att höra är bättre än något
              slaktoffer som dårarna frambära; ty de äro
              oförståndiga och göra så vad ont är.
*21/05 Predikaren, 5 Kapitlet
                        Predikaren, 5 Kapitlet

                Förhastade löften inför Gud.  Fåfänglig
                       undran; fåfänglig ävlan.

Pred. 5:1. Var icke obetänksam med din mun, och låt icke

              ditt hjärta förhasta sig med att uttala något
              ord inför Gud. Gud är ju i himmelen, och du är
              på jorden; låt därför dina ord vara få.

Pred. 5:2. Ty tanklöshet har med sig mångahanda besvär, och

en dåres röst har överflöd på ord.

Pred. 5:3. När du har gjort ett löfte åt Gud, så dröj icke

              att infria det; ty till dårar har han icke
              behag. Det löfte du har givit skall du infria.

Pred. 5:4. Det är bättre att du intet lovar, än att du gör

ett löfte och icke infriar det.

Pred. 5:5. Låt icke din mun draga skuld över hela din

              kropp; och säg icke inför Guds sändebud att det
              var ett förhastande. Icke vill du att Gud skall
              förtörnas för ditt tals skull, så att han
              fördärvar sina händers verk?

Pred. 5:6. Se, där mycken tanklöshet och fåfänglighet är,

              där är ock en myckenhet av ord. Ja, Gud må du
              frukta.

Pred. 5:7. Om du ser att den fattige förtryckes, och att

              rätt och rättfärdighet våldföres i landet, så
              förundra dig icke däröver; ty på den höge vaktar
              en högre, och andra ännu högre vakta på dem
              båda.

Pred. 5:8. Och vid allt detta är det en förmån för ett land

              att hava en konung som så styr, att marken
              bliver brukad.

Pred. 5:9. Den som så älskar penningar bliver icke mätt på

              penningar, och den som älskar rikedom har ingen
              vinning därav. Också detta är fåfänglighet.

Pred. 5:10. När ägodelarna förökas, bliva ock de som äta av

              dem många; och till vad gagn äro de då för
              ägaren, utom att hans ögon få se dem?

Pred. 5:11. Söt är arbetarens sömn, vare sig han har litet

              eller mycket att äta; men den rikes överflöd
              tillstädjer honom icke att sova.

Pred. 5:12. Ett bedrövligt elände som jag har sett under

              solen är det att hopsparad rikedom kan bliva sin
              ägare till skada.

Pred. 5:13. Och om rikedomen har gått förlorad för någon

              genom en olycka, så får hans son, om han har
              fött en son, alls intet därav.

Pred. 5:14. Sådan som han kom ur sin moders liv måste han

              själv åter gå bort, lika naken som han kom, och
              för sin möda får han alls intet som han kan taga
              med sig.

Pred. 5:15. Också det är ett bedrövligt elände. Om han måste

              gå bort alldeles sådan som han kom, vad förmån
              har han då därav att han så mödar sig - för
              vind?

Pred. 5:16. Nej, alla sina livsdagar framlever han i mörker;

              och mycken grämelse har han, och plåga och
              förtret.

Pred. 5:17. Se, vad jag har funnit vara bäst och skönast för

              människan, det är att hon äter och drikcker och
              gör sig goda dagar vid den möda som hon har
              under solen, medan de livsdagar vara, som Gud
              giver henne; ty detta är den del hon får.

Pred. 5:18. Och om Gud åt någon har givit rikedom och

              skatter, och därtill förunnat honom makt att
              njuta härav och att göra sig till godo sin del
              och att vara glad under sin möda, så är också
              detta en Guds gåva.

Pred. 5:19. Ty man tänker då icke så mycket på sina

              livsdagars gång, när Gud förlänar glädje i
              hjärtat.
*21/06 Predikaren, 6 Kapitlet
                        Predikaren, 6 Kapitlet

                       Rikedomens fåfänglighet.

Pred. 6:1. Ett elände som jag har sett under solen, och som

kommer tungt över människorna är det,

Pred. 6:2. när Gud åt någon har givit rikedom och skatter

              och ära, så att denne för sin räkning intet
              saknar av allt det han önskar sig, och Gud sedan
              icke förunnar honom makt att själv njuta därav,
              utan låter en främling få njuta därav; detta är
              fåfänglighet och en usel plåga.

Pred. 6:3. Om en man än finge hundra barn och finge leva i

              många år, ja, om hans livsdagar bleve än så
              många, men hans själ icke finge njuta sig mätt
              av hans goda, och om han så bleve utan
              begravning, då säger jag: lyckligare än han är
              ett ofullgånget foster.

Pred. 6:4. Ty såsom ett fåfängligt ting har detta kommit

              till världen, och i mörker går det bort, och i
              mörker höljes dess namn;

Pred. 6:5. det fick ej ens se solen, och det vet av intet.

Ett sådant har bättre ro än han.

Pred. 6:6. Ja, om han än levde i två gånger tusen år utan

              att få njuta något gott - gå icke ändå alla till
              samma mål?

Pred. 6:7. All människans möda är för hennes mun, och

likväl bliver hennes hunger icke mättad.

Pred. 6:8. Ty vad förmån har den vise framför dåren? Vad

              båtar det den fattige, om han förstår att skicka
              sig inför de levande?

Pred. 6:9. Bättre är att se något för ögonen än att fara

              efter något med begäret. Också detta är
              fåfänglighet och ett jagande efter vind.

Pred. 6:10. Vad som är, det var redan förut nämnt vid namn;

              förutbestämt var vad en människa skulle bliva.
              Och hon kan icke gå till rätta med honom som är
              mäktigare än hon själv.

Pred. 6:11. Ty om man ock ordar än så mycket och därmed

              förökar fåfängligheten, vad förmån har man
              därav?
*21/07 Predikaren, 7 Kapitlet
                        Predikaren, 7 Kapitlet

                  Sorg och glädje, rättfärdighet och
               orättfärdighet, vishet, kvinnors ondska
                                 m.m.

Pred. 7:1. Ty vem vet vad gott som skall hända en människa

              i livet, under de fåfängliga livsdagar som hon
              får framleva, lik en skugga? Och vem kan säga en
              människa vad som efter henne skall ske under
              solen?

Pred. 7:2. Bättre är gott namn än god salva, och bättre är

dödens dag än födelsedagen.

Pred. 7:3. Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i

              sorgehus; ty där är änden för alla människor,
              och den efterlevande må lägga det på hjärtat.

Pred. 7:4. Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör

ansiktet sorgset far hjärtat väl.

Pred. 7:5. De visas hjärtan äro i sorgehus, och dårarnas

hjärtan i hus där man glädes.

Pred. 7:6. Bättre är att höra förebråelser av en vis man än

att få höra sång av dårar.

Pred. 7:7. Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är

dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.

Pred. 7:8. Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre,

och mutor fördärva hjärtat.

Pred. 7:9. Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse;

bättre är en tålmodig man än en högmodig.

Pred. 7:10. Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma

dig, ty grämelse bor i dårars bröst.

Pred. 7:11. Spörj icke: “Varav kommer det att forna dagar

              voro bättre än våra?" Ty icke av vishet kan du
              fråga så.

Pred. 7:12. Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer

i värde för dom som se solen.

Pred. 7:13. Ty under vishetens beskärm är man såsom under

              penningens beskärm, men den förståndiges förmån
              är att visheten behåller sin ägare vid liv.

Pred. 7:14. Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har

gjort krokigt?

Pred. 7:15. Var alltså vid gott mod under den goda dagen,

              och betänk under den onda dagen att Gud har
              gjort denna såväl som den andra, för att
              människan icke skall kunna utfinna något om det
              som skall ske, när hon är borta.

Pred. 7:16. Det ena som det andra har jag sett under mina

              fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har
              förfåtts i sin rättfärdighet, och mången
              orättfärdig som länge har fått leva i sin
              ondska.

Pred. 7:17. Var icke alltför rättfärdighet, och var icke

              alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig
              själv?

Pred. 7:18. Var icke alltför orättfärdig, och var icke en

dåre; icke vill du dö i förtid?

Pred. 7:19. Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan

              att ändå släppa det andra; ty den som fruktar
              Gud finner en utväg ur allt detta.

Pred. 7:20. Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i

staden.

Pred. 7:21. Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden,

              att hon gör vad gott är och icke begår någon
              synd.

Pred. 7:22. Akta icke heller på alla ord som man talar,

              eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala
              förbannelser över dig.

Pred. 7:23. Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har

uttalat förbannelser över andra.

Pred. 7:24. Detta allt har jag försökt att utröna genom

              vishet. Jag sade: "Jag vill bliva vis", men
              visheten förblev fjärran ifrån mig.

Pred. 7:25. Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i

djupet; vem kan utgrunda det?

Pred. 7:26. När jag vände mig med mitt hjärta till att

              eftersinna och begrunda, och till att söka
              visheten och det som är huvudsumman, och till
              att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och
              dåraktigheten i dess oförnuft,

Pred. 7:27. då fann jag något som var bittrare än döden:

              kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett
              hjärta som är en snare, och armar som äro bojor.
              Den som täckes Gud kan undkomma henne, men
              syndaren bliver hennes fånge.

Pred. 7:28. Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag

              lade det ena till det andra för att komma till
              huvudsumman.

Pred. 7:29. Något gives, som min själ beständigt har sökt,

              men som jag icke har funnit: väl har jag funnit
              en man bland tusen, men en kvinna har jag icke
              funnit i hela hopen.

Pred. 7:30. Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort

              människorna sådana de borde vara, men själva
              tänka de ut mångahanda funder.
*21/08 Predikaren, 8 Kapitlet
                        Predikaren, 8 Kapitlet

               Levnadsregler och tänkespråk.  Orättvisor
                              i världen.

Pred. 8:1. Vem är lik den vise, och vem förstår att så

              uttyda en sak? Visheten gör människans ansikte
              ljust, genom den förvandlas det råa i hennes
              uppsyn.

Pred. 8:2. Jag säger er: Akta på konungens bud, ja, gör det

för den eds skull som du har svurit vid Gud.

Pred. 8:3. Förhasta dig icke att övergiva honom, inlåt dig

              ej på något som är ont; han kan ju göra allt vad
              han vill.

Pred. 8:4. Ty en konungs ord är mäktigt, och vem kan säga

till honom: “Vad gör du?”

Pred. 8:5. Den som håller budet skall icke veta av något

              ont; och tid och sätt skall den vises hjärta
              lära känna.

Pred. 8:6. Ty vart företag har sin tid och sitt sätt, och

en människas ondska kommer tungt över henne.

Pred. 8:7. Hon vet ju icke vad som kommer att ske; vem kan

säga henne huru något kommer att ske?

Pred. 8:8. Ingen människa har makt över vinden, till att

              hejda den, ej heller har någon makt över döens
              dag, ej heller finns undanflykt i krig; så kan
              ogudaktigheten icke rädda sin man.

Pred. 8:9. Allt detta såg jag, när jag gav akt på allt vad

              som händer under solen, i en tid då den ena
              människan har makt över den andra, henne till
              olycka.

Pred. 8:10. Ock likaledes såg jag att de ogudaktiga fingo

              komma i sin grav och gå till vila, under det att
              sådana som hade gjort vad rätt var måste draga
              bort ifrån den Heliges boning och blevo förgätna
              i staden. Också detta är fåfänglighet.

Pred. 8:11. Därför att dom icke strax går över vad ont som

              göres, få människors barn dristighet att göra
              det ont är,

Pred. 8:12. eftersom syndaren hundra gånger kan göra vad ont

              är och likväl får länge leva. Dock vet jag ju
              att det skall gå de gudfruktiga väl, därför att
              de frukta Gud,

Pred. 8:13. men att det icke skall gå den ogudaktige väl,

              och att hans dagar icke skola förlängas, såsom
              skuggan förlänges, eftersom han icke fruktar
              Gud.

Pred. 8:14. En fåfänglighet som händer här på jorden är det

              att rättfärdiga finnas, vilka det går såsom hade
              de gjort de ogudaktigas gärningar, och att
              ogudaktiga finnas, vilka det går såsom hade de
              gjort de rättfärdigas gärningar. Jag sade: Också
              detta är fåfänglighet.

Pred. 8:15. Så prisade jag då glädjen och fann att intet är

              bättre för människan under solen, än att hon
              äter ock dricker och är glad, så att detta får
              följa henne vid hennes möda, under de livsdagar
              som Gud giver henne under solen.

Pred. 8:16. När jag vände mitt hjärta till att förstå

              vishet, och till att betrakta det besvär som man
              gör sig på jorden utan att få sömn i sina ögon,
              varken dag eller natt,

Pred. 8:17. då insåg jag att det är så med alla Guds verk,

              att människan icke förmår fatta vad som händer
              under solen; ty huru mycket en människa än mödar
              sig för att utforska det, fattar hon det ändå
              icke. Och om någon vis man tänker att han skall
              kunna förstå det, så kommer han ändå icke att
              kunna fatta det.
*21/09 Predikaren, 9 Kapitlet
                        Predikaren, 9 Kapitlet

                 Människornas öde beror icke av deras
                    gärningar.  Visheten föraktas.

Pred. 9:1. Ja, allt detta har jag besinnat, och jag har

              sökt pröva allt detta, huru de rättfärdiga och
              de visa och deras verk äro i Guds våld. Varken
              om kärlek eller hat kan en människa veta något
              förut; allt kan förestå henne.

Pred. 9:2. Ja, allt kan vederfaras alla; det går den

              rättfärdige såsom den ogudaktige, den gode och
              rene såsom den orene, den som offrar såsom den
              vilken icke offrar; den gode räknas lika med
              syndaren, den som svär bliver lik den som har
              försyn för att svärja.

Pred. 9:3. Ett elände vid allt som händer under solen är

              detta, att det går alla lika. Därför äro ock
              människornas hjärtan fulla med ondska, och
              oförnuft är i deras hjärtan, så länge de leva;
              och sedan måste de ned bland de döda.

Pred. 9:4. För den som utkoras att vara i de levandes skara

              finnes ju ännu något att hoppas; ty bättre är
              att vara en levande hund än ett dött lejon.

Pred. 9:5. Och väl veta de som leva att de måste dö, men de

              döda vet alls intet, och de hava ingen vinning
              mer att vänta, utan deras åminnelse är förgäten.

Pred. 9:6. Både deras kärlek och deras hat och deras avund

              hava redan nått sin ände, och aldrig någonsin få
              de mer någon del i vad som händer under solen.

Pred. 9:7. Välan, så ät då ditt bröd med glädje, och drick

              ditt vin med glatt hjärta, ty Gud har redan i
              förväg givit sitt bifall till vad du gör.

Pred. 9:8. Låt dina kläder alltid vara vita, och låt aldrig

olja fattas på ditt huvud.

Pred. 9:9. Njut livet med någon kvinna som du älskar, så

              länge de fåfängliga livsdagar vara, som förlänas
              dig under solen, ja, under alla dina fåfängliga
              dagar; ty detta är den del du får i livet vid
              den möda som du gör dig under solen.

Pred. 9:10. Allt vad du förmår uträtta med din kraft må du

              söka uträtta; ty i dödsriket, dit du går, kan
              man icke verka eller tänka, där finnes ingen
              insikt eller vishet.

Pred. 9:11. Ytterligare såg jag under solen att det icke

              beror av de snabba huru de lyckas i löpandet,
              icke av hjältarna huru striden utfaller, icke av
              de visa huru de få sitt bröd, icke av de kloka
              vad rikedom de förvärva, eller av de förståndiga
              vad ynnest de vinna, utan att allt för dem beror
              av tid och lägenhet.

Pred. 9:12. Ty människan känner icke sin tid, lika litet som

              fiskarna, vilka fångas i olycksnätet, eller
              fåglarna, vilka fastna i snaran. Såsom dessa, så
              snärjas ock människornas barn på olyckans tid,
              när ofärd plötsligt faller över dem.

Pred. 9:13. Också detta såg jag under solen, ett

visdomsverk, som tycktes mig stort:

Pred. 9:14. Det fanns en liten stad med få invånare, och mot

              den kom en stor konung och belägrade den och
              byggde stora bålverk mot den.

Pred. 9:15. Men därinne fanns en fattig man som var vis; och

              denne räddade staden genom sin vishet. Dock,
              sedan tänkte ingen människa på denne fattige
              man.

Pred. 9:16. Då sade jag: Väl är vishet bättre än styrka, men

              den fattiges vishet bliver icke föraktad, och
              hans ord varda icke hörda.

Pred. 9:17. De vises ord, om de ock höras helt stilla, äro

förmer än allt ropande av en dårarnas överste.

Pred. 9:18. Bättre är vishet än krigsredskap; ty en enda som

felar kan fördärva mycket gott.
*21/10 Predikaren, 10 Kapitlet

Predikaren, 10 Kapitlet

Levnadsregler och tänkespråk.

Pred. 10:1. Giftflugor vålla stank och jäsning i

              salvoberedarens salva; så uppväger ett grand av
              dårskap både vishet och ära.

Pred. 10:2. Den vise har sitt hjärta åt höger, men dåren har

sitt hjärta åt vänster.

Pred. 10:3. Ja, varhelst dåren går kommer hans förstånd till

              korta, och till alla säger han ifrån, att han är
              en dåre.

Pred. 10:4. Om hos en furste vrede uppstår mot dig, så håll

              dig dock stilla, ty saktmod gör stora synder
              ogjorda.

Pred. 10:5. Ett elände gives, som jag har sett under solen,

ett fel som beror av den som har makten:

Pred. 10:6. att dårskap sättes på höga platser, medan

förnämliga män få sitta i förnedring.

Pred. 10:7. Jag har sett trälar färas till häst och

hövdingar få gå till fots såsom trälar.

Pred. 10:8. Den som gräver en grop, han faller själv däri,

              och den som bryter ned en mur, honom stinger
              ormen.

Pred. 10:9. Den som vältrar bort stenar bliver skadad av

dem, den som hugger ved kommer i fara därvid.

Pred. 10:10. Om man icke slipar eggen, när ett järn har

              blivit slött, så måste man anstränga krafterna
              dess mer; och vishet är att göra allt på bästa
              sätt.

Pred. 10:11. Om ormen får stinga, innan han har blivit

              tjusad, så har besvärjaren intet gagn av sin
              konst.

Pred. 10:12. Med sin muns ord förvärvar den vise ynnest, men

dårens läppar fördärva honom själv.

Pred. 10:13. Begynnelsen på hans muns ord är dårskap, och

änden på hans tal är uselt oförnuft.

Pred. 10:14. Och dåren är rik på ord; dock vet ingen människa

              vad som skall ske; vem kan säga en människa vad
              som efter henne skall ske?

Pred. 10:15. Dårens möda bliver honom tung, ty icke ens till

staden hittar han fram.

Pred. 10:16. Ve dig, du land vars konung är ett barn, och

vars furstar hålla måltid redan på morgonen!

Pred. 10:17. Väl dig, du land vars konung är en ädling, och

              vars furstar hålla måltig i tillbörlig tid, med
              måttlighet, och icke för att överlasta sig!

Pred. 10:18. Genom lättja förfalla husets bjälkar, och genom

försumlighet dryper det in i huset.

Pred. 10:19. Till sin förlustelse håller man gästabud, och

              vinet gör livet glatt; men penningen är det som
              förlänar alltsammans.

Pred. 10:20. Uttala ej ens i din tanke förbannelser över en

              konung, och ej ens i din sovkammare förbannelser
              över en rik man; ty himmelens fåglar böra fram
              ditt tal, och de bevingade förkunna vad du har
              sagt.
*21/11 Predikaren, 11 Kapitlet
                       Predikaren, 11 Kapitlet

                    Levnadsregler och tänkespråk.

Pred. 11:1. Sänd ditt bröd över vattnet, ty i tidens längd

får du det tillbaka.

Pred. 11:2. Dela vad du har i sju delar, ja, i åtta, ty du

vet icke vilken olycka som kan gå över landet.

Pred. 11:3. Om molnen äro fulla av regn, så tömma de ut det

              på jorden; och om ett träd faller omkull, det må
              falla mot söder eller mot norr, så ligger det på
              den plats där det har fallit.

Pred. 11:4. En vindspejare får aldrig så, och en molnspanare

får aldrig skörda.

Pred. 11:5. Lika litet som du vet vart vinden far, eller

              huru benen bildas i den havandes liv, lika litet
              förstår du Guds verk, hans som verkar
              alltsammans.

Pred. 11:6. Så ut om morgonen din säd, och underlåt det ej

              heller om aftonen, ty du vet icke vilketdera som
              är gagneligast, eller om det ena jämte det andra
              är bäst.

Pred. 11:7. Och ljuset är ljuvligt, och det är gott för

ögonen att få se solen.

Pred. 11:8. Ja, om en människa får leva än så många år, så

              må hon vara glad under dem alla, men betänka,
              att eftersom mörkrets dagar bliva så många, är
              ändå allt som händer fåfänglighet.

Pred. 11:9. Gläd dig, du yngling, i din ungdom, och låt ditt

              hjärta unna dig fröjd i din ungdomstid; ja,
              vandra de vägar ditt hjärta lyster och så, som
              det behagar dina ögon. Men vet att Gud för allt
              detta skall draga dig till doms.

Pred. 11:10. Ja, låt grämelse vika ur ditt hjärta, och håll

              plåga borta från din kropp. Ty ungdom och
              blomstring är fåfänglighet.
*21/12 Predikaren, 12 Kapitlet
                       Predikaren, 12 Kapitlet

                    Ungdom och ålderdom.  Slutord.

Pred. 12:1. Så tänk då på din Skapare i din ungdomstid,

              förrän de onda dagarna komma och de år nalkas,
              om vilka du skall säga: "Jag finner icke behag i
              dem";

Pred. 12:2. Ja, förrän solen bliver förmörkad, och

              dagsljuset och månen och stjärnorna; före den
              ålder då molnen komma igen efter regnet,

Pred. 12:3. den tid då väktarna i huset darra och de starka

              männen kröka sig; då malerskorna sitta fåfänga,
              så få som de nu hava blivit, och skåderskorna
              hava det mörkt i sina fönster;

Pred. 12:4. då dörrarna åt gatan stängas till, medan ljudet

              från kvarnen försvagas; då man står upp, när
              fågeln begynner kvittra, och alla sångens tärnor
              sänka rösten;

Pred. 12:5. då man fruktar för var backe och förskräckelser

              bo på vägarna; då mandelträder blommar och
              gräshoppan släpar sig fram och kaprisknoppen
              bliver utan kraft, nu då människan skall fara
              till sin eviga boning och gråtarna redan gå och
              vänta på gatan;

Pred. 12:6. ja, förrän silversnöret ryckes bort och den

              gyllene skålen slås sönder, och förrän ämbaret
              vid källan krossas och hjulet slås sönder och
              faller i brunnen

Pred. 12:7. och stoftet vänder åter till jorden, varifrån

              det har kommit, och anden vänder åter till Gud,
              som har givit den.

Pred. 12:8. Fåfängligheters fåfänglighet! säger Predikaren.

Allt är fåfänglighet!

Pred. 12:9. För övrigt är att säga att Predikaren var en vis

              man, som också annars lärde folket insikt och
              övervägde och rannsakade; många ordspråk
              författade han.

Pred. 12:10. Predikaren sökte efter att finna välbehagliga

              ord, sådant som med rätt kunde skrivas, och
              sådant som med sanning kunde sägas.

Pred. 12:11. De visas ord äro såsom uddar, och lika indrivna

              spikar äro deras tänkespråk. De äro gåvor från
              en och samma Herde.

Pred. 12:12. Och för övrigt är utom detta att säga: Min son,

              låt varna dig! Ingen ände är på det myckna
              bokskrivandet, och mycket studerande gör kroppen
              trött.

Pred. 12:13. Änden på talet, om vi vilja höra huvudsumman, är

              detta: Frukta Gud och håll hans bud, ty det hör
              alla människor till.

Pred. 12:14. Ty Gud skall draga alla gärningar till doms, när

              han dömer allt vad förborgat är, evad det är
              gott eller ont.

*22 Höga Visan
+22/01 Höga Visan, 1 Kapitlet

Höga Visan, 1 Kapitlet

                Bruden talar om och till brudgummen v.
                2--4.  -- Bruden talar om sig själv v.
                   5--6 -- Bruden stämmer möte med
               brudgummen v.  7--8.  -- Brudgummen talar
                 till bruden v.  9--11, hon svarar v.
               12--14, han talar v.  15, hon svarar åter
                              v.  16--17.
+22/02 Höga Visan, 2 Kapitlet
                        Höga Visan, 2 Kapitlet

               Bruden talar v.  1, brudgummen svarar v.
               2, bruden talar åter v.  3--5.   -- Bruden
                talar till Jerusalems döttrar v.  6--7.
                   -- Bruden talar v.   8--9, anför
                brudgummens ord v.  10--14.  -- Vers om
                 vingårdens fiender v.  15.  -- Bruden
                           talar v.  16--17.
+22/03 Höga Visan, 3 Kapitlet
                        Höga Visan, 3 Kapitlet

                 Bruden berättar en dröm v.  1--4.  --
               Bruden talar till Jerusalems döttrar v.
                 5.  -- Brudtåget beskrives v.  6--11.
+22/04 Höga Visan, 4 Kapitlet
                        Höga Visan, 4 Kapitlet

               Brudgummen beskriver bruden v.  1--7.  --
               Brudgummen vill hämta bruden från bergen
               v.  8.  -- Brudgummen talar till bruden v.
                9--11.  -- Brudgummen talar v.  12--15,
                bruden svarar v.  16, brudgummen svarar
                åter 5:1a.  -- Lyckönskan till brud och
                            brudgum 5:1b.
+22/05 Höga Visan, 5 Kapitlet
                        Höga Visan, 5 Kapitlet

                Bruden talar v.  2a, anför brudgummens
                 ord v.  2b och sitt svar v.  3, talar
               vidare v.  4--8.  Jerusalems döttrar tala
                v.  9, bruden svarar och beskriver sin
                  brudgum för Jerusalems döttrar v.
               10--16, Jerusalems döttrar fråga v.  17,
                        bruden svarar 6:1--2.
+22/06 Höga Visan, 6 Kapitlet
                        Höga Visan, 6 Kapitlet

               Brudgummen beskriver bruden v.  3--6.  --
               Brudgummen jämför sin brud med andra v.
               7--8.  -- Brudgummen talar om bruden och
                         sig själv v.  9--11.
+22/07 Höga Visan, 7 Kapitlet
                        Höga Visan, 7 Kapitlet

               Den dansande bruden beskrives 6:12--7:5.
               -- Brudgummen talar om sin kärlek och om
                  bruden v.  6--9a, bruden svarar v.
                  9b--10.  -- Bruden talar v.  11--13.
+22/08 Höga Visan, 8 Kapitlet
                        Höga Visan, 8 Kapitlet

                Bruden talar v.  1--2.  -- Bruden talar
                 till Jerusalems döttrar v.  3--4.   --
                  Brudens uppträdande omtalas v.  5a.
                 Bruden talar 5b--7.  -- En av brudens
               bröder talar v.  8, en annan broder v.  9,
               bruden själv v.  10.   -- Brudgummen talar
                v.  11--12.  -- Brudgummen talar v.  13,
                            bruden v.  14.

*23/ Jesaja
*23/01 Jesaja, 1 Kapitlet

Jesaja, 1 Kapitlet

Botpredikan för det avfälliga Juda.

  1. Detta är Jesajas, Amos’ sons, syner, vad han skådade angående
    Juda och Jerusalem i Ussias, Jotams, Ahas’ och Hiskias, Juda
    konungars, tid.
  2. Hören, I himlar,och lyssna, du jord;
    ty HERREN talar.
    Barn har jag uppfött och fostrat,
    men de hava avfallit från mig.
  3. En oxe känner sin ägare
    och en åsna sin herres krubba,
    men Israel känner intet,
    mitt folk förstår intet.
  4. Ve dig, du syndiga släkte,
    du skuldbelastade folk,
    du ogärningsmäns avföda,I vanartiga barn,
    som haven övergivit HERREN,
    föraktat Israels Helige

    och vikit bort ifrån honom!

  5. Var skall man mer slå eder,då I så fortgån i avfällighet?
    Hela huvudet är ju krankt,

    och hela hjärtat är sjukt.

  6. Ifrån fotbladet ända upp till huvudetfinnes intet helt,
    blott sårmärken och blånader

    och friska sår,
    icke utkramade eller förbundna

    eller lenade med olja.

  7. Edert land är en ödemark,edra städer äro uppbrända i eld,
    edra åkrar bliva i eder åsyn

    förtärda av främlingar;
    en ödeläggelse är det,

    såsom där främlingar hava omstörtat allt.

  8. Allenast dottern Sion står kvar där,såsom en hydda i en vingård,
    såsom ett vaktskjul på ett gurkfält,

    såsom en inspärrad stad.

  9. Om HERREN Sebaot icke hade lämnaten liten återstod kvar åt oss,
    då vore vi såsom Sodom,

    vi vore Gomorra lika.

  10. Hören HERRENS ord,I Sodomsfurstar,
    lyssna till vår Guds lag,

    du Gomorra-folk.

  11. Vad skall jag med edra många slaktoffer?säger HERREN.
    Jag är mätt på brännoffer av vädurar

    och på gödkalvars fett,
    och till blod av tjurar och lamm

    och bockar har jag intet behag.

  12. När I kommen för att träda framinför mitt ansikte,
    vem begär då av eder det,

    att mina förgårdar trampas ned?

  13. Bären ej vidare framfåfängliga spisoffer;
    ångan av dem är

    en styggelse för mig.
    Nymånader och sabbater

    och utlysta fester,
    ondska i förening med högtidsförsamlingar,

    sådant kan jag icke lida.

  14. Edra nymånader och högtiderhatar min själ;
    de hava blivit mig en börda,

    jag orkar ej bära den.

  15. Ja, huru I än uträcken edra händer,så gömmer jag mina ögon för eder,
    och om I än mycket bedjen,

    så hör jag icke därpå.
    Edra händer äro fulla av blod;

  16. tvån eder då, och renen eder.
    Skaffen edert onda väsendebort ifrån mina ögon.
    Hören upp att göra, vad ont är.
  17. Lären att göra vad gott är,
    faren efter det rätt är,visen förtryckaren på bättre vägar,
    skaffen den faderlöse rätt,

    utfören änkans sak.

  18. Kom, låt oss gå till rättamed varandra, säger HERREN.
    Om edra synder än äro blodröda,

    så kunna de bliva snövita,
    och om de äro röda såsom scharlakan,

    så kunna de bliva såsom vit ull.

  19. Om I ären villiga att höra,skolen I få äta av landets goda.
  20. Men ären I ovilliga och gensträviga,skolen I förtäras av svärd;
    ty så har HERRENS mun talat.
  21. Huru har hon icke blivit en sköka,den trogna staden!
    Den var full av rätt,

    rättfärdighet bodde därinne,
    men nu bo där mördare.

  22. Ditt silver har blivit slagg,
    ditt ädla vin är utspätt med vatten.
  23. Dina styresmän äro upprorsmänoch tjuvars stallbröder.
    Alla älskar de mutor

    och fara efter vinning.
    Den faderlöse skaffa de icke rätt,
    och änkans sak

    kommer icke inför dem.

  24. Därför säger Herren,HERREN Sebaot,
    den Starke i Israel:
    Ve! Jag vill släcka

    min harm på mina ovänner
    och hämnas på mina fiender.

  25. Jag vill vända min hand emot dig
    och bortrensa ditt slagg såsom med lutsalt
    och skaffa bort all din oädla malm.
  26. Jag vill åter giva digsådana domare som tillförne,
    och sådana rådsherrar

    som du förut ägde.
    Därefter skall du kallas

    »rättfärdighetens stad»,
    »en trogen stad».

  27. Sion skall genom rätt bliva förlossadoch dess omvända genom rättfärdighet.
  28. Men fördärv skall drabbaalla överträdare och syndare,
    och de som övergiva HERREN,

    de skola förgås.

  29. Ja, de skola komma på skam med de terebintersom voro eder fröjd;
    och I skolen få blygas över de lustgårdar [1]

    som I haden så kära.

  30. Ty I skolen bliva såsom en terebintmed vissnade löv
    och varda lika en lustgård

    utan något vatten.

  31. Och de väldige skola varda såsom blår,och deras verk såsom en gnista,
    och de skola tillsammans brinna,

    och ingen skall kunna släcka.

[1] Se Lustgård i Ordförkl.
*23/02 Jesaja, 2 Kapitlet

Jesaja, 2 Kapitlet

                Sions framtida storhet.  Dess nuvarande
               syndfullhet.  Domen genom en Herrens dag.
  1. Detta är vad Jesaja, Amos’ son, skådade angående Juda och
    Jerusalem.
  2. Och det skall ske i kommande dagaratt det berg där HERRENS hus är
    skall stå där fast grundat
    och vara det yppersta ibland bergen

    och upphöjt över andra höjder;
    och alla hednafolk skola strömma dit,

  3. ja, många folk skola gå åstadoch skola säga:
    »Upp, låt oss draga åstad

    till HERRENS berg,
    upp till Jakobs Guds hus,
    för att han må undervisa oss om sina vägar,

    så att vi kunna vandra på hans stigar.»
    Ty från Sion skall lag utgå,

    och HERRENS ord från Jerusalem.

  4. Och han skall döma mellan hednafolken
    och skipa rätt åt många folk.
    Då skola de smida sina svärd till plogbillar
    och sina spjut till vingårdsknivar.
    Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra
    och icke mer lära sig att strida.
  5. I av Jakobs hus, kommen,
    låtom oss vandra i HERRENS ljus.
  6. Ty du har förskjutit ditt folk,Jakobs hus,
    därför att de äro fulla av Österlandets väsende

    och öva teckentyderi såsom filistéerna;
    ja, med främlingar förbinda de sig.

  7. Deras land är fullt av silver och guld,
    och på deras skatter är ingen ände;
    deras land är fullt av hästar,
    och på deras vagnar är ingen ände;
  8. deras land är ock fullt av avgudar,
    och sina egna händers verk tillbedja de,
    det som deras fingrar hava gjort.
  9. Därför bliva människorna nedböjdaoch männen ödmjukade;
    du kan icke förlåta dem.
  10. Fly in i klippan,och göm dig i jorden,
    för HERRENS fruktansvärda makt

    och för hans höga majestät.

  11. Ty människornas högmodiga ögonskola bliva ödmjukade,
    och männens övermod skall bliva nedböjt,

    och HERREN allena
    skall vara hög på den dagen.

  12. Ty en dag har HERREN Sebaot bestämt,
    som skall komma över allt stolt och övermodigt
    och över allt som är upphöjt,och det skall bliva ödmjukat,
  13. ja, över alla Libanons cedrar,de höga och stolta,
    och över alla Basans ekar;
  14. över alla höga berg
    och alla stolta höjder,
  15. över alla höga torn
    och alla fasta murar,
  16. över alla Tarsis-skepp,
    ja, över allt som är skönt att skåda.
  17. Och människornas högmod skall bliva nedböjt
    och männens övermod nedbrutet,
    och HERREN allenaskall vara hög på den dagen.
  18. Men avgudarna skola alldeles förgås.
  19. Och man skall fly in i klippgrottoroch in i jordhålor,
    för HERRENS fruktansvärda makt

    och för hans höga majestät,
    när han står upp för att förskräcka jorden.

  20. På den dagen skola människorna kasta bortåt mullvadar och flädermöss
    de avgudar av silver

    och de avgudar av guld,
    som de hava gjort åt sig för att tillbedja.

  21. Ja, de skola fly in i klipprämnoroch in i bergsklyftor,
    för HERRENS fruktansvärda makt

    och för hans höga majestät,
    när han står upp för att förskräcka jorden.

  22. Så förliten eder nu ej mer på människor,i vilkas näsa är allenast en fläkt;
    ty huru ringa äro icke de att akta!
    *23/03 Jesaja, 3 Kapitlet

    Jesaja, 3 Kapitlet

                    Straffdom över Juda, över dess
                 orättrådiga ledare och dess fåfänga
                               kvinnor.
  1. Ty se, Herren, HERREN Sebaot skall taga bort ifrån Jerusalem och
    Juda allt slags stöd och uppehälle — all mat till uppehälle
    och all dryck till uppehälle —
  2. hjältar och krigsmän, domare och profeter, spåmän och äldste,
  3. underhövitsmän och högtuppsatta män, rådsherrar och slöjdkunnigt
    folk och män som äro förfarna i besvärjelsekonst.
  4. Och jag skall giva dem ynglingar till furstar, och barnsligt
    självsvåld skall få råda över dem.
  5. Av folket skall den ene förtrycka den andre, var och en sin
    nästa; den unge skall sätta sig upp mot den gamle, den ringe mot
    den högt ansedde.
  6. När då så sker, att någon fattar tag i en annan i hans faders
    hus och säger: »Du äger en mantel, du skall bliva vår styresman;
    tag du hand om detta vacklande rike» —
  7. då skall denne svara och säga: »Jag kan icke skaffa bot; i mitt
    hus finnes varken bröd eller mantel. Mig skolen I icke sätta
    till styresman över folket.»
  8. Ty Jerusalem vacklar, och Juda faller, då de nu med sitt tal och
    sina gärningar stå emot HERREN och äro gensträviga mot hans
    härlighets blickar.
  9. Deras uppsyn vittnar emot dem; och likasom Sodoms folk bedriva
    de sina synder uppenbart och dölja dem icke. Ve över deras
    själar, ty själva hava de berett sig olycka!
  10. Om den rättfärdige mån I tänka att det skall gå honom väl, ty
    sådana skola äta sina gärningars frukt.
  11. Men ve över den ogudaktige! Honom skall det gå illa, ty efter
    hans gärningar skall hans vedergällning bliva.
  12. Mitt folks behärskare är ett barn,
    och kvinnor råda över det.
    Mitt folk, dina ledare föra dig vilse
    och fördärva den väg, som du skulle gå.
  13. Men HERREN står redo att gå till rätta,
    han träder fram för att döma folken;
  14. HERREN vill gå till doms
    med sitt folks äldste och med dess furstar.
    »I haven skövlat vingården;
    rov från de fattiga är i edra hus.
  15. Huru kunnen I så krossa mitt folk
    och söndermala de fattiga?»
    Så säger Herren, HERREN Sebaot.
  16. Och HERREN säger: Eftersom Sions döttrar äro så högmodiga, och
    gå med rak hals och spela med ögonen, och gå där och trippa och
    pingla med sina fotringar,
  17. därför skall Herren låta Sions döttrars hjässor bliva fulla
    av skorv, och HERREN skall blotta deras blygd.
  18. På den dagen skall Herren taga bort all deras ståt:
    fotringar, pannband och halsprydnader,
  19. örhängen, armband och slöjor,
  20. huvudprydnader, fotstegskedjor, gördlar, luktflaskor och
    amuletter,
  21. fingerringar och näsringar,
  22. högtidsdräkter, kåpor, mantlar och pungar,
  23. speglar, fina linneskjortor, huvudbindlar och flor.
  24. Och där skall vara stank i stället för vällukt, rep i stället
    för bälte, skalligt huvud i stället för krusat hår, hölje av
    säcktyg i stället för högtidsmantel, märken av brännjärn i stället
    för skönhet.
  25. Dina män skola falla för svärd
    och dina hjältar i krig:
  26. hennes portar skola klaga och sörja,
    och övergiven skall hon sitta på marken.

4:1. [1]

[1] Jes 4:1 hör egentligen hit, men återfinns nedan. –Red för den

elektroniska utgåvan.
*23/04 Jesaja, 4 Kapitlet

  1. Och på den tiden skola sju kvinnor fatta i en och samma man och
    säga: »Vi vilja själva föda oss och själva kläda oss; låt oss
    allenast få bära ditt namn, och tag så bort vår smälek.»

Jesaja, 4 Kapitlet

Det renade Sions härlighet och trygghet.

2. På den tiden skall det som HERREN låter växa bliva till prydnad

      och härlighet, och vad landet alstrar bliva till berömmelse och
      ära, för den räddade skaran i Israel.
  3.  Och det skall ske att den som lämnas övrig i Sion och den som
      bliver kvar i Jerusalem, han skall då kallas helig, var och en
      som är upptecknad till liv i Jerusalem ---
  4.  när en gång Herren har avtvått Sions döttrars orenlighet och
      bortsköljt ur Jerusalem dess blodskulder, genom rättens och
      reningens ande.
  5.  Och HERREN skall över hela Sions bergs område och över dess
      högtidsskaror skapa en molnsky och en rök om dagen, och skenet
      av en lågande eld om natten; ty ett beskärmande täckelse skall
      vila över all dess härlighet.
  6.  Och ett skygd skall vara däröver till skugga under dagens hetta,
      och till en tillflykt och ett värn mot störtskurar och regn.
*23/05 Jesaja, 5 Kapitlet
                          Jesaja, 5 Kapitlet

                    Herrens vingård.  Domsord över
                           ogudaktigheten.
  1. Jag vill sjunga om min vän, min väns sång om hans vingård.
        Min vän hade en vingård
            på en bördig bergskull.
  2.    Och han hackade upp den
            och rensade den från stenar
            och planterade där ädla vinträd;
        han byggde ett vakttorn därinne,
            han högg ock ut ett presskar däri.
        Så väntade han att den skulle bära äkta druvor,
            men den bar vilddruvor.
  3.    Och nu, I Jerusalems invånare
            och I Juda män,
        fällen nu eder dom
            mellan mig och min vingård.
  4.    Vad kunde mer göras för min vingård,
            än vad jag har gjort för den?
        Varför bar den då vilddruvor,
            när jag väntade att den skulle bära äkta druvor?
  5.    Så vill jag nu kungöra för eder
            vad jag skall göra med min vingård:
        Jag skall taga bort dess hägnad,
            och den skall givas till skövling;
        jag skall bryta ned dess mur,
            och den skall bliva nedtrampad.
  6.    Jag skall i grund fördärva den,
            ingen skall skära den eller gräva däri.
        Den skall fyllas med tistel och törne;
        och molnen skall jag förbjuda
            att sända ned regn på den.

7. Ty HERREN Sebaots vingård,

            det är Israels hus;
        och Juda folk
            är hans älsklingsplantering.
        Men när han väntade laglydnad,
            då fann han lagbrott,
        och när han väntade rättfärdighet,
            fann han skriande orättfärdighet.  ---

8. Ve eder som läggen hus till hus

        och fogen åker till åker,
        intill dess att rum ej mer finnes
        och I ären de enda som bo i landet!
  9.    Från HERREN Sebaot
            ljuder det så i mina öron:
        Sannerligen, de många husen
            skola bliva öde;
        huru stora och sköna de än äro,
            skola de bliva tomma på invånare.
 10.    Ty en vingård på tio plogland
            skall giva allenast ett batmått,
        och en homers utsäde
            skall giva blott en efa.

11. Ve dem som stå bittida upp

            för att hasta till starka drycker,
        och som sitta intill sena natten
            för att upphetta sig med vin!
 12.    Harpor och psaltare,
            pukor och flöjter och vin
            hava de vid sina dryckeslag,
        men på HERRENS gärningar
            akta de icke,
        på hans händers verk
            se de icke.
 13.    Därför skall mitt folk oförtänkt
            föras bort i fångenskap;
        dess ädlingar skola lida hunger
        och dess larmande skaror försmäkta av törst.
 14.    Ja, därför spärrar dödsriket
            upp sitt gap,
        det öppnar sina käftar
            utan allt mått,
        och stadens yperste
            måste fara ditned,
        jämte dess larmande och sorlande skaror,
            envar som fröjdar sig därinne.
 15.    Så bliva människorna nedböjda
            och männen ödmjukade,
        ja, ödmjukade varda
            de högmodigas ögon.
 16.    Men HERREN Sebaot
            bliver hög genom sin dom,
        Gud, den helige,
            bevisar sig helig genom rättfärdighet.
 17.    Och lamm gå där i bet
            såsom på sin egen mark,
        och på de rikas ödetomter
            söka vandrande herdar sin föda.

18. Ve dem som draga fram missgärningsstraff

            med lögnens tåg
        och syndastraff
            såsom med vagnslinor,
 19.    dem som säga:  »Må han hasta,
            må han skynda med sitt verk,
            så att vi få se det;
        må det som Israels Helige har beslutit
            nalkas och komma,
            så att vi förnimma det!»

20. Ve dem som kalla det onda gott,

            och det goda ont,
        dem som göra mörker till ljus,
            och ljus till mörker,
        dem som göra surt till sött,
            och sött till surt!

21. Ve dem som äro visa i sina egna ögon

och hålla sig själva för kloka!
22. Ve dem som äro hjältar

            i att dricka vin
        och som äro tappra
            i att blanda starka drycker,
 23.    dem som giva den skyldige rätt
            för mutors skull,
        men beröva den oskyldige
            vad som är hans rätt!

24. Därför, såsom eldsflamman förtär strå,

            och såsom halm sjunker tillsammans i lågan,
        så skall deras rot förruttna,
        och deras löv skola flyga bort såsom stoft,
        eftersom de förkastade HERREN Sebaots lag
        och föraktade Israels Heliges ord.

25. Därför har HERRENS vrede

            upptänts mot hans folk,
        och han uträcker sin hand
            emot det och slår det,
        så att bergen darra,
        och så att döda kroppar ligga
            såsom orenlighet på gatorna.
        Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,
        hans hand är ännu uträckt.

26. Och han reser upp ett baner

            för hednafolken i fjärran,
        och lockar på dem att de skola komma
            från jordens ända;
        och se, snart och med hast
            komma de dit.
 27.    Ingen finnes bland dem, som är trött,
            ingen som är stapplande.
        Ingen unnar sig slummer
            och ingen sömn;
        på ingen lossnar bältet
            omkring hans länder,
        och för ingen brister
            en skorem sönder.
 28.    Deras pilar äro skarpa,
            och deras bågar äro alla spända;
        deras hästars hovar
            äro såsom av flinta,
        och deras vagnshjul likna stormvinden.
 29.    Deras skriande är såsom en lejoninnas;
            de skria såsom unga lejon,
        rytande gripa de sitt rov och bära bort det,
            och ingen finnes, som räddar.
 30.    Ett rytande över folket
            höres på den dagen,
            likt rytandet av ett hav;
        och skådar man ned på jorden,
            se, då är där mörker och nöd,
        och ljuset är förmörkat genom töcken.
*23/06 Jesaja, 6 Kapitlet
                          Jesaja, 6 Kapitlet

                         Profetens kallelse.
  1. I det år då konung Ussia dog såg jag Herren sitta på en hög och
    upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet.
  2. Serafer stodo omkring honom. Var och en av dem hade sex vingar:
    med två betäckte de sina ansikten, med två betäckte de sina
    fötter, och med två flögo de.
  3. Och den ene ropade till den andre och sade:
        »Helig, helig, helig är HERREN Sebaot;
        hela jorden är full av hans härlighet.»

4. Och dörrtrösklarnas fästen darrade, när ropet ljöd; och huset

blev uppfyllt av rök.

5. Då sade jag: »Ve mig, jag förgås! Ty jag har orena läppar,

      och jag bor ibland ett folk som har orena läppar, och mina ögon
      hava sett Konungen, HERREN Sebaot.»
  6.  Men en av seraferna flög fram till mig, och han hade i sin
      hand ett glödande kol, som han med en tång hade tagit på altaret.
  7.  Och han rörde därmed vid min mun.  Därefter sade han:  »Se, då
      nu detta har rört vid dina läppar, har din missgärning blivit
      tagen ifrån dig, och din synd är försonad.»

8. Och jag hörde Herren tala, och han sade: »Vem skall jag sända,

      och vem vill vara vår budbärare?» Och jag sade:  »Se, här är jag,
      sänd mig.»

9. Då sade han: »Gå åstad och säg till detta folk:

        'Hören alltjämt, men förstån intet;
        sen alltjämt, men förnimmen intet'.
 10.    Förstocka detta folks hjärta,
            och tillslut dess öron,
            och förblinda dess ögon,
        så att det icke kan se med sina ögon,
            eller höra med sina öron,
            eller förstå med sitt hjärta,
        och omvända sig och bliva helat.»

11. Men jag sade: »För huru lång tid, Herre?» Han svarade:

      »Till dess att städerna bliva öde och utan någon invånare,
      och husen utan folk, och till dess att fälten ligga öde och
      förhärjade.
 12.  Och när HERREN har fört folket bort i fjärran och ödsligheten
      bliver stor i landet,
 13.  och allenast en tiondedel ännu är kvar däri, då skall denna
      ytterligare förödas såsom en terebint eller en ek av vilken en
      stubbe har lämnats kvar, när den fälldes.  Den stubben skall vara
      en helig säd.»
*23/07 Jesaja, 7 Kapitlet
                          Jesaja, 7 Kapitlet

                Profetia med anledning av Efraims och
                    Arams tåg mot Juda.  Immanuel.
  1. Och i Ahas’, Jotams sons, Ussias sons, Juda konungs, tid hände
    sig att Resin, konungen i Aram, och Peka, Remaljas son, Israels
    konung, drogo upp mot Jerusalem för att erövra det (vilket de
    likväl icke förmådde göra).
  2. Och när det blev berättat för Davids hus att araméerna hade
    lägrat sig i Efraim, då skälvde hans och hans folks hjärtan,
    såsom skogens träd skälva för vinden.
  3. Men HERREN sade till Jesaja: »Gå åstad med din son Sear-Jasub
    och möt Ahas vid ändan av Övre dammens vattenledning, på vägen
    till Valkarfältet,
  4. och säg till honom: Tag dig till vara och håll dig stilla;
    frukta icke och var icke försagd i ditt hjärta för dessa två
    rykande brandstumpar, för Resin med araméerna och för Remaljas
    son, i deras förgrymmelse.
  5. Eftersom Aram med Efraim och Remaljas son hava gjort upp onda
    planer mot dig och sagt:
  6. ‘Vi vilja draga upp mot Juda och slå det med skräck och erövra
    det åt oss och göra Tabals son till konung där’,
  7. därför säger Herren, HERREN: Det skall icke lyckas, det skall
    icke ske.
  8. Ty Damaskus är Arams huvud, och Resin är Damaskus’ huvud; och om
    sextiofem år skall Efraim vara krossat, så att det icke mer är
    ett folk.
  9. Och Samaria är Efraims huvud, och Remaljas son är Samarias
    huvud. Om I icke haven tro, skolen I icke hava ro.»
  10. Och HERREN talade ytterligare till Ahas och sade:
  11. »Begär ett tecken från HERREN, din Gud; du må begära det vare
    sig nedifrån djupet eller uppifrån höjden.»
  12. Men Ahas svarade: »Jag begär intet, jag vill icke fresta
    HERREN.»
  13. Då sade han: »Så hören då, I av Davids hus: Är det eder icke
    nog att I sätten människors tålamod på prov? Viljen I ock pröva
    min Guds tålamod?
  14. Så skall då Herren själv giva eder ett tecken: Se, den unga
    kvinnan skall varda havande och föda en son, och hon skall giva
    honom namnet Immanuel. [1]
  15. Gräddmjölk och honung skall bliva hans mat inemot den tid då han
    förstår att förkasta vad ont är och utvälja vad gott är.
  16. Ty innan gossen förstår att förkasta vad ont är och utvälja vad
    gott är, skall det land för vars båda konungar du gruvar dig
    vara öde.
  17. Och över dig och över ditt folk och över din faders hus skall
    HERREN låta dagar komma, sådana som icke hava kommit allt ifrån
    den tid då Efraim skilde sig från Juda: konungen i Assyrien.
  18. Ty på den tiden skall HERREN locka på flugorna längst borta vid
    Egyptens strömmar och på bisvärmarna i Assyriens land;
  19. och de skola komma och slå ned, alla tillhopa, i bergsdälder och
    stenklyftor, i alla törnsnår och på alla betesmarker.
  20. På den tiden skall HERREN med en rakkniv som tingas på andra
    sidan floden — nämligen med konungen i Assyrien — raka av allt
    hår både på huvudet och nedtill; ja, också skägget skall den
    taga bort.
  21. På den tiden skall en kviga och två tackor vara vad en man föder
    upp.
  22. Men han skall få mjölk i sådan myckenhet att han kan leva av
    gräddmjölk; ja, alla som finnas kvar i landet skola leva av
    gräddmjölk och honung.
  23. Och det skall ske på den tiden, att där nu tusen vinträd stå,
    värda tusen siklar silver, där skall överallt växa tistel och
    törne.
  24. Med pilar och båge skall man gå dit, ty hela landet skall vara
    tistel och törne.
  25. Och alla de berg där man nu arbetar med hackan, dem skall man ej
    mer beträda, av fruktan för tistel och törne; de skola bliva
    platser dit oxar drivas, och marker som trampas ned av får.»

[1] D.ä. Gud med oss.
*23/08 Jesaja, 8 Kapitlet

Jesaja, 8 Kapitlet

Profetia om domen över Israel.

  1. Och HERREN sade till mig: »Tag dig en stor tavla och skriv på
    den med tydlig stil Maher-salal Has-bas [1].
  2. Och jag vill taga mig pålitliga vittnen: prästen Uria och
    Sakarja, Jeberekjas son.»
  3. Och jag gick in till profetissan, och hon blev havande och födde
    en son. Och HERREN sade till mig: »Giv honom namnet
    Maher-salal Has-bas.
  4. Ty förrän gossen kan säga ‘fader’ och ‘moder’ skall man bära
    Damaskus’ skatter och byte från Samaria fram för konungen i
    Assyrien.»
  5. Och HERREN talade vidare till mig och sade:
  6. »Eftersom detta folk föraktar Siloas vatten, som flyter så
    stilla, och har sin fröjd med Resin och Remaljas son,
  7. se, därför skall HERREN låta komma över dem flodens vatten, de
    väldiga och stora, nämligen konungen i Assyrien med all hans
    härlighet. Och den skall stiga över alla sina bräddar och gå
    över alla sina stränder.
  8. Den skall tränga fram i Juda, svämma över och utbreda sig och
    räcka ända upp till halsen; och med sina utbredda vingar, skall
    den uppfylla ditt land, Immanuel, så vitt det är.»
  9. Rasen, I folk; I skolen dock krossas.
    Lyssnen, alla I fjärran länder.
    Rusten eder; I skolen dock krossas.
    Ja, rusten eder; I skolen dock krossas.
  10. Gören upp planer; de varda dock om intet.
    Avtalen, vad I viljen; det skall dock ej lyckas.
    Ty Gud är med oss.
  11. Ty så sade HERREN till mig, när hans hand kom över mig med makt
    och han varnade mig för att vandra på detta folks väg:
  12. I skolen icke kalla för sammansvärjning allt vad detta folk
    kallar sammansvärjning, ej heller skolen I frukta vad det
    fruktar, I skolen icke förskräckas därför.
  13. Nej, HERREN Sebaot skolen I hålla helig; honom skolen I frukta,
    och för honom skolen I förskräckas.
  14. Så skall han varda för eder något heligt; men för de två Israels
    hus skall han bliva en stötesten och en klippa till fall och för
    Jerusalems invånare en snara och ett giller.
  15. Många av dem skola stupa därpå, de skola falla och krossas, de
    skola snärjas och varda fångade.
  16. Lägg vittnesbördet ombundet och lagen förseglad i mina
    lärjungars hjärtan.
  17. Så vill jag förbida HERREN, då han nu döljer sitt ansikte för
    Jakobs hus; jag vill vänta efter honom.
  18. Se, jag och barnen som HERREN har givit mig, vi äro tecken och
    förebilder i Israel, från HERREN Sebaot, som bor på Sions berg.
  19. Och när man säger till eder: »Frågen andebesvärjare och
    spåmän, dem som viska och mumla», så svaren: »Skall icke
    ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda för de
    levande?»
  20. »Nej, hållen eder till lagen, till vittnesbördet!» Så
    skola förviss en gång de nödgas mana, för vilka nu ingen
    morgonrodnad finnes.
  21. De skola draga omkring i landet, nedtryckta och hungrande, och i
    sin hunger skola de förbittras och skola förbanna sin konung och
    sin Gud. Och de skola vända blicken uppåt, de skola ock skåda
    ned på jorden;
  22. men se, där är nöd och mörker och natt av ångest. Ja, tjockt
    mörker är de fördrivnas liv.

[1] D.ä. rovet hastar, bytet skyndar.
*23/09 Jesaja, 9 Kapitlet

Jesaja, 9 Kapitlet

                Den kommande fridsfursten.  HERRENS ord
                  mot Israel; Israels obotfärdighet.
  1. Dock, natt skall icke förbliva där nu ångest råder. I den
    förgångna tiden har har han låtit Sebulons och Naftalis land
    vara ringa aktat, men i framtiden skall han låta det komma till
    ära, trakten utmed Havsvägen, landet på andra sidan Jordan,
    hedningarnas område.
  2. Det folk som vandrar i mörkret
    skall se ett stort ljus;
    ja, över dem som bo i dödsskuggans land
    skall ett ljus skina klart.
  3. Du skall göra folket talrikt,du skall göra dess glädje stor;
    inför dig skola de glädja sig,

    såsom man glädes under skördetiden,
    såsom man fröjdar sig,

    när man utskiftar byte.

  4. Ty du skall bryta sönder deras bördors okoch deras skuldrors gissel
    och deras plågares stav,

    likasom i Midjans tid.

  5. Och skon som krigaren bar i stridslarmet,
    och manteln som sölades i blod,
    allt sådant skall brännas uppoch förtäras av eld.
  6. Ty ett barn varder oss fött,en son bliver oss given,
    och på hans skuldror

    skall herradömet vila;
    och hans namn skall vara:
    Underbar i råd,

    Väldig Gud,
    Evig fader,

    Fridsfurste.

  7. Så skall herradömet varda stortoch friden utan ände
    över Davids tron

    och över hans rike;
    så skall det befästas och stödjas

    med rätt och rättfärdighet,
    från nu och till evig tid.
    HERREN Sebaots nitälskan

    skall göra detta.

  8. Ett ord sänder Herren mot Jakob,
    och det slår ned i Israel,
  9. och allt folket får förnimma det,
    Efraim och Samarias invånare,
    de som säga i sitt övermodoch i sitt hjärtas stolthet:
  10. »Tegelmurar hava fallit,men med huggen sten bygga vi upp nya;
    mullbärsfikonträd har man huggit ned,

    men cederträd sätta vi i deras ställe.»

  11. Och HERREN uppreser mot dem Resins ovänner
    och uppeggar deras fiender,
  12. araméerna från den ena sidanoch filistéerna från den andra,
    och de äta upp Israel med glupska gap.
    Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,
    hans hand är ännu uträckt.
  13. Men folket vänder ej återtill honom som slår dem;
    Herren Sebaot

    söka de icke.

  14. Därför avhugger HERREN på Israelbåde huvud och svans,
    han hugger av både palmtopp och sävstrå,

    allt på en dag —

  15. de äldste och högst uppsattede äro huvudet,
    och profeterna, de falska vägvisarna,

    de äro svansen.

  16. Ty detta folks ledare föra det vilse,
    och de som låta leda sig gå i fördärvet.
  17. Därför kan Herren icke glädja sigöver dess unga män,
    ej heller hava förbarmande

    med dess faderlösa och änkor;
    ty de äro allasammans gudlösa ogärningsmän,
    och var mun talar dårskap.
    Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,
    hans hand är ännu uträckt.

  18. Ty ogudaktigheten förbränner såsom en eld,
    den förtär tistel och törne;
    den tänder på den tjocka skogen,
    så att den går upp i höga virvlar av rök.
  19. Genom HERREN Sebaots förgrymmelsehar landet råkat i brand,
    och folket är likasom eldsmat;
    den ene skonar icke den andre.
  20. Man river åt sig till höger och förbliver dock hungrig,
    man tager för sig till vänster och bliver dock ej mätt;
    envar äter köttet på sin egen arm:
  21. Manasse äter Efraim,och Efraim Manasse,
    och båda tillhopa vända sig mot Juda.
    Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,
    hans hand är ännu uträckt.
    *23/10 Jesaja, 10 Kapitlet

    Jesaja, 10 Kapitlet

               Fortsättning av Herrens ord mot Israels
                          folk.  Assurs fall.
  1. Ve eder som stadgen orättfärdiga stadgar!
    I skriven, men våldslagar skriven I
  2. för att vränga de ringas sak
    och beröva de fattiga i mitt folk deras rätt,
    för att göra änkor till edert byte
    och plundra de faderlösa.
  3. Vad viljen I göra på hemsökelsens dag,
    när ovädret kommer fjärran ifrån?
    Till vem viljen I fly för att få hjälp,
    och var viljen I lämna edra skatter i förvar?
  4. Om man ej böjer knä såsom fånge,
    så måste man falla bland de dräpta.
    Vid allt detta vänder hans vrede icke åter,
    hans hand är ännu uträckt.
  5. Ve över Assur, min vredes ris,
    som bär min ogunst såsom en stav i sin hand!
  6. Mot ett gudlöst folk sänder jag honom,
    och mot min förgrymmelses folk bjuder jag honom gå,
    för att taga rov och göra byte,
    och för att nedtrampa det såsom orenlighet på gatorna.
  7. Men så menar icke han,
    och i sitt hjärta tänker han ej så,
    utan hans hjärta står efter att förgöra
    och efter att utrota folk i mängd.
  8. Han säger: »Äro mina hövdingar ej allasammans konungar?
  9. Har det icke gått Kalno såsom Karkemis,
    och Hamat såsom Arpad,
    och Samaria såsom Damaskus?
  10. Då min hand har träffat de andra gudarnas riken,
    vilkas beläten voro förmer än Jerusalems och Samarias,
  11. skulle jag då ej kunna göra med Jerusalem och dess gudabilder
    vad jag har gjort med Samaria och dess gudar?»
  12. Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg
    och i Jerusalem, då skall jag hemsöka den assyriske konungens
    hjärtas högmodsfrukt och hans stolta ögons förhävelse.
  13. Ty han säger:»Med min hands kraft har jag utfört detta
    och genom min vishet, ty jag har förstånd.
    Jag flyttade folkens gränser,
    deras förråd utplundrade jag,
    och i min väldighet stötte jag härskarna från tronen.
  14. Och min hand grep efter folkens skatter
    såsom efter fågelnästen,
    och såsom man samlar övergivna ägg,
    så samlade jag jordens alla länder;
    ingen fanns, som rörde vingen
    eller öppnade näbben till något ljud.»
  15. Skall då yxan berömma sig mot honom som hugger med den,
    eller sågen förhäva sig mot honom som sätter den i rörelse?
    Som om käppen satte i rörelse honom som lyfter den,
    eller staven lyfte en som dock är förmer än ett stycke trä!
  16. Så skall då Herren, HERREN Sebaot
    sända tärande sjukdom i hans feta kropp,
    och under hans härlighet skall brinna en brand
    likasom en brinnande eld.
  17. Och Israels ljus skall bliva en eld
    och hans Helige en låga,
    och den skall bränna upp och förtära dess törnen
    och dess tistlar, allt på en dag.
  18. Och på hans skogars och parkers härlighet
    skall han alldeles göra en ände;
    det skall vara, såsom när en sjuk täres bort.
  19. De träd som bliva kvar i hans skogskola vara lätt räknade;
    ett barn skall kunna teckna upp dem.
  20. På den tiden skall kvarlevan av Israel
    och den räddade skaran av Jakobs hus
    ej vidare stödja sig vid honom som slog dem;
    i trohet skola de stödja sig
    vid HERREN, Israels Helige.
  21. En kvarleva skall omvända sig [1],en kvarleva av Jakob,
    till Gud, den väldige.
  22. Ty om än ditt folk, Israel,
    vore såsom sanden i havet,
    så skall dock allenast en kvarleva där omvända sig.
    Förödelsen är oryggligt besluten,
    den kommer med rättfärdighet såsom en flod.
  23. Ty förstöring och oryggligt besluten straffdom
    skall Herren, HERREN Sebaot
    låta komma över hela jorden.
  24. Därför säger Herren, HERREN Sebaot så: Frukta icke, mitt
    folk, du som bor i Sion, för Assur, när han slår dig med riset
    och upplyfter sin stav mot dig, såsom man gjorde i Egypten.
  25. Ty ännu allenast en liten tid, och ogunsten skall hava en
    ände, och min vrede skall vända sig till deras fördärv.
  26. Och HERREN Sebaot skall svänga sitt gissel över dem, såsom
    när han slog Midjan vid Orebsklippan; och sin stav, som han räckte
    ut över havet, skall han åter upplyfta, såsom han gjorde i
    Egypten.
  27. På den tiden skall hans börda tagas bort ifrån din skuldra
    och hans ok ifrån din hals, ty oket skall brista sönder för fetmas
    skull.
  28. Han kommer över Ajat,han drager fram genom Migron;
    i Mikmas lämnar han sin tross.
  29. De draga fram över passet;i Geba taga de nattkvarter.
    Rama bävar;

    Sauls Gibea flyr.

  30. Ropa högt,du dotter Gallim.
    Giv akt, du Laisa.

    Arma Anatot!

  31. Madmena flyktar;Gebims invånare bärga sitt gods.
  32. Ännu samma dagstår han i Nob;
    han lyfter sin hand

    mot dottern Sions berg,
    mot Jerusalems höjd.

  33. Men se, då avhugger Herren, HERREN Sebaot
    den lummiga kronan, med förskräckande makt;
    de resliga stammarna ligga fällda,
    de höga träden störta ned.
  34. Den tjocka skogen nedhugges med järnet;
    Libanons skogar falla för den väldige.

[1] En anspelning på namnet Sear-Jasub (Jes. 7:3) som betyder en

kvarleva skall omvända sig.
*23/11 Jesaja, 11 Kapitlet

Jesaja, 11 Kapitlet

                  Telningen från Isais rot och hans
                              fridsrike.
  1. Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, och en
    telning från dess rötter skall bära frukt.
  2. Och på honom skall HERRENSAnde vila,
    vishets och förstånds Ande,
    råds och starkhets Ande,
    HERRENS kunskaps

    och fruktans Ande.

  3. Han skall hava sitt välbehag i HERRENS fruktan;
    och han skall icke döma efter som ögonen se
    eller skipa lag efter som öronen höra.
  4. Utan med rättfärdighet skall han döma de arma
    och med rättvisa skipa lagåt de ödmjuka på jorden.
    Och han skall slå jorden

    med sin muns stav,
    och med sina läppars anda

    döda de ogudaktiga.

  5. Rättfärdighet skall vara bältetomkring hans länder
    och trofasthet bältet

    omkring hans höfter.

  6. Då skola vargar bo tillsammans med lamm
    och pantrar ligga tillsammans med killingar;
    och kalvar och unga lejonoch gödboskap skola sämjas tillhopa,
    och en liten gosse

    skall valla dem.

  7. Kor och björnar skola gå och beta,
    deras ungar skola ligga tillhopa,
    och lejon skola äta halmlikasom oxar.
  8. Ett spenabarn skall lekainvid en huggorms hål
    och ett avvant barn sträcka ut sin hand

    efter basiliskens öga.

  9. Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göravad ont och fördärvligt är,
    ty landet skall vara fullt

    av HERRENS kunskap,
    likasom havsdjupet är fyllt av vattnet.

  10. Och det skall ske på den tiden att hednafolken skola söka
    telningen från Isais rot, där han står såsom ett baner för folken;
    och hans boning skall vara idel härlighet.
  11. Och HERREN skall på den tiden ännu en gång räcka ut sin hand,
    för att förvärva åt sig kvarlevan av sitt folk, vad som har blivit
    räddat från Assyrien, Egypten, Patros, Etiopien, Elam, Sinear,
    Hamat och havsländerna.
  12. Och han skall resa upp ett baner för hednafolken
    och samla Israels fördrivna män;
    och Juda förskingrade kvinnor skall han hämta
    tillhopa från jordens fyra hörn.
  13. Då skall Efraims avund upphöra
    och Juda ovänskap bliva utrotad;
    Efraim skall ej hysa avund mot Juda,
    och Juda icke ovänskap mot Efraim.
  14. Men såsom rovfåglar skola de slå nedpå filistéernas skuldra västerut,
    tillsammans skola de taga byte

    av österlänningarna;
    Edom och Moab

    skola gripas av deras hand,
    och Ammons barn

    skola bliva dem hörsamma.

  15. Och HERREN skall giva till spilloEgyptens havsvik
    och lyfta sin hand

    mot floden i förgrymmelse;
    och han skall klyva den i sju bäckar
    och göra så, att man torrskodd kan gå däröver.

  16. Så skall där bliva en banad vägför den kvarleva av hans folk,
    som har blivit räddad från Assur,
    likasom det var för Israel

    på den dag då de drogo upp
    ur Egyptens land.
    *23/12 Jesaja, 12 Kapitlet

    Jesaja, 12 Kapitlet

Det frälsta Israels lovsång.

  1. På den tiden skall du säga:
        »Jag tackar dig, HERRE,
            ty väl var du vred på mig,
        men din vrede har upphört,
            och du tröstar mig.
  2.    Se, Gud är min frälsning,
            jag är trygg och fruktar icke;
        ty HERREN, HERREN
            är min starkhet och min lovsång,
        och han blev mig till frälsning.»

3. Och I skolen ösa vatten med fröjd

ur frälsningens källor
4. och skolen säga på den tiden:

        »Tacken HERREN,
            åkallen hans namn,
        gören hans gärningar kunniga bland folken;
            förtäljen att hans namn är högt.
  5.    Lovsjungen HERREN,
            ty han har gjort härliga ting;
        detta vare kunnigt
            över hela jorden.
  6.    Ropen av fröjd och jublen,
            I Sions invånare,
        ty Israels Helige
            är stor bland eder.
*23/13 Jesaja, 13 Kapitlet
                         Jesaja, 13 Kapitlet

                         Domsord över Babel.
  1.  Detta är en utsaga om Babel, vad som uppenbarades för Jesaja,
      Amos' son.

2. Resen upp ett baner på ett kalt berg,

            ropen högt till dem;
        viften med handen att de må draga in
            genom de mäktiges portar.
  3.    Jag själv har bådat upp mina invigda,
            ja, kallat mina hjältar till mitt vredesverk,
      min stolta skara, som jublar.

4. Hör, det larmar på bergen

            såsom av ett stort folk.
        Hör, det sorlar av riken
            med hopade hednafolk.
        HERREN Sebaot mönstrar
            sin krigarskara.
  5.    Ifrån fjärran land komma de,
            ifrån himmelens ända,
        HERREN och hans vredes redskap,
            för att fördärva hela jorden.
  6.    Jämren eder, ty nära är HERRENS dag;
        såsom våld från den Allsvåldige kommer den.
  7.    Därför sjunka alla händer ned,
        och alla människohjärtan förfäras.
  8.    Man förskräckes, man gripes
            av ångest och kval,
        ja, våndas såsom en barnaföderska.
        Häpen stirrar den ene på den andre;
        röda såsom eldslågor äro deras ansikten.
  9.    Se, HERRENS dag kommer,
            gruvlig och med förgrymmelse
            och med vredesglöd,
        för att göra jorden till en ödemark
        och utrota syndarna som där bo.
 10.    Ty himmelens stjärnor och stjärnbilder
        sända ej mer ut sitt ljus,
        solen går mörk upp,
        och månens ljus skiner icke.
 11.    Jag skall hemsöka jordens krets för dess ondska
        och de ogudaktiga för deras missgärning;
        jag skall göra slut på de fräckas övermod
        och slå ned våldsverkarnas högmod.
 12.    Jag skall göra en man mer sällsynt än fint guld,
        en människa mer sällsynt än guld från Ofir.
 13.    Därför skall jag komma himmelen att darra,
        och jorden skall bäva och vika från sin plats --
        genom HERREN Sebaots förgrymmelse,
        på hans glödande vredes dag.

14. Och likasom jagade gaseller

        och en hjord som ingen samlar
        vända de då hem, var och en till sitt folk,
        och fly, var och en till sitt land.
 15.    Men envar som upphinnes bliver genomborrad,
        och envar som gripes faller för svärd.
 16.    Deras späda barn krossas
            inför deras ögon,
        deras hus plundras,
            och deras kvinnor skändas.

17. Ty se, jag vill uppväcka mot dem mederna,

        som akta silver för intet
        och icke fråga efter guld.
 18.    Deras bågar skola fälla de unga männen,
        med frukten i moderlivet hava de intet förbarmande,
        och barnen skona de icke.
 19.    Och det skall gå med Babel, rikenas krona,
        kaldéernas ära och stolthet,
        likasom när Gud omstörtade Sodom och Gomorra.
 20.    Aldrig mer skall det bliva bebyggt,
        från släkte till släkte skall det ligga obebott;
        ingen arab skall där slå upp sitt tält,
        ingen herde lägra sig där med sin hjord.
 21.    Nej, öknens djur skola lägra sig där,
        och dess hus skola fyllas av uvar;
        strutsar skola bo där,
        och gastar skola hoppa där.
 22.    Schakaler skola tjuta i dess palatser
        och ökenhundar i praktbyggnaderna.
        Snart kommer dess tid;
        dess dagar skola ej fördröjas.
*23/14 Jesaja, 14 Kapitlet
                         Jesaja, 14 Kapitlet

               Sång över Babels konungs fall.  Profetia
               mot Assyrien.  Utsaga angående Filisteen.
  1. Ty HERREN skall förbarma sig över Jakob och ännu en gång
    utvälja Israel och låta dem komma till ro i deras land; och
    främlingar skola sluta sig till dem och hålla sig till Jakobs hus.
  2. Och folk skola taga dem och föra dem hem igen; men Israels hus
    skall lägga dem under sig såsom sin arvedel i HERRENS land, och
    skall göra dem till trälar och trälinnor. Så skola de få sina
    fångvaktare till fångar och råda över sina plågare.
  3. Och på den dag då HERREN låter dig få ro från din vedermöda
    och ångest, och från den hårda träldom som har varit dig pålagd,
  4. då skall du stämma upp denna visa över konungen i Babel, du
    skall säga:
        »Vilken ände har icke plågaren fått,
            vilken ände pinoorten!
  5.    HERREN har brutit sönder
            de ogudaktigas stav,
        tyrannernas ris,
  6.    det ris som i grymhet slog folken
            med slag på slag,
        och i vrede härskade över folkslagen
            med skoningslös förföljelse.
  7.    Hela jorden har nu fått vila och ro;
            man brister ut i jubel.
  8.    Själva cypresserna glädja sig över ditt fall,
            så ock Libanons cedrar:
        'Sedan du nu ligger där, drager ingen hitupp
            för att hugga ned oss.


9. Dödsriket därnere störes i sin ro för din skull,

            när det måste taga emot dig.
        Skuggorna där väckas upp för din skull,
            jordens alla väldige;
        folkens alla konungar måste stå upp
            från sina troner.
 10.    De upphäva alla sin röst
            och säga till dig:
        'Så har då också du blivit maktlös såsom vi,
            ja, blivit vår like.'
 11.    Ned till dödsriket har din härlighet måst fara,
            och dina harpors buller;
        förruttnelse är bädden under dig,
            och maskar äro ditt täcke.

12. Huru har du icke fallit ifrån himmelen,

            du strålande morgonstjärna!
        Huru har du icke blivit fälld till jorden,
            du folkens förgörare!
 13.    Det var du som sade i ditt hjärta:
            'Jag vill stiga upp till himmelen;
        högt ovanför Guds stjärnor
            vill jag ställa min tron;
        jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berg
            längst uppe i norr.
 14.    Jag vill stiga upp över molnens höjder,
            göra mig lik den Högste.'

15. Nej, ned till dödsriket måste du fara,

längst ned i graven.
16. De som se dig stirra på dig,

            de betrakta dig och säga:
        'Är detta den man som kom jorden att darra
            och riken att bäva,
 17.    den som förvandlade jordkretsen till en öken
            och förstörde dess städer,
        den som aldrig frigav sina fångar,
            så att de fingo återvända hem?'

18. Folkens alla konungar

            ligga allasammans med ära
            var och en i sitt vilorum;
 19.    men du ligger obegraven och bortkastad,
            lik en föraktad gren;
        du ligger där överhöljd av dräpta,
            av svärdsslagna män,
        av döda som hava farit ned i gravkammaren,
            lik ett förtrampat as.
 20.    Du skulle icke såsom de
            få vila i en grav,
        ty du fördärvade ditt land
            och dräpte ditt folk.

        Om ogärningsmännens avföda
            skall man aldrig mer tala.
 21.    Anställen ett blodbad på hans söner
            för deras fäders missgärning.
        De få ej stå upp och besitta jorden
            och fylla jordkretsens yta med städer.»

22. Nej, jag skall stå upp emot dem, säger HERREN Sebaot; och jag

      skall utrota ur Babel både namn och kvarleva, både barn och
      efterkommande, säger HERREN.
 23.  Och jag skall göra det till ett tillhåll för rördrommar och
      fylla det med sumpsjöar; ja, jag skall bortsopa det med
      ödeläggelsens kvast, säger HERREN Sebaot.

24. HERREN Sebaot har svurit och sagt:

        Sannerligen, såsom jag har tänkt,så skall det ske,
        och vad jag har beslutit, det skall fullbordas.
 25.    Jag skall krossa Assur i mitt land,
        och på mina berg skall jag förtrampa honom.
        Så skall hans ok bliva borttaget ifrån dem
        och hans börda tagas av deras skuldra.
 26.    Detta är det beslut som är fattat
            mot hela jorden;
        detta är den hand som är uträckt
            mot alla folk.
 27.    Ty HERREN Sebaot har beslutit det;
            vem kan då göra det om intet?
        Hans hand är det som är uträckt;
            vem kan avvända den?

28. I det år då konung Ahas dog förkunnades följande utsaga:

29. Gläd dig icke, du filistéernas hela land,

        över att det ris som slog dig är sönderbrutet;
        ty från ormens rot skall en basilisk komma fram,
        och dennes avkomma bliver en flygande drake.
 30.    De utarmade skola sedan få bete
        och de fattiga få lägra sig i trygghet;
        men telningarna från din rot skall jag döda genom hunger,
        och vad som bliver kvar av dig skall dräpas.
 31.    Jämra dig, du port; ropa, du stad;
        försmält av ångest, du filistéernas hela land.
        Ty norrifrån kommer en rök;
        i fiendeskarornas tåg bliver ingen efter.

32. Vad skall man då svara

det främmande folkets sändebud?

        Jo, att det är HERREN som har grundat Sion,
        och att de betryckta bland hans folk där hava sin tillflykt.
*23/15 Jesaja, 15 Kapitlet
                         Jesaja, 15 Kapitlet

                          Profetia om Moab.
  1. Utsaga om Moab.
        Ja, med Ar-Moab är det ute den natt då det förstöres.
        Ja, med Kir-Moab är det ute den natt då det förstöres.
  2.    Habbait och Dibon stiga upp
            på offerhöjderna för att gråta;
        uppe i Nebo och Medeba
            jämrar sig Moab;
        alla huvuden där äro skalliga,
            alla skägg avskurna.
  3.    På dess gator bär man sorgdräkt,
            så ock på dess tak;
        på dess torg jämra sig alla
            och flyta i tårar.
  4.    Hesbon och Eleale höja klagorop,
            så att det höres ända till Jahas.
        Därför skria ock Moabs krigare;
            hans själ våndas i honom.
  5.    Mitt hjärta klagar över Moab,
            ty hans flyktingar fly ända till Soar,
            till Eglat-Selisia;
        uppför Halluhits höjd
            stiger man under gråt,
        och på vägen till Horonaim
            höjas klagorop över förstörelsen.
  6.    Nimrims vatten
            bliva torr ökenmark,
        gräset förtorkas, brodden vissnar,
            intet grönt lämnas kvar.
  7.    Återstoden av sitt förvärv,
            sitt sparda gods,
        bär man därför nu bort
            över Pilträdsbäcken.
  8.    Ja, klagoropen ljuda
            runtom i Moabs land;
        till Eglaim når dess jämmer
            och till Beer-Elim dess jämmer.
  9.    Dimons vatten
            äro fulla av blod.
        Ja, ännu något mer
            skall jag låta komma över Dimon;
        ett lejon över Moabs räddade,
            över det som bliver kvar av landet.
*23/16 Jesaja, 16 Kapitlet
                         Jesaja, 16 Kapitlet

                 Fortsättning av föregående profetia.
  1. »Sänden åstad de lamm
    som landets herre bör hava
    från Sela genom öknentill dottern Sions berg.»
  2. Och såsom flyktande fåglar,lika skrämda fågelungar
    komma Moabs döttrar

    till Arnons vadställen.

  3. De säga: »Giv oss råd,bliv medlare för oss.
    Låt din skugga vara såsom natten,

    nu mitt i middagshettan.
    Skydda de fördrivna;

    röj icke de flyktande.

  4. Låt mina fördrivnafinna härbärge hos dig,
    var för Moab ett beskärm

    mot fördärvaren,
    till dess att utpressaren ej mer är till

    och fördärvet får en ände
    och förtryckarna försvinna

    bort ur landet.

  5. Så skall genom eder mildheteder tron bliva befäst,
    och på den skall sitta trygg

    i Davids hydda
    en furste som far efter vad rätt är

    och främjar rättfärdighet.»

  6. Vi hava hört om Moabs högmod,det övermåttan höga,
    om hans högfärd, högmod och övermod

    och opålitligheten i hans lösa tal.

  7. Därför måste nu Moab jämra sig över Moab,hela landet måste jämra sig.
    Över Kir-Haresets druvkakor måsten I sucka

    i djup bedrövelse.

  8. Ty Hesbons fält äro förvissnade,så ock Sibmas vinträd,
    vilkas ädla druvor

    slogo folkens herrar till marken,
    vilkas rankor nådde till Jaeser

    och förirrade sig i öknen,
    vilkas skott bredde ut sig

    och gingo över havet.

  9. Därför gråter jag över Sibmas vinträd,såsom Jaeser gråter;
    med mina tårar vattnar jag dig, Hesbon,

    och dig, Eleale.
    Ty mitt i din sommar och din bärgningstid

    har ett skördeskri slagit ned.

  10. Glädje och fröjd är nu avbärgadfrån de bördiga fälten,
    och i vingårdarna höjes intet glädjerop,

    höres intet jubel;
    ingen trampar vin i pressarna,

    på skördeskriet har jag gjort slut.

  11. Därför klagar mitt hjärtasåsom en harpa över Moab,
    ja, mitt innersta över Kir-Heres.
  12. Ty huru än Moab ävlas att träda upp på offerhöjden
    och huru han än går in i sin helgedom och beder,så uträttar han intet därmed.
  13. Detta är det ord, som HERREN tillförne talade till Moab.
  14. Men nu har HERREN åter talat och sagt: Inom tre år, såsom
    dagakarlen räknar åren, skall Moab i sin härlighet, med alla
    sina stora skaror, varda aktad för intet; och vad som bliver
    kvar skall vara litet och ringa, icke mycket värt.
    *23/17 Jesaja, 17 KapitletJesaja, 17 Kapitlet
                  Domsord över Damaskus och Israel.
                            Folkens larm.
  1. Utsaga om Damaskus.
        Se, Damaskus skall upphöra att vara en stad;
        det skall falla och bliva en stenhop.
  2.    Aroers städer varda övergivna;
            de bliva tillhåll för hjordar,
            som lägra sig där ostörda.
  3.    Det är förbi med Efraims värn,
            med Damaskus' konungadöme
            och med kvarlevan av Aram.
        Det skall gå med dem såsom med Israels barns härlighet,
            säger HERREN Sebaot.

4. Och det skall ske på den tiden

        att Jakobs härlighet vändes i armod,
        och att hans feta kropp bliver mager.
  5.    Det går, såsom när skördemannen samlar ihop säden
        och med sin arm skördar axen;
        det går, såsom när man plockar ax
        i Refaims-dalen:
  6.    en ringa efterskörd lämnas kvar där,
            såsom när man slår ned oliver,
        två eller tre bär lämnas kvar
            högst uppe i toppen,
        fyra eller fem
            på trädets kvistar,
        säger HERREN, Israels Gud.

7. På den tiden skola människorna

            blicka upp till sin Skapare
        och deras ögon se upp
            till Israels Helige.
  8.    Människorna skola ej vända sin blick till de altaren
            som deras händer hava gjort;
        på sina fingrars verk
            skola de icke se,
            icke på Aserorna eller på solstoderna.

9. På den tiden skola deras fasta städer bliva lika de övergivna

      fästen i skogarna och på bergstopparna, som övergåvos, när
      Israels barn drogo in; allt skall bliva ödelagt.

10. Ty du har förgätit din frälsnings Gud,

        och du tänker icke på din fasta klippa.
        Därför planterar du ljuvliga planteringar [1]
        och sätter i dem främmande vinträd.
 11.    Och väl får du dem att växa högt samma dag du planterar dem,
        och morgonen därefter får du dina plantor att blomma,
        men skörden försvinner på hemsökelsens dag,
        då plågan bliver olidlig.

12. Hör, det brusar av många folk,

        det brusar, såsom havet brusar.
        Det dånar av folkslag,
        det dånar, såsom väldiga vatten dåna.
 13.    Ja, det dånar av folkslag,
        såsom stora vatten dåna.
        Men han näpser dem, och de fly bort i fjärran;
        de jagas bort såsom agnar för vinden, uppe på bergen,
        och såsom virvlande löv för stormen.
 14.    När aftonen är inne, se, då kommer förskräckelsen,
        och förrän morgonen gryr, äro de sin kos.
        Detta bliver våra skövlares del,
        våra plundrares lott.

[1] Se Plantering i Ordförkl.
*23/18 Jesaja, 18 Kapitlet

Jesaja, 18 Kapitlet

Svar till budbärarna från Etiopien.

  1. Hör, du land där flygfän surra,du land bortom Etiopiens strömmar,
  2. du som har sänt budbärare över havet,i rörskepp hän över vattnet!

    Gån åstad, I snabba sändebud,
    till det resliga folket med glänsande hy,
    till folket som är så fruktat vida omkring,
    det starka och segerrika folket,
    vars land genomskäres av strömmar.

  3. I jordkretsens alla inbyggare,I som bon på jorden:
    sen till, när man reser upp

    baner på bergen,
    och när man stöter i basun,

    så lyssnen därtill.

  4. Ty så har HERREN sagt till mig:
    »I stillhet vill jag skåda ned från min boning,
    såsom solglans glöderfrån en klar himmel,
    såsom molnet utgjuter dagg

    under skördetidens hetta.»

  5. Ty förrän skördetiden är inne,just när blomningen är slut
    och blomman förbytes

    i mognad druva,
    skall han avskära rankorna

    med vingårdskniv
    och hugga av rotskotten

    och skaffa dem bort.

  6. Alltsammans skall lämnas till prisåt rovfåglarna på bergen
    och åt djuren på marken;
    rovfåglarna skola där hava sina nästen över sommaren
    och markens alla djur ligga där om vintern.
  7. På den tiden skola skänker bäras fram till HERREN Sebaot från
    det resliga folket med glänsande hy, från folket som är så
    fruktat vida omkring, det starka och segerrika folket, vars land
    genomskäres av strömmar — till den plats där HERREN Sebaots
    namn bor, till Sions berg.
    *23/19 Jesaja, 19 KapitletJesaja, 19 Kapitlet
                 Profetior om Egyptens förnedring och
                             upprättelse.
  1. Utsaga om Egypten.
        Se, HERREN far fram
            på ett ilande moln
        och kommer till Egypten.
        Egyptens avgudar
            bäva då för honom,
        och egyptiernas hjärtan
            förfäras i deras bröst.
  2.    Och jag skall uppegga egyptier mot egyptier,
        så att broder skall strida mot broder
            och vän mot vän,
        stad mot stad
            och rike mot rike.
  3.    Och egyptiernas förstånd
            skall försvinna ur deras hjärtan,
        och deras råd skall jag göra om intet;
        de skola då fråga sina avgudar och signare,
        sina andebesvärjare och spåmän.
  4.    Men jag skall giva egyptierna
        i en hård herres hand,
        och en grym konung skall få råda över dem,
        säger Herren, HERREN Sebaot.
  5.    Och vattnet skall försvinna ur havet,
        och floden skall sina bort och uttorka.
  6.    Strömmarna skola utbreda stank,
        Egyptens kanaler
            skola förminskas och sina bort;
        rör och vass skall förvissna.
  7.    Ängarna vid Nilfloden,
            längs flodens strand,
        och alla sädesfält vid floden,
        de skola förtorka, fördärvas och varda till intet.
  8.    Dess fiskare skola klaga,
        alla som kasta ut krok i floden skola sörja;
        och de som lägga ut nät i vattnet
        skola stå där modlösa.
  9.    De som arbeta i häcklat lin
            skola komma på skam,
            så ock de som väva fina tyger.
 10.    Landets stödjepelare skola bliva krossade
        och alla de som arbeta för lön
            gripas av ångest.
 11.    Såsom idel dårar
            stå då Soans furstar;
        Faraos visaste rådgivare
            giva blott oförnuftiga råd.
        Huru kunnen I då säga till Farao:
        »Jag är en son av visa män,
            en son av forntidens konungar»?
 12.    Ja, var är dina vise?
        Må de förkunna för dig -- ty de veta det ju --
        vad HERREN Sebaot
        har beslutit över Egypten.
 13.    Nej, Soans furstar hava blivit dårar,
        Nofs furstar äro bedragna,
        Egypten föres vilse
            av dem som voro hörnstenar i dess stammar.
 14.    HERREN har där utgjutit
            en förvirringens ande,
        så att de komma Egypten att ragla,
            vadhelst det företager sig,
        såsom en drucken raglar i sina spyor.
 15.    Och Egypten skall icke hava framgång
            i vad någon där gör,
        evad han är huvud eller svans,
            evad han är palmtopp eller sävstrå.

16. På den tiden skola egyptierna vara såsom kvinnor: de skola bäva

      och förskräckas för HERREN Sebaots upplyfta hand, när han lyfter
      den mot dem.
 17.  Och Juda land skall bliva en skräck för egyptierna; så ofta man
      nämner det för dem, skola de förskräckas, för det besluts skull
      som HERREN Sebaot har fattat över dem.

18. På den tiden skola i Egyptens land finnas fem städer som tala

      Kanaans tungomål, och som svärja vid HERREN Sebaot; en av dem
      skall heta Ir-Haheres.

19. På den tiden skall ett altare vara rest åt HERREN mitt i

Egyptens land, så ock en stod åt HERREN vid landets gräns.
20. Och de skola vara till tecken och vittnesbörd för HERREN Sebaot

      i egyptiernas land:  när de ropa till HERREN om hjälp mot
      förtryckare, då skall han sända dem en frälsare och försvarare,
      och han skall rädda dem.
 21.  Och HERREN skall göra sig känd för egyptierna, ja, egyptierna
      skola lära känna HERREN på den tiden; och de skola tjäna honom
      med slaktoffer och spisoffer, de skola göra löften åt HERREN och
      få infria dem.

22. Så skall då HERREN slå Egypten — slå, men ock hela; när de

omvända sig till HERREN, skall han bönhöra dem och hela dem.

23. På den tiden skall en banad väg leda från Egypten till Assyrien,

      och assyrierna skola komma in i Egypten, och egyptierna in i
      Assyrien; och egyptierna skola hålla gudstjänst tillsammans med
      assyrierna.
 24.  På den tiden skall Israel, såsom den tredje i förbundet, stå vid
      sidan av Egypten och Assyrien, till en välsignelse på jorden.

25. Och HERREN Sebaot skall välsigna dem och säga:

        Välsignad vare du Egypten, mitt folk,
        och du Assyrien, mina händer verk,
        och du Israel, min arvedel!

*23/20 Jesaja, 20 Kapitlet

Jesaja, 20 Kapitlet

Profetia om Egypten och Etiopien.

  1. I det år då Tartan kom till Asdod, utsänd av Sargon, konungen i
    Assyrien — varefter han ock belägrade Asdod och intog det —
  2. på den tiden talade HERREN genom Jesaja, Amos’ son, och sade:
    »Upp, lös säcktygsklädnaden från dina länder, och drag dina
    skor av dina fötter.» Och denne gjorde så och gick naken och
    barfota.
  3. Sedan sade HERREN: »Likasom min tjänare Jesaja har gått naken
    och barfota och nu i tre år varit till tecken och förebild
    angående Egypten och Etiopien,
  4. så skall konungen i Assyrien låta fångarna ifrån Egypten och de
    bortförda från Etiopien, både unga och gamla, vandra åstad nakna
    och barfota, med blottad bak, Egypten till blygd.
  5. Då skola de häpna och blygas över Etiopien, som var deras hopp,
    och över Egypten, som var deras stolthet.
  6. På den dagen skola inbyggarna här i kustlandet säga: ‘Se, så
    gick det med dem som voro vårt hopp, med dem till vilka vi
    flydde, för att få hjälp och bliva räddade undan konungen i
    Assyrien; huru skola vi då själva kunna undkomma?’»
    *23/21 Jesaja, 21 KapitletJesaja, 21 Kapitlet
                Profetior om Öknen vid havet (Babel),
                       Duma (Edom) och Arabien.
  1. Utsaga om Öknen vid havet.
        Likasom en storm
            som far fram i Sydlandet
        kommer det från öknen,
            från det fruktansvärda landet.
  2.    En gruvlig syn
            har blivit mig kungjord:
        »Härjare härja,
            rövare röva.
        Drag upp, du Elam!
            Träng på, du Mediens folk!
        På all suckan
            vill jag göra slut.»
  3.    Fördenskull darra
            nu mina länder,
        ångest griper mig,
            lik en barnaföderskas ångest;
        förvirring kommer över mig,
            så att jag icke kan höra,
        förskräckelse fattar mig,
            så att jag icke kan se.
  4.    Mitt hjärta är utom sig,
            jag kväljes av förfäran;
        skymningen, som jag längtade efter,
            vållar mig nu skräck.

5. Man dukar bord,

            man breder ut täcken,
            man äter och dricker.
        Nej, stån upp, I furstar;
            smörjen edra sköldar!

6. Ty så har Herren

            sagt till mig:
        »Gå och ställ ut en väktare;
        vad han får se, det må han förkunna.
  7.    Och om han ser ett tåg,
            ryttare par efter par,
        ett tåg av åsnor,
            ett tåg av kameler,
        då må han giva akt,
            noga giva akt.»

8. Och denne ropade,

            såsom ett lejon ryter:
        »Herre, här står jag
            på vakt beständigt,
            dagen igenom,
        och jag förbliver
            här på min post
            natt efter natt.
  9.    Och se, nu kommer här
            ett tåg av män,
            ryttare par efter par!»
        Och åter talade han och sade:
            »Fallet, fallet är Babel!
        Alla dess gudabeläten
            äro nedbrutna till jorden.»

10. O du mitt krossade,

            mitt söndertröskade folk,
        vad jag har hört
            av HERREN Sebaot,
        Israels Gud,
            det har jag förkunnat för eder.

11. Utsaga om Duma.

        Man ropar till mig från Seir:
        »Väktare, vad lider natten?
        Väktare, vad lider natten?»
 12.    Väktaren svarar:
            »Morgon har kommit,
            och likväl är det natt.
        Viljen I fråga mer, så frågen;
            kommen tillbaka igen.»

13. Utsaga över Arabien.

        Tagen natthärbärge i Arabiens vildmark,
        I karavaner från Dedan.
 14.    Må man komma emot de törstande
        och giva dem vatten.
        Ja, inbyggarna i Temas land
        gå de flyktande till mötes med bröd.
 15.    Ty de fly undan svärd,
        undan draget svärd,
        och undan spänd båge
        och undan krigets tunga.

16. Ty så har Herren sagt till mig: Om ett år, såsom dagakarlen

räknar året, skall all Kedars härlighet vara förgången,
17. och föga skall då vara kvar av Kedars hjältars bågar, så många

de äro. Ty så har HERREN, Israels Gud, talat.
*23/22 Jesaja, 22 Kapitlet

Jesaja, 22 Kapitlet

                Profetia om Synernas dal (Jerusalem).
                          Sebna och Eljakim.
  1. Utsaga om Synernas dal.
        Vad är då på färde,
            eftersom allt ditt folk
            stiger upp på taken?
  2.    Du larmuppfyllda,
            du bullrande stad,
            du glada stad!
        Dina slagna hava icke
            blivit slagna med svärd,
            ej dödats i strid.
  3.    Alla dina furstar
            hava samfällt flytt undan,
            utan bågskott blevo de fångar.
        Ja, så många som påträffades hos dig
            blevo allasammans fångar,
            huru långt bort de än flydde.
  4.    Därför säger jag:
            Vänden blicken ifrån mig,
            jag måste gråta bitterligen;
        trugen icke på mig tröst
            för att dottern mitt folk
            har blivit förstörd.
  5.    Ty en dag med förvirring, nedtrampning och bestörtning
            kommer från Herren, HERREN Sebaot,
        i Synernas dal,
            med nedbrutna murar
            och med rop upp mot berget.

6. Elam hade fattat kogret,

        vagnskämpar och ryttare följde honom;
        Kir hade blottat skölden.
  7.    Dina skönaste dalar voro fyllda med vagnar,
        och ryttarna hade fattat stånd vid porten.

8. Juda blev blottat och låg utan skydd. Då skådade du bort efter

vapnen i Skogshuset.
9. Och I sågen att Davids stad hade många rämnor, och I samladen

upp vattnet i Nedre dammen.
10. Husen i Jerusalem räknaden I, och I bröten ned husen för att

befästa muren.
11. Och mellan de båda murarna gjorden I en behållare för vattnet

      från Gamla dammen.  Men I skådaden icke upp till honom som hade
      verkat detta; till honom som för länge sedan hade bestämt det
      sågen I icke.
 12.  Herren, HERREN Sebaot kallade eder på den dagen till gråt och
      klagan, till att raka edra huvuden och hölja eder i sorgdräkt.
 13.  Men i stället hängåven I eder åt fröjd och glädje; I dödaden
      oxar och slaktaden får, I åten kött och drucken vin, I saden:
      »Låtom oss äta och dricka, ty i morgon måste vi dö.»
 14.  Därför ljuder från HERREN Sebaot denna uppenbarelse i mina öron:
      Sannerligen, denna eder missgärning skall icke bliva försonad,
      så länge I leven, säger Herren, HERREN Sebaot.

15. Så sade Herren, HERREN Sebaot: Gå bort till honom där,

förvaltaren, överhovmästaren Sebna, och säg till honom:
16. Vad gör du här, och vem tänker du lägga här, eftersom du här

      hugger ut en grav åt dig?  Du som hugger ut din grav så högt uppe,
      du som i klippan urholkar en boning åt dig,
 17.  du må veta att HERREN skall slunga dig långt bort, en sådan
      man som du är.  Han skall rulla dig tillhopa till en klump,
 18.  han skall hopnysta dig såsom ett nystan, och kasta dig såsom en
      boll bort till ett land som har utrymme nog för dig; där skall
      du dö, och dit skola dina härliga vagnar komma, du skamfläck för
      din herres hus.

19. Ja, jag skall stöta dig bort ifrån din plats, och från din

tjänst skall du bliva avsatt.
20. Och på den dagen skall jag kalla på min tjänare Eljakim,

Hilkias son;
21. honom skall jag ikläda din livklädnad, och med ditt bälte skall

      jag omgjorda honom, och skall lägga ditt välde i hans hand, så
      att han bliver en fader för Jerusalems invånare och för Juda
      hus.
 22.  Och jag skall giva honom Davids hus' nyckel att bära; när han
      upplåter, skall ingen tillsluta, och när han tillsluter, skall
      ingen upplåta.
 23.  Och jag skall slå in honom till en stadig spik i en fast vägg,
      och han skall bliva ett äresäte för sin faders hus.
 24.  Men om då hans faderas hus, så tungt det är, hänger sig på
      honom, med ättlingar och avkomlingar -- alla slags småkärl av
      vad slag som helst, skålar eller allahanda krukor --
 25.  då, på den dagen, säger HERREN Sebaot, skall spiken som var
      inslagen i den fasta väggen lossna; den skall gå sönder och
      falla ned, och bördan som hängde därpå, skall krossas.  Ty så har
      HERREN talat.
*23/23 Jesaja, 23 Kapitlet
                         Jesaja, 23 Kapitlet

                          Profetia om Tyrus.
  1. Utsaga om Tyrus.Jämren eder, I Tarsisskepp! Ty det är ödelagt, utan hus och utan
    gäster; från kittéernas land når dem budskapet härom.
  2. Sitten stumma, I kustlandets invånare!Köpmän från Sidon, sjöfarande män, uppfyllde dig;
  3. av Sihors säd och Nilflodens skördar skaffade du dig vinning, i
    det du for över stora vatten och drev handel därmed bland folken.
  4. Men stå där nu med skam, du Sidon; ty så säger havet, havets
    fäste: »Så är jag då utan avkomma och har icke fött några
    barn, icke uppfött ynglingar, icke fostrat jungfrur.»
  5. När man får höra detta i Egypten, då bävar man vid ryktet om
    Tyrus.
  6. Dragen bort till Tarsis och jämren eder,I kustlandets invånare.
  7. Är detta eder glada stad,hon den urgamla,
    som av sina fötter bars till fjärran land,

    för att gästa där?

  8. Vem beslöt detta över Tyrus,henne som delade ut kronor,
    vilkens köpmän voro furstar,

    vilkens krämare voro stormän på jorden?

  9. HERREN Sebaot var den som beslöt det,för att slå ned all den stolta härligheten
    och ödmjuka alla stormän på jorden.
  10. Bred nu ut dig över ditt land såsom Nilfloden,du dotter Tarsis;
    du bär ingen boja mer.
  11. Han räckte ut sin hand över havet,han kom konungariken att darra;
    HERREN bjöd om Kanaans fästen

    att de skulle ödeläggas.

  12. Han sade: »Du skall ej allt framgentfå leva i fröjd,
    du kränkta jungfru,

    du dotter Sidon.
    Stå upp och drag bort till kittéernas land;

    dock, ej heller där får du ro.

  13. Se, kaldéernas land,folket som förr ej var till,
    de vilkas land Assyrien gjorde till boning

    åt öknens djur,
    de resa där sina belägringstorn

    och omstörta stadens platser
    och göra den till en grushög.

  14. Jämren eder, I Tarsisskepp,ty edert fäste är förstört.»
  15. På den tiden skall Tyrus ligga förgätet i sjuttio år, såsom
    rådde där alltjämt en och samma konung; men efter sjuttio år
    skall det gå med Tyrus, såsom det heter i visan om skökan:
  16. »Tag din harpaoch gå omkring i staden,
    du förgätna sköka;
    spela vackert

    och sjung flitigt,
    så att man kommer ihåg dig.»

  17. Ty efter sjuttio år skall HERREN se till Tyrus, och det skall
    åter få begynna att taga emot skökolön och bedriva otukt med
    jordens alla konungariken i den vida världen.
  18. Men hennes handelsförvärv och vad hon får såsom skökolön skall
    vara helgat åt HERREN; det skall icke läggas upp och icke
    gömmas, utan de som bo inför HERRENS ansikte skola av hennes
    handelsförvärv hava mat till fyllest och präktiga kläder.
    *23/24 Jesaja, 24 KapitletJesaja, 24 Kapitlet
                  Den stora hemsökelsen över jorden.
                Kvarlevans räddning och Guds herradöme
                               på Sion.
  1. Se, HERREN ödelägger jordenoch förödar den;
    han omvälver vad därpå är,

    och förstör dess innbyggare.

  2. Och det går prästen såsom folket,husbonden såsom tjänaren,
    husfrun såsom tjänarinnan,

    säljaren såsom köparen,
    låntagaren såsom långivaren,

    gäldenären såsom borgenären.

  3. Jorden bliver i grund ödelagdoch i grund utplundrad;
    ty HERREN har talat

    detta ord.

  4. Jorden sörjer och tvinar bort,
    jordkretsen försmäktar och tvinar bort,
    vad högt är bland jordens folk försmäktar.
  5. Ty jorden har blivit ohelgadunder sina inbyggare;
    de hava överträtt lagarna,

    de hava förvandlat rätten,
    brutit det eviga förbundet.

  6. Därför uppfräter förbannelse jorden,
    och de som bo där måste lida, vad de hava förskyllt;
    därför förtäras jordens inbyggare av hetta,
    så att ej många människor finnas kvar.
  7. Vinmusten sörjer,vinträdet försmäktar;
    de som voro så hjärteglada sucka nu alla.
  8. Det är förbi med fröjden vid pukornas ljud,
    de gladas larm ha tystnat;
    det är förbi med fröjden vid harpans klang.
  9. Vin dricker man icke mer under sång,
    rusdrycken kännes biter för dem som dricka den.
  10. Nedbruten ligger den öde staden;
    vart hus är stängt, så att ingen kommer därin.
  11. Därute höres klagorop över vinet;
    all glädje är såsom en nedgånen sol,
    all jordens fröjd har flyktat.
  12. Ödeläggelse allenast är vkar i staden,
    och porten är slagen i spillror.
  13. Ty det måste så gå på jorden bland folken, såsom det går, när
    man slår ned oliver, såsom när man gör en efterskörd, sedan
    vinbärgningen är slut.
  14. Dessa häva då upp sin röst och jubla; fröjderop över HERRENS
    höghet ljuda borta i väster:
  15. »Ären därför HERREN i österns bygder, även i havsländerna
    HERRENS, Israels Guds, namn.»
  16. Från jordens ända höra vi lovsånger: »En härlig lott får den
    rättfärdige!» Men jag säger: Jag arme, jag arme, ve mig!
    Härjare härja, ja härjande fara härjare fram.
  17. Faror, fallgropar och fällor vänta eder, I jordens inbyggare.
  18. Och om någon flyr undan farlighetsropen, så störtar han i
    fallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, så fångas han i
    fällan. Ty fönstren i höjden äro öppnade, och jordens grundvalar
    bäva.
  19. Jorden brister, ja, den brister; jorden rämnar, ja, den rämnar;
    jorden vacklar, ja, den vacklar;
  20. jorden raglar, ja, den raglar såsom en drucken; den gungar såsom
    vaktsjulet i trädets topp. Dess överträdelse vilar tung på den,
    och den faller och kan icke mer stå upp.
  21. På den tiden skall HERREN hemsöka höjdens här uppe i höjden och
    jordens konungar nere på jorden.
  22. Och de skola samlas tillhopa, såsom fångar hopsamlas i
    fånggropen, och skola inneslutas i fängelse; sent omsider når
    dem hemsökelsen.
  23. Då skall månen blygas och solen skämmas; ty HERREN Sebaot skall
    då vara konung på Sions berg och i Jerusalem, och hans äldste
    skola skåda härlighet.
    *23/25 Jesaja, 25 KapitletJesaja, 25 Kapitlet
                Herrens segermakt.  Gästabudet på Sions
                  berg.  Fiendernas tillintetgörelse.
  1. HERRE, du är min Gud;
    jag vill upphöja dig, jag vill prisa ditt namn,
    ty du gör underfulla ting,
    du utför rådslut ifrån fordom tid,
    fasta och beståndande.
  2. Ja, du har gjort staden till en stenhop,
    den befästa staden till en grushög;
    främlingarnas palats står ej mer där såsom en stad,
    aldrig skall det byggas upp igen.
  3. Därför måste nu det vilda folket ära dig,
    den grymma hednastaden frukta dig.
  4. Ty du har varit ett värn för den arme,
    ett värn för den fattige i hans nöd,
    en tillflykt mot störtskurar,ett skygd under hettan.
    Ty våldsverkarnas raseri

    är likasom en störtskur mot en vägg.

  5. Och såsom du kuvar hettan, när det är som torrast,
    så kuvar du främlingarnas larm;
    ja, såsom hettan dämpas genom molnens skugga,
    så dämpas de grymmas segersång.
  6. Och HERREN Sebaot skall på detta berg
    göra ett gästabud för alla folk,
    ett gästabud med feta rätter,ett gästabud med starkt vin,
    ja, med fetta, märgfulla rätter,

    med starkt vin, väl klarat.

  7. Och han skall på detta berg göra om intet
    det dok som höljer alla folk,
    och det täckelse som betäcker alla folkslag.
  8. Han skall för alltid göra döden om intet;
    och Herren, HERRENskall avtorka tårarna
    från alla ansikten,
    och skall taga bort

    sitt folks smälek
    överallt på jorden.
    Ty så har HERREN talat.

  9. På den tiden skall man säga:
    Se, där är vår Gud,som vi förbidade
    och som skulle frälsa oss.
    Ja, där är HERREN, som vi förbidade;
    låtom oss fröjdas och vara glada över hans frälsning.
  10. Ty HERRENS hand skall vila över detta berg,
    men Moab skall bliva nedtrampad i sitt eget land,
    likasom strå trampas ned i gödselpölen.
  11. Och huru han än där breder ut sina händer,
    lik simmaren, när han simmar,
    så skall dock hans högmod bliva nedbrutet,
    trots hans händers alla konster.
  12. Ja, dina murars höga fäste
    störtar han omkull och ödmjukar,
    han slår det till jorden, ned i stoftet.
    *23/26 Jesaja, 26 KapitletJesaja, 26 Kapitlet
                Juda segersång.  Dess strider och dess
                   återuppståndelse till nytt liv.
  1. På den tiden skall man sjunga denna sång i Juda land:
        »Vår stad giver oss styrka;
        murar och värn
            bereda oss frälsning.
  2.    Låten upp portarna,
        så att ett rättfärdigt folk
            får draga därin,
            ett som håller tro.
  3.    Den som är fast i sitt sinne
        bevarar du i frid, i frid;
            ty på dig förtröstar han.
  4.    Förtrösten då på HERREN
            till evig tid;
        ty HERREN, HERREN
            är en evig klippa.
  5.    Ty dem som trona i höjden,
            dem störtar han ned,
            ja, den höga staden;
        han ödmjukar den,
            ödmjukar den till jorden,
        han slår den ned i stoftet.
  6.    Den trampas under fötterna,
            under de förtrycktas fötter,
            under de armas steg.»

7. Men den rättfärdiges väg är jämn;

        åt den rättfärdige bereder du
            en jämnad stig.
  8.    Ja, på dina domars väg,
            HERRE, förbida vi dig;
        till ditt namn och ditt pris
            står vår själs trängtan.
  9.    Min själ trängtar efter dig om natten,
        och anden i mig söker dig bittida;
        ty när dina domar drabbar jorden,
        lära sig jordkretsens
            inbyggare rättfärdighet.
 10.    Om nåd bevisas mot den ogudaktige,
            så lär han sig icke rättfärdighet;
        i det land där rätt skulle övas
            gör han då vad orätt är
        och ser icke HERRENS höghet.

11. HERRE, din hand är upplyft,

            men de se det icke;
        må de nu med blygsel
            se din nitälskan för folket;
        ja, må eld förtära
            dina ovänner.
 12.    HERRE, du skall skaffa
            frid åt oss,
        ty allt vad vi hava uträttat
            har du utfört åt oss.
 13.    HERREN, vår Gud,
        andra herrar än du
            hava härskat över oss,
        men allenast dig prisa vi,
            allenast ditt namn.
 14.    De döda få icke liv igen,
        skuggorna stå ej åter upp;
        därför hemsökte och förgjorde du dem
        och utrotade all deras åminnelse.

15. Du förökade en gång folket, HERRE;

        du förökade folket och bevisade dig härlig;
        du utvidgade landets alla gränser.
 16.    HERRE, i nöden hava de nu sökt dig,
        de hava utgjutit tysta böner,
            när din tuktan kom över dem.
 17.    Såsom en havande kvinna,
            då hon är nära att föda,
        våndas och ropar
            i sina kval,
        så var det med oss
            inför ditt anskite, o HERRE.
 18.    Vi voro också havande och våndades;
            men när vi födde, var det vind.
        Vi kunde icke bereda
            frälsning åt landet;
        inga människor födas mer
            till att bo på jordens krets.
 19.    Men dina döda må få liv igen;
            mina dödas kroppar må åter stå upp.
        Vaknen upp och jublen,
            I som liggen i graven;
        ty din dagg är en ljusets dagg,
        och jorden skall giva igen de avsomnade.
 20.    Välan då, mitt folk,
            gå in i dina kamrar
        och stäng igen dörrarna om dig;
        göm dig ett litet ögonblick,
        till dess att vreden har gått förbi.
 21.    Ty se, HERREN
            träder ut ur sin boning,
        för att hemsöka jordens inbyggare
            för deras missgärning;
        och jorden skall låta komma i dagen
            allt blod som där har blivit utgjutet,
        och skall icke längre betäcka
            dem som där hava blivit dräpta.
*23/27 Jesaja, 27 Kapitlet
                         Jesaja, 27 Kapitlet

                   Sång om HERRENS vingård.  Israels
                     förskingring och inbärgning.
  1. På den tiden skall HERREN
    med sitt svärd, det hårda,det stora och starka,
    hemsöka Leviatan,

    den snabbe ormen,
    och Leviatan,

    den ringlande ormen,
    och skall dräpa draken,

    som ligger i havet.

  2. På den tiden skall finnasen vingård, rik på vin,
    och man skall sjunga om den:
  3. Jag, HERREN, är dess vaktar,åter och åter vattnar jag den.
    För att ingen skall skada den,

    vaktar jag den natt och dag.

  4. Jag vredgas icke på den;
    nej, om tistel och törneville begynna strid,
    så skulle jag gå löst därpå

    och bränna upp alltsammans.

  5. Eller ock måste man söka skydd hos migoch göra fred med mig;
    ja, fred måste man göra med mig.
  6. I tider som komma skall Jakob skjuta rötter
    och Israel grönska och blomstra;
    jordkretsen skola de uppfylla med sin frukt.
  7. Har man väl plågat dem så, som han plågade deras plågare?
    Eller dräptes de så, som deras dräpta fiender blevo dräpta?
  8. Nej, väl näpste han folket, när han förkastade och försköt det,
    väl ryckte han bort det med sin hårda vind,på östanstormens dag;
  9. men därför kan ock Jakobs missgärningdå bliva försonad
    och deras synds borttagande

    då giva fullmogen frukt,
    när alla stenar i deras altaren äro förstörda
    — såsom då man krossar sönder kalkstycken —
    och när Aseror och solstoder ej mer resas upp.

  10. Se, den fasta staden ligger öde,
    den har blivit en folktom plats,övergiven såsom en öken,
    kalvar gå där i bet
    och lägra sig där

    och avbita de kvisstar där finnas.

  11. Och när grenarna äro torra, bryter man av dem,
    och kvinnor kommaoch göra upp eld med dem.
    Ty detta är icke ett folk med förstånd;
    därför visar deras skapare dem intet förbarmande,
    och deras danare dem ingen misskund.
  12. Och det skall ske på den tiden
    att HERREN anställer en inbärgning,
    från den strida floden intill Egyptens bäck;
    och I skolen varda insamlade,
    en och en, I Israels barn.
  13. Och det skall ske på den tiden
    att man stöter i en stor basun;
    och de som hava varit borttappade i Assyriens land
    och fördrivna till Egyptens land,de skola då komma;
    och de skola tillbedja HERREN
    på det heliga berget i Jerusalem.
    *23/28 Jesaja, 28 Kapitlet

    Jesaja, 28 Kapitlet

               Efraims fall.  Juda obotfärdighet, straff
                  och räddning.  Liknelse hämtad från
                          åkermannens verk.
  1. Ve dig, du Efraimsdruckna mäns stolta krona,
    du hans strålande härlighets

    vissnande blomster
    på berghjässan ovan de vinberusades

    bördiga dal!

  2. Se, från Herren kommer
    en som är stark och väldig,
    lik en hagelskur,en förödande storm,
    lik en störtsur med väldiga,

    översvämmande vatten,
    som slår allt till jorden med mat.

  3. Under fötterna bliver den då trampad,Efraims druckna mäns
    stolta krona.
  4. Och det går med hans strålande härlighetsvissnande blomma
    på bergshjässan ovan

    den bördiga dalen,
    såsom det går med ett fion därnere,

    ett som har mognat före sommarsörden:
    så snart någon får syn därpå, slukar han det,
    medan han ännu har det i sin hand.

  5. På den tiden skall HERREN Sebaotbliva en härlig rona
    och en strålande krans

    för kvarlevan av sitt folk;

  6. och han sall bliva en rättens andeförö den som skipar rätt,
    och en starkhetsmakt

    för dem som driva fienden på porten.

  7. Men också härraglar man av vin,
    stapplar man av starka drycker;
    både präster och profeter

    ragla av starka drycker,
    de äro överlastade av vin,

    de stappla av starka drycker;
    de ragla, när de profetera,

    de vackla, när de skipa rätt.

  8. Ja, alla bord äro fullaav vämjeliga spyor,
    ingen ren fläck finnes.
  9. — »Vem är det då han vill lära förstånd,
    och vem skall han få att giva akt på sin predikan?
    Äro vi då nyss avvanda från modersmjölen,nyss tagna från modersbröstet?
  10. Det är ju gnat på gnat, gnat på gnat,
    prat på prat, prat på prat,
    litet här, litet där!»
  11. — Ja väl, genom stammande läpparoch på ett främmande tungomål
    skall han tala till detta folk,
  12. han som en gång sade till dem:
    »Här är vilostaden,låten den trötte få vila;
    här är vederkvickellsens ort.»
    Men sådant ville de icke höra.
  13. Så skall då HERRENS ord bliva för dem
    »gnat på gnat, gnat på gnat,prat på prat, prat på prat,
    litet här, litet där».
    Och så skola de, bäst de gå där,

    falla baklänges och krossas,
    varda snärjda och fångade.

  14. HÖren därför HERRENS ord,I bespottare,
    I som råden över folket

    här i Jerusalem.

  15. Eftersom I sägen: »Vi hava slutitett förbund med döden,
    med ddödsriket havav vi

    ingått ett fördrag;
    om ock gisslet far fram likt en översvämmande flod,

    skall det icke nå oss,
    ty vi hava gjort lögnen till vår tillflykt

    och falskkkheten till vårt beskärm»,

  16. därför säger Herren, HERREN så:
    Se, jag har lagt i Sion en grundsten,en beprövad sten,
    en dyrbar hörnsten, fast grundad;

    den som tror på den behöver icke fly.

  17. Och jag skall låta rätten vara mätsnöretoch rättfärdigheten sänklodet.
    Och hagel skall slå ned eder lögntillflykt,

    och vatten skall skölja bort edert beskärm.

  18. Och edert förbund med dödenskall bliva utplånat,
    och edert fördrag med dödsriet

    skall icke bestå;
    när gisslet far fram likt en översvämmande flod,

    då solen I varda nedtrampade.

  19. Så ofta det far fram,skall det träffa eder;
    ty morgon efter morgon skall det fara fram,

    ja, både dag och natt.
    Idel förskräckelse bliver det,

    när I måsten akta på den predikan.

  20. Ty sängen bliver då för kortatt sträca ut sig på
    och täcket för knappt

    att svepa in sig i.

  21. Ty HERREN skall stå uppliasom på Perasims berg,
    och han skall låta se sin vrede

    likasom i Gibeons dal.
    Han skall utföra sitt verk,

    ett sällsamt verk;
    han skall förrätta sitt arbete,

    ett förunderligt arbete.

  22. Så hören nu upp med eder bespottelse,för att edra band ej må bliva än hårdare;
    ty om förstöring och oryggligt besluten straffdom
    över hela jorden har jag hört från Herren, HERREN Sebaot.
  23. Lyssnen och hören min röst,
    akten härpå och hören mitt tal.
  24. När åkermannen vill så,plöjer han då beständigt
    och hackar upp och harvar sin mark?
  25. Nej, fastmer: sedan han har jämnat fältet,
    strör han ju där svartkumminoch astar dit kryddkummin
    och sår vete i rader
    och korn på dess särskilda plats

    och spält i kanten.

  26. Ty hans Gud har undervisat honomoch lärt honom det rätta sättet.
  27. Man tröskar ju ej heller svartkummin med trösvagn
    och låter ej vagnshjul gå över kryddkummin,
    utan lappar ut svartummin med stav
    och ryddummin med äpp.
  28. Och brödsäden, tröskar man sönder den?
    Nej, man plägar ice oavlåtligt tröska den
    och driva sina vagnshjul och hästar däröver;
    man vill ju icke tröska sönder den.
  29. Också detta ommerfrån HERREN Sebaot;
    han är underbar i råd

    och stor i vishet.
    *23/29 Jesaja, 29 Kapitlet

    Jesaja, 29 Kapitlet

                     Ariels (Jerusalems) fall och
                             upprättelse.
  1. Ve dig, Ariel, Ariel
    du stad där David slog upp sitt läger!
    Läggen år till år
    och låten högtiderna fullborda sitt kretslopp,
  2. så skall jag bringa Ariel i trångmål;
    jämmer skall följa på jämmer,
    och då bliver det för mig ett verkligt Ariel. [1]
  3. Jag skall slå läger runt omkring dig
    och omsluta dig med vallar
    och resa upp bålverk emot dig.
  4. Då skall du tala djupt nedifrån joroden,
    och dina ord skola dämpade komma fram ur stoftet;
    din röst skall höras såsom en andes ur jorden,
    och ur stoftet skall du viska fram dina ord.
  5. Men främlingshopen skall bliva såsom fint damm
    och våldsverkarhopen såsom bortflyende agnar;
    plötsligt och med hast skall detta ske.
  6. Från HERREN Sebaot skall hemsökelsen komma,
    med tordön och jordbävning och stort dunder,
    med storm och oväder
    och med lågor av förtärande eld.
  7. Och hela hopen av alla de folk
    som drogo i strid mot Ariel,
    de skola vara såsom en drömsyn om natten,
    alla som drogo i strid mot det och dess borg
    och bragte det i trångmål.
  8. Såsom när den hungrige drömmer att han äter,
    men vaknar och känner sin buk vara tom,
    och såsom när den törstande drömmer att han dricker,
    men vaknar och känner sig törstig och försmäktande,
    så skall det gå med hela hopen av alla de folk
    som drogo i strid mot Sions berg.
  9. Stån där med häpnad, ja, varen häpna;stirren eder blinda, ja, varen blinda,
    I som ären druckna, men icke av vin,

    I som raglen, men icke av starka drycker.

  10. Ty HERREN har utgjutit över ederen tung sömns ande
    och har tillslutit edra ögon;
    han har höljt mörker över profeterna

    och över siarna, edra ledare.

  11. Och så har profetsynen om allt detta blivit för eder lik orden i
    en förseglad bok: om man räcker en sådan åt någon som kan läsa
    och säger: »Läs detta», så svarar han: »Jag kan det icke, den är
    ju förseglad»,
  12. och om man räcker den åt någon som icke kan läsa och säger: »Läs
    detta», så svarar han: »Jag kan icke läsa.»
  13. Och HERREN har sagt:
    Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun
    och ärar mig med sina läppar,
    men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig,
    ~så att deras fruktan för mig
    består i inlärda människobud,
  14. därför skall jag ännu en gånggöra underbara ting mot detta folk,
    ja, underbara och förunderliga;
    de visas vishet skall förgås,
    och de förståndigas förstånd skall bliva förmörkat.
  15. Ve eder, I som söken att dölja edra rådslag för HERREN i djupet,
    och som bedriven edra verk i mörkret, I som sägen: »Vem ser oss,
    och vem känner oss?»
  16. Huru förvända ären I icke! Skall då leret aktas lika med
    krukmakaren? Skall verket säga om sin mästare: »Han har icke
    gjort mig»? Eller skall bilden säga om honom som har format
    den: »Han förstår intet»?
  17. Se, ännu allenast en liten tid,
    och Libanon skall förvandlas till ett bördigt fält
    och det bördiga fältet räknas såsom vildmark.
  18. De döva skola på den tiden
    höra vad som läses för de,
    och de blindas ögon skola se
    och vara fria ifrån dunkel och mörker;
  19. och de ödmjuka skola då kännaallt sötrre glädje i HERREN;
    och de fattigaste bland människor

    skola fröjda sig i Israels Helige.

  20. Ty våldsverkarna äro då icke mer till,bespottarna hava fått en ände,
    och de som stodo efter fördärv äro alla utrotade,
  21. de som genom sitt tal gjorde att oskyldiga blevo fällda
    och snärjde den som skulle skipa rätt i porten
    och genom lögn värngde rätten för den rättfärdige.
  22. Därför säger HERREN så till Jakbos hus,
    han som förlossade Abraham:
    Nu skall Jakob icke mer bhöva blygas,
    nu skall hans ansikte ej vidare blekna;
  23. ty när han — hans barn — få se mina händer verk ibland sig,
    då skola de hålla mitt namn heligt,
    de skola hålla Jakobs Helige helig
    och förskräckas för Israels Gud.
  24. De förvillade skola då få förstånd,
    och de knorrande skola taga emot lärdom.
    *23/30 Jesaja, 30 KapitletJesaja, 30 Kapitlet
                Egyptens hjälp fåfänglig.  HERREN sitt
                  folks sanna hjälp.  Dom över Assur.
  1. Ve eder, I vanartiga barn,säger HERREN,
    I som gören upp rådslag

    som icke komma från mig,
    och sluten förbund,

    utan att min Ande är med,
    så att I därigenom hopen

    synd på synd,

  2. I som dragen ned till Egypten,
    utan att hava rådfrågat min mun,
    för att söka eder ett värn hos Farao
    och en tillflykt under Egyptens skuggga!
  3. Se, Faraos värnskall bliva eder till skam,
    och tillflykten udner Egyptens skugga

    skall bliva eder till blygd.

  4. Ty om ock hans furstar äro i Soan,
    och om än hans sändebud komma ända till Hanes,
  5. så skall dock var man få blygas över detta folk,
    som icke kan hjälpa ddem,
    icke vara till bistånd och hjälp,
    utan allenast till skam och smälek.
  6. Utsaga om Söderlandets odjur.Genom ett farornas och ångestens land,
    där lejoninnor och lejon hava sitt tillhåll,
    jämte huggormar och flygande drakar,
    där föra de på åsnors ryggar sina rikedomar
    och på~ kamelers pucklar sina skatter
    till ett folk som icke kan hjälpa dem.
  7. Ty Egyptens bistånd är fåfänglighet och tomhet;
    därför kallar jag det landet
    »Rahab, som ingenting uträttar»[1]
  8. Så gå nu in och skriv detta på en tavla, som må förvaras bland
    dem, och teckna upp det i en bok, så att det bevaras för
    kommande dagar, alltid och evinnerligen.
  9. Ty det är ett gensträvigt folk, trolösa barn, barn som icke
    vilja höra HERRENS lag,
  10. utan säga till siarna: »Upphören med edra syner», och till
    profeterna: »Profeteren icke för oss vad sant är; talen till oss
    sådant som är oss välbehagligt, profeteren bedrägliga ting;
  11. viken av ifrån vägen, gån åt sidan från stigen, skaffen bort ur
    vår åsyn Israel Helige.»
  12. Därför säger Israels Helige så: »Eftersom I förakten detta ord
    och förtrösten på våld och vrånghet och stödjen edder på sådant,
  13. därför skall denna missgärning bliva för eder såsom ett
    fallfärdigt stycke på en hög mur, vilket mer och mer giver sig
    ut, till des att muren plötsligt och med hat törtar ned och
    krossas;
  14. den krossa, såsom när man våldsamt slår en lerkruka i bitar, så
    våldsamt att man bland bitarna icke kan finna en skärva stor nog
    att därmed taga eld från eldstaden eller ösa upp vatten ur
    dammen.»
  15. Ty så säger Herren, HERREN, Israels Helige: »Om i vänden om och
    ären stilla, skolen I bliva frälsta, genom stillhet och
    förtröstan varden I starka.» Men i viljen icke.
  16. I sägen: »Nej, på hästar vilja vi jaga fram» — därför skolen I
    också bliva jagade; »på snabba springare vilja vi rida åstad» —
    därför skola ock edra förföljare vara snabba.
  17. Tusen av eder skola fly för en enda mans hot eller för fem mäns
    hot, till des att vad som är kvar av eder bliver såsom en ensam
    stång på bergets toppp, såsom ett baner på höjden.
  18. Ja, därför väntar HERREN, till dess att han kan vara eder nådig;
    därför tronar han i höghet, till dess att han kan förbarma si
    över eder. Ty en domens Gud är HERREN; saliga äro alla de som
    vänta efter honom.
  19. Ja, du folk som bor på Sion, i Jerusalem, ingalunda må du gråta.
    Han skall förvisso vara dig nådig, när du ropar; så snart han
    hör din röst, skall han svara dig.
  20. Ty väl skall Herren giva eder nödens bröd och fångenskapens
    dryck, men sedan skola dina lärare icke mer sättas å sido, utan
    dina ögon skola se upp till dina lärare.
  21. Och om du viker av, vare sig åt höger eller åt vänster, så skola
    dina öron höra detta ord ljuda bakom dig; »Här är vägen, vandren
    på en.»
  22. Då skolen I akta för orent silvret varmedd edra skurna beläten
    äro överdragna, och guldet varmed edra gjutna beläten äro
    belagda; du skall kasta ut det såsom orenlighet och säga till
    det: »Bort härifrån!»
  23. Och han skall giva regn åt säden som du har sått på din mark,
    och han skall av markens gröda giva dig bröd som är kraftigt och
    närande; och din boskap skall på den tiden gå i bet på vida
    ängar.
  24. Och oxarna och åsnorna med vilka man brukar jorden, de skola äta
    saltad blandsäd om man har kastat medd vanna och kastskovel.
  25. Och på alla höga berg och alla stora höjder skola bäckar rinna
    upp med strömmande vatten — när den stora slaktningens dag
    kommer, då torn skola falla.
  26. Och månens ljus skall bliva såsom solens ljus, och solens ljus
    skall varda sju gånger klarare, såsom ett sjufaldigt dagsljus,
    när den tid kommer, då HERREN förbinder sitt folks skador och
    helar såren efter slagen som det har fått.
  27. Se, HERRENS namnkommer fjärran ifrån,
    med brinnande vrede

    och me tunga rökmoln;
    hans läppar äro fulla av förgrymmelse,
    och hans tunga är såsom förtärande eld;

  28. hans andedräkt är lik en ström som svämmar över,
    så att den når ändå upp till halsen.
    Ty han vill sålla folkeni förintelsens såll
    och lägga i folkslagens mun

    ett betsel, till att leda dem vilse.

  29. Då skolen I sjunga såsom i en nattdå man firar helig högtid,
    och edra hjärtan skola glädja sig,

    såsom när man under flöjters ljud
    tågar upp på HERRENS berg,

    upp till Iraels klippa.

  30. Och HERREN skall låta hörasin röst i majestät
    och visa huru hans arm drabbar,

    i vredesförgrymmelse
    och med förtärande eldslåga,

    med storm och störtskurar
    och hagelstenar.

  31. Ty för HERRENS röstskall Assur bliva förfärad,
    när han slår honom med sitt ris.
  32. Och så ofta staven far framoch HERREN efter sitt rådslut
    låter den falla på honom

    skola pukor och harpor ljuda.
    Gång på gång skall han lyfta sin arm

    till att strida mot honom.

  33. Ty en Tofetplatsär långesedan tillredd,
    ja ock för konungen är den gjord redo,

    och djup och vid är den;
    dess rund är fylld av eld

    och av ved i myckenhet,
    och lik en svavelström

    skall HERRENS Ande
    sätta den i brand.

    [1] Rahab uttydes såsom stortalighet; jfr Ps. 87:4. Jes. 51:9.

*23/X0 Jesaja, ännu ej inskrivna kapitel
+23/31 Jesaja, 31 Kapitlet

Jesaja, 31 Kapitlet

                Egyptens vanmakt.  Herrens omvårdnad om
                     Sion.  Assurs stundande fall.
+23/32 Jesaja, 32 Kapitlet
                         Jesaja, 32 Kapitlet

                    Rättfärdighetens rike.  Landets
                 förödelse.  Andeutgjutelsen och dess
                               frukter.
+23/33 Jesaja, 33 Kapitlet
                         Jesaja, 33 Kapitlet

                      Sions fienders straff.  Det
                återupprättade Sions rättfärdighet och
                              trygghet.
+23/34 Jesaja, 34 Kapitlet
                         Jesaja, 34 Kapitlet

                    Edoms undergång och förödelse.
+23/35 Jesaja, 35 Kapitlet
                         Jesaja, 35 Kapitlet

                    Ödemarkens blomstring.  Herrens
                   förlossades återkomst till Sion.
+23/36 Jesaja, 36 Kapitlet
                         Jesaja, 36 Kapitlet

                Sanheribs tåg mot Jerusalem.  Rab-Sakes
                                 tal.
+23/37 Jesaja, 37 Kapitlet
                         Jesaja, 37 Kapitlet

                   Jesajas profetia mot assyrierna.
                           Sanheribs fall.
+23/38 Jesaja, 38 Kapitlet
                         Jesaja, 38 Kapitlet

                    Hiskias sjukdom.  Hans lovsång.
+23/39 Jesaja, 39 Kapitlet
                         Jesaja, 39 Kapitlet

                        Sändebuden från Babel.
+23/40 Jesaja, 40 Kapitlet
                         Jesaja, 40 Kapitlet

                  Trösteord till Guds folk.  Herrens
                          storhet och makt.
+23/41 Jesaja, 41 Kapitlet
                         Jesaja, 41 Kapitlet

                        Herren och avgudarna.
+23/42 Jesaja, 42 Kapitlet
                         Jesaja, 42 Kapitlet

                Herrens rätte tjänare och dennes värv.
                Herrens framträdande till strid.  Hans
                       blinde tjänares straff.
+23/43 Jesaja, 43 Kapitlet
                         Jesaja, 43 Kapitlet

                     Israels förlossning.  Herrens
                   rättfärdighet och Israels synd.
+23/44 Jesaja, 44 Kapitlet
                         Jesaja, 44 Kapitlet

                   Herrens välsignelse över Israel.
                  Avgudamakarnas dårskap.  Syndernas
                 utplåning.  Upprättelsen genom Kores.
+23/45 Jesaja, 45 Kapitlet
                         Jesaja, 45 Kapitlet

                Kores Herrens redskap.  Herren den ende
               Guden.  Hela världens underkastelse under
                                honom.
+23/46 Jesaja, 46 Kapitlet
                         Jesaja, 46 Kapitlet

                   Babels gudars fall.  Varning till
                            överträdarna.
+23/47 Jesaja, 47 Kapitlet
                         Jesaja, 47 Kapitlet

                  De stolta Babels förnedring.  Dess
                        trollkarlars vanmakt.
+23/48 Jesaja, 48 Kapitlet
                         Jesaja, 48 Kapitlet

                 Guds sannfärdighet och barmhärtighet
                  bekräftade genom frälsningen ifrån
                                Babel.
+23/49 Jesaja, 49 Kapitlet
                         Jesaja, 49 Kapitlet

                 Herrens tjänares kamp och lön.  Sions
                          klagan och tröst.
+23/50 Jesaja, 50 Kapitlet
                         Jesaja, 50 Kapitlet

               Sions skuld och Herrens frälsande makt.
               Herrens tjänares tålamod och tillförsikt
                  under smäleken.  Tröst och hotelse.
+23/51 Jesaja, 51 Kapitlet
                         Jesaja, 51 Kapitlet

                 Ytterligare tröst för det betryckta
                                Sion.
+23/52 Jesaja, 52 Kapitlet
                         Jesaja, 52 Kapitlet

                Glädjebudskapet om Sions förlossning.
+23/53 Jesaja, 53 Kapitlet
                         Jesaja, 53 Kapitlet

                     Herrens tjänares lidande och
                            förhärligande.
+23/54 Jesaja, 54 Kapitlet
                         Jesaja, 54 Kapitlet

               Det övergivna Sions återupprättelse och
                       tillkommande härlighet.
+23/55 Jesaja, 55 Kapitlet
                         Jesaja, 55 Kapitlet

                 Inbjudning till Herrens nådeförbund.
               Maning till omvändelse.  Herrens löftens
                        underbara fullbordan.
+23/56 Jesaja, 56 Kapitlet
                         Jesaja, 56 Kapitlet

                 Sabbatsbudet.  Blinda och egennyttiga
                               herdar.
+23/57 Jesaja, 57 Kapitlet
                         Jesaja, 57 Kapitlet

                De rättfärdigas död.  Strafftal mot det
                avgudiska släktet.  Herrens nådelöften
                          till de betryckta.
+23/58 Jesaja, 58 Kapitlet
                         Jesaja, 58 Kapitlet

                     Rätt fasta.  Sabbatsfirandets
                             välsignelse.
+23/59 Jesaja, 59 Kapitlet
                         Jesaja, 59 Kapitlet

               Israels skuld.  Frälsningens fördröjande.
                     Den slutliga förlossningen.
+23/60 Jesaja, 60 Kapitlet
                         Jesaja, 60 Kapitlet

                      Sions kommande härlighet.
+23/61 Jesaja, 61 Kapitlet
                         Jesaja, 61 Kapitlet

                 Förkunnelse om de fångnas frälsning.
                           Glädje i Herren.
+23/62 Jesaja, 62 Kapitlet
                         Jesaja, 62 Kapitlet

               Dottern Sions frälsning ur fångenskpen.
+23/63 Jesaja, 63 Kapitlet
                         Jesaja, 63 Kapitlet

               Vintramparen.  Guds folks klagan och bön.
+23/64 Jesaja, 64 Kapitlet
                         Jesaja, 64 Kapitlet

                           Israels klagan.
+23/65 Jesaja, 65 Kapitlet
                         Jesaja, 65 Kapitlet

                Herrens långmodighets mått.  Tröst för
               Herrens tjänare.  Straff för de otrogna.
                      Nya himlar och en ny jord.
+23/66 Jesaja, 66 Kapitlet
                         Jesaja, 66 Kapitlet

               Slutdomen över det falska och det sanna
                  Israel.  Frälsningsförkunnelse för
                     hedningarna.  De förskingrade
                       israeliternas återkomst.

*24 Jeremia
+24/01 Jeremia, 1 Kapitlet

Jeremia, 1 Kapitlet

Profetens kallelse.
+24/02 Jeremia, 2 Kapitlet

Jeremia, 2 Kapitlet

                Israels otacksamhet och trolöshet mot
                               sin Gud.
+24/03 Jeremia, 3 Kapitlet
                         Jeremia, 3 Kapitlet

               Judas och Israels obotfärdighet.  Maning
                           till omvändelse.
+24/04 Jeremia, 4 Kapitlet
                         Jeremia, 4 Kapitlet

                 Förnyad maning till omvändelse.  Den
                  kommande domen.  Profetens klagan.
+24/05 Jeremia, 5 Kapitlet
                         Jeremia, 5 Kapitlet

                   Domens orsaker: folkets otrohet,
                   förblindelse och orättfärdighet.
+24/06 Jeremia, 6 Kapitlet
                         Jeremia, 6 Kapitlet

                   Fienden inför Jerusalem.  Folkets
                   obotfärdighet.  Fruktlösheten av
                        profetens verksamhet.
+24/07 Jeremia, 7 Kapitlet
                         Jeremia, 7 Kapitlet

                   Dom över skrymtaktig gudstjänst.
+24/08 Jeremia, 8 Kapitlet
                         Jeremia, 8 Kapitlet

                      Dom över obotfärdigheten.
+24/09 Jeremia, 9 Kapitlet
                         Jeremia, 9 Kapitlet

                 Dom över folkets allmänna trolöshet.
                 Rätt berömmelse.  Hemsökelsen över de
                              oomskurna.
+24/10 Jeremia, 10 Kapitlet
                         Jeremia, 10 Kapitlet

                Avgudaväsendets fåfänglighet.  Herrens
               storhet.  Judalandets förödelse.   Bön om
                        lindring av straffet.
+24/11 Jeremia, 11 Kapitlet
                         Jeremia, 11 Kapitlet

                 Juda förbundsbrott och den kommande
               straffdomen.  Mordanslag mot profeten av
                             Anatots män.
+24/12 Jeremia, 12 Kapitlet
                         Jeremia, 12 Kapitlet

                 Profetens undran över Herrens vägar.
               Straffdom över Herrens arvedel.   Israels
                               grannar.
+24/13 Jeremia, 13 Kapitlet
                         Jeremia, 13 Kapitlet

                Profetens gördel.  Juda under bilden av
                 ett vinkärl.  Fångenskapen såsom ett
                straff för folkets ondska och otrohet.
+24/14 Jeremia, 14 Kapitlet
                         Jeremia, 14 Kapitlet

                Den stora torkan och profetens förbön.
+24/15 Jeremia, 15 Kapitlet
                         Jeremia, 15 Kapitlet

                     Herrens samtal med profeten.
+24/16 Jeremia, 16 Kapitlet
                         Jeremia, 16 Kapitlet

                     Straffdomar och nådelöften.
+24/17 Jeremia, 17 Kapitlet
                         Jeremia, 17 Kapitlet

                       Juda synd.  Sabbatsbudet.
+24/18 Jeremia, 18 Kapitlet
                         Jeremia, 18 Kapitlet

               Lärdom hämtad från krukmakarens arbete.
                   Strafftal.  Anslag mot profeten.
                    Profetens bön om motståndarnas
                            bestraffning.
+24/19 Jeremia, 19 Kapitlet
                         Jeremia, 19 Kapitlet

                Juda skall krossas såsom en lerkruka.
+24/20 Jeremia, 20 Kapitlet
                         Jeremia, 20 Kapitlet

                  Jeremia och Pashur.  Profetkallets
               vedervärdigheter.  Profeten förbannar sin
                             födelsedag.
+24/21 Jeremia, 21 Kapitlet
                         Jeremia, 21 Kapitlet

                   Konung Sidkias bud till Jeremia.
                            Jeremias svar.
+24/22 Jeremia, 22 Kapitlet
                         Jeremia, 22 Kapitlet

                 Profetior mot judakonungarna Sallum
                 (joahas), Jojakim och Konja (Jekonja
                           eller Jojakin).
+24/23 Jeremia, 23 Kapitlet
                         Jeremia, 23 Kapitlet

                Ve över otrogna herdar.  Löfte om goda
               herdar och om »en rättfärdig telning» av
                  Davids ätt.  Falska profeters dom.
+24/24 Jeremia, 24 Kapitlet
                         Jeremia, 24 Kapitlet

                        De två fikonkorgarna.
+24/25 Jeremia, 25 Kapitlet
                         Jeremia, 25 Kapitlet

               Profetia om en sjuttioårig fångenskap i
                     Babel.  Herrens vredes kalk.
+24/26 Jeremia, 26 Kapitlet
                         Jeremia, 26 Kapitlet

                  Domsprofetia över Juda.  Anslag mot
                     Jeremias liv.  Profeten Uria.
+24/27 Jeremia, 27 Kapitlet
                         Jeremia, 27 Kapitlet

               Profetia om Babels ok över Juda och över
                             andra folk.
+24/28 Jeremia, 28 Kapitlet
                         Jeremia, 28 Kapitlet

               Jeremia och den falske profeten Hananja.
+24/29 Jeremia, 29 Kapitlet
                         Jeremia, 29 Kapitlet

               Brev från Jeremia till de fångna judarna
               i Babel.  Två falska profeter.   Straffdom
                             över Semaja.
+24/30 Jeremia, 30 Kapitlet
                         Jeremia, 30 Kapitlet

                      Förlossningen ifrån Babel.
+24/31 Jeremia, 31 Kapitlet
                         Jeremia, 31 Kapitlet

                 Israels frälsning i kommande dagar.
+24/32 Jeremia, 32 Kapitlet
                         Jeremia, 32 Kapitlet

                    Jeremias återköp under stadens
                  belägring.  Profetia om Judafolkets
                           återupprättelse.
+24/33 Jeremia, 33 Kapitlet
                         Jeremia, 33 Kapitlet

                     Löften om Judas och Israels
                återupprättelse och om »en rättfärdig
                       telning» av Davids ätt.
+24/34 Jeremia, 34 Kapitlet
                         Jeremia, 34 Kapitlet

                  Sidkias blivande öde.  Friårsbrott.
+24/35 Jeremia, 35 Kapitlet
                         Jeremia, 35 Kapitlet

               Rekabiternas trofasthet och Judafolkets
                              trolöshet.
+24/36 Jeremia, 36 Kapitlet
                         Jeremia, 36 Kapitlet

               Jeremia låter uppteckna sina profetior.
                    De brännas upp av Jojakim, men
                   upptecknas på nytt.  Profetia mot
                               Jojakim.
+24/37 Jeremia, 37 Kapitlet
                         Jeremia, 37 Kapitlet

               På konung Sidkias tillfrågan profeterar
                  Jeremia om Jerusalems förstöring.
                          Profeten fängslas.
+24/38 Jeremia, 38 Kapitlet
                         Jeremia, 38 Kapitlet

                  Profeten sättes fången i en brunn.
               Konungen låter hämta honom upp därur och
                       frågar honom till råds.
+24/39 Jeremia, 39 Kapitlet
                         Jeremia, 39 Kapitlet

                Uppfyllelse av profetian om Jerusalems
                  förstöring och Sidkias fångenskap.
                 Nebukadressars omvårdnad om Jeremia.
                  Profetia om etiopiern Ebed-Meleks
                              räddning.
+24/40 Jeremia, 40 Kapitlet
                         Jeremia, 40 Kapitlet

                  Nebusaradan och Jeremia.  Gedalja.
+24/41 Jeremia, 41 Kapitlet
                         Jeremia, 41 Kapitlet

                      Gedalja dräpes av Ismael.
+24/42 Jeremia, 42 Kapitlet
                         Jeremia, 42 Kapitlet

                Jeremia avråder från utvandringen till
                               Egypten.
+24/43 Jeremia, 43 Kapitlet
                         Jeremia, 43 Kapitlet

                  Judarnas utvandring till Egypten.
                   Profetia om Egyptens erövring av
                            Nebukadressar.
+24/44 Jeremia, 44 Kapitlet
                         Jeremia, 44 Kapitlet

                  Strafftal till judarna i Egypten.
+24/45 Jeremia, 45 Kapitlet
                         Jeremia, 45 Kapitlet

                        Trösteord till Baruk.
+24/46 Jeremia, 46 Kapitlet
                         Jeremia, 46 Kapitlet

                         Profetia om Egypten.
+24/47 Jeremia, 47 Kapitlet
                         Jeremia, 47 Kapitlet

                       Profetia om filistéerna.
+24/48 Jeremia, 48 Kapitlet
                         Jeremia, 48 Kapitlet

                          Profetia om Moab.
+24/49 Jeremia, 49 Kapitlet
                         Jeremia, 49 Kapitlet

                   Profetior om Ammons barn, Edom,
               Damaskus, Kedar, Hasors riken och Elam.
+24/50 Jeremia, 50 Kapitlet
                         Jeremia, 50 Kapitlet

                          Profetia om Babel.
+24/51 Jeremia, 51 Kapitlet